Donation till Science Centers skapar nya förutsättningar för innovativt lärande

Tillhör du skaran av lärare som vet att teknik och digitalisering rätt använd kan förstärka lärandet? Då är donationen på 150 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenberg-stiftelsen till hela fem top notch science centers som en ljuvlig dröm.

Donationen syftar till att skapa ökat intresse för teknik och naturvetenskap, framförallt bland Sveriges unga. Fem Science centers i landet får anslag till domteatrar – ett slags kunskapsfarkoster – där besökarna kan resa in i universum, människokroppen eller till andra oåtkomliga platser och situationer.

– Vi vill inspirera barn och ungdomar till att upptäcka hur spännande vetenskap kan vara. Landets Science centers fyller en viktig funktion genom att de på ett lekfullt sätt åskådliggör och väcker nyfikenhet för vetenskaplig forskning. Det är viktigt att de också får en möjlighet att göra det med hjälp av den senaste tekniken inom området, både för att den i sig är en del av vetenskapen och för att locka så många besökare som möjligt, säger Peter Wallenberg Jr, Stiftelsens ordförande i ett pressmeddelande.

Visualiseringscenter C i Norrköping, Umevatoriet i Umeå, Science Center Malmö Museer, Tekniska Museet i Stockholm och Universeum i Göteborg ingår i satsningen. 100 miljoner kronor går till visualiseringsteknik på de fem orterna och 50 miljoner kronor avsätts för pedagogisk utveckling och produktion av dompresentationer vid Visualiseringscenter C, Linköpings universitet.

– Vi bygger vidare på den visualiseringsteknik och pedagogik som utvecklats i Norrköping. Dommiljön erbjuder en fantastisk möjlighet att förklara komplexa sammanhang och annars svårbegripliga fenomen på ett sätt som också lockar dagens unga, säger Anders Ynnerman, direktör för Visualiseringscenter C och professor i vetenskaplig visualisering vid Linköpings universitet.

Genom donationen ökar antalet besökare som får möjlighet att uppleva de populärvetenskapliga berättelserna med hjälp av domtekniken. Nuvarande 100 000 som besöker domteatern på Visualiseringscenter C i Norrköping varje år ökar till 1,5 miljoner, spridda över hela landet genom denna storsatsning och samarbete mellan de fem Science Centren.

Tekniska muséet som exempel

Tekniska museet i Stockholm får en helt ny tillbyggnad med den allra senaste visualiseringstekniken för enorma projektioner och virtual reality-upplevelser av visualiserad vetenskap, teknik och konst, med en särskild satsning på dataspel. Museet kommer också att samarbeta med Stockholms Stad för att utveckla staden som besöksmål och etableringsort.

–Satsningen bidrar till att ytterligare positionera Stockholm som en av de ledande städerna i världen inom spel och VR. Det är speciellt glädjande med en satsning på barn och unga, säger finansborgarrådet Karin Wanngård.

–På Tekniska museet utgår vi från barn och ungas upptäckarglädje och med vår nya satsning får de möjlighet att utforska teknik på ett helt nytt sätt. Om vi ska kunna möta framtidens kompetensbehov måste vi stärka barn och ungas tekniska självförtroende och inspirera dem till att bli morgondagens innovatörer, säger Peter Skogh, museidirektör, Tekniska museet.

100 år – 24 miljarder kronor

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, som i dag är Europas näst största privata forskningsfinansiär, grundades 1917 av makarna Wallenberg. 100-årsjubileumet kommer under året att uppmärksammas på olika sätt med fokus på den forskning och de forskare som Stiftelsen stödjer.

Under de 100 år som gått har Stiftelsen beviljat drygt 6 000 anslag motsvarande 24 miljarder kronor. Huvuddelen, 22 miljarder kronor, har beviljats under Stiftelsens senaste 25 år.

– Stiftelsen stödjer landsgagnelig vetenskaplig forskning och utbildning, något som stärker Sverige som forskningsnation och som i längden främjar utvecklingen av Sverige, konstaterar Peter Wallenberg Jr.

Stiftelsens policy är att ge långsiktiga anslag till fri grundforskning av högsta internationella klass. Framför allt stöds forskning inom naturvetenskap, teknik och medicin.

Under året som kommer sex vetenskapliga jubileumssymposier hållas på universitetsorter över hela landet.

– Firandet inriktar sig till största del på arrangemang för vetenskapssamhället och de forskare vi stödjer. Genom boken ”Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse – 100 år av stöd till excellent svensk forskning och utbildning” visar vi upp den forskning som Stiftelsen genom åren har bidragit till och berättar även hur Stiftelsen grundades och hur den har utvecklats genom åren, säger Göran Sandberg, verkställande ledamot.

Dessutom har en jubileumsfilm tagits fram där Stiftelsens ordförande Peter Wallenberg Jr ger en kort resumé av Stiftelsens verksamhet och historia. Det är ett lärande i sig att ta del av hur samhällets utveckling sker med stöd från näringslivet, inte som en isolerad företeelse bortom.
Se filmen

Möten som förändrar

Den här typen av möten med teknik som skapar upplevelser utöver det vanliga och generar lust till innovation är en oerhörd tillgång och möjlighet som skolan inte i egen regi kan förse eleverna med. Därav vikten kring samverkan mellan näringsliv och utbildning. Det finns en rad goda exempel på stiftelser som uppstått ur företagande och där grundare nu önskar ge tillbaka till samhället inom en mängd olika områden. Många gånger betraktas privata initiativ med viss misstänksamhet och kanske  bör vi istället fokusera på möjligheterna det faktiskt ger vår barn unga till ett möte som verkligen förändrar upplevelsen av lärande.

 

 

Belief changes behaviour!

Ett av de kanske viktigaste budskapen på årets skolledarkongress skulle kunna sammanfattas just så här. Den tro eller övertygelse vi har är det som förändrar våra beteenden. Det gäller egentligen alla områden och kopplat till vår tid – digieran – landar mycket av det skolsverige har för ögonen egentligen i det här. Det går inte att börja utanför, eller utifrån utan att ha förankrat vad, varför och hur – genom ett syfte, en övertygelse eller tro.

Som ledare  behöver vi alltså arbeta med vår egen och andra människors tro. Tror vi inte kommer våra beteenden aldrig att förändras och då spelar det ingen roll hur mycket vi försöker digitalisera. För vi vet ju att vi inte slänger in tekniska prylar i klassrummen för teknikens och digitaliseringen skull. Vi gör det därför att det fyller en funktion. Funktionen? Ja, ett anpassat och fördjupat lärande som föder färdigheter vi har nytta av för att leva och verka i digierans samhällen. Tekniken i sig gör ju ingen nytta. Det är ju hur, varför och till vad vi använder den som spelar roll.

I ett hav av människor som förflyttar sig mellan föreläsningssalar och mässmontrar möter jag Peter Bragner, rektor för Glömstaskolan. Han slår ner som en blixt från klar himmel i skärpa och engagemang. Vårt samtal mitt i vimlet kommer att handla om den skola han just nu, tillsammans med ett stall av vassa lärare och pedagoger, formar inför hösten. Då är det dags att flytta in verksamheten i helt nya lokaler och det märks att tänket går utanför boxen…

– Det handlar om att skapa en skola där lärandet verkligen står i centrum och det handlar mycket om flexibilitet och öppenhet. Det är egentligen grunden för all innovation säger Peter med en inlevelse och passion för det som nu händer. Vi ser en en enorm potential i allt vi gör där tekniken är en del, liksom sättet att möblera, liksom mycket annat.

Peter definierar det liv och den värld han tror att eleverna kommer att möta och befinna sig i. Hans tankar här präglar ledarskapet, vilket naturligtvis speglas i detta. Detta är tankar han utvecklar på sin blogg.

– Det troliga är att dagens växande generation inom sin livstid kommer att behöva ta ställning till och leva i en värld där man måste hantera nya etiska frågeställningar. Hur kommer vi att definiera liv och intelligent liv? Kommer åldrande att kunna bromsas? Kloning och genetiskt skapande? Redan idag kan vi ha svårt att förhålla oss känslomässigt till maskinerna. Vilken roll får religioner och gudsbegrepp om vi kan skapa liv (biologiskt och tekniskt)?

Det är tankeställare och idéer som gör att Glömstaskolan aktivt väljer att arbeta med makerspace och programmering.

– Tron om att vi är på rätt spår och tron om att detta är framtiden leder oss i det här arbetet. Varför då, det står ju inte i läroplanen. Inte än, men om vi ser oss runt i världen är det väl bara en tidsfråga. Vi vet att världen förändras och digitaliseras i allt snabbare takt. Att ta in det som en del i undervisning och lärande är viktigt. Tanken är inte att vi ska utbilda programmerare utan att vi ska förbereda eleverna för en värld där vi allt oftare kommer att behöva göra etiska och moraliska värderingar. Där tekniken kommer att vara såväl den största möjligheten och största hotet mot en hållbar utveckling. Jag tror att en hållbar framtid handlar om att utnyttja kunskapstillväxten för en fredlig och demokratisk utveckling. Alla behöver inte kunna tekniken men alla ska kunna förstå så mycket att vi tillammans kan fatta viktiga beslut och ta ut riktningen i en digitaliserad värld.

– Andra positiva vinster med att lära med hjälp av programmering och makerspace har diskuterats och framförts tidigare och jag kan bar hålla med. Men min poäng här är att om vi på riktigt vill den växande generations väl måste vi våga acceptera att skolan måste anpassa sig till en ny värld där många tidigare sanningar inte längre har bärkraft. Teknik i skolan ska inte bara förenkla och förändra lärandet. Det förändrar även kontexten för lärandet och kanske framförallt utmanar det förståelsen för kunskap och kompetens i dess djupare meningar. För att avsluta med en frågeställning. Kan vi bygga snälla robotar eller robotar som lär sig vara snälla och hur vet vi att de är det? Ligger isf godheten i handlingen eller inlärda etiska värderingar och vem äger rättan att definiera detta?

Vi skiljs åt i vimlet av Sveriges viktigaste chefer och klart står att Glömstaskolan förstår vikten av att ifrågasätta tidigare sanningar för skapa en innovativ miljö. Parallellt med detta sker ändå en enormt svartvit debatt kring digitalisering och teknik i skolan. På högsta nivå dessutom – regeringsmedlemmar som uttalar sig i termer av förbud. Har vi inte kommit längre? Vänta nu, vi var ju överens om att det är tro och övertygelse som förändrar beteenden. Då behöver vi ju arbeta med förståelse för varför – inte förbud? Eller?

Se Ingela Netz replik kring förbud och vilka konsekvenser de faktiskt får för utvecklingen. Pedagogens och elevernas digitala arbetsmognad ligger i fokus – inte tekniken i sig – det är ett av fundamenten i den undervisningen som växer fram – i digieran. Så frågan är, what´s your belief? Varför?

 

 

Att bygga en egen BB-8 i klassrummet – ett lärande för alla!

Skulle dina elever gå i taket av lycka för en alldeles egen BB-8? Skulle tro det… Nu har ni chansen att bygga en alldeles egen, eller flera i klassen. Varför inte passa på i ett ämne som teknik och dessutom integrera matematik, fysik, design, slöjd eller andra estetiska ämnen som bild? Programmering blir ett självklart inslag i produktionen och ALLA elever kommer sannolikt engagera sig med liv och lust i projektet. Det är ju helt omöjligt att inte älska den här lojala, rullande lilla trojänaren, för den som sett Star Wars VII. Tänk att kunna tillverka en egen – dessutom på skoltid! Och som lärare, eller arbetslag finns garanterat möjlighet att lära mängder i detta projekt.

17-årige Angelo Casimiro har byggt en fullstor BB-8 som går att styra med en Iphone. Kroppen utgörs av papier-maché, huvudet är gjort av frigolit och hjärnan består av en Arduino Uno. Produktionens materialkostnad? En knapp tusenlapp! För den som inte är bekant med Arduino är det i korta ordalag ett operativsystem (som bygger på öppen källkod) för mikrokontroller som underlättar för programmeraren att komma igång. Läs mer HÄR för vidare information.

Se filmen tillsammans för inspiration och arbeta sedan utifrån instruktionerna på instructables.com så får ni dessutom in engelskan på köpet! Ni som hoppar på detta vinner en heldag med horisontens reporter som dokumenterar ert arbete på plats och ser till att hela skolsverige får ta del av det, så hör av er om ni antar utmaningen att bygga en helt egen BB-8! Maila redaktionen på annica.anderson@horisonten.io

 

Ombytta roller på samtidens digitala skolarena

Morgondagens samhällsmedborgare är våra barn. Dina barn, mina barn, våra barn. Vi kan inte med säkerhet fastställa hur ett framtida samhälle kommer att te sig i detalj, men vad vi kan göra är att anta. Vi kan, med säkerhet, anta att den digitala utvecklingen kommer att fortsätta i rasande takt. Teknik och digitala verktyg kommer att bli än mer självklart i vår vardag. Det är anledningen till att dagens pedagoger har ett ansvar för att barn och unga i förskola och skola ska ges möjlighet att arbeta med digitala verktyg. De utgör idag ett demokratiskt verktyg och att inte låta barn använda digitala verktyg för att utveckla sitt lärande borde vara ett brott mot barnkonventionen i vår tid? Särskilt om det beror på att pedagogen eller skolan väljer bort digitaliseringen på grund av ekonomiska hinder eller för att läraren själv saknar intresse och därmed kunskaper…

– Det borde vara en självklarhet att alla lärare och rektorer ser till att kompetensutvecklas digitalt, vi kan inte längre välja ett yrke och tro att det ska utföras på samma premisser som för 20 år sedan, vi har som pedagoger själva ett ansvar för att utveckla vår undervisning tidsenligt. Det ingår i arbetet. Inget förändras egentligen genom att vi i hysterisk takt kastar in datorer och surfplattor i klassrummen, om pedagoger upplever en motvilja utvecklingsmässigt. Då kommer utrustningen inte att användas till annat än planlöst surfande menar Thomas Björklund, förälder och entreprenör med IKT-bakgrund inom skola.

Och vad vi ser, är egentligen något av en kulturkrock, kanske inte bara generationer emellan utan människor emellan. Det finns ju mängder med goda exempel på människor i olika åldrar som visar stort intresse för utveckling och är utvecklingsbenägna oavsett. Och så finns det människor vars personlighet inte attraheras av förändring. Alla dessa människor ryms naturligtvis inom skolans enorma system. Det är bara det att vi inte har ett val. Förändring och utveckling sker i samhället oavsett vilken personlighetstyp vi har. Och nu sker utvecklingen snabbare än någonsin och då blir skolans, rektorernas och pedagogernas förmåga till flexibilitet och anpassning, viktigare än någonsin.

För att skapa en begriplig bild av vad som händer och vad vuxenvärlden, däribland många pedagoger, står inför är Prenskys benämning relevant. Prensky kallar dagens barn och unga ”digital natives” som möter en grupp vi kan kalla ”digital immigrants”, dit många av skolvärldens vuxna kan räknas. Vuxna som har en helt annan bakgrund, med helt andra erfarenheter av lärande. För oss digitala immigranter sker nämligen en differentiering, vi skiljer på lärandeverkligeheter i termer av bra och dåligt. Vi gör detta utifrån våra erfarenheter och traditioner kring inlärning vilket gör att vi tar oss rätten att bestämma vems verklighet som är bra eller dålig, rätt eller fel. Och eftersom vi är vuxna har vi makten att bestämma detta. Detta är sannolikt en bidragande orsak till att dagens debatt om smarta telefoner och datorer i skolan ser ut som den gör.

Vi måste naturligtvis som vuxna ta ansvar för hur och till vad utrustningen används, det gäller inte minst den didaktiska aspekten. Att eleverna har god datorvana innebär inte per automatik att de vet hur datorer kommer bäst till sin rätt i undervisningssammanhang. Det är skolledningens och lärarnas ansvar att planera och genomföra – tillsammans med eleverna. Vi behöver lägga mycket större fokus på socialt samspel, hur vi agerar ansvarsfullt gentemot varandra och naturligtvis tala mycket om och träna elevernas och vårt egna källkritiska tänkande. Vi behöver, i digitaliseringen av samhället och därmed skolan, se till att det som karaktäriserar det mänskliga, nämligen kommunikation och färdigheter i kommunikativ kompetens, inte glöms av i undervisningssammanhang. Att det framför allt inte glöms av i brukandet av internet och sociala medier. Kommunikation kräver lika stort ansvar oberoende fora. Men det finns också ytterligare aspekter skolor och huvudmän behöver tänka till kring. Det gäller helt enkelt de fysiska utrymmen där bildning och kunskap skall utvecklas och frodas. För att värna om människors, både elevers och pedagogers personliga integritet. Det gäller allt från säkerhet på internet till en sådan sak som omklädningsrummen i anslutning till idrottshallar. I och med mobilkameror, utbredd mobbning och kränkningar på nätet borde det väl rimligtvis finnas omklädningsrum, ungefär som provrum i butiker?

Det finns oerhört många goda exempel som visar att den digitala utvecklingen stimulerar socialt samspel och samarbete, att det utvecklar barns och ungas tillit vilket i sin tur stärker självkänslan, det vill säga grunden för lärande och personlig utveckling. För att fler elever i svensk skola ska få uppleva detta krävs att alla som arbetar inom skolan öppnar upp för att våga ifrågasätta och revidera sin yrkesutövning. Det är vår uppgift att släppa våra färdiga bilder av vad det innebär att vara rektor, lärare, pedagog och så vidare, för att kunna byta roller och sätta oss in i hur det är att vara ”a digital native”. Ett sätt är att spela spel med eleverna (eller dina barn) så gör du snabbt erfarenheten av att inte vara den som levererar kunnande. Det öppnar och aktiverar en medvetenhet om vad eleven faktiskt kan. Det blir också tydligt vilka pedagogiska möjligheter spelarenor som exempelvis Minecraft erbjuder för att lära och utveckla färdigheter. Att uppleva ett barns förmågor på en digital arena kan ge dig en helt ny bild av elevens kompetens. Vi talar ofta om elevperspektiv men det vore nog sannerligen nyttigt att oftare inta elevens perspektiv. Byt skor helt enkelt. Det ökar medvetenheten om varför vi tänker och tycker som vi gör.

Slutspurten på First Lego League!

Idag är Horisonten på Hedeskolan i Kungsbacka och talar med eleverna i åk 9 om hur det går i årets First Lego League-tävling. Klasserna som deltar är uppdelade i tre grupper, med fokus på forskning, teknik och marknadsföring. Vi samtalar med marknadsföringsgruppen som förklarar hur arbetsprocessen går till. Marikken Bentzen (till vänster) och Jennifer Valladares (till höger) berättar om kunskaper och färdigheter de utvecklat under tiden som projektet utvecklats. Marikken Bentzen förmedlar glädjen över att ha utvecklat modet att tala med människor hon inte känner och inför en grupp. Jennifer Valladares har i och med marknadsföringsuppdraget blivit mer säker på sitt framtida karriärval, hon vill definitivt utbilda sig inom ekonomi och marknadsföring.

– Detta är ett mycket intressant och roligt sätt att arbeta. Vi har haft kontakt med flera företag som tycker att vår idé är bra och som vill sponsra oss i tävlingen. Det är verkligen roligt att få knyta relationer med företagen och de som arbetar där, menar hon entusiastiskt.

Teknikgruppens arbete med att designa en fungerande robotkonstruktion och programmera vissa rörelsemönster, har handlat mycket om problemlösning.

– Det vi övat mycket på är att testa idéer och ompröva våra lösningar för att hela tiden utveckla till det bättre, det kräver tålamod och god kommunikation, ler hela gruppen.

Angela som undervisar i Teknik, knyter hela tiden alla de olika momenten till kursplanernas mål så att eleverna kan följa sin egen utveckling och vilka färdigheter de tränar.

– Det är ett spännande arbete för oss lärare eftersom vi alla samarbetar kring detta och diskuterar vilka färdigheter som provas bäst i vilka ämnen.

Välkommen att ta del av marknadsföringsgruppens analys av läget genom att lyssna på podden här.

Trender och utmaningar i klassrummen 2015 – 2020

Horisontens redaktion har hittills målmedvetet spårat goda exempel i skolsveriges alla hörn och har för avsikt att fortsätta göra så. Det finns verkligen så oerhört mycket bra att rapportera kring ute i verksamheterna. Och som ni vet finns vi för att ge vidare röst åt det. Självklart finns det även en mängd exempel på skolor som har mycket att lära och utveckla, men det överlåter vi åt gnällhörnan i medieträsket att behandla. Vi vet, att det vi fokuserar på växer. Därför vill vi avrunda veckan med att titta på några av de trender som tagit fart i det svenska utbildningssystemet, samt belysa utmaningarna. Det gör ju att vi har chans att förbereda oss, eller hur? För en tid sedan slog rapporten The 2015 NMC Technology Outlook fast följande nio trender i de skandinaviska skolorna:

– En ökning av digitala test/prov

– En omvärderad lärarroll

– Eleverna som konsumenter kommer att skifta till eleverna som producenter

– Spridning av digital produktion och digitaliserade strukturer samt arbetssätt

– Omdefiniera skolans funktion och innebörd

– En ökning av datadriven inlärning och bedömning

– En tillväxt av nya yrkesroller inom skolan

– Ett ökat användande av blended learning

– En möjlig återupptäcks av PC:n

Dessa nio trender omsattes även till faktiska metoder och tidsbestämdes över en femårsperiod. Under innevarande och kommande år skulle det innebära att skolorna tillåter eleverna att ta med och nyttja sina egna enheter i form av smarta mobiler, surfplattor och datorer. Molntjänster introduceras, flippade classrum, spel och gamification är inslag som tar fart i vardagen. Inom två år kommer makerspace, sociala medier och nätverk, samt open content prägla klassrumsvardagen i mycket stor utsträckning. Inom tre till fem år möter vi Internet of Things, robotteknik, talöversättningsfunktioner och bärbar teknik i skolorna, som om det aldrig funnits något annat.

Men som vi alla vet – med möjligheterna får vi snart stå öga mot öga med tillhörande utmaningar. Här har de delats in i tre kategorier:

Inte piece of cake men fullt möjliga att lösa:

– Att skapa verklighetsnära undervisning och lärmöjligheter

– Att integrera Teknologi i lärarutbildningen

– Att navigera digital kompetens

Svårt att se ljuset i tunneln kring följande:

– Blandningen av formellt och informellt lärande

– Implementeringen av kunskap och framgångsrika metoder från övriga delar i samhället

– Att integrera det individuella lärandet

Galet tufft att ta sig an:

– Att skapa en systematisk policy för- samt hitta synergier som leder till effektivt lärande

– Att hålla jämna steg med samhällsutvecklingen i övrigt samt hålla utbildningen relevant

– Skalning av tekniska innovationer för undervisning

När vi nu vet det vi vet, kan vi helt enkelt börja spåna på lösningar. Eller hur? Vad redaktionen vill förmedla med denna sammanfattning av trender, metoder och utmaningar i våra klassrum, är att det skolsverige vi möter, är på mycket god väg! Reportagen så här långt vittnar om medvetenhet, utveckling och ett enormt driv hos individer och verksamheter på sina håll. Så fortsätt ert fantastiska arbete, på så sätt kan vi tillsammans flytta svenska skolan ur gnällhörnan rakt in på framtidens spelplan! En stor applåd till alla er som delar med er av goda exempel såväl som utmaningar. Och för att ni gör det med sådant engagemang och sådan starkt tro på framtiden. Just nu bor den i våra barn.

Anders Karlsson om IKT-arbetets möjligheter och utmaningar

Debatten om svensk skolas kvalitet rasar. Media fokuserar på skräckresultat och ger en splittrad bild av skollandskapet som tillsynes verkar flyta utan tydlig riktning. Men det finns människor som har grepp om skolans framtid, alltid med elevernas bästa i sinnet. Anders Karlsson är en av dem och arbetar som skolutvecklare och IKT-samordnare i Mölndals stad. Så här ser han på IKT och de utvecklingsområden som för närvarande är i rörelse.

-Vi startade vår resa mot användande av digitala verktyg 2010 genom en pilotstudie och 2011 drog vi igång en kompetensutvecklingsprocess eftersom vi sett att om vi bara förser pedagoger och elever med ny teknik uteblir resultaten. Vi såg också att vi behövde utvärdera och analysera resultaten av dessa båda faktorer för att kunna ta nya vägar och utveckla vidare. Vi inledde då ett samarbete med forskare på GU kring ett antal områden. Varje sådan intresseområdesgrupp försågs med en forskare och en IKT-pedagog, olika metoder och tillvägagångssätt diskuterades, för att sedan gå ut i verksamheterna och prövas. Grupperna samlades på nytt utvärderade och fick nya uppdrag att ta med ut. Detta sätt skapar dynamiska utvecklingsprocesser och vi lär medan vi gör. Möjligheten att få reflektera och diskutera med personer som har ett annat perspektiv än ditt eget är mycket utvecklande.

-Vi önskade gå vidare, vi såg att det hände mycket för de personer som representerade de olika verksamheterna men det var svårt för dem att implementera sina nya erfarenheter i befintliga verksamheter bland kollegor. Vi hade inte heller tillräckligt stark förankring hos ledarna ute på enheterna och insåg därmed att vi behövde göra en mer omfattande satsning där hela enheter involverades, inte enbart ett par skolutvecklingsintresserade pedagoger från varje enhet. 10 enheter valde att delta och nu har vi arbetat ca ett år och det har varit och är en oerhört spännande resa.

Just nu arbetar Anders och hans kollegor med att hitta fram i programmerings- och makerlandskapet, vad det innebär för skolan och hur de ska förhålla sig till det hela:

-I kommunen har vi ett hundratal IKT-handledare som träffas i ett nätverk där vi diskuterar hur de vill arbeta, vad de har för önskemål och behov. Vi har inlett ett samarbete med Kungsbacka kommun för att diskutera framtidsfrågor som hur samhället kommer att utvecklas, vad som kommer att hända inom digital teknik, vilka faktorer som påverkar vår och elevernas verklighet. En mycket aktuell del i detta är programmering och makerkulturen. Vi börjar hitta fram hur vi ska närma oss. Det är olika hur pedagoger och rektorer förhåller sig till detta område – allt från ett mycket stort intresse och entusiasm till ett mer avvaktande förhållningssätt. Det är ett mycket spännande arbete att utveckla och hitta hållbara strategier för.

Vidare handlar skolutvecklingen om vad nästa steg efter detta är. Här är nätverket avgörande för att skapa rörelse framåt. Här arbetas det med allt från teknisk support till hur de digitala verktygen används i vardagen samt uppföljning och kvalitétsarbete:

-Vi har  ganska nyligen avslutat en 1-årig kompetensutvecklingsinsats tillsammans med Lin Education för våra chefer och ledare, där målet har varit att skapa en röd tråd och en idé om hur förändringsprocesser ska fungera på respektive enheter ute i verksamheten. Det är av oerhört stor vikt att ha alla med sig, en förutsättning för att vi ska ta oss vidare och kunna bedriva utveckling som gör skillnad för våra elever.

Systematiskt kvalitetsarbete handlar om att skapa rutiner som fungerar, Anders menar att han inte har en metod som ser likadan ut för alla att följa utan att enheterna och cheferna sätter sina rutiner och fattar beslut utifrån sina verksamheter. Stöd och utvecklingsenheten, där Anders uppdrag har sin bas, har en stöttande funktion när så behövs.

-För närvarande pågår ett arbete med hjälp av SKLs LIKA-verktyg där syftet är att arbeta igenom alla förskoleenheter. Här använder vi oss av LIKA som en av nycklarna eller grunderna i arbetet med ikt. Vi tittar då på programmering och skapande med hjälp av annan teknik än bara datorer och surfplattor för att ta ställning till hur det kan fungera i våra förskolor berättar Anders.

När han får frågan om vad nästa stora utvecklingsområde i skolans verksamheter blir funderar han en stund över framtidens lärande och vilka kvalifikationer kommande generation behöver få med sig:

-Hur det vi gör nu är kopplat till framtidsförmågor är något vi diskuterar ständigt. Att ställa frågan varför och ta konsekvensen av svaret är mycket väsentligt i ett utvecklingsperspektiv. Varför är det viktig att låta barn och unga få möjlighet att använda en 3D-skrivare exempelvis. Jo, menar Anders, vi har en nuvarande förståelse en begreppsvärld baserad på våra erfarenheter. Tittar vi historiskt på de händelser som påverkat mänskligheten i ny riktning och skapat en ny verklighet, började vi med grottmålningar, boktryckarkonsten, industrialiseringen, datorer, internet, smarta telefoner och nu 3D-skrivare. Barn av idag får en annan förståelse eftersom de växer upp med- och aldrig har levt utan tekniken, vi vuxna (och då pedagogerna) får vidga perspektiven genom att tillföra de nya upplevelserna i vår befintliga ryggsäck. Barn som kommer i kontakt med ex en 3D-skrivare har en möjlighet att tänka in helt nya sammanhang och förlopp än vad vi har, vi plockar in det nya i vår förståelse och det kan vara svårt och omvälvande. I början tar vi kanske därför avstånd, för barnen är det helt naturligt, ju tidigare de möter detta desto mer expanderas möjligheten att tänka och pröva nya banor och sätt att lösa utmaningar.

-Det vi gjort ur skolutvecklingsperspektiv, när vi börjar närma oss programmering, makerkultur och 3D, samtidigt som vi försöker förstå själva, är att vi tittar på vilka ingångar som kan finnas, hur ser vår skola ut idag och hur tänker och fungerar vår organisation? Om vi ska närma oss det här, hur kan vi kommunicera detta och gå över så låga trösklar som möjligt? Vad händer om vi går in och säger att nu skall alla hålla på med programmering? Hur kan vi säga det på ett sätt för att få så många som möjligt att se vad som skulle kunna tillföras i verksamheten med detta perspektiv? Hur kommunicerar vi till pedagoger att detta kan användas för att göra det som redan görs i klassrummet, för att förklara begrepp vi redan diskuterar. Och arbeta med det som står i våra styrdokument. Vi tittar hela tiden på Ingångar och kopplingar till det vi gör och ska göra, tittar också på vad vi tror kommer hända med de elever som får hålla på med det här.

-Om vi tittar på England där programmering är en del av skolvardagen i låga åldrar, och de pedagoger som i klassrummen tycker att de själva ligger långt bak i den tekniska utvecklingen, arbetar med programmering i scratch med sina åk 2:or, så pratar de inte om att alla ska bli programmerare utan om helt andra förmågor såsom samarbetsförmåga, logiskt tänkande, problemlösning, läsförmåga, sådant som vi ändå redan jobbar med. Vi behöver utveckla detta för att hänga med. Teknikundervisningen exempelvis, är fortfarande mycket traditionell i svenska skolor och här har vi en enorm utvecklingsmöjlighet genom programmering och 3D-skrivare. Teknikämnet är en helt given ingång till att arbeta med detta om det inte går att få in någon annanstans, dessutom till låga kostnader, huvudsyftet är att få våra barn att se kopplingen mellan allt som finns runtomkring oss och programmering – det mesta är programmerat och de kan själva få saker att hända och påverka sin tillvaro genom det.

Är man språklärare som har förståelse för detta tänk och för kompetenser som behövs i framtiden, nya yrken osv finns ingången att ta in kodat språk och behandla det precis som andra språk i sin undervisning. Det passar även i alla de skapande ämnen som slöjd bild detta är kreativa lärprocesser som vi kan utveckla med hjälp av ny teknik och digitala verktyg, 3D-skrivaren är ett självklart verktyg i en slöjdsal exempelvis. Det är ytterligare ett sätt att utveckla en idé och förverkliga den menar Anders.

-Så mycket är kopplat till teknik och digitalisering idag och för att det vi vill och har som mål ska få genomslag är ett av de viktigaste områdena i digitaliseringsprocessen och inom skolutveckling arbetet med att skapa förändringsvilliga och flexibla organisationer. Här är rektorer och chefer inom skolan av absolut avgörande betydelse. För att kunna införa nya strategier och arbetssätt i en verksamhet behöver den som leder gå först, vara den som andra känner sig trygga med att följa, en förebild helt enkelt resonerar Anders. Att utveckla en skolkultur där pedagoger och ledare är villiga att ta eget ansvar för sin utveckling är också ett led i detta och är viktigt eftersom den tekniska utvecklingen går så snabbt:

-Tidigare hade vi möjlighet att vänta på en utbildning inom ett ämnesområde, det har vi inte längre utan kompetensutvecklingen ligger mycket i att våga prova sig fram, både på egen hand och tillsammans med andra och att ta del av varandras erfarenheter. En nyckel i detta för pedagoger är att inte vara rädda för att göra fel och att misslyckas, det är snarare en förutsättning r att lyckas eller utveckla och följa med utvecklingen. Vikten av att skapa en förändringsbenägen kultur är utan tvekan ett uppdrag för alla oss som arbetar med IKT, skolutveckling och inte minst ledarskap.

På spaning efter den tid som väntar

Ledarskap. Ett populärt ord i svensk skoldebatt.  Redaktionen har tagit avstamp i ett antal fördjupade samtal med lärare och rektorer ute på fältet för att inleda jakten på framtidens ledare i skolan – bortom horisonten. Vi efterfrågade vilka egenskaper och beteenden som kommer att vara väsentliga för att leda och här är resultatet.

Framtidens ledare…

…är mer visionsdriven

Förmågan att sätta sin verksamhet i ett tydligt och verklighetsnära sammanhang, blir allt viktigare särskilt som konkurrensen om elevernas uppmärksamhet ständigt ökar. I en alltmer digital värld kommer normerna för hur en skola fungerar succesivt förändras. Då väntar kanske ett visionsarbete för en fysisk skola med helt digitala spelregler i form av dygnet-runt-verksamhet?

…är mer kreativ

Kreativitet och innovation både gällande nya arbetssätt och överlevnad på ett allt mer konkurrensutsatt område kommer att behövas. Att släppa fram fler kreativa personer som får ansvar för att utveckla hela verksamheter kommer att bli allt vanligare. Idag leder vi många gånger våra verksamheter utifrån de personer som arbetar där och utifrån ett slags rättviseperspektiv baserat på erfarenhet.

… prioriterar uppgiften före rollen

Att skapa förutsättningar för att lösa uppgifter som tar organisationen till målet kommer att bli allt viktigare och ledarskapet kommer att gå ut på att fördela rollerna kring uppgiften, inte uppgiften kring människorna. Förmågan att sätta mål följs av förmågan att analysera och röja de hinder som finns på vägen. Auktoriteten kommer att förflyttas ut till olika team och beslut kommer att fattas lokalt. I takt med den digitala utvecklingen kommer fler alternativa sätt att organisera verksamheter behövas.

…har större fokus på hållbarhet

Framtidens pedagogiska ledare arbetar med hållbarhet på flera plan. Socialt riktas ännu mer fokus på jämställdhetsarbete som inkluderar både kvinnor och men. Ekologisk hållbarhet i form av en sundare livsstil slår igenom. Yoga och meditationssalar kommer att finnas tillgängliga för alla och vara en självklar del på schemat.

…präglas av transparens och flexibilitet

I digitaliseringens fotspår följer en ännu större öppenhet, allt som görs och hur det görs kommuniceras och görs tillgängligt för alla. Att skapa inflytande och balans (mellan hälsa och effektivitet) blir högprioriterade kärnvärden.

…har hög integritet och är som folk flest

De ledare som tar ansvar för sina aktioner, har en väl utvecklad empatisk förmåga och är förlåtande blir mer framgångsrika. Inget nytt men detta är något framtidens ledare kommer att ha stort fokus på. De ledare som idag upprätthåller en perfekt fasad gör dem opersonliga och tråkiga att ha att göra med. Dessutom går det nästan inte längre att vara ett skal av detta slag. Vi fattar inte alltid rätt beslut och att visa sårbarhet, vara öppen med sina brister och erkänna och reflektera över sina egna misstag är viktiga förmågor som inger förtroende.

…är mer prestigelös och söker hjälp

Att ha mod att vara prestigelös och viljan att lära är något framtida generationers ledare kommer att vara riktigt starka i. Att berätta om sina erfarenheter för att stärka andra och våga be om hjälp kommer också att prägla ledarskapet. Att vända sig till en mentor för att utvecklas i sin roll är ett led i att ta personligt ansvar. Något som kommer att generera ett mer tillåtande klimat överlag.

…är mer positiv till olika generationers kunskap erfarenheter

I ett modernt ledarskap tas alla tillvara och attitydförändringar på arbetsmarknaden börjar växa fram. Det gäller framför allt att vi accepterar och ser möjligheter att äldre och yngre har olika kunskaper och erfarenheter. Ju äldre vi blir, desto längre kommer vi att stanna kvar i arbetslivet. Som ledare är målet att hitta värdet och bekräfta det i alla.

…bedriver en större, fördjupad klimatsmart samverkan internationellt

Med hjälp av tekniken kommer framtidens ledare att möta sina internationella kollegor genom ett par virtual reality-glasögon. I alla fall om företaget Oculus får bestämma. De håller på att utveckla något slags cyklopliknande föremål som kan öppna upp för en ny typ av fördjupad samverkan mellan människor. Tillsammans blir det möjligt att skapa och utforska nya världar och scenarion var vi än befinner oss. Fördelarna är minskad klimatpåverkan genom färre resor och mer effektiv arbetstid.

…ser bortom horisonten

Arbetar utifrån mål och visioner, både här och nu, men också med enorma framtidsperspektiv. Därmed är alltså inte alltid visionen och målen relaterade till nuvarande organisation. Ta google exempelvis, vars mål är att om 300 år ha kategoriserat all världens information. Många människor och ledare hinner komma och gå under en sådan period och fortsätta arbeta för det som skall ske – bortom horisonten.