Digitala uttrycksformer och skapande i förskolan – Work in Progress

Karin Anderssons röst ljuder av skärpa och glöd. Hon är snabb i tanken och gör knivskarpa analyser när vi talar digitaliserat lärande och skapandeprocesser.

Med snart 20 års erfarenhet som pedagog i Härryda och Mölndal har hon skolats i två olika förhållningssätt gällande digitalisering av kommunernas förskoleverksamhet. I ena fallet gjordes satsningen på tekniken och verktygen primärt, medan implementeringen i andra fallet handlade om kompetensutveckling först, teknik och verktyg därefter.

Den som nu eftersöker rätt eller fel i något av sätten att förhålla sig kommer möjligen att känna ett sting av frustration… Karin har nämligen, genom att göra och prova båda sätten, kommit fram till att det inte finns något rätt och fel i en sådan här omvälvande process. Frågan är komplex och handlar om så många fler faktorer än turordning menar hon.

– Om vi tittar på programmering som är på väg in i läroplanen så när jag en övertygelse att kompetensutveckling är viktigt för att pedagoger både inom förskola och skola får en slags grundplåt i förhållningssätt. Här behöver vi ta ett samlat grepp och jag tror på direktiv kring detta. När det gäller det allmänna digitaliseringsflödet behöver alla som verkar som pedagoger frångå idén om att kunna behärska alla verktyg innan de ska användas tillsammans med barnen, eller för all del eleverna högre upp i åldrarna. Det enkla svaret på varför det är en framgångsfaktor att släppa kontrollen är att utvecklingen går så enormt fort. Utbudet på appar och pedagogiska, digitala verktyg växer och det går helt enkelt inte att lära sig hur allt fungerar. Skulle vi göra det är det redan nästa version eller nästa verktyg som gäller. Vi behöver helt enkelt omdefiniera uppdraget som pedagoger i det här fallet och framförallt behöver vi ha ett öppet sinne och betrakta oss själva som lärande tillsammans med barnen.

Vi stannar upp i vår livliga engagerade diskussion och reflekterar över vad detta faktiskt innebär. För min del får jag backa till början av vårt samtal. När jag frågade Karin om jag vi kunde ses för en intervju kontrade  hon omedelbart på Messenger:

– Gärna! Varför inte?! Men Annica, jag är långt ifrån att vara proffs elller ens särskilt kunnig, men tillsammans med barnen och mina ljuvliga kollegor är jag MODIG och vi får testa oss fram!! Det är så vi lär oss! Jag vet att en del är kritiska till ett sådant här förhållningssätt. Förskola och skola ska vila på beprövad erfarenhet. Det i sig är ett komplext förhållande eftersom digitaliseringen fortfarande är så färsk och rör sig så snabbt framåt utvecklingsmässigt sett…

Det är just modet, och kraften i modet som skapar energin inom Karin, slår det mig. Hon är som en vulkan, fylld av idéer som spränger fram. Istället för hinder ser hon möjligheter i det mesta.

– När vi gjorde film och testade filmproduktion med Green Screen laddade jag ner appen två dagar innan filmen var klar och publicerades. Jag köpte helt enkelt ett grönt tyg på loppis, lät barnen trycka och testa alla funktioner och observerade dem och verktygen. Vi har ingen studio utan använde en övervintrad overheadapparat som ljuskälla skrattar Karin. Du vet, fortsätter hon, nöden är uppfinningsrikedomens moder el något åt det hållet. Det är typiskt oss. Vi kan inte men vi gör det ändå berättar hon med både stolthet och glädje i rösten.

Det finns något mycket viktigt i detta. Viljan att prova, viljan att leda och styra sin vardag och skapa sin verklighet. När den är stark försvinner hindren. Eller de får i alla fall mindre utrymme. Är det något som verkligen lyser igenom hela Karins pedagogiska profil och mänskliga varande är det just den starka drivkraften att utforska. Det är den som ligger till grund för att intresset kring filmskapande och digitala uttrycksformer tog sådan fart för alla dessa år sedan.

– Den största skillnaden sedan digitaliseringen satte fart är ju att vi alla, pedagoger som barn får möjlighet att anta producentrollen i lärandeprocessen. Ett tillskott i det livsånga lärandet som förskolan i mångt och mycket lägger grunden för. Vi har ju alltid haft ett stort mått av skapande verksamhet och med Maker och digitalisering har vi utökade möjligheter att blanda in fler material och fler processer. Många när kanske åsikter om förskolan och ser den som en pysselverkstad men så ser det verkligen inte ut. Förskolan är ofta en progressiv verksamhet som går först och lägger grunden för att lära genom livet, inte bara i skolan. Vårt förhållningssätt vilar på F A I L – First Attempt In Learning, ler Karin. Det handlar inte bara om att barn ska ha vissa ämnesinriktade isolerade kunskaper utan att de ska lära sig ett förhållningssätt till livet som de kan ha med sig alltid och som gör dem till nyfikna individer som är beredda att utmana sig själva och den värld de lever i.

Karins tips till de som inte ännu kommit igång med Maker och filmskapande men där verktygen ligger och samlar damm.

– Sätt dem i händerna på barnen och be dem visa vad de brukar göra hemma i de fall de har tillgång till plattor eller datorer. Just nu arbetar jag i en kommun som verkar för transparens, vilket i sig föder en delakultur. Vi får och ger varandra massor av inspiration och idéer som vi sedan provar tillsammans med barnen. Det är en fantastisk form av kompetensutveckling. Sök efter nätverk i den egna kommunen, skulle det inte finnas – starta egna. Vi delar mycket genom olika grupper i sociala medier och det ger oerhört mycket säger Karin.

Här bryter vi vårt samtal men endast efter att vi bokat in ett nytt spännande möte. Då kommer vi att diskutera förskolans framtid och entreprenörskap i förskolan. Håll utkik på www.horisonten.io – fler spännande reportage är på G.