SETT syd – inspirationskälla med både bredd och djup

Vilken är den absolut viktigaste frågan du behöver svar på för att utveckla din undervisning och elevernas lärande nu? Så att det skapar mening och förbereder eleverna för den verklighet vi tror att de kommer att leva och verka i om så där tio, femton år…

Stort, eller hur? Behovet av mötesplatser som SETT syd är uppenbart. Delvis för att konkretisera både frågor och svar som sedan kan omsättas i skolpraktiken. Men kanske främst för att ytan samlar de allra flesta aktörer i skolsverige och därmed utgör en ovärderlig källa till omvärldsbevakning. Något som skolan generellt behöver se, förstå och integrera som en nyckel till utveckling i jakten på relevans.

Det finns ett enormt sug i skolsverige efter input för att starta eller fortsätta skapa möten mellan pedagogik och digitalisering, inifrån verksamheten – för att möta behoven utifrån. Med viss variation är det just inspirationsytan i föreläsningsform på SETT syd som verkar vara viktigast för ett stort antal besökare, när redaktionen ställer frågan till ett hundratal.

– Vi är här för att få inspiration. Föreläsningarna sätter igång tankar och idéer om hur vi kan göra. Möjligheten att dra lärdomar och nytta av andras erfarenheter är ett steg i den utveckling vi ständigt arbetar med. Vi sparar enormt mycket tid och kraft genom att samla intryck och ta del av det andra gör. Praktiska exempel på genomförande är en av de stora vinsterna i det kollegiala lärandet. Ibland tänker jag att hela Sverige är fullt av lärare som uppfinner hjulet igen, var och en på sin egen kammare, reflekterar Anette och hennes kollegor från en grundskola i Malmö. Därför behöver vi den här inspirationsytan och vi är mycket glada att SETT syd startat. Det förenklar avsevärt att inte behöva resa så långt och gör ju att fler kollegor tillsammans kan dela upplevelsen fortsätter hon.

Utställardelen är av av intresse för att få kännedom om vad de olika leverantörerna faktiskt kan hjälpa till med och inte minst för att få prova, se och granska tekniken och de nyheter som kommer. Även om flertalet av de besökare vi talar med inte är beslutsfattare vill de kunna påverka valen som görs utifrån behov i respektive klassrum.

– SETT syd har tagit ett jättekliv sedan förra årets etablering och årets upplaga erbjuder dubbla formatet. Som lärare vill jag kunna påverka och framförallt ge beslutsfattarna input kring pedagogiska aspekter och förutsättningar i vår verksamhet gällande inköp av digitala verktyg och utrustning. Att därför få möjlighet att samtala med produktutvecklare och andra användare samt själv testa och få guidning är oerhört värdefullt. Större delen av läsåret befinner vi oss i klassrummet med våra elever, vilket vi ska. För att kunna hålla oss ajour med den tekniska utvecklingen men kanske framförallt skapa en relation till branschen är mötesytan mellan föreläsningarna på SETT oerhört viktig, menar Marie som undervisar i språk.

Det är just dessa givande samtal i mellanrummen, mellan föreläsningarna, där den riktiga kollaborationen påbörjas och tar fart. Sett syd är som ett mänskligt kraftfält där pedagogik, teknik och entusiasm möts som i en nyskriven äventyrsberättelse. Viktiga kontakter som för skolans utvecklingsberättelse framåt knyts och skapar rörelse i systemet. Vi vet att möten som engagerar ger möjlighet till lärande och utvecklad kunskap. Vi bör naturligtvis fundera över hur detta förändrar verkligheten för eleverna. Kanske får vi ett tillfredsställande svar kring detta när alla vi som deltar har en tydlig agenda med vad vi vill och varför vi är där. Den som tar sig tiden att söka dessa svar blir en effektiv, transformerande länk mellan vardagsrealismen vid skolbänken och kraftfältet på SETT.

I slutet av november öppnar portarna till SETT norge – ett skollandskap vi bör lära mer om, av och med. Vi ses där!

Förskolan vågar och vinner!

Horisonten har granskat ett 30-tal (slumpvis utvalda) kommuners visioner med fokus på förskola och digital kompetens. Det mest förekommande ordet i visionerna är VÅGA. Det är mycket intressant, av flera olika anledningar. Behovet av att våga är stort, ur allas perspektiv. Särskilt eftersom ingen har absoluta och definitiva svar om digitalisering, digitala verktyg, plattformar och innehåll, samt hur framtiden kommer att te sig. Vi försöker och arbetar för att forma svaren allteftersom vi skapar våra verksamheter.

I flertalet intervjuer med skolutvecklare och forskare har vi konstaterat att förskolan är den pedagogiska verksamhet som visar störst vilja att prova nytt och ”gör-det-i-alla-fall-mentalitet”. Ju högre upp i åldrarna vi kommer desto mer åtstramade blir attityderna. Är det möjligen så att ju mer ämnesspecifika vi blir desto mer återhållsamma attityder speglas? Detta gör att förskolan är en av våra mest progressiva verksamheter inom svensk skola. Förskolans utforskande förhållningssätt har under åren som gått visat sig transformera de digitala verktygen från leksak till produktionsverktyg. Barnen har gått från rollen som underhållningskonsument till rollen som content producent.

Om vi ska vara med och utmana och forma framtiden blir det självklart att använda informationstekniken som ett pedagogiskt verktyg. Digitala verktyg i sig kan inte förbättra vare sig skolelevers eller barns lärande. Däremot finns en stor pedagogisk potential om verktygen används på ett genomtänkt sätt.  Både när det gäller förskola och skola är det av yttersta vikt att vi har digitala verktyg som stöttar pågående lärprocesser. Det betyder att personal som arbetar i verksamheterna behöver vara väl insatta i och känna trygghet med användandet av digitala verktyg. Vi vet att det finns ett stort behov av digital kompetens bland pedagogerna ute i kommunerna. Kompetensutveckling och kontinuerliga diskussioner kring möjligheter och begränsningar med IKT behövs för att skapa och behålla denna trygghet. Det är ju självklart, eller hur?

Det finns i svensk förskola idag mängder med goda exempel på hur detta sker med framgångsrika medel. I flera fall av de kommuner vars visioner vi granskat uppstår en utveckling att glädjas av. Det som ligger till grund för framgångsrik implementering av verktyg och innehåll är i första hand tydliga och klara visioner som kommunicerats i alla led, därefter drivna ledare inom förvaltning som har ett gott samarbete med förskolechefer och utvecklingsfokuserade pedagoger. Gemensamt för dem alla är att de VÅGAR. När något går fel provar de nya vägar, med fokus på att verktygen skall bidra till utveckling för barnet och barngruppen. Och det är just detta VÅGA som lyser igenom starkt,  både i visionsarbetet och i den praktiska vardagens arbete.

I de kommuner som arbetar aktivt med vision och mål samt utvecklingsarbete ser vi följande framgångsfaktorer:

– Engagerade förskolechefer och engagerad personal

– Regelbunden kompetensutveckling och handledning i processen för förskolechefer och pedagoger, med fokus på kunskapssyn och förändrade arbetssätt

– Ett samarbete mellan pedagogisk forskning och praktiskt fältarbete

– En kultur där reellt inflytande existerar

– En kultur som tillåter medarbetare att utvecklas i processer och genom att prova utan rädsla för att göra fel, det vill säga en VÅGA-kultur

De förskolor som arbetar proaktivt och med digitaliseringen som en röd tråd, ser till att utveckla metoder och arbetssätt där barnen ges möjligheter att på ett mer varierat sätt kommunicera sina kunskaper och få syn på sitt lärande. Barn får vara kreativa, pröva egna idéer och lösa problem. Pedagogerna ser till att digitala verktyg används utifrån varje barns förutsättningar. De utvecklar det kollegiala lärandet aktivt, både digitalt och IRL på arbetsplatsen eller i kommunen. De användera digitala verktyg för att ge barnen ökade möjligheter till feedback. Förskolorna använder digitala verktyg till att förbättra kommunikationen mellan pedagog och hem, samt för att effektivisera pedagogens arbete med dokumentation. En faktor som påverkar förskolans framgångsresa när det gäller utvecklingen av digital kompetens är de många möjligheter till digitala verktyg för kommunikation och administration.

Sandra Lewinsson på Lin Education menar att syftet med en förskoleplattform av detta slag främst är att underlätta dokumentationsprocessen, men även andra områden stärks.

– Vi har utvecklat en användarvänlig app utifrån förskolans förutsättningar. Pedagoger som använder Pluttra upplever att de kan fokusera mer på barngruppen och barnet som individ. På så sätt blir alla mer delaktiga, medvetna och får mer inflytande över sin dokumentation. Alla barn har en egen berättelse om vad de har upplevt, tycker och tänker och det är mycket viktigt att personalen kan fånga upp detta. Sedan i höstas har vi även möjliggjort att Pluttra kan användas som underlag för kommande utvecklingssamtal samt hur vi kan hjälpa till och stödja det systematiska kvalitetsarbetet. Det är en mycket spännande utveckling som får verksamheterna att växa professionellt.

Vidare berättar Sandra om vinsterna för de olika rollerna inom organisationen.

– Förskolechefen upplever att hen har ett fönster in i verksamheten vilket ger riktigt bra insyn om vad som händer här och nu ute på avdelningarna. De har möjlighet att följa upp verksamheten utifrån en reell bild av vad som händer och det är naturligtvis värdefullt. Föräldrarna upplever det mycket positivt att få följa sitt barn och avdelningen, vad som händer och sker här och nu! Andra fördelar som uppskattas är att möjligheten till helhetstäckande information och en delad kalender mellan avdelning och hem.

Västeråsskolor arbetar lösningsfokuserat med högre måluppfyllelse som resultat

Ett lösningsfokuserat arbetssätt kännetecknas av ett framtidsperspektiv, där elevers, lärares och hela organisationers resurser och kvaliteter utgör grunden för att utveckla och förändra.

– Det handlar om att ta utgångspunkt i styrkor och goda egenskaper. Kort sagt i det som fungerar i och omkring en människa eller för all del en organisation säger Martin Larsson som arbetar med pedagogisk utveckling och är en av de två som ansvarar för projektet i Västerås stad. Tillsammans med kollegan Mikael Thunblom har Martin Larsson genom riktade utbildningsinsatser för pedagoger och rektorer implementerat förhållningssättet i flera av kommunens skolor. Enheten de arbetar för heter IDA och har i uppdrag att stödja utvecklingsarbetet på stadens för- och grundskolor. IDA står för inkludering, delaktighet och aktivitet och syftar till att stärka barns och ungas förutsättningar att nå målen i skolan.

– Skolan handlar om möten och kan vi arbeta fram en konstruktiv dialog och kommunikation når vi alla bättre resultat, både gällande prestation men också utifrån psykosociala och hälsomässiga aspekter fortsätter Martin Larsson.

Utbildningarna som Martin och Mikael driver och leder tar sin utgångspunkt i att välja ett annat synsätt än det reflexmässiga, där vi i de flesta fall fokuserar på problemen vi möter när något hindrar ett förväntat resultat.

– Om vi vänder på steken och utgår från att hitta lösningar i stället för problem blir utvecklingen lättare och bättre. Det handlar om att se människan du har framför dig som kompetent och fokusera på det som görs bra, det som fungerar och utgå ifrån detta för att sedan kunna ta näsa steg. Förhållningssättet kring det som är i behov av utveckling eller förändring flyttar oss från att vara problemlösare till att bli lösningsbyggare. Resultatet är anmärkningsvärt menar Martin. Förhållningssättet är ju egentligen inget nytt men det handlar om att verkligen praktisera det i vardagen säger han leende när vi talas vid.

Utbildningen omfattar både teoretiska och praktiska moment. Kursdeltagarna har fått träna på lösningsfokuserade samtal, som att ställa frågor och göra återkoppling utifrån modellen. De har genom övningarna utvecklat förståelse för hur goda relationen skapas, både individuellt och i grupp. Ytterligare moment handlar om att bedriva förändringsarbete i praktiken. Utöver detta har kursen även belyst tillämpning av lösningsfokus i arbetet med föräldrar, men även kollegor emellan.

– Metoden bygger på att ställa frågor och att ge resursinriktad feedback. Detta hjälper oss att fokusera på individens och organisationens resurser. Det vi fokuserar på får vi mer av säger Martin med ett leende.

Kommunikationsstrategin kan egentligen nyttjas inom de flesta områden som är i behov av utveckling, eller som eftersträvar ett mer positivt förhållningssätt och resultat, fortsätter han och ger ett exempel från skolvärlden:

– Tillsammans med eleven har pedagogerna i uppdrag att etablera mål för elevens studiegång. Det är viktigt att det är elevens eget mål, naturligtvis behöver de stämma överens med de yttre ramarna i form av styrdokument som skolan formas utifrån. Här är det helt avgörande att vi som pedagoger ställer frågor som klargör effekten av elevens agerande och att vi i samtalet utgår från att vi kan påverka morgondagen, inte det som varit. Det handlar om att stötta eleven i arbetet med att utforska målen. Att eleven genom frågeställningar synliggör för sig själv vad hen behöver göra för att nå dit. Frågemodellen ger konkreta resultat och verktyg att arbeta med, här följer några exempel att arbeta utifrån:

Vad har du kvar att göra?

Vad i det du gjort hittills kan hjälpa dig vidare?

För att ta dig dit du är, vilka strategier använde du dig av?

Hur gjorde du?

Hur kommer du att reagera när du gör detta?

Vad kommer omgivningen att säga när du gör detta?

Vad är det första du ska göra nu som tar dig närmare en lösning?

Med förvånansvärt små justeringar menar Mikael och Martin att de fått ta del av fantastiska resultat allteftersom fler pedagoger valt att förändra sitt förhållningssätt och synsätt på ”problem” i klassrummen av olika slag. Pedagogerna upplever själva en positiv förändring och utveckling av både klimat och kultur på skolorna när de har verktygen att möta eleven där hen är.

– Det är en pågående process och något vi arbetar med att utveckla och hålla vid liv hela tiden. Det som är så spännande med den här modellen menar Martin, är att metoden och förhållningssättet är flexibelt. Det finns en grundläggande tanke i metod och förhållningssätt men du anpassar den efter vem du är och integrerar förhoppningsvis så småningom detta till ett sätt att vara och kommunicera på. Eftersom det är just ett förhållningssätt kan bemötandet appliceras på de flesta situationer. Martin berättar om ett antal mobbningsfall och konflikter som lösts med goda resultat utifrån just det pedagogerna tillskansat sig på utbildningarna.

– I 30 av 31 fall har konflikterna och mobbningen upphört helt och eleverna själva har stått för lösningen, vilket ju är underbart utropar Martin, berörd och glad över utvecklingen.

Både Martin och Mikael ser fram emot att få utveckla arbetet systematiskt och på så sätt stötta verksamma pedagoger i arbetet med att föra kunskaper och erfarenheter vidare inom organisationerna.

– Som skolutvecklingsinsats har utbildningen resulterat i högre måluppfyllelse och inte minst en mer positiv upplevelse av skolgång och arbetsplats, för alla involverade avslutar Martin entusiastiskt.

Hittills har lösningsfokuserat arbetssätt för pedagoger genomförts tre omgångar, två av gångerna riktat till pedagoger och en gång riktat till rektorer. För närvarandehar alla som önskat fått möjlighet att delta.  IDA har således utbildat 96 pedagoger och 15 rektorer i kommunen. Utöver de tre grundutbildningarna har även en valbar fördjupningsutbildning genomförts nu under hösten.

Horisonten kommer även att besöka några av de verksamheter vars pedagoger deltagit i utbildningarna. I vår har du alltså möjlighet att hänga med oss till skolor i Västerås!

Anders Karlsson om IKT-arbetets möjligheter och utmaningar

Debatten om svensk skolas kvalitet rasar. Media fokuserar på skräckresultat och ger en splittrad bild av skollandskapet som tillsynes verkar flyta utan tydlig riktning. Men det finns människor som har grepp om skolans framtid, alltid med elevernas bästa i sinnet. Anders Karlsson är en av dem och arbetar som skolutvecklare och IKT-samordnare i Mölndals stad. Så här ser han på IKT och de utvecklingsområden som för närvarande är i rörelse.

-Vi startade vår resa mot användande av digitala verktyg 2010 genom en pilotstudie och 2011 drog vi igång en kompetensutvecklingsprocess eftersom vi sett att om vi bara förser pedagoger och elever med ny teknik uteblir resultaten. Vi såg också att vi behövde utvärdera och analysera resultaten av dessa båda faktorer för att kunna ta nya vägar och utveckla vidare. Vi inledde då ett samarbete med forskare på GU kring ett antal områden. Varje sådan intresseområdesgrupp försågs med en forskare och en IKT-pedagog, olika metoder och tillvägagångssätt diskuterades, för att sedan gå ut i verksamheterna och prövas. Grupperna samlades på nytt utvärderade och fick nya uppdrag att ta med ut. Detta sätt skapar dynamiska utvecklingsprocesser och vi lär medan vi gör. Möjligheten att få reflektera och diskutera med personer som har ett annat perspektiv än ditt eget är mycket utvecklande.

-Vi önskade gå vidare, vi såg att det hände mycket för de personer som representerade de olika verksamheterna men det var svårt för dem att implementera sina nya erfarenheter i befintliga verksamheter bland kollegor. Vi hade inte heller tillräckligt stark förankring hos ledarna ute på enheterna och insåg därmed att vi behövde göra en mer omfattande satsning där hela enheter involverades, inte enbart ett par skolutvecklingsintresserade pedagoger från varje enhet. 10 enheter valde att delta och nu har vi arbetat ca ett år och det har varit och är en oerhört spännande resa.

Just nu arbetar Anders och hans kollegor med att hitta fram i programmerings- och makerlandskapet, vad det innebär för skolan och hur de ska förhålla sig till det hela:

-I kommunen har vi ett hundratal IKT-handledare som träffas i ett nätverk där vi diskuterar hur de vill arbeta, vad de har för önskemål och behov. Vi har inlett ett samarbete med Kungsbacka kommun för att diskutera framtidsfrågor som hur samhället kommer att utvecklas, vad som kommer att hända inom digital teknik, vilka faktorer som påverkar vår och elevernas verklighet. En mycket aktuell del i detta är programmering och makerkulturen. Vi börjar hitta fram hur vi ska närma oss. Det är olika hur pedagoger och rektorer förhåller sig till detta område – allt från ett mycket stort intresse och entusiasm till ett mer avvaktande förhållningssätt. Det är ett mycket spännande arbete att utveckla och hitta hållbara strategier för.

Vidare handlar skolutvecklingen om vad nästa steg efter detta är. Här är nätverket avgörande för att skapa rörelse framåt. Här arbetas det med allt från teknisk support till hur de digitala verktygen används i vardagen samt uppföljning och kvalitétsarbete:

-Vi har  ganska nyligen avslutat en 1-årig kompetensutvecklingsinsats tillsammans med Lin Education för våra chefer och ledare, där målet har varit att skapa en röd tråd och en idé om hur förändringsprocesser ska fungera på respektive enheter ute i verksamheten. Det är av oerhört stor vikt att ha alla med sig, en förutsättning för att vi ska ta oss vidare och kunna bedriva utveckling som gör skillnad för våra elever.

Systematiskt kvalitetsarbete handlar om att skapa rutiner som fungerar, Anders menar att han inte har en metod som ser likadan ut för alla att följa utan att enheterna och cheferna sätter sina rutiner och fattar beslut utifrån sina verksamheter. Stöd och utvecklingsenheten, där Anders uppdrag har sin bas, har en stöttande funktion när så behövs.

-För närvarande pågår ett arbete med hjälp av SKLs LIKA-verktyg där syftet är att arbeta igenom alla förskoleenheter. Här använder vi oss av LIKA som en av nycklarna eller grunderna i arbetet med ikt. Vi tittar då på programmering och skapande med hjälp av annan teknik än bara datorer och surfplattor för att ta ställning till hur det kan fungera i våra förskolor berättar Anders.

När han får frågan om vad nästa stora utvecklingsområde i skolans verksamheter blir funderar han en stund över framtidens lärande och vilka kvalifikationer kommande generation behöver få med sig:

-Hur det vi gör nu är kopplat till framtidsförmågor är något vi diskuterar ständigt. Att ställa frågan varför och ta konsekvensen av svaret är mycket väsentligt i ett utvecklingsperspektiv. Varför är det viktig att låta barn och unga få möjlighet att använda en 3D-skrivare exempelvis. Jo, menar Anders, vi har en nuvarande förståelse en begreppsvärld baserad på våra erfarenheter. Tittar vi historiskt på de händelser som påverkat mänskligheten i ny riktning och skapat en ny verklighet, började vi med grottmålningar, boktryckarkonsten, industrialiseringen, datorer, internet, smarta telefoner och nu 3D-skrivare. Barn av idag får en annan förståelse eftersom de växer upp med- och aldrig har levt utan tekniken, vi vuxna (och då pedagogerna) får vidga perspektiven genom att tillföra de nya upplevelserna i vår befintliga ryggsäck. Barn som kommer i kontakt med ex en 3D-skrivare har en möjlighet att tänka in helt nya sammanhang och förlopp än vad vi har, vi plockar in det nya i vår förståelse och det kan vara svårt och omvälvande. I början tar vi kanske därför avstånd, för barnen är det helt naturligt, ju tidigare de möter detta desto mer expanderas möjligheten att tänka och pröva nya banor och sätt att lösa utmaningar.

-Det vi gjort ur skolutvecklingsperspektiv, när vi börjar närma oss programmering, makerkultur och 3D, samtidigt som vi försöker förstå själva, är att vi tittar på vilka ingångar som kan finnas, hur ser vår skola ut idag och hur tänker och fungerar vår organisation? Om vi ska närma oss det här, hur kan vi kommunicera detta och gå över så låga trösklar som möjligt? Vad händer om vi går in och säger att nu skall alla hålla på med programmering? Hur kan vi säga det på ett sätt för att få så många som möjligt att se vad som skulle kunna tillföras i verksamheten med detta perspektiv? Hur kommunicerar vi till pedagoger att detta kan användas för att göra det som redan görs i klassrummet, för att förklara begrepp vi redan diskuterar. Och arbeta med det som står i våra styrdokument. Vi tittar hela tiden på Ingångar och kopplingar till det vi gör och ska göra, tittar också på vad vi tror kommer hända med de elever som får hålla på med det här.

-Om vi tittar på England där programmering är en del av skolvardagen i låga åldrar, och de pedagoger som i klassrummen tycker att de själva ligger långt bak i den tekniska utvecklingen, arbetar med programmering i scratch med sina åk 2:or, så pratar de inte om att alla ska bli programmerare utan om helt andra förmågor såsom samarbetsförmåga, logiskt tänkande, problemlösning, läsförmåga, sådant som vi ändå redan jobbar med. Vi behöver utveckla detta för att hänga med. Teknikundervisningen exempelvis, är fortfarande mycket traditionell i svenska skolor och här har vi en enorm utvecklingsmöjlighet genom programmering och 3D-skrivare. Teknikämnet är en helt given ingång till att arbeta med detta om det inte går att få in någon annanstans, dessutom till låga kostnader, huvudsyftet är att få våra barn att se kopplingen mellan allt som finns runtomkring oss och programmering – det mesta är programmerat och de kan själva få saker att hända och påverka sin tillvaro genom det.

Är man språklärare som har förståelse för detta tänk och för kompetenser som behövs i framtiden, nya yrken osv finns ingången att ta in kodat språk och behandla det precis som andra språk i sin undervisning. Det passar även i alla de skapande ämnen som slöjd bild detta är kreativa lärprocesser som vi kan utveckla med hjälp av ny teknik och digitala verktyg, 3D-skrivaren är ett självklart verktyg i en slöjdsal exempelvis. Det är ytterligare ett sätt att utveckla en idé och förverkliga den menar Anders.

-Så mycket är kopplat till teknik och digitalisering idag och för att det vi vill och har som mål ska få genomslag är ett av de viktigaste områdena i digitaliseringsprocessen och inom skolutveckling arbetet med att skapa förändringsvilliga och flexibla organisationer. Här är rektorer och chefer inom skolan av absolut avgörande betydelse. För att kunna införa nya strategier och arbetssätt i en verksamhet behöver den som leder gå först, vara den som andra känner sig trygga med att följa, en förebild helt enkelt resonerar Anders. Att utveckla en skolkultur där pedagoger och ledare är villiga att ta eget ansvar för sin utveckling är också ett led i detta och är viktigt eftersom den tekniska utvecklingen går så snabbt:

-Tidigare hade vi möjlighet att vänta på en utbildning inom ett ämnesområde, det har vi inte längre utan kompetensutvecklingen ligger mycket i att våga prova sig fram, både på egen hand och tillsammans med andra och att ta del av varandras erfarenheter. En nyckel i detta för pedagoger är att inte vara rädda för att göra fel och att misslyckas, det är snarare en förutsättning r att lyckas eller utveckla och följa med utvecklingen. Vikten av att skapa en förändringsbenägen kultur är utan tvekan ett uppdrag för alla oss som arbetar med IKT, skolutveckling och inte minst ledarskap.