Ska de nationella proven finnas kvar?

Som bekant finns det prov som ingen slipper undan. De nationella proven. Enligt Skolverkets hemsida är provens huvudsakliga syfte är att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning, och ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå. Proven utförs i årskurs 3, 6 och 9 och i vissa kurser i gymnasieskolan, och ska inte ses som ett examensprov. 

Eleverna får 60-100 minuter på sig att bevisa att de kan det som de förväntas kunna. De som tycker om de nationella proven brukar ta upp likvärdighet som ett argument.

“Det är viktigt att vi får en mätpunkt så vi kan kontrollera att alla skolor har bra undervisning”. Jag hävdar att undervisning är mer komplex än ett prov var tredje år kan visa. Dessutom ligger några av proven så sent på terminen att ett bra reflektionsarbete inte hinns med. De nationella proven är ett sätt att säga att “vi misstror lärarnas betygssättning, så vi vill kontrollera den”. Många av oss har studerat i flera år för att få den examen vi vill ha, och då tycker jag att vi ska bli litade på i vår yrkesutövning. Att det dessutom visar sig att likvärdigheten i svenska skolor inte är tillräcklig bra, trots de nationella proven, gör att jag ifrågasätter provens roll i den svenska skolan. Den bristande likvärdigheten beror på att lärarna bedömer elevernas svar olika. Röster har höjts för att skapa en central rättning och att proven blir digitaliserade.

TV-programmet ”Uppdrag granskning” påvisade att det pågår ett utbrett fusk bland både elever och lärare när de nationella proven ska genomföras. Då faller likvärdighetsprincipen. Programmet snuddade också vid att betygen sätts i stor utsträckning efter provresutatet (som borde vara en ännu större programpunkt än fusk). Så länge eleverna upplever det så, kommer fusket att fortsätta. Lärarna fuskar med proven för att ge sina elever en chans att klara provet, så ett betyg kan sättas. Då blir också rektorerna glada, eftersom de arbetar lika mycket med ekonomi som pedagogik. Om en skola kan uppvisa goda betyg, så ökar sannolikheten att eleverna söker just den skolan. Dessutom så anpassar lärare sin undervisning efter nationella proven. Detta har bidragit till att vi i Sverige har betygsinflation. Vid jämförelser mellan resultaten på de nationella proven och PISA, så kan man se att resultaten på PISA sjunker, och betygen på de nationella proven ökar (är det ens möjligt att jämföra dessa två punkter? Mäter de samma saker?).

Nu höjs röster för ännu striktare kontroller. Att kopplingen mellan betyg och nationella prov blir ännu starkare. Allt i likvärdighetens tecken. Att vi har skrivit dit ett likhetstecken mellan likvärdig bedömning och nationella prov är sig skrämmande.

Trots att forskningen visar att de goda effekterna av lärande framträder vid formativ bedömning, envisas staten med att eleverna ska göra de nationella proven. Vidare visar forskningen att externa prov påverkar undervisningen till att bli mer lärarcentrerad, mindre holistisk och begränsa ämnesinnehållet. Och det känns spontant som en väg jag inte är intresserad av att vandra. Lita på att vi, i vår yrkesprofession, kan undervisa, sätta betyg och bedöma. Om vi skippar de nationella proven tror jag undervisningen skulle bli mer kreativ, holistisk och skapa ett större lärande. Jag vågar nästan lova att eleverna skulle prestera bättre utan att känna pressen från ett nationellt prov flåsa de i nacken som en utsvulten tiger. Vårterminen i årskurs 9 är ett stort provcresendo, där det ena provet avlöser det andra. Väldigt få skolor hinner med att diskutera proven efter att proven genomförts, bedömts och sambedömts. Att använda sig av prov i skolan och skrika sig blå över att ”eleverna fuskar på proven, och det är fel” är kontraproduktivt. Lek med tanken att vi inte har några prov i skolan. Då skulle eleverna gå till skolan för att lära sig, istället för att lära sig till provet.

Förra veckan var det så dags för det nationella provet i svenska. Kvällen innan provdagen, kom det till Skolverkets kännedom om att provet läckt ut på det sociala nätverket Snapchat. Några entreprenöriellt lagda elever har alltså lyckas sprida ett topphemligt material, som kostar flera miljoner att utveckla och distribuera, genom tre knapptryckningar på sin smartphone.

Vi vuxna är väldigt pigga på att peka finger mot ungdomarna och hävda att fusk är fel. Men är vi vuxna så mycket bättre? Handen på hjärtat nu. Har ni aldrig fuskat i vuxen ålder? Det kan röra sig alltifrån att fuska med löpsträckan till att titta bort när man får för mycket växel tillbaka på Ica. Så; låt oss slippa fuskdebatten. Ta bort de nationella proven.