Let´s LANA

Jag sitter på tåget ner till Göteborg. Fingrar lite oroligt på telefonen. Surfar in på Facebook och läser inbjudan igen. 

”Vad är ett LAN”? 

”Hur ser kulturen kring online spel egentligen ut”?

”Kan man verkligen lära sig något genom att spela spel”?

Våra ciceroner den här dagen är Karl Alfredsson från Lin Education, ph13ton, eller Per Rudhamn som han egentligen heter och Max Horttanainen ordförande i Sverok väst som är Sveriges största ungdomsförbund med fokus på spel och spelupplevelser. Max är också projektledare för det LAN-evenemang som jag är på väg till. Max är 20-någonting, och här kan man prata entreprenöriellt driven ungdom!

Evenemanget vi ska besöka heter Hexis, och är ett LAN som pågår fredag – söndag, dygnet runt. Lokalen är en idrottssal i Prioritet Serneke Arena. I den ena delen av salen står det datorer uppradade och i den andra delen av salen fungerar som en sovsal, där deltagarna har rullat ut sina sovsäckar på liggunderlag eller uppblåsbara madrasser. Inte helt olikt vilket träningsläger som helst, i valfri idrott.

Jag ska villigt erkänna att LAN- och gamingkulturen har aldrig lockat mig. Jag har aldrig förstått den. ”Spela spel, dygnet runt, vad är det för intresse?”. Att jag dessutom hade fördomar mot så kallade gamers vågar jag knappt erkänna för mig själv. Jag har haft flera elever som har varit gamers, och jag har uppskattat de som personer, men jag har aldrig satt mig in i deras fritidsintresse, som jag har gjort med de som idrottar.

Väl på plats får vi en rundtur. Max guidar oss med van hand och stort självförtroende.Här sitter de som streamar (läs om streamern Per Rudhamn i nästa artikel), säger Max och sveper med handen över den nedre delan av lokalen. Och där borta sitter Female Legends, som vill få fler tjejer att E-sporta.

Vi, som är en brokig grupp vuxna, från olika delar av landet tittar storögt runt och imponeras av lugnet som finns i lokalen. Ibland hör vi en uppmuntrade applåd och därefter ett YES!!! Någon har lyckas med sitt uppdrag i spelet. Vi hör inga fula ord, inga svordomar och ingen tuff jargong. Efter rundturen är det dags att gå igenom några grundläggande begrepp. Vi får med hjälp av Max, Karl och Per en inblick i de viktigaste begreppen. Vi pratar och försöker få grepp, och förståelse, om olika speltitlar, företag och fackbegrepp.

Gruppen av vuxna är på något sätt involverade i lärprocesser i olika stadier av svensk skola. I gruppen finns det utbildningsdirektörer, lärare, IT-pedagoger, IT-strateger, forskare och rektorer. Några kan mycket om de olika begreppen, men som helhet är vi nybörjare. Och i jämförelse med de som deltar på Hexis är vi NYBÖRJARE. Min första tanke är; ”det är så här eleverna känner sig när vi börjar med ett nytt arbetsområde”. Det som känns självklart för mig, är absolut inte självklart för eleverna.

Efter lunchen är det då äntligen dags. Vi ska få spela Counter Strike. Ett strategispel där man ska slå ut motståndaren med hjälp av de vapen man har att tillgå. Vi får hjälp av fantastiska ungdomar som med van hand guidar oss genom spelets olika delar. I spelet krävs det en god öga – hand – koordination och att kunna ha ordning på flera saker samtidigt, som till exempel var man befinner sig på spelplanen, var motståndarna befinner sig på spelplanen, hur man gör för att gå framåt, hur man gör för att vända sig om, hur man gör för att skjuta etc. När jag dör, efter 15 sekunder i spelet, hör jag mig själv säga ”fan”!

Jag skäms. Vi har under vår korta morgonsamling innan rundturen blivit upplysta om boken ”Code of conduct” som är en regelbok för E-sport. Hexis arbetar stenhårt med att reglerna i den boken ska följas, och en regel är att använda vårdat språk. Och vad gör jag efter 15 sekunder? Jo, använder allt annat än ett vårdat språk.

Efter fem timmar på ett Lan har mina fördomar raserats. Att spela datorspel är kul! Superkul! Det slår mig nu att de elever som jag har haft som är gamers, har alla haft en grym förmåga att tänka strategiskt. Kan vara en slump, men jag tror inte det. Ungdomarna vi hade förmånen att träffa var fantastiska människor som hjälpte oss på vår vinglande färd mot att förstå vad E-sport är.

I skrivande stund sitter jag på tåget igen. På väg hem till Stockholm. Fingrar på telefonen, och undrar när nästa inbjudan till ett nytt LAN ska dyka upp. Frågorna hopar sig i huvudet: Vilket lärande kan vi nå genom att spela spel? Kan vi ordna ett LAN på skolorna?

Tack Max, Per och Karl för en otroligt inspirerande dag! Och ett extra stort tack till de ungdomar som gjorde vår dag minnesvärd!

Begreppsruta:

Hexis: Ett LAN där gamers samlas för att spela datorspel en helg.

LAN: Spelarna samlas i samma byggnad och kopplar upp sina datorer till samma lokala nätverk.

Code of conduct: En regelbok för E-sport.

E-sport: är ett samlingsbegrepp för tävlingar som utförs på datorer/spelkonsoler.

Donation till Science Centers skapar nya förutsättningar för innovativt lärande

Tillhör du skaran av lärare som vet att teknik och digitalisering rätt använd kan förstärka lärandet? Då är donationen på 150 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenberg-stiftelsen till hela fem top notch science centers som en ljuvlig dröm.

Donationen syftar till att skapa ökat intresse för teknik och naturvetenskap, framförallt bland Sveriges unga. Fem Science centers i landet får anslag till domteatrar – ett slags kunskapsfarkoster – där besökarna kan resa in i universum, människokroppen eller till andra oåtkomliga platser och situationer.

– Vi vill inspirera barn och ungdomar till att upptäcka hur spännande vetenskap kan vara. Landets Science centers fyller en viktig funktion genom att de på ett lekfullt sätt åskådliggör och väcker nyfikenhet för vetenskaplig forskning. Det är viktigt att de också får en möjlighet att göra det med hjälp av den senaste tekniken inom området, både för att den i sig är en del av vetenskapen och för att locka så många besökare som möjligt, säger Peter Wallenberg Jr, Stiftelsens ordförande i ett pressmeddelande.

Visualiseringscenter C i Norrköping, Umevatoriet i Umeå, Science Center Malmö Museer, Tekniska Museet i Stockholm och Universeum i Göteborg ingår i satsningen. 100 miljoner kronor går till visualiseringsteknik på de fem orterna och 50 miljoner kronor avsätts för pedagogisk utveckling och produktion av dompresentationer vid Visualiseringscenter C, Linköpings universitet.

– Vi bygger vidare på den visualiseringsteknik och pedagogik som utvecklats i Norrköping. Dommiljön erbjuder en fantastisk möjlighet att förklara komplexa sammanhang och annars svårbegripliga fenomen på ett sätt som också lockar dagens unga, säger Anders Ynnerman, direktör för Visualiseringscenter C och professor i vetenskaplig visualisering vid Linköpings universitet.

Genom donationen ökar antalet besökare som får möjlighet att uppleva de populärvetenskapliga berättelserna med hjälp av domtekniken. Nuvarande 100 000 som besöker domteatern på Visualiseringscenter C i Norrköping varje år ökar till 1,5 miljoner, spridda över hela landet genom denna storsatsning och samarbete mellan de fem Science Centren.

Tekniska muséet som exempel

Tekniska museet i Stockholm får en helt ny tillbyggnad med den allra senaste visualiseringstekniken för enorma projektioner och virtual reality-upplevelser av visualiserad vetenskap, teknik och konst, med en särskild satsning på dataspel. Museet kommer också att samarbeta med Stockholms Stad för att utveckla staden som besöksmål och etableringsort.

–Satsningen bidrar till att ytterligare positionera Stockholm som en av de ledande städerna i världen inom spel och VR. Det är speciellt glädjande med en satsning på barn och unga, säger finansborgarrådet Karin Wanngård.

–På Tekniska museet utgår vi från barn och ungas upptäckarglädje och med vår nya satsning får de möjlighet att utforska teknik på ett helt nytt sätt. Om vi ska kunna möta framtidens kompetensbehov måste vi stärka barn och ungas tekniska självförtroende och inspirera dem till att bli morgondagens innovatörer, säger Peter Skogh, museidirektör, Tekniska museet.

100 år – 24 miljarder kronor

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, som i dag är Europas näst största privata forskningsfinansiär, grundades 1917 av makarna Wallenberg. 100-årsjubileumet kommer under året att uppmärksammas på olika sätt med fokus på den forskning och de forskare som Stiftelsen stödjer.

Under de 100 år som gått har Stiftelsen beviljat drygt 6 000 anslag motsvarande 24 miljarder kronor. Huvuddelen, 22 miljarder kronor, har beviljats under Stiftelsens senaste 25 år.

– Stiftelsen stödjer landsgagnelig vetenskaplig forskning och utbildning, något som stärker Sverige som forskningsnation och som i längden främjar utvecklingen av Sverige, konstaterar Peter Wallenberg Jr.

Stiftelsens policy är att ge långsiktiga anslag till fri grundforskning av högsta internationella klass. Framför allt stöds forskning inom naturvetenskap, teknik och medicin.

Under året som kommer sex vetenskapliga jubileumssymposier hållas på universitetsorter över hela landet.

– Firandet inriktar sig till största del på arrangemang för vetenskapssamhället och de forskare vi stödjer. Genom boken ”Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse – 100 år av stöd till excellent svensk forskning och utbildning” visar vi upp den forskning som Stiftelsen genom åren har bidragit till och berättar även hur Stiftelsen grundades och hur den har utvecklats genom åren, säger Göran Sandberg, verkställande ledamot.

Dessutom har en jubileumsfilm tagits fram där Stiftelsens ordförande Peter Wallenberg Jr ger en kort resumé av Stiftelsens verksamhet och historia. Det är ett lärande i sig att ta del av hur samhällets utveckling sker med stöd från näringslivet, inte som en isolerad företeelse bortom.
Se filmen

Möten som förändrar

Den här typen av möten med teknik som skapar upplevelser utöver det vanliga och generar lust till innovation är en oerhörd tillgång och möjlighet som skolan inte i egen regi kan förse eleverna med. Därav vikten kring samverkan mellan näringsliv och utbildning. Det finns en rad goda exempel på stiftelser som uppstått ur företagande och där grundare nu önskar ge tillbaka till samhället inom en mängd olika områden. Många gånger betraktas privata initiativ med viss misstänksamhet och kanske  bör vi istället fokusera på möjligheterna det faktiskt ger vår barn unga till ett möte som verkligen förändrar upplevelsen av lärande.

 

 

Öppen lärmiljö för alla

Per Falk arbetar som IT-strateg och processledare på utbildningskontoret i Upplands Väsby. Den röda tråden i hans arbete är och har varit att skapa arenor där lärande står i centrum. Arenor som skapar sammanhang att utvecklas i bidrar till att människor känner mening i tillvaron, vad det än gäller. Per Falk när en vision om en öppen lärarena som bygger på samverkan mellan samhällsinstitutioner och där alla, oavsett ålder har en sak gemensamt – att bidra till lärande.

– Min vision är en öppen lärmiljö och ett kunskapscenter vars uppgift är att möta individen där hen befinner sig. Att utgå från individen och bygga vidare i ett globalt lärlandskap där hela världens resurser är öppna och där varje individ får en chans att nå sin fulla potential som en aktiv och demokratisk medborgare. Denna lärandemiljö ser jag som en sömlös konstruktion av både skola, samhälle och bibliotek. En öppen miljö för alla människor, i alla åldrar, som är i lärande. En öppen miljö där det är självklart att bidra med material och bistå andra med sin kunskap. Där jag nu arbetar försöker vi etablera just sådana miljöer – exempelvis ett öppet Makerspace för alla kommunens innevånare.

När Per beskriver sitt arbete växer bilden av en visionär fram. Det viktiga i sammanhanget är att han inte bara har visionerna, han ser också till att agera och omsätta dem i praktiken. Under sina år som lärare har han hunnit med att utveckla en hel del, och fler idéer är under utveckling.

– Något som jag alltid varit intresserad av är att bygga arenor och plattformar för kollegor att träffas, utbyta idéer men något som saknats är just komponenten att paketera och distribuera dessa idéer. Så det känns mycket roligt att få möjligheten att bygga upp en utvecklingsmiljö för de kommunala skolorna i Upplands Väsby med just det fokuset. Att utveckla sin undervisning och sedan paketera och distribuera ut idéer till kommunen och Sverige. Mitt mål är att bistå i arbete med att etablera och koppla samman dessa utvecklingsmiljöer för att utbyta material, idéer och resurser med varandra. Kommunerna behöver bistå varandra här. Ambitionen är att testa allt som utvecklas ute i klassrummen, och att inlärningen kommer spegla våra utvecklingsmiljöer.

Just arenorna, eller platserna att mötas och skapa samverkan har hela tiden varit centrala i Pers arbete. Något som verkligen ligger i tiden. Vårt samhälle har sällan närt ett så stort behov av samverkan, både kring utveckling av lärande och hållbart företagande men också gällande möten mellan människor för att skapa förståelse.

– Jag tror på kunskapsspridande möten och nätverk och därför anordnar jag ofta knytkonferenser somTeachMeet och Edcamp. Jag tror också att vi människor och i allmänhet och pedagoger i synnerhet, behöver mötas för att reflektera kring och ta ansvar för att utveckling sker. Vi behöver skapa utrymmen där vi får möjlighet och tid att få kontakt med vårt eget lärande, för att kunna fylla på andras. Och vi behöver dela våra reflektioner för att de mest effektiva och givande arbetssätten ska få spridning.

Vad är då en bra skola?

– Jag brinner för en skola som utvecklas i takt med tiden, och som existerar i harmoni med det övriga samhället. Vilket inte innebär att man skall kasta sig på allsköns trender eller nycker men det krävs en otrolig lyhördhet från oss verksamma i skolan idag att fånga upp signaler utifrån för att bygga såväl undervisning som lärmiljöer som inbjuder till engagemang och ett får skolans alla aktörer att känna att det är relevant det vi håller på med. ”Den andra maskinåldern” som är den tid vi lever i just nu har en innovations- och förändringstakt som är exponentiell i allt från teknologi till miljöfrågor. Det är en utmaning för oss att förhålla oss till denna komplexitet och behovet av att designa undervisning samt lärmiljöer som underlättar växer.