MakerDays 5-6 oktober i Göteborg

Vi lever i en tid då teknologi och digitala föremål omger oss hela tiden, från mobiltelefonen i fickan, till bilen, diskmaskinen, dörren eller lampan. Mycket av vår interaktion med vänner, arbetskamrater, myndighetskontakter och företag sker via digitala medier. Genom att själv utforska, pröva, experimentera och laborera med teknologi blir vi inte bara bättre skickade i att använda verktyg och material – vi blir också mer rustade att vara medborgare i ett digitalt samhälle.

 Makerkulturen är en samtida kulturform som stämmer ur den klassiska och digitala gör-det-själv kulturen. Nya och gamla former av material och verktyg möts, digitala verktyg, 3D-skrivare, robotar och datorprogrammering är några av ingredienserna, tillsammans med trä- och metallslöjd, textila uttryck, spel, konsthantverk och så vidare. Ett tydligt fokus inom makerkultur handlar om att lära sig praktiska färdigheter och kunskaper inom såväl analoga som digitala praktiker, för att med dessa kunna utforska,uppfinna, skapa och göra.

Makerkulturen ger uttryck för eget skapande i ett socialt sammanhang, såväl i det fysiska rummet som i digitala mötesplatser. Lärande genom informella, nätverkande, delade och görande aktiviteter skapar ofta motivation och engagemang, något som makerkultur har att erbjuda också andra miljöer för lärande, så som skolan.

De senaste åren har makerkulturen rönt mycket intresse bland skolor och lärmiljöer runt om i världen. Det deltagande och medskapande förhållningssättet, där experiment, prövande och utforskande är i förgrunden, ses som styrkor och viktiga aspekter också i formella lärmiljöer. Makerkulturen manifesteras ofta fysiskt genom Maker Spaces och i Sverige har det under de senaste åren vuxit fram ett antal, så som Stockholm Makerspace, Collaboratory, Luleå Makerspace, Knivsta Makerspace, med flera.

MakerDays har ett tydligt förhållningssätt och förhoppningen är att låta den genomsyra hela arrangemanget.

– Vi lär av varandra

– Vi delar kunskap, erfarenheter, tips och idéer

– Att inte kunna, eller att göra fel, är en möjlighet att lära

– Vi strävar efter att göra och pröva, snarare än att prata om görandet och prövandet

Du ser konferensinformationen i sin originalform HÄR Har du inte redan bokat in detta är det dags. Det är definitivt dagar som leder framåt.

#Horizon 2020 – Innovativ upphandling av digital teknik

Halmstad kommun är en spjutspets när det handlar om att driva skolutveckling i kombination med de behov skolan faktiskt har – inifrån kärnan. Just nu är kommunen inne i en oerhört spännande fas med projektet IMAILE. Innovative Methods for Award procedures ICT Learning Europe är det första projektet i sitt slag och bygger på innovativ upphandling. Projektet ska möjliggöra forskning och utveckling av nya informations- och kommunikationsteknologiska lösningar för skolbarn från förskoleklass till nionde klass inom matematik, naturvetenskap och teknik. Det som gör det hela unikt är metoden – förkommersiell upphandling – som utgår från skolans behov där det inte ännu finns färdiga lösningar på marknaden. På så sätt skapar upphandlingsprojektet en dialog mellan skolan, informationsteknologin, forskningsvärlden och leverntörer. Det gör att lösningarna verkligen utvecklas utifrån de verkliga behov skolor, elever och lärare har – nu.

– Det är stor skillnad på att plocka in redan befintliga appar eller färdiga verktyg i klassrummet och på att som elev och lärare få vara en del i utvecklingen och påverka prototyper på vägen till ett slutgiltigt resultat utifrån en faktisk verklighet, berättar Elisabeth Hallén, samordnare, Barn- och ungdomsförvaltningen, Kvalitet- och utvecklingsavdelningen i Halmstad kommun.

Halmstad är kommun som har fått förtroende att driva detta mycket omfattande samarbetsprojekt för att hitta lösningar och för att med tydligare nytta och använda informationsteknologi i grundskolan.  Syftet är att hitta ett system som möter varje individs unika behov och för att göra det behövs flexibla verktyg eller plattformar som skapar motivation och ger det stöd lärare och elever behöver.

IMAILE drivs som ett samarbetsprojekt mellan tio partners i sju länder. Förutom Halmstads kommun medverkar Varbergs kommun, Campus Varberg, Högskolan i Halmstad samt Region Halland. Övriga deltagande länder är Finland, Tyskland, Österrike, Spanien, Portugal och Ungern. Leverantörerna som lämnar offerter i de olika projektfaserna blir utifrån projektets former ännu mer innovativa i sina lösningar.

– De behöver skaffa sig en god kännedom om olika skolsystem och olika marknader för att ta fram en lösning som fungerar oavsett system. Projektet är mycket intressant eftersom det öppnar upp helt nya möjligheter både för skolan och för leverantören. Inte minst när det handlar om en internationell samverkan menar Gabrielle Eriksson, Contract Manager IMAILE. Hennes roll är att följa de olika leverantörerna och säkerställa att de levererar enligt specifikation.

– Vi går mot slutet av fas 1, den fas där leverantörerna arbetat fram ett designkoncept för en lärmiljö. För närvarande deltar sju olika leverantörer från olika länder. När vi går in i nästa fas kommer fyra av dem att bli kvar. Under fas 2 utvecklas prototyper som bygger på de innovativa designkoncepten och i fas 3 kommer endast två att arbeta vidare. I den projektfasen är syftet att producera en mindre skala av protyperna och genomföra tester i verklig skolmiljö. Det som är så spännande att ta del av är hur olika leverantörerna adresserar de definierande utmaningarna som ligger till grund för projektet.  Jag tror att det bidrar till en högre uppfinningsrikedom i deras verksamheter då projektet utmanar branschen att skapa en användardriven innovation inom personlig lärmiljö, något som idag i efterfrågad form inte finns tillgängligt på marknaden.

Coordinator och projektägare för IMAILE är Patrik Engström, Kvalitéts-och utvecklingschef på Barn- och ungdomsförvaltningen i Halmstad. Vi sitter ner och pratas vid i förvaltningens helt nya fräscha lokaler, en plats som i sig är skapad för att föda innovation, utveckling och kommunikation. Målet med att ha alla olika funktioner under ett och samma tak är just en tydligare, snabbare kommunikation och mer effektiv samverkan mellan olika parter i kommunen. Patrik ser mycket positivt på utvecklingsarbetet inom IMAILE så här långt.

– Det finns så många intressanta moment i det här projektet men om vi tittar på förutsättningarna så är det ett mycket spännande sätt för företagen och skolan att närma sig ett samförstånd kring vad som behövs och vad som verkligen utvecklar skola och utbildning i sin tid. Ytterligare en dimension är ju det faktum att alla länder som är involverade driver skola i olika former inom olika system, där vissa system påminner mer om varandra och ligger närmare, medan andra är mycket olika. Detta gör att företagens arbete och resultat i form av prototyper behöver vara mycket flexibla och kunna verka utifrån helt olika system. Just detta kräver och föder en hög grad av innovation. Vi ser att olika länder kan ha väldigt olika ingångar i detta men vi står inför likartade utmaningar i samhället och kring lärande, vilket gör projektet möjligt. Projektet syftar till att kunna anta den samhällsutmaning vi nu står inför. Vi behöver tänka större för att skapa en bättre skola och ett bättre samhälle. Det känns väldigt utvecklande och fascinerande att följa effekterna som kommer till stånd ur detta.

Vidare ser Patrik att kvaliteten på utbildning och skola kommer att påverkas i positiv riktning. I praktiken betyder det att den produkt som nu växer fram kommer göra att det blir smidigare att bemöta och hantera elevers olikheter samt individuella behov. Något som gör att läraren kan frigöra tid. Tid där pedagogen kan prioritera det mellanmänskliga mötet med eleven. Det blir också möjligt för slutanvändarna, eleverna och lärarna i skolorna både här och ute i Europa, att kunna möta de kunskaper och färdigheter som präglar 21st century Learning. Något som är en viktig grundläggande aspekt i hela projektet. Vi behöver alla fokusera på en skola som utvecklar STEM-förmågor eftersom arbetsmarknaden globalt är under en så stor förändring. Detta är ett sätt att förbereda och förse eleverna med de förutsättningar de behöver för att kunna leva ett gott liv och samverka för en positiv världsutveckling.

Här hittar du mer information om EU-projektet IMAILE och status nu.

Att bevara barnets nyfikenhet del 1

Visste du att ett barn ställer ungefär 40.000 frågor mellan två och fem års ålder? Föreställ dig den enorma process av lärande som pågår. Varje liten fråga leder till nästa pusselbit som kan vara just den information eller erfarenhet som behövs för att integrera en ny kunskap eller färdighet. Under dessa tre år är lärandet kanske det mest intensiva under hela vår livstid. För när annars utgör frågan, fritt formad, utifrån omedelbara behov, en sådan resurs och glädje i våra liv?

I just den process där ett barn möter något nytt och lär sig lite om det, blir nyfiken och därför fortsätter skaffa sig vidare information och erfarenhet för att kunna ta nästa kliv, är precis där nyfikenheten exploderar – i brytpunkten mellan att lära sig något och samtidigt utsättas för något nytt, nästa steg. Verktyget barnet använder för att utforska sin värld är frågan, ju fler frågor desto fler svar som kanske leder till erfarenheter och väcker nyfikenheten till liv igen. Och så går det runt, under de första levnadsåren…

Här är föräldrar och pedagoger enormt viktiga och till och med avgörande källor att spegla sin nyfikenhet i. Kanske världens viktigaste faktiskt. Svaren är så lätta att hitta idag, vi kan ju googla på allt och redan våra två-åringar har god internetvana. Men förmågan att bemöta och skapa en miljö där frågor välkomnas och betraktas som ett viktigt sätt att lära sig, är av oerhört stor vikt för – engagemang! Och förmågan att ställa frågor för lärande är unikt för oss människor.

Tillhör du den skara av pedagoger som hellre vill ha svar av eleverna utifrån det du planerat att gå igenom för dagen? Då är det dags att fråga dig själv för vems skull du är där? Byt fokus och lyft barnen, elevernas, kollegornas och föräldrarnas frågor, då får du själv en helt ny relation till din yrkesvardag. Det går ju nämligen aldrig att styra en annan människas nyfikenhet och motivation utifrån våra egna, däremot kan vi vara delaktiga i (och har skyldighet att vara) att berika den med vår egen entusiasm över frågorna som ställs! I värsta fall har vår attityd en så negativ inverkan att barn slutar vara nyfikna och ställa frågor, då är det hög tid att byta yrke!

Varje gång ett barn lyckas lösa något som väckt deras nyfikenhet slår lyckobarometern i taket och endorfinerna går bananas i sinnet och kroppen. Och just förmågan att ställa intressanta frågor som ger spännande resultat är det som föregår en sådan reaktion och väcker nyfikenheten. En förmåga, högt eftertraktad inom innovativa företag och branscher… Där eftersöks människor med förmågan att formulera fördjupade frågor som ett led i att lösa utmaningar och problem med produkter, tjänster och inte minst upplevelsen för konsumenterna. Allt med syfte att ta fram lönsamma lösningar för verksamheten.

Paradoxalt nog, är det just när barnen börjar skolan som de faktiskt slutar ställa många av sina nyfikna frågor. Skälen till varför är många. Enligt forskaren och författaren Warren Berger är tiden ett av skälen.

”I klassrummet finns ofta inte tiden att låta barnen ställa sina frågor. Och riktigt bra, djupa frågor tar ofta mycket tid att reda ut . Mer tid, än en pressad lärare som har fullt upp med att täcka alla de moment läroplanen innehåller, upplever att hen har. Människor skapar tid för saker som de värdesätter. Uppenbarligen är det inte alltid så att vi prioriterar det som egentligen är den viktiga kärnan här – nämligen att ta tid till reflektion kring autentiska frågor. Sedan är det också så att allteftersom vi lär oss mer eller känner att vi kan mer, blir vi mindre benägna att ifrågasätta hur saker och ting hänger ihop. Allt handlar om hur pedagogen ser på lärande, betraktas lärandet som livslångt och inte något statiskt, får den utforskande frågan mer utrymme. Det finns naturligtvis också barriärer rent socialt för elever, under perioder av skolgången anses det inte särskilt coolt att ställa frågor och vara engagerad i sin kunskapsutveckling. Det finns också en annan viktig aspekt vi inte får förringa, många människor känner sig mycket sårbara i en situation där de skulle behöva erkänna att de inte har kunskaper inom ett visst område som kanske andra tycker är självklart. Då är det tryggare att vara tyst och stanna kvar i sig själv än att upptäcka omvärlden genom frågor av riskartad karaktär”.

Berger menar att det finns många sätt att komma runt detta och det handlar helt enkelt om hur vi själva ställer frågor till våra barn (surprise). Istället för att fråga:

– Vad har du lärt dig idag i skolan?

Så bör vi omformulera och därmed nå ett annat resultat.

– Vilken spännande fråga har du ställt idag i skolan?

Och får vi frågor som tar tid att reda ut svaren kring, är ett sätt att helt enkelt fråga barnet:

– Om du skulle börja besvara den frågan, vad skulle du starta med då?

För visst vill vi väl alla, både som pedagoger och i egenskap av föräldrar, att barnens frågor skall vara stora och expansiva istället för att bli försvinnande små? En filosofi som bör få gälla i alla sammanhang, livet igenom.

I morgondagens artikel del två läser du om hur du faktiskt kan hjälpa människor att utveckla sina frågor och ställa bättre frågor som generar mer intressanta och relevanta svar. Så länge kan du inspireras av den vackra frågans resa genom livet i kortfilmen inledningsvis.