Hållbarhet – lika självklart som att andas!

– Alla lärare och studenter måste ställa frågan hur de i sina studier och i sitt yrke, bidra till en hållbar livsmiljö. Det menar Rodrigo Lozano, forskare vid Högskolan i Gävle.

Hållbarhet ska vara lika självklart för oss som att andas. Vi ska inte ens behöva uttala ordet, vi ska leva hållbarhet, andas hållbarhet, som om vi aldrig gjort annat. Då fungerar det och vi får den förändring vi behöver…

För Högskolan i Gävle innebär visionen om en hållbar livsmiljö för människan, att hållbar utveckling integreras i undervisning, forskning och all övrig verksamhet.

– Det måste bäddas in i allt och vara en gemensam syn över hela Högskolan. Det handlar om ekonomisk-, miljömässig och social hållbarhet, för denna generation, nästa generation och nästa, säger Rodrigo Lozano. Han  ska i första hand medverka till att alla kurser i masterprogrammen blir hållbara. Det är här kombinationen av kurser som måste bidra till hållbarhet, inte alla kurser enskilt. Alla lärare och studenter måste ställa sig frågan, hur kan jag i mina studier och hur kan jag i mitt yrke bidra till en hållbar livsmiljö?

Ordet hållbarhet är bara ett ord, det är ju först när det omsätts i konkreta handlingar det blir verklighet. Lozano har utvecklat ett verktyg, för att mäta hållbarheten i kurser. Verktyget innehåller 40 kriterier, ekonomiska-, miljömässiga, sociala och tvärgående.

– Vi tittar på balansen mellan kriterierna och detta är också styrkan. Du kan ha många kurser som behandlar frågan väldigt ytligt, eller färre kurser men med ett stort djup. Lozano poängterar här att man måste komma ihåg att det inte handlar om att leta efter ordet hållbarhet, utan om en kombination av ord som tillsammans bygger upp kontexten om hållbarhet.

Ta exemplet teologi?! Vad har det ordet med hållbarhet att göra?

När Lozano vid ett tillfälle gick igenom kurser vid ett större universitet blev det dags för teologi. Då blev det naturligt att besvara från om vad teologi har med hållbarhet att göra…

– Många teologer svarar, ingenting. Men då behöver de tänka ett steg längre, när vi kultiverar en miljö som bygger på samexistens oavsett olika religionstillhörigheter skapar vi per automatik en hållbar livssituation och miljö.

Rodrigo Lozano är chefredaktör för den vetenskapliga tidskriften, The Journal of Cleaner Production. En internationell tidskrift med fokus på miljö- och hållbarhetsforskning, som siktar på att hjälpa samhällen att bli mer hållbara. Tidskriften har vuxit starkt de sista fem åren.

– Vi är en av få vetenskapliga tidskrifter (3-4 i hela världen) som tar oss an utbildning för en hållbar utveckling och trenden går mot att hållbarhetsfrågorna har blivit så mycket viktigare nu än tidigare.

Varje dag granskar han ett stort antal vetenskapliga artiklar, och vanan trogen vet han vad som fungerar och vad som inte fungerar.

– Vi vill hjälpa forskarna att förbättra sina artiklar, vår avvisningsprocent är under 65 %. Nature of Science avvisar 90-95%.

För Lozano är skillnaden mellan bra forskning och excellent sådan, den att bra forskning har allt som den ska ha men en tendens att utelämna vissa saker.

– När vi arbetar med hållbarhet måste vi fråga oss vad vår forskning tillför i termer av  hållbarhet, vad den stora betydelsen med vår forskning är.

För egen del har Lozano bytt perspektiv och ser de mjuka värdena som en stark utvecklingspotential för hållbarhet.

– Jag har gått från mycket tekniska frågor till mer mjuka frågor. Hur människor, grupper och organisationer kan förändras beroende på hur vi leder arbetet.

Högskolan i Gävle är effektiv…

Lozano har arbetat med projekt om hur hela universitet kan bli mer hållbara och bedömt 10 000 kurser över hela världen. Just nu leder han ett antal projekt bl a i samarbete med UNESCO. Han har verkat i många länder och sett likheterna i de utmaningar vi alla delar.

– Det är viktigt att förmedla att Högskolan i Gävle är väldigt duktig på hållbarhetsarbete. Om jag riktar blicken internationellt så är det väldigt få universitet som är lika starka här. Vi behöver samverka, lära över gränser, tackla problemen gemensamt och tänka globalt. För miljön och för oss själva, så att vi kan leva i fred och respekterar varandra trots våra olikheter, avslutar Rodrigo Lozano.

Att vilja väl och göra bättre, helt enkelt! Även om det inte alltid är så lätt.

James Nottingham: Allt startar med din vision

I dagarna utmanar James Nottingham tankegångar och attityder hos en hel de lärare och rektorer runtom i landet. Den här gången handlar det om att bli medveten om om vad han kallar de mentala modeller som styr våra tankar och handlingar. Nottingham poängterar vikten av att ha en tydlig vision för vad du strävar efter att uppnå med din organisation eller för dina elever.

– Den som siktar på inget träffar varje gång. Att ha en tydlig vision är ett första viktigt steg för att överhuvudtaget kunna utmana till att nå nästa nivå eller utveckla nya färdigheter. För att vi skall kunna leda andra i arbetet som handlar om att gå mot visionen är det helt nödvändigt att vi har koll på de mentala modeller som styr vår egen verklighetsuppfattning. De mentala modeller som styr din inställning kommer antingen att hjälpa dig, eller stjälpa dig. Frågan är då  vilka ändringar du behöver göra i dina mentala modeller för att nå visionen. Vilka av dina modeller är konstruktiva och driver dig framåt och vilka utgör hinder för dig?

James Nottinghams arbete med Challenging Learning innebär verkligen utveckling på alla plan för den som vill nå ny professionell höjd. Att ständigt utvecklas och bli bättre är en process som hålls levande just genom att vi hela tiden arbetar med våra mentala modeller och på så sätt ifrågasätter varför vi gör som vi gör och om det faktiskt leder oss framåt. Inte en enda gång fokuserar han på resultat och mätningar som verktyg för utveckling. Han ifrågasätter det starka fokus på PISA-resultat vi har i Sverige och medvetandegör hur testerna faktiskt sker. Han betonar också konsekvensen av en testfixerad skolkultur.

– Eleverna väljer (när de ställs inför en valmöjlighet) i de allra flesta fall den enklaste vägen för ett bra resultat, eftersom de när uppfattningen om att det är så de får beröm. Det vill säga att slutresultatet är det som fäller eller friar. Det är en väl utbredd existerande mental modell som vi vuxna behöver utmana. Genom att visa vägen och fokusera på utvecklingen och berömma den får vi uppleva ett annat engagemang hos eleven. När vi endast efterfrågar att hen skall bevisa vad hen kan och fokuserar på det, krymper vi världen och kraften av lärandeprocessen.

Frågorna om hur vi kan få unga människor att tänka mer, jobba hårdare och utmanas mer i förhållande till det som står i våra styrdokument ligger till grund för allt James Nottingham sysslar med. Han jobbar internationellt och beskriver kulturella skillnader i det han ser. I Sverige finns en uppfattning om att skolan skall vara rolig. Det skulle James vilja byta ut mot utmanande. När vårt lärande utmanas blir det intressant. Att få jobba hårt, lära sig klara av viss press och träna uthållighet är mycket viktiga färdigheter för livet. Anledningen till att han fokuserar på progress är att det i de flesta fall leder till ett ännu större mått av ansträngning.

Här kan du höra James Nottingham berätta om vad ett utmanande förhållningssätt gör med en människas lärande.

Innan han utbildade sig till lärare arbetade James på en svingård, för amerikanska Röda Korset och som assistent i en skola för döva barn. På universitetet tog han examen från lärarutbildningen och arbetade därefter som lärare och ledare i grundskolor och gymnasier runtom i Storbritannien. Så småning om kom han att grunda ett prisbelönt projektet som stöder både utbildning och organisationer i hela nordöstra England.  James är väl känd i hela Skandinavien för sitt arbete med John Hatties Visible Learning. Internationellt är han känd för sitt arbete med challenge, progress, Philosophy for Children och the Learning Pit. Den här veckan befinner han sig alltså på svensk mark och i samarbete med Lin Education utmanar han nu lärare och rektorer.

Förskolan vågar och vinner!

Horisonten har granskat ett 30-tal (slumpvis utvalda) kommuners visioner med fokus på förskola och digital kompetens. Det mest förekommande ordet i visionerna är VÅGA. Det är mycket intressant, av flera olika anledningar. Behovet av att våga är stort, ur allas perspektiv. Särskilt eftersom ingen har absoluta och definitiva svar om digitalisering, digitala verktyg, plattformar och innehåll, samt hur framtiden kommer att te sig. Vi försöker och arbetar för att forma svaren allteftersom vi skapar våra verksamheter.

I flertalet intervjuer med skolutvecklare och forskare har vi konstaterat att förskolan är den pedagogiska verksamhet som visar störst vilja att prova nytt och ”gör-det-i-alla-fall-mentalitet”. Ju högre upp i åldrarna vi kommer desto mer åtstramade blir attityderna. Är det möjligen så att ju mer ämnesspecifika vi blir desto mer återhållsamma attityder speglas? Detta gör att förskolan är en av våra mest progressiva verksamheter inom svensk skola. Förskolans utforskande förhållningssätt har under åren som gått visat sig transformera de digitala verktygen från leksak till produktionsverktyg. Barnen har gått från rollen som underhållningskonsument till rollen som content producent.

Om vi ska vara med och utmana och forma framtiden blir det självklart att använda informationstekniken som ett pedagogiskt verktyg. Digitala verktyg i sig kan inte förbättra vare sig skolelevers eller barns lärande. Däremot finns en stor pedagogisk potential om verktygen används på ett genomtänkt sätt.  Både när det gäller förskola och skola är det av yttersta vikt att vi har digitala verktyg som stöttar pågående lärprocesser. Det betyder att personal som arbetar i verksamheterna behöver vara väl insatta i och känna trygghet med användandet av digitala verktyg. Vi vet att det finns ett stort behov av digital kompetens bland pedagogerna ute i kommunerna. Kompetensutveckling och kontinuerliga diskussioner kring möjligheter och begränsningar med IKT behövs för att skapa och behålla denna trygghet. Det är ju självklart, eller hur?

Det finns i svensk förskola idag mängder med goda exempel på hur detta sker med framgångsrika medel. I flera fall av de kommuner vars visioner vi granskat uppstår en utveckling att glädjas av. Det som ligger till grund för framgångsrik implementering av verktyg och innehåll är i första hand tydliga och klara visioner som kommunicerats i alla led, därefter drivna ledare inom förvaltning som har ett gott samarbete med förskolechefer och utvecklingsfokuserade pedagoger. Gemensamt för dem alla är att de VÅGAR. När något går fel provar de nya vägar, med fokus på att verktygen skall bidra till utveckling för barnet och barngruppen. Och det är just detta VÅGA som lyser igenom starkt,  både i visionsarbetet och i den praktiska vardagens arbete.

I de kommuner som arbetar aktivt med vision och mål samt utvecklingsarbete ser vi följande framgångsfaktorer:

– Engagerade förskolechefer och engagerad personal

– Regelbunden kompetensutveckling och handledning i processen för förskolechefer och pedagoger, med fokus på kunskapssyn och förändrade arbetssätt

– Ett samarbete mellan pedagogisk forskning och praktiskt fältarbete

– En kultur där reellt inflytande existerar

– En kultur som tillåter medarbetare att utvecklas i processer och genom att prova utan rädsla för att göra fel, det vill säga en VÅGA-kultur

De förskolor som arbetar proaktivt och med digitaliseringen som en röd tråd, ser till att utveckla metoder och arbetssätt där barnen ges möjligheter att på ett mer varierat sätt kommunicera sina kunskaper och få syn på sitt lärande. Barn får vara kreativa, pröva egna idéer och lösa problem. Pedagogerna ser till att digitala verktyg används utifrån varje barns förutsättningar. De utvecklar det kollegiala lärandet aktivt, både digitalt och IRL på arbetsplatsen eller i kommunen. De användera digitala verktyg för att ge barnen ökade möjligheter till feedback. Förskolorna använder digitala verktyg till att förbättra kommunikationen mellan pedagog och hem, samt för att effektivisera pedagogens arbete med dokumentation. En faktor som påverkar förskolans framgångsresa när det gäller utvecklingen av digital kompetens är de många möjligheter till digitala verktyg för kommunikation och administration.

Sandra Lewinsson på Lin Education menar att syftet med en förskoleplattform av detta slag främst är att underlätta dokumentationsprocessen, men även andra områden stärks.

– Vi har utvecklat en användarvänlig app utifrån förskolans förutsättningar. Pedagoger som använder Pluttra upplever att de kan fokusera mer på barngruppen och barnet som individ. På så sätt blir alla mer delaktiga, medvetna och får mer inflytande över sin dokumentation. Alla barn har en egen berättelse om vad de har upplevt, tycker och tänker och det är mycket viktigt att personalen kan fånga upp detta. Sedan i höstas har vi även möjliggjort att Pluttra kan användas som underlag för kommande utvecklingssamtal samt hur vi kan hjälpa till och stödja det systematiska kvalitetsarbetet. Det är en mycket spännande utveckling som får verksamheterna att växa professionellt.

Vidare berättar Sandra om vinsterna för de olika rollerna inom organisationen.

– Förskolechefen upplever att hen har ett fönster in i verksamheten vilket ger riktigt bra insyn om vad som händer här och nu ute på avdelningarna. De har möjlighet att följa upp verksamheten utifrån en reell bild av vad som händer och det är naturligtvis värdefullt. Föräldrarna upplever det mycket positivt att få följa sitt barn och avdelningen, vad som händer och sker här och nu! Andra fördelar som uppskattas är att möjligheten till helhetstäckande information och en delad kalender mellan avdelning och hem.