En lektion i en värdeskapande lektion – så går det till

På ytan kan det möjligen te sig ostrukturerat och kanske rentav flummigt. Så är det inte alls. Tvärtom. Maria Wiman och hennes elever har stenkoll på hur de arbetar fram en plan och sedan följer den.

Varje steg eleven tar följs upp av läraren som leder arbetet vidare tillsammans med respektive elev. Varje lektion har en tydlig inledning som för in alla elever på sina valda spår och när passet är över sammanfattas och avslutas dagens arbetsinsatser gemensamt. Ingen elev faller här mellan stolarna eftersom arbetet dokumenteras av eleven och följs upp av läraren direkt i anslutning till lektionen.

– Skulle det vara så att eleverna visar luckor i dokumentationen tar vi tag i det direkt genom handledning i form av dialog, delade erfarenheter och kunskaper om hur vi tar oss vidare för att nå nästa delmål. En del av eleverna har mångårig erfarenhet av att arbeta värdeskapande och entreprenöriellt och de hjälper ofta till spontant, instruerar, visar och ger tips till de som har längre startsträcka. Huvudansvaret uppbär jag som lärare och jag gör en noggrann uppföljning utifrån elevernas planeringar vid varje lektionstillfälle. Den stora skillnaden på att vara den som förmedlar kunskap ur en bok och på att arbeta så här är ju att eleverna blir delaktiga och engagerade i sitt eget arbete, berättar Maria Wiman när vi besöker henne och eleverna i klassrummet på Östra Grundskolan i Huddinge.

– Vi vaknar till liv när vi själva får påverka hur vi ska gå till väga för att lära oss ett moment, berättar en elev. Detta är användbara kunskaper även utanför skolan säger ytterligare en, vi får träna på saker som att våga ringa och ställa frågor till exempelvis någon som arbetar på en fabrik eller en teater. Det är intressant och spännande säger en tredje, vi har märkt att vi verkligen kan påverka vad som händer i samhället säger en fjärde. Om jag till exempel läser på ett prov och får alla rätt så har jag glömt hälften efter en vecka, men när jag jobbar så här sitter det kvar, jag har inte bara lärt något som jag läst, utan jag har faktiskt provat att ta mig fram hela vägen för att åstadkomma ett resultat säger en av tjejerna i klassen. Och så fortsätter det…

Den här omgången består det värdeskapande lärandet i att undersöka yrken och yrkesroller för att få en bild av hur det ser ut nu på arbetsmarknaden men också för att sätta igång förståelsen för hur arbetsmarknaden kommer att utvecklas och hur det möjligen kan komma att se ut när dessa tolv- trettonåringar kommer att bli skattebetalare.

Eleverna börjar verkligen där de står med mål och planering. Valen av områden ser mycket olika ut och baseras på helt olika motiv vilket föder spännande diskussioner. Att ha en väl genomarbetad plan ger ett bättre resultat, något de alla är medvetna om och flitens lampa lyser så att svetten lackas i pannorna på sina håll… Maria Wiman svarar på frågor, ställer följdfrågor, stretchar tankegångarna tillsammans med eleverna och det är full aktivitet i och utanför klassrummet.

Förra lektionen skrev varje elev en plan över vad de ska göra denna lektion. Så här blev det när vi på redaktionen besöker.

Elev 1 – Mailar en journalist på en stor tidning för att fråga om en intervju.

Elev 2, 3, 4 – Ringer ett företag och frågar om de får komma på besök. Föregående lektion har de förberett samtalet och kollat upp telefonnummer.

Elev 4, 5, 6 – Färdigställer sina intervjufrågor och ringer därefter till polisstationen för att få tag på en polis att intervjua.

Elev 7, 8, 9 – Intervjuar och spånar idéer med en journalist som vi råkar ha på plats.

Elev 10 – Ringer ett telefonsamtal.

Elev 11 – Försöker på olika sätt boka in en intervju.

Elev 12 – Googlar fakta på nätet och börjar fila på en text.

Elev 13, 14, 15 – Ringer Mc Donalds och försöker sälja in sin idé att de ska bli matrecensenter.

Elev 16 – Kontaktar ett galleri i närheten.

Elev 17 – Ritar en bild och påbörjar en text till bilden.

Elev 18 – Inventerar sitt personliga nätverk samt googlar på möjligheter att komma i kontakt med en skådespelare.

Elev 19 – Förbereder en mail-intervju.

Elev 20 och 21 – Förbereder frågor och ringer ett telefonsamtal till Skolverket.

Elev 22 – Diskuterar med en journalist och förbereder därför intervjufrågor som ska riktas till en annan journalist.

– Mitt arbete blir som sagt att under lektionen coacha och leda arbetet framåt. Att efter lektionen gå igenom vad varje elev gjorde under lektionen och vad deras nästa steg ska bli. Vissa behöver mycket vägledning, andra är mer självgående. Arbetet mellan passen ger mig möjlighet att se både progression och behov av stöd. Utifrån detta fortsätter vi nästa lektion. Det innebär att inget är hundra procent klart, utan formas i samverkan med eleverna. Det är så mycket mer intressant och motiverande för mig som lärare också. Vi lär oss enormt mycket av de verkliga utmaningar vi stöter på.

När vi avrundar för dagen och jag som journalist för en gång skull blir intervjuad hinner jag ändå fånga upp varför eleverna tycker att det är en vinst att arbeta så här och gärna skulle göra det i fler ämnen.

– Vi får verkligen ett bra självförtroende eftersom vi märker att vi både kan saker, men också lär oss att hantera det vi inte kan. Vi känner oss mer avslappnade samtidigt som vi verkligen arbetar hårt för att ta os framåt och skapa resultat. Här vill vi något och kan något eller mycket. Det är verkligen stor skillnad att känna att det vi gör är meningsfullt. Det känns inte så meningsfullt att skriva av en faktatext ur en bok och plugga in färdiga svar på provfrågor om du förstår vad vi menar… avslutar några elever i 7F på Östra grundskolan i Huddinge.

Och ja, jag förstår precis…

Vill ni få en inblick i Maria Widmans lärargärning och hennes elevers klassrum – gå till Horisontens FB-sida – vid besöket gjorde vi en livesändning som delger känslan av värdeskapande och entreprenöriellt förhållningssätt. Kom ihåg att alla stora förändringar föregås av kaos… Välkomna in!

Maria Wiman om vägen till värdeskapande lärande – en vinst för alla

När vi människor upplever det vi gör som meningsfullt skapar det ett driv, en motivation att göra mer och utveckla vidare. När vi som lärare skapar mening och verkligen gör skillnad för våra elever är det en obeskrivlig belöning, en paycheck of the heart, som infinner sig. Känslan och glädjen över att se barn och unga utvecklas till unga vuxna som bidrar till samhällets bästa är många lärares drivkraft och det som väger upp allt det andra, ibland tunga, i skolvardagen.

Hur vore det om vi alla i hela skolsverige skulle ta detta på största allvar och skapa samma möjlighet för eleverna att uppleva sin vardag i skolan lika meningsfull och lika motiverande? Det är sannolikt och logiskt att resultaten i våra skolor skulle förbättras avsevärt om elevernas motivation höjs, eller hur? Vi har ett stort antal elever som slutat gå till skolan och som i många fall inte finner skolan meningsfull. Det går naturligtvis att förändra, men vi kan inte förvänta oss en förändring om vi fortsätter att göra som vi alltid gjort. En möjlig väg som verkligen förändrat upplevelsen av uppdrag skola, både ur elev- och lärarperspektiv är värdeskapande lärande.

Redaktionen möter Maria Wiman i Huddinge som tillsammans med sina elever utvecklar lärande i direkt samspel med världen, både lokalt och globalt.

Vad var det som gjorde att du förändrade ditt och elevernas sätt att arbeta med lärande?

– Det fanns en tid för inte alls speciellt längesedan då jag allt som oftast fick tömma pappersinsamlingen i klassrummet på elevarbeten som ingen ville ta med sig hem. Där låg affischer som eleverna hade lagt ner massa tid på, texter som hade rättats och lämnats tillbaka, kortreflektioner över saker vi hade diskuterat. Det kändes så slösaktigt. Att kasta så många timmars arbete rätt ner i pappersinsamlingen. Flera gånger varje vecka dessutom. Det kändes så himla frustrerande att dessa arbeten, denna nedlagda tid, betydde så lite för eleven att de inte ens var värda mödan att bära hem och visa upp för familjen.

Men sedan knäckte jag koden! Bara sådär dessutom. Som genom en slump, en bananskalshalkning, ramlade jag och mina elever in i ett projekt som skulle komma att vända upp och ner på hela mitt sätt att se på pedagogik. Jag föll för elevernas entusiasm och motivation när de plötsligt fick veta att deras favoritprogram, UR-serien Geografens testamente, skulle läggas ner. Vi startade en kamp som blev kringelikrokig och spännande och oförutsägbar, en kamp som resulterade i mängder av insändare, debattartiklar, brev till politiker, interaktion med andra skolor, debatter med UR-chefer, tv-framträdanden och mycket mer. För eleverna blev detta en vansinnigt spännande resa och ett lärande som resulterade i att de faktiskt fick tillbaka sitt favoritprogram. För mig blev resultatet ett slags pedagogiskt uppvaknande, ett halleluja moment om man så vill. Skillnaden mellan att behöva tömma pappersinsamlingen på elevarbeten som eleven inte ville kännas vid och att slippa tömma pappersinsamlingen eftersom eleverna är så sabla stolta över vad de har åstadkommit stavas värdeskapande lärande.

Hur går det till?

– Det är inte så komplicerat som det låter. Det är undervisning med en knorr, som Caroline Lorentzon (lärare i Sundsvall) säger. Det handlar helt enkelt om att man riktar undervisningen utåt. Den kunskap som eleven tar in ska ha en verklig mottagare, den ska betyda något för någon annan. Denna lilla knorr gör att undervisningen blir viktig på riktigt och den gör att skolan känns betydelsefull här och nu i denna sekund. Det måste inte handla om stora ämnesövergripande projekt. Det kan räcka med att faktiskt skicka in insändaren till en riktig tidning, att maila recensionen till författaren som skrev boken, att diskutera medetiden med en riktig historiker eller att läsa sagor för barnen på förskolan. Det viktiga är att eleven får skapa värde för någon annan, att de får känna att deras skolarbete är betydelsefullt idag och att kunskaperna behövs här och nu.

Hur förändras praktiken?

– Att undervisa med en knorr kräver dock lite mod. Som lärare har man inte alltid riktig kontroll över vad som händer när undervisningen och elevernas arbete letar sig utanför skolans väggar. Ibland blir mottagandet inte vad man hade hoppats på eller reaktionerna vad man hade förväntat sig. Men det är också viktigt. Det är ju faktiskt så livet ser ut och jag tror att skolan har ett viktigt uppdrag i att lära eleverna att det är viktigt att misslyckas, att man måste få prova och helst prova om igen. Så gör alla som når framgång.

På samma sätt kan det hända alldeles underbara saker just för att man som lärare inte riktigt har full kontroll över vad som ska hända utanför klassrummets väggar. I den bästa av världar får sådana här projekt ringar på vattnet. Min erfarenhet är faktiskt att dessa projekt allt som oftast får ringar på vattnet och det bästa av allt är att denna snöbollseffekt står alltid eleverna själva för. Värdeskapande projekt, där det finns utrymme för att misslyckas och där eleven själv får vara med och äga processen, kan ta de mest otippade vändningar under vägens gång.

Vad har ni jobbat med och vad behövs för att det ska bli bra?

– För ett tag sedan skrev min dåvarande klass en tidning om barnsoldater. Denna tidning skulle säljas på riktigt och alla pengar skulle skänkas till Röda korset. Motivationen i klassrummet var enorm. Det här var viktigt på riktigt i allra högsta grad. Vi sålde tidningen lite överallt, vi åkte runt och marknadsförde och så plötsligt knäckte en elev tanken på att vi borde bli sponsrade så att vi kunde samla in ännu mer pengar. Två dagar senare hade vi 94 kilo godis i vårt klassrum! Ytterligare en dag senare hade vi över 350 påsar Ahlgrens bilar liggandes i klassrummets gamla geografiskåp. Det händer något med elever som vet att deras arbete gör skillnad för andra människor! Det händer något med elever som får vara kreativa, uppfinningsrika och prova sina vingar! För sakens skull vill jag också poängtera att under arbetet med att samla in pengar till Röda korset tömde jag inte en enda gång pappersinsamlingen på elevarbeten.

Det handlar med andra ord om att hitta en yttre mottagare där elevens kunskaper och färdigheter skapar värde. Det gäller också att våga ge eleverna utrymme att äga sin egen process, att ha inställningen att det är okej att misslyckas och att göra eleven till aktör. Och det bästa av allt – detta ger fördjupade ämneskunskaper och det ger eleverna träning i de entreprenöriella kompetenser som de kommer att behöva i framtiden. De kommer att få ökat självförtroende, uthållighet, ökad social förmåga och de kommer att bli modigare. Det är viktigt att komma ihåg att även om det värdeskapande arbetet är medlet så är det ju naturligtvis lärandet som är målet.

Hur kan lärare motivera ett värdeskapande arbetssätt för omvärlden?

– Vi lärare måste vara trygga i att vi kan de styrdokument som vi måste förhålla oss till. Vi måste luta oss tillbaka i det faktum att vi är bevandrade i läroplanen och det centrala innehållet som våra lektioner måste täcka. Men vägen dit kan ju ibland ta intressanta svängar, så som det kan bli om ett värdeskapande projekt får ringar på vattnet. Då gäller det att anpassa läroplanen efter just den svängen som projektet har tagit. När vi hade 94 kilo godis och 350 påsar bilar i klassrummet fick eleverna helt enkelt skriva övertygande reklamtexter för att det passade sig just då. Det fina med det är att då behöver man själv inte jaga läroplanen för då är det plötsligt läroplanen som jagar dig.

Jag är så orubbligt övertygad om att både lärare och elever har allt att vinna om de bara vågar ge sig utanför klassrummets väggar och rikta sina kunskaper mot en yttre mottagare. Kanske uttryckte en av mina elever det absolut bäst under en intervju: ”Om du får en rush av att hjälpa andra personer att må bättre, då mår du bättre och dom mår bättre och det finns ingen dålig grej med det.” Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Vilka fördomar finns och hur kan de bemötas? 

Att det här är flumpedagogik och att det inte finns något för läraren att bedöma i värdeskapande projekt. Men detta är ju inte sant! Det produceras massor under projektets gång. Bara för att man kanske inte har ett prov så betyder det inte att läraren inte har något konkret att ta på. Under projektets gång kommer eleven att arbeta och producera massor, olika förstås beroende på projektets uppbyggnad. Jag har exempelvis alltid haft reflekterande texter, argumentation, faktatexter och så vidare, att utgå ifrån efter våra projekt. De utgör utmärkt underlag för bedömning.

Så här kommer du igång:

1. VÅGA!! Att jobba värdeskapande är inte lika tryggt som att ”läsa i boken och svara på frågor”, men man vinner så mycket och får så mycket tillbaka.

2. Läs in dig på LGR11 så att du har absolut stenkoll. Då kan du plocka in det centrala innehållet och kunskapskraven under resans gång om projektet tar fart och det blir ringar på vattnet.

3. Ta hjälp av eleverna! De har oftast den bästa fantasin och de bästa idéerna.

Nästa vecka träffar redaktionen Maria och hennes elever in action – följ oss på vår FB-sida Horisonten och på twitter #horisontenio samt reportagen här. Tillsammans inspirerar vi hela skolsverige att arbeta för en skolmiljö som skapar värde för alla – i skolan och utanför!