Elever, lärare och rektor omvärldsspanar och workshoppar tillsammans på den digitala utvecklingsresan

Det blåser friska vindar när klass 345F från Johannebergsskolan i Göteborg, går längs gatan till busshållplatsen. Med spänd förväntan ska Montessorieleverna iväg på ett lite annorlunda äventyr idag. De inleder en omvärldsspaning gällande digitala verktyg, tillsammans med sin lärare Vera Koncz och biträdande rektor Anna Badenfors.

Att träffa andra vuxna ute i arbetslivet händer inte så ofta men är något som verkligen uppskattas av eleverna, i detta fall slutanvändarna – de digitala verktygens och erans barn.

Elevernas perspektiv är en viktig del i processen och att samverka i hela kedjan för att bilda sig en uppfattning om hur skolan på bästa möjliga sätt kan arbeta digitalt är mycket spännande.

– Vi behöver allas perspektiv för att fatta väl grundade beslut, säger Anna Badenfors. Vi är i full färd med att arbeta fram en hållbar IKT-plan för hela förvaltningen i Centrum där omvärldsanalysen naturligtvis är en viktig komponent. Att fånga upp elevernas och pedagogernas reflektioner när de får möjlighet att besöka och samtidigt testarbeta i miljön där verktygen kommer till är oerhört givande. Både för relationerna till eleverna och för insynen det ger i de digitala verktygens funktion och innehåll. Det fungerar inte att sitta vid skrivbordet bakom en skärm, vi behöver samtala, nätverka och uppleva för att få en relevant bild av verkligheten omkring. Med fokus på relevanta lösningar gällande verktyg och innehåll.

Vera Koncz som är klassens lärare ser flera vinster med arbeta digitalt i den här typen av verktyg som testas idag:

– Vi har behov av just den här flexibiliteten som digitala verktyg erbjuder. Eleverna har friheten och möjligheten att jobba med olika moment vid tidpunkter som passar deras utvecklingsprocess och tempo. De kan ta den tid de behöver till ett visst moment utan att känna sig stressade över att andra klasskamrater är snabbare exempelvis. Allt material är samlat på ett ställe och vi kan verkligen använda tekniken för att anpassa arbetssätt efter var och ens förutsättningar. I vårt fall är klassen åldersblandad, då förenklar det digitala verktyget ytterligare. Sedan har vi aspekten med det kollegiala lärandet. Använder vi alla ett interaktivt verktyg kan vi ta del av varandras arbete på ett helt annat sätt. Administrationen minskar på sikt genom digitaliseringsprocessen vilket ger oss mer tid att fokusera på pedagogik och innehåll. Jag är oerhört inspirerad och vill komma igång nu direkt säger Vera med entusiasm i rösten.

Väl framme tas klassen emot, det råder en respektfull balans i mötet mellan vuxna och barn på kontoret där de visas runt av Jonathan Lindström som är produktansvarig och håller i dagens workshop. Eleverna, lärare och rektor träffar VD, tekniker, programmerare, processledare, filmare, produktansvariga och projektledare. Elevernas möte med de två kontorshundarna är kanske det som dröjer sig kvar allra mest… och så klart den kreativa miljön på Göteborgskontoret.

En av eleverna reflekterar över hur trevligt och intressant det kan vara på en arbetsplats, alla kan välja var de vill sitta, dricka te i en fin kopp när de jobbar, ha keps och mössa på sig utan att någon säger något och dessutom ha sin bästa vän med sig under dagen! Jag vill börja jobba nu, konstaterar hen, eller i alla fall sitta här och lära mig. Vilken frihet, jag känner mig fri här jämfört med i skolan…

Det är just samtalen under dagen som onekligen leder till lärande reflektion, för alla involverade. Det betyder så oerhört mycket för eleverna att få vara en del av processen, att bli lyssnade till, att bli tagna på allvar och som en av 10-åringarna uttrycker sig:

– När vuxenvärlden släpper in oss känns det bra och meningsfullt. Lärande sker på många olika sätt, att träffa andra vuxna än våra föräldrar och lärare är inspirerande och gör att vi upptäcker andra möjligheter. Vi lär oss mycket av att se hur vuxna har det när de jobbar. Jag visste inte att en programmerare kan jobba med så här många olika saker till exempel. Det är kul att höra vad andra vuxna tycker om att jobba med och varför de har valt just det yrket. Sedan är det spännande att känna till vilka som jobbar med det vi ska använda i skolan, då vet jag att det är en människa som har gjort det.

När förmiddagens workshop är till ända, utvärderingen är gjord, alla har sagt hej då och hundarna är klappade ännu en gång, går vi i ett slags glädjerus tillsammans till bussen. Barnens entusiasm över att få möta människor (och hundar) de inte känner, arbeta digitalt i en spännande miljö och lära mer än om endast verktyg är slående, motivationen finner inga gränser. De flesta vill tillbaka och några vill börja jobba direkt. Så susar den lågmälda elbussen in på hållplatsen och när vi kliver på viskar en elev till en annan:

– Nu gäller det att skaffa bra betyg, här vill jag jobba!

Så sluts dörrarna om våra ryggar och resan till elevernas framtida tillvaro har tagit fart på riktigt, efter att ha jobbat i och på riktigt.

 

 

Pop-in School på Bett 2017 – årets wow-upplevelse!

Ett snart mytomspunnet skolbesök där ombytta roller skapade magi. Lärare och elever. Varför? Eller viktigare att fråga för att utveckla tanke till erfarenhet. Varför inte?

Kan 180 gradersperspektivet ge lärare och elever en fördjupad förståelse för samverkan och och vidare utveckling? Svaret är sannolikt ja. Att tänka tvärtom i arrangemanget kring Bett-resornas sedvanliga skolbesök, visade sig ge en enorm energikick och framgångsfaktor som satte igång förståelsen för programmering rejält hos deltagarna. De brittiska eleverna sammanfattade viktiga bitar ur den computer science de har på schemat och formulerade unika koncept för deltagande svenska lärare att arbeta sig igenom när de flyttar in i skolan för en dag.

I vanliga fall består besöken av betraktande rundvandringar mellan teknikrika salar, där slipsprydda elevers pannor ligger i djupa veck och arbetsron vilar som ett mjukt täcke över klassrummen. Framgångsfaktorerna är totala, måttet av välartade elever finner inga gränser och skolorna briljerar i olika mätningar baserade på diverse olika skalor.

På Bohunt School i Worthing, en pittoresk och vid första anblicken lite sömnig småstad, granne med livliga smältdegeln Brighton på engelska sydkusten, fullkomligt bubblar förväntan och spänning bland de elever som för dagen tillsammans med en Apple Distinguished Instructor, skall leda över 300 svenska lärare genom workshops i programmering.

Engagemanget bland eleverna gick inte att ta miste på, med stor glädje och på största allvar tog de sig an ledarskapet i klassrummet. Med stor respekt lotsades det svenska lärarkollegiet genom både analoga och digital programmeringsövningar, där slutproduktionen landade i att få testa programmeringsspråket Swift.

Entusiasmen hos den svenska lärartruppen mätte heller inga gränser. Både elevernas kunskaper i programmering och deras ledarskap i klassrummet imponerar, menar några av de lärare vi möter i klassrummen. De är också överväldigade av elevernas ödmjukhet i de ombytta rollerna, tålamodet och artigheten i mötena är något som ger intryck och lever kvar. Visst är det så att språket påverkar analyserar ytterligare en deltagare. Vi är ju ovana vid tilltal i form av Mr, mrs och miss, säger han leende.

Vad eleverna tog med sig…

När nya roller antas vidgas förståelsen för andras perspektiv. För både lärare, rektorer och elever gav de en a-haupplevelse att anta en annan roll, det krävde viss ansträngning och vilja till kommunikation för att skapa nya erfarenheter och därmed lärande. Det var det definitivt säger en av eleverna med ett enormt leende.

-Nu förstår jag mina lärare mycket bättre, vilket arbete de lägger ner för att alltid ha uppgifter som passar alla och räcker en hel lektion. Dessutom tycker jag att Computer Science känns mycket roligare nu när jag förstod vilken upplevelse och nytta det kan vara för någon att lära sig det och förstå hur saker hänger ihop säger Alice, en av dem som håller i ett programmeringspass tillsammans med sina elevkollegor Elena och Adam.

-Det var väldigt spännande att få ge lärare instruktioner och se dem samarbeta säger Elena stolt. Eric, som är trions yngste, fyller i med lektionens syfte. Att ge lärarna som inte ännu arbetat med programmering, en grundläggande förståelse för begrepp som exempelvis kommando, loop och funktion. Elena påpekar också att det var både utmanande och roligt att få ge feedback till lärare!

När eleverna summerar vad de själva tar med sig från dagen nämner de modet att våg fråga om någon behöver hjälp, lära känna nya vuxna och våga visa.

Vi har fått vässa våra sociala förmågor och gå utanför vår komforten. Vi har fått lösa massor av problem vi inte räknade med under tiden vi jobbade, vi har fått träna på att g instruktioner, lyssna, ge och få feedback. Framförallt har vi haft så fantastiskt roligt! Svenska lärare är så trevliga och visar uppskattning. Det var så kul att jobba ihop med Jesper, avslutar de tre i kör.

Vad lärarna tog med sig…

Några av lärarna som tog kursen i programmering hos Alice, Elena och Eric betonade vikten av att börja praktiskt med programmering. De fick lära genom att göra i form av att programmera varandra utifrån givna instruktioner. Och de fick göra detta upprepade gånger med olika övningar, först enligt en bana och sedan i en dans. Det blev en hel del skratt under programmeringens gång. Och det blev verkligen tydligt hur viktigt det är med exakta instruktioner, minsta avvikelse gör att slutmålet faller. Då är det bara att börja om, konstaterar någon glatt.

När de är klara med den analoga programmeringen är det dags att under elevernas ledning plocka fram surfplattorna och anta nästa utmaning, att koda i Swift. Det är så spännande att det är svårt för Alice, Elena och Eric att få de svenska lärareleverna att bryta upp. Och det om något är ett gott betyg åt dagen.

Passet avslutas med en gemensam reflektionsyta om vad som gjorts och vad deltagarna lärt och tar med sig till sin egen verksamhet. Flertalet var överens om att det gav oerhört mycket att starta i praktiken för att sedan gå vidare till teori och prova i skarpt läge.

Just tiden för reflektion och att så många samverkar, delar tankar och idéer, tänker gemensamt om en upplevelse som delats är oerhört värdefullt. Det ger ett metaperspektiv som är ovärderligt. Det är därför det är så bra att få den här möjligheten, menar en av lärarna. Det skulle vi aldrig skapa hem, att 300 personer invaderar en skola under så här välstrukturerade former. Det var det bästa jag gjort på länge!

Phil som är Bohunts rektor tycker att det är en enorm möjlighet att få visa upp skolans arbete och att internationella kontakter är oerhört viktigt. Det är genom upplevelser och samtal kring varandras erfarenheter och system som vi kan fortsätta utvecklas. Vi är så glada att få öppna upp vår skola och att få arbeta tillsammans med er! Det har varit en helt fantastisk dag för oss alla!

*AEI på passet vi rapporterade från, var Jesper Grönlund från Fridaskolan i Vänersborg.

Bohunt med rektor Phil i spetsen samarbetar med Lin Education för årets Pop in School på Bett2017.

Elevernas engagemang driver fram lärandet på Svaneskolan i Lund

I det ruggigaste novemberväder finner entusiasmen inga gränser hos de 150 elever i årskurs åtta på Svaneskolan i Lund. Deras vardag består den här veckan av att jaga en pyroman på stan. Undervisningen har flyttat ut på Lunds gator och torg där eleverna alltså ska lösa deckargåtan i det transmediala spelet Luttras av eld.

– Det är en interaktiv berättelse där eleverna genom att skapa bloggtexter, poddar, filmer och foto för handlingen framåt och låser upp nya uppdrag och utmaningar. Eleverna får lära sig Lunds historia, kommunikativa processer i moderna medier, samarbete, analys och slutledningsförmåga, allt genom att stoppa en fiktiv pyroman som hotar att bränna ner kulturhistoriska platser, berättar Johan Fors som agerar spelledare.

Hur är känslan bland eleverna inför uppdragen?

– I början kan det vara lite svårt att greppa hur man kan lösa uppdragen och kommunicera med spelets karaktärer, vi använder oss ju också av sociala medier som twitter som eleverna kanske inte är bekanta med från början. Men det släppte snabbt under första lektionen. Det är viktigt att balansera spelet så att det finns extrauppgifter till de som blir klara snabbt och extra ledtrådar till de som behöver det. Ibland får jag påminna dem att blogga och dokumentera det de gör, när de är helt uppe i att lösa gåtorna och uppgifterna.

På vilket sätt spelar miljöerna roll där eleverna vistas för att lösa uppdragen?

– Lund har en enorm tillgång på vackra och  intressanta historiska platser, särskilt för att vara en ganska liten stad. Domkyrkan och Universitetet är centrala platser i berättelsen, men även det gamla observatoriet, botaniska trädgården och alla museer. Enda nackdelen med Lund är att många av de här platserna ligger väldigt nära varandra, om man jämför med tidigare spel där elever fått åka buss för att ta sig till en plats och lösa ett uppdrag. Då är det extra viktigt att ge eleverna lite olika uppdrag så att alla inte behöver trängas på en och samma plats. Alla platser bär på sina unika miljöer och det handlar om att bygga upp en story kring det som är unikt för varje plats. Det innebär att lösningarna ser olika ut beroende på var spelet går av stapeln.

Hur skulle du beskriva elevernas lärande genom den här metoden?

– Förhoppningsvis att formellt lärande kan ske under informella förutsättningar och utanför skolans vanliga ramar. Det eleverna lär sig är framför allt olika former av läsförståelse och sätt att uttrycka sig, kommunikation, digital kompetens, kunskap om sociala medier och lokalhistoria eftersom de besöker olika historiskt eller kulturellt viktiga platser i Lund och måste göra efterforskningar om dessa för att ta sig vidare i spelet. Sedan är det naturligtvis de sociala förmågorna som prövas och utvecklas, samarbetsförmåga, att lyssna, ta och ge instruktioner, konflikthantering, inspirera andra att tro på din lösning, argumentera för ditt ställningstagande och mycket mer…

Hur har ni jobbat runtomkring – förberedelser?

– Jag har hållit introduktioner och praktiska workshops för lärare och elever där eleverna fått prova på de plattformar vi använder i spelet, twitter, medium och vår egen sida för gåtor och uppdrag. Det kan trots detta vara en utmaning att förstå spelets alla aspekter innan vi kör igång, men efter första lektionen kommer eleverna igång ordentligt och vågar testa olika lösningar på de uppdrag de får. Många engagerar sig i spelet även utanför lektionstid och kan sitta och chatta med spelets karaktärer sent på kvällarna. Det är ett väldigt fint betyg för spelet och visar att de är engagerade, men det gäller att vara alert som spelledare och vara beredd att skicka svar snabbt oavsett när på dygnet de skriver, skrattar Johan.

Vad ser du för skillnader i den här omgången om du jämför med tidigare gånger?

– Förutom att Lund är en fantastisk plats med mycket stoff för att skriva spännande berättelser och uppdrag, är det väldigt kul att Svaneskolan låter alla fem klasserna köra spelet. Så många klasser från en och samma skola har vi inte haft under ett spel tidigare.

Hur förvaltas lärdomarna när spelveckorna är över?

– Allt material i form av texter, bilder och andra media som de olika elevgrupperna skapar under spelveckan kommer att samlas på deras blogg som kommer att ligga till grund för betygsättning och utvärderingar. Vi på Lin har också påbörjat ett annat projekt ihop med Svaneskolan där vi ska bygga ett klassrum anpassat för olika former av spel- och berättelsedrivet lärande, så “Luttras av eld” är bara början.

Du har agerat spelledare ett antal gånger, vilka reflektioner gör du gällande lärandet i den här kontexten?

– Det här är det sjätte stora spelet vi sätter upp inom projektet Berättelsemaskinen och mycket har utvecklats och finslipats mellan spelen. Men det som har varit en genomgående lärdom i alla spelen och som jag tycker är mest intressant och spännande är hur man med en fiktiv kontext, i form av en gripande berättelse eller ett mysterium kan motivera elever till lärande och skapande, utanför skolan och klassrummets vanliga ramar och att det är deras eget engagemang och intresse som driver fram lärandet. Samtidigt som vi behåller en stark koppling till mål och läroplan.

Engagemanget är starkt och uppfinningsrikedomen är stor bland de spelande åttorna. En grupp elever försöker tvinga pyromanen att avslöja sig genom att vilja bilda förbund med den mystisk karaktären. Frågan är om pyromanen låter sig duperas av denna uppmärksamhet..?

MakerDays – skolsveriges viktigaste forum för utveckling?

Så äntligen öppnades dörrarna till två mycket efterlängtade dagar av total makeryra. Lindholmen befolkades av entusiastiska människor som fyllde hela Gothenburg Film Studios för att lyssna till invigningen. Hundratals lärare, rektorer och andra intressenter som fyllde den enorma studion uppmuntrades av MakerDays initiativtagare Carl Heath att direkt tala med minst två okända personer. Grunden i all form av lyckat nätverkande är den magiska koppen kaffe, när alla tagit turen om automaterna som skänker liv i flytande form, studsade ett förväntansfullt sorl mellan svartmålade väggar, golv och tak.

MakerDays var tänkt som en mötesplats, ett rum för lärande och utforskande i gränslandet mellan skapande, digitalisering och kreativitet. Det blev något mycket mer än så. Besökarna deltog i ett lärande genom informella, nätverkande, delade och görande aktiviteter, och lät sig inspireras av föreläsare.

Under MakerDays workshopass fick besökarna tillfälle att träffa utställarna i Makerhallen. Var och en av utställarna på MakerDays var där av en anledning – det material de presenterade hjälper till att främja makerkulturen och lärandet på olika sätt. Till skillnad från en vanlig utställningsarena fick besökarna, i mindre grupper möta alla utställare i tur och ordning. Så skedde av två anledningar. Dels för att utställarna skulle få en chans att visa vad deras material kan användas till men lika viktigt för att besökarna skulle få en chans att testa och ställa frågor.

Inledningstalade gjorde Jonas Linderoth som förde fram sin syn på skolans uppdrag. Linderoth lade vikt vid skolans kompensatoriska uppdrag och att skolan i första hand skall vara en brygga till det eleven inte har möjlighet att tillägna sig hemmet. I detta fall handlar det då om avancerad teknik. Idén om att pumpa in digitala verktyg i form av iPads och enkla datorer i våra skolor, att spela spel som Minecraft eller använda sociala medier i undervisningen är inte vägen att gå menar Linderoth. Det krävs betydligt mer för att verkligen kunna tala om ett lärande. Och det är baskunskaperna som ska prioriteras. Linderoth sammanfattar sitt perspektiv enligt följande i sin presentation:

-Spel och annan mjukvara har en unik kommunikation och konstnärlig potential

-I ett makerperspektiv kan denna potential tillvaratas och ge barn och ungdomar en ny plattform för att uttrycka sig.

-Detta perspektiv implicerar att man ser Makerkulturens egenvärde och inte som en tjänare åt de där riktigt viktiga baskunskaperna.

När Carl Heath presenterade de båda key notetalarna, gjorde han det naturligtvis både innovativt och diplomatiskt genom att betona vikten av att bli utmanad i sitt tankesätt.

Till skillnad från Linderoth betonar Linda Mannila Makerkulturen som drivkraft i skolans digitalisering och knyter det till samhällsutvecklingen i stort. Programmering har blivit ett omtalat element som del av allmänbildningen. Som ett led i detta inför allt fler länder programmering som en del av läroplan och styrdokument på olika sätt.  Mannila tog delvis avstamp i arbetet med den finska läroplanen som införs nu, och utgick från våra mänskliga beteenden i förhållande till den tekniska utveckling som under senare år fått allt större plats i vår vardag. Hon avfärdar inte baskunskaper som viktiga, däremot adderar hon vikten av förståelse för de digitala strukturer som styr våra beteenden. Här blir Makerkulturen en konkret ingång som leder till konkret förståelse.

MakerDays som mötes- och bildningsplats har satt spår och gjort starkt intryck. På sikt kommer arrangemanget sannolikt att ta lika stor plats och bli minst lika viktig som Bokmässan i Göteborg traditionellt är och har varit för lärare. Skillnaden i bildning ligger just inom begreppet Maker och det praktiska skapandet för lärande. MakerDays ger en helt annan förståelse med fokus på vårt digitaliserade samhälle och elevers förståelse för den tid de lever i.

En stor eloge till Carl Heath & Co, Interactive Institute och övriga partners som driver utvecklingen framåt. MakerDays är och kommer att fortsätta vara ett helt nödvändigt och mycket uppskattat arrangemang.

Nyfiken på mer? KLICKA!

James Nottingham: Allt startar med din vision

I dagarna utmanar James Nottingham tankegångar och attityder hos en hel de lärare och rektorer runtom i landet. Den här gången handlar det om att bli medveten om om vad han kallar de mentala modeller som styr våra tankar och handlingar. Nottingham poängterar vikten av att ha en tydlig vision för vad du strävar efter att uppnå med din organisation eller för dina elever.

– Den som siktar på inget träffar varje gång. Att ha en tydlig vision är ett första viktigt steg för att överhuvudtaget kunna utmana till att nå nästa nivå eller utveckla nya färdigheter. För att vi skall kunna leda andra i arbetet som handlar om att gå mot visionen är det helt nödvändigt att vi har koll på de mentala modeller som styr vår egen verklighetsuppfattning. De mentala modeller som styr din inställning kommer antingen att hjälpa dig, eller stjälpa dig. Frågan är då  vilka ändringar du behöver göra i dina mentala modeller för att nå visionen. Vilka av dina modeller är konstruktiva och driver dig framåt och vilka utgör hinder för dig?

James Nottinghams arbete med Challenging Learning innebär verkligen utveckling på alla plan för den som vill nå ny professionell höjd. Att ständigt utvecklas och bli bättre är en process som hålls levande just genom att vi hela tiden arbetar med våra mentala modeller och på så sätt ifrågasätter varför vi gör som vi gör och om det faktiskt leder oss framåt. Inte en enda gång fokuserar han på resultat och mätningar som verktyg för utveckling. Han ifrågasätter det starka fokus på PISA-resultat vi har i Sverige och medvetandegör hur testerna faktiskt sker. Han betonar också konsekvensen av en testfixerad skolkultur.

– Eleverna väljer (när de ställs inför en valmöjlighet) i de allra flesta fall den enklaste vägen för ett bra resultat, eftersom de när uppfattningen om att det är så de får beröm. Det vill säga att slutresultatet är det som fäller eller friar. Det är en väl utbredd existerande mental modell som vi vuxna behöver utmana. Genom att visa vägen och fokusera på utvecklingen och berömma den får vi uppleva ett annat engagemang hos eleven. När vi endast efterfrågar att hen skall bevisa vad hen kan och fokuserar på det, krymper vi världen och kraften av lärandeprocessen.

Frågorna om hur vi kan få unga människor att tänka mer, jobba hårdare och utmanas mer i förhållande till det som står i våra styrdokument ligger till grund för allt James Nottingham sysslar med. Han jobbar internationellt och beskriver kulturella skillnader i det han ser. I Sverige finns en uppfattning om att skolan skall vara rolig. Det skulle James vilja byta ut mot utmanande. När vårt lärande utmanas blir det intressant. Att få jobba hårt, lära sig klara av viss press och träna uthållighet är mycket viktiga färdigheter för livet. Anledningen till att han fokuserar på progress är att det i de flesta fall leder till ett ännu större mått av ansträngning.

Här kan du höra James Nottingham berätta om vad ett utmanande förhållningssätt gör med en människas lärande.

Innan han utbildade sig till lärare arbetade James på en svingård, för amerikanska Röda Korset och som assistent i en skola för döva barn. På universitetet tog han examen från lärarutbildningen och arbetade därefter som lärare och ledare i grundskolor och gymnasier runtom i Storbritannien. Så småning om kom han att grunda ett prisbelönt projektet som stöder både utbildning och organisationer i hela nordöstra England.  James är väl känd i hela Skandinavien för sitt arbete med John Hatties Visible Learning. Internationellt är han känd för sitt arbete med challenge, progress, Philosophy for Children och the Learning Pit. Den här veckan befinner han sig alltså på svensk mark och i samarbete med Lin Education utmanar han nu lärare och rektorer.

Dylan Wiliams förhållningssätt BFL lyfter lärandet rejält

Dylan Wiliam börjar bli något av en rikskändis i pedagogiska sammanhang. Förutom att skriva böcker ägnar han sin tid åt att leda lärare och rektorer, världen över, till en djupare förståelse av förhållningssättet bedömning för lärande – BFL. I Sverige samarbetar han med olika utbildningsarrangörer. Hans idéer väcker stort intresse och många skolor är i full färd med att integrera BFL i sitt dagliga arbete.

Morgonen är tidig och frukostgästerna på hotellet vid Globen i Stockholm börjar strömma till. Dylan Wiliam och jag delar upplevelser över en kopp rykande hett te.

-Formativ bedömning som förhållningssätt är mycket enkelt berättar han. Det handlar om att undervisning och lärande blir bättre om läraren börjar där eleven befinner sig. Vägen dit är att ställa frågor som får eleverna att börja tala och samtala.

En av de absolut vanligaste invändningar Dylan Wiliam möter är tid. Upplevelsen av bristen på tid är återkommande för hela mänskligheten när det handlar om att göra förändringar.

– Alla lärare jag möter, tycker att det formativa förhållningssättet skapar helt andra möjligheter och förutsättningar för eleven. Men, i nästa mening säger de att de inte har tid att jobba så här. Jag svarar alltid att tiden finns, men att de sannolikt använder den till något annat. I ledarskapssammanhang brukar jag ibland referera till Stephen Coveys berättelse om mannen som har i uppdrag att såga itu en stor stock. Han använder en slö såg vilket tär på krafterna och gör jobbet långsammare. Någon frågar honom varför han inte slipar sågen? Jag har inte tid säger han och sågar vidare. Så är det även i skolorna. Lärarna är så upptagna med att göra vad de gör att de inte tar sig tid att vässa verktygen.

Dylan Wiliam är orädd, tydlig och rak i kommunikationen, något som kommer att prägla resten av dagens upplevelse och medföra förändring. Väl i det rymliga konferensrummet stiger hundratals lärare och rektorers förväntningar. Strax kommer de få ställa sina egna föreställningar på ända och möjligheten för var och en att vässa sågen ligger vidöppen…

Han knyter an till sitt walesiska ursprung och en av alla de tusentals legender och sagor som berättats i århundraden. Dylan Wiliam trollbinder publiken så till den grad, att det faktiskt skulle gå att höra en knappnål falla i salen som rymmer närmare 400 lärare och rektorer. Publiken håller andan under fullständig tystnad för att plötsligt då och då brista ut i skrattsalvor som ekar av självinsikt och igenkänning när Dylan träffsäkert får varenda en av oss att vända ut och in på våra sanningar och åsikter om skolan, dess syfte och praktik.

Dylan lämnar ingen oberörd. Han lyfter essensen i dagens tema och förklarar det genom att hänvisa till just en gammal folksaga vilken genererar visdomen ”The one who is a leader must be a bridge to others”.  Varje mening levereras med enorm slagkraft och självmedvetenhet. Redan inledningsvis får publiken fundera över hur många inspirerande fortbildningsdagar de deltagit i, som gett dem insikter de inte tidigare haft, som skapat känslan av att att äntligen kunna förändra världen… för att redan nästa dag återgå till gamla mönster… Den risken finns även idag menar Wiliam. Men allteftersom jag lyssnar in, reflekterar och talar med publiken sker en outtalad förändring.

– Något händer när vi får tid att söka svaren inom oss, istället för att projicera det omöjliga i tillvaron på bristande resurser och omständigheter. När vi dessutom får diskutera det som utmanar oss med  kollegor och chefer, dela upplevelser och applicera nyvunna insikter i förhållande till den egna verksamheten blir inspirationen från en sådan här dag ett helt avgörande bränsle, menar en av lärarna i pausen.

– Det som är så bra och användbart i Dylans förhållningssätt reflekterar en av rektorerna, är att vi som ledare får både praktiska verktyg men också möjligheten att tänka större kring hur vi kan skapa förutsättningar för alla lärare att utvecklas hela tiden i sitt arbete. Sådana här dagar är så viktiga att delta i eftersom det får oss att se utvecklingsbehov på alla nivåer i verksamheten. Att dela upplevelsen kollegor emellan gör också att det blir enklare att i praktiken göra förändringar.

Allteftersom dagen går förflyttar Dylan åhörarnas perspektiv, ifrågasätter valda sanningar med väl underbyggda argument. Han guidar oss i utmaningar som forskningen står inför och leder oss dynamiskt genom tankar om vad forskning och beprövad erfarenhet faktiskt belyser. Forskningen säger något om det som hänt, förhållanden och skeenden som tagit plats. Den säger sällan något om det som komma skall. Därav komplexiteten i skolans och lärarens uppdrag.

Är det något som sammanfattar dagen så är det engagemang, behovet av utveckling och viljan att göra skolan till en bättre plats för varje elev. Att skapa förutsättningar för att varje elev skall kunna utveckla förmågan att leda sig själv, förstå hur vi bidrar till konstruktionen av vårt demokratiska samhälle, föra kulturarv och demokratiska värderingar vidare och inte minst skapa ett intressant ämnesinnehåll. Hela Dylans synsätt grundas i dessa fyra områden han definierar som fundament i det vi kallar skola.

För många är han säkert kontroversiell, för den som verkligen vill utveckling och anser sig själv vara en lärande människa i livet och i yrket är han ett måste när det handlar om att verkligen gör skillnad för svensk skola.

*Fortbildningsdagarna arrangeras av Lin Education i samarbete med Dylan Wiliam  i Stockholm den 13/9 och Malmö den 14/9.

De är pedagoger som skapar i oändlighetens digitala rum – på riktigt!

Behovet av moderna, flexibla digitala läromedel, det vill säga relevanta läromedel utifrån den tid och det samhälle eleven lever i, möter inga egentliga gränser. Samtidigt sjunger skolorna långsamhetens lov när det gäller att implementera både verktyg och innehåll samt den kompetensutveckling som många gånger efterfrågas.

Solen står högt över mitt huvud. Havet möter himlen och blir oändligt runt hörnet på den Pippi Långstrumplika konferensanläggningen i skärgårdsmiljö där luften är salt. Ute i trädgården jag inte nått, väntar en av de mest intressanta dagar som i utbildningssammanhang kan äga rum. Men det vet jag inte än.

Jag stannar upp i lugnet och låter mig vila i oändlighetens famn en stund. Så väcks jag till liv i mötet med en dramatisk röst. En skådespelare, regissör och filmproducent i ett – går livligt gestikulerande igenom hur filmskapandets kraft kan få vilket dött ämne som helst att bli en levande, spännande och intressant a-haupplevelse! Han gör det roligt och vägleder en fascinerad åskadarpanel mycket avdramatiserat i skapandets konst. Jag sugs in och med i en plötslig, enorm längtan efter att få skapa lärande för andra på precis just ett sådant här sätt! Wow!

Till en början slår eftertankens kranka blekhet klorna i de pedagoger som nu äntligen – på riktigt – tillsammans i tre hela dagar ska utveckla och skapa bland annat film som en del av ett mycket större pedagogiskt material. Så släpper de sina högt självställda krav och kreativiteten finner inga gränser. Den plötsliga förvandlingen gör kursdeltagarna till idésprutande manusförfattare, rekvisitaletande regissörer och skådespelare som kastar sig ut i det okända, men också det kända. Detta är en del i att utveckla det digitala lärandeverktyg de själva och eleverna är medskapande i.

Det är en vacker dag i slutet av juni och för många av kursdeltagarna i årets På riktigt-läger har skolavslutningarna hunnit passera. Äntligen har de några dagar där de helt och hållet, i grupp och individuellt, kan fokusera på att utveckla innehållet i det digitala verktyget På riktigt.

-Att använda ett digitalt verktyg som detta tydliggör för både eleverna och oss pedagoger vad vi gör och vart vi är på väg. Översikten som kommer med verktyget tydliggör både innehållet och lärandeprocessen menar två pedagoger från Valhallaskolan i Halmstad. Att delta i ett sådant här skaparläger ger oss möjlighet att utbyta tips och diskutera pedagogiska idéer med andra kollegor från olika skolor runtom i landet. Det är viktigt att få prova sina idéer, bli ifrågasatt, ifrågasätta och utveckla tankarna vidare i mötet med både kollegor men även processledarna från Lin Education, de som håller samman kursen. Mycket handlar om att våga uttrycka sina idéer, våga tänka om, tänka nytt, vässa tankarna och på så sätt utmana sig själv, menar de.

– På riktigt är oändligt, vi kan skapa och utveckla materialet hur mycket som helst menar en pedagog från Alingsås. Verktyget gör det möjligt att möta eleverna precis där de är. Det skapar en bra yta för att samarbeta och motivationen ökar i klassrummet, både för oss som lärare och för eleverna. Om vi jämför möjligheterna med en lärobok och ett digitalt verktyg som detta, är ju sättet att ta sig an ett nytt ämne mer begränsat i läroboken. I verktyget här kan vi jobba med så många olika sinnen och med fler verktyg än bara text. Film är både roligt att se och skapa skrattar de och går vidare till sin arbetsplats för stunden – scenen där nästa tagning på Alfred Nobel är i full färd att genomföras.

Många är de olika pedagogiska idéerna som förverkligas under dagen. Anna Lindroth från Borås är där med sitt team. Hon ser en fantastisk utveckling på många plan.

-Dels är verktyget tydligt och konkret, som användare guidas vi verkligen steg för steg. För oss som grupp är det en otrolig fördel att vara samlade. Vi har alla en gemensam utgångspunkt för vidare arbete och delar en upplevelse präglad av positivitet och entusiasm. En av kollegorna betonar vikten av att möta eleverna i elevernas värld för att inlärningen verkligen skall ta plats. Det möjliggörs genom digitala verktyg och digitala miljöer, vilka många unga och barn känner som självklara.

Det är naturligtvis i samspelet mellan tekniken, verktyget och människan innehållet kan skapas och bli till för att utvecklas vidare. Utan pedagoger med visioner om att skapa en ännu bättre lärmiljö för eleven spelar det mindre roll hur oändligt det digitala verktyget är. Pedagoger kan med sig själva som verktyg skapa fantastiska upplevelser för eleven. Lägg till På riktigt så finns möjligheten att nå alla de personlighetstyper som finns i våra klassrum runtom i Sverige. Så blir lärandet tidsenligt, relevant och därmed intressant – På riktigt!

Ännu en faktor som spelar roll för pedagogerna är möjligheten till fortbildning av detta slag. Med ett verktyg utan gränser finns inga hinder, bara möjligheter.

– Att kunna återvända till producenterna, lära mer och få handledning, support och feedback på det som görs är en enorm trygghet menar en av deltagarna. Det är en enorm fördel att arbeta med någon vi kan lita på, som finns där för att ge stöd och kvalitétssäkra allt material som skapas i det växande lärcirkelbiblioteket. Det känns faktiskt kul att bidra till något större som många fler kan ha nytta av.

När lägerdag nummer två går mot sitt slut har framtagandet av innehåll till ett antal nya lärcirklar tagit form, filmprocesser påbörjats, pedagogiska samtal och utvecklande diskussioner tagit fart. Jag har mött pedagoger som verkligen med liv och lusta tar sig an nya utmaningar och arbetar enormt lösningsfokuserat. Jag har följt deras idéer och tankegångar, sett dem omsättas till en konkret produkt. Och bäst av allt är att jag ha fått ta del av dessa fantastiska pedagogers glädje över att skapa en egen produkt som sedan blir ett analysobjekt att sätta tänderna i för fortsatt utveckling.

Att få arbeta kontinuerligt och fokuserat med det du brinner för mest – pedagogiska frågor – över flera dagar, utan att bli avbruten, är lika drömskt som havsmiljön och pensionatet där kursen äger rum. Nära naturen, i solljuset vid det oändliga havet blir också skapandet oändligt. På riktigt.

Läs även: Läromedel i nya digitala former av Jan Hylén

Mer information om verktyget finner du HÄR.

 

 

 

Pop-up School utmanar till ny syn på lärande

Pop-up School är en av de häftigaste upplevelserna i skolförbättringssammanhang på länge! Vilken otrolig energi och helt fantastisk dynamik som tog fart när hundra svenska pedagoger och skolledare gav sig i kast med att starta upp en skola för tvåhundra brittiska elever i åldrarna 11-16 år. Uppdraget? Att gå från vision till mission – på en arbetsdag.

Maria Abrahamsson, processledare på Lin Education, är en av dem som håller i trådarna och strukturen för genomförandet under dagen. Hela projektet är ett samarbete med Bohunt School i Hampshire.

– Vi har under årens lopp gjort ett antal skolbesök och det är en fantastisk upplevelse i sig. Det är oerhört inspirerande att befinna sig i en okänd miljö som existerar på andra premisser än de system vi själva är en del av. Utmaningen blir att ta med sig intrycken hem och omsätta dem till något eget genom att ha betraktat en verksamhet under några timmar. Idéerna kan flöda men hur omsätter vi dem till erfarenhet? Och det var ur den tanken Pop-up School föddes. Att få sammanföra olika kontexter, bakgrunder och system för att göra något konkret av nya erfarenheter, det vill säga iscensätta och faktiskt skapa en skola tillsammans. Syftet med Pop-up School är att ta ordentlig höjd och kunna lyfta arbetet över det som annars begränsar oss. Under en hel dag är vi fria från kända ramverk och kontexter för att låta visionerna bli verklighet. Det gäller även eleverna som kommer hit, de blir också fria från den skolmiljö som annars styr deras vardag. Vi ser att fantastiska möjligheter för vidare lärande skapas när vi lyfter bort systemen och skapar något nytt tillsammans! Att våga utmana sig sig själv och sina föreställningar om skola, om lärande, om samarbete (med människor vi inte känner) är en väsentlig del i projektet.

Hur vet vi att vi faktiskt lär oss något av detta?

– Det är naturligtvis något vi haft med oss hela tiden och här ser vi att det är effektfullt att arbeta med observatörer som ger feedback kring det som sker. Just medvetandegörandet och vad som händer utifrån en objektiv röst har visat sig effektivt för lärandet. Vi dokumenterar även hela processen genom att filma hela dagen. Det gör att vi har möjlighet att gå tillbaka för att reflektera och utvärdera det som hänt. Vi kommer även att återvända till skolan i London om ett par veckor för att intervjua eleverna om deras erfarenheter från Pop-up School och dokumentera det lärande som skett.

Hur går då pedagogerna från vision till mission?

– Nu arbetar pedagoger och skolledare i grupper (ingen känner någon sedan tidigare, vilket är en utmaning i sig) där de ska ta fram en vision för sin skola, en övergripande bild av vad eleverna ska få med sig i termer av lärande och erfarenheter från dagen. Visionen ska genomsyra planeringen och görandet under dagen. Nästa steg är att planera undervisningen utifrån visionen och temat Digital You. Här ska två moment finnas med, det ena är källkritik och det andra är digital produktion i någon form. När detta är klart vid lunchtid startar skolan, berättar Maria Abrahamsson med spänning. Då är det skarpt läge och uppdraget skall sjösättas tillsammans med eleverna! Mot slutet av dagen sitter vi ner i fokusgrupper med elevobservatörerna för att utvärdera.

Deltagare reflekterar

James är 16 år, elev på Bohunt School och observatör på en av de 10 Pop-upskolorna för dagen.

– Detta är verkligen oerhört intressant! Det är enorma skillnader på flera områden, framförallt lärarnas bemötande och förhållningssätt gentemot elever. I England är det en helt annan disciplin och distans mellan elever och lärare som ett exempel. Vi har mer av ett kontrollsystem, där lärarna kontrollerar att vi gör det vi ska och pushar på oss. Jag upplever de svenska lärarna som mer avslappnade och att de ger oss fria tyglar. Det leder till att eleverna lätt tappar fokus och gör annat, men det kanske är för att vi är ovana vid det? James skrattar och fortsätter berätta, idag är mitt uppdrag att observera några olika grupper. De har verkligen tagit till sig uppgiften på helt skilda sätt, i en av grupperna sitter eleverna två och två men ändå tillsammans i den stora gruppen, deras definitioner av uppdraget är mycket likvärdiga. Den andra gruppen fick instruktionen att de kunde sätta sig var de vill och har verkligen spritt ut sig om tre i varje grupp. Deras definitioner av uppdrag, mål och process är vitt skilda. Det är mycket spännande att se, menar James. genom att observera arbetet och de olika processerna får jag själv en större, eller bredare bild av hur själva lärandet kan gå till, det öppnar upp för reflektion över hur jag själv tar mig an uppgifter och väljer att lösa dem. Att vara medveten om parallella processer fördjupar lärandet och insikten om hur lärande sker. När vi får en så här stor uppgift är det verkligen viktigt att dela upp den i delmål, i alla fall för mig, jag skulle annars tappa fokus. Så en bit i taget med små pauser emellan för att ladda hjärnan med nya kreativa idéer avslutar han och går vidare till nästa grupp för att observera progressionen kring uppdraget för dagen.

Emma Nääs är en av de lärare som deltar i workshopen, hon är minst sagt entusiastisk över den nya situation kring lärande som uppstår i sammanhanget.

– Detta är både coolt och utmanande, ler hon. Att på riktigt gå från diskussion till handling är både intressant och spännande, fortsätter hon. Vetskapen att vi bara hade begränsad tid gjorde att diskussionerna tillspetsades. Vi hade inte tid till att diskutera, vända och vrida på argument i så stor utsträckning och framförallt inte att ta hänsyn till åsikter, känslor och tyckanden hit och dit. Tuta och kör-taktiken gjorde att våra kompetenser blev mycket tydliga i diskussionerna. Vi fokuserade verkligen på det som var viktigt och agerade! När eleverna kom var de otroligt fokuserade och villiga att utvecklas tillsammans med oss. Vi lärde oss tillsammans, på riktigt, eftersom både elever och lärare utmanades att göra bitar vi aldrig gjort förut. En gemensam reflektion som både elever och lärare gjorde, var att eleverna var relativt ovana vid att få ett uppdrag där målet var gemensamt för alla men att vägen dit kunde se olika ut. De var vana vid att bli guidade i hur de skulle göra mer exakt och att tydliga instruktioner kring processen dit fanns tillgängliga. Idag gjorde de en helt annan erfarenhet och eleverna lät oss förstå att de tyckte om att få friheten att välja väg och process eftersom det ökade den egna kreativiteten och innovationsförmågan. När de startade arbetet blev många dock lite paralyserade och visste inte med vad, eller hur de skulle komma igång.

Vad ställde det för krav på er lärare? 
– Vi märkte att vi behövde ta ett steg tillbaka och våga låta eleverna tänka utanför boxen, fortsätter Emma Nääs insiktsfullt. Det hela utgjorde ett experiment i samarbete, att lyssna, ta in, kompromissa, tänka skarpt, våga delge sin åsikt och lita på andra. Det gällde för både lärare och elever, vi gick in i parallella processer av lärande. Lärare är ju alla ledare och det intressanta i vår del av arbetet var att här skulle ett gäng ledare under begränsad tid komma fram till en gemensam lösning. Jag tyckte det var mycket inspirerande att ta del av alla reaktioner, tankar och processer som uppstod, både hos andra och mig själv. Att byta kontext så här på alla plan gör att jag får tillgång till mitt eget lärande på en annan nivå, det är som att jag objektivt kan granska mig själv och hur jag fungerar i min roll.

Alen Ibrakovic är även han en av de pedagoger som startat en ny skola för dagen, så här tänker han om upplevelserna idag.

– Utmana sig själv att göra något nytt, att våga lära sig själv, kasta mig ut och betrakta mitt eget lärande samtidigt som jag ska vara en del i att iscensätta en ny lärandeerfarenhet för elever jag inte känner och för elever som inte känner till svensk skola. Det är oerhört kul, de är mycket aktiva, självständiga och kreativa. De uttrycker stort intresse för uppgiften. Jag föreställde mig att de skulle sitta för sig själva med surfplattorna men så blev det inte alls! De samarbetar och använder verktygen för att gemensamt skapa en process. Detta kan verkligen bli hur som helst, det finns inget rätt eller fel utan processen är det intressanta att följa. Det ska bli oerhört spännande att få ta del av de digitala slutprodukterna. Kulturkrockar mellan skolsystemen finns definitivt och det visar sig tydligast i form av bemötande från eleverna, de har en väldigt stor respekt för oss pedagoger. Idag har vi skapat en skola där vi har en mer handledande roll – eleverna tar mer eget ansvar här och då blir den typen av lärarroll mycket tydligare. Det är detta jag vill uppnå hemma också en lugn, positiv rolig arbetsmiljö, med tydligt fokus på lärande. Vad de lär sig? Vi lär oss alla fantastiskt mycket på kort tid i ett sådant här sammanhang, men analys, innovation, konsekvenstänkande, reflektion, metaperspektiv på sitt eget lärande, är bara några av de saker jag tänkt på idag, något vi gör för lite i skolvardagen på hemmaplan.

De digitala produktionerna som presenteras mot slutet av dagen är minst sagt imponerande, de vittnar om innovation, kreativitet, nya erfarenheter och inte minst ett fantastiskt samarbete! Ett antal pedagoger tar med sig produktionerna hem för att visa elever och kollegor och för att starta igång liknade projekt som dagens uppgifter, för att sedan kunna visa de brittiska eleverna.

Med några avslutande ord sammanfattar Maria Abrahamsson en viktig aspekt.

– Tankar och reflektioner som väckts här idag genom ”görandet” finns nu som erfarenheter bevarade i deltagarnas sinne, förhoppningen är att alla som medverkat kommer att hitta delar eller helheter de kan applicera eller använda i sin egen verksamhet för att verkligen förbättra undervisningen och lärandet för eleverna. Att kasta sig ut i det okända och våga skapa nya erfarenheter tillsammans med eleverna där målet är att få syn på sitt lärande och kunna utveckla det är oerhört spännande.

Stay tuned. Det kommer mer…

 

En unik röst i BETT-sammanhang!

Under hösten har han, med sin helt makalösa röst, tagit plats i många svenskars vardagsrum. Han har inte bara sjungit sig in i hemmen utan också rakt in i svenska folkets hjärtan. De flesta känner honom kanske som Idol-Martin och förra årets vinnare av tävlingen Idol. När vi ses har han precis haft ett gig i ett helt annat sammanhang, BETT i London. Publiken? Utbildningsvärlden!

– Det här är otroligt kul! Musik är mitt liv och jag älskar att stå på scen! Detta är en speciell kväll och det blev en sån härlig kontakt med publiken, jag skulle kunna köra tio låtar till, skrattar Martin Almgren på sitt oerhört varma och gemytliga vis.

Din karriär har tagit fart ordentligt, nu på en internationell arena, vad fick dig att tacka ja till den här typen av spelning?

– Det är fullt upp, men jag tackade ja ändå. Lin Education som är en av de största BETT-arrangörerna i Sverige, verkar vara ett oerhört spännande företag och eventet verkade otroligt kul. Det är något som är nytt och spännande berättar Martin med sann inlevelse.

Och är det något som fångar mitt intresse här så är det just äktheten och att han verkligen är sig själv. Det är så oerhört befriande att talas vid. Framgångshistorien är på många sätt rörande och när Martin Almgren ger mig möjlighet att ställa frågor om det väsentliga i tillvaron, inser jag vilken enormt viktig röst han är för unga människors utveckling och välmående. Och det är fler än våra ungdomar som har att lära av Martins erfarenheter.

– Jag har alltid varit en outsider och bestämde mig helt enkelt för att vara mig själv. Det fick bära eller brista. Och det är något jag vill förmedla till alla människor. Att det är okej att vara den du är. Särskilt unga människor idag som tror att de måste förändras och passa in i en mall. Det behöver inte vara så, det är jag ett exempel på skrattar han stort. Det är oerhört viktigt och något jag verkligen vet utifrån egna erfarenheter. Det är inte alltid lätt men jag vet att jag vinner inom mig och kan bidra till att göra samhället mer tolerant. Viktigast kanske är att vi accepterar oss själva som vi är och kör på det.

Vad innebär det i praktiken?

– I mitt fall så handlar det om att vara en förebild, att ge unga chansen att uppleva att du faktiskt kan vara den du är och ändå lyckas! Jag får möjlighet att stå på scen, spela in album och så vidare för att jag är bra på något jag älskar att göra. Det är passionen för musik som har tagit mig hit, inte att jag passar in i en mall liksom, är du med ler han stort och det går inte att ta miste på den genuina lycka han känner.

Det känns som att bli kramad inifrån. Jag kan så klart inte låta bli att fråga om Martins egna skolminnen och då skrattar han om möjligt ännu mer innerligt.

– Jag var nog riktigt besvärlig mellan varven i skolan, ler han, men jag hade underbara lärare som satte stopp när det var bra. De visste vad de gjorde och vi hade egentligen en riktigt bra tid ihop. Jag uppskattade deras förmåga att sätta gränser och vara tydliga minns han med allvar.

När upptäckte du din egen talang?

– Så länge jag kan minnas har jag nog fått höra att jag kan sjunga. Det intressanta var att jag lyssnade på några klasskompisar som sa att jag INTE kunde sjunga och då slutade jag ett tag, sedan kunde jag väl helt enkelt inte låta bli utan bara sjöng för att det var så naturligt.

Vad skulle du vilja skicka med skolsverige på en fortsatt utvecklingsresa?

– Kanske just det, att vara tydliga i vad som gäller och att aldrig någonsin säga vem som kan bli vad. Uppmuntra människor, stora som små att hitta sin passion och framför allt att vara den de är.

Finns det något som inte allmänheten känner till om dig?

– Ha ha ha! Ja det är väl att jag har ett otroligt stort, nästan nördigt, intresse för teknik och digitala verktyg. Jag är intresserad av hur tekniken underlättar vardagen för människan och det är ju något jag upplever själv, både privat och som artist. Därför var det extra kul att få ett gig i anslutning till BETT, lite som att vara i paradiset, musik och teknik på en gång!

När jag ger mig ut i den kyliga Londondimman närmare midnatt  är mitt ansikte klätt i världens största leende, vilken HÄRLIG MÄNNISKA tänker jag och ropar TAXI!

Första Sprout-datorn i Sverige finns nu på Häggviksskolan i Sollentuna!

Det finns en tekniklärare i Sverige som just nu svävar på moln och är oerhört entusiastisk! Helene Zeland Bodin på Häggviksskolan i Sollentuna har äntligen fått mottaga priset från en tävling i nätverkande på årets BETT-mässa i London. Lin Education arrangerade tävlingen och tillsammans med HP har de nu överlämnat en Sprout till en lyrisk vinnare. Den är en av de få i sitt slag här eftersom HP ännu inte lanserat Sprout på den svenska marknaden. Datorn skickades från England och Helene tog emot den med stor glädje:

-Vilken tur att jag är själv hemma i helgen så att jag kan testa ordentligt!

Och vad är då det unika med en Sprout? Jo Sprout ger dig ett hands-on sätt att interagera med innehållet på skärmen – i form av en dator med projektor och scanner där du har en digital och en fysisk arbetsyta. I undervisningssammanhang kan läraren och eleven helt enkelt prova sig fram och skapa olika varianter av objekt i 3D, innan utskrift sker. För Helene som är tekniklärare är möjligheterna med en Sprout och en 3D-skrivare oändliga och hon ser verkligen fram emot att få introducera detta i sitt arbete.

För att få en bild av möjliga användningsområden ta en titt här:

https://www.youtube.com/watch?v=IBnf_lHxPdE