Elevperspektiv som skapar succée

Året som gått har varit minst sagt omvälvande och utvecklande för klass 6A och 6B på Edboskolan i Huddinge. Den största upplevelsen för både elever och lärare är kanske att ha hittat en verklig drivkraft till lärandet. I ett entreprenöriellt förhållningssätt till styrdokument, verklighet och skolvardag har eleverna tillsammans med sin lärare Maria Wiman startat en magiskt häftig lärprocess. Samtidigt skapar de ett värde för andra människor. Denna unika samverkan, där vuxenvärlden, gestaltad av Maria Wiman verkligen tar sina elevers idéer om förbättring på allvar, har gett fantastiska resultat. Det har gett alla involverade gnistan och tron på att förändring är möjlig!

För att förstå vad som hänt och hur det här har gått till börjar vi med att ta del av svenska- och SO-läraren Maria Wimans berättelse, baserad på ett av de projekt klassen drivit.

-En grå novemberdag förra året inleddes ett skolprojekt alldeles oväntat och högst spontant. Det var då mina elever på Edboskolan i Huddinge fick veta att det inte skulle bli en till säsong av deras favoritprogram, UR:s serie Geografens testamente. Det var också då jag, som lärare, fattade mod och vågade ta steget ut i ett kontrollerat kaos som skulle bli det hittills roligaste som jag har upplevt i mitt yrkesliv. Jag smittades av elevernas engagemang och gnista vilket ledde till att jag också vågade lägga min strukturerade undervisning åt sidan. Eleverna var helt enkelt svinförbannade över att UR inte skulle göra en säsong tre av deras favoritprogram. Det, och inte LGR 11, blev utgångspunkten för vårt kommande projekt – Att rädda Geografens testamente. Vi började med att göra en stor tankekarta tillsammans. Vad kunde vi göra? Hur gör man när man påverkar? Vilka rättigheter har man i en demokrati? Därefter förkovrade jag mig i läroplanen och började bena ut vilket centralt innehåll jag kunde väva in i elevernas idéer.

Efter det var allt satt i rullning.

-Vi gjorde en fysisk tankekarta, med papper och sax, på klassrummets vägg. I bubblorna stod bland annat rubriker som sociala medier, massmedia, andra skolor och kändisar. Sedan skred vi till verket. Totalt 48 elever blev ett team med ett gemensamt mål där olikheter premierades och där alla blev experter på olika områden. Klassens konstnärer började skriva slagord, skissa på flygblad och göra affischer. De tekniskt kunniga satte igång att skapa facebook-sidor, twitter-konton och instagramkonton. Vissa bekantade sig med skolans uråldriga telefon (med sladd!) och började ringa runt till olika tidningar och till tv för att sprida budskapet. Flera elever började göra filmer som vi kunde sprida på sociala medier, andra skrev personliga texter som vi la upp på internet eller som vi skickade till tidningar. Ett helt gäng barn skrev brev och skickade till kändisar, politiker och till andra skolor. Vi jobbade alla för ett gemensamt mål, men vi gjorde det på olika sätt. Alla fick göra det som just de var bra på och allas kompetenser blev viktiga.

Maria fick en ny roll som lärare.

– Jag fick bli projektledare och spindel i nätet. Och allt eftersom projektet växte kunde jag plocka in fler och fler punkter ur läroplanen. När vi i slutet av maj fick till en debatt med UR:s programchef Ami Malmros kunde jag till min glädje drilla eleverna i retorik. Motivationen och engagemanget kommer alldeles gratis och det kommer explosionsartat när eleverna vet att arbetet är viktigt på riktigt! Så här i efterhand, ett drygt år senare kan jag konstatera att detta projekt har täckt stora delar av läroplanen, vad gäller både svenska och samhällskunskap. Eleverna har tagit med mig på en lång resa och fått mig att omvärdera hela min syn på pedagogik. Rent konkret har vi varit med i ett tiotal tidningar, vi har varit med på tv otaliga gånger, vi har fått insändare publicerade, vi har skrivit flera debattartiklar i bland annat Aftonbladet, vi har fått med oss en rad kändisar (däribland Stefan Löfvén och Blondin-Bella) i kampen, vi har debatterat mot Filip och Fredrik i direktsänd tv och vi har träffat UR:s chefer i tung debatt i tv-huset. 17 november blev vi inbjudna till Gomorron Sverige och fick i direktsändning veta att kampen lyckades och att det blir en till säsong av programmet! Vi har också vunnit Huddinge demokratipris på 25 000 kronor. Men framförallt har eleverna insett att de kan påverka. De har arbetat oerhört kreativt enligt devisen att ingenting är omöjligt och de har fått öva på förmågor som de kommer att ha stor nytta av i framtiden. Jag som pedagog har förstått den stora vinsten i att utgå från elevernas gnista och att i möjligaste mån anpassa läroplanen efter undervisningen och inte tvärtom!

Eleverna

Ingemar Sandén är en av de elever vars text om entreprenöriellt lärande publicerades på skolbloggen 365.com. Hans reflektioner är mycket intressanta och visar ett oerhört starkt engagemang, både gällande innehåll och metod. Det mest spännande med detta utdrag ur hans text är att det så väl speglas i en oerhört lyckad samverkan mellan eleven, pedagogen och styrdokumentens mål.

”Nästan alla av er som läser är lärare så nu ska jag berätta vad du som lärare kan göra för att ditt klassrum ska bli mer entreprenöriellt. Du kanske tänker att jobba entreprenöriellt bara är en ursäkt för elever att jobba på ett oortodoxt sätt för att det är “roligare”. Men det är faktiskt lärolikt och det är bra att lära sig om man vill öppna en affär och har pr‐problem eller om du vill starta ett eget företag. Nästan alla nutida jobb behöver i alla fall lite kunskap om att jobba entreprenöriellt.  Entreprenöriellt lärande tränar också din kreativitet, din kommunikationsförmåga och ditt initiativtagande.

Det känns som om att jag säljer entreprenöriellt lärande som en vara men tro på mig när jag säger att jag informerar er om den nya eran i skolans historia som vi försöker uppnå. Vi och några andra är pionjärer och jag kommer med ett budskap. Vi har tidigare samlat in 12 000kr till barnen som flyr från Syrien och nu så håller vi på att samla in pengar till barnsoldater i Afrika som drogas och tvingas att döda sina föräldrar och att gå ut i krig. Just nu har vi snart 17 000 kr men när detta publiceras så har vi säkert mycket mer.

Vissa folk som vi har stött på har frågat vad vi får i gengäld för det som vi gör. Det finns en känsla så stark när man hjälper någon annan människa. Jag känner till den, det gör ni alla, den kallas glädje och det känns som om jag inte behöver ge något mer exempel på varför vi gör det. Som vuxen kommer jag att komma ihåg hur vi jobbade entreprenöriellt. Jag kommer inte att komma ihåg vad vår so-bok hette i sexan, utstående minnen är minnen som står ut, eller hur? Jag brukar ha en kliande känsla i skolan när jag lär mig saker och inte förstår varför jag ska lära mig just det. Det stör mig att jag lär mig om saker som inte behövs och det får mig att inte ge det mitt allt. Varför? För att jag inte kommer tänka tillbaka på när jag gav mitt allt på till exempel ett prov när jag är 30 år och hur tacksam jag är att jag pluggade dag och natt för att få ett A. Den energin kan användas till att rädda döende barn och att lära mig mer samtidigt. Jag vet vad som är viktigt för mig att kunna i framtiden och jag är ledsen, men Picassos födelsedatum är inte min prioritering”.

Visst är det fantastiska tankar att ta del av! Som lärare och pedagog är ju detta den ultimata bekräftelsen på att samarbetet med eleverna i lärandesituationen fungerar och har burit frukt! Det är ju självklart att vilja dela detta med resten av skolsverige för att bidra till att andra också får verktyg och idéer som leder till att skapa meningsfullt lärande för fler elever.

Och det är nu det blir riktigt intressant. För plötsligt får Maria och hennes elever en möjlighet de inte hade räknat med… Den positiva responsen på projekten, arbetsmetoderna och resultaten fullkomligt haglade in. Något som möjliggjordes genom spridningen på sociala medier. Så plötsligt smög sig misstron in på twitterarenan. Lärarkollegor och rektorer(!) bytte skrud till nättroll och fällde nedsättande kommentarer och påståenden om att Maria ”själv skrivit ihop elevernas reflektioner”, att ”en 12-åring aldrig skulle kunna skriva så här” och ”att tro det, är inget annat än ren och skär dumhet”.

– Det gav oss en dimension till menar Maria. Vi fick möjlighet att uppleva det vi pratat om så oerhört mycket, både hur vi behandlar varandra på nätet men också vad som händer i våra digitala fotspår när vi publicerar något på nätet. Att texten plötsligt fick eget liv och att vi på sätt och vis förlorade kontrollen över den. Hur ryktesspridning kan starta och hur det får fart. Allt detta har gett oss möjlighet att diskutera hur vi kan förhålla oss till det som händer när vi delar något på nätet, vilka konsekvenserna kan bli och så vidare.

Vad var elevernas reaktioner när du berättade om helgens twitterdrev?

– Först blev de ledsna för min skull men det som är mest intressant är naturligtvis konsekvensen av vuxna skolmänniskors agerande. Det födde en enorm förvåning över vuxenvärlden och den bestörtning över att barns röster inte räknas, inte tas på allvar, blev det vi talade om mest. Syftet med elevernas texter var att de ville bidra med ett elevperspektiv för att göra skolan bättre. Vi har fått oerhört mycket positiv feedback, vilket har gjort oss stolta och glada så vi rider på en framgångsvåg, skrattar Maria. Den här andra effekten som uppstod hade vi inte riktigt räknat med men vi är tacksamma över att vi fick möjlighet att diskutera den mottagarreaktionen också.

Vad har ni fått för positiv feedback?

– Det är många skolor, lärare och elever som hejar på oss och talar om att vi inspirerar dem till att tänka nytt och våga. Att det verkar så roligt och spännande att utgå från elevernas idéer. Ja, överlag är reaktionerna oerhört positiva. Det jag gör är att uppmuntra, pusha, ge feedback och anpassa det eleverna vill till läroplanen. Alla innovativa, kreativa initiativ är elevernas, så är det verkligen. Det enda jag behöver ha är modet att våga tillsammans med dem. Vi har så fantastiskt kul tillsammans. De ställer öppna frågor, är långt gånga i sitt resonemang och vi får deala med det som händer när det händer.

Vad var det som gjorde att du valde att berätta om twitterdrevet och vuxna branschkollegors misstro för dina elever?

– För det första för att jag vågar det och för att jag tyckte att de skulle få upprättelse, de förtjänar rätten till det de faktisk skapat. För det andra för att vi kunde dra lärdom av detta inför framtida projekt och situationer. De har gnistan att förändra! Kunskapen att göra något åt saken, de utvecklar eget ansvar, de vet verkligen att det går att förändra. De har en fantastisk inställning och har i olika medier gått ut med en inbjudan till dem som tvivlar på deras kompetens. De vill gärna visa upp sitt arbetssätt och bjuder på fika, det är bara att ringa eller maila. Alla är välkomna.

Jag ringer upp klassen och få prata med Matilda Solstrand och Elsa Holmlund i 6B.

– Först blev vi lite chockade över att det finns vuxna och som i det här fallet andra lärare och rektorer, som inte tror på oss. Vårt arbetssätt är väldigt entreprenöriellt och vi gör det vi tycker vi är bra på för att skapa värde för andra. Det är väl klart att vi har snappat upp orden. Maria använder de orden som finns i läroplanen för att de beskriver vad vi gör och när vi berättar om det använder vi samma ord. Vad är det för konstigt med det?

Har ni diskuterat twitterdrevet med era föräldrar?

– Ja, absolut! Våra föräldrars reaktion var att de tyckte det var ett väldigt tråkigt sätt att bemöta barn. De var konfunderade över vad reaktionen egentligen bottnar i.

Hur ser ni på lärarna och rektorerna som gav er möjlighet att uppleva ett drev i sociala medier?

– Det är ju en självklarhet att vuxna ska vara förebilder, och lära oss att argumentera på ett moget sätt. Nu blev det tvärtom. Någon måste ta ansvar och i det här fallet så blev det vi. Och det är ju tydligt att ålder inte spelar ingen roll… Vi tycker att falskheten är det värsta, de har nog pratat inför sina elever om hur man ska bete sig på nätet och att man inte får kränka någon och sedan tänker de inte på konsekvensen av sitt eget uppträdande. Vi har också funderat på hur låga förväntningar de måste ha på sina egna elever. Det känns hemskt! Vi vill gärna att de kommer och besöker oss och pratar med oss, innan de påstår saker om vad vi kan och inte. Det hade varit bättre om de tog reda på vad som gäller genom att gå till källan för information. Helt enkelt kontakta oss.

Det Ingemar, Ida, Matilda och Elsa med klasskollegor ger uttryck för är en konkret form av skolförbättring. Något som föder en enorm motivation och vittnar om en meningsskapande skolgång. Många gånger finns de bästa skolutvecklarna mitt framför ögonen på oss, där i klassrummet. Det är vuxenvärldens och skolans ansvar att se det och skapa möjligheter av det. Finns det någon lärare eller pedagog i vårt land som inte skulle vilja uppleva ett liknande scenario fyllt av mening och mål varje dag tillsammans med sina elever? Skulle svaret mot förmodan vara ja? Då är det hög tid att byta jobb… OMEDELBART.

X = en människas framtid

Under morgonen valde Benjamin Singer att berätta om något som kom att påverka hela hans liv och uppfattningen om sig själv. Ett möte, eller snarare ett icke-möte med en lärare i en helt vanlig skola i vårt land. Först tog destruktiva vägar överhand, senare i vuxenlivet kom han att fatta ett av de mest avgörande besluten i sitt liv. Att ta ansvar och möta sina egna rädslor. Filmen nådde under dagen nära 100.000 personer och det vittnar om att svensk skola har enorma behov men också stora möjligheter till förbättring!

I samband med publiceringen av filmen i sociala medier vill Benjamin hylla alla de pedagoger som gör ett fantastiskt jobb. Filmen publiceras här i samarbete med Beppe Singer – för en skola med syfte att se och arbeta för alla elevers bästa.

”Det här är mitt hyllningstal till alla er som sliter häcken av er för att era barn/elever ska få den trygghet, glädje och självständighet de förtjänar. Det här är mitt manifest, min berättelse. En berättelse om hur mycket skada en enda lärare kan göra på en elev, men också hur mycket man kan lyfta och få en elev att våga ta för sig här i livet – bara man har hjärtat på rätt ställe. Det här är vem jag är, vad jag varit, vad jag står för och vad som driver mig i allt jag gör. Snälla investera 13 minuter av era liv i att lyssna på texten. Och om ni har lärare/kollegor/elever/barn eller kanske till och med politiker som ni tycker borde höra detta – tagga dem och dela gärna! Kram på er därute”!

 

Röster i spåren av BETT

Det mest värdefulla med fackmässor är att stärka befintliga relationer och samarbeten, samt att skapa nya kontakter. Så sammanfattar IRM (Institutet för reklam och mediestatistik) vad mässbesökare och utställare värderar högst med mässan som medium. Utbytet som sker människor emellan i en annorlunda miljö, där tusentals personer samlas, kommer aldrig att kunna få samma effekt på annat sätt. Däremot är sociala medier en fantastisk kommunikationskanal att förmedla upptäckter och synliggöra processer, vilka ofta tar fart när mässbesökare får möjlighet att reflektera kring sina upplevelser tillsammans med andra. Det händer något med vår förmåga att tänka nya tankar och kanske framförallt viljan att prova nytt och gå utanför vår komfortzon när vi bryter vardagsrutiner och miljö. Våra förväntningar styr som bekant resultat.

Så var också fallet på årets BETT-mässa i London. Det blir nämligen skillnad när hundratals- eller tusentals människor sammanstrålar med  siktet inställt på en sak. Utveckling. Därför är det värt att förflytta organisationen, eller delar av den till en ny, inspirerande miljö.

– Det innebär så stora möjligheter för lärande när vi tar avstamp i ett gemensamt syfte, nämligen att utveckla arbetet kring digitaliseringen av skolan och vår undervisning. Vanligtvis är det någon eller några som drar i utvecklingsarbetet och många gånger får de lägga en hel del tid på att övertyga kollegor om möjligheterna med nya synsätt och lösningar för att få med alla. Här på BETT är vi förbi det stadiet och kan lägga totalt fokus på att faktiskt starta och föra pågående utvecklingsprocesser vidare till nästa nivå! Det är så underbart att alla som är här verkligen vill något och är redo att ta nästa steg, menar två pedagoger från en kommun i Västsverige. Det gör att vi kan fokusera på det som är väsentligt för att nå bättre resultat. Det blir en enorm power när så många samlas med ett och samma syfte, att både ge och få bränsle och nya verktyg att fortsätta utvecklingen där vi befinner oss i vår digitala resa. Att under flera dagar få dela erfarenheter och utmanas i sina tankesätt genom workshops bland annat, ger möjlighet till reflektion och fördjupade samtal på ett helt annat sätt än i vardagen.

Att föreläsningar inspirerar vet vi men det finns forskning som visar att mycket lite eller ingen förändring sker genom endast föreläsningar. För att utveckling och resultat av forskning ska slå rot och ta fart i praktiken behöver individen känna och uppleva direkt delaktighet i det som skall iscensättas. I annat fall uteblir motivationen och den inre drivkraften som är en stark källa till förändring och förbättring. Upplevelsen av tid och att ha tid, är också avgörande för hur vi utvecklas i vårt yrkesutövande.

– När vi som förvaltning i våra olika roller får sammanhängande tid och tillgång till varandra över tid, lär vi känna varandra på ett annat sätt. Den gemenskap som uppstår gör att samtal utvecklas och dialoger som i en stressad vardag aldrig annars skulle ta fart, uppstår. Det gör att vi får enormt mycket bättre förståelse för varandras uppdrag, utmaningar och möjligheter och kan ge respons som leder till utveckling på hemmaplan. Det gäller naturligtvis att vi som åker på ett sådant här evenemang också har en plan för hur vi återkopplar till våra kollegor som inte deltar i resan. En del av den planen handlar om att söka både våra egna och våra kollegors förväntningar om vad vi har för behov som skall fyllas. Vi har därför möten där detta diskuteras innan vi åker, lika viktigt är även uppföljningsmöten efter hemkomst. Där delas reflektioner som sedan omsätts i praktiken. Självklart vilar ett stort ansvar på oss som får i uppdrag att delta i BETT-evenemang. Något vi tar på stort allvar, menar en pedagog från södra Sverige.

Flöden i sociala medier vittnar om workshops, inspirationsföreläsningar och inte minst möten mellan människor som ur dessa formar nya samarbeten. Det finns de kommuner som kommit mycket långt i digitaliseringsarbetet och ser deltagandet i BETT som en möjlighet att strukturera allt det arbete som hittills gjort.

– Vi har ett helhetsperspektiv på digitaliseringsfrågan i kommunen, vill jag påstå menar en skolchef från en kommun norr om Stockholm, nu synar vi varje del av verksamheterna och anpassar för bästa möjliga resultat och för att utbildningen verkligen ska bli likvärdig i alla våra skolor. Inte bara gällande teknik, det är vi förbi utan gällande innehåll och utveckling av detta. BETT är för oss en del i ett långsiktigt utvecklings- och förbättringsarbete och varken kan eller ska ses som en isolerad företeelse. Alla verksamheter, privata som kommunala behöver perspektiv på sitt eget arbete, det måste naturligtvis inte ske på BETT, men vi övertygade om att det måste ske! Och det gör det här, för alla som deltar. Bara se dig omkring, vilken energi!

Under BETT-dagarna sker mängder av workshops i olika arrangemang, skolbesök anordnas och även om vi ”lever i” vitt skilda skolsystem, har många skolor här kommit långt i införlivandet av programmering och datalogiskt tänkande. Sverige står inför en sådan utmaning i detta nu och ett sätt att motivera pedagoger att närma sig en sådan verklighet är att de får ta del av resultat som visar hur eleverna faktiskt arbetar med kod i sin vardagliga verksamhet. På the BETT-show ställer naturligtvis mängder av företag ut för att visa besökaren hur de arbetar utbildningsorienterat och kan vara behjälpliga i digitaliseringsprocessen. Tvärtemot vad många tror arbetar de företag som ofta förknippas med ren IT, även med innehåll och levererar idag helhetslösningar. Från skolstart till examen men även med fokus på ett livslångt lärande.

Som i alla branscher presenteras på mässan lösningar för att förbättra verksamheter, i detta fall handlar det om utbildningssektorn. BETT kan och kanske bör vara en del i en långsiktig förbättringsstrategi. Det är en enorm framgång för pedagoger och skolledare i termer av att dela erfarenheter och byta ut bra mot bättre. Genom att skolsverige tar den här möjligheten blir skolan mer intressant – inte minst för eleverna.

*Intervjuerna genomfördes på mässan och på Lin Educations BETT-arrangemang i London.