Sociala medier för innovativ inkluderande internkommunikation?

Att vi människor är flockdjur och överlever på grund av att vi  interagerar i grupp är ingen världsnyhet precis. Det intressanta i detta, är hur våra mönster, vanor och instinkter bildar tydliga spår och lämnar förtydligade avtryck, allt eftersom våra beteenden flyttas över till de digitala arenor där vi till stor del idag socialiserar.

De senaste decenniernas digitala utveckling med fokus på sociala medier visar starkare än någonsin hur vi flockas i olika grupper där vi känner samhörighet och många gånger finner likasinnade. Vi har också möjlighet att söka upp de som inte alls tycker som vi själva gör och skapa debatt, visa alternativa synsätt och argumentera för vårt eget ställningstagande. Risken finns ju annars att världen krymper…

Hursomhelst leder dessa beteenden till mycket intressanta möjligheter som redan praktiseras på många håll – i företagsvärlden. Med tanke på aktiviteten i alla de sociala medier vi har tillgång till – vad skulle hända om vi flyttar internkommunikationen för våra kommuners verksamheter in i de sociala medierna? Det finns de som provar. Och resultatet är spännande, både när det gäller effektivitet och människors motivation.

Fördelarna skulle ju kunna vara att de flesta redan är väl bekanta med hur social media fungerar, de kan miljön, alltså inga större hinder för att starta. Ökad insyn och transparens följer med eftersom ingen kan sitta på sin kammare och skicka hemliga mail till varandra (om nu någon skulle göra det). Falsk ryktesspridning skulle minska drastiskt i den mån det är en utmaning, eftersom alla har sin digitala identitet och får ta konsekvensen av vad de säger (läs skriver).

Redan för ett par år sedan genomförde internet i fokus en undersökning gällande brukandet och följande noterades: istället för att vara åskådare så hade deltagarna börjat bli aktiva kreatörer i det sociala nätverket. Det största värdet som organisationerna själva såg var bl.a. att engagemanget ökade i organisationerna tack vare en bättre informations- och kunskapsspridning, där den samlade kunskapen gav mer exakta svar på de frågor man hade. Det blev lättare att kontakta varandra. Den ökade kunskapen om andras verksamhet underlättade samarbeten och kommunikation mellan olika avdelningar och utan hierarkiska eller geografiska hinder. Och innovationskapaciteten ökade genom att man därmed jobbade snabbare. När man tittade på faktorer som bidrog till att de sociala medierna togs emot och började användas i organisationerna lyfte man bl.a. fram egennyttan som användaren hade av det sociala intranätet, skapandet av dialog och sociala kontakter, gästbloggare som lockade in fler medarbetare till aktivt deltagande, effektiva sökmotorer av den ökade informationen, samt att man lärde sig skapa länkar istället för e-post.

Om vi sätter detta i relation till den delakultur och det utvidgade kollegiet som för skolans och förskolans pedagoger faktiskt i mångt och mycket uppstått genom sociala medier bör kommuner och huvudmän överlag kanske faktisk se över möjligheterna till internkommunikation. Möjligen skulle spridningen av goda och väl förankrade metoder samt innovation öka i större grad – för alla. Inte endast de som redan gör.

Att kommunerna i sin externa kommunikation via sociala medier skapat makalösa resultat bara under de sista två, tre åren är fantastiskt. Medborgardialogen ökar, interaktionen med kommuninvånare ökar och engagemanget växer. Det borde rimligtvis gå att uppnå liknande effekter gällande internkommunikation?

Tänk om vi alla blir vinnare? Att inkludera alla i vad som händer skapar motivation, det förflyttar den passive till att bli aktiv. Arbetar du i en kommun som använder sociala medier för internkommunikation – hör av dig och berätta hur det påverkar samarbete, relationer och utveckling i verksamheterna.

Elevperspektiv som skapar succée

Året som gått har varit minst sagt omvälvande och utvecklande för klass 6A och 6B på Edboskolan i Huddinge. Den största upplevelsen för både elever och lärare är kanske att ha hittat en verklig drivkraft till lärandet. I ett entreprenöriellt förhållningssätt till styrdokument, verklighet och skolvardag har eleverna tillsammans med sin lärare Maria Wiman startat en magiskt häftig lärprocess. Samtidigt skapar de ett värde för andra människor. Denna unika samverkan, där vuxenvärlden, gestaltad av Maria Wiman verkligen tar sina elevers idéer om förbättring på allvar, har gett fantastiska resultat. Det har gett alla involverade gnistan och tron på att förändring är möjlig!

För att förstå vad som hänt och hur det här har gått till börjar vi med att ta del av svenska- och SO-läraren Maria Wimans berättelse, baserad på ett av de projekt klassen drivit.

-En grå novemberdag förra året inleddes ett skolprojekt alldeles oväntat och högst spontant. Det var då mina elever på Edboskolan i Huddinge fick veta att det inte skulle bli en till säsong av deras favoritprogram, UR:s serie Geografens testamente. Det var också då jag, som lärare, fattade mod och vågade ta steget ut i ett kontrollerat kaos som skulle bli det hittills roligaste som jag har upplevt i mitt yrkesliv. Jag smittades av elevernas engagemang och gnista vilket ledde till att jag också vågade lägga min strukturerade undervisning åt sidan. Eleverna var helt enkelt svinförbannade över att UR inte skulle göra en säsong tre av deras favoritprogram. Det, och inte LGR 11, blev utgångspunkten för vårt kommande projekt – Att rädda Geografens testamente. Vi började med att göra en stor tankekarta tillsammans. Vad kunde vi göra? Hur gör man när man påverkar? Vilka rättigheter har man i en demokrati? Därefter förkovrade jag mig i läroplanen och började bena ut vilket centralt innehåll jag kunde väva in i elevernas idéer.

Efter det var allt satt i rullning.

-Vi gjorde en fysisk tankekarta, med papper och sax, på klassrummets vägg. I bubblorna stod bland annat rubriker som sociala medier, massmedia, andra skolor och kändisar. Sedan skred vi till verket. Totalt 48 elever blev ett team med ett gemensamt mål där olikheter premierades och där alla blev experter på olika områden. Klassens konstnärer började skriva slagord, skissa på flygblad och göra affischer. De tekniskt kunniga satte igång att skapa facebook-sidor, twitter-konton och instagramkonton. Vissa bekantade sig med skolans uråldriga telefon (med sladd!) och började ringa runt till olika tidningar och till tv för att sprida budskapet. Flera elever började göra filmer som vi kunde sprida på sociala medier, andra skrev personliga texter som vi la upp på internet eller som vi skickade till tidningar. Ett helt gäng barn skrev brev och skickade till kändisar, politiker och till andra skolor. Vi jobbade alla för ett gemensamt mål, men vi gjorde det på olika sätt. Alla fick göra det som just de var bra på och allas kompetenser blev viktiga.

Maria fick en ny roll som lärare.

– Jag fick bli projektledare och spindel i nätet. Och allt eftersom projektet växte kunde jag plocka in fler och fler punkter ur läroplanen. När vi i slutet av maj fick till en debatt med UR:s programchef Ami Malmros kunde jag till min glädje drilla eleverna i retorik. Motivationen och engagemanget kommer alldeles gratis och det kommer explosionsartat när eleverna vet att arbetet är viktigt på riktigt! Så här i efterhand, ett drygt år senare kan jag konstatera att detta projekt har täckt stora delar av läroplanen, vad gäller både svenska och samhällskunskap. Eleverna har tagit med mig på en lång resa och fått mig att omvärdera hela min syn på pedagogik. Rent konkret har vi varit med i ett tiotal tidningar, vi har varit med på tv otaliga gånger, vi har fått insändare publicerade, vi har skrivit flera debattartiklar i bland annat Aftonbladet, vi har fått med oss en rad kändisar (däribland Stefan Löfvén och Blondin-Bella) i kampen, vi har debatterat mot Filip och Fredrik i direktsänd tv och vi har träffat UR:s chefer i tung debatt i tv-huset. 17 november blev vi inbjudna till Gomorron Sverige och fick i direktsändning veta att kampen lyckades och att det blir en till säsong av programmet! Vi har också vunnit Huddinge demokratipris på 25 000 kronor. Men framförallt har eleverna insett att de kan påverka. De har arbetat oerhört kreativt enligt devisen att ingenting är omöjligt och de har fått öva på förmågor som de kommer att ha stor nytta av i framtiden. Jag som pedagog har förstått den stora vinsten i att utgå från elevernas gnista och att i möjligaste mån anpassa läroplanen efter undervisningen och inte tvärtom!

Eleverna

Ingemar Sandén är en av de elever vars text om entreprenöriellt lärande publicerades på skolbloggen 365.com. Hans reflektioner är mycket intressanta och visar ett oerhört starkt engagemang, både gällande innehåll och metod. Det mest spännande med detta utdrag ur hans text är att det så väl speglas i en oerhört lyckad samverkan mellan eleven, pedagogen och styrdokumentens mål.

”Nästan alla av er som läser är lärare så nu ska jag berätta vad du som lärare kan göra för att ditt klassrum ska bli mer entreprenöriellt. Du kanske tänker att jobba entreprenöriellt bara är en ursäkt för elever att jobba på ett oortodoxt sätt för att det är “roligare”. Men det är faktiskt lärolikt och det är bra att lära sig om man vill öppna en affär och har pr‐problem eller om du vill starta ett eget företag. Nästan alla nutida jobb behöver i alla fall lite kunskap om att jobba entreprenöriellt.  Entreprenöriellt lärande tränar också din kreativitet, din kommunikationsförmåga och ditt initiativtagande.

Det känns som om att jag säljer entreprenöriellt lärande som en vara men tro på mig när jag säger att jag informerar er om den nya eran i skolans historia som vi försöker uppnå. Vi och några andra är pionjärer och jag kommer med ett budskap. Vi har tidigare samlat in 12 000kr till barnen som flyr från Syrien och nu så håller vi på att samla in pengar till barnsoldater i Afrika som drogas och tvingas att döda sina föräldrar och att gå ut i krig. Just nu har vi snart 17 000 kr men när detta publiceras så har vi säkert mycket mer.

Vissa folk som vi har stött på har frågat vad vi får i gengäld för det som vi gör. Det finns en känsla så stark när man hjälper någon annan människa. Jag känner till den, det gör ni alla, den kallas glädje och det känns som om jag inte behöver ge något mer exempel på varför vi gör det. Som vuxen kommer jag att komma ihåg hur vi jobbade entreprenöriellt. Jag kommer inte att komma ihåg vad vår so-bok hette i sexan, utstående minnen är minnen som står ut, eller hur? Jag brukar ha en kliande känsla i skolan när jag lär mig saker och inte förstår varför jag ska lära mig just det. Det stör mig att jag lär mig om saker som inte behövs och det får mig att inte ge det mitt allt. Varför? För att jag inte kommer tänka tillbaka på när jag gav mitt allt på till exempel ett prov när jag är 30 år och hur tacksam jag är att jag pluggade dag och natt för att få ett A. Den energin kan användas till att rädda döende barn och att lära mig mer samtidigt. Jag vet vad som är viktigt för mig att kunna i framtiden och jag är ledsen, men Picassos födelsedatum är inte min prioritering”.

Visst är det fantastiska tankar att ta del av! Som lärare och pedagog är ju detta den ultimata bekräftelsen på att samarbetet med eleverna i lärandesituationen fungerar och har burit frukt! Det är ju självklart att vilja dela detta med resten av skolsverige för att bidra till att andra också får verktyg och idéer som leder till att skapa meningsfullt lärande för fler elever.

Och det är nu det blir riktigt intressant. För plötsligt får Maria och hennes elever en möjlighet de inte hade räknat med… Den positiva responsen på projekten, arbetsmetoderna och resultaten fullkomligt haglade in. Något som möjliggjordes genom spridningen på sociala medier. Så plötsligt smög sig misstron in på twitterarenan. Lärarkollegor och rektorer(!) bytte skrud till nättroll och fällde nedsättande kommentarer och påståenden om att Maria ”själv skrivit ihop elevernas reflektioner”, att ”en 12-åring aldrig skulle kunna skriva så här” och ”att tro det, är inget annat än ren och skär dumhet”.

– Det gav oss en dimension till menar Maria. Vi fick möjlighet att uppleva det vi pratat om så oerhört mycket, både hur vi behandlar varandra på nätet men också vad som händer i våra digitala fotspår när vi publicerar något på nätet. Att texten plötsligt fick eget liv och att vi på sätt och vis förlorade kontrollen över den. Hur ryktesspridning kan starta och hur det får fart. Allt detta har gett oss möjlighet att diskutera hur vi kan förhålla oss till det som händer när vi delar något på nätet, vilka konsekvenserna kan bli och så vidare.

Vad var elevernas reaktioner när du berättade om helgens twitterdrev?

– Först blev de ledsna för min skull men det som är mest intressant är naturligtvis konsekvensen av vuxna skolmänniskors agerande. Det födde en enorm förvåning över vuxenvärlden och den bestörtning över att barns röster inte räknas, inte tas på allvar, blev det vi talade om mest. Syftet med elevernas texter var att de ville bidra med ett elevperspektiv för att göra skolan bättre. Vi har fått oerhört mycket positiv feedback, vilket har gjort oss stolta och glada så vi rider på en framgångsvåg, skrattar Maria. Den här andra effekten som uppstod hade vi inte riktigt räknat med men vi är tacksamma över att vi fick möjlighet att diskutera den mottagarreaktionen också.

Vad har ni fått för positiv feedback?

– Det är många skolor, lärare och elever som hejar på oss och talar om att vi inspirerar dem till att tänka nytt och våga. Att det verkar så roligt och spännande att utgå från elevernas idéer. Ja, överlag är reaktionerna oerhört positiva. Det jag gör är att uppmuntra, pusha, ge feedback och anpassa det eleverna vill till läroplanen. Alla innovativa, kreativa initiativ är elevernas, så är det verkligen. Det enda jag behöver ha är modet att våga tillsammans med dem. Vi har så fantastiskt kul tillsammans. De ställer öppna frågor, är långt gånga i sitt resonemang och vi får deala med det som händer när det händer.

Vad var det som gjorde att du valde att berätta om twitterdrevet och vuxna branschkollegors misstro för dina elever?

– För det första för att jag vågar det och för att jag tyckte att de skulle få upprättelse, de förtjänar rätten till det de faktisk skapat. För det andra för att vi kunde dra lärdom av detta inför framtida projekt och situationer. De har gnistan att förändra! Kunskapen att göra något åt saken, de utvecklar eget ansvar, de vet verkligen att det går att förändra. De har en fantastisk inställning och har i olika medier gått ut med en inbjudan till dem som tvivlar på deras kompetens. De vill gärna visa upp sitt arbetssätt och bjuder på fika, det är bara att ringa eller maila. Alla är välkomna.

Jag ringer upp klassen och få prata med Matilda Solstrand och Elsa Holmlund i 6B.

– Först blev vi lite chockade över att det finns vuxna och som i det här fallet andra lärare och rektorer, som inte tror på oss. Vårt arbetssätt är väldigt entreprenöriellt och vi gör det vi tycker vi är bra på för att skapa värde för andra. Det är väl klart att vi har snappat upp orden. Maria använder de orden som finns i läroplanen för att de beskriver vad vi gör och när vi berättar om det använder vi samma ord. Vad är det för konstigt med det?

Har ni diskuterat twitterdrevet med era föräldrar?

– Ja, absolut! Våra föräldrars reaktion var att de tyckte det var ett väldigt tråkigt sätt att bemöta barn. De var konfunderade över vad reaktionen egentligen bottnar i.

Hur ser ni på lärarna och rektorerna som gav er möjlighet att uppleva ett drev i sociala medier?

– Det är ju en självklarhet att vuxna ska vara förebilder, och lära oss att argumentera på ett moget sätt. Nu blev det tvärtom. Någon måste ta ansvar och i det här fallet så blev det vi. Och det är ju tydligt att ålder inte spelar ingen roll… Vi tycker att falskheten är det värsta, de har nog pratat inför sina elever om hur man ska bete sig på nätet och att man inte får kränka någon och sedan tänker de inte på konsekvensen av sitt eget uppträdande. Vi har också funderat på hur låga förväntningar de måste ha på sina egna elever. Det känns hemskt! Vi vill gärna att de kommer och besöker oss och pratar med oss, innan de påstår saker om vad vi kan och inte. Det hade varit bättre om de tog reda på vad som gäller genom att gå till källan för information. Helt enkelt kontakta oss.

Det Ingemar, Ida, Matilda och Elsa med klasskollegor ger uttryck för är en konkret form av skolförbättring. Något som föder en enorm motivation och vittnar om en meningsskapande skolgång. Många gånger finns de bästa skolutvecklarna mitt framför ögonen på oss, där i klassrummet. Det är vuxenvärldens och skolans ansvar att se det och skapa möjligheter av det. Finns det någon lärare eller pedagog i vårt land som inte skulle vilja uppleva ett liknande scenario fyllt av mening och mål varje dag tillsammans med sina elever? Skulle svaret mot förmodan vara ja? Då är det hög tid att byta jobb… OMEDELBART.

Vinster med IT och digitala verktyg för elever, pedagoger och föräldrar

Barn och ungdomar i Sverige nyttjar digitala medier på internet i allt större utsträckning och alltmer frekvent. Tillgången till internet har som bekant blivit mobil och sitter inte längre fast i en burk på ett skrivbord. Rapporter visar att användningen i de yngre åldrarna ökar, den genomsnittliga internetdebuten sker idag vid tre års ålder. Lärplattorna ersätter i allt större utsträckning datorerna.

Vad är det då barn och ungdomar gör på nätet?

Sociala medier är den vanligaste internetaktiviteten bland tonåringar. Tonåringar utgör också den grupp som digitalt konsumerar nyheter i större utsträckning än tidigare och som har utvecklat en mer positiv hållning till nyheter senare år. Enligt Statens medieråds senaste undersökning påverkar sociala medier hur barn och unga ser på sig själva och hur de kommunicerar bilden av sig själva gentemot omgivningen. De sociala medierna och spel, påverkar också hur barn och ungdomar skapar och upplever sociala gemenskaper i vardagslivet. Det är därför viktigt att vi vuxna förstår vikten av att inte betrakta livet på nätet som något helt åtskilt från ”det verkliga livet”. Barns liv på internet är för dem en del av det verkliga livet, något som föräldrar och pedagoger bör tänka till kring och inte avfärda.

Barn i de lägre åldrarna ägnar sig åt likartade aktiviteter som spelande medan nyttjandet av internet börjar ta tydligare inriktningar när de är 9-11 år. Då inträder en skillnad i flickors och pojkars användande, pojkar fortsätter att spela spel medan flickor ägnar mer tid åt sociala medier av olika slag.

Vad lär de sig och vilka kunskaper tar de med sig till skolan?

Fredrik Sandström undervisar i svenska på Gäddgårdsskolan i Arboga och menar att den ökade nätanvändningen inte med självklarhet leder till att barn och ungdomar blir mer teknikkunniga, att de förstår hur tekniken fungerar och hur samhället utvecklas med hjälp av tekniken.

– När eleverna kommer till oss kan de förvånansvärt lite i förhållande till det vi definierar som en del av den digitala kompetensen, det vill säga praktiska moment som att bifoga filer i mail, skapa strukturer i mappar, och så vidare. Däremot har de ofta utvecklat god reaktions- och koordinationsförmåga, de är orädda i digitala miljöer och vågar prova sig fram även om de inte behärskar ett specifikt verktyg. Barnen testar gärna och mycket. De vill och efterfrågar att få arbeta med text och bild i digitala miljöer. Vidare har intresset för att själv producera material som publiceras på nätet ökat. Här bidrar möjligheten till interaktivitet med en stor portion motivation. Att få respons på något som du själv producerat är spännande, menar Fredrik.

Fredrik Sandström driver själv en inspirationsblogg med fokus på digitalisering och genomför lärarfortbildning.

– Det är oerhört viktigt att lärare inte drabbas av en digital stress där de kastar in olika verktyg som sedan försvinner lika raskt. Vi arbetar för ett fördjupat lärande vilket innebär att det är viktigt att både huvudmän, rektorer och pedagoger ser nyttan i att forma en greppbar och öppen digital struktur, både för administration och lärande påtalar Fredrik. Strukturen behövs för att skapa mening med det vi gör och bör sättas på plats när vi svarat på frågan om syftet med de digitala verktyg vi väljer att använda. Det är oerhört viktigt att vi håller det enkelt och inte fastnar i en administrativ djungel och krångliga verktyg, utan att vi hittar lösningar som fyller den funktion vi vill åt och på så sätt utgör ett stöd och inte blir en börda.

Hur håller vi det enkelt och underlättar då för pedagoger och elever samt deras föräldrar?

– På vår skola har vi samordnat ett system där alla lärare har varsin blogg. Ett stort steg har varit att skapa transparens genom att alla delar sina planeringar och på så sätt både ger och får inspiration kring upplägg och genomförande. Jag pratar ofta ofta om att introducera en till två nya idéer eller arbetssätt per månad för att både lära sig nytt, fördjupa och samtidigt upprätthålla den digitala utvecklingen. Tar vi in för mycket på en gång skapar det en digital stress för både lärare och elever. Det är också viktigt att det vi tar in och provar är kopplat till styrdokumenten så att både pedagoger och elever samt deras föräldrar kan se vinsten med ett visst arbetssätt, fortsätter Fredrik. En av de största vinsterna med digitlaliseringen när det gäller undervisningen är att vi som lärare har så oändliga möjligheter att sätta lärandet i ett sammanhang och på så sätt fånga elevernas intresse direkt. Att introducera ett ämne med ett filmklipp eller en låt kan förändra så mycket för elevens upplevelse av vad de ska lära sig. Eleven skapar en relation till lärandet och har något att hänga upp ämnet på. Detta är bara en aspekt säger Fredrik och ler. Det finns så mycket vi kan göra när vi har implementerat en god struktur för arbetet och verktygen vi väljer att arbeta med, utbrister han glatt.

Här följer Fredriks 10-i-topplista på digitala supertips, hämtade från bloggen, för den som vill komma igång eller prova nytt:

1. YOUTUBE – SPELLISTOR OCH TIDSSTYRDA FILMKLIPP

Skapa ett konto på Youtube (eller använd befintligt Googlekonto) och spara favoritklipp i spellistor som senare kan delas. Filmklipp är fantastiskt effektiv att använda som ingång till olika projekt. En film sätter in lärandet i ett sammanhang på 30 sekunder. Läs mer här om Ingångar och Sammanhang.

Klipp från Youtube kan startas vid önskat läge. Starttiden hänger med i länken. Gör så här: Pausa klippet. Klicka på ”Dela”. Bocka i rutan ”Startar vid” och justera klippets starttid. Kopiera url:en (tiden följer med).

diemauer

2. FOTOGRAFERA MERA – BÅDE LÄRARE OCH ELEV

Ta en bild av tavlan efter en klockren genomgång. Analysera vad som gjorde genomgången bra och använd erfarenheterna till nästa genomgång så att den blir ännu bättre. Om någon elev är borta vid genomgången kan eleven ta del av den genom att titta på bilden. Dokumentera elevernas lärande med fotografier. Eleverna kan själva fota hela processen, från tanke till färdig produkt. Går att använda i alla ämnen.

3. PUBLICERA ELEVEXEMPEL

Använd elevernas texter i undervisningen. Låt eleverna bedöma varandras texter, leta efter goda exempel och saker som kan utvecklas. Ett roligt sätt är att låta eleverna gissa vem som har skrivit vad (Läs Gissa författaren). För att göra det enkelt kan texterna publiceras i ett vanligt Googledokument. Där kan eleverna kommentera valda delar på ett enkelt sätt.

4. SKAPA INDEX I GOOGLE DOKUMENT MED HJÄLP AV BOKMÄRKEN

För att lätt hitta till rätt del i dokumentet kan ett index skapas längst upp i dokumentet. Exempel här
index

5. TILLÄGG I WEBBLÄSAREN – SPARA LÄNKAR PÅ ETT SMART SÄTT

Använd ”Tillägg” i webbläsaren. Gå in på Chrome Web Store och välja ut några tillägg, till exempel Pearltrees och Pinterest som sparar länkar med hjälp av ett knapptryck. Tilläggen hamnar vid sidan av url-fältet.

tillagg

6. SPELA IN ELEVERNAS TAL

Alternera skriftliga uppgifter med muntliga. Clyp löser detta med ett knapptryck! Dela länken till den färdiga inspelningen. Inga filer som ska skickas. En liten film om Clyp finns här

7. SKAPA SKRIVSTÖD MED TABELLER

Eleverna behöver stöd i sitt tänkande och skrivande. En enkel tabell kan synliggöra strukturen och ofta vara mer effektiv än en lång (skriftlig eller muntlig) instruktion. Läs mer här
novellens-delar

8. RUBRICERA LEKTIONEN ELLER SKAPA EN KITTLANDE FRÅGA MED ROLIGA TYPSNITT

Skapa en passande rubrik till lektionen/projektet eller skapa en utmanande fråga. Texten kan skrivas in iwww.flamingtext.com för att göra det lite snyggare, roligare och mer inspirerande. Läs mer här
loggor

9. ANVÄND BILDER SOM UNDERLAG – BILDSÖK

Använd bilder av aktuella och historiska händelser, slumpmässigt utvalda människor och platser som utgångspunkt för… vilka uppgifter som helst. Bilddagboken går att utforma och variera hur mycket som helst. Läs mer här

10. SKAPA BILDER SOM SYMBOLISERAR LÄRANDET

Canva är lika kraftfullt som enkelt. Med några få knapptryck kan en bild för ett helt projekt skapas. Bilden ger stöd, inspirerar och väcker tankar. Läs mer här eller titta här på några exempel skapade i Canva:
canvatips

Hoppas att några av tipsen kan vara något för dig och dina kollegor att komma igång med! Lycka till! Bloggen hittar ni till här.

 

 

Bonnie Stewart om digital identitet och sociala medier

Dr. Bonnie Stewart utbildar och forskar inom digitala medier med fokus på vika vi blir när vi är online. Hennes röst är trollbindande. Hon liksom ler med rösten. När jag lyssnar blir jag smittad av entusiasmen. Och styrkan den bär med sig. Det är som om kunskaperna och erfarenheterna av ämnet sköljer över mig och det hon talar om är glasklart! Viljan att ta reda på mer brinner i mitt huvud. Hur formar vi egentligen vår digitala identitet? Hur vi kan förstå konsekvenserna av de digitala spåren vi sprider genom vår närvaro i sociala medier. Hur vi kan öppna dörrar vi ens aldrig trodde fanns genom att nätverka på Twitter och Facebook mm. Och hur kan vi lära ut digital social kompetens i skolan? Under skypesamtalets gång, växer bilden av Bonnie Stewart fascination för forskningen hon viger sitt liv åt, fram. Vårt samtal utgår från den kurs hon för närvarande håller ”21st Century Technology and leadership” Jag ställer frågan om hur lärare kan arbeta med sina elever kring identitet på sociala medier.

– För unga människor handlar det om att inse att de själva kontrollerar sin digitala identitet. Ett sätt att medvetandegöra identitet och hur du vill att andra ska uppfatta dig, är att låta eleverna följa och analysera ett antal olika personers beteenden i olika sociala medier. Att sedan på egen hand fundera, diskutera och bestämma sig för vad de vill representera blir då lättare och tydligare. När vi människor tittar på andras beteenden blir vi ofta uppmärksamma på vad och hur vi själva gör. Om du t.ex. reser till ett land där du aldrig tidigare varit och dessutom inte känner till kulturen så väl, vad gör du då? Jo, du börjar med att observera vad som händer, hur människor gör i olika situationer och så börjar du anpassa dig efter nya mönster. Du väljer de mönster som hjälper dig att fungera väl i den nya kulturen. Det fungerar likadant i digitala utrymmen.

Stewart talar om möjligheterna med att nätverka via sociala medier och hur vi kan göra för att bli framgångsrika här.

– När det gäller professionella sammanhang är det mycket som har hänt sedan de sociala medierna först gjorde entré. I början var det digitala rummet mycket mindre, mer personligt och som ett slags ventil där du kunde lasta av dig frustration och irritationsmoment över både mindre lyckade uppdrag och människor i närheten. Nu är funktionen en annan. När du som lärare exempelvis lämnar spår efter dig är det viktigt att veta vad du vill ha det digitala utrymmet till, det gäller förstås oss alla. En viktig aspekt att tänka på och förmedla till eleverna är att internet är levande och något du inte bara konsumerar. Vill du nätverka framgångsrikt handlar det om att bidra. Bidra gör vi genom att dela med oss av goda erfarenheter, lyckade och mindre lyckade projekt, genom att uppmärksamma det andra gör och så vidare. Det är egentligen precis som i verkliga livet. Om du är bjuden på en fest så går du runt och minglar, pratar med människor, frågar hur det är med barnen och kanske ger en komplimang om de snygga skorna hen har på sig. Skulle du uteslutande gå runt med en bok du skrivit, eller en produkt du säljer och endast säga: -detta har jag gjort. Då skulle människor uppfatta dig som konstig och aldrig vilja etablera kontakt med dig. Detsamma gäller digitalt. Dela med dig, var professionellt personlig.

Många frågar vilken linje organisationer bör välja i arbetet med kommunikation via sociala medier.

-Det blir trevligare, roligare och mer intressant att följa ert arbete om ni inte endast talar regelverk och prestationer. Att visa människor och mänskliga beteenden, genom att förmedla det verkliga (utan att gnälla) får ökar intresset och antalet följare växer, diskuterar Bonnie vidare.

– Mina kurser handlar mycket om att bidra till en förändring av utbildningen som sker där ute bland eleverna. Varje lärare på fältet som får med sig ett ökat intresse och kunskaper om vikten av  att sätta sig in olika sociala medier, ger sina elever nycklar att skapa en positiv stark digital identitet. Det gör att fler unga människor får redskap i att hantera den sårbarhet som annars kan bli en konsekvens av ogenomtänkta aktioner, nämligen att digitala avtryck aldrig försvinner.

Som lärare och forskare menar Bonnie Stewart att vinsterna med sociala medier och de nätverk som finns tillgängliga där är enorma. Baserade på hennes egen erfarenhet ger hon följande tips:

– Knyt an till andra som delar dina intresseområden

– Hitta kollegor bortom tid och rum

– Arbeta synligt dvs, bidra och låt andra ta del av det du gör

– Uppmärksamma andras arbete under förutsättning att du tycker att det är bra.

Bonnie Stewarts forskning och aktivitet på sociala medier har tagit henne runt hela världen, hon har knutit ovärderliga kontakter, lärt känna nya människor som hon inte annars skulle gjort. Att vara en del av framtiden och behärska digitala strategier, där sociala medier kommer att utgöra en grund för de flesta av den moderna människans vanor, är en gåva att förmedla vidare till alla som arbetar med utbildning avslutar Bonnie vårt Skype-konversation.

Personligen är jag mycket tacksam över sociala medier. Ännu en ny kontakt och en relation möjlig att odla. Vilka möjligheter som väntar, bara vi tar dem tillvara. I september får vi möjlighet att möta henne IRL på Lin Education i Göteborg, ett tillfälle jag inte tänker missa. Vi ses kanske där? Redaktionen kommer att vara på plats och rapportera.