Forskare: Skolans måste ta en tydligare roll i ungas engagemang för demokratiutveckling!

Sociala medier på internet är sociala, men inte så som vi från början trodde – i alla fall inte när det gäller att locka fler unga personer till politiskt engagemang och demokratiutveckling. Det är ett av resultaten som ett unikt forskarsamarbete vid Örebro universitet kommit fram till.

Hur ser unga människors politiska utveckling ut? Hur påverkas deras intresse och engagemang? Vilken inverkan har internet?
Det var några av de grundfrågor som Erik Amnå, professor i statskunskap, Håkan Stattin, professor i psykologi, och Mats Ekström, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, utgick från när de startade sitt unika samarbete. Mellan år 2010 och 2015 följde femton forskare från de tre olika ämnena en grupp unga personer för att hitta svar på sina frågor. Totalt ingick 4 000 individer mellan 13 och 30 år i panelstudien. Även deras bästa kompisar och deras föräldrar har intervjuats. I dag finns materialet samlat i en databas redo att användas i framtida forskning. Det ska även kunna användas av elever, studenter, lärare och journalister.

Idag redogör de för sin forskning i ett Stockholmsbaserat seminarium och släpper samtidigt en populärvetenskaplig bok baserad på arbetet.

Erik Amnå är speciellt förvånad över några forskningsresultat. Ett är att ungdomar driver sin egen utveckling i mycket högre utsträckning än vad man tidigare trott och gör politiska val oberoende av den styrning som vuxenvärlden försöker ge. Ett annat är att enbart sex procent av dagens ungdomar är politiskt aktiva.

– Det är naturligtvis en tankeställare att så få är aktiva och så många till synes är passiva. Det ställer mycket vi tidigare ansett på ända, säger Erik Amnå i ett pressmedelande.

Den lilla gruppen aktiva ska ställas mot att nästan 50 procent av ungdomarna är intresserade, men inte formellt engagerade. De följer nyhetsflödet och är välinformerade. De litar på de politiska institutionerna och står beredda att gripa in, men inte just nu. De står så att säga standby.

En annan sak som slagit forskarna är att ungdomar tar med sig sina vanor in på nätet. Nätet utvecklar kulturer som finns i samhället i stort, men det överbryggar inte klyftor mellan aktiva och passiva. Trots att nätet inte gör fler ungdomar politiskt aktiva saknar det inte inverkan och betydelse på det området.

– Fastän nätet erbjuder många alternativ vad gäller politiskt engagemang ser vi att förhoppningen att alla internets möjligheter skulle göra fler politiskt intresserade inte infrias. Det kommer inte in fler den vägen, utan nätet lockar enbart de som redan är aktiva offline.

Medievetarnas studier visar att många ungdomar i allt väsentligt håller sig utanför politiken även om de är mycket aktiva i sociala medier i övrigt. I studien såg de att en stor grupp ungdomar använder sociala medier huvudsakligen för att hålla kontakt med kompisar, berätta om sig själva och sitt vardagsliv – sådant som har med livsstil och privatliv att göra.

Många plattformar är utformade för och inriktade mot just sådana aktiviteter. Forskningen visade att hög användning av sociala medier bidrog till att stärka fokuseringen på sig själv, och innebar samtidigt en negativ påverka vad gällde utvecklingen av humanistiska och demokratiska värderingar. Medborgarnormer som handlar om plikter, dygder och traditionella offline-former för engagemang förstärktes inte heller.

– Det är inte bara vi som gör något på nätet, nätet gör också något med oss. Det är gastkramande att se hur dagens algoritmer styr in människor i olika åsiktskorridorer. Det är viktigt att vi möts över dessa, att vi ser till att möta människor som vi annars inte skulle träffa. Det kan ske både på nätet och i verkliga livet. Där menar vi att skolan har en stor uppgift, säger Erik Amnå.

– Utvecklingspsykologerna kunde också se att fram till 16 års ålder formades det politiska intresset liksom ointresset, men sedan ändrade man sig i liten utsträckning. Att det sker så tidigt är något som politiker, skola och lärare borde fundera över vad det innebär.

Nu pågår flera nya forskningsprojekt baserade på insamlad data. Bland annat studerar man hur tolerans skapas i olika miljöer, vad olika samtal offline och online betyder för politiskt engagemang och varför intresset inte automatiskt omvandlas till deltagande. Man ska även undersöka medborgare som tar till illegala metoder i politiskt syfte.

– Vi behöver påminna varandra om att tillvaron inte är ödesbestämd utan att vi har handlingsfrihet. Jag önskar att forskningsresultaten kan bli underlag för fortsatta diskussioner inför firandet av den svenska demokratins 100-årsjubileum år 2021, säger Erik Amnå.

 

*Källa: Pressmeddelande Mynewsdesk

Ny nationell plan stöttar lärare i arbetet mot rasism och intolerans

Att klimatet i samhällsdebatten och i sociala medier har hårdnat är nog de flesta av oss överens om. Gränser för vad vi tolererar förflyttas och många, inte minst i skolan vittnar om ett alltmer ohållbart klimat där kränkningar är mer regel än undantag. Onyanserade svartvita polariserande bilder i flöden späder på en alltmer fientlig vardag. Hur kan vi stoppa den här utvecklingen?

I dagarna presenterade demokratiministern och inrikesministern en nationell handlingsplan för hur regeringen skall motverka rasism och intolerans i samhället, IRL och på nätet.

Det behöver ske en förändring och för att verkligen få snurr på och upprätthålla en god demokratisk utveckling och inte minst en trevligare ton i samhället överlag, landar alltså regeringen in den nya strategin med Alice Bah Kunhke i spetsen.

Under presskonferensen presenterades de fem huvudpunkter planen bygger på och betraktas som särskilt viktiga strategiska områden vilka regeringen identifierat i sitt arbete:

Mer kunskap, utbildning och forskning, förbättrad samordning och uppföljning, civila samhället: ökat stöd och fördjupad dialog, förstärkt förebyggande arbete på nätet, och ett mer aktivt rättsväsende.

Inom dessa strategiska områden har regeringen identifierat vilka huvudsakliga problem som finns samt vilka åtgärder som bör göras utöver de som redan pågår.

Urval av insatser i den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott:

– Statens medieråd kommer att kartlägga skyddet av barn och unga på internet vad avser rasism, liknande former av fientlighet, hatbrott och extremism.

– Kampanjen No Hate Speech Movement förlängs till och med år 2020 i syfte att förebygga rasism på nätet. Detta sker genom att höja barns och ungas medie- och informationskunnighet.

– Uppdraget till Forum för levande historia att utbilda om rasism i historien och i dag utvidgas och förlängs. Förutom skolpersonal kommer även yrkesgrupper som arbetsförmedlare, socialarbetare, polisanställda att ha möjlighet att delta i utbildningsinsatserna.

– Forum för levande historia får också i uppdrag att ansvara för att samordna och följa upp arbetet inom ramen för planen. Myndigheten kommer bl.a. att regelbundet genomföra erfarenhets-, kunskaps- och informationsutbyten. Myndigheten ska också utveckla ett uppföljningssystem om utvecklingen på området.

– Länsstyrelsen i Dalarnas län får i uppdrag att utveckla arbetsformer för att stärka krisberedskapen mot rasism och extremism.

– Regeringen ökar kraftigt fördelningen av medel för att främja verksamheter specifikt mot afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi, rasism mot samer, homofobi och transfobi.

– Regeringen kommer att årligen bjuda in till dialoger om afrofobi och islamofobi utöver de återkommande dialoger som förs om antisemitsim, antiziganism och rasism mot samer.

Den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott kommer att publiceras på regeringens webbplats inom några dagar.

Journalistkollegorna och hjärnorna bakom Mobile Stories tar tempen på ministern när det kommer till hur hon vill ge stöd åt skolan, lärare och elever genom den nationella planen mot rasism och hatbrott. De bygger sina frågor till ministern på ett antal intervjuer med både lärare och elever som beskriver många av de utmaningar de möter dagligen, i skolmiljön men också på nätet.

Hur ser det ut på din skola? Är du rustad för att rusta eleverna i det nya medieklimatet?

View Results

Loading ... Loading ...

Bild: Lotta Bergsteh,
Intervju: Jenny Sköld,
Mobile Stories

Horisontens redaktion tipsar om Facebookgruppen Vi är här! Ett initiativ av journalisten Mina Dennert som handlar om att gå samman för att skapa ett bättre klimat i hätska diskussioner under taggen #jagärhär. Diskutera med eleverna vad som händer när vi står upp för ett respektfullt bemötande av varandra oavsett åsikter. Det kan förändra allt!

Mobile Stories – social innovation möjliggör ungas delaktighet

Det är tidig morgon och mörkret ligger utbrett över staden som ett tjockt täcke. Ljuset från de miljontals lampor som ger någon form av liv åt den moderna människans vardagsstruktur, blinkar. Det är fortfarande relativt tyst. Men vakna och på väg till en mötesplats för sociala entreprenörer i Malmö, är två av vår tids största innovatörer för en demokratisk samhällsutveckling.

Journalisterna Lotta Bergseth och Jenny Sköld står bakom Mobile Stories – verktyget, där elever på ett enkelt sätt skapar egen journalistik med mobilen,  i Ipaden eller datorn, samtidigt som de tränar sitt källkritiska tänkande. Men det stannar inte där. Rätt använt öppnar det upp en helt ny värld för barn och unga. Lika mycket som det är ett verktyg för innehållsskapande, bygger det också broar till nya relationer. Både med människor de aldrig annars skulle möta, men även till beslutsfattare och politiker i det offentliga rummet. Mobile Stories generar den delaktighet och det samhällsengagemang bland unga, som vi vuxna sorgligt nog, många gånger förutsätter inte finns.

– Vi ser journalistiken som ett sätt, en anledning att mötas. Den får oss helt enkelt att vara nyfikna på varandra och vilja ta reda på mer. En enorm möjlighet att få igång ett samarbete mellan elever som befinner sig i ganska olika världar. I många skolor idag finns inga naturliga mötesplatser över gränserna, bland exempelvis nyanlända på språkintroduktion och elever med ursprung i Sverige. Trots att alla är i skolan för att lära. Här blev Mobile Stories en fantastisk möjlighet att lära om varandra och med varandra. Jenny Sköld berättar vidare om ungdomarna på Mediegymnasiet i Nacka som fick i uppdrag att göra Hemma hos-reportage.

– Resultatet mynnade ut i så häftiga möten och gav de nyanlända möjlighet att öva svenska i skarpt läge och ställa frågor i massor. De svenska ungdomarna fick verkligen möjlighet att utmana sina tankar och fördomar om andra kulturer, människor och länder. Plötsligt fanns inga barriärer längre, de spelade pingis tillsammans, fikade, berättade om sina liv för varandra och skapade minnen och relationer för livet.

– En annan spännande vinkel på detta är hur lösningsorienterade de blev när det gällde att skapa förståelse. Här var den digitala tekniken utan tvekan en tillgång, med hjälp av google translate och översättningsappar kommunicerade ungdomarna hjälpligt trots att de inte delade ett gemensamt språk. På språkintroduktionsprogrammen finns tillgång till tolk, vilket gör att den lärande faktiskt kan använda sitt hemspråk parallellt i produktionen av olika medier, påpekar Lotta Bergseth.

Sociala innovationer utvecklar skolan åt rätt håll

Precis som brittiska framtidsforskaren Keri Facer ser Lotta Bergseth och Jenny Sköld att lärande i större utsträckning behöver ske i samspel med omgivningen utanför skolan. Vi kan inte längre isolera och dela upp kunskapen enligt gamla system.

– Menar vi allvar med att barn och unga är vår framtid måste vi visa det i handling säger Jenny Sköld vidare. Det gör vi när vi skapar samverkan mellan skola och övriga samhället. Det handlar om att våga mötas över gränser, skapa samtal och ta reda på hur samverkan kan ske. Vi ser att det finns stora utmaningar här, på olika sätt. Dels behöver kommunerna gå före och visa vägen. De olika förvaltningar behöver börja kommunicera med varandra i större utsträckning så att möjligheter för integration kring system och människor skapas. Just nu verkar varje förvaltning fungera som en isolerad ö. Det skapar förvirring när en förändrad verklighet utifrån trycker på, där allt är mer mobilt och rör sig över gränser. Sociala innovationer och produkter kan, som i vårt fall, handla både om att vara ett redskap för demokratiutveckling, ett läromedel, en mötesplats och ett nätverk. I detta finns ett enormt lärande som på sätt och vis går skola och offentlig förvaltning förbi. Eftersom systemen de verkar inom är skapta för en annan tid, då den här gränsförskjutningen inte var aktuell. Mobile Stories verkar inom flera fält och är rörligt, ett verktyg som connectar människor oavsett tid, rum, kön, etnicitet, utbildning, ålder, titlar och annat. Det skapar delaktighet, det inkluderar och ger förutsättningar för entreprenöriellt lärande, vilket ju är några av skolans ständiga utvecklingsområden.

– OECD hade nyligen en konferens i i Helsingfors där förslag om Global Competence som en del av PISA-testet 2018. Det skulle innebära att andra värden än de traditionella mäts, relationell kompetens,  kunskaper inom kommunikation och demokrati med mera berättar Lotta Bergseth.

Frustrationen som drivkraft i skapandet av plattformen

– Vi ser att det finns en frustration i mediebranschen och till viss mån i vuxenvärlden över att traditionella medier har svårt att nå unga. Det gjorde att vi verkligen började fundera på hur vi kunde göra för att förändra läget, berättar Jenny Sköld med engagemang i rösten. Vi tog helt enkelt ett steg tillbaka och reflekterade kring vad journalistik egentligen är och vad unga vill, vika frågor de engagerar sig i och varför. Det blev utgångspunkten för Mobile Stories, fyller Lotta Bergseth i. Som journalister brinner vi för att ge röst åt de grupper i samhället som vanligtvis inte får så stort utrymme i det offentliga rummet för samhällsdebatt. Det händer ofantligt mycket i barn och ungas liv, engagemanget i den här gruppen finns definitivt men det saknas en kanal för samverkan med vuxenvärlden. Intresset finns hos politiker och beslutsfattare men hittills ser vi att det har varit svår att skapa fungerande kommunikationsvägar, präglade av ett mer jämlikt förhållande. Sociala medier bidrar naturligtvis i sig som en plattform att ge uttryck för identitet, ställningstaganden och åsikter. I en sådan möjlighet finns också behovet av redskap för att kunna urskilja och tänka kritiskt. Besitter unga dessa verktyg förstärks förutsättningarna för gott samspel med omvärlden i sociala medier, där ett professionellt granskande av nyhetsflöde inte sker.

Mobile Stories – vägen till upprätthållande och utveckling av demokrati

Tänk dig att du skulle byta flöde med tio olika personer i sociala medier. Hur skulle din bild av samhället och omvärlden då påverkas? Vilka ”nyheter” skulle du ta del av och vilka är de som förser dig med just de nyheterna? Med detta i sinnet öppnar sig en svindlande tanke på hur världen för oss, samtidigt som den öppnas upp, också krymper. En paradox vars enda lösning kanske är just källkritiskt tänkande. Regeringar världen över arbetar med frågor som just berör kommunikation med medborgarna. En knäckfråga just nu är hur de når ut till medborgarna när informationsflödet många gånger färgas av de som tycker likadant. Samtidigt som den traditionella nyhetsförmedlingen där professionellt utbildade sysslar med bedömning av vad som har ett allmänintresse, faktiskt inte längre fungerar.

– Nu är vi alla publicister och det är bra, men skolans uppgift att sätta detta i perspektiv blir allt viktigare och behövs verkligen, menar Jenny och Lotta. För den unga generationen är traditionell media inget naturligt inslag i vardagen. I stället får de nyheter i sina sociala medier-flöden, där det redaktionella filtret ersätts av vännerna på Facebook, Instagram eller Snapchat. Fakta byts ibland ut mot åsikter, konsekvensen blir att spänningar mellan olika grupper i vårt samhälle växer. Det som bäst råder bot på detta scenario är just verktyg för källkritiskt tänkande och kanaler som leder till samverkan. Därigenom får vi en relation till det okända. Som journalister är det självklart för oss att ifrågasätta, granska information, tolka texter och budskap. Det är här vi ser Mobile Stories som en förlängd journalistisk arm för den enskilde ut i samhället, men framförallt som ett redskap för elever och lärare att arbeta professionellt med källkritik och publicering. Vi vill skapa en plattform som leder till samverkan, vi vill skapa en källa som ger kunskap om hur världen hänger ihop, vi vill skapa förutsättningar för en fortsatt demokrati. Här måste barn och unga tidigt få chansen att lära sig hur och där ser vi lärarna och skolorna som den absolut bästa resursen. För att göra jobbet här behöver de stöd och verktyg, där de tillsammans med eleverna kan utforska omvärlden med journalistiska glasögon.

Verktyget och plattformen Mobile Stories är färdigutvecklat i november men redan nu visar många skolor stort intresse och börjat jobba i förtid, innan de har möjlighet att publicera. Forskaren Sylvi Vigmo kommer att följa projektet och titta på vad som händer med lärande, språkutveckling och elevernas upplevelse av att kunna påverka lokalt.

– Det är oerhört spännande att Mobile Stories beforskas från starten, det gör att vi kommer kunna mäta nyttan och dokumentera beprövad erfarenhet för att kvalitetssäkra vårt arbete, avslutar Lotta Bergseth och Jenny Sköld på väg in till Social Innovation Summit 2016 i Malmö.

Mobile Stories är dessutom ett av 14 projekt som tagit sig vidare i Reach for Change vilka arbetar för att hjälpa fram lösningar som verkligen förändrar ungas liv och gör det bättre för barn i hela världen. Har du sett filmen här så är det klart att Mobile Stories verkligen kan göra skillnad för unga människor idag. Vill du veta mer om hur du kan rusta dina elever i det nya medieklimatet? Kontakta Mobile Stories direkt.

Följ horisontens redaktion i kommande möte med elevjournalister som har sin bas i Mobile Stories. I ett reportage, snart på horisonten nära dig.

 

Fotograf: Håkan Röjder