7F vågar och vinner – kunskap som ger ringar på vattnet!

Det är fullt ös i 7Fs klassrum på Östra Grundskolan. I en av de arbetsgrupper jag talar med är koncentrationen knivskarp. Processen är igång men har tagit en helt annan riktning än vad eleverna först tänkte. Det som är jobbigt först och skapar extra arbete kan plötsligt bli en möjlighet till något helt nytt i nästa ögonblick.

– Vi har börjat jobba med yrken i skolan. Först valde vi att undersöka ett företag som kallas Dice, vilka producerar spelet Battlefield 1 och släpptes nu i oktober. Det jobbiga med allt det här är att det var väldigt krångligt att komma i kontakt med Dice. Vi fick helt enkelt planera om och komma på en ny idé där vi verkligen kunde lära oss något om den framtida arbetsmarknaden. När vi jobbar så här gäller det verkligen att vi är flexibla. Det var då vi fick den bästa idén på länge. Vi funderade på företag som påverkar alla mer eller mindre dagligen. Post Nord! Vi letade reda på kontaktuppgifterna och pratade med en person där vid namn heter Maria. Vi intervjuade Maria om hennes yrke på Postnord och hon verkade vara ganska så nöjd med sitt jobb. Att jobba på Post Nord verkar kul. Vi tror dock att det här arbetet kommer att försvinna om några år, kanske inom 10-15 år, för det finns mycket smidigare och snabbare sätt att kommunicera på nu. Dessutom betalar  folk räkningarna online. Det mesta i transportväg kommer nog lösas med robotar framöver…

Så här ser processen ut för Ville, Jacob och Samuel E. K, elever i 7F på Östra grundskolan, när de börjar arbeta med ett nytt värdeskapande projekt. Hela klassen arbetar med olika uppdrag i mindre grupper om två eller tre, där de själva väljer och kommer fram till vilka företag, yrken och roller de ska kontakta och undersöka. Syftet? Kort sagt att ta reda på mer om olika yrken, bilda sig en uppfattning om hur arbetsmarknaden kommer att se ut när de själva ska ”ut” i arbetslivet eller välja utbildningar. Eleverna har också i uppgift att producera ett material kring sina insikter som de sedan kan dela med jämnåriga.

– Att jobba så här behöver inte vara så avancerat, svårt eller stort, berättar 7Fs lärare Maria Wiman. Ofta är det så omfattande och stora projekt som ska visas upp för att få legitimitet. Vi gör både och, det handlar egentligen mer om ett mind set säger hon. Att lägga till den där lilla extra dimensionen som gör att det upplevs mer meningsfullt för eleverna. Och skapar ringar på vattnet…

Kopplingen till Lgr 11…

Ville, Jacob och Samuel har efter några lektioner arbetat fram ett underlag som gör att de upptäckt och lärt sig en hel del nytt på vägen. De tränar en hel del i enlighet med målen i Lgr 11 och svenskämnet:

– Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord, ljud och bild samspelar.
– Olika sätt att bearbeta egna texter till innehåll och form. Hur man ger och tar emot respons på texter.
– Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare. Anpassning av språk, disposition och disposition till syfte och mottagare.
– Skillnader i språkanvändning beroende på i vilket sammanhang, med vem och med vilket syfte man kommunicerar.
– Informationssökning genom intervjuer.

Inför genomförandet av intervjun förberedde de sig mentalt för själva samtalet och bokningen av intervjun.

– Det är både läskigt och roligt. En del vuxna reagerar så konstigt när barn kontaktar dem, men i de flesta fall går det bra och många ger positiv respons. Som Maria på Post Nord exempelvis. Henne var det lätt att prata med.

Hur är det att jobba på posten och vad exakt gör du?

– Jag är pressekreterare på Postnord. I mitt fall betyder det att jag ansvarar för kontakten med journalister, så om journalister vill veta något om Postnord så ringer de till mig. Antingen så svarar jag på frågan direkt eller så skickar jag frågan vidare till någon som är expert på ämnet.

Hur många brev delas ut på ett år?

– Det är nästan två miljarder brev! Det finns nästan 10 000 brevbärare i Sverige som jobbar på Postnord.

Hur lång tid tar det från att man hämtar ett brev i brevlådan till att det delas ut?

– Det ska ta ungefär ett dygn från det att man har lagt brevet i en gul brevlåda (innan tömningstid) till att det dyker upp hemma hos någon.

Vad gör man om man jobbar på Postnords kontor?

– På huvudkontoret i Solna jobbar nästan tusen personer så det är ju väldigt olika arbetsuppgifter. Det finns folk som jobbar med personalfrågor och ekonomifrågor. Sedan finns det många fler kontor ute i landet också. Det finns 400 brevbärarkontor ute i Sverige. Vi har också ungefär 1650 postombud ute i Sverige där man kan hämta ut grejer som man har köpt på nätet.

Det har ju gått lite rykten om att Postnords brevbärare inte är så försiktiga med posten. Vet du något om det?

– Jag vet att det har förekommit att man har filmat medarbetare som inte har gjort riktigt som de ska. De medarbetarna får man ju då ta ett snack med och säga till att de inte ska göra så. De allra allra flesta gör ju som de ska men det finns alltid någon som kanske har för bråttom eller så.

Har ni öppet dygnet runt varje dag hela året?

– Ja faktiskt. Det är alltid någon som jobbar på Postnord, oavsett tid eller dag. Lastbilschaufförer kör ju exempelvis post på nätterna. Terminalarbetare som hanterar brev och paket gör också detta mycket på nätterna.

Vi frågar eleverna…

Och visst får eleverna öva upp både mod och flexibilitet men också sociala förmågor som att ta kontakt med företag och personer i mer formella sammanhang. När de sammanfattar sina reflektioner kring att arbeta värdeskapande och entreprenöriellt handlar det inte bara om att det är roligt. Det är det, (självklart) men de berättar att det är utmanande på många sätt. Att ta ansvar för att saker blir gjorda, att lära sig resa och transportera sig lokalt för att genomföra en intervju, att komma på idéer som håller hela vägen och ibland tvingas tänka om är några av de aspekter som kommer upp. De flesta är rörande överens om att detta är färdigheter de har nytta av utanför skolan och även när de blir äldre. Eleverna upplever en enorm skillnad i sin egen motivation när de vet att andra kommer att ta del av det se gör.

– Att det är viktigt för någon spelar stor roll, att det vi gör är av betydelse för någon annan gör ju att vi tar uppgifterna på allvar och verkligen anstränger oss. Det är verkligen jättestor skillnad på att bara ta anteckningar ur en bok och visa läraren som redan kan det och på att läsa om något, undersöka det, intervjua och själv skapa ett material som andra kan ha nytta av. Då får det liv. Ett papper som en lärare tittar på för att bocka av något och sedan slänga det känns bara meningslöst, avslutar 7F unisont.

– Just nu samlar 7F in pengar för att barn i krigsdrabbade länder ska få möjlighet att gå i skolan. Det är något som engagerar klassen enormt! Igår ringde eleverna runt till de lokala företagen för att kunna sponsra arbetet. Sebbe och Kalle fick god kontakt med Matdax i Hökarängen och idag hämtar de godisk och choklad. Försäljningen är redan igång och alla pengar går till Musikhjälpen. Din klass vill säkert också hjälpa till! Det är bara att slå alla kloka huvuden ihop och hitta vägar. Tänk fritt! Det skapar dessutom en fantastisk stämning i gruppen att enas kring något så viktigt och arbeta för en god sak, avslutar Maria och hennes elever.

 

 

 

Digitaliseringens vara utanför skolans väggar

I skolverkets första utkast kring införandet av digitalisering och programmering handlar en del om förståelsen för att konstruera och få objekt att röra sig. Kanske är det fortfarande ett stort antal människor som ställer sig frågande till varför och om det verkligen är nödvändigt? Låt oss titta på varför svaret på båda frågorna är ja.

Digitaliseringens utveckling har redan hunnit bli historisk. En historia vi kan lära av, för att försöka förstå vår kommande utveckling. Digitaliseringen är ett begrepp som kan betyda väldigt olika saker för oss människor och ta sig många uttryck. Ursprungligen handlade det om att föra över information från papper till datorformat.

Sedan dess har det hänt en hel del. För att förstå varför digitalisering och programmering är viktigt och till och med nödvändigt att föra in i skolan kan det vara lärorikt att titta på den praktiska vardagen ute i arbetslivet. Här är digitaliseringen på sina håll nämligen i full gång, paradoxalt nog finns det mycket att göra. I näringslivets olika branscher handlar digitaliseringen om att skapa effektivitetsvinster. Transportområdet är en av de branscher där effektiviteten skulle kunna höjas avsevärt .

– I hamnar ska inkommande gods förtullas, och här skulle ett digitalt ”handslag” kunna kapa en del tid och arbete. Om informationen finns digitaliserad återstår arbetet att få olika databaser att kommunicera med varandra. Vid hantering av incidenter, stora evenemang och extremväder finns ofta all information digitalt, men datorerna hör till olika organisationer och pratar inte med varandra. Här finns utrymme för förbättring menar Björn Hugosson på WSP. I ett pressmeddelande förklarar han att ”trafikstyrning i realtid blir allt viktigare i våra stora städer, där stora mängder data från kameror och annan mätutrustning finns att tillgå. Nästa steg blir att utnyttja positionsdata från alla mobiltelefoner som flyter omkring i trafiken. Appar som Waze har funnits ett tag och ger trafikanter nyttig information som kan effektivisera valen av färdsätt och färdväg. Sist men inte minst har e-handeln mognat och ger möjlighet att få hem dagligvaror eller välja mellan produkter från hela världen utan att behöva resa mer än till det lokala utlämningsstället”.

Vad betyder då digitaliseringen för transporterna av gods och människor?

Vissa förändringar har redan skett. Transportföretagen ställer om från brev till paket. Den framväxande Spotify-generationen väljer att boka bil när man behöver istället för att köpa en. Och trafikledningen i större städer utnyttjar olika digitala källor för att styra trafiken på ett effektivt sätt. Många av dessa förändringar har effekten att:

– Minska slitaget på vägar och järnvägar

– Optimera trafikflödena så att infrastrukturen kan utnyttjas mer effektivt

– Sänka lönekostnaderna för t ex övervakning och trafikering

– Färre olyckor med tillhörande kostnader

Ser man längre fram i tiden så kan digitaliseringen leda till nya typer av transporter. Automatiserade, förarlösa fordon rullar redan i Googles regi och många biltillverkare har försöksprojekt. Fullt implementerade kan dessa leda till ganska stora effektiviseringar i och med att bilar kan bilda ”fordonståg” som utnyttjar vägytan effektivare, och automatiserade taxiflottor kan göra många parkeringsytor överflödiga. Där skulle då exempelvis bostäder kunna byggas. Transporter av varor kan göras av drönare och därmed sparar man in på lastbilstrafiken. Förarlösa bussar kan potentiellt leda till billigare kollektivtrafik eftersom förarnas lön står för halva kostnaden idag.

Drönare används i en mängd olika försöksverksamheter redan och fördelarna är många. Vi har sett exempel där de används för att måla om husväggar och tvätta fönster. Arbeten som i vissa fall inneburit stora riskmoment för människor som nu alltså kan automatiseras.

Forskaren Linda Manila menar att programmering i skolan är ett sätt att få eleverna att greppa världen. Mjukvara är en del av samhället och omger oss i nästan allt vi möter dagligen. När Computer Sweden häromdagen arrangerade konferensen It i skolan gav hon uttryck för självklarheten med programmering i läroplanen. ”Det är en ny del av allmänbildningen. Jag tycker det argumentet räcker”.

Tittar vi på det företagen arbetar med inom logistik, transport och handel för att utveckla och förbättra resultat är det inte så svårt att förstå Manilas argument och ställningstagande. Det finns även andra branscher som ser möjligheter med digitalisering. Wearables som google glasses har blivit populärt bland konsumenter men nu börjar även företagen att fundera på olika sätt att utnyttja den nya typen av små, bärbara datorer – som byggs in i olika bärbara ting – i affärsverksamheten för att förbättra effektiviteten.

Bland några exempel kan nämnas läkare och sjuksjuksköterskor som använder smarta glasögon för att läsa patientjournaler och samtidigt utför patientundersökningar. På oljeriggar används smarta hjälmar för att kommunicera med landbaserade experter för att vägleda en arbetare att utföra specifika uppgifter.

Logistikfirman DHL arbetar med ett pilotprojekt i Nederländerna tillsammans med Ricoh och Ubimax där smarta glasögon spelar huvudrollen. I projektet implementerar de konceptet ”vision picking” som hjälp i sin lagerverksamhet. Glasögonen använder lokalisering för att guida lagerarbetare genom lagret både för att snabba upp sorteringsprocessen och minimera felsorteringar. Enligt företaget har projektet inneburit en effektivitetsvinst på 25 procent sedan det började.

Alla dessa exempel bygger på behovet av effektivitet men också på behovet av precision och utveckling för bättre resultat, säkerhet och för att underlätta. Ju tidigare skolan kan vara en del i att använda sig av digitala verktyg, där det finns en nytta och ett tydligt varför, desto bättre. Med det sagt behöver barn naturligtvis fortsätta lära sig läsa skriva och räkna. Precis som tidigare. Vi behöver acceptera digitaliseringen som en del av utvecklingen och se hur vi på bästa sätt kan välkomna den i skolan som vilket annat tidsenligt verktyg som helst. Ju snabbare vi kan flytta fokus från varför till hur, desto bättre för samhället.

 

 

Det händer just nu på skolledarkongressen…

Den nödvändiga digitaliseringen – så lyder temat på årets upplaga av Nordiska Skolledarkongress när 1350 skolledare samlas på svenska mässan i Göteborg. Digitaliseringen med ledord som programmering och innovation, diskuteras i olika sammanhang från morgon till kväll.

Talarna är flera och en av de mest eftertraktade att lyssna till enligt många är naturligtvis skolminister Gustav Fridolin som avslutar dagarna med att lägga fokus på ansvarstagande  ”En stärkt styrkedja börjar i en stark ansvarskultur – regeringens politik för tid, mandat och stöd till skolledare”.

Horisonten är på plats för att söka kunskap och erfarenheter om hur det nya medielandskapet påverkar skolan och vilka krav digitaliseringen egentligen ställer på skola, lärare och skolledare. Hur ser skolorna med ledarna i spetsen på framtidens skola? Vi träffar bland andra Glömstaskolans rektor Peter Bragner som på sin blogg tydligt och klart tar ställning till digitaliseringen.

”Om vi på riktigt vill den växande generations väl måste vi våga acceptera att skolan måste anpassa sig till en ny värld där många tidigare sanningar inte längre har bärkraft. Teknik i skolan ska inte bara förenkla och förändra lärandet. Det förändrar även kontexten för lärandet och kanske framförallt utmanar det förståelsen för kunskap och kompetens i dess djupare meningar”. Detta är något vi kommer att diskutera i vidare mening samtidigt som vi tar det av Glömstaskolans visioner och kommande mycket spännande utvecklingsarbete.

Nästa spännade talare vi följer blir Annika Steiber, PhD i Corporate Innovation och direktör för nordiska avdelningen på Strategos. Hon lyfter möjligheterna med utbildningsinnovation och sätter fokus på hur rektorer kan blir mer innovativa, bland annat genom att lära av Google. Tillsammans med Edward Jensinger, områdeschef gymnasiet i Malmö stad, diskuteras varför innovation och teknik är avgörande för en positiv och nödvändig utveckling.

Morgonen inleddes också med en prisutdelning av rang. Sveriges stora skolledarpris på 100 000 kronor gick till Anna Hansson Bittár för att hon ”är en skicklig ledare med lång erfarenhet och som använder den till att ständigt utmana sina egna tankemönster”. Motiveringen fortsatte ”hennes skolledarskap är ett föredöme och vilar stabilt på etisk grund”. Det var en djupt rörd Anna Hansson Bittár  från Brevik skola i Tyresö som tog emot priset.

– Jag är mycket lycklig och hedrad säger hon till media.

Åter till golvet och alla taggade skolledare…

Makerplaner i Schlagertävling!

Tobias Israelsson är en oerhört kreativ pedagog som ser stora möjligheter i att utveckla undervisningen så att den speglar samtida händelser – i stort och smått. Det han gör växer genom möjligheterna att dela erfarenheter med elever och pedagoger i andra delar av landet. Förutom klassens mycket välbesökta blogg har Tobias  bland annat tagit fram Schlagerspelet, en mycket populär aktivitet bland eleverna som nu spridit sig och blivit stort – med deltagande skolor från hela Sverige.

– Min klass, Lillehammer som är en årskurs 3 här på Prolympia i Jönköping, har sedan deltävling 1 i Melodifestivalen spelat ett matematikspel som vi kallar för ”Schlagerspelet”. Genom vår klassblogg har vi utmanat andra klasser att vara med och tävla i Schlagerspelet. Första omgången var vi 23 klasser eller grupper, från olika delar av Sverige som deltog. I fredags tog vi ut vårt stall till Schlagerspelets grand finale. Schlagerspelet, är uppbyggt ungefär som ett managerspel. Det är första gången som vi har varit så här många deltagande klasser som tävlar mot varandra.

Hur har det gått?

– Första deltävlingen vann klass 3 Montreal på Prolympia, JKPG. Deltävling två vann åk 5 på Villastadsskolan från Norrköping. Deltävling 3 vann 5 A, Tullingebergsskolan från Botkyrka och deltävling 4 vann åk 4 på Spekerödsskolan i Stenungsund. De deltagande klasserna har varit mycket positiva till spelet och de flesta skolorna har varit med i alla fem deltävlingar.

Speldeltagandet växer för varje år. Vad är det som gör det så intressant?

– Dels beror det på att spelet passar alla åldrar. Vi har haft deltagande klasser eller grupper från F-klass upp till åk 6. Det finns två olika svårighetsgrader på spelet. Spelet ger goda möjligheter att arbeta vidare med sådant som behandlas i spelet, så som landskap, städer, Götaland, Svealand, Norrland, viktenheter, längdenheter, kronor, medelvärde, typvärde, median, statistik där vi gör diagram och tabeller exempelvis. Att spelet är uppdelat i deltävlingar – precis som melodifestivalen är – gör att eleverna får ”resa runt” till de olika geografiska platserna där deltävlingarna går av stapeln. Varje deltävling består av ett antal uppgifter att lösa och som är kopplade till Lgr 11. Ett populärt moment är frågesporten som är kopplad till bland annat de geografiska platserna. Att de deltagande skolorna sedan delar resultat och lösningar med varandra gör det nog extra spännande.

Vad har du fått för feedback på uppgifterna som är kopplade till spelet?

– Jag vet att omgången med viktenheter upplevdes som svår. Här har jag en tanke att vi lärare kunde tipsa varandra om hur man praktiskt skulle kunna jobba vidare med vikt kopplat till spelet. Jag tror att vi kollegor skulle kunna dra stor nytta av varandras erfarenheter här och verkligen göra något av möjligheten till samarbete som finns genom att spelet spridit sig och alltfler vill delta.

Hur ser du att spelet skulle kunna utvecklas vidare?

– Klasserna som deltar skulle kunna skicka bilder/lektionsplaneringar som sedan publiceras digitalt där vi alla kan ta del av varandras arbete. Eleverna skulle kunna skriva utvärderingar som skolorna och eleverna kan ta del av. Jag tror som sagt på en utvecklad delakultur och ett utvecklat kollegialt lärande för både lärare och elever. En annan idé jag har är att tolka de olika bidragens texter i form av dans, skådespel, text, bild. Även detta skulle kunna delas och vi skulle kunna göra det till en del av tävlingsmomentet också. När det gäller makerkulturen ser jag att Schlagertävlingen skulle kunna utgöra en spännande grund för att få in det praktiska skapandet och fler estetiska moment i uppgifterna. Vi arbetar mycket med att få in de teoretiska begreppen i matematik exempelvis och skapa förståelse för dem. Det skulle vara spännande att ta in makerperspektivet och skapandet som en del för att öka förståelsen ännu mer. Kanske skulle vi kunna skapa miniatyrscener med ljud och ljus utifrån olika bidrag i festivalen. Att vi är många deltagare spridda över landet är fantastiskt berikande – det vore kul att upprätta någon form av digitalt makerspace där vi alla kan dela våra erfarenheter genom film, ljud, text och bild exempelvis. Detta är en dimension av utveckling jag tror mycket på och gärna skulle se framöver. Finns intresse och erfarenheter – hör gärna av er.

Här hittar du bloggen och schlagerspelet 2016. Välkommen in!

Strategier som förbättrar elevernas resultat!

Redaktionen utmanade en grupp lärare att gå tillbaka i tiden och återupptäcka sina egna handlingsmönster vid uppstarten av ett nytt läsår. Utmaningen bestod i att återskapa första veckan av de fem senaste läsåren och hur resultaten av det som gjordes då påverkades. Det finns ingen vetenskap bakom testet men det är intressant att pröva sina erfarenheter och granska resultaten utifrån olika handlingsmönster. Det handlar egentligen om att upptäcka egna mönster vi skapar och hur de i sin tur kan utvecklas för att förbättra möjligheterna för eleverna att lära, menar Helena Carlsson från Norrköping, en av de grundskolelärare som medverkade.

– När jag släppte min egen agenda baserad på min egen tolkning av styrdokumenten och istället började influeras av elevernas idéer om vad de ville lära sig och då jobba för att anpassa dem i enlighet med Lgr 11, blev lektionerna mer givande och intressanta för oss alla, konstaterar hon snabbt. När jag tittar tillbaka över tid och diskuterat med pedagoger runt om i Sverige gällande den här utmaningen, kom vi fram till ett antal strategier eller verktyg som vi tror är bra att introducera i början av terminen och sedan återkoppla till under läsårets gång. Genom att knyta an till de här strategierna med jämna mellanrum, kommunicerar vi våra förväntningar och vår tro på att eleverna faktiskt klarar och kan mycket mer än vad de själva, i alla fall inledningsvis, tror. Jag har också noterat att när eleverna bygger lärandet på de här strategierna blir de mer medvetna om vad och hur de lär sig. De lägger grunden till ett livslångt lärande och utvecklar förmågor, användbara utanför skolans väggar. Det innebär även att vi som lärare kompetensutvecklas på vägen och tar in yttre influenser som får oss att se nya möjligheter.

1) Frågeverktygslådan – lär dig vilka konsekvenser ditt sätt att ställa en fråga får för svaret som kommer:

Frågor står i centrum för lärande, vissa frågor ger begränsade svar medan andra breddar området för frågan och ger utrymme för diskussion och fördjupning. Däremellan rör sig ett spektra av olika frågatyper. Frågetyperna i form av verktygslådan är ett begrepp skapat av amerikanskan McKenzie, hon använder verktygslådan med barn redan i förskoleåldern för att stretcha deras sinnen att tänka bortom ”rätt” svar i lärandesituationer. Det handlar om att medvetandegöra en frågerepertoar där eleven lär sig se vilka olika typer av svar de faktiskt får beroende på hur de ställer en fråga.

2) Kunskap om hur du får svar:

Idag sker informations- och kunskapsinhämtning till stor del genom internet. Sökmotorns resultat bestäms av flera faktorer, bland annat användarens plats och sökhistorik. Men för att gräva djupare och hitta bättre svar, behöver eleverna utbildning om hur man gör avancerade sökningar. Detta innebär att bli skicklig på att använda sökoperatorer, förstå källor och noga överväga söktermer. Både vi pedagoger och eleverna förutsätter att de vet hur man använder Google på ett adekvat sätt, men att veta hur man söker efter specifik information väl, kräver övning. Redan i uppstarten av läsåret är det därför viktigt att lära eleverna hur de ”frågar” efter korrekt information beroende vad de letar efter. Vi kan inte bara börja lära barn algoritmer och kodning, för det måste de förstå hur vi drar bäst nytta av kunskapen om hur dessa fungerar.

Att veta hur man hittar information på andra plattformar är också viktigt. Till exempel hur vi kan ställa frågor på Twitter med hjälp av en hashtag eller hänvisa till experter – det ger betydligt mer intressanta resultat än en allmän sökmotorfråga. En hel del elever (och lärare!) förstår inte hur man använder Twitter i undervisningen. De har aldrig fått lära sig att följa de smartaste hjärnorna i världen som diskuterar just det aktuella ämnet eleverna ska förkovra sig i. De har sannolikt heller aldrig fått lära sig att ställa en fråga på Twitter eftersom det är en annan typ av fråga som krävs där än på Google exempelvis.

3) Lär genom arbete och projekt som skapats av andra elever

Digitala verktyg tillåter eleverna att få tillgång till alla typer av arbete som skapats av andra. När eleverna inser att någon i deras egen ålder skapat något fantastiskt, inspirerar det dem att göra detsamma. Vissa skolor och elever gör projektet i Minecraft , där de uttrycker sin kreativitet i den digitala media som verkligen motiverar dem. Jag uppmanar alla kollegor att hämta inspiration från andra och visa eleverna andra skolors och elevers arbete. I och med ett kollegialt lärande och att dela-kulturen vuxit sig starkare, behöver vi idag inte kunna allt eller behärska allt när vi startar. Vi kan som lärare lära tillsammans med eleverna. Vår uppgift är att förstå såpass mycket att vi kan koppla uppgiften till Lgr 11. Att veta vad andra elever gör är viktigt eftersom elevarbeten ibland är mer motiverande än ett uppdrag som läraren ger. Det är också ett bra sätt att lära sig omvärldsbevakning och få förståelse för hur du som elev kan utveckla ditt eget lärande genom fler metoder.

4) Veta hur man knyter kontakter och arbetar med människor över hela världen

Genom utbyten av olika slag lär sig eleverna om andra kulturer och varandra. Många gånger behöver lärare utveckla sina egna erfarenheter av digitala verktyg som Twitter och Skype med flera, för att hjälpa eleverna att ansluta sig globalt till olika onlinemiljöer. Det finns mängder av olika verktyg, Mystery-skype är ett sätt att få kontakt med andra klasser och skolor ute i världen. Genom sociala medier kan vi idag också skapa kontakt med nästan vem som helst och det är vårt ansvar att förse eleverna med sådana erfarenheter.

Se artikeln om Emma Nääs och hennes egenstartade projekt Global English ett fantastiskt exempel på nätverkande och hur eleverna lärt sig att se dessa möjligheter.

5. Själv reflektera över sitt arbete

Traditionellt är vi lärare ansvariga för att bedöma elevernas prestationer. Men vad skulle hända om vi lägger än mer vikt vid att eleven får nycklar till att utvärdera sitt eget arbete? Vad händer om självreflektion blir en färdighet lika viktigt som att läsa? Det är en spännande tanke. Vi gör en hel del av detta i arbetet med BFL, men jag tror att utvecklingen av ett självreflekterande förhållningssätt i ännu större utsträckning skulle göra att eleverna når ett bättre socialt samspel och tar personligt ansvar i högre grad för sitt eget agerande.

En av John Hattie studier handlar om att analysera effekten av 138 olika influenser på elevers resultat. Läxor, klasstorlek, kön och motivation är några av påverkansfaktorerna  på listan. Men enligt Hatties slutsatser, var förmågan till  självreflektion det som hade hade störst effekt på elevernas resultat.

 

Alla kan lära sig allt – om de bara får!

Igår publicerade redaktionen ett reportage om klass 6A och 6B på Edboskolan i Huddinge. Idag publicerar vi elevernas egen text om sina upplevelser i arbetet med att göra lärandet levande och meningsfullt. Ett svar till det twitterdrev som uppstod med anledning av ett par elevtexter, vilka beskrev varför lärare ska arbeta entreprenöriellt. Ett svar som visar skolsverige att alla kan lära sig allt – om de bara får!

Människor är som snöflingor. Ingen är likadan. Alla lär sig olika snabbt och på olika sätt. Det är det som gör oss unika. Ofta vet man själv på vilket sätt man lär sig bäst.

Att gå i skolan är vårt jobb. Vi är här varje dag, fem dagar i veckan och vi har långa skoldagar. Vuxna får vara med och påverka på sina jobb. Där är ofta valmöjligheten stor, så varför är det provocerande att vi elever berättar om hur vi vill ha vår skoldag? Är det för att vi är yngre, att vi är födda senare? Den makten låg inte i våra händer. Samhället har sedan länge bestämt att vi barn inte ska få vara med och påverka. Men barn är ju framtiden så snälla ge oss en chans innan du dömer ut oss.

Det är inte läraren som ska lära sig saker i skolan, utan det är eleverna. Att faktiskt låta eleverna påverka sin egen skoldag är ett jättebra sätt att lära eleverna att ta ansvar. Självklart kan inte eleverna bestämma allt men tillsammans med läraren kan vi faktiskt bestämma en hel del. Det blir roligare om man får utgå från sig själv och om vi tycker att det är kul att jobba så jobbar vi mer effektivt och då får vi bättre betyg och om vi får bättre betyg får vi bra jobb och en bra framtid och ett bättre Sverige.  Ganska enkelt egentligen.

Det kan låta som en jättestor grej att eleverna ska bestämma i skolan. Men det måste inte vara så komplicerat. Eftersom vi alla är som snöflingor, olika och unika, kanske vi vill jobba på olika sätt. Någon kanske vill spela in en film, en annan kanske vill rita en bild eller ringa ett viktigt samtal och någon annan kanske vill skriva en text. Ofta är ju det en fördel att göra det man är bäst på om man jobbar tillsammans och kämpar för samma sak! Sen ibland måste ju alla göra samma sak såklart eftersom vi också måste följa läroplanen.

För några dagar sedan skrev två av oss (Ida och Ingemar) en text om hur vi har jobbat entreprenöriellt och hur vi vill att vår skoldag ska vara. Vi la upp den på en skolblogg som heter skola365. Det var många personer som hittade texterna och vi fick jättemånga fina och snälla kommentarer, men dock så fick vi många negativa kommentarer också. Kommentarer som sa tex att man måste vara dum för att tro på att det är en tolvåring som har skrivit texten eller att det egentligen var vår lärare Marias åsikter. Det visar bara hur många det är som underskattar oss barn. Man ser oss inte som tänkande personer som kan uttrycka sina egna åsikter. Men det finns barn som faktiskt har egna tankar, ett stort ordförråd och sinnen som är starka nog att få ihop en riktigt bra debattartikel med en röd tråd.

Ja, det är vår lärare som har lärt oss dessa ord och deras mening men hon har bara gjort sitt jobb. Det är tragiskt att det finns vuxna lärare som inte tror att 12,13 åringar kan skriva en bra text eller har ett ordförråd med avancerade ord. Alla ni lärare som tror att barn inte kan liknelser eller svåra ord tycker jag ska börja testa att jobba entreprenöriellt och vara kreativa med era elever. Om man gör skolan roligare så är det lättare att ta in saker. Då lovar vi att texterna blir precis så bra som Ida och Ingemars.

Vi har blivit ifrågasatta och underskattade förut. Kanske reagerar vuxna ibland så för att de inte riktigt förstår exakt hur mycket vi barn kan göra och så blir de lite rädda när de blir motbevisade. Kanske är vissa lärare och rektorer vana vid att eleverna är passiva och inte tar så mycket initiativ?  När barn plötsligt gör något som är bra och säger vad de tycker kanske de blir förskräckta och har svårt att tro att det faktiskt är barn som uttrycker sig så. Men det är faktiskt så att alla kan allting om man bara lär dem!

Vi försöker påverka och förändra på ett entreprenöriellt sätt. För oss är det liksom självklart att barn också ska få påverka sin vardag. Vuxna och barn är ju lika mycket värda. Så med risk för att ännu en gång provocera vill vi säga: Ge eleverna chansen! Kom gemensamt på hur ni ska jobba. Det funkar för oss, det finns ingen anledning för er att inte prova, eller hur?

 

Av klass 6A och 6B, Edboskolan

Elevperspektiv som skapar succée

Året som gått har varit minst sagt omvälvande och utvecklande för klass 6A och 6B på Edboskolan i Huddinge. Den största upplevelsen för både elever och lärare är kanske att ha hittat en verklig drivkraft till lärandet. I ett entreprenöriellt förhållningssätt till styrdokument, verklighet och skolvardag har eleverna tillsammans med sin lärare Maria Wiman startat en magiskt häftig lärprocess. Samtidigt skapar de ett värde för andra människor. Denna unika samverkan, där vuxenvärlden, gestaltad av Maria Wiman verkligen tar sina elevers idéer om förbättring på allvar, har gett fantastiska resultat. Det har gett alla involverade gnistan och tron på att förändring är möjlig!

För att förstå vad som hänt och hur det här har gått till börjar vi med att ta del av svenska- och SO-läraren Maria Wimans berättelse, baserad på ett av de projekt klassen drivit.

-En grå novemberdag förra året inleddes ett skolprojekt alldeles oväntat och högst spontant. Det var då mina elever på Edboskolan i Huddinge fick veta att det inte skulle bli en till säsong av deras favoritprogram, UR:s serie Geografens testamente. Det var också då jag, som lärare, fattade mod och vågade ta steget ut i ett kontrollerat kaos som skulle bli det hittills roligaste som jag har upplevt i mitt yrkesliv. Jag smittades av elevernas engagemang och gnista vilket ledde till att jag också vågade lägga min strukturerade undervisning åt sidan. Eleverna var helt enkelt svinförbannade över att UR inte skulle göra en säsong tre av deras favoritprogram. Det, och inte LGR 11, blev utgångspunkten för vårt kommande projekt – Att rädda Geografens testamente. Vi började med att göra en stor tankekarta tillsammans. Vad kunde vi göra? Hur gör man när man påverkar? Vilka rättigheter har man i en demokrati? Därefter förkovrade jag mig i läroplanen och började bena ut vilket centralt innehåll jag kunde väva in i elevernas idéer.

Efter det var allt satt i rullning.

-Vi gjorde en fysisk tankekarta, med papper och sax, på klassrummets vägg. I bubblorna stod bland annat rubriker som sociala medier, massmedia, andra skolor och kändisar. Sedan skred vi till verket. Totalt 48 elever blev ett team med ett gemensamt mål där olikheter premierades och där alla blev experter på olika områden. Klassens konstnärer började skriva slagord, skissa på flygblad och göra affischer. De tekniskt kunniga satte igång att skapa facebook-sidor, twitter-konton och instagramkonton. Vissa bekantade sig med skolans uråldriga telefon (med sladd!) och började ringa runt till olika tidningar och till tv för att sprida budskapet. Flera elever började göra filmer som vi kunde sprida på sociala medier, andra skrev personliga texter som vi la upp på internet eller som vi skickade till tidningar. Ett helt gäng barn skrev brev och skickade till kändisar, politiker och till andra skolor. Vi jobbade alla för ett gemensamt mål, men vi gjorde det på olika sätt. Alla fick göra det som just de var bra på och allas kompetenser blev viktiga.

Maria fick en ny roll som lärare.

– Jag fick bli projektledare och spindel i nätet. Och allt eftersom projektet växte kunde jag plocka in fler och fler punkter ur läroplanen. När vi i slutet av maj fick till en debatt med UR:s programchef Ami Malmros kunde jag till min glädje drilla eleverna i retorik. Motivationen och engagemanget kommer alldeles gratis och det kommer explosionsartat när eleverna vet att arbetet är viktigt på riktigt! Så här i efterhand, ett drygt år senare kan jag konstatera att detta projekt har täckt stora delar av läroplanen, vad gäller både svenska och samhällskunskap. Eleverna har tagit med mig på en lång resa och fått mig att omvärdera hela min syn på pedagogik. Rent konkret har vi varit med i ett tiotal tidningar, vi har varit med på tv otaliga gånger, vi har fått insändare publicerade, vi har skrivit flera debattartiklar i bland annat Aftonbladet, vi har fått med oss en rad kändisar (däribland Stefan Löfvén och Blondin-Bella) i kampen, vi har debatterat mot Filip och Fredrik i direktsänd tv och vi har träffat UR:s chefer i tung debatt i tv-huset. 17 november blev vi inbjudna till Gomorron Sverige och fick i direktsändning veta att kampen lyckades och att det blir en till säsong av programmet! Vi har också vunnit Huddinge demokratipris på 25 000 kronor. Men framförallt har eleverna insett att de kan påverka. De har arbetat oerhört kreativt enligt devisen att ingenting är omöjligt och de har fått öva på förmågor som de kommer att ha stor nytta av i framtiden. Jag som pedagog har förstått den stora vinsten i att utgå från elevernas gnista och att i möjligaste mån anpassa läroplanen efter undervisningen och inte tvärtom!

Eleverna

Ingemar Sandén är en av de elever vars text om entreprenöriellt lärande publicerades på skolbloggen 365.com. Hans reflektioner är mycket intressanta och visar ett oerhört starkt engagemang, både gällande innehåll och metod. Det mest spännande med detta utdrag ur hans text är att det så väl speglas i en oerhört lyckad samverkan mellan eleven, pedagogen och styrdokumentens mål.

”Nästan alla av er som läser är lärare så nu ska jag berätta vad du som lärare kan göra för att ditt klassrum ska bli mer entreprenöriellt. Du kanske tänker att jobba entreprenöriellt bara är en ursäkt för elever att jobba på ett oortodoxt sätt för att det är “roligare”. Men det är faktiskt lärolikt och det är bra att lära sig om man vill öppna en affär och har pr‐problem eller om du vill starta ett eget företag. Nästan alla nutida jobb behöver i alla fall lite kunskap om att jobba entreprenöriellt.  Entreprenöriellt lärande tränar också din kreativitet, din kommunikationsförmåga och ditt initiativtagande.

Det känns som om att jag säljer entreprenöriellt lärande som en vara men tro på mig när jag säger att jag informerar er om den nya eran i skolans historia som vi försöker uppnå. Vi och några andra är pionjärer och jag kommer med ett budskap. Vi har tidigare samlat in 12 000kr till barnen som flyr från Syrien och nu så håller vi på att samla in pengar till barnsoldater i Afrika som drogas och tvingas att döda sina föräldrar och att gå ut i krig. Just nu har vi snart 17 000 kr men när detta publiceras så har vi säkert mycket mer.

Vissa folk som vi har stött på har frågat vad vi får i gengäld för det som vi gör. Det finns en känsla så stark när man hjälper någon annan människa. Jag känner till den, det gör ni alla, den kallas glädje och det känns som om jag inte behöver ge något mer exempel på varför vi gör det. Som vuxen kommer jag att komma ihåg hur vi jobbade entreprenöriellt. Jag kommer inte att komma ihåg vad vår so-bok hette i sexan, utstående minnen är minnen som står ut, eller hur? Jag brukar ha en kliande känsla i skolan när jag lär mig saker och inte förstår varför jag ska lära mig just det. Det stör mig att jag lär mig om saker som inte behövs och det får mig att inte ge det mitt allt. Varför? För att jag inte kommer tänka tillbaka på när jag gav mitt allt på till exempel ett prov när jag är 30 år och hur tacksam jag är att jag pluggade dag och natt för att få ett A. Den energin kan användas till att rädda döende barn och att lära mig mer samtidigt. Jag vet vad som är viktigt för mig att kunna i framtiden och jag är ledsen, men Picassos födelsedatum är inte min prioritering”.

Visst är det fantastiska tankar att ta del av! Som lärare och pedagog är ju detta den ultimata bekräftelsen på att samarbetet med eleverna i lärandesituationen fungerar och har burit frukt! Det är ju självklart att vilja dela detta med resten av skolsverige för att bidra till att andra också får verktyg och idéer som leder till att skapa meningsfullt lärande för fler elever.

Och det är nu det blir riktigt intressant. För plötsligt får Maria och hennes elever en möjlighet de inte hade räknat med… Den positiva responsen på projekten, arbetsmetoderna och resultaten fullkomligt haglade in. Något som möjliggjordes genom spridningen på sociala medier. Så plötsligt smög sig misstron in på twitterarenan. Lärarkollegor och rektorer(!) bytte skrud till nättroll och fällde nedsättande kommentarer och påståenden om att Maria ”själv skrivit ihop elevernas reflektioner”, att ”en 12-åring aldrig skulle kunna skriva så här” och ”att tro det, är inget annat än ren och skär dumhet”.

– Det gav oss en dimension till menar Maria. Vi fick möjlighet att uppleva det vi pratat om så oerhört mycket, både hur vi behandlar varandra på nätet men också vad som händer i våra digitala fotspår när vi publicerar något på nätet. Att texten plötsligt fick eget liv och att vi på sätt och vis förlorade kontrollen över den. Hur ryktesspridning kan starta och hur det får fart. Allt detta har gett oss möjlighet att diskutera hur vi kan förhålla oss till det som händer när vi delar något på nätet, vilka konsekvenserna kan bli och så vidare.

Vad var elevernas reaktioner när du berättade om helgens twitterdrev?

– Först blev de ledsna för min skull men det som är mest intressant är naturligtvis konsekvensen av vuxna skolmänniskors agerande. Det födde en enorm förvåning över vuxenvärlden och den bestörtning över att barns röster inte räknas, inte tas på allvar, blev det vi talade om mest. Syftet med elevernas texter var att de ville bidra med ett elevperspektiv för att göra skolan bättre. Vi har fått oerhört mycket positiv feedback, vilket har gjort oss stolta och glada så vi rider på en framgångsvåg, skrattar Maria. Den här andra effekten som uppstod hade vi inte riktigt räknat med men vi är tacksamma över att vi fick möjlighet att diskutera den mottagarreaktionen också.

Vad har ni fått för positiv feedback?

– Det är många skolor, lärare och elever som hejar på oss och talar om att vi inspirerar dem till att tänka nytt och våga. Att det verkar så roligt och spännande att utgå från elevernas idéer. Ja, överlag är reaktionerna oerhört positiva. Det jag gör är att uppmuntra, pusha, ge feedback och anpassa det eleverna vill till läroplanen. Alla innovativa, kreativa initiativ är elevernas, så är det verkligen. Det enda jag behöver ha är modet att våga tillsammans med dem. Vi har så fantastiskt kul tillsammans. De ställer öppna frågor, är långt gånga i sitt resonemang och vi får deala med det som händer när det händer.

Vad var det som gjorde att du valde att berätta om twitterdrevet och vuxna branschkollegors misstro för dina elever?

– För det första för att jag vågar det och för att jag tyckte att de skulle få upprättelse, de förtjänar rätten till det de faktisk skapat. För det andra för att vi kunde dra lärdom av detta inför framtida projekt och situationer. De har gnistan att förändra! Kunskapen att göra något åt saken, de utvecklar eget ansvar, de vet verkligen att det går att förändra. De har en fantastisk inställning och har i olika medier gått ut med en inbjudan till dem som tvivlar på deras kompetens. De vill gärna visa upp sitt arbetssätt och bjuder på fika, det är bara att ringa eller maila. Alla är välkomna.

Jag ringer upp klassen och få prata med Matilda Solstrand och Elsa Holmlund i 6B.

– Först blev vi lite chockade över att det finns vuxna och som i det här fallet andra lärare och rektorer, som inte tror på oss. Vårt arbetssätt är väldigt entreprenöriellt och vi gör det vi tycker vi är bra på för att skapa värde för andra. Det är väl klart att vi har snappat upp orden. Maria använder de orden som finns i läroplanen för att de beskriver vad vi gör och när vi berättar om det använder vi samma ord. Vad är det för konstigt med det?

Har ni diskuterat twitterdrevet med era föräldrar?

– Ja, absolut! Våra föräldrars reaktion var att de tyckte det var ett väldigt tråkigt sätt att bemöta barn. De var konfunderade över vad reaktionen egentligen bottnar i.

Hur ser ni på lärarna och rektorerna som gav er möjlighet att uppleva ett drev i sociala medier?

– Det är ju en självklarhet att vuxna ska vara förebilder, och lära oss att argumentera på ett moget sätt. Nu blev det tvärtom. Någon måste ta ansvar och i det här fallet så blev det vi. Och det är ju tydligt att ålder inte spelar ingen roll… Vi tycker att falskheten är det värsta, de har nog pratat inför sina elever om hur man ska bete sig på nätet och att man inte får kränka någon och sedan tänker de inte på konsekvensen av sitt eget uppträdande. Vi har också funderat på hur låga förväntningar de måste ha på sina egna elever. Det känns hemskt! Vi vill gärna att de kommer och besöker oss och pratar med oss, innan de påstår saker om vad vi kan och inte. Det hade varit bättre om de tog reda på vad som gäller genom att gå till källan för information. Helt enkelt kontakta oss.

Det Ingemar, Ida, Matilda och Elsa med klasskollegor ger uttryck för är en konkret form av skolförbättring. Något som föder en enorm motivation och vittnar om en meningsskapande skolgång. Många gånger finns de bästa skolutvecklarna mitt framför ögonen på oss, där i klassrummet. Det är vuxenvärldens och skolans ansvar att se det och skapa möjligheter av det. Finns det någon lärare eller pedagog i vårt land som inte skulle vilja uppleva ett liknande scenario fyllt av mening och mål varje dag tillsammans med sina elever? Skulle svaret mot förmodan vara ja? Då är det hög tid att byta jobb… OMEDELBART.