Kvalitet i förskolan – vad är det?

Det går bra i och för svensk förskola. Förskolepedagoger och förskolechefer har ett enormt driv i att utveckla och utvecklas landet över. Sociala medier vittnar om mängder av fortbildningsinitiativ där utvecklingsarbete inom digitalisering och programmering exempelvis, flitigt delas och diskuteras. Förskolan har inte bara en viktig roll för barns lärande – verksamheten är även den mest uppskattade bland kommunala verksamheter.

Forskning har över åren visat att barn som har gått i förskola upplever och får flera positiva effekter under skolåren: bättre skolprestationer, bättre social anpassning och en lägre förekomst av utagerande beteendeproblem. Och så vidare… Vad är det då som föder en så utvecklingsbenägen kultur inom förskolan? I samtal med pedagoger, utvecklingsansvariga och chefer landar diskussionerna i att det handlar om nyfikenhet och kreativitet. Och prestigelöshet. En stark lust att utforska och lära hos både medarbetare och ledare. Att se möjligheter före hinder verkar vanligt i förskolan som organisation, en inställning som naturligtvis underlättar i tider av förändring.

– Barnen besitter ju på ett så självklart sätt dessa kvaliteter. De lever, lär och andas kreativitet i allt de gör i sin utveckling. Kanske är det så att vi som arbetar inom förskolan lyckats behålla detta sätt att möta världen, eller att vi helt enkelt blir inspirerade till det i mötet med barnen menar Maria Karlsson, pedagog i Västerås. Visst blir det galet ibland men vi har skapat en kultur som verkligen bygger på att det är viktigare att utforska och lära än att välja bort det på grund av en rädsla för att något kanske skulle gå fel. Vi tror helt enkelt på gör om och gör rätt, ler hon. Vi har också en chef som backar upp oss och verkligen är tydlig med att ta ansvar för det som sker i verksamheten. Det gör att vi känner oss väldigt trygga i utvecklingsarbetet och det i sin tur skapar en enorm motivation att tillsammans exempelvis utforska programmering som ett verktyg att förstå omvärlden.

Ett sådant arbetsklimat som Maria beskriver, där kulturen präglas av uppmuntran, ansvarstagande, lärande och där utvecklingen i form av nyfikenhet är en del av vardagen, gör att både vuxna och barn skapar en mer dynamisk och kvalitativ tillvaro, för sig själva och varandra.

Om kvalitet och varför vi behöver kunskap om den

Ja, enkelt uttryckt behövs självklart kunskap om kvalitet för att kunna fatta beslut om prioriteringar och utvecklingsinsatser som utgår ifrån barnets bästa och varje förskoleenhets behov och förutsättningar. När kunskapen finns kan kvalitetsarbetet fortsätta utvecklas. Kunskapen får vi naturligtvis genom kunniga pedagoger och ledare inom förskolan. På SETT förra veckan presenterades ett antal olika digitala verktyg och metoder vilka kan bidra till att säkerställa kunskapen om kvalitet och vilka åtgärder som behövs. Då som ett led i många friförskolors- och kommuners arbete med att säkra kvalitet och dokumentation.

Om vi tittar på kvalitet som begrepp är det även en kontextuell företeelse i utbildningssammanhang. Det är helt klart en omfattande diskussion som vi har lite olika syn på i olika länder. Forskning har under åren visat att vi i Sverige lägger stor vikt vid den sociala delen – framför allt att personalen har ett bra förhållningssätt till barnen, att de har en lyhördhet och en förmåga att se och uppmärksamma varje barn. Och detta är något som ligger i linje med skolverkets definition om vad som gör att förskolan utvecklar en god kvalitet: ”Förskolans verksamhet ska vara utformad med utgångspunkt i barns rättigheter och de erfarenheter, intressen, behov och åsikter som barnen på olika sätt ger uttryck för”.

– Det visar ju egentligen bara att vi som verkar inom förskolan fokuserar på det styrdokumenten säger och att det gör våra medborgare som har barn i våra verksamheter nöjda. Personligen möter jag många väldigt nöjda föräldrar och jag tycker att jag har världens bästa jobb. Att få vara så nära den omedelbara kreativitet barn besitter ger så mycket energi och det gör att jag själv blir en mer kreativ person, eller kanske till och med lever mitt liv på ett mer kreativt sätt säger Maria. Lyckan och glädjen hon utstrålar går inte att ta miste på. Självklart uppstår möten där det finns områden vi kan förbättra. Jag ser mig själv och organisationen som ständigt lärande och att varje möte innebär utveckling. Att allt som händer ger möjlighet till utveckling. Jag tror att det skapar trygghet i relationerna till föräldrar och att det gör att vi kan samarbeta med barnens absolut bästa för ögonen. Här ser jag digitaliseringen och de verktyg vi använder som en enorm tillgång. Dokumentationsprocessen och möjligheten till kommunikation med hemmet har verkligen blivit så mycket bättre. Vi lever i ett informationssamhälle där vi alla uppskattar god kommunikation och information. Det skapar trygghet att kunna följa sitt barns utveckling på ett så genomtänkt sätt som verktygen bidrar med avslutar Maria.

I maj månad tar redaktionen hjälp av pedagoger, förskolechefer, föräldrar och barn för att på så sätt identifiera hur kvalitets- och utvecklingsarbete tar sig uttryck i alla former av förskoleverksamheter. Följ oss på en spännande resa kantad av intressanta samtal med experterna inom området – ni!

 

 

 

Make, learn and share – internationellt makersamarbete för ökad digital kompetens

Ronneby är inte bara en i mängden av Sveriges alla vackra städer, det är också den äldsta staden i Blekinge med en djupt dramatisk historia. Den var dansk under en längre period än den varit svensk och utsattes för vad som kallats Nordens värsta blodbad, när svenskarna invaderade med Erik den XIV i spetsen.

Stadens ställning som handelscentrum var under många århundraden stark. Redan under 1700-talet började de första industrierna spira. Kockums Emaljerverk, Kockums Jernverk, Djupafors pappersbruk med flera gjorde Ronneby till en viktig industristad.

Vad har då detta med digitalisering och skolutveckling att göra. Jo, för att lära om samtid och framtid vet vi att det i många fall är klokt att faktiskt blicka tillbaka och titta på vad historien har att berätta. Det är sannolikt ingen slump att att gymnasieskolan Knut Hahn och teknikprogrammet ligger i framkant i allt de gör. Och att pedagogerna på teknikprogrammet har ett enormt driv och en fantastisk blick för vad nästa utvecklingsområde blir. Drivkraften och framåtandan verkar helt enkelt prägla staden och dess invånare, generation efter generation. Kanske är det något i vattnet…

När vi möter pedagogerna på teknikprogrammet förstår vi varför. De tänker stort. Mycket större än att hålla sig inom teknikprogrammet på Knut Hahn och inom Ronnebys gränser. De följer inte bara med, de hoppar på det globala tåget och de ligger många gånger i framkant där de leder utvecklingen och drar i visslan!

Just nu lanserar de på teknikprogrammet ett mycket intressant EU-projekt. The Make.Learn.Share. Europe (MLSE) project är ett projekt för att utveckla digitala färdigheter eller digitalt görande, bland unga människor i hela Europa, i syfte att bistå med lärande och på sikt företagsutveckling. Det står klart att skolan som samhällsinstitution och antalet lärare med tillräcklig digital mognad inte på egen hand kan möta det behov av kompetensutveckling som företagen behöver. Projektet är ett initiativ där ungdomarna kommer att lära sig digitala färdigheter för att på sikt förmedla sina kunskaper till andra barn och ungdomar. 20-åriga universitetsstuderande kommer att lära 15-åriga gymnasister som i sin tur kommer att undervisa 10-åriga grundskoleelever och så vidare.

– De blir digitala ambassadörer som tillsammans, på en internationell arena, hittar lösningar för innehåll och form kring programmering och digitalt skapande. Ute i Europa är de digitala labben eller maker space mer utvecklade än här. De har kommit längre i utformandet och genomförandet. Tanken med Make, learn, share är att ungdomarna kommer att arbeta i just den ordningen och parallellt fylla en kunskapsbank så att likadana strategier och metoder kan startas var som helst med det material som utvecklas och förnyas under projekttiden. Vi har precis börjat sätta ramarna för allt och ungdomarna från Gijon i Spanien,Rom i Italien, Sheffield i Storbritannien, Riga i Lettland och våra elever här i Ronneby kommer att gå en tredagars utbildning där de lär sig Raspberry Pi, vilken är tekniken de tar avstamp ur för att sedan skapa ett upplägg och börja lära ut till andra elever, berättar Liselott Lilja, gymnasielärare och projektansvarig på Knut Hahn i Ronneby.

Projektet främjar det fria flödet av information, kompetensutveckling och bygger på och nyttjar den fysiska och intellektuella infrastruktur som finns tillgänglig från tidigare europeiskt finansierade program. Projektet backas upp på olika sätt av lokala företag med bas i den digitala sektorn samt kommuner. Ambitionen är att skapa en storskalig studentambassadörförening, bestående av främst 14-16-åringar vilka kommer att köra utbildning för andra i skolor eller lokala sammanhang.  Utbildning som kan komma att omfatta sådana saker som programmering, appskapande, 3D-animering och som vi nämnde tidigare, Raspberry Pi-utveckling. Läromedel som är anslutna till dessa sessioner kommer att vara öppet tillgängliga och kommer att utgöra en blandning av digitalt videoinnehåll, skriftlig instruktion och peer-to-peer-stöd. Dessa aktiviteter kommer att kallas ”Open School Units”.

– Fördelarna med den här typen av internationell makerrörelse är ju många, för våra elever lägger det utöver nya kunskaper och färdigheter, grunden till ett internationellt kontaktnätverk. Genom att vara en del i ett så viktigt och nödvändigt arbete där vi inte hinner vänta på på reformer som tar lång tid att genomföra, växer eleverna både som individer och grupp. Vi ser redan att självförtroendet ökar och att det finns en glädje i att få hjälpa andra med något som har stor betydelse för samhällets utveckling. För oss lärare känns det verkligen fantastisk spännande! Det är klart att det tar tid, men det vägs upp av vår möjlighet till internationella utbyten, spännande kompetensutveckling och glädjen över att bidra till att eleverna stärks i sina roller och kunskaper. Eftersom det är ett KA3 projekt innebär det policy reforms. Det kan alltså förändra i grunden och kan bli hur fränt som helst avslutar Fredrik Johansson, förstelärare på  gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby.

Projektet kommer att pågå under 36 månader från november 2015 till oktober 2018.

image1

NYHET! Månadens bild…

Redaktionen kommer att arbeta med att gestalta utveckling, kreativitet och digitaliseringen, dess utmaningar och möjligheter globalt – genom månadens bild! Vi publicerar från och med januari månadens bild, där du som läsare kan maila ditt bidrag med en kort motivering på temat till: annica.anderson@horisonten.io. Kom ihåg att presentera dig själv. Nu kan du vara med och forma vår horisont, med dina tankar! Exemplet här på månadens bild är från en resa. Vi är snabba med att ge råd och tala om hur andra ska göra, kanske särskilt i skolans värld? Vilken väg tar utvecklingen om vi ställer frågor och faktiskt lyssnar? Att vi med lugn i magen kan befinna oss i att inte veta ALLT just NU… Goda råd verkar ju ändå inte så dyra…