Ny avhandling: Pisa-mätning viktig för rektorer

Internationella kunskapsmätningar av skolresultaten är ett fungerande sätt att utvärdera den svenska skolan även om de inte säger allt. Det anser lärare och rektorer i en ny avhandling av Daniel Arnesson vid Umeå universitet.

– Lärare, rektorer och skolchefer anser det viktigt att Sverige placerar sig väl i internationella kunskapsmätningar. För dem handlar det om landets framtida konkurrenskraft, säger Daniel Arnesson i ett rykande färskt pressmeddelande.

Doktorsavhandlingen baseras på intervjuer med rektorer och lärare vid tolv skolor i fem kommuner samt med skolcheferna i respektive kommun. Intervjuerna genomfördes läsåret 2011-2012, innan resultaten av Pisa 2012 eller Pisa 2015 hade kommit.

Såväl lärare som rektorer och skolchefer såg internationella kunskapsjämförelser som giltiga utvärderingar av den svenska skolan. Det är rimligt att jämföra olika länders resultat även om mätningarna inte inrymmer skolans hela uppdrag, ansåg de. Pisa-undersökningarna var det slags internationella mätningar som rektorer och lärare kände bäst till.

Det finns skillnader i vad olika yrkesgrupper betonar i intervjuerna. Skolcheferna framhöll de internationella kunskapsmätningarnas stora betydelse för det lokala utvecklingsarbetet, trots att sådana mätningar inte visar resultatet i enskilda skolor eller kommuner. Rektorer och lärare tyckte däremot att mätningarnas direkta påverkan på verksamheten varit modest. Mätningarna hade ändå haft ett stort indirekt inflytande genom att de legat till grund för politiska beslut, menade de.

– Lärare, rektorer och skolchefer var vid intervjutillfället medvetna om att resultaten hade försämrats över tid och de ansåg att något måste göras. Men de ville inte beskriva det som att den svenska skolan var i kris, säger Daniel Arnesson.

Skolchefer och rektorer sökte framförallt orsaker till de dalande svenska resultaten inom skolan, exempelvis brister i tidigare styrdokument och i lärarnas kompetens. Lärarna lyfte delvis andra anledningar till resultatnedgången, som bristande förutsättningar och förhållanden utanför skolan.

Utöver Pisa-mätningarna har kunskapsmätningarna TIMSS, PIRLS och ICCS ingått i intervjuerna i avhandlingen. Pisa är en förkortning av Programme for International Student Assessment. Pisa drivs av Organisationen för samarbete och utveckling, OECD, och genomförs vart tredje år.

Till avhandlingen

För mer information, kontakta gärna
Daniel Arnesson
090-786 61 02
daniel.arnesson@umu.se

Om disputationen
Daniel Arnesson, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, försvarar måndag 12 december sin avhandling PISA i skolan – Hur lärare, rektorer och skolchefer förhåller sig till internationella kunskapsmätningar. Fakultetsopponent: Professor Anders Arnqvist, Avdelningen för rektorsutbildning, Fakulteten för utbildningsvetenskaper, Uppsala universitet. Naturvetarhuset, sal N320, kl.13.00-15.00, Umeå universitet.

 

Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 32 000 studenter och 4300 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och en stor mångfald av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.

 

*Källa: Mynewsdesk

IFOUS tar grepp om PISA-resultatet när det landat i skolsverige…

Kunskapsmätningarna TIMSS och PISA visar att den nedåtgående trenden är bruten när det gäller elevers kunskapsresultat i matematik. Detta är mycket glädjande. Samtidigt är det viktigt att fortsätta och fördjupa utvecklingen av undervisningens kvalitet. Tillsammans med sina fem partner Stockholms stad, AcadeMedia, Nacka kommun, Helsingborgs stad och Kunskapsskolan genomför Ifous nu en matematikdidaktisk analys av uppgifter som svenska elever har svårt respektive lätt för när de börjar gymnasiet. Uppgifterna har hämtats ur resultatet av ett diagnostiskt matematikprov som under de senaste sex åren gjorts av 30.000 elever under sina första dagar på gymnasiet. Syftet är att genom analys av insamlade data få kunskap som kan bidra till en fortsatt positiv utveckling av undervisningen i matematik.

Den 7 februari 2017 presenterar vi analysen som vi hoppas kan stimulera till fortsatta didaktiska diskussioner mellan lärare och ge underlag för rektorers och skolchefers arbete kring samverkan mellan skolformer, säger Anette Jahnke, projektledare för Ifous fokuserar på matematik, i ett pressmeddelande. I analysen kommer vi att relatera funna slutsatser till TIMSS och PISA samt till erfarenheter av Matematiklyftet. Rapporten kan också komma att ligga till grund för kommande FoU-program kring att utveckla matematikundervisningen.

Ifous fokuserar är en analysfunktion som ska leverera konkret, saklig och användbar information om kunskapsläget inom ett visst område med relevans för skolans utveckling.

Redaktionen reflekterar 

Det i sig är viktigt eftersom det föds en mängd tankar och åsikter i farvattnet av PISA-undersökningen. Reaktionerna har varit många och inte minst blandade. Politiker som tar åt sig äran för sina beslut som nu äntligen fått genomslag i praktiken, till forskare som anser att PISA har för stort inflytande och att vi behöver nationella mätningar, sprungna ur vår skolkultur. Samtidigt behöver vi värna uppdraget om bildning och livslångt lärande, vilket rimmar illa med tillfälliga insatser som att just enbart förbereda eleverna för prov. Lärare och rektorer känner stolthet över ett kvittot på golvjobbet, en glädje väl värd en i traditionell media, ofta smutskastad yrkeskår. Kanske är det lyften som påverkat? Kanske är det digitaliseringen? Kanske är det något helt annat? Eller alltihop…

Christer Holger, grundare av Skapaskolan meddelar via sociala medier följande viktiga reflektion.

– Härligt att vi går upp i PISA-undersökningen så att vi kan arbeta på med konstruktiv skolutveckling istället för blamegame. Självklart är det bra att vi går uppåt men vi behöver också en annan mer radikal dialog om hur skolan ska utvecklas för att fler unga ska må bra, utveckla självkänsla, självkännedom och självförtroende och lägga grund för livslångt lärande och andra förmågor som är viktigast för framtiden. Och där tror jag inte att Pisa idag är rätt kompass även om de också rör sig i den riktningen i utformandet av sina framtida mätkriterier. Detta är något som även rektor för Glömstaskolan, Peter Bragner instämmer med.

En av de kanske viktigaste samtida tänkarna som ger oss möjlighet att fundera ytterligare ett varv är Troed Troedson.

– Så länge skillnaderna är så små som de är tror jag att testsituationen (hur viktigt är det, hur förberedde vi eleverna, hur är testet utformat) överskuggar de eventuella skillnader det påstår sig mäta. Men mer bekymmersamt är att ambitionen att vinna testplaceringar helt överskuggar viktigare diskussioner om skolans form och innehåll. Testet är i sig en likriktare för hela världens skoldiskurs. Slutligen är sambandet mellan åtgärder och testresultat så svagt och illa belagt att vem som helst kan använda resultaten för att argumentera för precis vad som helst. De som nu säger att lärare och skolledare jobbat hårt måste ju förklara varför de i så fall inte gjorde det förut?

Det skapar perspektiv på tillvaron… Vad kan vi gemensamt lära oss? Möjligen att fokusera mindre på PISA-businessen eller i alla fall förstå komplexiteten kring kulturell kontext och vad som testas. Vi behöver också bära i sinnet hur fantastiskt få elever det är som gör testet… En annan tanke är att resultatet bör sättas i förhållande till tidigare omgångar – vi är nu på den nivå där vi var 2009… Vad innebär det? Var vi nöjda med 2009 års resultat? Och inte minst bör vi dyka ner i frågan om varför vi gör det vi gör? Varför är mätningen så viktig? Är vi rädda för att göra fel? Vad är då vi har gjort fram till den här omgången? Kan vi göra mer av det?

Det är viktigt att både som kår och individ känna stolthet över arbetet. Av alla de hundratals besök horisontens redaktion gjort i svenska skolor under året som gått, är det ingen tvekan om att det görs oerhört mycket bra, att utvecklingen är progressiv och lärandet utmanande. Men det som då möjligen skaver och som PISA faktiskt ger oss möjlighet att diskutera är det kompensatoriska uppdraget och att upplevelsen av lärandet för eleverna fortfarande är så starkt kopplat till vem de råkar få som lärare, och då inte minst dennes personliga driv… och hur familjens möjlighet att hjälpa barnet ser ut…

Skolan behöver få en ny roll. Från att vara slagpåse på den politiska arenan där the blamegame aldrig någonsin kommer att förändra något, till att bli en innovativ samlingsplats där ledare och aktörer samspelar för en absolut topputveckling. Där vi tillsammans bygger en miljö utifrån den tid våra barn och unga existerar i nu och framöver. För det krävs kompetent personal. Med rättigheter kommer också skyldigheter. Vi måste våga leda och ställa krav på att ha en riktigt kompetent lärar- och ledarstab i svensk skola. Skola och utbildning kan aldrig någonsin handla om att vi nöjer oss med det näst bästa eller whatever we can get… då blir resultatet därefter. Därför måste vi fortsätta fokusera på det som görs bra och göra det ännu bättre, ännu mer. Kan vi genom PISA eller andra exempel hitta framgångsfaktorer att ta fasta på ska vi se till att ALLA får ta del av dem.

Annica Anderson
Chefredaktör

 

 

* Ifous är ett fristående forskningsinstitut som bedriver forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) inom skolområdet i samarbete med skolhuvudmän och lärosäten. Verksamheten utgår från medlemmarnas behov och syftar till bidra till skolutveckling på vetenskaplig grund. I dagsläget har Ifous drygt 140 medlemmar, både kommunala och fristående skolhuvudmän.

Ny teknik + gammal pedagogik = ineffektiv undervisning?

Ja, så verkar resultatet av den rapport som varit på allas läppar de senaste dagarna, ha blivit. Tekniken finns. Om än ojämnt fördelad, beroende på vilken kommun vi befinner oss i. Hur är det då med kunskaperna? Innehållet? Hur ska vi lösa digitaliseringen av skolan? Det pågår många oerhört spännande pedagogiska utvecklingsprojekt där IKT integreras som en självklar del i att bedriva undervisning i vårt land. Men vi har en bit kvar. Det som efterfrågas i och med PISA-resultatet och OECDs rykande färska undersökning är någon form av nationellt grepp, en nationell strategi att hålla sig till i digitaliseringsprocessen.

Horisonten har samlat röster ur skolsverige under ett antal veckor och de uttrycker alla en övertygelse om att det krävs en samlad insats, att alla behöver vara med på tåget och att lärare behöver fortbildning i hur de kan bedriva en digitaliserad undervisning. En samlad bild som alltså nu även konstateras av OECD. Även om många frågor kring IT i undervisningen förblir obesvarade.

Sannolikt är det viktigt att alla intressenter i hela skolorganismen delar definitionen om varför skolan faktiskt behöver digitaliseras. Omvärldsanalytikern Stefan Pålsson ger en kortfattad och rak formulering i fotspåren av OECDs rapport:

-Samhällslivet är digitalt och undervisningen ska hjälpa eleverna att förstå och hantera den verklighet som de lever i. Då är det nödvändigt att eleverna blir medie- och informationskunniga, att de lär sig att hantera de faror och risker som finns på nätet och att de utvecklar de kunskaper och förmågor som är nödvändiga för att navigera och göra sin röst hörd i det komplexa digitala medielandskap som växer fram. Detta ställer krav på lärarna och på undervisningen.

OECDs skolexperter uttryckte i somras en förvåning över att ett så digitaliserat land som Sverige inte använder mer och framförallt bättre IT i undervisningen.

-De konstaterar att vi har en stor potential att använda de tekniker som eleverna ser som självklara i sin vardag även i klassrummen menar Maria Stockhaus (m), riksdagsledamot i utbildningsutskottet. Jag har varit ute och besökt olika kommuner och konstaterar att det finns en del att göra innan skolan befinner sig på samma blad som resten av samhället utanför. Trots satsningar på en dator till varje elev saknas strategier och metoder för att integrera it i undervisningen. I bästa fall används datorerna som en avancerad skrivmaskin och verktyg för informationssökning.

Men så finns det undantag. På ett stort antal skolor runt om i vårt land finns det engagerade lärare med ett intresse för och stor kunskap om IKT och som på allvar har tagit till sig nya arbetssätt och bedriver en mycket kreativ undervisning med elevernas bästa som mål. Hur kan vi då göra för att säkerställa att alla elever oavsett geografisk hemvist ska få gå i sådana här skolor?

Gustav Fridolins pressekreterare förmedlade under gårdagen följande kommentar till den aktuella rapporten:

-Undersökningen visar att tillgången till teknik på många skolor är god, men bara för att man har tillgång till en dator innebär det inte automatiskt att eleverna utvecklar digital läsförståelse eller kunskap om hur datorn används till matematisk problemlösning. För det krävs lärare som har tillgång till relevant verktyg och pedagogik. Resultatet blir därför alldeles för svagt också i den här analysen ur Pisa-proven från 2012. I juli beslutade regeringen att ta fram systematiskt och långsiktigt stöd till lärare och rektorer runt hur man arbetar med IT i undervisningen. Lärare och skolor som är i framkant ska få dela med sig av sina verktyg till kollegor. Det är precis det fokus OECD efterlyser – inte bara på tekniken i sig utan på att lärare kan ge elever möjlighet att utveckla digitala kompetens. Skolan ska inte vidga klyftor, den ska överbrygga klyftor. Därför ska det aldrig behöva handla om vilken lärare man får eller vilken dator man har hemma om man får med sig de verktyg man behöver på en modern arbetsmarknad.

Så långt är skolsverige överens, nästa fråga blir då följaktligen hur kommer utvecklingsstödet att se ut?

Matz Nilsson, förbundsordförande i Sveriges Skolledarförbund kräver i en kommentar till den senaste PISA-mätningen, som visar att elever i svensk skola tappar i jämförelse med andra länder i digital problemlösning och läsförståelse, att ansvariga politiker måste ta fram en nationell strategi för digitalisering av våra skolor och förskolor:

– En klokt genomförd digitaliseringsprocess kan hjälpa oss att komma till rätta med en del av de problem som vi upplever i skolan idag. Den kan bli den brygga vi behöver för att komma ur den återvändsgränd av sjunkande resultat hos eleverna och växande känslor av otillräcklighet och stress hos professionen, där vi verkar ha fastnat. Strategin bör omfatta hur vi finansierar för en likvärdig digitalisering, nationellt stimulerar framtagandet av digitala läromedel, kompetensutveckling för att höja lärares och skolledares IT-kompetens samt följeforskning kring elevers digitala lärande.

I Danmark och Norge görs nationella satsningar på att få upp användningen av digitala verktyg i skolan. I Danmark har kommunerna skrivit under på att de tar ansvar för att den digitala infrastrukturen kommer på plats i alla skolor senast 2017.

Precis som i Norge och Danmark, och som OECD har konstaterat, behöver vi nu bestämma oss för att fylla datorerna med innehåll för att på så sätt utveckla och säkerställa skolans utveckling, framtid och likvärdighet. Det återstår att se om Fridolin, i praktiken, kommer att omsätta det som en stor del av skolsverige uttryckt långt före gårdagens OECD-rapport landade – behovet av nationella ambitioner och konkreta satsningar för att digitalisera skolan. Skolan och samhället väntar…