Att bevara barnets nyfikenhet del 1

Visste du att ett barn ställer ungefär 40.000 frågor mellan två och fem års ålder? Föreställ dig den enorma process av lärande som pågår. Varje liten fråga leder till nästa pusselbit som kan vara just den information eller erfarenhet som behövs för att integrera en ny kunskap eller färdighet. Under dessa tre år är lärandet kanske det mest intensiva under hela vår livstid. För när annars utgör frågan, fritt formad, utifrån omedelbara behov, en sådan resurs och glädje i våra liv?

I just den process där ett barn möter något nytt och lär sig lite om det, blir nyfiken och därför fortsätter skaffa sig vidare information och erfarenhet för att kunna ta nästa kliv, är precis där nyfikenheten exploderar – i brytpunkten mellan att lära sig något och samtidigt utsättas för något nytt, nästa steg. Verktyget barnet använder för att utforska sin värld är frågan, ju fler frågor desto fler svar som kanske leder till erfarenheter och väcker nyfikenheten till liv igen. Och så går det runt, under de första levnadsåren…

Här är föräldrar och pedagoger enormt viktiga och till och med avgörande källor att spegla sin nyfikenhet i. Kanske världens viktigaste faktiskt. Svaren är så lätta att hitta idag, vi kan ju googla på allt och redan våra två-åringar har god internetvana. Men förmågan att bemöta och skapa en miljö där frågor välkomnas och betraktas som ett viktigt sätt att lära sig, är av oerhört stor vikt för – engagemang! Och förmågan att ställa frågor för lärande är unikt för oss människor.

Tillhör du den skara av pedagoger som hellre vill ha svar av eleverna utifrån det du planerat att gå igenom för dagen? Då är det dags att fråga dig själv för vems skull du är där? Byt fokus och lyft barnen, elevernas, kollegornas och föräldrarnas frågor, då får du själv en helt ny relation till din yrkesvardag. Det går ju nämligen aldrig att styra en annan människas nyfikenhet och motivation utifrån våra egna, däremot kan vi vara delaktiga i (och har skyldighet att vara) att berika den med vår egen entusiasm över frågorna som ställs! I värsta fall har vår attityd en så negativ inverkan att barn slutar vara nyfikna och ställa frågor, då är det hög tid att byta yrke!

Varje gång ett barn lyckas lösa något som väckt deras nyfikenhet slår lyckobarometern i taket och endorfinerna går bananas i sinnet och kroppen. Och just förmågan att ställa intressanta frågor som ger spännande resultat är det som föregår en sådan reaktion och väcker nyfikenheten. En förmåga, högt eftertraktad inom innovativa företag och branscher… Där eftersöks människor med förmågan att formulera fördjupade frågor som ett led i att lösa utmaningar och problem med produkter, tjänster och inte minst upplevelsen för konsumenterna. Allt med syfte att ta fram lönsamma lösningar för verksamheten.

Paradoxalt nog, är det just när barnen börjar skolan som de faktiskt slutar ställa många av sina nyfikna frågor. Skälen till varför är många. Enligt forskaren och författaren Warren Berger är tiden ett av skälen.

”I klassrummet finns ofta inte tiden att låta barnen ställa sina frågor. Och riktigt bra, djupa frågor tar ofta mycket tid att reda ut . Mer tid, än en pressad lärare som har fullt upp med att täcka alla de moment läroplanen innehåller, upplever att hen har. Människor skapar tid för saker som de värdesätter. Uppenbarligen är det inte alltid så att vi prioriterar det som egentligen är den viktiga kärnan här – nämligen att ta tid till reflektion kring autentiska frågor. Sedan är det också så att allteftersom vi lär oss mer eller känner att vi kan mer, blir vi mindre benägna att ifrågasätta hur saker och ting hänger ihop. Allt handlar om hur pedagogen ser på lärande, betraktas lärandet som livslångt och inte något statiskt, får den utforskande frågan mer utrymme. Det finns naturligtvis också barriärer rent socialt för elever, under perioder av skolgången anses det inte särskilt coolt att ställa frågor och vara engagerad i sin kunskapsutveckling. Det finns också en annan viktig aspekt vi inte får förringa, många människor känner sig mycket sårbara i en situation där de skulle behöva erkänna att de inte har kunskaper inom ett visst område som kanske andra tycker är självklart. Då är det tryggare att vara tyst och stanna kvar i sig själv än att upptäcka omvärlden genom frågor av riskartad karaktär”.

Berger menar att det finns många sätt att komma runt detta och det handlar helt enkelt om hur vi själva ställer frågor till våra barn (surprise). Istället för att fråga:

– Vad har du lärt dig idag i skolan?

Så bör vi omformulera och därmed nå ett annat resultat.

– Vilken spännande fråga har du ställt idag i skolan?

Och får vi frågor som tar tid att reda ut svaren kring, är ett sätt att helt enkelt fråga barnet:

– Om du skulle börja besvara den frågan, vad skulle du starta med då?

För visst vill vi väl alla, både som pedagoger och i egenskap av föräldrar, att barnens frågor skall vara stora och expansiva istället för att bli försvinnande små? En filosofi som bör få gälla i alla sammanhang, livet igenom.

I morgondagens artikel del två läser du om hur du faktiskt kan hjälpa människor att utveckla sina frågor och ställa bättre frågor som generar mer intressanta och relevanta svar. Så länge kan du inspireras av den vackra frågans resa genom livet i kortfilmen inledningsvis.