#EdTech #Bett2017 – H.K.H Kronprins Haakon lär och levererar – Vad händer i Sverige?

Att svenska skolor kommit olika långt med användningen av digitala verktyg och olika långt gällande organisation i en digitaliserad tid är vi nog alla överens om.  Och trots att skolorna skriker efter en nationell strategi för digitalisering, är det ingen som kan ge besked om när en sådan med säkerhet slår ned i skollandskapet.

Hur påverkar det alla de aktörer som på ett eller annat sätt har en roll på den här arenan? Till att börja med ser vi nu en mängd lokala lösningar, där graden av progressivitet på ledarskapsnivå ter sig vara helt avgörande. Det innebär att den lärare som har en innovativ, samtidsorienterad och lösningsfokuserad rektor, ser lösningar och befinner sig i en arbetsmiljö därefter. Ett sådant utmärkt exempel är rektor Peyman Vahedi, som inte har tid att låta eleverna vänta på en nationell samordning kring digitalisering.

Som för lärarna är det också för eleverna, våra barn. De elever som har turen att möta en innovativ, omvärldsbevakande och progressiv lärare, får sannolikt uppleva en skoltid utformad med digitaliserade strukturer, där digitala verktyg ses som ett av flera material att arbeta med, vägar att nå djupare i kunskapens fantastiska paradis. Vägar att nå utanför skolans väggar för att ta del av erfarenheter som inte går att konstruera. Sannolikt får dessa elever uppleva en betydligt mer flexibel tillvaro där lärandet står i relation till omvärlden och inte kapslas in i en linda på en dold scen, där läraren och eleven är de enda (halvslumrande) deltagarna?

Vi vet att innovation inom lärande och utbildning, det som går under namnet EdTech, är en av de mest explosiva branscher att vänta. Men varför går det då så trögt i svensk skola?

Låt oss titta på våra skandinaviska grannländer. I Danmark exempelvis subventionerar staten digitala läromedel med 50 procent i skolorna, vilket ger helt andra förutsättningar för utveckling, men också lärande så som det kan ske nu.

På Bett-mässan i London för en dryg vecka sedan invigdes The Norwegian Classroom av H. K. H Kronprins Haakon som när ett speciellt intresse för digitaliseringen av norsk skola. Bakom The Norwegian  Classroom finner vi Oslo EdTech Cluster och branschorganisationen IKT-Norge, nätverk som etablerats för att stötta utveckling, kommersialisering och export av norsk Edtech.

Kronprinsen är imponerad av miljön och det norska samarbetet som har globala ambitioner. Tillsammans med Prins Andrew från det Brittiska kungahuset guidas han sedan professionellt genom innovation efter innovation, med rötter i Norge. Och det är idel höjda ögonbryn och förundran blandad med stolthet som dröjer sig kvar när de båda kungligheterna tar del av utbudet.

När besökare under Bett-dagarna stannar upp vid (för det gör de flesta) The Norwegian Classrom, i stilren nordisk design, möts de av ett tjugotal olika, mer eller mindre kända EdTech-varumärken där några exempel är Kahoot, Kikora och Inspera Assessment Network. Hela klustret agerar mötesplats för utvecklare, pedagoger, återförsäljare, de vi traditionellt skulle benämna som konkurrenter. Men inte här och inte nu. Det är samarbetet som berör. Ett sällskap som onekligen sticker ut i mängden på den enorma mässan.

– Att samla alla och erbjuda en gemensam yta gör det lättare för besökare att förstå norsk Edtech och hur innovativa vi verkligen är säger en av medlemmarna i klustret. 140 miljoner människor använder idag norsk Edtech. Framgångsfaktorn verkar vara just samarbetsviljan och gemenskapen bland annat genom Olso Edtech kluster.

Och kanske är det just det faktum att det finns ett slags ekosystem för norsk Edtech-innovation, som gör att det så snabbt blivit så stort, även på internationell bas? Det handlar också om att den norska branschen har ett mycket nära samarbete med pedagoger och skolmiljön överlag. Det har verkligen haft stor betydelse menar båda organisationerna bakom The Norwegian Classroom. Att pedagoger och programmerare arbetar tillsammans har varit en princip i alla de exemplen vi ser här idag. Entreprenörskapet har fogat samman skola och innovation till något mycket unikt i Norge, därav den stora spridningen. Skolan räds heller inte entreprenörer och utveckling utifrån. Alla har ett och samma mål. En bättre skola.

Vi får en fantastisk genomgång av tre elever från en grundskola i södra Norge, de visar proffsigt upp sitt arbete och hur de med hjälp av digital teknik skapar värde för andra människor i andra delar av världen. Det handlar om att informera om hur vi alla med små medel kan bidra till entreprenöriell utveckling och företagsetablering för mindre bemedlade människor i utvecklingsländer. Vi får också skypa med en mellanstadieklass i Norge, som exalterat berättar för kronprinsen om sitt lärande i en digital miljö. Det ena exemplet avlöser det andra och det är verkligen inspirerande att befinna sig mitt i denna samverkan.

Så vad händer då i Sverige? Det finns positiva krafter som verkar för att ett EdTech-kluster, likt det i Norge, skall bli till. Något som sannolikt kommer att göra stor skillnad och påverka utvecklingstakten, framförallt gällande nya innovationer och start-ups. Något som kommer att underlätta för alla parter helt enkelt.

Vad gäller den nationella strategin för digitalisering av skolan, kommer den att tas som ett regeringsbeslut, men tidsplanen? Ja den lyser med sin frånvaro…

Då finns det egentligen bara två viktiga frågor kvar.

Politiker i riksdag och regering, när händer det? Och Prins Daniel, var är du?

 

 

Sett på Bett 2017 – trendspaning

Att makerkulturen tar plats på årets Bett är det många källor som kvittrar. Och är det någon yta som är extra välbesökt av pedagoger och lärare på den kvartersstora mässhallen är det just maker- och robotutbudet. 

Emma Johansson är en Bett-erfaren ikt-pedagog som besökt mässan ett tiotal gånger. Följ med oss på en tur inne i mässhallen och spana in trenderna på Bett 2017.

Hon konstaterar att de stora aktörerna går ifrån färdigpackade lösningar för att lämna allt större utrymme för lärare och elever att skapa.

– Möjligheten till kreativitet och interaktivitet – både analogt och digitalt gör att skolan i allt större utsträckning söker vägar till lärande i samspel med eleverna. Målet är förståelsen för processen betonar Emma. Det är en viktig utveckling och möjlighet menar Emma. Särskilt med tanke på att våra elever behöver förstå mekanismerna bakom resultaten de möter i en digital tidsera.

Vi fortsätter vår tillsynes ändlösa vandring på den enorma utställarytan. Bland tilltalande montrar, med kulturellt betingade estetiska uttryck, kan vi konstatera att stora pekskärmar är en het potatis. Och det är en häftig känsla att kunna dra handen över en skärm som i det närmaste motsvarar en mindre bioduksupplevelse.

Visst exponeras appar och lärplattformar men fångar inte uppmärksamheten i riktigt lika stor utsträckning som tidigare menar Emma.

– Även om det finns en hel del nytänkande, användbara och spännande ingångar här också konstaterar hon förtjust. Lärplattformar och appar handlar om att förvalta och generera innehåll i många fall, det börjar vi lärare känna igen nu. Samtidigt är det oerhört inspirerande att få ta del av lösningar och resultat när de presenteras av verkliga användare i sådana här fora. Det är en viktig del som jag tar med mig hem och förmedlar vidare till kollegorna.

Vidare tar vårt grannland Norge ordentlig plats på Bett och visar en rad intressanta verktyg som verkligen nått ut, inte bara i Norge utan på den internationella arenan konstaterar Emma.

– Det är också kul att se hur makerspaceytorna breder ut sig i år och hur många av de lärare jag träffar på resan verkligen kopplar möjligheten till skapande och görande med uppdragen vi har i skolan. Det är så viktigt att få in makertänket i skolan för att eleverna ska kunna utveckla förmågan att förstå både hur tekniken kan hjälpa oss att utveckla samhället men också fundera fram nya system för existens genom den samverkan makerkulturen erbjuder och fostrar. Detta medför en välkommen förflyttning från skärmdebatt till innovationskultur. Det gör kanske att vi faktiskt ser tekniken som material och hjälpmedel att arbeta med i allt större utsträckning. Med syfte att utveckla innovationskapacitet, diskussion och debatt kring digitaliseringens möjligheter och utmaningar fortsätter Emma när vi talar vidare över en kopp kaffe.

Att få ta del av det enorma utbud av tjänster, produkter och utbildningsidéer som Bett är en arena för – samtidigt som miljontals erfarenheter tar form i alla de möten som sker under dessa intensiva dagar , är ett lärande som saknar motstycke. Det ger en känsla av att komma nära kärnans mitt och det ger möjlighet till reflektion kring vad det är vi egentligen gör och vad vi kan och bör göra.

Parallellt med att vårt samhälle digitaliseras, har en hel del av skolans förhållningssätt handlat om att implementera tekniska lösningar åt alla – ofta identiska lösningar för alla i en grupp eller i en klass. Men har tillvägagångssättet egentligen svarat på frågan om behoven hos användarna?

Emma menar att det finns en viktig aspekt som inte får glömmas när vi tenderar att bli för enkelspåriga i vår syn på utveckling och digitalisering.

– Vare sig programmering, makerkultur eller digitala enheter enkom får ta överhand som enskild väg att gå. Vi behöver kunna blanda utifrån olika behov. Framförallt får inte den breda digitaliseringen som berör och omvälver hela samhället hamna i längst in i ett hörn och samla damm till förmån för en produkt eller en metod. Tekniken och metoderna i klassrummen ska ligga till grund för att skapa det innovativa klimat i skolan som behövs för att förstå digitaliseringen på djupet i ett större perspektiv. Det vi lär genom makerkulturen exempelvis handlar om interaktion med syfte att nå vidare förståelse och innovation menar Emma.

Ytterligare en produkt som fångar pedagogernas uppmärksamhet med förtjusning, är alla former av robotar. Kanske är det glädjen över att få ett dött ting att svara på instruktioner och komma till liv? Kanske är det själva konstruktionsprocessen? Eller upptäckten av att förstå och skapa en relation till det som tidigare varit förunnat några få? Som att vi vanliga dödliga plötsligt befinner oss mitt i en mystisk Science fictionfilm där vi kan bygga och styra robotar! Du och jag!

Oavsett anledningen är det kanske så att maker och programmering, har en helt nödvändig plats i vårt utbildningssystem för att vi människor inte ska bli som programmerbara robotar, i en värld som vi hittills tagit för given? Det är kanske just allmänhetens förståelse och kunnande kring processer bakom digital innovation som kommer att vara verktyget för att bevara demokratin – när den med mest pengar och kontakter kan nyttja digitaliseringen krafter för att nå personliga mål om demonterad demokrati vilken inskränker allas vår frihet?

Ett av de möten på Bett 2017 som etsar sig fast i sinnet är Sir Ken Robinson och orden om utbildning och demokrati.

-Education is the midwife of democracy.

Som lärare och ledare i skolan har du en oerhört viktig roll för att det fria, demokratiska samhället skall bestå och utvecklas. För att det ska hända måste vi förstå de processer som föder innovation och ifrågasättande hos våra barn och unga. Processer som beroende på samhällsutveckling kan anta många olika former.

Med det sagt hoppas vi få se hela skolsverige på Bett 2018!

#satsapåskolanförettbildatfolk