Viktigaste faktorerna när elever väljer gymnasieskola

Vilka faktorer spelar egentligen störst roll i elevernas val av gymnasieskola? Att skolan erbjuder rätt program anses, inte helt oväntat, vara allra viktigast. Det visar den senaste Gymnasierapporten från Gymnasium.se. En större överraskning för många är nog att möjligheten att läsa recensioner om skolan är punkten som elever anser vara näst viktigast.

– Att vi förlitar oss på recensioner har blivit allt tydligare på senare år med oerhört populära tjänster som Booking.com och TripAdvisor. Att vi ser samma mönster inom gymnasieskolan är naturligt, det är något som ligger i tiden helt enkelt, säger Erik Appelberg, kommunikationschef på Gymnasium.se

På andra sidan spektrat, det vill säga vad som anses vara mindre viktigt hittar vi rubriker som “Föräldrarnas åsikter” och “Att läsa på samma skola som mina vänner”, vilket pekar på att eleverna i hög grad vill göra ett individuellt val baserat på sina egna uppfattningar.

Gymnasierapporten är en undersökning genomförd bland Gymnasium.se:s medlemmar, som består av blivande gymnasieelever samt elever som nyligen börjat gymnasiet. Den senaste Gymnasierapporten fokuserar på målgruppens tankar och funderingar om gymnasievalet.

Nu har skolorna all anledning att låta eleverna undersöka den egna verksamheten och arbeta aktivt med kommunikation utåt. Det vill säga aktivt delta i olika fora, förmedla sina kunskaper och åsikter i relation till riktiga mottagare. Nämligen kommande elevgeneration. Ett arbete som skulle kunna få rum i ett flertal av gymnasiekurserna samtidigt som elever och lärare får möjlighet att skapa värde – både för blivande elever men också den egna skolan!

Hur jobbar ni med detta på din skola?

Läs hela rapporten här.

 

Källa: Gymnasium.se

Make, learn and share – internationellt makersamarbete för ökad digital kompetens

Ronneby är inte bara en i mängden av Sveriges alla vackra städer, det är också den äldsta staden i Blekinge med en djupt dramatisk historia. Den var dansk under en längre period än den varit svensk och utsattes för vad som kallats Nordens värsta blodbad, när svenskarna invaderade med Erik den XIV i spetsen.

Stadens ställning som handelscentrum var under många århundraden stark. Redan under 1700-talet började de första industrierna spira. Kockums Emaljerverk, Kockums Jernverk, Djupafors pappersbruk med flera gjorde Ronneby till en viktig industristad.

Vad har då detta med digitalisering och skolutveckling att göra. Jo, för att lära om samtid och framtid vet vi att det i många fall är klokt att faktiskt blicka tillbaka och titta på vad historien har att berätta. Det är sannolikt ingen slump att att gymnasieskolan Knut Hahn och teknikprogrammet ligger i framkant i allt de gör. Och att pedagogerna på teknikprogrammet har ett enormt driv och en fantastisk blick för vad nästa utvecklingsområde blir. Drivkraften och framåtandan verkar helt enkelt prägla staden och dess invånare, generation efter generation. Kanske är det något i vattnet…

När vi möter pedagogerna på teknikprogrammet förstår vi varför. De tänker stort. Mycket större än att hålla sig inom teknikprogrammet på Knut Hahn och inom Ronnebys gränser. De följer inte bara med, de hoppar på det globala tåget och de ligger många gånger i framkant där de leder utvecklingen och drar i visslan!

Just nu lanserar de på teknikprogrammet ett mycket intressant EU-projekt. The Make.Learn.Share. Europe (MLSE) project är ett projekt för att utveckla digitala färdigheter eller digitalt görande, bland unga människor i hela Europa, i syfte att bistå med lärande och på sikt företagsutveckling. Det står klart att skolan som samhällsinstitution och antalet lärare med tillräcklig digital mognad inte på egen hand kan möta det behov av kompetensutveckling som företagen behöver. Projektet är ett initiativ där ungdomarna kommer att lära sig digitala färdigheter för att på sikt förmedla sina kunskaper till andra barn och ungdomar. 20-åriga universitetsstuderande kommer att lära 15-åriga gymnasister som i sin tur kommer att undervisa 10-åriga grundskoleelever och så vidare.

– De blir digitala ambassadörer som tillsammans, på en internationell arena, hittar lösningar för innehåll och form kring programmering och digitalt skapande. Ute i Europa är de digitala labben eller maker space mer utvecklade än här. De har kommit längre i utformandet och genomförandet. Tanken med Make, learn, share är att ungdomarna kommer att arbeta i just den ordningen och parallellt fylla en kunskapsbank så att likadana strategier och metoder kan startas var som helst med det material som utvecklas och förnyas under projekttiden. Vi har precis börjat sätta ramarna för allt och ungdomarna från Gijon i Spanien,Rom i Italien, Sheffield i Storbritannien, Riga i Lettland och våra elever här i Ronneby kommer att gå en tredagars utbildning där de lär sig Raspberry Pi, vilken är tekniken de tar avstamp ur för att sedan skapa ett upplägg och börja lära ut till andra elever, berättar Liselott Lilja, gymnasielärare och projektansvarig på Knut Hahn i Ronneby.

Projektet främjar det fria flödet av information, kompetensutveckling och bygger på och nyttjar den fysiska och intellektuella infrastruktur som finns tillgänglig från tidigare europeiskt finansierade program. Projektet backas upp på olika sätt av lokala företag med bas i den digitala sektorn samt kommuner. Ambitionen är att skapa en storskalig studentambassadörförening, bestående av främst 14-16-åringar vilka kommer att köra utbildning för andra i skolor eller lokala sammanhang.  Utbildning som kan komma att omfatta sådana saker som programmering, appskapande, 3D-animering och som vi nämnde tidigare, Raspberry Pi-utveckling. Läromedel som är anslutna till dessa sessioner kommer att vara öppet tillgängliga och kommer att utgöra en blandning av digitalt videoinnehåll, skriftlig instruktion och peer-to-peer-stöd. Dessa aktiviteter kommer att kallas ”Open School Units”.

– Fördelarna med den här typen av internationell makerrörelse är ju många, för våra elever lägger det utöver nya kunskaper och färdigheter, grunden till ett internationellt kontaktnätverk. Genom att vara en del i ett så viktigt och nödvändigt arbete där vi inte hinner vänta på på reformer som tar lång tid att genomföra, växer eleverna både som individer och grupp. Vi ser redan att självförtroendet ökar och att det finns en glädje i att få hjälpa andra med något som har stor betydelse för samhällets utveckling. För oss lärare känns det verkligen fantastisk spännande! Det är klart att det tar tid, men det vägs upp av vår möjlighet till internationella utbyten, spännande kompetensutveckling och glädjen över att bidra till att eleverna stärks i sina roller och kunskaper. Eftersom det är ett KA3 projekt innebär det policy reforms. Det kan alltså förändra i grunden och kan bli hur fränt som helst avslutar Fredrik Johansson, förstelärare på  gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby.

Projektet kommer att pågå under 36 månader från november 2015 till oktober 2018.

image1

Digitalisering möjliggör kreativa möten som tar oss utanför klassrummet

Knut Hahn är gymnasieskolan som lever med och i, samtiden. De flesta av alla de projekt (och det är många) som bedrivs har någon form av koppling till världen utanför. Allt som görs bygger på möten mellan olika aktörer i samhället och involverar alltifrån skola till näringsliv och äldrevård. På teknikprogrammet händer det minst sagt massor i klassrummen – och utanför! Precis som det ska vara, tänker jag, när jag möter Fredrik Johansson, en pedagog med världens härligaste inställning. Till allt. Han och kollegorna bara kör, provar sig fram, missar ibland men reser sig alltid upp igen, klokare för var gång. Det som gör vårt samtal om digitalisering och teknik så befriande är att det egentligen handlar om något annat, nämligen att skapa möten där tekniken förgyller upplevelsen för de som är involverade. Vi talar om kunskaper, mål och färdigheter i kölvattnet av alla de projekt som sker på skolan och naturligtvis är det som Fredrik säger:

– Oerhört viktigt att vi har en meningsfull dialog kring det vi gör och att vi kan koppla det till skolans uppdrag. Helt klart är att digitaliseringen skapar oändliga möjligheter för oss människor. Framför allt är det möten människor emellan som är en av de stora vinsterna.

Jag ska försöka återge några av de projekt och verksamheter som pågår och vilka häftiga upplevelser av lärande det skapar, för alla som är involverade. På skolan finns bl.a. en CoderDojo och för den som inte känner till begreppet startades konceptet för några år sedan på Irland av två självlärda programmerare, som tyckte att unga människor skulle få möjlighet att lära sig koda, i en miljö bland andra som delar liknande intresse. Deltagarna är mellan 7-17 år och självklart finns det nu CoderDojos i alla världens hörn, i alla fall i ca 60 länder klotet runt. Vidare samarbetar Gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby med näringslivet och driver en hel del projekt utanför skolan.

– Vi har gjort och gör många lyckade projekt bl.a. med 3D, makerspace och programmering i fokus och här vill jag ge Magnus Göransson från företaget Okatima en eloge. Han har hela tiden sett en potential i skolan och våra elever som samarbetspartners. Positiva förväntningar och att se möjligheter är helt avgörande. Jag insåg själv i början av våra möten hur begränsad jag var i mitt tankesätt som lärare och hela tiden tänkte på vad som inte gick och farhågorna duggade tätt. Jag har verkligen erfarit genom vårt samarbete, att det mesta är möjligt och att jag som lärare inte kan stå emellan eleverna och verkligheten som pågår där ute. Nu provar vi och kör på, så lär vi oss under resans gång säger Fredrik med ett leende. Vi gör så oerhört mycket spännande, ett annat exempel är när vi i klassrummet tog in gamla kasserade lärarlaptops som eleverna fick bygga om och använda med ubuntu. Eleverna fick vid ett tillfälle koppla floppyläsare via en arduino så att de kunde spela pirates of the caribbian-låten. Kreativiteten har egentligen inga gränser och i projekt som de här får vi in hållbarhetsaspekten också, gammalt kommer till användning i nya former och plötsligt hade eleverna byggt upp en teknikstudio för inga pengar alls! Det är mycket viktiga erfarenheter.

– En annan möjlighet som vi tar till vara är Ungt företagande. Vi arbetar mycket med nätverkande och att våra ungdomar både ska se värdet i det och få chansen till samarbeten utanför klassrummets väggar. Vi hade ett möte som resulterade i att två av våra elever nu ska tillverka mobilskal med rfid och deras UF-företag har nu en extern kontaktperson. Vi har även skapat möjlighet för egenföretagare att nyttja våra lokaler. <vi kallar det gerillakontor. En satsning för alla småföretagare som har kontoret i laptopen och kan sitta varsomhelst egentligen, så varför inte hos oss? På så sätt får ju eleverna möta ytterligare representanter från yrkeslivet.

Det är ytterligare en av framgångsfaktorerna för skolans digitaliseringsprocess menar han, att lärarna släpper kontrollen och vågar vara den som inte kan allt och vågar prova sig fram, många gånger med hjälp av eleverna.

–  Vi behöver ta ett steg tillbaka för att kunna lära nytt. Det som känns övermäktigt och stort nu, kommer inte vara det om fem eller tio år. Då har vi andra utmaningar säger Fredrik och jag upplever en känsla av frihet och ärlighet i vårt samtal om vem som förväntas kunna vad och vilka konsekvenser det får. Vi kan inte hålla tillbaka utvecklingen, det är bara att kasta sig ut avslutar Fredrik med förväntan i rösten.

Här får du vidare inblick i arbetet Fredrik och hans kollegor bedriver