Politiker och allmänhet – dags att lyssna!

Kära politiker, beslutsfattare och andra som har någon form av relation till skolan. Det vill säga de allra flesta i vårt samhälle, eftersom väldigt många av oss tröskat igenom svensk definition av skola. Detta är ett slags upprop. Och en hälsning, av viktigt slag. Inte enkom för innehållet utan för att Inger Möller Degerfält gör något som lärare och verksamma inom skolan skulle göra oftare. Hon höjer rösten och säger ifrån, inte baserat på tyckande utan kunnande och med gedigen erfarenhet i bagaget. Och det är dags att vi håller andan och faktiskt lyssnar.

Det som förmedlas i filmen (vilken hon publicerade igår via sociala medier, som ett svar till en text Expressen publicerat, delades tusentals gånger bara inom några timmar!) handlar om att resten av samhället bör ta ett av världens mest komplexa uppdrag på allvar. Nämligen läraryrket och med det den enorma kompetens som finns inom skolan. En yrkesgrupp som förvånansvärt få politiker och beslutsfattare faktiskt lyssnar till när de nyckfullt utformar en av de viktigaste institutionerna i mänsklighetens historia. Skolan.

– Responsen har varit enorm och det är naturligtvis både överväldigande och roligt när det du brinner för når ut bland kollegor och skolintresserade säger Inger när vi ringer upp henne. Strax före lunch har filmen delats närmare 4000 gånger och positiva kommentarer väller in.

– Jag tog avstamp i en onyanserad ”tyckardebatt” kring skolan och ville ge en professionell aspekt av tyckandet utifrån professionen. Slöjd är ett ämne som innebär oändliga möjligheter till förståelse för så många områden i vårt lokala men också globala samhälle. Det skapar ett sammanhang för eleverna. Nu står vi inför en fascinerande digital utveckling där slöjdämnet utgör en fantastisk grund för att ta sig an förståelsen av digitalt skapande och utformande.

Författaren och skolexperten Per Kornhall delger för några dagar sedan i ett blogginlägg sina tankar kring vad som händer när professionens erfarenheter inte tas tillvara och han ger ett flertal exempel på detta:

”Ett problem finns alltid när människor med kunskaper från andra fält föreslår förändringar i något de inte har så djupa kunskaper om och det är att man har en förenklad syn på den verksamhet man föreslår förändringar i. Ganska generellt kan man väl säga att detta har varit ett av skolans problem i Sverige. Visionära politiker (inte sällan uppbackade av andra kategorier) har föreslagit hur skolan ska vara och fungera och har inte sällan genomfört dessa förändringar trots motstånd från de som arbetar i skolan. Ett bra exempel är naturligtvis kommunaliseringen. Lärarna motsatte sig förändringarna kraftfullt och de varnade också precis för de negativa effekter som vi sedan också fått se”.

Det finns mängder av röster runtom i skolsverige som bedriver fantastisk skolutveckling med både goda och mätbara resultat. Horisontens redaktion träffar flera av dem varje vecka. En stor del av läraruppdraget handlar om att utgöra en del, ett slags bollplank i elevernas personliga utveckling, där lärandet är ett av verktygen. Det om något ställer stora krav och här räcker vare sig enbart goda ämneskunskaper eller enbart hög social kompetens och empatisk förmåga. Det är en kombination av de båda som formar en ”bra” pedagog. En lärare i tiden. Nu väntar vi på att lärarkåren reclaimar sin status.

 

*Inger Möller Degerfält är en alldeles ovanlig  textilslöjdlärare, ansvarig för slojd.nu och producent för Slöjdlexikon och Slöjdportfolio. Per Kornhall har skrivit ett antal böcker på ämnet skolutveckling. Några av titlarna är Barnexperimentet och Alla i Mål – skolutveckling på evidensbaserad grund. Blogginlägget som publicerades på Skolvärlden kan du läsa i sin helhet HÄR.

 

SETT slår upp portarna på nytt håll!

2016 blir året då Skandinaviens största mötesplats för det moderna och innovativa lärandet slår upp portarna i vårt vackra grannland Norge. SETT (Scandinavian Educational Technology Transformation) riktar sig främst till pedagoger, lärare och skolledare. Mässorna är ett tillfälle att mötas och samverka, kollegor emellan. Idén föddes för några år sedan i kölvattnet av BETT.

-Vi ville göra det möjligt för fler inom skolan att ta del av och medverka i spridningen av en innovativ skol- och undervisningsmiljö. Det är många gånger centrala förvaltningar och chefer som besöker BETT och en konsekvens av det blir att inspirationen och kunskapen stannar på förvaltningsnivå. SETT är anpassat för att en rektor ska kunna ta med hela arbetslag och gemensamt lägga grunden till innovativ skolutveckling som når ut direkt i klassrummen och till eleverna, menar Jannie Jeppesson Tf/VD på RAU, en av medarrangörerna till SETT.

En av målsättningarna med mötesplatsen är att lyfta fram lärare som verkligen bedriver innovativ undervisning. Att skapa förutsättningar och möjligheter för dem att både sprida arbetssätt och metoder vidare ut i skolans värld utgör grunden i arrangemanget.

-Syftet med SETT är att skapa en arena för professionsutveckling och det är spännande att söka efter nya inspirationskällor, många har aldrig tidigare stått på en scen vilket är en utveckling i sig. Besökare kan också alltid räkna med att få nya upplevelser och inspiration med nytt innovativt innehåll på så sätt, fortsätter Jannie Jeppesen.

Steget till Norge är helt naturligt och mycket spännande fortsätter hon vidare.

-Norges pågående utveckling är mycket intressant. Redan 2006 infördes en nationell strategi med fokus på digital kompetens. Vad som hänt i klassrummen sedan dess och hur skolutvecklingen ser ut är något vi får möjlighet att ta del av genom SETT. Vårt nätverk av föreläsare ökar, så även möjligheten till fler samarbeten mellan Norge och Sverige.

Skolfrågor kan ofta tyckas vara lokala men i och med digitalisering och en alltmer global samhällsutveckling står utbildningssystemen inför liknande möjligheter och dilemman. Norge har en intressant skolkultur där det händer mycket, både i praktiken och teorin. Lärarkåren är stark och autonom vilket gör att skolpraktiken inte är så lätt att påverka genom generella statliga riktlinjer.

-Samhället i stort har tydligt framtidsfokus när det gäller utveckling av produkter och tjänster i Norge fortsätter Jannie Jeppesen, något som naturligtvis präglar utformandet av skolan och utbildningssystemet. Vi står inför alla inför liknande frågor och söker svaren genom innovation. På så sätt har vi mycket att vinna genom gemensamma plattformar och mötesplatser.

Frida Monsén, som tillträder sin tjänst på RAU den 1 februari, kommer strategiskt och operativt utforma konferensens innehåll tillsammans med RAUs partners. Hon har själv varit ett återkommande namn på föreläsningslistan och ser med stor glädje fram emot att utveckla SETT Norge. Utifrån egna erfarenheter har hon med sig hur mycket SETT bidragit till att det faktiskt händer saker i verksamheten när lärare samverkar med varandra. Det ger motivation att utveckla ett fungerande koncept i en ny kultur.

Vad blir nästa steg…

-Just nu ska vi förvalta och fortsätta utveckla de arenor vi startat upp, säger Jannie entusiastisk. Vi har många spännande samarbeten på gång framöver men jag kan inte avslöja något ännu ler hon hemlighetsfullt…

* Rektorsakademien Utvecklings ambition är att tillhandahålla mötesplatser för idéer och utvecklingsprojekt med syfte att modernisera utbildning, för ökat lärande. Arbetet föds ur en drivkraft att göra saker, tillsammans med samarbetspartners, som konstruktivt bidrar med något nytt. RAU är bland annat medarrangörer till SETT, SETTsyd och arrangörer av EdTech Sweden. RAU arrangerar, tillsammans med Easyfairs och i samarbete med Lärarförbundet, Sveriges största mötesplats för det moderna och innovativa lärandet, SETT, på Kistamässan och SETTSyd på Malmömässan. Mötesplatserna riktar sig till lärare och ledare inom förskola, skola och gymnasium och hade 2015 tillsammans över 14.000 besök.

Ett gott exempel på samarbete mellan skolor och näringsliv

Skolutveckling i digitaliseringens fotspår kan komma att skapa fler samarbeten mellan skolor och företag för att hitta kreativa lösningar. Skolan utgör en av samhällets viktigaste funktioner och den kreativa kompetens barn och unga många gånger besitter skulle kunna synliggöras i mycket större utsträckning, genom ett samarbete. Ett gott exempel på detta Karlshamns kommun där elever ska hjälpa Kronolaxfisket att ta fram en modell där besökare via hemsida och app kan se förutsättningarna för fisket i Mörrumsån. Följande reportage finns på Karlshamns kommuns webbsajt. Idag hålles presskonferens kl 11.00 på kulturkontoret (på mellanplan mitt emot Vuxenavdelningen), Karlshamns Stadsbibliotek i Citygallerian.

Under fyra månader bedriver Karlshamns kommuns utbildningsförvaltning ett projekt med elever från kommunens tre högstadieskolor Norrevångskolan, Stenbackaskolan och Österslättskolan. Eleverna deltar vanligtvis i skolornas digitala profiler och har visat särskild fallenhet för programmering. Projektets mål är att tillsammans med Kronolaxfisket i Mörrum ta fram en prototyp för att ge Kronolaxfiskets besökare digital tillgång till väderdata.

– Tanken är att fem mätstationer ska placeras ut längs hela Mörrumsån som ska mäta vatten- och lufttemperatur, luftfuktighet, vindhastighet, vindriktning och vattenflödet i ån. Denna data som samlas in ska sedan visas på Kronolaxfiskets hemsida och förhoppningsvis även i en app. Detta kommer att möta de behov som fiskeentusiasterna har och som vet att en eller två grader gör stor skillnad för fisket, säger projektledaren Magnus Göransson, Karlshamns kommun.

Men det är elevernas lärande och utveckling inom programmering som ställs i första rummet.

– Genom att arbeta med beställare i ett projekt ser vi möjligheten att låta eleverna få erfarenhet och uppfattning om det framtida yrkeslivet. I projektet ingår också många delar av det som diskuteras på den nationella skolarenan i dag såsom programmering, Maker-skola och digitala lärmiljöer. Det ger också skolan möjligheter att hitta nya former för lärande, både för eleverna och kollegialt, säger Magnus Göransson.

Skolorna visar nu på torsdag upp dessa nyare arbetsformer för allmänheten på Kulturkontoret, Karlshamns stadsbibliotek. Förutom projektledaren Magnus Göransson och beställaren Ola Söderdahl från Mörrums Kronolaxfiske närvarar även elever och lärare från de berörda skolorna.

Här hittar du ursprungsartikeln.

Åsa Melander om vikten av att våga förändra för att nå högre kvalitét

Årets kvalitétsmässa slog rekord i antal besökare och fullkomligt blomstrade i prakt gällande relevanta seminarier inom hållbar samhällsutveckling. En mycket kompetent föreläsare jag hade förmånen att samtala mer med var Åsa Melander, skoldebattör och visionär med internationellt perspektiv på skolutveckling. Det som gör Åsas erfarenheter så intressanta är inte endast att hon medverkat i Englands genom tiderna störta förändringsarbete av skolor, utan att hon har möjlighet att betrakta och debattera svensk skolutveckling genom internationella glasögon. Ofta utgår debatten från våra egna perspektiv och erfarenheter (något annat är ju nästan omöjligt), där vi ibland gör jämförande analyser utifrån vad som pågår i omvärlden. Men att aktivt ha varit på plats och deltagit i det faktiska förändringsarbetet på internationell nivå, är det få av oss som gjort. Och det ger Melanders resonemang en fräschör. Ett effektivt förhållningssätt när vi står inför behovet att förändra en skola som enligt undersökningar befinner sig i allvarlig kris.

Hon tar avstamp i en en jämförelse av det brittiska och svenska skolväsendet och utbildningssystemet. Härefter för hon mig vidare in i verksamheten där förändringens tid var kommen. En förändring nödvändig för att ge unga människor en framtid i ett minst sagt komplext samhälle.

– Hackney var i mitten av 90-talet en Londonkommun i djup kris, inte bara i skolsammanhang berättar Åsa. Problemen var så enorma att Hackney som kommun, inte kunde reda ut situationen. Till sist vände sig en Member of Parliament samt rektorerna på skolorna till regeringen och bad om hjälp. Det som då hände var helt unikt. Regeringen beslutade att lyfta ansvaret och driften av skolor och alla utbildningsformer från kommunen under en 10-årsperiod. En icke vinstdrivande stiftelse bildades och tog över ansvaret, där uppdraget var att vända skolresultaten totalt. Stiftelsen drevs på ickepolitisk grund och styrelsen bestod av ett antal personer, där enda gemensamma nämnare var en anknytning till Hackney samt tron om att en förändring var möjlig. Övervägande delen hade erfarenhet från skola och utbildning. Detta gjorde att stiftelsen kunde och vågade fatta beslut och ibland mycket radikala beslut. I och med att stiftelsen inte drevs politiskt, behövdes ingen hänsyn tas till väljares reaktioner. Beslut som ansågs nödvändiga för att vända skolresultat prövades och genomfördes utifrån en objektiv och rationell grund.

Det var inget enkelt arbete, naturligtvis blev många människor på vägen upprörda. Förändringsarbete är som bekant aldrig enkelt och det krävs en hel del aktioner och fasta beslut, följt av hårt arbete.

– Det blev ändå lättare att genomföra förändringar av olika slag eftersom alla drevs av syftet att förbättra situationen för kommande generationer. Detta syfte utgjorde bränslet i processen även vid svåra och tuffa beslut. Det kunde handla om att avveckla skolor som inte fungerade exempelvis, det rörde naturligtvis upp känslor för de människor som var involverade. Många gånger haglade olika åsikter kring beslut men eftersom vi hela tiden kunde återkoppla till vårt gemensamma syfte drevs processen och utvecklingen vidare. Det var viktigare än människors subjektiva åsikter och personliga prestige konstaterar Åsa.

Vilka konkreta åtgärder vidtogs då i förändringsarbetet?

– Många skolor som inte fungerade stängdes. Ett antal rektorer slutade, en del blev ombedda att gå, en del valde att gå på eget bevåg. Anledningarna var flera men för att genomföra förändringar av detta slag behövdes både nya strukturer och verktyg. Det viktigaste redskapet av alla var dock människor som trodde på förändring, vågade fatta (ibland) obekväma beslut och som hade modet att tydligt leda andra i förändring. För det behövdes en fantastisk attityd och inställning om att allt var möjligt. Ytterligare en åtgärd som påverkade var att regeringen beslutade om en upprustning av alla Secondary Schools (elever 11-16 år), på så sätt renoverades alla kvarvarande skolor och den fysiska skolmiljön blev betydligt mer attraktiv för både, elever föräldrar och pedagoger. Det ingav hopp och kommunicerade en satsning vilket i sin tur gjorde att de elever som tidigare sökt sig ifrån Hackneyskolorna nu började komma tillbaka. Ytterligare en faktor var att tydliga riktlinjer och regelverk om vad som gällde på skolorna kommunicerades. Som en konsekvens av disciplin, i form av tydliga regler, kom lärandet. När lärandet hamnade i centrum, kom självklart bättre resultat och högre måluppfyllelse, återger Melander.

Den stora skillnaden – skolan handlade om lärande i första hand.

– Inga omständigheter accepterades som ursäkter för släppa lärandet. Åsa påtalar också de organisatoriska faktorerna som möjliggjorde denna inställning. I skolorna fokuserar lärarna på att utveckla pedagogiken, undervisningen och ämneskunskaper, gällande social problematik och uppgifter av administrativ karaktär faller de på andra funktioner och anställda inom organisationen. Självklart fanns och finns det många elever med social problematik och det är skolans uppgift (inte lärarens) att se till att de elever som behöver stöd får det. Lärarens uppgift handlar om att prioritera kunskapsutvecklingen i en klass för varje elev.

Gränserna i en lärares profession verkar mer flytande och uppdraget har blivit av mer social och administrativ karaktär i svensk skola tänker jag när jag lyssnar till Åsas tydliga beskrivning av åtgärder för att vända resultat. Och klart är att ju fler uppdrag en och samma människa ska genomföra desto mer skrapande på ytan riskerar det att bli. Jag bestämmer mig för att gräva djupare. Åsa berätta mer om rollfördelning och organisationsstruktur i förändringsprocessen och vad som gör att en lärare lyckas vända resultaten.

– Det finns säkert väldigt många vägar att gå ler Åsa, det som tydliggjordes hos oss i Hackney var att rektor är en pedagogisk ledare, inte en administrativ ledare. Det innebär att rektor ska fokusera på att leda den pedagogiska utvecklingen och vara expert inom området. Ledaregenskaperna och modet att leda blev avgörande. I Hackney infördes så kallade SIP-team – School improvement Partners – team bestående av utbildade lärare och rektorer som skapades för att stötta lärare och rektorer. De här personenerna finns till som ett utvecklingstöd och en hjälp för rektorerna. De utgör critical friends och har även i uppdrag att ifrågasätta beslut och strategier. Vidare hade alla rektorer ansvar för alla skolors elever och förväntades rycka in när det behövdes.  Alla skolor ingick i ett nätverk och samarbetade kring kompetensutveckling. För att lärare hela tiden ska utvecklas pedagogiskt förväntas de byta/besöka varandras arbetsplatser. Det är en självklarhet att rektor deltar i undervisningen och ger konstruktiv kritik om vad som behöver utvecklas. När det gäller pedagogerna så finns det fler karriärmöjligheter och större löneutveckling än i Sverige. Och det är ett tydligt fokus på kunskapsutveckling och pedagogisk färdighet, administration och socialt arbete hänvisas till personal lämpad för detta.

Hur går utvecklingen vidare?

– Detta är strukturer som har satt sig och något som skolorna arbetar vidare utifrån just därför att det fungerar. Nu är vi mitt uppe i digitaliseringsprocessen och programmering har blivit ett nytt ämne i läroplanen. Utvecklingen pågår hela tiden, det är en del i att förbereda eleverna för kommande studier och vuxenliv. Just programmeringen är ingen enskild företeelse utan en del av samhället, en kompetens vilken anses vara grundläggande för att verka och leva i ett framtida samhälle. Diskussionen kring IT och lösningar tar i sig inte så mycket utrymme. Det är upp till varje skola att se till att eleverna har tillgång till den utrustning som behövs (det innebär inte att alla får en egen dator…) när det behövs i skolan. Det som främjar inlärningen skall tillhandahållas, av skolan, mobiler lämnas hemma exempelvis. Skolorna är tydliga och konsekventa i sin hållning här.

Vad skulle vi kunna utveckla för att höja resultaten i svensk skola?

– Jag tror personligen att mycket handlar om att fokusera på kunskapsutvecklingen och att etablera strukturer som tillåter det. Lärarutbildningen behöver utvecklas och högre krav behöver ställas på ämneskunskaper. Respekten för skolan behöver höjas och här har ju samhället ett stort ansvar – vi behöver börja tala om skolan i positiva ordalag. Läraryrket behöver bli attraktivt och konkurrenskraftigt. Jag skulle vilja se fler skolor uttrycka hur de vill ha det och bli tydligare i sin kommunikation med och gentemot omvärlden.

Önskar du läsa mer om Åsas arbete och uppdrag? Här hittar du till Åsa Melanders blogg.

 

 

 

 

 

 

Ifous processledare Åsa Sundelin om Digitalisering i skolan

FoU-programmet Digitalisering i skolan syftar till att utveckla lärandet med hjälp av digitala verktyg. Målet är att föra forskning och praktik närmare varandra, inte att forskningen ska tala om vad praktiken ska göra, menar processledare Åsa Sundelin.

-Programmen uppstår utifrån medlemmarnas behov och baseras på ett antal frågeställningar om situationer och utmaningar de möter i vardagen. Digitalisering i skolan syftar till att ta reda på hur de digitala verktygen påverkar lärandet. Hur pedagogiken kan förändras och utvecklas med hjälp av digitaliseringen. Vi behöver hitta nya arbetsformer som stärker elevernas framtidskompetenser och fördjupar kunskaper och förståelse inom de olika ämnena. Hur kan vi då utveckla undervisning och bedömning så att styrdokumentens krav på användning av digitala verktyg uppfylls och mål nås? Utifrån praktiknära frågor inleder vi alltså processer baserade på verkliga behov. Under arbetets gång övergår nyvunna kunskaper och upptäckter till användbara, långsiktiga strategier. En process slutar aldrig med oss, vi bidrar till samverkan och etablerandet av de processer och strategier som växer fram när våra medlemmar deltar. Vi har inte ett färdigt kurskoncept där deltagaren går in och får till sig en lösning, vi utvecklar hållbara strategier tillsammans utifrån våra olika perspektiv kopplade till aktuella frågeställningar. Det är detta som gör Ifous processer dynamiska och spännande, säger Åsa. Hon betonar vinsten med att de nya strategierna som arbetats fram, införlivas i verksamheterna och fortsätter att leva och utvecklas även efter ett program är avslutat.

Lärloopar som utmanar

– Under programmets gång går alla deltagare igenom frågeställningar eller utmaningar i form av lärloopar. Lärlooparna har hittills ramat in nuläge, nya tankar, design för lärande, multimodala gestaltningsformer och bedömning av multimodala gestaltningar. Vi jobbar nu med Formativ bedömning med stöd av digitala verktyg. Vad som kommer härnäst utarbetas under arbetets gång. Utifrån lärlooparnas innehåll bloggar deltagarna om de erfarenheter de gör, sätter igång tankeprocesser och utmanar sig själva samt varandra med nya frågeställningar, genom att ge feedback. Vidare menar Åsa att oavsett om du verkar som pedagog eller har förvaltningens perspektiv är det av stor vikt att bli medveten om konsekvenserna av de olika alternativ vi har i en tid av mycket snabb digital utveckling.

-Här behöver vi diskutera metoder och verktyg för att tillägna sig och använda kunskap. Det gör vi genom att våga prova nya vägar, vilka vi sedan utvärderar och reflekterar kring tillsammans med kollegor.

Deltagare med passion för utveckling det enda som krävs

– Programmet är något för alla med intresse för utveckling och som vill skapa intressant, tidsenlig och inspirerande undervisning. Du behöver inte vara digitaliseringsproffs, det viktiga är en nyfiken inställning, en vilja att lära och en passion för att utveckla det du gör till något ännu bättre med syfte att göra skillnad för eleverna. Det gäller såväl, förvaltning som pedagoger och forskningsteam avslutar Åsa.

Här kan du ta del av Åsa Sundelins programpresentation

Horisonten tar hjälp av skolorna som deltar i projektet för att belysa hur digitaliseringsprocessen tagit fäste på fältet så här långt. Följ våra reportage kommande månad.

Jenny Edvardssons digitala arbetssätt gör att fler elever når målen

https://soundcloud.com/fr-ken-je/wendespodden-del-1-ber-ttelser

Den ena aspekten av varför IKT är ett så viktigt område inom skolan har naturligtvis att göra med vårt uppdrag, att utbilda för ett framtida samhälle. Oavsett vilket jobb eller yrke du har idag är IKT och digitaliseringen en viktig del och här vilar ett ansvar på skolan att möta eleverna så att de får en ärlig chans i det yrkesliv som väntar. Den andra aspekten är att vi med digitaliseringen och IKT kan skapa en ökad lust, motivation och vilja att lära så att eleverna kan genomgå den utveckling som skolan ska vara behjälplig i. Så inleder Jenny Edvardsson, gymnasielärare på Wendesgymnasiet i Kristianstad, vårt samtal. Hon känner stor passion för sitt yrkesval och möjligheten att skapa förutsättningar för eleverna att nå målen.

-Min grundtanke är att allt det jag och mina elever gör ska finnas tillgängligt digitalt. Därför har jag en blogg, där planeringar, elevarbeten, material och flippar läggs ut. Vidare har jag även en blogg, där jag delar med mig av mitt material men också lyfter tankar och idéer kopplat till undervisning och skola. Jag provar olika digitala verktyg och skriver om detta. Många av de verktyg jag testar får sedan också eleverna arbeta med. Viktigt för mig är också den digitala teknikens möjlighet till att anpassa och skapa möjlighet för de elever som behöver stöd på olika sätt. Här tänker jag mycket och försöker skapa en undervisning som ska vara stöttande.

Jag som arbetar på ett yrkesgymnasium ser till att göra små förändringar som betyder mycket. Att lyfta in surfplattor eller datorer vid skrivövningar underlättar och höjer motivationen oerhört, eftersom många elever finner ett stort hinder i att skriva med papper och penna. Tekniken hjälper till att komma över sådana barriärer eftersom eleverna med enkel hjälp kan korrigera stavning och grammatik. De behöver inte fastna i rädslan för att göra fel utan kan arbeta igenom sina texter i en process med fokus på utveckling. Det gör att de kan lägga kraften och energin på att lära, inte att dölja eventuella brister. Resultaten som kommer med de digitala verktygen är av positivt slag ser Jenny.

-De texter eleverna producerat under året som gått har utvecklats i stor utsträckning både gällande språk, innehåll och längd. Texterna har helt enkelt blivit mer avancerade. Det samma gäller diskussioner i klassrummet. I och med nyttjande av inläsningstjänster kan även elever med lässvårigheter lyssna på texter och på så sätt också delta i de diskussioner som kopplas till romanläsning. De digitala verktygen skapar definitivt en mer demokratisk grund där individuella förutsättningar inte behöver stå i centrum.

Det är viktigt att inte använda tekniken för teknikens skull utan för att underlätta, förstärka, höja lusten och motivationen i klassrummet menar Jenny.

-Jag utgår ifrån det centrala innehållet och ämnets syfte och funderar på hur tekniken kan förhöja och förbättra upplevelsen och inlärningen. Jag har hela tiden haft en grundtanke i min lärargärning och det är att alla elever jag möter ska ha möjlighet att lyckas genom att göra undervisningen tillgänglig och att skapa struktur och stöd. För att göra detta skapade jag en blogg, där eleverna oavsett tid på dygnet och geografisk plats i världen skulle kunna ta del av allt material och få en överblick över vad som hände förra veckan och vad som kommer att hända. Detta skapar transparens och framförallt tillgänglighet. Detta fick oerhört god respons och många lärare hörde av sig och frågade om de fick ta del av material osv. Det gjorde att jag startade ännu en blogg som riktar sig mer till pedagoger och skolmänniskor. Syftet är att sprida kunskap och idéer för att fler ska bli inspirerade av mina arbetssätt och hitta sina vägar att gå när det gäller IKT. Här reflekterar jag också över mitt eget arbete och delar med mig av tankar hur jag kan nå fler elever i situationer där projekt jag genomfört blivit mindre lyckade. Jag ser alltid en förbättringspotential i mitt eget arbete och det leder till utveckling.

Tillsammans med skolans bibliotekarie har jag också startat en podd om ungdomslitteratur och läsning. Jag brinner för läsning och vill att fler ska kunna ta del av de idéer vi har, poddsändningar är ett relativt enkelt sätt att dela med sig av idéer och kunskap. Våra poddavsnitt produceras ca 1 gång per månad, vi recenserar böcker och diskuterar hur vi i skolan kan arbeta med läsning och litteratur. Jag provar nya medier och lär mig på så sätt hur eleverna skulle kunna arbeta med detta för att utveckla sina kunskaper.

Vi som tycker att det är spännande med digitalisering skulle dra nytta av att skapa fler hangouts och konferenser via webben. På så sätt tror jag att vi kommer att hitta utvecklingsmöjligheter framöver kring hur vi kan skapa en undervisning som bygger på det verkliga samhällets funktioner. Lösningar där vi öppnar upp och får världen närmare det egna klassrummet. Det skulle generera ett större utbyte och internationella gränser, lärare och skolor emellan skulle suddas ut. Det tror jag ger fantastiska fortbildningsmöjligheter framöver. Ytterligare idéer Jenny har är att starta digitala bokcirklar, både nationellt och internationellt. Hon ser en enorm utvecklingspotential i att via google hangout eller skype kunna diskutera erfarenheter skapade ur en gemensamt läst text, med jämnåriga som befinner sig i en annan del av landet eller världen.

I stort är Jenny övertygad om att fortbildning inom IKT är en väsentlig grund för att en digital utveckling verkligen ska sätta fart och få fäste i skolorna.

–Det behöver finnas en central plan för att det ska ta fart, det är huvudmannens uppdrag att se över hur man tänker kring IT och IKT, och implementera detta i varje verksamhet genom rektorer och lärare. Det behöver finnas en tydlig vision och tydliga mål att arbeta mot. Martin Tallvids avhandling om hur en lyckad skolutveckling kring IKT ska ske finns tillgänglig och det sker en hel del forskning nu. Här gäller det att knyta an till forskningen i skolorna, skapa fortbildning som ger förutsättningar för alla att integrera IKT i arbetet. Det handlar om att se hur och varför IKT – i hela verksamheterna på alla nivåer, avslutar Jenny.

Värt att veta om Jenny: Hon fick Lärarförbundets Lärarpris i Kristianstad för sitt arbete med bloggarna och är nominerad till Amy-priset, ett tillgänglighetspris, för sitt arbete med att ge alla elever möjlighet att lyckas.

Ta gärna del av Jennys arbete:

Bloggarna:

https://frokenje.blogspot.se

https://jennypawendes.blogspot.se

Fredrik Harstad om förändringsarbete som slår igenom

I dagens podd möter vi Fredrik Harstad, skolutvecklare och läromedelsskribent med erfarenhet av pedagogisk verksamhet sedan mitten av 90-talet.

– Att utveckla kvalitét är ett arbete som naturligtvis kräver tid, det kräver också att vi skapar en kultur i organisationen där vi drar lärdom av de framgångsrika projekt vi driver och har drivit. Det är viktigt att utveckling är en levande företeelse som inte är kopplad till några få personer utan snarare handlar om en kultur, ett förhållningssätt över tid.  Hör honom diskutera förutsättningarna och utmaningarna i ett framgångsrikt och dynamiskt utvecklingsarbete.

Skolutveckling enligt Carl Heath

Det är i den dagliga praktiken skolutveckling verkligen kan ske så att det blir en förändring, konstaterar Carl Heath som de senaste 20 åren arbetat med att utveckla och skapa förståelse för processer i pedagogiska och interaktiva miljöer. Han har en gedigen erfarenhet och brinner för mekanismerna som ligger till grund för hur vi människor interagerar med varandra, vår miljö och inte minst tekniken som omger oss.

-Vi behöver förstå skolan som ett komplext system, vilket utvecklas hela tiden, menar Carl. Många gånger förväxlas detta med synsättet att skolan är en komplicerad organism och därmed omöjlig att förstå sig på och göra något åt. För att bedriva en dynamisk skolutveckling är det avgörande att utgå från det första synsättet, nämligen att skolan är ett komplext system. Det är som ett enormt pussel med många tusen bitar. Det går definitivt att lösa under förutsättning att vi är flexibla och utvecklingsbenägna. Ibland krockar de båda synsätten, då uppstår frustration, men det finns lösningar.

Att lyssna till Carls tankar, idéer och erfarenheter kring hur vi kan utveckla instanser och organisationer där lärande står i centrum, är som att dyka i barriärrevet. Möjligheten att upptäcka och lära nytt är oändlig, hoppingivande och fascinerande för den som vill ta del av nya perspektiv. Hör honom berätta om detta och andra spännande projekt som är på gång ute i skolsverige.