Digitalisering möjliggör kreativa möten som tar oss utanför klassrummet

Knut Hahn är gymnasieskolan som lever med och i, samtiden. De flesta av alla de projekt (och det är många) som bedrivs har någon form av koppling till världen utanför. Allt som görs bygger på möten mellan olika aktörer i samhället och involverar alltifrån skola till näringsliv och äldrevård. På teknikprogrammet händer det minst sagt massor i klassrummen – och utanför! Precis som det ska vara, tänker jag, när jag möter Fredrik Johansson, en pedagog med världens härligaste inställning. Till allt. Han och kollegorna bara kör, provar sig fram, missar ibland men reser sig alltid upp igen, klokare för var gång. Det som gör vårt samtal om digitalisering och teknik så befriande är att det egentligen handlar om något annat, nämligen att skapa möten där tekniken förgyller upplevelsen för de som är involverade. Vi talar om kunskaper, mål och färdigheter i kölvattnet av alla de projekt som sker på skolan och naturligtvis är det som Fredrik säger:

– Oerhört viktigt att vi har en meningsfull dialog kring det vi gör och att vi kan koppla det till skolans uppdrag. Helt klart är att digitaliseringen skapar oändliga möjligheter för oss människor. Framför allt är det möten människor emellan som är en av de stora vinsterna.

Jag ska försöka återge några av de projekt och verksamheter som pågår och vilka häftiga upplevelser av lärande det skapar, för alla som är involverade. På skolan finns bl.a. en CoderDojo och för den som inte känner till begreppet startades konceptet för några år sedan på Irland av två självlärda programmerare, som tyckte att unga människor skulle få möjlighet att lära sig koda, i en miljö bland andra som delar liknande intresse. Deltagarna är mellan 7-17 år och självklart finns det nu CoderDojos i alla världens hörn, i alla fall i ca 60 länder klotet runt. Vidare samarbetar Gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby med näringslivet och driver en hel del projekt utanför skolan.

– Vi har gjort och gör många lyckade projekt bl.a. med 3D, makerspace och programmering i fokus och här vill jag ge Magnus Göransson från företaget Okatima en eloge. Han har hela tiden sett en potential i skolan och våra elever som samarbetspartners. Positiva förväntningar och att se möjligheter är helt avgörande. Jag insåg själv i början av våra möten hur begränsad jag var i mitt tankesätt som lärare och hela tiden tänkte på vad som inte gick och farhågorna duggade tätt. Jag har verkligen erfarit genom vårt samarbete, att det mesta är möjligt och att jag som lärare inte kan stå emellan eleverna och verkligheten som pågår där ute. Nu provar vi och kör på, så lär vi oss under resans gång säger Fredrik med ett leende. Vi gör så oerhört mycket spännande, ett annat exempel är när vi i klassrummet tog in gamla kasserade lärarlaptops som eleverna fick bygga om och använda med ubuntu. Eleverna fick vid ett tillfälle koppla floppyläsare via en arduino så att de kunde spela pirates of the caribbian-låten. Kreativiteten har egentligen inga gränser och i projekt som de här får vi in hållbarhetsaspekten också, gammalt kommer till användning i nya former och plötsligt hade eleverna byggt upp en teknikstudio för inga pengar alls! Det är mycket viktiga erfarenheter.

– En annan möjlighet som vi tar till vara är Ungt företagande. Vi arbetar mycket med nätverkande och att våra ungdomar både ska se värdet i det och få chansen till samarbeten utanför klassrummets väggar. Vi hade ett möte som resulterade i att två av våra elever nu ska tillverka mobilskal med rfid och deras UF-företag har nu en extern kontaktperson. Vi har även skapat möjlighet för egenföretagare att nyttja våra lokaler. <vi kallar det gerillakontor. En satsning för alla småföretagare som har kontoret i laptopen och kan sitta varsomhelst egentligen, så varför inte hos oss? På så sätt får ju eleverna möta ytterligare representanter från yrkeslivet.

Det är ytterligare en av framgångsfaktorerna för skolans digitaliseringsprocess menar han, att lärarna släpper kontrollen och vågar vara den som inte kan allt och vågar prova sig fram, många gånger med hjälp av eleverna.

–  Vi behöver ta ett steg tillbaka för att kunna lära nytt. Det som känns övermäktigt och stort nu, kommer inte vara det om fem eller tio år. Då har vi andra utmaningar säger Fredrik och jag upplever en känsla av frihet och ärlighet i vårt samtal om vem som förväntas kunna vad och vilka konsekvenser det får. Vi kan inte hålla tillbaka utvecklingen, det är bara att kasta sig ut avslutar Fredrik med förväntan i rösten.

Här får du vidare inblick i arbetet Fredrik och hans kollegor bedriver