#Horizon 2020 – Innovativ upphandling av digital teknik

Halmstad kommun är en spjutspets när det handlar om att driva skolutveckling i kombination med de behov skolan faktiskt har – inifrån kärnan. Just nu är kommunen inne i en oerhört spännande fas med projektet IMAILE. Innovative Methods for Award procedures ICT Learning Europe är det första projektet i sitt slag och bygger på innovativ upphandling. Projektet ska möjliggöra forskning och utveckling av nya informations- och kommunikationsteknologiska lösningar för skolbarn från förskoleklass till nionde klass inom matematik, naturvetenskap och teknik. Det som gör det hela unikt är metoden – förkommersiell upphandling – som utgår från skolans behov där det inte ännu finns färdiga lösningar på marknaden. På så sätt skapar upphandlingsprojektet en dialog mellan skolan, informationsteknologin, forskningsvärlden och leverntörer. Det gör att lösningarna verkligen utvecklas utifrån de verkliga behov skolor, elever och lärare har – nu.

– Det är stor skillnad på att plocka in redan befintliga appar eller färdiga verktyg i klassrummet och på att som elev och lärare få vara en del i utvecklingen och påverka prototyper på vägen till ett slutgiltigt resultat utifrån en faktisk verklighet, berättar Elisabeth Hallén, samordnare, Barn- och ungdomsförvaltningen, Kvalitet- och utvecklingsavdelningen i Halmstad kommun.

Halmstad är kommun som har fått förtroende att driva detta mycket omfattande samarbetsprojekt för att hitta lösningar och för att med tydligare nytta och använda informationsteknologi i grundskolan.  Syftet är att hitta ett system som möter varje individs unika behov och för att göra det behövs flexibla verktyg eller plattformar som skapar motivation och ger det stöd lärare och elever behöver.

IMAILE drivs som ett samarbetsprojekt mellan tio partners i sju länder. Förutom Halmstads kommun medverkar Varbergs kommun, Campus Varberg, Högskolan i Halmstad samt Region Halland. Övriga deltagande länder är Finland, Tyskland, Österrike, Spanien, Portugal och Ungern. Leverantörerna som lämnar offerter i de olika projektfaserna blir utifrån projektets former ännu mer innovativa i sina lösningar.

– De behöver skaffa sig en god kännedom om olika skolsystem och olika marknader för att ta fram en lösning som fungerar oavsett system. Projektet är mycket intressant eftersom det öppnar upp helt nya möjligheter både för skolan och för leverantören. Inte minst när det handlar om en internationell samverkan menar Gabrielle Eriksson, Contract Manager IMAILE. Hennes roll är att följa de olika leverantörerna och säkerställa att de levererar enligt specifikation.

– Vi går mot slutet av fas 1, den fas där leverantörerna arbetat fram ett designkoncept för en lärmiljö. För närvarande deltar sju olika leverantörer från olika länder. När vi går in i nästa fas kommer fyra av dem att bli kvar. Under fas 2 utvecklas prototyper som bygger på de innovativa designkoncepten och i fas 3 kommer endast två att arbeta vidare. I den projektfasen är syftet att producera en mindre skala av protyperna och genomföra tester i verklig skolmiljö. Det som är så spännande att ta del av är hur olika leverantörerna adresserar de definierande utmaningarna som ligger till grund för projektet.  Jag tror att det bidrar till en högre uppfinningsrikedom i deras verksamheter då projektet utmanar branschen att skapa en användardriven innovation inom personlig lärmiljö, något som idag i efterfrågad form inte finns tillgängligt på marknaden.

Coordinator och projektägare för IMAILE är Patrik Engström, Kvalitéts-och utvecklingschef på Barn- och ungdomsförvaltningen i Halmstad. Vi sitter ner och pratas vid i förvaltningens helt nya fräscha lokaler, en plats som i sig är skapad för att föda innovation, utveckling och kommunikation. Målet med att ha alla olika funktioner under ett och samma tak är just en tydligare, snabbare kommunikation och mer effektiv samverkan mellan olika parter i kommunen. Patrik ser mycket positivt på utvecklingsarbetet inom IMAILE så här långt.

– Det finns så många intressanta moment i det här projektet men om vi tittar på förutsättningarna så är det ett mycket spännande sätt för företagen och skolan att närma sig ett samförstånd kring vad som behövs och vad som verkligen utvecklar skola och utbildning i sin tid. Ytterligare en dimension är ju det faktum att alla länder som är involverade driver skola i olika former inom olika system, där vissa system påminner mer om varandra och ligger närmare, medan andra är mycket olika. Detta gör att företagens arbete och resultat i form av prototyper behöver vara mycket flexibla och kunna verka utifrån helt olika system. Just detta kräver och föder en hög grad av innovation. Vi ser att olika länder kan ha väldigt olika ingångar i detta men vi står inför likartade utmaningar i samhället och kring lärande, vilket gör projektet möjligt. Projektet syftar till att kunna anta den samhällsutmaning vi nu står inför. Vi behöver tänka större för att skapa en bättre skola och ett bättre samhälle. Det känns väldigt utvecklande och fascinerande att följa effekterna som kommer till stånd ur detta.

Vidare ser Patrik att kvaliteten på utbildning och skola kommer att påverkas i positiv riktning. I praktiken betyder det att den produkt som nu växer fram kommer göra att det blir smidigare att bemöta och hantera elevers olikheter samt individuella behov. Något som gör att läraren kan frigöra tid. Tid där pedagogen kan prioritera det mellanmänskliga mötet med eleven. Det blir också möjligt för slutanvändarna, eleverna och lärarna i skolorna både här och ute i Europa, att kunna möta de kunskaper och färdigheter som präglar 21st century Learning. Något som är en viktig grundläggande aspekt i hela projektet. Vi behöver alla fokusera på en skola som utvecklar STEM-förmågor eftersom arbetsmarknaden globalt är under en så stor förändring. Detta är ett sätt att förbereda och förse eleverna med de förutsättningar de behöver för att kunna leva ett gott liv och samverka för en positiv världsutveckling.

Här hittar du mer information om EU-projektet IMAILE och status nu.

Eldsbergaskolan – en skola i framkant

Engagemanget och passionen för att verkligen skapa ett lärande som får alla att utvecklas till sitt bästa jag – tillsammans med eleverna – är den röda tråden i mötet med Peter Samuelsson, lärare på Eldsbergaskolan i Halmstad kommun. Han berättar mycket ödmjukt om hur han och kollegan Linda tillsammans med eleverna utvecklade programmering som metod för ett ökat lärande i klassrummet. Han berättar också om bieffekten som ingen förutsåg, nämligen de mjuka värdena i tillvaron och utvecklingen av väl fungerande socialt samspel. Det intressanta är att arbetet tog ordentlig fart redan för några år sedan utan att någon ens efterfrågat programmering som en del av undervisningen.

-Det var egentligen ingen som bad oss göra det men vi tittade helt enkelt på världen utanför skolan och generellt ser vi en utveckling där traditionella yrken börjar försvinna och nya yrkeskategorier gör entré. Yrken med grund i programmering och teknik. Det gav oss inspiration att lyfta in programmering i undervisningen, vi såg det som en möjlighet, nödvändighet och faktiskt skyldighet att börja arbeta så här menar Peter.

Alla ska med

-Överlag när det gäller digitalisering och IKT så är hela skolan engagerad och med på banan. IKT genomsyrar alla ämnen i alla årskurser. När det kommer till just programmering ser det lite olika ut, jag har personligen ett stort teknikintresse och det kan naturligtvis påverka mina val. Så småningom när förståelsen flyttas från varför till hur, på ett större och mer övergripande plan, tror jag att nyfikenheten kommer att leda pedagoger och ledare framför eventuell rädsla och motstånd.

Drivkraften i att vara en lärande lärare

– I grund och botten handlar det nog om personlighetstyper, jag är en förändringsbenägen människa som nyfiket betraktar och lever med min omvärld. Vi arbetar på en liten skola vars organisation påverkar, det är inga långa beslutsvägar vilket gör att det går relativt snabbt att förändra. Förändringsarbete, oavsett vad det gäller, handlar mycket om ledarskap och hur den som leder definierar sitt uppdrag och därmed andras. Vi har en skolledare som är med på tåget, som släpper oss fria att utveckla och det underlättar och stimulerar den här typen av arbete naturligtvis.

Gör det enkelt och bygg vidare tillsammans med eleverna

-Vi började med enkla programmeringsappar, gratisversioner, som vi kunde använda tillsammans med eleverna på surfplattor. Min dåvarande kollega Linda och jag startade detta utan någon som helst förkunskap egentligen, vi lärde oss precis så lite ler Peter, så att vi kunde sätta igång eleverna. Därefter har vi lärt tillsammans med eleverna och det har inneburit fina effekter. Ganska snabbt drog eleverna iväg och hittade nya sätt att arbeta. Det tog inte lång tid innan de blev för enkla och till följ av det började vi titta på mer avancerade verktyg. Dessa implementerade vi på de klasser vi främst undervisade i men vi hittade även former neråt i åldrarna så nu täcker vi hela F-6-verksamheten. Vi jobbar överlag med att integrera ny teknik i undervisningen, inte endast programmering. Vi använder oss av robotar, drönare, 3D-skrivare exempelvis och när eleverna fått bekanta sig med objekt som dessa applicerar vi programmeringskunskaperna för att styra föremålen på ett medvetet plan. Just gällande 3D-teknik får eleverna modellera i enklare CAD-program och använda 3D-skrivaren för att skriva ut sina alster.

Lektionsplanering utifrån befintliga verktyg

Vanligtvis börjar pedagogen titta på lektionsinnehåll och placera det i olika digitala miljöer, vi brukar göra tvärtom. Vi utgår från verktygen vi har tillgängliga och bygger lektionerna kring dem. Ett sådant exempel är programmeringsverktyget Scratch. Vi har verktyget och ska använda det i matematik med syfte att skapa ett starkare engagemang och en djupare förståelse för ämnesområdet. Här tittar vi helt enkelt på vad verktyget erbjuder, vi förstår det först och därefter bygger vi matematiklektionen kring det på så sätt att vi kopplar innehåll och mål till möjligheterna verktyget utgör. Vårt nästa steg här är att bli ännu bättre på att dela med oss av det vi gör, på så sätt kan det utvecklas vidare.

Positiva effekter av nya former och metoder

Lokalt pratar vi väldigt mycket om de mjuka värdena kring IKT och digitalisering. Eleverna växer oerhört mycket som människor, dels genom att de upptäcker att de är minst lika duktiga på det här området som vi är, många gånger bättre på det och greppar snabbare än vad vi vuxna gör. För de elever som vanligtvis är av det tysta slaget och varken tar eller ges så stort utrymme i klassrummet kommer uppgifter av detta slag väl till pass. När eleverna oavsett tidigare erfarenheter, får lyckas och visa att de klarar och kan saker, tar det med den positiva upplevelsen in i allt annat de gör i skolan, de lyfter helt enkelt över erfarenheten att lyckas in i andra ämnen, ut på skolgården och så vidare. Just känslan av att lyckas skapar en harmoni som bidrar till att alla blir starkare och stärker varandra i det sociala samspelet – även utanför skolan. Vi ser en enorm positiv effekt både hos individen och gruppen och detta är något vi skulle vilja kunna hitta mätinstrument för. Det betyder att vi skulle vilja bedriva någon form av forskningspraktik kring våra erfarenheter och pröva det vi ser vetenskapligt. Här efterlyser vi samarbete med något av landets lärosäten berättar Peter. Vi har sett en positiv utvecklingskurva både gällande resultat kopplade till de olika ämnen eleverna möter, men även i det sociala samspelet som sagt och det vore oerhört värdefullt att få våra teorier prövade. Det skulle öka spridningen av arbetssätt som kommer fler elever till godo. Fler elever som får uppleva en positiv skolgång vilket ju kan vara helt avgörande i en människas liv.

Så kan skolan göra för att föda och nära en utvecklande kultur

-Det allra viktigaste och mest avgörande är en positiv attityd hos skolledningen. Det handlar om att leda och möjliggöra en utveckling. Det i sin tur handlar ofta om att skapa förutsättningar som gör att organisationen ser lärande och utveckling som en möjlighet. Att som ledare kommunicera färdriktning tydligt och klart och våga visa vart skolan är på väg är viktigt. Att parallellt med det erbjuda workshops där lärare och pedagoger får prova på så att de får en känsla för vad det hela handlar om, har stor betydelse i lustskapandet. En viktig faktor är att hålla det enkelt, att se och ta till sig den här möjligheten genom något eller några av alla de gratisverktyg som finns och utveckla lärandet därifrån, både det egna och elevernas. Det avdramatiserar och gör att du som pedagog kan prova dig fram. Pedagogerna behöver vara modiga och utforska detta tillsammans med eleverna, det handlar mycket om att våga släppa det vi alltid gjort till förmån för att lära på nya sätt som överensstämmer och föder kunskaper, relevanta för den värld de senare kommer att möta som yrkesverksamma. När fler lärare tar del av vinsterna som sker på det sociala planet skapar det motivation som gör att fler finner värde i att prova nya vägar. Den här ingången kan vara helt avgörande för viljan att ta sig över en eventuell tröskel. Det bekräftar behovet att bedriva forskning kring de metoder vi utvecklat. I grunden handlar allt om att ta första steget, att sätta igång, det är där det ligger. Ytterligare en viktig del som utgör ett starkt inslag i allt utvecklingsarbete och som bör ha större plats i en lärares vardag är omvärldsbevakning. Jag tror att det är bra att koppla upp skolans värld mot verkligheten så som den kan vara utanför vår ibland avgränsade verksamhet.

Eldsberga framtidsverkstad – en produkt av viljan att skapa och söka kunskap

-Detta är ett projekt som är helt frivilligt eftersom det ligger utanför skoltid. Intresset är stort och här erbjuds möjligheten att skapa och testa fritt. Det har blivit en kreativ oas och ungefär hälften av skolans elever från årkurs 4-6 brukar stanna om eftermiddagarna för att experimentera och fritt kreera tekniska lösningar med det material vi har byggt upp här. Det är ett initiativ som vuxit fram ur behovet att få mer tid till skapande, både från elevernas och min sida och då löste vi det efter skoltid. Från början handlade det mycket om programmering men på senare tid har det blivit ett slags makerspace där vi skapar i alla möjliga material och provar teknik som vi också programmerar. Själv ser jag det som en mycket spännande utveckling, inte minst för bygden. Det är en plats där saker händer och där många kan samlas för att hitta på och utveckla nytt ur befintligt. Vi kan utgå från en företeelse som vi känner till, exempelvis Spotify och inta ett undersökande förhållningssätt för att förstå hur produkten fungerar. Till det kopplar vi en mängd uppgifter att utforska, både gällande mjukvara och hårdvara. I framtidsverkstaden bubblar det och vad som helst kan hända. Vi har sett många robotar skapas och få nytt liv i kombination med något annat. Jag tror att det är den här kravlösa tiden som föder det roliga och lite galna skapandet som så småningom kommer till nytta ute i samhället. Kanske är det också den kravlösa leken i skapandet som gör oss glada och lyckliga och därmed påhittiga. Det känns mycket roligt att kunna ge liv åt en framtidsverkstad. Det föder en optimistisk känsla vilken kan behövas i vår tid.

När jag lämnar Peter och Eldsberga vet jag att vårt samtal bara är början på ett i raden av många. Halmstad kommun är som ett kemilabb vad gäller utveckling av skola och utbildning. Det pyser och bubblar och det är massor på gång!