#Game Changers

Världen är full av människor som med stort engagemang berättar vad som INTE är möjligt och och hör vi det tillräckligt många gånger börjar vi tro att det är sant. Vi känner oss rentav ängsliga över hur omöjligt det är att faktiskt påverka eller förändra något över huvud taget. Plötsligt handlar vardagen om att släcka bränder och negativiteten och oron har slagit sina vassa klor i vår verklighet. Inte nog med att vi känner oss helt slut över allt elände, så fort vi låter blicken vandra över de stora dagstidningarnas löpsedlar eller klickar oss igenom nyhetsrubriker på nätet, matas vi med rapporter och larm om svensk skolas fruktansvärda resultat. Det är lätt att tappa glöden då. Boom så har negativismen flytta in och tagit över hela din kropp, själ och ditt intellekt.

För att hantera de utmaningar och förändringar skolan och egentligen hela vårt samhälle möter nu, behöver vi människor som ser möjligheter – istället för nattsvart mörker. Det är en insikt många av världens framgångsrika och utvecklingsbenägna personer, oavsett verksamhetsområde, delar och lever efter. I och med detta, förutsatt att de flesta av oss skulle välja att gå i deras fotspår, borde kort sagt pessimisternas tid vara förbi. Eller?

Ja, definitivt! Världen förändras snabbare än någonsin tidigare. Vi vet att det är helt avgörande hur utmaningarna vi står inför bemöts! Hur vi väljer att ta oss an dem, du och jag. Vi behöver människor som vågar tänka nytt, människor som ser lösningar där andra endast famlar i nattsvart mörker, utan vilja att ens försöka hitta dörren ut, eller i alla fall en lampa att tända.

Faktum är att i skolsverige finns massor av människor som vågar tänka nytt, som vågar prova nya sätt att lösa utmaningar, som vågar fråga vad och sedan hur när det behövs – varje dag. Det är alla ni – härliga människor i skolsverige – som sitter på lösningarna! Det är ni som vågar ställa frågor – utan att för den delen alltid besitta färdiga svar. Det är ni som väljer att se det som går bra och arbeta för att göra mer av det. Det är ni som gör skillnad genom att lyfta resonemanget och utmana det som alltid gjorts, genom att ställa frågan om hur det kan göras ännu bättre. Det är ni som förändrar förutsättningarna. Och gör skillnad.

Och det finns ett namn för er – Game Changers.

Game Changers. De som förändrar spelreglerna för att öppna möjligheter. Partrik Ask är en av dem. Han har arbetat under många år som både lärare och rektor. Vårt samtal är ett givande och tagande som präglas av tydlighet och respekt. Han är utan tvekan en ledare som utmanar i tankeprocesser där frågan och ifrågasättandet av det som för många är självklart, utmanas på ett sofistikerat sätt.

Patrik har nyligen lämnat skolans värld för att arbeta med lärande och kunskapsutveckling i näringslivet, ur ett ledarskapsperspektiv. Han ser att det finns processer med gemensamma nämnare men naturligtvis även markanta skillnader, möjliga att lära av.

– Det finns inga rätta svar och lösningar som går att kopiera rakt av och flytta mellan verksamheter men en intressant och viktig skillnad är att produktutvecklare exempelvis, lägger större vikt vid täta uppföljningar och utvärderingar för att nå sina mål mer precist. Det gör att arbetet går att rikta om mycket snabbare för att nå en önskad effekt menar Patrik. I skolan ser det inte alltid ut så. Det kan ta många år innan ett förändringsarbete slår rot och får fäste. Oftast görs ett fantastiskt arbete men det kommuniceras inte till omvärlden vilket gör att mycket av den utveckling som bedrivs inte synliggörs och blir praxis. Vi tar oss ofta inte tid att reflektera över det arbete vi gör och skapa processer kring det. Har vi kanske för bråttom in i nästa tema för att hinna med allt styrdokumenten säger att vi ska igenom?

Det ledarskap som växer fram under samtalets gång präglas av en stark tro på den enorma kapacitet många lärare besitter, där förmågan att problematisera och ifrågasätta för att skapa en grogrund till utveckling, ständigt finns närvarande.

– Ett ledarskap, oavsett om det rör sig inom privat eller offentlig sektor, handlar om att skapa förutsättningar för människor att alltid kunna göra sitt allra bästa, menar Patrik. Då behöver ledaren ha förmågan att läsa av och identifiera olika personlighetstyper, förmågor och sådant som kan utvecklas, fortsätter han. Alla tycker inte om att utmanas i sin roll, för en del är tryggheten mer väsentlig än det okända. Jag tror att om människor – oavsett vilka roller vi har, lärare eller elev – ska våga ta nästa steg och ibland till och med hoppa, så är det av största vikt att ledaren säkerställer att de landar tryggt. Det handlar oftast om att rikta fokus inåt istället för utåt och fråga sig själv vilken typ av ledare behöver du behöver vara för att just den här personen skall känna sig trygg. Här är kommunikationen helt avgörande för att driva utvecklingsarbete och få till den förändring som behövs. Att stämma av bilden av vad som händer och vart vi är på väg, är grunden i förståelse för det som sker. Finns den, kan lösningarna dit se olika ut, bara vi är medvetna om det.

Vi talar vidare om de samhällsförändringar som sker nu och hur skolan interagerar med omvärlden. Patrik Ask tycker sig se ett paradigmskifte.

– Skola har historiskt definierats utifrån ett lydnadsparadigm där eleven vetat att hen gjort rätt bara de gör vad läraren sagt att de ska göra. Vi är på väg in i ett förståelseparadigm där skola kommer att handla om att inhämta kunskap genom att problematisera de fakta och utmaningar vi ställs inför. Vi kommer att gå från att skolan är en att-göra-lista, till att den blir en oas av meningsskapande aktiviteter.

Anledningen till elevers upplevda lathet och de vikande resultaten i internationella mätningar, kanske går att finna i en missmatchning mellan dessa båda paradigm? Kanske lärare som är tydliga med vad som behöver göras i skolan möter elever som måste förstå varför det ska göras för att finna motivation att göra. Eller för den delen, elever som känner sig tryggast med att få en lista över vad som kommer på provet och som har en lärare som helst arbetar med lärande i dynamiska gruppdiskussioner…

Det gör att mycket av diskussionen kring den svenska skolans resultat beror på HUR vi väljer att se på skolan. Vi kan ju välja att se alla problem och det som inte går bra, eller så kan vi välja att se hur vi kan skapa mening utifrån den tillvaro eleven befinner sig i och där lyfta in lärandemöjligheten.

– En ofta förekommande diskussion är att elever idag är omotiverade och saknar engagemang. Här tänker jag att det är du som leder arbetet i skolorna som behöver fråga dig själv: Om det du gör inte fungerar, hur kan du då göra istället? Det är en fråga jag ser som absolut nödvändig och grundläggande för all form av förändring och för att alla involverade ska kunna göra en annan erfarenhet och komma vidare.

Att skolan sett ut som den gjort kan vi inte ändra på men det är upp till oss att göra mer av samma eller hitta nya vägar, en sak är säker, vi kan inte förändra skolan så att den blir det den alltid har varit. Med den insikten kan vi inte göra som vi alltid gjort och förvänta oss ett annat resultat.

– Jag försöker vara en engagerad röst i debatten om skolan och ser att mycket fokus ligger utanför vad vi själva kan påverka. Vad skulle hända om vi istället frågar oss själva:

Vad kan jag påverka av det som händer? Vad kan jag förändra? Vi får sannolikt en god möjlighet att skapa mer av den verklighet vi vill ha och leva i. Detta gäller oavsett vilken roll vi har i skolan.

Förr handlade skolan om att förmedla stoff, det gör den inte till lika stor del längre och ska inte göra. Nu är en en större del i skolan kopplad till förmågor och färdigheter av olika slag. Samtidigt som det ligger på pedagogen att skapa motivation hos den enskilde eleven. Det är idag  tre uppdrag där det historiskt varit ett.

– Om vi tydligare skulle kunna förmedla skola och utbildning som något livsavgörande och som ett verktyg att påverka och faktiskt förändra sin livssituation skulle det kunna verka motivationshöjande. Ibland tänker jag att vi inte når ut med just detta. Vi behöver konkretisera vad utbildning innebär och att det faktiskt är ett sätt att påverka sitt liv i positiv riktning, att det är värdefullt att kavla upp ärmarna i skolan och ge bilder av detta redan tidigt. Det handlar om att skapa mål som är till för elevens utveckling och framtida liv, inte för att bocka av moment i kursplaner och styrdokument.

Kan vi förmedla och utveckla en attityd av nyfikenhet och kämpaglöd samt en uppsättning förmågor som till exempel att kunna hantera motgångar, så gör vi eleverna framgångsrika i skolan. De kommer sedan själva att upptäcka att det är just dessa attityder och förmågor de behöver för att nå framgång i livet i stort. Däri ligger skolans framtida uppdrag.