Sociala medier skapar relationer i det gränslösa klassrummet

Horisonten hälsar Daniel Gausel välkommen! Så här skriver han om sig själv:

Jag heter Daniel Gausel och arbetar som SO-pedagog på häftiga Östra grundskolan i Skogås, Huddinge där jag har ansvar för IKT och likabehandlingsarbetet. Jag har tidigare varit skolledare under tre år, en tjänst jag sökte mig till utifrån mitt brinnande intresse för skolutveckling. Saknaden av den dagliga kontakten och arbetet med eleverna samt insikten av att skolutveckling bäst sker i riktiga lärandesituationer förde mig tillbaka till lärarskapet. Relationer och lärande utifrån mottot ”Viktigt på riktigt” karaktäriserar mina tankar om skola, samt att det vi gör det gör vi för varje enskild elev.

Personligt:

  • Trebarnspappa i en fembarnsbonusfamilj.
  • Handboll och musik.
  • Huddinge i mitt hjärta!!!

Samtidigt som jag öppnar burken med krossade tomater som ska i min berömda köttfärssås plingar det till i telefonen. Jag sneglar upp på klockan och visarna som pekar på kvart i sex innan jag öppnar upp telefonen och läser den långa texten om vad som har hänt. Det är en av eleverna i min mentorsklass som behöver någon att anförtro sig åt, någon han vet kommer att lyssna.

Likes-jagare. Clickbait. Vi diskuterar begreppen i klassrummet tillsammans, visar exempel och reder ut på vilka olika sätt de påverkar vårt intag av information. Begreppen och diskussion är en del av vårt arbete kring källkritik, ett arbete som kommer att innefatta ämnesinnehåll från svenskan såväl som samhällskunskapen och religionen. Eleverna får diskutera hur deras tidigare tweets om Nätkärlek eller om de nyhetsartiklar de har kommenterat på sociala medier skulle kunna ha fått större spridning, vad är det som gör att folk väljer att klicka, väljer att läsa. I vårt tidigare arbete har vi skrivit insändare till tidningar där en del blev utvalda och publicerade. Varför blev just den elevens text antagen, vad är det hon faktiskt har skrivit? Det här är frågor som måste besvaras, frågor som eleverna måste reflektera och resonera kring, för att kunna ta till sig det informationsflöde som finns i dagens samhälle. Återigen blir det svårt att besvara frågorna utan att eleverna får lära sig det ämnesinnehåll som kursplanerna föreskriver men även den fakta och de orsakskedjor som leder till en specifik händelse.

Jag använder mig en del av sociala medier i arbetet med mina elever och det finns egentligen flera orsaker till det. En av de främsta anledningarna till det är att när de får uttrycka sig i en offentlig miljö så blir det på riktigt. De vet om att deras tweets och publiceringar kommer att läsas, det finns på så sätt riktig mottagare. Jag märker att det höjer elevernas prestation, inte bara det som de faktiskt skickar ut utan även under processen dit. Ibland kan det räcka men ännu bättre blir det om eleverna får arbeta med något som faktiskt berör dem på riktigt, något som är begripligt och meningsfullt. Ett exempel på det är det arbetet som ledde fram till en rad publicerade insändare. Arbetet tog sin början i den skönlitterära boken Den osynliga flickan som utspelar sig i Afghanistan under talibanstyre. Vi arbetade med den boken samtidigt som vi uppmärksammade Musikhjälpens arbete för alla barns rätt till att få utbildning. Tillsammans skapade vi en förståelse för behovet av att förändra. Visst, andra klasser och andra skolor startade insamlingar men vi valde att skriva insändare. Förutom att det såklart blev arbeten som för mig blev både roliga och spännande att bedöma blev det arbeten som var meningsfulla för eleverna, arbeten som var viktiga på riktigt.

En annan viktig anledning till att arbeta med sociala medier är förstås utifrån vad vi kan kalla för ett likabehandlingsperspektiv. Precis som för de flesta vuxna så är de sociala medierna viktiga kommunikationsverktyg för våra elever, oftast positivt men som vi vet även negativt. Vi kan ses i olika rapporter att elever upplever sig kränkta och utsatta, problem som vi i skolan ofta åtgärdar med enstaka insatser så som en extra föreläsning. Här kommer min poäng, när jag arbetar så frekvent med sociala medier så får jag kontinuerligt möjligheten att diskutera och arbeta med konsekvenserna av att uttrycka sig på olika sätt. Det blir ett arbete som ut likabehandlingsperspektivet blir både åtgärdande (jag är där och ser mer), förebyggande (kan man skriva så?) och främjande (hur kan vi “bästa skriva”?). Eleverna förstår värdet i arbetet och det blir meningsfullt och viktigt på riktigt.

Jag läser min elevs långa text, kan nästan se hur han sitter och väntar på mitt svar. Jag tänker tillbaka på den resa som vi har haft så här långt, alla höjder och dalar. När pastavattnet kokar över stänger jag bara av plattan och återgår till det svar som jag vill ge honom, det svar han varje dag förtjänar. <3

Dylan Wiliams förhållningssätt BFL lyfter lärandet rejält

Dylan Wiliam börjar bli något av en rikskändis i pedagogiska sammanhang. Förutom att skriva böcker ägnar han sin tid åt att leda lärare och rektorer, världen över, till en djupare förståelse av förhållningssättet bedömning för lärande – BFL. I Sverige samarbetar han med olika utbildningsarrangörer. Hans idéer väcker stort intresse och många skolor är i full färd med att integrera BFL i sitt dagliga arbete.

Morgonen är tidig och frukostgästerna på hotellet vid Globen i Stockholm börjar strömma till. Dylan Wiliam och jag delar upplevelser över en kopp rykande hett te.

-Formativ bedömning som förhållningssätt är mycket enkelt berättar han. Det handlar om att undervisning och lärande blir bättre om läraren börjar där eleven befinner sig. Vägen dit är att ställa frågor som får eleverna att börja tala och samtala.

En av de absolut vanligaste invändningar Dylan Wiliam möter är tid. Upplevelsen av bristen på tid är återkommande för hela mänskligheten när det handlar om att göra förändringar.

– Alla lärare jag möter, tycker att det formativa förhållningssättet skapar helt andra möjligheter och förutsättningar för eleven. Men, i nästa mening säger de att de inte har tid att jobba så här. Jag svarar alltid att tiden finns, men att de sannolikt använder den till något annat. I ledarskapssammanhang brukar jag ibland referera till Stephen Coveys berättelse om mannen som har i uppdrag att såga itu en stor stock. Han använder en slö såg vilket tär på krafterna och gör jobbet långsammare. Någon frågar honom varför han inte slipar sågen? Jag har inte tid säger han och sågar vidare. Så är det även i skolorna. Lärarna är så upptagna med att göra vad de gör att de inte tar sig tid att vässa verktygen.

Dylan Wiliam är orädd, tydlig och rak i kommunikationen, något som kommer att prägla resten av dagens upplevelse och medföra förändring. Väl i det rymliga konferensrummet stiger hundratals lärare och rektorers förväntningar. Strax kommer de få ställa sina egna föreställningar på ända och möjligheten för var och en att vässa sågen ligger vidöppen…

Han knyter an till sitt walesiska ursprung och en av alla de tusentals legender och sagor som berättats i århundraden. Dylan Wiliam trollbinder publiken så till den grad, att det faktiskt skulle gå att höra en knappnål falla i salen som rymmer närmare 400 lärare och rektorer. Publiken håller andan under fullständig tystnad för att plötsligt då och då brista ut i skrattsalvor som ekar av självinsikt och igenkänning när Dylan träffsäkert får varenda en av oss att vända ut och in på våra sanningar och åsikter om skolan, dess syfte och praktik.

Dylan lämnar ingen oberörd. Han lyfter essensen i dagens tema och förklarar det genom att hänvisa till just en gammal folksaga vilken genererar visdomen ”The one who is a leader must be a bridge to others”.  Varje mening levereras med enorm slagkraft och självmedvetenhet. Redan inledningsvis får publiken fundera över hur många inspirerande fortbildningsdagar de deltagit i, som gett dem insikter de inte tidigare haft, som skapat känslan av att att äntligen kunna förändra världen… för att redan nästa dag återgå till gamla mönster… Den risken finns även idag menar Wiliam. Men allteftersom jag lyssnar in, reflekterar och talar med publiken sker en outtalad förändring.

– Något händer när vi får tid att söka svaren inom oss, istället för att projicera det omöjliga i tillvaron på bristande resurser och omständigheter. När vi dessutom får diskutera det som utmanar oss med  kollegor och chefer, dela upplevelser och applicera nyvunna insikter i förhållande till den egna verksamheten blir inspirationen från en sådan här dag ett helt avgörande bränsle, menar en av lärarna i pausen.

– Det som är så bra och användbart i Dylans förhållningssätt reflekterar en av rektorerna, är att vi som ledare får både praktiska verktyg men också möjligheten att tänka större kring hur vi kan skapa förutsättningar för alla lärare att utvecklas hela tiden i sitt arbete. Sådana här dagar är så viktiga att delta i eftersom det får oss att se utvecklingsbehov på alla nivåer i verksamheten. Att dela upplevelsen kollegor emellan gör också att det blir enklare att i praktiken göra förändringar.

Allteftersom dagen går förflyttar Dylan åhörarnas perspektiv, ifrågasätter valda sanningar med väl underbyggda argument. Han guidar oss i utmaningar som forskningen står inför och leder oss dynamiskt genom tankar om vad forskning och beprövad erfarenhet faktiskt belyser. Forskningen säger något om det som hänt, förhållanden och skeenden som tagit plats. Den säger sällan något om det som komma skall. Därav komplexiteten i skolans och lärarens uppdrag.

Är det något som sammanfattar dagen så är det engagemang, behovet av utveckling och viljan att göra skolan till en bättre plats för varje elev. Att skapa förutsättningar för att varje elev skall kunna utveckla förmågan att leda sig själv, förstå hur vi bidrar till konstruktionen av vårt demokratiska samhälle, föra kulturarv och demokratiska värderingar vidare och inte minst skapa ett intressant ämnesinnehåll. Hela Dylans synsätt grundas i dessa fyra områden han definierar som fundament i det vi kallar skola.

För många är han säkert kontroversiell, för den som verkligen vill utveckling och anser sig själv vara en lärande människa i livet och i yrket är han ett måste när det handlar om att verkligen gör skillnad för svensk skola.

*Fortbildningsdagarna arrangeras av Lin Education i samarbete med Dylan Wiliam  i Stockholm den 13/9 och Malmö den 14/9.

Jakten på ett relevant ledarskap

Ledarskap. Ett populärt ord i svensk skoldebatt.  Redaktionen har tagit avstamp i ett antal fördjupade samtal med lärare och rektorer ute på fältet för att inleda jakten på framtidens ledare i skolan – bortom horisonten. Vi efterfrågade vilka egenskaper och beteenden som kommer att vara väsentliga för att leda en verksamhet präglad av den digital transformationen och här är resultatet.

Framtidens ledare…

…är mer visionsdriven

Förmågan att sätta sin verksamhet i ett tydligt och verklighetsnära sammanhang, blir allt viktigare särskilt som konkurrensen om elevernas uppmärksamhet ständigt ökar. I en alltmer digital värld kommer normerna för hur en skola fungerar succesivt förändras. Då väntar kanske ett visionsarbete för en fysisk skola med helt digitala spelregler i form av dygnet-runt-verksamhet?

…är mer kreativ

Kreativitet och innovation både gällande nya arbetssätt och överlevnad på ett allt mer konkurrensutsatt område kommer att behövas. Att släppa fram fler kreativa personer som får ansvar för att utveckla hela verksamheter kommer att bli allt vanligare. Idag leder vi många gånger våra verksamheter utifrån de personer som arbetar där och utifrån ett slags rättviseperspektiv baserat på erfarenhet.

… prioriterar uppgiften före rollen

Att skapa förutsättningar för att lösa uppgifter som tar organisationen till målet kommer att bli allt viktigare och ledarskapet kommer att gå ut på att fördela rollerna kring uppgiften, inte uppgiften kring människorna. Förmågan att sätta mål följs av förmågan att analysera och röja de hinder som finns på vägen. Auktoriteten kommer att förflyttas ut till olika team och beslut kommer att fattas lokalt. I takt med den digitala utvecklingen kommer fler alternativa sätt att organisera verksamheter behövas.

…har större fokus på hållbarhet

Framtidens pedagogiska ledare arbetar med hållbarhet på flera plan. Socialt riktas ännu mer fokus på jämställdhetsarbete som inkluderar både kvinnor och men. Ekologisk hållbarhet i form av en sundare livsstil slår igenom. Yoga och meditationssalar kommer att finnas tillgängliga för alla och vara en självklar del på schemat.

…präglas av transparens och flexibilitet

I digitaliseringens fotspår följer en ännu större öppenhet, allt som görs och hur det görs kommuniceras och görs tillgängligt för alla. Att skapa inflytande och balans (mellan hälsa och effektivitet) blir högprioriterade kärnvärden.

…har hög integritet och är som folk flest

De ledare som tar ansvar för sina aktioner, har en väl utvecklad empatisk förmåga och är förlåtande blir mer framgångsrika. Inget nytt men detta är något framtidens ledare kommer att ha stort fokus på. De ledare som idag upprätthåller en perfekt fasad gör dem opersonliga och tråkiga att ha att göra med. Dessutom går det nästan inte längre att vara ett skal av detta slag. Vi fattar inte alltid rätt beslut och att visa sårbarhet, vara öppen med sina brister och erkänna och reflektera över sina egna misstag är viktiga förmågor som inger förtroende.

…är mer prestigelös och söker hjälp

Att ha mod att vara prestigelös och viljan att lära är något framtida generationers ledare kommer att vara riktigt starka i. Att berätta om sina erfarenheter för att stärka andra och våga be om hjälp kommer också att prägla ledarskapet. Att vända sig till en mentor för att utvecklas i sin roll är ett led i att ta personligt ansvar. Något som kommer att generera ett mer tillåtande klimat överlag.

…är mer positiv till olika generationers kunskap erfarenheter

I ett modernt ledarskap tas alla tillvara och attitydförändringar på arbetsmarknaden börjar växa fram. Det gäller framför allt att vi accepterar och ser möjligheter att äldre och yngre har olika kunskaper och erfarenheter. Ju äldre vi blir, desto längre kommer vi att stanna kvar i arbetslivet. Som ledare är målet att hitta värdet och bekräfta det i alla.

…bedriver en större, fördjupad klimatsmart samverkan internationellt

Med hjälp av tekniken kommer framtidens ledare att möta sina internationella kollegor genom ett par virtual reality-glasögon. I alla fall om företaget Oculus får bestämma. De håller på att utveckla något slags cyklopliknande föremål som kan öppna upp för en ny typ av fördjupad samverkan mellan människor. Tillsammans blir det möjligt att skapa och utforska nya världar och scenarion var vi än befinner oss. Fördelarna är minskad klimatpåverkan genom färre resor och mer effektiv arbetstid.

…ser bortom horisonten

Arbetar utifrån mål och visioner, både här och nu, men också med enorma framtidsperspektiv. Därmed är alltså inte alltid visionen och målen relaterade till nuvarande organisation. Ta google exempelvis, vars mål är att om 300 år ha kategoriserat all världens information. Många människor och ledare hinner komma och gå under en sådan period och fortsätta arbeta för det som skall ske – bortom horisonten.

Martin Dalenius: Varje år ska vara det bästa året!

Tillsammans med pedagogerna, eleverna och personalen på Toltorpsskolan, har Martin Dalenius skapat en skola med ett öppet klimat, fantastiskt mycket skratt, nära till känslor, mycket hjärta och en alltid hjälpande hand.

Utveckling är sannolikt den term som beskriver hans ledarskap närmast verkligheten. Martin Dalenius har siktet inställt på elevernas bästa och det är full fart framåt. Hela tiden. Ändå lyckas han finnas där. För alla. Ingen fråga verkar vara för stor – eller för liten.

Under åren som gått, har Toltorpskolan i Mölndal genomgått en anmärkningsvärt utvecklande förändring. Med målet att skapa och en skola, organiserad runt alla elever så att de känner och upplever trygghet och trivsel. Så öppnas dörrarna till varje människas brunn av fördjupat lärande. Martin Dalenius ser rektorsrollen som oerhört viktig i elevens upplevelse av sin skolgång. Han menar att ledarskapets karaktär avgör de förutsättningar vilka skapas för varje individ genom hur vi väljer att organisera det vi kallar skola. Att leda med hjärtat har varit och kommer alltid att vara ett fundament i hans eget ledarskap.

Toltorpskolans utvecklingsarbete vilar på de tre pelarna globalisering, hållbar utveckling och att olikhet är normen. Ur detta har en starkare samverkan, ett ökat kollegialt lärande och en mer utbredd delakultur vuxit fram.

Utbyte med Kina ger ovärderliga erfarenheter

Varje år reser en delegation av elever och lärare till Kina som ett led i internationaliseringsuppdraget skolan har. Även delegationer från Kina besöker Mölndal och Toltorpskolan.

– I mitt uppdrag som rektor så ingår det att skapa förutsättningar för eleverna att möta livet efter skolan. Många gånger har jag påmint mina pedagoger om att även om vårt uppdrag är stort så är det också att förbereda eleverna på den värld de kommer att möta 2024. Det är nämligen det året våra nu 11-åriga femmor kommer att lämna gymnasiet och därmed det svenska skolsystemet för att stå på egna ben och själva vara redo för att möta världen. Det är vår uppgift att se till att det mötet blir framgångsrikt, på alla plan.

Martin ser en enorm utveckling, både hos individen men också i kollektivet, både på ett personligt och kunskapsmässigt plan. Det är minst sagt en häftig upplevelse att lära sig hur andra system fungerar och vad konsekvenserna av olika förhållningssätt blir. Särskilt när vi lär genom att göra och uppleva.

– Att leda internationaliseringsprocesser är att leda värdegrundsarbete. Värdegrundsarbetet utifrån att världen förändras från dag till dag och vi som skolor och pedagoger måste stå redo inför dessa förändringar. Värdegrundsarbete också utifrån det att vi får perspektiv på vår egen tillvaro och situation. Kina är en stark ekonomisk motor, men de är inte en motor utifrån jämlikhet, jämställdhet och möjligheter för alla individer, det är däremot Sverige. Värdegrundsperspektivet är naturligtvis även omvänt så till vida att Kinadelegationen vill lära av oss hur vi håller bibehåller elevernas lust, kreativitet och viljan att lära exempelvis.

Självständiga äventyrare

– Det finns säkert de som frågar sig varför vi skickar iväg våra 11-åriga elever till okända familjer, ett dygn i den kinesiska mångmiljonstaden Jinan ler Martin. Jo, för att vi tror på dem och vi tror på den kraft de besitter idag, vilken de också kommer att besitta i framtiden. Vi formar framtidens medborgare och förhoppningsvis framtidens makthavare. Vi tror, att genom att låta våra elever få prova att bo i en främlings hem, där de blir majestätiskt välkomnande, kommer de förhoppningsvis i framtiden att forma vårt samhälle till att bli mer välkomnande och tillitsfullt. Vi har en värld och den världen delar vi med varandra, oavsett var vi bor.

Lärarnas lärande i ett globalt perspektiv

– Lärarna har under utbytet fokus på att utbyta kunskaper i matematik, programmering, bild och idrott. Allt utifrån sina egna ämneskompetenser. Vi tar också tillfället i akt att utbyta kunskap runt fritidsverksamhet, tre av pedagogerna är grundlärare och undervisar också på fritids. Vi har officiella möten, går på officiella lektioner, dricker officiellt kaffe. Men det är under de inofficiella stunderna det händer. Stunderna när det fria samtalet flödar. Det är där relationerna knyts och det verklighetsnära lärandet tar fart. Det är genom möten som sker människor emellan goda erfarenheter etsar sig fast. Just den här kontakten mellan människor är det som verkligen gör att nya världar öppnas.

Hållbar utveckling

Att skapa en hållbar utveckling handlar i mångt och mycket om att skapa hållbara strukturer som öppnar upp för utveckling, där människorna i organisationen mår bra och vill mer.

– Vi har under de senaste åren varit delaktiga i projekt som verkligen fört oss framåt, skapat ett gemensamt språk och en öppen kultur som bygger på transparens i alla lägen. Ingen är längre ensam om något och vi har skapat organisationen kring varje elev där pedagogerna utvecklat väl fungerande arbetslag som fångar upp våra grundläggande värderingar. Det gör att vi orkar mer och att utvecklingsarbetet fortgår. Det finns hela tiden saker att synliggöra. Det är ju just detta, att lyfta upp det som händer varje dag i ljuset och vända och vrida på det för att skapa pusselbitar som passar ihop, som är utveckling, ler Martin.

Framgångsfaktorer att räkna med

Att lyfta fram människors olikheter som något positivt och paradoxalt nog normgivande har visat sig utgöra en start motivationskraft, både hos elever och pedagoger menar Martin.

– När vi på ett så medvetet plan arbetar med att acceptera varandras olikheter och behov har det också lett till ett bättre och mer kvalitativt samarbete. Vi gör hela tiden så oerhört mycket och det är lätt hänt att vi glömmer alla bra saker som händer men genom att verkligen betona fokusområden arbetar vi i hela kedjan. Med ett gemensamt språk som på sätt och vis beskriver och synliggör våra värderingar som ständigt närvarande. Det är viktigt eftersom det påminner oss om vilka vi är, vad vi står för och vart vi är på väg.

Nu väntar nya utmaningar 

Under åren har vi pedagoger tillsammans med eleverna utvecklat vår verksamhet, vi har utvecklat olika forum för dialog och vi har skapat möjligheter för elever att växa och ta ansvar. Vi har också vuxit med dem. Det har varit (och är) en mycket spännande resa. Jag älskar utmaningar och är helt enkelt redo för en ny verksamhet i ny regi.  Utmaningen ligger i att förändra och så frön som kommer att växa sig mycket starka framöver. Personligen växer jag mest som människa, pedagog och ledare när jag får samverka med andra i spännande pedagogiska samtal, hoppa och falla fritt tillsammans, för att reda ut och förbättra situationen för alla och i synnerhet eleven. Det har jag verkligen fått göra här på Toltorp, utvecklingsarbetet pågår och fortsätter alltid med fantastiska pedagoger. Det har vi många här. Nu är tiden mogen för mig att slänga mig ut i ett nytt äventyr tillsammans med många skickliga pedagoger. I augusti väntar Björkåsskolan, Göteborg på Martin Dalenius och hans team, med öppna armar. Redo att utveckla och utvecklas.

 

#Game Changers

Världen är full av människor som med stort engagemang berättar vad som INTE är möjligt och och hör vi det tillräckligt många gånger börjar vi tro att det är sant. Vi känner oss rentav ängsliga över hur omöjligt det är att faktiskt påverka eller förändra något över huvud taget. Plötsligt handlar vardagen om att släcka bränder och negativiteten och oron har slagit sina vassa klor i vår verklighet. Inte nog med att vi känner oss helt slut över allt elände, så fort vi låter blicken vandra över de stora dagstidningarnas löpsedlar eller klickar oss igenom nyhetsrubriker på nätet, matas vi med rapporter och larm om svensk skolas fruktansvärda resultat. Det är lätt att tappa glöden då. Boom så har negativismen flytta in och tagit över hela din kropp, själ och ditt intellekt.

För att hantera de utmaningar och förändringar skolan och egentligen hela vårt samhälle möter nu, behöver vi människor som ser möjligheter – istället för nattsvart mörker. Det är en insikt många av världens framgångsrika och utvecklingsbenägna personer, oavsett verksamhetsområde, delar och lever efter. I och med detta, förutsatt att de flesta av oss skulle välja att gå i deras fotspår, borde kort sagt pessimisternas tid vara förbi. Eller?

Ja, definitivt! Världen förändras snabbare än någonsin tidigare. Vi vet att det är helt avgörande hur utmaningarna vi står inför bemöts! Hur vi väljer att ta oss an dem, du och jag. Vi behöver människor som vågar tänka nytt, människor som ser lösningar där andra endast famlar i nattsvart mörker, utan vilja att ens försöka hitta dörren ut, eller i alla fall en lampa att tända.

Faktum är att i skolsverige finns massor av människor som vågar tänka nytt, som vågar prova nya sätt att lösa utmaningar, som vågar fråga vad och sedan hur när det behövs – varje dag. Det är alla ni – härliga människor i skolsverige – som sitter på lösningarna! Det är ni som vågar ställa frågor – utan att för den delen alltid besitta färdiga svar. Det är ni som väljer att se det som går bra och arbeta för att göra mer av det. Det är ni som gör skillnad genom att lyfta resonemanget och utmana det som alltid gjorts, genom att ställa frågan om hur det kan göras ännu bättre. Det är ni som förändrar förutsättningarna. Och gör skillnad.

Och det finns ett namn för er – Game Changers.

Game Changers. De som förändrar spelreglerna för att öppna möjligheter. Partrik Ask är en av dem. Han har arbetat under många år som både lärare och rektor. Vårt samtal är ett givande och tagande som präglas av tydlighet och respekt. Han är utan tvekan en ledare som utmanar i tankeprocesser där frågan och ifrågasättandet av det som för många är självklart, utmanas på ett sofistikerat sätt.

Patrik har nyligen lämnat skolans värld för att arbeta med lärande och kunskapsutveckling i näringslivet, ur ett ledarskapsperspektiv. Han ser att det finns processer med gemensamma nämnare men naturligtvis även markanta skillnader, möjliga att lära av.

– Det finns inga rätta svar och lösningar som går att kopiera rakt av och flytta mellan verksamheter men en intressant och viktig skillnad är att produktutvecklare exempelvis, lägger större vikt vid täta uppföljningar och utvärderingar för att nå sina mål mer precist. Det gör att arbetet går att rikta om mycket snabbare för att nå en önskad effekt menar Patrik. I skolan ser det inte alltid ut så. Det kan ta många år innan ett förändringsarbete slår rot och får fäste. Oftast görs ett fantastiskt arbete men det kommuniceras inte till omvärlden vilket gör att mycket av den utveckling som bedrivs inte synliggörs och blir praxis. Vi tar oss ofta inte tid att reflektera över det arbete vi gör och skapa processer kring det. Har vi kanske för bråttom in i nästa tema för att hinna med allt styrdokumenten säger att vi ska igenom?

Det ledarskap som växer fram under samtalets gång präglas av en stark tro på den enorma kapacitet många lärare besitter, där förmågan att problematisera och ifrågasätta för att skapa en grogrund till utveckling, ständigt finns närvarande.

– Ett ledarskap, oavsett om det rör sig inom privat eller offentlig sektor, handlar om att skapa förutsättningar för människor att alltid kunna göra sitt allra bästa, menar Patrik. Då behöver ledaren ha förmågan att läsa av och identifiera olika personlighetstyper, förmågor och sådant som kan utvecklas, fortsätter han. Alla tycker inte om att utmanas i sin roll, för en del är tryggheten mer väsentlig än det okända. Jag tror att om människor – oavsett vilka roller vi har, lärare eller elev – ska våga ta nästa steg och ibland till och med hoppa, så är det av största vikt att ledaren säkerställer att de landar tryggt. Det handlar oftast om att rikta fokus inåt istället för utåt och fråga sig själv vilken typ av ledare behöver du behöver vara för att just den här personen skall känna sig trygg. Här är kommunikationen helt avgörande för att driva utvecklingsarbete och få till den förändring som behövs. Att stämma av bilden av vad som händer och vart vi är på väg, är grunden i förståelse för det som sker. Finns den, kan lösningarna dit se olika ut, bara vi är medvetna om det.

Vi talar vidare om de samhällsförändringar som sker nu och hur skolan interagerar med omvärlden. Patrik Ask tycker sig se ett paradigmskifte.

– Skola har historiskt definierats utifrån ett lydnadsparadigm där eleven vetat att hen gjort rätt bara de gör vad läraren sagt att de ska göra. Vi är på väg in i ett förståelseparadigm där skola kommer att handla om att inhämta kunskap genom att problematisera de fakta och utmaningar vi ställs inför. Vi kommer att gå från att skolan är en att-göra-lista, till att den blir en oas av meningsskapande aktiviteter.

Anledningen till elevers upplevda lathet och de vikande resultaten i internationella mätningar, kanske går att finna i en missmatchning mellan dessa båda paradigm? Kanske lärare som är tydliga med vad som behöver göras i skolan möter elever som måste förstå varför det ska göras för att finna motivation att göra. Eller för den delen, elever som känner sig tryggast med att få en lista över vad som kommer på provet och som har en lärare som helst arbetar med lärande i dynamiska gruppdiskussioner…

Det gör att mycket av diskussionen kring den svenska skolans resultat beror på HUR vi väljer att se på skolan. Vi kan ju välja att se alla problem och det som inte går bra, eller så kan vi välja att se hur vi kan skapa mening utifrån den tillvaro eleven befinner sig i och där lyfta in lärandemöjligheten.

– En ofta förekommande diskussion är att elever idag är omotiverade och saknar engagemang. Här tänker jag att det är du som leder arbetet i skolorna som behöver fråga dig själv: Om det du gör inte fungerar, hur kan du då göra istället? Det är en fråga jag ser som absolut nödvändig och grundläggande för all form av förändring och för att alla involverade ska kunna göra en annan erfarenhet och komma vidare.

Att skolan sett ut som den gjort kan vi inte ändra på men det är upp till oss att göra mer av samma eller hitta nya vägar, en sak är säker, vi kan inte förändra skolan så att den blir det den alltid har varit. Med den insikten kan vi inte göra som vi alltid gjort och förvänta oss ett annat resultat.

– Jag försöker vara en engagerad röst i debatten om skolan och ser att mycket fokus ligger utanför vad vi själva kan påverka. Vad skulle hända om vi istället frågar oss själva:

Vad kan jag påverka av det som händer? Vad kan jag förändra? Vi får sannolikt en god möjlighet att skapa mer av den verklighet vi vill ha och leva i. Detta gäller oavsett vilken roll vi har i skolan.

Förr handlade skolan om att förmedla stoff, det gör den inte till lika stor del längre och ska inte göra. Nu är en en större del i skolan kopplad till förmågor och färdigheter av olika slag. Samtidigt som det ligger på pedagogen att skapa motivation hos den enskilde eleven. Det är idag  tre uppdrag där det historiskt varit ett.

– Om vi tydligare skulle kunna förmedla skola och utbildning som något livsavgörande och som ett verktyg att påverka och faktiskt förändra sin livssituation skulle det kunna verka motivationshöjande. Ibland tänker jag att vi inte når ut med just detta. Vi behöver konkretisera vad utbildning innebär och att det faktiskt är ett sätt att påverka sitt liv i positiv riktning, att det är värdefullt att kavla upp ärmarna i skolan och ge bilder av detta redan tidigt. Det handlar om att skapa mål som är till för elevens utveckling och framtida liv, inte för att bocka av moment i kursplaner och styrdokument.

Kan vi förmedla och utveckla en attityd av nyfikenhet och kämpaglöd samt en uppsättning förmågor som till exempel att kunna hantera motgångar, så gör vi eleverna framgångsrika i skolan. De kommer sedan själva att upptäcka att det är just dessa attityder och förmågor de behöver för att nå framgång i livet i stort. Däri ligger skolans framtida uppdrag.

 

 

 

 

 

 

 

Porträtt av en nyanserad röst

Hon kommunicerar en stark passion för sitt yrke och viljan att utveckla och leda förändringsarbete går inte att ta miste på. Det är en dynamisk människa som när både mod och insikt om när det är dags att lyfta till nästa nivå.

Det är precis den här tydligheten Sverige behöver mer av och det är precis den här stafettpinnen vi ska kuta med allt vad vi kan, för att höja nivån på nuvarande skoldebatt i landet. Det är vår plikt att springa allt vad vi kan med budskap som förklarar komplexiteten i skolformandet och tillhörande uppdrag. För kan vi inte springa, ja då förtjänar vi inte en plats i laget som tar oss till nästa mål…

Det Ingela Netz så elegant förpackade i gårdagens debattlyft tål att processas utifrån människan bakom rollen som professionell deltagare på skolarenan. Redaktionen kontaktar henne och följer upp responsen som minst sagt blev enorm, artikeln har delats hundratals gånger och har lästs av tusentals människor – hur känns det?

– Ja, det är en märklig och mäktig känsla att sociala medier faktiskt ger vem som helst möjlighet att göra sin röst hörd. Jag har fått väldigt mycket positiv feedback i sociala medier, mer än jag tror att jag nånsin fått tidigare. Jag är väldigt glad över att min ambition att både peka på, och liksom omfamna skolans och samhällets komplexitet i debatten, verkar ha nått fram. Det är häftigt när det sker. Sedan vet jag ju, efter mina många år i mediebranschen, att i morgon är en ny dag med nya nyheter i fokus, och nya ”klickraketer”, men jag fick en hälsning på twitter i morse från en lärare som skrev att ”nu kör vi ännu en dag i en skola där vi utbildar unga mot en okänd framtid!” och den gjorde mig så glad för det var en lärare som kände sig stärkt i sin profession av det jag skrivit! Jag ser mig själv och min röst som en liten kugge i ett demokratiskt jättemaskineri, och det är en fin känsla. Mest glad är jag, som sagt, över att min önskan att balansera debatten, att åstadkomma ett ”debattlyft”, så tydligt uppfattas och omfamnas av andra.

Ingelas första reaktion på liberalen Malin Lernfelts debattinlägg var både ilska och frustration. Det var så mycket i texten som hon ville protestera mot, rena felaktigheter och motsägelser. Därför var det viktigt att replikera.

– När den första ilskan lagt sig och jag hade sovit på saken kände jag att jag verkligen, igen, ville ta chansen att försöka lyfta behovet av ett skolsamtal i media som blir relevant också för oss som jobbar i skolan eller med samhällsutveckling i någon form. Det ÄR svårt, tufft och komplext och det ska vi inte hymla med, men vi gör så mycket rätt också i skolan, och det vill jag att människor i allmänhet ska förstå! Ett annat enkelt svar är att jag verkligen älskar att skriva, och debatt- eller krönikeformatet passar mitt sätt att uttrycka mig.

Dessa aspekter var anledningen att Ingela valde att samarbeta med horisonten.io för ett debattlyft.

– Jag har följt Horisonten sen starten och gillar både idén och innehållet, så det var väldigt lätt att svara ”ja! Vi kör”! Det var också en galet bra tajming! Du hörde av dig med en öppen fråga apropå Expressens krönika precis när jag satt och skrev min replik!

För att debatten i det svenska skollandskapet skall lyfta och bli värdig de människor som rör sig i sfären – nämligen våra barn och alla välutbildade pedagoger, lärare och rektorer menar Ingela att det krävs röster som nyanserar debatten.

– Jag lockas också ibland i fällan att polemisera och söka enkla svar, men jag försöker verkligen att vara en röst som står för ”både-och” och som även pekar på allt det fantastiska som sker dagligen i svensk skola, och alla de otroliga möjligheter vi har. Vi är framtidsskapare tillsammans med våra elever, och det är en svindlande känsla! Det är inte farligt att låta också känslor ta plats i en verksamhet som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet; det blir bara ännu roligare och mer meningsfullt!

Att Ingela har stora visioner och skapar framgångsrika resultat och diskussioner om förbättring är ingen slump. Vid en närmare titt på hennes förflutna ambitioner och mål samt val hon gjort är det lätt att förstå hennes passion för uppdraget och skolan.

– Jag ville bli journalist och göra radio, men blev uppmanad av de som skötte intagningsintervjuerna på Dramatiska institutets radioproducentlinje att ”jobba några år och skaffa mig lite livserfarenhet”. Så jag jobbade med en massa olika saker och fick mitt första chefsjobb som 22-åring. Så småningom blev jag grafisk designer på en tidning där jag efter bara ett halvår blev marknadschef. Efter tio år i mediebranschen kände jag starkt att jag ville pröva att jobba som lärare, så när jag var drygt trettio började jag vikariera som lärare i svenska och engelska på högstadiet. Det var som att komma hem – jag älskade det från första stund! Men som den röda tråden varit i mitt liv drogs jag till ledarskapet och möjligheten att organisera, påverka och utveckla, och efter ganska kort tid fick jag vikariera som biträdande rektor på den skola där jag jobbade. Jag hade börjat plugga pedagogik parallellt med jobbet och valde då att även i studierna rikta in mig på ledarskap i skolan. Jag sökte mig aktivt till skolförvaltningen i min kommun (Södertälje) efter några år för att lära mig ”skola” ur fler perspektiv, och jobbade där, med olika lednings- och utvecklingsuppdrag, i nästan tio år, hela tiden med siktet inställt på att få möjlighet att jobba som rektor. 2014 kom chansen att starta en helt ny (kommunal) grundskola (Igelsta grundskola), vilket var ett drömjobb och ett Kamikazeuppdrag i förening; precis sånt som jag går igång på!

Hennes passion kommer ur dels en vilja att göra gott för andra och för samhället och dels ur att hon är så oerhört förtjust i att själv befinna sig i ett ständigt lärande. Med ett sådant perspektiv menar Ingela att skolan oslagbar som arbetsplats.

– Jag har även fått brottas en del med den sida av passionen som också gör mig förtvivlad och frustrerad när jag inte lyckas ”rädda alla”, men att det bor en världsförbättrare i mig är jag stolt över. Om inte jag som chef i skolan vågar tro på framtidens möjligheter, hur ska mina medarbetare och elever då våga det? Det var sannolikt bristen på framtidstro som satte igång viljan att höja debatten ur ett sjunkande träsk.

Vi kommer också att tala om vad som behövs av en rektor eller ledare för att skapa framgångsrika resultat i skolan och höja debatten till den nivå där den faktiskt blir en värdefull del i utvecklingen.

– En ensam ledare kan aldrig åstadkomma goda resultat själv, menar Ingela och betonar vikten av ett gediget ”tillsammansarbete” där flera professioner samverkar. Min uppgift som ledare blir här att peka ut och formulera riktning och syfte, och sedan, i ord och handling, vara tydlig med vilka förväntningar jag har på allas roller och insats. Jag kan naturligtvis prata massor om att jobba systematiskt med resultatuppföljning och analyser, och tydliga nyckeltal för att få kvitton på vägen att vi går åt rätt håll, men om det numera är självklarheter så tänker jag snarare att ett ledarskap som både vågar se och skapa förutsättningar för alla medarbetares fulla potential är den sorts ledarskap som får ut absolut mest ur sin organisation. Och det i sin tur handlar om att ha hög tillit och våga släppa kontroll och prestige samtidigt som man inte får backa för att ställa nyfikna och obekväma frågor som leder utvecklingen åt det håll man vill.

Samhället och tiden vi lever i är komplex på många vis, det påverkar naturligtvis skolan, rektors och lärares roller och uppdrag. Det är ju samtidigt komplexiteten som gör uppdragen inom skolan så intressanta, utmanande och lärorika. Det speglas i den enorma samhällsförändring vi genomgår just nu.

– Jag tror inte att vi (och framför allt inte de som befinner sig utanför skolan!) förstår hur annorlunda lärares och skolledares förutsättningar är nu jämfört med när vi själva gick i skolan! Jag tror att ett av de viktigaste kriterierna för att hantera uppdraget är att man förstår och, åtminstone i viss mån, kan sätta ord på den här komplexiteten. Den försvinner inte då, men den blir lättare att hantera och ”stå ut med”, och det går att, kollegialt, jobba med den som en parameter i uppdraget. All den frustration som både lärare, föräldrar och media ibland pyser över av, tror jag bottnar mycket i att man inte mäktar med att förhålla sig till komplexiteten. ”Jag vill bara undervisa i mitt ämne” tror jag ärligt talat inte längre räcker för att definiera läraruppdraget.

På måndag är det dags för Ingela Netz att anta nästa fantastiska uppdrag och med det nya spännande utmaningar.

– Å, jag börjar mitt nya jobb på måndag! Jag lämnade mitt tidigare uppdrag redan i december och har passat på att ta en liten ”paus” under ett par månader, men jag är inte så bra på att vara ledig, så nu är jag otålig och supertaggad över att komma igång! Jag längtar framför allt efter de där dagliga mötena och samtalen med elever och lärare. Det är verkligen där det riktigt och viktiga händer! Det ska också bli jättespännande att få lära känna en helt ny skolorganisation – Pysslingen – med många nya kollegor. Jag kommer också att fortsätta med mitt ”alterego” #Dinrektor, som är en Youtubeblogg där jag, i egenskap av just rektor, pratar om sådant som är relevant och viktigt för elever. Jag har ett behov av att få utlopp för min kreativitet och att hela tiden utmana mig själv, på nya arenor eller i sammanhang där jag inte varit förut. Kan jag samtidigt i det sammanhanget göra lite nytta, ge någon lite tankespjärn eller sätta ord på en känsla någon bär på, så är det ännu bättre!

Här är framgångsfaktorerna för resultaten du vill ha…

Det finns så oerhört många bra saker med svensk skola. Och det finns så oerhört mycket som är bra med svensk skola, som skulle kunna bli ännu bättre! Många kommuner påvisar goda resultat och än bättre är att de visar goda resultat när det kommer till att utveckla skolan i allt högre grad. Arbetar du med att leda och styra skolverksamhet? Då bör du ta en titt på de framgångsfaktorer som kännetecknar hur en framgångsrik skola styrs. Fungerar det så här hos dig? Arbetar du i någon av följande kommuner bör svaret vara ja: Arjeplog, Båstad, Danderyd, Kungsbacka, Lomma, Lund, Lysekil, Malung-Sälen, Nacka och Pajala. Det är nämligen i dessa kommuner SKL har kunnat dra följande slutsatser om vad som ligger till grund för goda resultat. Fungerar det inte så här i er verksamhet? Spara i så fall följande punkter som bakgrundsbild på mobilen och börja arbeta för att skapa något nytt…

1. EN LEDARE VISAR VÄGEN

  1. På politisk nivå tar ledaren ansvar för resultaten, ställer frågor som utvecklar, håller sig till planen, är tydlig och har en förmåga att skapa förtroendefulla relationer.
  2. På förvaltningsnivå arbetar en ledare med att skapa förutsättningar för andra (rektorer exempelvis) följer upp resultaten och ser till att arbetsklimatet är gott.
  3. Rektorerna tar ett pedagogiskt ledarskap och fokuserar på läroplansuppdraget, det pågår ett dynamiskt arbete i rektorsgrupperna och att de involveras i och tar ansvar för hela kommunens skolverksamhet, inte bara den egna skolan.

2. LYFTER FRAM KOMPETENTA LÄRARE/MEDARBETARE
Framgångsrika skolkommuner lyfter fram kompetenta lärare och arbetar aktivt för att få rätt kompetens på rätt plats, exempelvis genom att:

  1. ha en syn på att alla lärare kan utvecklas
  2. försöka utmana ”Jante” och skapa ett klimat där det är möjligt att lyfta fram framgångsrika lärare och arbetssätt
  3. satsar strategiskt på kompetensutveckling utifrån verksamhetens behov
  4. ha utvecklings- och karriärtjänster inom strategiska områden, till exempel didaktiker som gör klassrumsobservationer och ger handledning
  5. stimulera lärare att lära av varandra i olika ämnes- och skolformsövergripande nätverk, samarbeta i arbetslag och utvärdera metoder
  6. använda lärarnas kompetens på ett nytt sätt – till exempel genom att den lärare som har bäst kompetens inom något område undervisar samtliga arbetslagets/skolans barn i detta område
  7. använda utmärkelser och stipendier för att lyfta fram enskilda lärare och skolor som varit framgångsrika
  8. använda lönesättningen som ett instrument för att premiera duktiga lärare

3. HAR HÖGA FÖRVÄNTNINGAR
Framgångsrika skolkommuner har höga förväntningar på skolans resultat oavsett förutsättningar, genom att:

  1. ha höga krav på att alla elever ska lyckas
  2. ha höga förväntningar på alla i organisationen – elever, lärare, tjänstemän och politiker
  3. arbeta aktivt med attityder och värderingar som handlar om att ha höga förväntningar
  4. ha höga ambitioner med skolan som helhet – skolan är viktig!

4. STÄMMER AV HUR DET GÅR
Framgångsrika skolkommuner följer upp och återkopplar till verksamheten genom att:

  1. det finns en uppföljning av såväl kunskapsresultat som andra mer ”mjuka” värden
  2. de genomförda uppföljningarna och utvärderingarna används som ett verktyg för skolutveckling
  3. elevernas kunskapsutveckling följs på klassrumsnivå (”koll på varje barn”) genom exempelvis screening och tester som genomförs regelbundet i olika ämnen
  4. det finns system för återkoppling av resultaten i kombination med krav på utveckling/förbättring
  5. politikerna tar aktiv del av uppföljningen samt för diskussioner om skolans resultat

5. HAR FUNGERANDE RELATIONER
Framgångsrika skolkommuner arbetar för att få väl fungerande relationer inom hela verksamheten, exempelvis genom att:

  1. arbeta aktivt för att alla relationer ska präglas av ett respektfullt förhållningssätt och god kommunikation
  2. ett aktivt värdegrundsarbete, till exempel genom att alla utbildas i ett gemensamt system som används kontinuerligt
  3. formulera tydligt vad som förväntas av olika uppdrag, till exempel som medarbetare och chef. Detta blir ett stöd i kommunikationen
  4. komma överens om gemensamma förhållningssätt, till exempel att visa enad front utåt

6. HAR TYDLIG ANSVARSFÖRDELNING
Framgångsrika skolkommuner har en tydlig ansvars- och rollfördelning mellan politiker, tjänstemän och rektorer, där man exempelvis:

  1. tydligt formulerat inte bara var och ens uppdrag, utan också varje personalkategoris kompetens
  2. har en tydlig delegationsordning som uttrycker ansvar och befogenheter
  3. har skriftliga överenskommelser med förvaltningschefer och rektorer med utgångspunkt i uppdraget att förbättra elevernas resultat

7. FÅNGAR UPP ELEVER MED UTMANINGAR
Framgångsrika skolkommuner fångar upp elever i behov av särskilt stöd, exempelvis genom att:

  1. det finns rutiner för att tidigt upptäcka elever som inte når målen, till exempel i form av kunskapskontroller
  2. det finns rutiner för insatser kopplade till dessa kunskapskontroller
  3. det finns tillgång till elevhälsans kompetenser
  4. det finns ett inkluderande synsätt där förhållningssättet är att det särskilda stödet i första hand ska ges i klassrummet

8. HAR ENATS OM SKOLANS MÅL
Framgångsrika skolkommuner har en samsyn om mål och inriktning för verksamheten. Det finns också en kontinuitet i denna samsyn, exempelvis genom att:

  1. den är horisontell – de politiska partierna är enade om övergripande mål och strategier
  2. den är vertikal – från politiker till tjänstemän och rektor finns en gemensam syn på uppdraget
  3. den underlättas av att det finns god kommunikation och ömsesidigt förtroende, till exempel genom forum för dialog och samarbete
  4. politikerna lyssnar på verksamhetens behov

Punkterna är SKLs sammanfattning av vad som ligger till grund för en god skolkultur och ett gott ledarskap. Rapporten i sin helhet kan du läsa HÄR.

Det är naturligtvis en sak att själv tycka att den egna verksamheten och organisationen fungerar så här bra. Det blir mer intressant om verksamheten öppnar upp och låter objektiva ögon sammanställa intryck kring arbetet och kultur utifrån dessa områden och punkter. Då har vi större möjlighet att ta nästa steg för att utveckla vårt arbete, vår vardag och oss själva, både professionellt och personligt. Kanske är det en av de viktigaste aspekterna i begreppet skolutveckling, att öppna upp och släppa in objektiva röster med syfte att utveckla, förbättra och göra mer av det som fungerar bra – för att det ska fungera ännu bättre? Bra är bättres största fiende…

 

 

Rektor med glasklara visioner

I december gör vi nedslag i beslutsfattares vardag och tar tempen på framtida visioner. Vi gör en avstickare till London och Intels Education Summit för att ta reda på mer om spel och programmering i undervisning. Kommande dagar rapporteras alltså från London. Men först ut från hemmaplan är Katarina Breidning. En ledare och chef som förstår vikten av kommunikation. Något som märks i organisationen där hennes visioner blir elevernas verklighet. Ett visionärt ledarskap handlar om att visa vägen, gå den och framförallt ta klivet utanför den egna komfortzonen. Idag lyssnar vi till ett samtal med Rektor på Glasbergsskolan i Mölndal Katarina Breidning och hur hon arbetar och vill arbeta framåt. (Frågorna ställs av en mycket förkyld reporter)…

När ledarskapet når ända ut i klassrummen

Agneta Hedenström är en driven och nyfiken person med ett stort intresse för utvecklingsfrågor. Hon har lång erfarenhet av ledarskap och av att driva små och stora projekt med framgång. Agneta arbetar medvetet med starkt fokus på frågor relaterade till digitalisering i skolan samt hur ungas intresse för IT kan ökas genom datalogiskt tänkande samt skaparkultur i skolan. Hon är mycket intresserad av modern teknik inklusive programmering och införande av teknik bland unga och hon brinner för kvinnors intresse för IT. Allt detta genomsyrar hennes nuvarande ledarskap i rollen som rektor. Och det är mycket tydligt att Agnetas visioner slår igenom eftersom hon inspirerar sina medarbetare att ta nästa kliv i utvecklingen och lära nytt. Både med och av varandra i det kollegiala lärandet, men också tillsammans med eleverna. Agnetas stora intresse för IT och makerkultur har kommit till liv i skolorna där hon verkar och hon menar att det beror på hennes egen passion, både för digitalisering och programmering, men även för att hon kommunicerar och verkligen visar sina medarbetare vikten av att utveckla dessa områden.

– Jag brinner för utveckling och vill att det vi gör skall synas i verksamheten och komma eleverna till nytta. Det är en ledares uppgift att ha så stark tro på vision och medarbetare att de driver igenom arbetet i klassrummet och då måste vi som ledare visa att vi menar allvar. Det gör vi genom engagemang och att visa vägen.

Och så är det. Luleå blev nyligen utsedd till en av Sveriges tre bästa skolkommuner och i en tidigare intervju Horisonten gjorde med fyra pedagoger och tillika Agnetas medarbetare, resonerade de kring ledarskapet som en av de verkliga framgångsfaktorerna gällande digitaliseringen på skolan. De diskuterade även vikten av rektors tydliga kommunikation kring uppdraget och betydelsen av att visa vart skolan är på väg för att nå resultat och utveckling.

– Att vi har en rektor med så tydliga mål kring digitalisering och IT gör att hela kollegiet förstår vikten av att prioritera och utveckla detta. Det känns kul att vi är på väg och vågor prova nya arbetsformer, menar medarbetarna.

Strategier för att omsätta vision till faktiska uppgifter i klassrummet

– Det första vi behöver förstå som ledare är att detta är ett arbete som sker gemensamt med kollegorna. Vi behöver identifiera intresse, kunskaper, färdigheter och så vidare. Det är viktigt att uppmuntra det kollegiala lärandet och hitta former för detta, menar Agneta. Det kan handla om att gå in i varandras klasser och genomföra vissa moment. Det kan även handla om att en lärare med goda kunskaper inom programmering får tid avsatt för att genomföra en workshop med sina kollegor exempelvis. Som ledare och pedagoger behöver vi alla ta ansvar för utvecklingen och bevaka vad som pågår omkring oss för att hitta möjligheter.

– Vi sökte och fick, till vår stora glädje, projektpengar för lokal samhällsutveckling, som gjorde att skolan kunde köpa in IT-material för spännande utveckling av koncept inom programmering.

En av grundbultarna i utvecklingsarbetet är inspiration och att pedagoger få ta del av framgångsprojekt, prova och lära själva för att se vinsterna med nya metoder, arbetsmaterial och så vidare. Vi vet ju alla att lärande till stor del handlar om att utmana sig själv, system och strukturer för att nå nästa nivå av insikt och färdighet. När vi gör det infinner sig motivationen och viljan att fortsätta utvecklas.

– Det är egentligen samma sak för alla människor, oavsett om du är pedagog eller elev, alla mår bra av utveckling och stimuleras av att befinna sig i en miljö som präglas av samtiden och det som händer i övriga samhället. Jag ser det som en enorm fördel att kunna integrera samhällsutvecklingen med det som händer inom forskningen och ta med influenser in  i vårt visionsarbete som sedan omsätts av skickliga pedagoger till spännande projekt i klassrummen. Ett ledarskap och en förändring börjar alltid med oss själva.

 

 

På spaning efter den tid som väntar

Ledarskap. Ett populärt ord i svensk skoldebatt.  Redaktionen har tagit avstamp i ett antal fördjupade samtal med lärare och rektorer ute på fältet för att inleda jakten på framtidens ledare i skolan – bortom horisonten. Vi efterfrågade vilka egenskaper och beteenden som kommer att vara väsentliga för att leda och här är resultatet.

Framtidens ledare…

…är mer visionsdriven

Förmågan att sätta sin verksamhet i ett tydligt och verklighetsnära sammanhang, blir allt viktigare särskilt som konkurrensen om elevernas uppmärksamhet ständigt ökar. I en alltmer digital värld kommer normerna för hur en skola fungerar succesivt förändras. Då väntar kanske ett visionsarbete för en fysisk skola med helt digitala spelregler i form av dygnet-runt-verksamhet?

…är mer kreativ

Kreativitet och innovation både gällande nya arbetssätt och överlevnad på ett allt mer konkurrensutsatt område kommer att behövas. Att släppa fram fler kreativa personer som får ansvar för att utveckla hela verksamheter kommer att bli allt vanligare. Idag leder vi många gånger våra verksamheter utifrån de personer som arbetar där och utifrån ett slags rättviseperspektiv baserat på erfarenhet.

… prioriterar uppgiften före rollen

Att skapa förutsättningar för att lösa uppgifter som tar organisationen till målet kommer att bli allt viktigare och ledarskapet kommer att gå ut på att fördela rollerna kring uppgiften, inte uppgiften kring människorna. Förmågan att sätta mål följs av förmågan att analysera och röja de hinder som finns på vägen. Auktoriteten kommer att förflyttas ut till olika team och beslut kommer att fattas lokalt. I takt med den digitala utvecklingen kommer fler alternativa sätt att organisera verksamheter behövas.

…har större fokus på hållbarhet

Framtidens pedagogiska ledare arbetar med hållbarhet på flera plan. Socialt riktas ännu mer fokus på jämställdhetsarbete som inkluderar både kvinnor och men. Ekologisk hållbarhet i form av en sundare livsstil slår igenom. Yoga och meditationssalar kommer att finnas tillgängliga för alla och vara en självklar del på schemat.

…präglas av transparens och flexibilitet

I digitaliseringens fotspår följer en ännu större öppenhet, allt som görs och hur det görs kommuniceras och görs tillgängligt för alla. Att skapa inflytande och balans (mellan hälsa och effektivitet) blir högprioriterade kärnvärden.

…har hög integritet och är som folk flest

De ledare som tar ansvar för sina aktioner, har en väl utvecklad empatisk förmåga och är förlåtande blir mer framgångsrika. Inget nytt men detta är något framtidens ledare kommer att ha stort fokus på. De ledare som idag upprätthåller en perfekt fasad gör dem opersonliga och tråkiga att ha att göra med. Dessutom går det nästan inte längre att vara ett skal av detta slag. Vi fattar inte alltid rätt beslut och att visa sårbarhet, vara öppen med sina brister och erkänna och reflektera över sina egna misstag är viktiga förmågor som inger förtroende.

…är mer prestigelös och söker hjälp

Att ha mod att vara prestigelös och viljan att lära är något framtida generationers ledare kommer att vara riktigt starka i. Att berätta om sina erfarenheter för att stärka andra och våga be om hjälp kommer också att prägla ledarskapet. Att vända sig till en mentor för att utvecklas i sin roll är ett led i att ta personligt ansvar. Något som kommer att generera ett mer tillåtande klimat överlag.

…är mer positiv till olika generationers kunskap erfarenheter

I ett modernt ledarskap tas alla tillvara och attitydförändringar på arbetsmarknaden börjar växa fram. Det gäller framför allt att vi accepterar och ser möjligheter att äldre och yngre har olika kunskaper och erfarenheter. Ju äldre vi blir, desto längre kommer vi att stanna kvar i arbetslivet. Som ledare är målet att hitta värdet och bekräfta det i alla.

…bedriver en större, fördjupad klimatsmart samverkan internationellt

Med hjälp av tekniken kommer framtidens ledare att möta sina internationella kollegor genom ett par virtual reality-glasögon. I alla fall om företaget Oculus får bestämma. De håller på att utveckla något slags cyklopliknande föremål som kan öppna upp för en ny typ av fördjupad samverkan mellan människor. Tillsammans blir det möjligt att skapa och utforska nya världar och scenarion var vi än befinner oss. Fördelarna är minskad klimatpåverkan genom färre resor och mer effektiv arbetstid.

…ser bortom horisonten

Arbetar utifrån mål och visioner, både här och nu, men också med enorma framtidsperspektiv. Därmed är alltså inte alltid visionen och målen relaterade till nuvarande organisation. Ta google exempelvis, vars mål är att om 300 år ha kategoriserat all världens information. Många människor och ledare hinner komma och gå under en sådan period och fortsätta arbeta för det som skall ske – bortom horisonten.

Christopher Törnbäck tar klivet in i en ny organisation

Det känns som att bli kramad inifrån. En känsla jag skulle vilja ha varje dag, särskilt som barn och särskilt när jag är skolan. Framför mig sitter en genuint entusiastiskt och ödmjuk människa som avverkat sin första vecka på sin nya arbetsplats. Han ler stort och berättar yvigt om upprymdheten han känner inför det kommande mötet med sina nya kollegor och alla elever i dagarna.

Skolan, där vi sitter och pratar över en kopp rykande hett kaffe, är en för närvarande dammig byggarbetsplats. Men ur borrmaskinernas envetna surrande håller något nytt på att växa sig starkt.  Alltifrån organisationen till den nya skolgården som tar form där jag tittar ut genom ett regndränkt fönster. Färgglada klätterställningar blir oaser att hänga i på rasterna. Optimismen spirar, stämningen är god. Möjligheten till en ny start för alla är här.

Christopher Törnbäck har ett antal år som lärare i förorten att hämta kraft och inspiration ifrån när det nu blivit dags att leda arbetet på den nya skolan i centrala Göteborg. Det viktigaste för honom som ny rektor är att ta tillvara den kunskap och erfarenhet andra människor för med sig in i en organisation. Att alla ska känna att de bidrar med något positivt och skapar skillnad i vardagen. Christopher får detta att hända genom att lyssna.

– För att kunna utvecklas behöver vi alla vara goda lyssnare, vi behöver också förstå att vi verkar i en dynamisk miljö utan prestige i våra skolor. Öppenheten att lära av andra och att se att andra människor alltid har något att tillföra är det viktigaste i mitt ledarskap, resonerar Christopher vidare. Han är utan tvekan en relationsorienterad människa som brinner för såväl den egna, som andras utveckling.

En stor inspirationskälla för Christopher är Dylan Wiliam. Arbetet med formativ bedömning är redan i full gång på skolan: -Engagemanget är stort och jag hoppas att detta är ett förhållningssätt vi kommer att arbeta utifrån, lång tid framöver fortsätter Christopher. Han när en vision om att skolan i stort verkligen ska upptäcka och ta till vara varje individs unika kompetenser, det gäller både medarbetare och elever. Att gå ifrån sumativ bedömning, där allt handlar om provresultat och att informera eleven, till att applicera ett formativt synsätt där vi följer elevens utveckling mot ett långsiktigt mål och dokumenterar lärandeprocessen, är ett steg i den riktningen menar han.

Att se till att skolan verkligen speglar samhället och den snabba utvecklingstakt ligger Christoffer varmt om hjärtat.

– Som ny rektor är det många olika områden att sätta sig in i och i höst kommer jag ägna en hel del tid åt att lära känna de människor jag långsiktigt kommer att arbeta med. Vidare är min ambition, att förstå organisationen och de förutsättningar vi verkar under, för att vi tillsammans ska kunna skapa en miljö vi tror på och vill vara i. Jag är mycket glad över att det finns tid för mig att vara ute i klassrummen och på skolgården och på så sätt lära känna den organisation jag är en del av. Det är ju där den verkliga utvecklingen händer.

När jag lämnar skolan och Christopher är det med en känsla av tillit, värme och hopp om tillvaron och framtiden. Där jag går i regnet slås jag av hur viktig förmågan att kunna ingjuta hopp i omgivningen är. Och när jag känner dig kramad inifrån glömmer jag behovet av ett paraply och börjar sjunga i regnet.

Christophers tips till dig som är ny på jobbet:

Ha alltid ett öppet sinne

Lär känna dina nya kollegor och elever genom att lyssna

Ställ frågor!

Eftersträva personlig utveckling

Hitta ett system för att prioritera och skapa balans

Gå in med ambitionen att göra skillnad, varje dag

Ha roligt och lär att lära mer