Mölndal delar #molndaldelar

För de flesta skolmänniskor är Läslovet ett slags paradis av kompetensutveckling och fortbildningsmöjligheter. Från norr till söder fullständigt kokar det av tankar, idéer och förhållningssätt kring skolutveckling, som antingen har prövats eller skall prövas.

Idag gick Mölndals stads konfererande konferens av stapeln. Ett ohyggligt spännande koncept där alla deltagare är medskapande i utvecklingen av konferensens innehåll. Inget är alltså klart från start utan formas av deltagarna som alla tillhör en processgrupp, vilka lär om, med och av varandra. Arbetet dokumenteras digitalt och deltagarna kommer när det hela är genomarbetat ha fokusområden att arbeta med under året tills dess att nästa sammankomst sker.

Mölndal delar är den övergripande titeln på konferensen som tar avstamp i Mölndals arbete med förhållningssättet Lärande och inflytande – när olikheten är normen.

– Vi inleder det vi ser är samtidens form för skolutveckling på riktigt säger Christer Ferm, utvecklingschef på Skolförvaltningen i Mölndals stad. En konfererande konferens som alltså inte bygger på att deltagarna kommer hit och får våra sanningar levererade, utan faktiskt en konferens som handlar om att på riktigt dela det vi tror är förutsättningar för skolutveckling – på riktigt. Det är oerhört spännande att tänka och utveckla så här och det vi i år sätter igång räcker vi med varm hand vidare till nästa kommun att fortsätta nästa år vid den här tiden.

Deltagarna kommer från skolverket, SPSM, SKL, ett flertal kommuner med representanter från styrkedjans alla nivåer, Göteborgs universitet och Linköpings universitet, samt från olika skolformer i alla åldrar.

Vill du följa arbetet som sker i den spännande konferensformen gör du det under #molndaldelar i sociala medier och vidare här på horisonten.io

Happy Halloween!

Ryets förskola – en miljö där erfarenhet och nytänk går hand i hand

Solens strålar värmer marken där jag går, våren slog till tidigt i morse och har redan hunnit utrusta människorna jag möter med klädsamma, varma leenden. Redan på avstånd vet jag att jag navigerat rätt, glada gurglande barnskratt och lyckliga vårtjut färdas med den lätta brisen.

Ryets förskola är belägen högst upp på Kvarnberget i Mölndal och gömmer sig i ett grönskande område längst in på en idyllisk gata kantad av radhus målade i vitt. Jag har fått möjlighet att diskutera förskola, lärandeprocesser och digitala verktyg med Bettan Thorstensson. Jag blir fullkomligt tagen av hennes energi och glädjen hon förmedlar över arbetet och lärprocesserna hon beskriver. Efter 40 år i yrket är hon fortfarande lika entusiastisk. Jag får känslan av en vild vårbäck som ivrigt spränger fram och hittar nya vägar. I det här fallet gällande lärande, utveckling och en förskola som speglar samtiden, inte endast för barnens del, utan också för Bettans egen del – hon är det livslånga lärandet personifierat.

Just nu är temat konst och estetiska lärprocesser på Ryets förskola. Det ser Bettan som en strålande möjlighet att på ett naturligt sätt integrera digitalisering och IT som material i lärandet. Förskolan är en av alla de verksamheter som ingår i Vinnovaprojektet Makerskola/MakerMölndal.

– Vi bakar helt enkelt in Maker och programmering i det vi redan gör och då går det utmärkt. Vi började med att utforska begreppet tillsammans med barnen och vi kom fram till en gemensam definition. Utifrån det planerar vi sedan arbetet och utforskar hur, under resans gång. Maker handlar ju om innovation, fortsätter Bettan. Det är idéer, skapandeprocesser som så småningom tar form i konkreta resultat, där vi tillsammans arbetar fram en slutprodukt och lär av varandra under tiden arbetet fortgår. Som pedagog hjälper jag barnen framåt i processen genom att ställa frågor som får barnen att göra olika val och fatta beslut. Det kan röra sig om vilka material de vill använda för att gestalt en produkt eller en idé om något exempelvis.

Idéerna är det ingen brist på, de fullkomligt flödar skrattar Bettan med värme.

– Ett barn ville tillverka ett tandläkarborr, det blev en mycket spännande process för alla. Tillsammans med oss pedagoger påbörjade hen ett researcharbete kring funktion och produktmaterial. Vi diskuterade en hel del och förde olika resonemang för att komma fram till en tillverkningsprocess. Vi plockar in programmering i mycket av det vi gör och använder olika material för att arbeta aktivt med vad det är och varför vi behöver ha kunskap om det. Vi har använt oss av Blue-Bots och programmerat vissa rörelsemönster efter banor. Vi har tittat på Makey Makey, vilket både barn och pedagoger tyckte var roligt och givande. Vi har även arbetat med analog programmering i form av dans och dansrörelser. Vi programmerade en dansmatta med Makey Makey och förde diskussioner tillsammans med barnen för att förstå tekniken bakom. Hur en produkt är konstruerad och att det är någon som har hittat på den. Allt vi omger oss med är ju påhittat och när barn blir medvetna om det inser de kraften i vara nästa generations påhittare. Det är så vi ser barnen, som dem som kommer att forma tiden som väntar oss alla.

Lärandet tillsammans

– Jag har lärt mig oerhört mycket inom olika områden, både gällande teknik och digitala verktyg, men också om fördjupade lärandeprocesser och Maker. Det mest intressanta är det kollektiva lärandet i grupp, när vi lär tillsammans. Det leder till ett större lärande eftersom alla ser olika saker i processen, när vi delar erfarenheterna öppnas nya världar upp. Jag kunde verkligen väldigt lite om teknik och digitala verktyg och möjligheterna som finns och följer med. Vi har i år exempelvis jobbat med Green Screen och film vilket har varit fantastiskt spännande. Vi pedagoger hade ingen egentlig erfarenhet eller kunskap på området men började leka igång detta tillsammans med barnen. Det viktigaste vi vuxna lär oss av barnen, tror jag, är att gå loss på något och verkligen våga prova tills vi hittar ett sätt säger Bettan med ett obekymrat leende. Vi låter oss inspireras av barnens glädje och nyfikenhet och lär av varandra. Hela makerspaceidén bygger ju på samlärande så det blir helt naturligt att forma verksamheten så.

Bettan reflekterar även kring den snabba samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen i förhållande till det pedagogiska uppdraget.

– Vi kan omöjligen vara utbildade och fullärda inom alla områden, när en pryl är ny för oss och tiden det tar att lära alla funktioner för oss, innan vi möter eleverna – ja, då har både version två och tre hunnit passera. Därför anser jag att det enda vi kan göra är att ändra förhållningssättet till vår roll och till utvecklingen. Ser vi att vi alla är en del av den och förstår att det finns så många olika kanaler till lärande idag, tror jag att det blir enklare att acceptera lära-tillsammans-tanken och skapa en sådan kultur inom både förskola och skola.

Att den snabba utvecklingen påverkar våra beteenden, vanor och behov vet vi och i sin roll ser Bettan  den uppväxande digitala generationen och deras intresseområden med vakna ögon.

– Barnen älskar verkligen makermiljön vilket leder till att vi gärna skulle vilja ha tillgång till mer material eller i alla fall kunna handla en del prylar till verksamheten. Det intressanta nu är att de traditionella inköpskanaler vi använder oss av inte har särskilt god kännedom om IT som skapande material. Här ser vi att den traditionella handeln och leksaksindustrin inte hunnit med i utvecklingen, det vi leker och lär kring gällande programmering och IT, finns inte ännu tillgängligt. Här tror jag att den branschen missat att hoppa på tåget. Det vi har tillgång till nu är Makerlådor, men vi ser behovet av att kunna inhandla enstaka produkter som exempelvis två Quirkbots eller en Makey Makey för att kunna testa mer i olika sammanhang.

Debatten om för mycket skärmtid är förbi!

– Att begränsa digitala verktyg som lärresurs tror jag inte alls på menar Bettan med övertygelse. Under mina 40 år som pedagog har jag aldrig hört någon säga att barnen lekt för mycket med lego, eller målat för länge! Det handlar ju om innehållet och innehållet är ju vårt ansvar som pedagoger att fylla surfplattor med relevant innehåll. För att göra det utgår vi från de behov barnen uttrycker i lärprocessen. Det är precis som med alla andra rum för lärande, det är vi pedagoger som planerar och styr innehållet. Så även i det digitala rummet. Det är alltid lärprocessen som är i fokus, oavsett vad vi gör och vad det kräver av oss. Ytterligare en mycket positiv aspekt i användandet av surfplattor är att barnen alltid samlas. De diskuterar vad som händer och samarbetar flitigt för att hitta lösningar. Något som ger goda möjligheter till träning av sociala färdigheter som samspel. Även språklig kompetens tränas och kommunikativa färdigheter utvecklas.

Synsättet på IT har förändrats genom åren

– När vi började arbeta mer aktivt med IT-stöd i lärprocesserna var vi helt inriktade på själva verktygen och tekniken. Det är en diskussion som inte längre existerar. Vi har lämnat listorna med bra appar bakom oss och fokuserar idag på att välja teknik och verktyg utifrån barngruppens och barnens behov. Vi använder även befintliga verktyg i den tekniska utrustningen i allt större utsträckning. Det vill säga kamerafunktionerna, vi filmar och fotar mer som ett led i lärandeprocesserna för att nå målen.

Sociala relationer fortfarande det viktigaste

– Ingen kan med säkerhet fastställa framtidens digitala trender och hur samhället verkligen kommer att se ut. Därför är jag övertygad om att det absolut viktigaste vi kan ge barnen är förmågan och modet att tänka utanför gängse normer, att förmedla tron på att kunna skapa och uppfinna utifrån behov men också utifrån glädje. Jag tror att det är av oerhört stor vikt att vi förmedlar ett ”möjlighetstänk” och skapar lärandekulturer som präglas av att allt är möjligt, allt har bara inte gjorts ännu. Det är därför Makerrörelsens tankar om det fria skapandet passar så bra in i vår verksamhet. Just det faktum att blanda tekniker utgör ett forum för kreativitet.

Bettan reflekterar vidare.

– Barnens emotionella intelligens står i centrum för utvecklingen av samverkan. Vi ser att samverkan blir allt viktigare för ett hållbart samhälle och för vår uppgift är att skapa goda förutsättningar genom att lägga grunden för goda sociala relationer. Digitaliseringen är ett stöd för den samverkan vi såväl behöver.

Att lita på barnen och tro på deras kompetens

– Vi som arbetar här delar en grundinställning som bygger på en stark tro om att alla kan. Vi verkar i ett slags grundläggande ordning och struktur för att kunna släppa barnen fria i sitt skapande och görande. Det vi gör handlar om att inte störa och inte förstöra utan snarare lyssna in deras behov. I detta är alla idéer välkomna både barns och medarbetares.

IT som material – måste eller möjlighet?

– I många fall kan det vara så att vi som tillhör den äldre generationen är ovana vid tekniken och dess möjligheter, men finns glädjen att lära nytt så spelar det ingen roll vad det är för material. Jag har personligen funnit en enorm glädje i att ta till mig IT som ett material att skapa med och jag ser det som ett av alla de underbara och roliga områden vi integrerar i vårt dagliga arbete runt konst och kultur. Jag skulle gärna haft ännu större tillgång till material och gärna i fler former säger Bettan entusiastiskt. Vi har en pågående diskussion med förvaltningen om hur vi tänker och vi ser gärna 3D-skrivaren som ett självklart arbetsredskap framöver meddelar hon glatt. Det är så viktigt att vi pedagoger inte stannar i att vi vet allt och har tänkt färdigt. Nytänk ingår i jobbet och är en självklarhet för Bettan och hennes kollegor.

Kommunikation ger bättre relationer

– Ja, så är det förstås. Och det stämmer även i vårt fall hävdar bestämt. Jag tänker då på hur vi med teknikens hjälp enkelt kommunicerar med föräldrar och vårdnadshavare. Det är en sak att skicka bilder per mail eller hänga upp barnens alster i hallen där hämtning och lämning på förskolan ofta sker. Då hinner föräldrarna oftast inte ta sig tid att titta och ställa frågor om sådana kommer upp. Genom de digitala kommunikationsverktygen som exempelvis bloggfunktioner kan vi dela med oss av vår dagliga verksamhet hela tiden, föräldrarna får ett pling i mobilen och kan titta och läsa när de hinner. Det underlättar definitivt vår kommunikation. Många tycker kanske att dokumentation och kommunikation innebär extra arbete och att det är krångligt att lära sig plattformar av olika slag. Det är så värt att lära sig och ta till sig verktygen. Resultatet blir så mycket bättre och relationerna blir så mycket trevligare. Vårt arbete får mycket uppskattning av föräldrarna och det blir sällan frågetecken kring vardagen på förskolan. Att visa vad vi gör och hur vi arbetar samt att barnens lärprocesser synliggörs är något vi värnar. Föräldrar ska kunna känna trygghet i att deras barn utvecklas och har givande dagar på förskolan. Dokumentationsmöjligheterna som systemen skapar säkerställer att förskolan inte uppfattas som en förvaringsplats för barn. Förskolan är ju så mycket mer!

Efter 40 år i förskolans värld är Bettan Torstensson helt övertygad om att det är ett av de bästa jobb som finns. Här är listan som berättar hennes varför:

– Flexibilitet och frihet. Tillsammans med dina kollegor planerar och genomför du arbetet i den vardagliga verksamheten. Det ger möjlighet att sätta ramarna för den egna arbetssituationen.

– Kreativitet och innovation. Som pedagoger har vi stor frihet att arbeta med olika metoder och verktyg samt temaområden. Tillsammans med barnen upptäcker vi världen på alla möjliga sätt. Lärprocesserna vi sätter igång tillsammans med barnen är oerhört spännande och berikande och gör detta till ett arbete som ändrar karaktär och känns fräscht hela tiden.

– Positiv respons. Barnen är fantastisk på att visa sin uppskattning. Vi får dagligen uppleva så många fina stunder tillsammans med barnen där vi både ger och får väldigt mycket positiv energi. En bekräftelse som fungerar åt båda håll. Responsen från föräldrarna är övervägande positiv och kommunikationen god. Det påverkar naturligtvis upplevelsen av vardagen.

– Roligt och utmanande. Vi har så fantastiskt kul tillsammans när vi planerar och genomför alla spännande projekt. Utmaningar ser vi som möjligheter att lära. Vi har helt enkelt bestämt oss för ett möjlighetsfokuserat synsätt på tillvaron. Det är så självklart att vi inte ens funderar i banor av att saker inte skulle gå. Vi tittar alltid bara på vad vi kan göra för varje barn. Att fundera över det som inte går leder ju ingen vart avslutar Bettan.

När vi avslutar samtalet ute på den vackra gården är framträder receptet för en välfungerande verksamhet tydligt. Ingredienserna är en stor portion av mod, vilja, kreativitet, kommunikation och nyfikenhet att lära nytt.

Arbetet med film och Green Screen resulterade i en minst sagt helt underbar rekryteringsfilm, vem vill inte jobba på Ryet och Svalan efter att ha sett den här?!

 

 

 

 

Lärande och inflytande på riktigt – när olikheten är normen

Det friska duggregnet tar ordentlig fart från en grå himmel. Jag ökar takten över torget och rör mig upp för trappan till Mölndals stadshus med snabba kliv. Där inne ler ljuset varmt och jag möts av förväntansfulla människor. Alla är här för att dela. Dela upplevelser av en resa som pågått snart två år. Väl inne i stora salen leker ljudet av skrapande stolar och sorlet av glada röster ta fatt. Så lägger sig lugnet och Utbildningsförvaltningen tar till orda. Det har blivit dags att sammanfatta det som startade i projektform men som nu utvecklats till en arbetsmodell vilken kontinuerligt lever vidare ute på de olika enheterna.

Det hela började när skolförvaltningen i Mölndal inledde ett samarbete med Göteborgs Universitet, Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Först som ett projekt som sedan blev en arbetsprocess för att landa i en hel verksamhetsutveckling. Det som främst kännetecknar projektet är samverkan mellan forskning och skolutveckling i praktiken, vilket gjort att verksamhetsutvecklingen skett på flera nivåer parallellt. Till detta bör även delaktigheten, såväl hos personal och elever som vårdnadshavare, räknas.

– Tanken är att vi nu ute i enheterna ska fortsätta förvalta det vi byggt upp, det sker främst genom att vi fortsätter att arbeta utifrån de strukturer vi nu gemensamt byggt upp säger Christer Ferm, utvecklingschef skolförvaltningen Mölndals stad. Att vi arbetat oss igenom en process som vi nu ämnar föra vidare har varit helt avgörande för det vi ser här idag. Främsta målet har varit delaktighet för att skapa systematisk skolutveckling.

Totalt har 10 enheter i Mölndals kommun deltagit. Och vad är det då som skett? Det handlar om att se och analysera framgångsfaktorer men likväl också våga se hinder och däri fokusera på utvecklingsmöjligheter. Ett förhållningssätt som Mölndals kommun och skolförvaltningen verkligen implementerat i utvecklingsprocessen.

Vi tar under dagen del av fantastiska filmer, bilder och intervjuer med elever, pedagoger och rektorer från de olika verksamheterna och det står klart att ett av de viktigaste verktygen för att sätta igång en process och komma så långt som Mölndal gjort, är möjlighet till reflektion över vad och hur uppdrag utförs i praktiken. Här delar enheterna upplevelser och erfarenheter. Och utifrån de olika enheternas perspektiv synliggörs det organisatoriska behovet av individuella lösningar tydligt. Alla enheterna är överens om att förändringsarbete behöver några eller flera av följande faktorer:

-Genomsyra hela verksamheten

-Avgränsade fokusområden

-Inflytande och delaktighet

-Tydlig organisationsstruktur

-Arbetas igenom alla nivåer – förvaltning, skola och grupp

-Coachande förhållningssätt

-Kritisk vän för att utveckla kamratlärande

För att få detta till stånd och kunna kommunicera på nya sätt, erbjöds en processledarutbildning. Ute på enheterna kunde processledarna sedan arbeta i par och med arbetsgrupperna för att sätta igång och hålla liv i utvecklingsprocessen. Ett arbete som kommer att fortgå och som har lett till att utvecklingsarbete, oavsett ämnesområde, kan bedrivas och förvaltas.

Alla enheterna drog liknande lärdomar under processens gång och tycker sig ha blivit mer responsiva, inlyssnande och flexibla i sitt förhållningssätt gentemot elever, uppdrag och organisation. För vissa enheter innebär processen att de gått ifrån en mer instrumentell till relationell organisation medan det för andra varit tvärtom. Gemensamt för alla enheter är att de har högre förväntningar i en yrkesverksam tillvaro, detta genererar också bättre resultat. Organisationerna i stort har utvecklat ett gemensamt språkbruk och intressant nog används detta också av eleverna för att reflektera kring sin eget lärande.

– Vi ser också en effekt av att reflektera och lära på nya sätt, där vi integrerat tekniken och dess möjligheter i mycket större omfattning. Det gör det enklare att dela erfarenheter mellan olika enheter. Det vi tar del av här idag hade vi nog aldrig trott var möjligt för 10-15 år sedan ler Christer Ferm.

Lärande och inflytande på riktigt – när olikheten är normen är för övrigt en titel vilken sammanfattar hela processens resultat så här långt väldigt väl. När alla enheter och verksamheter får så sina egna frön och är engagerade i att vårda dem och se dem växa – ja, då frodas de och grönskar.

Horisontens redaktion riktar ett stort tack till Mölndals kommun för möjligheten att ta del av ert spännande arbete och för att vi får förtroendet att berätta om det. Följ oss i vidare utvecklingsprojekt inom kommunen. Övriga kommuner i landet – hör gärna av er så att vi får sprida ert goda arbete och inspirera fler till framgångsrika arbetssätt.

Lärandepodden del 3: Elevernas lärande i flerspråkiga sammanhang

Idag möter vi Hanna Askelund i samtal med lärarna lärarna Payam Amin och Dongyun Rytterfalk. De undervisar i modersmål, Payam i kurdiska och DngYun i Kinesiska. Under året som gått har de tagit del i kommunens utvecklingsarbete och satsning satsning på bland annat ett ökat kollegialt lärande. I ledet att skapa en tydlig struktur för undervisningen för flerspråkiga elever de möter, finns naturligtvis digitaliseringen med. IT och digitala verktyg utgör grunden för studiehandledning kring eleverna och underlättare kommunikationen mellan alla undervisande lärare, lärare i modersmål, vårnadshavare och eleverna själva.

– Det blir mycket tydligt vad eleverna skall göra och hur vi kan hjälpa till och verkligen bli en resurs i elevernas skolgång menar Payam och Dongyun.

I podden beskriver de både möjligheter och utmaningar lärare i modersmål möter, tillsammans med verksamhetsutvecklare Hanna Askelund.

Tycker du att undervisning i modersmål ska ingå i det ordinarie schemat?

View Results

Loading ... Loading ...

 

Lärandepodden: om flerspråkighet som kompetens

Tanja Božić och Hanna Askelund är två starka drivkrafter i utvecklingen av arbetet med flerspråkighet på modersmålsenheten i Mölndals stad. I första avsnittet av Lärandepodden berättar de om flerspråkighet som kompetens, hur arbetet organiseras och utvecklas. Följ deras spännande resa och det fantastiska förändringsarbete de båda driver!