IFOUS tar grepp om PISA-resultatet när det landat i skolsverige…

Kunskapsmätningarna TIMSS och PISA visar att den nedåtgående trenden är bruten när det gäller elevers kunskapsresultat i matematik. Detta är mycket glädjande. Samtidigt är det viktigt att fortsätta och fördjupa utvecklingen av undervisningens kvalitet. Tillsammans med sina fem partner Stockholms stad, AcadeMedia, Nacka kommun, Helsingborgs stad och Kunskapsskolan genomför Ifous nu en matematikdidaktisk analys av uppgifter som svenska elever har svårt respektive lätt för när de börjar gymnasiet. Uppgifterna har hämtats ur resultatet av ett diagnostiskt matematikprov som under de senaste sex åren gjorts av 30.000 elever under sina första dagar på gymnasiet. Syftet är att genom analys av insamlade data få kunskap som kan bidra till en fortsatt positiv utveckling av undervisningen i matematik.

Den 7 februari 2017 presenterar vi analysen som vi hoppas kan stimulera till fortsatta didaktiska diskussioner mellan lärare och ge underlag för rektorers och skolchefers arbete kring samverkan mellan skolformer, säger Anette Jahnke, projektledare för Ifous fokuserar på matematik, i ett pressmeddelande. I analysen kommer vi att relatera funna slutsatser till TIMSS och PISA samt till erfarenheter av Matematiklyftet. Rapporten kan också komma att ligga till grund för kommande FoU-program kring att utveckla matematikundervisningen.

Ifous fokuserar är en analysfunktion som ska leverera konkret, saklig och användbar information om kunskapsläget inom ett visst område med relevans för skolans utveckling.

Redaktionen reflekterar 

Det i sig är viktigt eftersom det föds en mängd tankar och åsikter i farvattnet av PISA-undersökningen. Reaktionerna har varit många och inte minst blandade. Politiker som tar åt sig äran för sina beslut som nu äntligen fått genomslag i praktiken, till forskare som anser att PISA har för stort inflytande och att vi behöver nationella mätningar, sprungna ur vår skolkultur. Samtidigt behöver vi värna uppdraget om bildning och livslångt lärande, vilket rimmar illa med tillfälliga insatser som att just enbart förbereda eleverna för prov. Lärare och rektorer känner stolthet över ett kvittot på golvjobbet, en glädje väl värd en i traditionell media, ofta smutskastad yrkeskår. Kanske är det lyften som påverkat? Kanske är det digitaliseringen? Kanske är det något helt annat? Eller alltihop…

Christer Holger, grundare av Skapaskolan meddelar via sociala medier följande viktiga reflektion.

– Härligt att vi går upp i PISA-undersökningen så att vi kan arbeta på med konstruktiv skolutveckling istället för blamegame. Självklart är det bra att vi går uppåt men vi behöver också en annan mer radikal dialog om hur skolan ska utvecklas för att fler unga ska må bra, utveckla självkänsla, självkännedom och självförtroende och lägga grund för livslångt lärande och andra förmågor som är viktigast för framtiden. Och där tror jag inte att Pisa idag är rätt kompass även om de också rör sig i den riktningen i utformandet av sina framtida mätkriterier. Detta är något som även rektor för Glömstaskolan, Peter Bragner instämmer med.

En av de kanske viktigaste samtida tänkarna som ger oss möjlighet att fundera ytterligare ett varv är Troed Troedson.

– Så länge skillnaderna är så små som de är tror jag att testsituationen (hur viktigt är det, hur förberedde vi eleverna, hur är testet utformat) överskuggar de eventuella skillnader det påstår sig mäta. Men mer bekymmersamt är att ambitionen att vinna testplaceringar helt överskuggar viktigare diskussioner om skolans form och innehåll. Testet är i sig en likriktare för hela världens skoldiskurs. Slutligen är sambandet mellan åtgärder och testresultat så svagt och illa belagt att vem som helst kan använda resultaten för att argumentera för precis vad som helst. De som nu säger att lärare och skolledare jobbat hårt måste ju förklara varför de i så fall inte gjorde det förut?

Det skapar perspektiv på tillvaron… Vad kan vi gemensamt lära oss? Möjligen att fokusera mindre på PISA-businessen eller i alla fall förstå komplexiteten kring kulturell kontext och vad som testas. Vi behöver också bära i sinnet hur fantastiskt få elever det är som gör testet… En annan tanke är att resultatet bör sättas i förhållande till tidigare omgångar – vi är nu på den nivå där vi var 2009… Vad innebär det? Var vi nöjda med 2009 års resultat? Och inte minst bör vi dyka ner i frågan om varför vi gör det vi gör? Varför är mätningen så viktig? Är vi rädda för att göra fel? Vad är då vi har gjort fram till den här omgången? Kan vi göra mer av det?

Det är viktigt att både som kår och individ känna stolthet över arbetet. Av alla de hundratals besök horisontens redaktion gjort i svenska skolor under året som gått, är det ingen tvekan om att det görs oerhört mycket bra, att utvecklingen är progressiv och lärandet utmanande. Men det som då möjligen skaver och som PISA faktiskt ger oss möjlighet att diskutera är det kompensatoriska uppdraget och att upplevelsen av lärandet för eleverna fortfarande är så starkt kopplat till vem de råkar få som lärare, och då inte minst dennes personliga driv… och hur familjens möjlighet att hjälpa barnet ser ut…

Skolan behöver få en ny roll. Från att vara slagpåse på den politiska arenan där the blamegame aldrig någonsin kommer att förändra något, till att bli en innovativ samlingsplats där ledare och aktörer samspelar för en absolut topputveckling. Där vi tillsammans bygger en miljö utifrån den tid våra barn och unga existerar i nu och framöver. För det krävs kompetent personal. Med rättigheter kommer också skyldigheter. Vi måste våga leda och ställa krav på att ha en riktigt kompetent lärar- och ledarstab i svensk skola. Skola och utbildning kan aldrig någonsin handla om att vi nöjer oss med det näst bästa eller whatever we can get… då blir resultatet därefter. Därför måste vi fortsätta fokusera på det som görs bra och göra det ännu bättre, ännu mer. Kan vi genom PISA eller andra exempel hitta framgångsfaktorer att ta fasta på ska vi se till att ALLA får ta del av dem.

Annica Anderson
Chefredaktör

 

 

* Ifous är ett fristående forskningsinstitut som bedriver forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) inom skolområdet i samarbete med skolhuvudmän och lärosäten. Verksamheten utgår från medlemmarnas behov och syftar till bidra till skolutveckling på vetenskaplig grund. I dagsläget har Ifous drygt 140 medlemmar, både kommunala och fristående skolhuvudmän.

Ifous processledare Åsa Sundelin om Digitalisering i skolan

FoU-programmet Digitalisering i skolan syftar till att utveckla lärandet med hjälp av digitala verktyg. Målet är att föra forskning och praktik närmare varandra, inte att forskningen ska tala om vad praktiken ska göra, menar processledare Åsa Sundelin.

-Programmen uppstår utifrån medlemmarnas behov och baseras på ett antal frågeställningar om situationer och utmaningar de möter i vardagen. Digitalisering i skolan syftar till att ta reda på hur de digitala verktygen påverkar lärandet. Hur pedagogiken kan förändras och utvecklas med hjälp av digitaliseringen. Vi behöver hitta nya arbetsformer som stärker elevernas framtidskompetenser och fördjupar kunskaper och förståelse inom de olika ämnena. Hur kan vi då utveckla undervisning och bedömning så att styrdokumentens krav på användning av digitala verktyg uppfylls och mål nås? Utifrån praktiknära frågor inleder vi alltså processer baserade på verkliga behov. Under arbetets gång övergår nyvunna kunskaper och upptäckter till användbara, långsiktiga strategier. En process slutar aldrig med oss, vi bidrar till samverkan och etablerandet av de processer och strategier som växer fram när våra medlemmar deltar. Vi har inte ett färdigt kurskoncept där deltagaren går in och får till sig en lösning, vi utvecklar hållbara strategier tillsammans utifrån våra olika perspektiv kopplade till aktuella frågeställningar. Det är detta som gör Ifous processer dynamiska och spännande, säger Åsa. Hon betonar vinsten med att de nya strategierna som arbetats fram, införlivas i verksamheterna och fortsätter att leva och utvecklas även efter ett program är avslutat.

Lärloopar som utmanar

– Under programmets gång går alla deltagare igenom frågeställningar eller utmaningar i form av lärloopar. Lärlooparna har hittills ramat in nuläge, nya tankar, design för lärande, multimodala gestaltningsformer och bedömning av multimodala gestaltningar. Vi jobbar nu med Formativ bedömning med stöd av digitala verktyg. Vad som kommer härnäst utarbetas under arbetets gång. Utifrån lärlooparnas innehåll bloggar deltagarna om de erfarenheter de gör, sätter igång tankeprocesser och utmanar sig själva samt varandra med nya frågeställningar, genom att ge feedback. Vidare menar Åsa att oavsett om du verkar som pedagog eller har förvaltningens perspektiv är det av stor vikt att bli medveten om konsekvenserna av de olika alternativ vi har i en tid av mycket snabb digital utveckling.

-Här behöver vi diskutera metoder och verktyg för att tillägna sig och använda kunskap. Det gör vi genom att våga prova nya vägar, vilka vi sedan utvärderar och reflekterar kring tillsammans med kollegor.

Deltagare med passion för utveckling det enda som krävs

– Programmet är något för alla med intresse för utveckling och som vill skapa intressant, tidsenlig och inspirerande undervisning. Du behöver inte vara digitaliseringsproffs, det viktiga är en nyfiken inställning, en vilja att lära och en passion för att utveckla det du gör till något ännu bättre med syfte att göra skillnad för eleverna. Det gäller såväl, förvaltning som pedagoger och forskningsteam avslutar Åsa.

Här kan du ta del av Åsa Sundelins programpresentation

Horisonten tar hjälp av skolorna som deltar i projektet för att belysa hur digitaliseringsprocessen tagit fäste på fältet så här långt. Följ våra reportage kommande månad.