Ska de nationella proven finnas kvar?

Som bekant finns det prov som ingen slipper undan. De nationella proven. Enligt Skolverkets hemsida är provens huvudsakliga syfte är att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning, och ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå. Proven utförs i årskurs 3, 6 och 9 och i vissa kurser i gymnasieskolan, och ska inte ses som ett examensprov. 

Eleverna får 60-100 minuter på sig att bevisa att de kan det som de förväntas kunna. De som tycker om de nationella proven brukar ta upp likvärdighet som ett argument.

“Det är viktigt att vi får en mätpunkt så vi kan kontrollera att alla skolor har bra undervisning”. Jag hävdar att undervisning är mer komplex än ett prov var tredje år kan visa. Dessutom ligger några av proven så sent på terminen att ett bra reflektionsarbete inte hinns med. De nationella proven är ett sätt att säga att “vi misstror lärarnas betygssättning, så vi vill kontrollera den”. Många av oss har studerat i flera år för att få den examen vi vill ha, och då tycker jag att vi ska bli litade på i vår yrkesutövning. Att det dessutom visar sig att likvärdigheten i svenska skolor inte är tillräcklig bra, trots de nationella proven, gör att jag ifrågasätter provens roll i den svenska skolan. Den bristande likvärdigheten beror på att lärarna bedömer elevernas svar olika. Röster har höjts för att skapa en central rättning och att proven blir digitaliserade.

TV-programmet ”Uppdrag granskning” påvisade att det pågår ett utbrett fusk bland både elever och lärare när de nationella proven ska genomföras. Då faller likvärdighetsprincipen. Programmet snuddade också vid att betygen sätts i stor utsträckning efter provresutatet (som borde vara en ännu större programpunkt än fusk). Så länge eleverna upplever det så, kommer fusket att fortsätta. Lärarna fuskar med proven för att ge sina elever en chans att klara provet, så ett betyg kan sättas. Då blir också rektorerna glada, eftersom de arbetar lika mycket med ekonomi som pedagogik. Om en skola kan uppvisa goda betyg, så ökar sannolikheten att eleverna söker just den skolan. Dessutom så anpassar lärare sin undervisning efter nationella proven. Detta har bidragit till att vi i Sverige har betygsinflation. Vid jämförelser mellan resultaten på de nationella proven och PISA, så kan man se att resultaten på PISA sjunker, och betygen på de nationella proven ökar (är det ens möjligt att jämföra dessa två punkter? Mäter de samma saker?).

Nu höjs röster för ännu striktare kontroller. Att kopplingen mellan betyg och nationella prov blir ännu starkare. Allt i likvärdighetens tecken. Att vi har skrivit dit ett likhetstecken mellan likvärdig bedömning och nationella prov är sig skrämmande.

Trots att forskningen visar att de goda effekterna av lärande framträder vid formativ bedömning, envisas staten med att eleverna ska göra de nationella proven. Vidare visar forskningen att externa prov påverkar undervisningen till att bli mer lärarcentrerad, mindre holistisk och begränsa ämnesinnehållet. Och det känns spontant som en väg jag inte är intresserad av att vandra. Lita på att vi, i vår yrkesprofession, kan undervisa, sätta betyg och bedöma. Om vi skippar de nationella proven tror jag undervisningen skulle bli mer kreativ, holistisk och skapa ett större lärande. Jag vågar nästan lova att eleverna skulle prestera bättre utan att känna pressen från ett nationellt prov flåsa de i nacken som en utsvulten tiger. Vårterminen i årskurs 9 är ett stort provcresendo, där det ena provet avlöser det andra. Väldigt få skolor hinner med att diskutera proven efter att proven genomförts, bedömts och sambedömts. Att använda sig av prov i skolan och skrika sig blå över att ”eleverna fuskar på proven, och det är fel” är kontraproduktivt. Lek med tanken att vi inte har några prov i skolan. Då skulle eleverna gå till skolan för att lära sig, istället för att lära sig till provet.

Förra veckan var det så dags för det nationella provet i svenska. Kvällen innan provdagen, kom det till Skolverkets kännedom om att provet läckt ut på det sociala nätverket Snapchat. Några entreprenöriellt lagda elever har alltså lyckas sprida ett topphemligt material, som kostar flera miljoner att utveckla och distribuera, genom tre knapptryckningar på sin smartphone.

Vi vuxna är väldigt pigga på att peka finger mot ungdomarna och hävda att fusk är fel. Men är vi vuxna så mycket bättre? Handen på hjärtat nu. Har ni aldrig fuskat i vuxen ålder? Det kan röra sig alltifrån att fuska med löpsträckan till att titta bort när man får för mycket växel tillbaka på Ica. Så; låt oss slippa fuskdebatten. Ta bort de nationella proven.

Sambedömning mellan skolor för likvärdig bedömning och betygssättning av nationella prov

I ett rum på andra våningen på Vittra Vallentuna pågår det ett intensivt arbete. Tre svensklärare, tillika förstelärare, rättar de nationella proven i svenska för årskurs 6 tillsammans. På två dagar ska de rätta 57 nationella prov.

Trots högarna med orättade prov som ligger framför dem beskriver Malin Ek, Johanna Anselmby och Camilla Mankiewicz, som till vardags arbetar på Vittra Vallentuna respektive Vittra Södermalm, att årets rättning är både lättare och mer effektiv än tidigare år. Anledningen? De rättar varandras prov.

Malin Ek, svensklärare i årskurs 6-9 på Vittra Vallentuna, tycker att det är bra att skolornas rektorer, Elin Möller på Vittra Vallentuna och Gunilla Wardau på Vittra Södermalm, beslutat att lärarna ska rätta proven tillsammans.

– Det är en naturlig utveckling av det tidigare samarbete som funnits mellan skolorna i Vittra, när det gäller likvärdig bedömning och att analysera resultaten på de nationella proven. Samt jämföra resultaten med elevernas betyg. Det här är något som vi lärare verkligen efterfrågat, säger hon.

Elin Möller, rektor på Vittra Vallentuna, berättar mer om sambedömningen.

– Förra året arbetade vi med sambedömningsgrupper och i år har vi lagt till själva rättningen av proven. Det gör att vi skapar förutsättningar för en mer objektiv och rättssäker bedömning – nu kan pedagogerna sambedöma samtidigt som de rättar. Dessutom rättar man nu helt anonymiserade prov. Tidigare har lärarna kunnat träffa varandra för att stämma av tveksamma fall och diskutera bedömningsfrågor, men man rättade fortfarande sina egna elevers prov.

Kan spridas till fler skolor

Den sambedömning som nu sker för de nationella proven är en del i en process som löper under hela året. I höstas träffades lärare som undervisar i samma ämnen för att diskutera bedömning och betygssättning utifrån frågeställningar som Elin Möller och Gunilla Wardau tagit fram.

Nu under våren träffas de lärare som har nationella prov i sitt ämne för gemensam rättning, samtidigt som övriga lärare träffas och jobbar med betygsprognoserna. Genom att gå igenom dem tillsammans kan de se hur de ska rikta sin undervisning för att stödja eleverna mot en ökad måluppfyllelse, både under terminen och längre fram.

– Det här är ett pilotprojekt för ett mer systematiskt sätt att arbeta med sambedömning för ökad likvärdighet i betygsättningen. Vi kommer att utvärdera detta och förhoppningsvis kan arbetssättet spridas till alla Vittraskolor, säger Gunilla Wardau.

Så, vad tycker lärarna efter en dags sambedömning?

– Jag känner mycket mindre stress inför att rätta proven nu när jag har mina kollegor i rummet som jag kan stämma av med direkt. Tidigare har bilden av en elev, och faktumet att det inte är anonyma prov man rättar, gjort att man rättat samma prov flera gånger. Vi har inte bara bytt prov med varandra, vi sitter också tillsammans, det är en trygghet och ger ett lugn för mig som lärare, säger Malin Ek.

Men tar det inte längre tid om man ska gå igenom proven tillsammans?

– De första proven vi rättade tog lång tid, men då gick vi igenom mycket av det vi undrade över kopplat till bedömningen och Skolverkets kriterier. Resten har gått betydligt snabbare, säger Johanna Anselmby, förstelärare på Vittra Vallentuna.

Nationella proven är viktiga- men de mäter inte alla kunskapskraven

Vad är svårast när man rättar proven?

– Det är egentligen inte svårt att rätta, däremot kan det vara så att man inte håller med om hur vissa uppgifter värderas. Ibland känner man att en uppgift som ger två poäng borde ge fyra och ibland tvärtom. Eleverna i Vittra är dessutom vana vid att ifrågasätta och komma med egna idéer, men vi försöker informera dem om att det inte är så användbart just när man skriver de nationella proven, som kan upplevas som lite fyrkantiga, säger Camilla Mankiewicz.

Johanna Anselmby håller med om att de nationella proven inte alltid är anpassade för att mäta elevernas kunskaper.

– Exempelvis hade vi en elev här som fyllt i rätt svar, men också lagt till en egen ruta med en förklaring och då måste vi enligt provets rättningsregler ge hen fel på uppgiften. Sådant kan kännas motigt, samtidigt som det står tydligt att det är så man ska rätta och då gör vi naturligtvis det. Egna analyser och resonemang får eleverna ta på de vanliga lektionerna, säger hon.

– Provet mäter vissa men inte alla delar av kunskapskraven. Det är helt enkelt praktiskt svårt att mäta vissa förmågor i ett standardiserat test. Då är det bra att nationella proven inte är det enda betygsunderlaget, men ett av dem, säger Malin Ek.

Samdömningen – en viktig del av det kollegiala lärandet

Elin Möller menar att dt finns ett stort behov bland lärarna att få ha fördjupade diskussioner i sitt ämne,

– Våra lärare som undervisar i ämnen utan nationella prov träffas också under läsåret. När det kollegiala lärandet tar fart så kommer fler och fler lärare inse fördelarna och själv välja att driva utvecklingen vidare, säger Elin Möller.

Gunilla Wardau håller med.

– För oss som pedagogiska ledare ger detta samarbete ett viktigt analysunderlag för att kunna säkerställa lärarnas undervisning mot läroplanens mål, samt främja en god måluppfyllelse på våra skolor. Att flytta det kollegiala lärandet utanför den egna skolan och arbeta tillsammans med andra Vittraskolor ger en enorm potential att sprida skolutveckling för att öka kvaliteten på fler skolor, säger hon.

Digitaliseringen av nationella prov – fördelar och nackdelar

– Det är en utveckling i helt rätt riktning, absolut! Det skulle gynna elever i behov av särskilt stöd och extra anpassningar, vilket är önskvärt. I en digital provmiljö är det enklare att anpassa funktionaliteten för elever i behov av särskilt stöd vilket skapar en inkluderande situation och likvärdiga förutsättningar för alla. Provsvar i digital form kan ju även till en viss del automaträttas vilket ytterligare minskar lärares arbetsbelastning. Resultat och analyser kan enkelt sammanställas på skol- huvudmanna- och nationell nivå beroende på vilken provform det rör sig om. Utmaningar kommer vi naturligtvis möta på vägen. När proven sker online krävs bra uppkopplingsmöjligheter, vilket säkert kan skilja sig mellan skolorna runtom i landet. Även tillgången till digitala verktyg varierar stort mellan skolor. I detta ser jag dock inga problem för vår verksamhet då vår skola idag har en god digital miljö. Att skapa en sådan är en del av uppdraget och en förutsättning för utveckling, avslutar rektor Elin Möller.

 

 

Text: Emelie Sporrong, Marknads- och kommunikationsansvarig Academedia och Annica Anderson, horisonten.io