– Du fuskade ju!

En februarieftermiddag sitter jag på en föreläsning tillsammans med kommunens förstelärare. Temat är analysarbete av undervisningen kopplat till det systematiska kvalitetsarbetet. Pedagogerna är märkbart trötta och lyssnar på halvfart. Jag har tagit en strategisk plats långt bak i lokalen, det är intressant att iaktta pedagoger i en klassrumssituation. 

De får liksom ett elevbeteende. Eller för att vara tydlig. De beter sig på ett sätt som de inte vill att eleverna ska bete sig. inte alla, inte alltid och faktiskt inte vid detta tillfälle. De är trötta och lyssnar på halvfart men de är med i matchen. Gott. Kommunen har ju till trots tagit hit en föreläsare som ska lyfta och problematisera frågan om analys av undervisningen. Ett prioriterat arbetsområde inom förvaltningen.

Mitt under föreläsningen sprätter föreläsaren upp talet 14 000 i sin presentation. Frågan till denna siffra är: Vad tror ni detta är?

Du som arbetar som lärare kan nog känna igen er i den situation som jag nu ska försöka beskriva.  Frågan ställs till kollegiet som är spjutspetsarna i vår kommun. Det är det här gänget som ska göra det, det är dessa pedagoger som med sina gärningar i klassrummet ska inspirera både elever och kollegor. Det är de här människorna som ska se till att lyfta undervisningen i kommunen. Vad händer då när denna siffra följt av frågan dimper ner mitt i alla tankar om analys hopblandat med middagsplaner, eventuellt någon liten försiktig glutt bland sociala medier eller en digital diskussion med ett barn som kommit hem från skolan och vill baka chokladbollar? Önskvärt vore ju om en livlig diskussion bryter ut där det droppas idéer hejvilt, vissa rejält underbyggda andra rena chansningar. Det man önskar är att det skulle bli som vi vill ha det i ett klassrum. Men vad händer? Det blir tyst. Jättetyst. Snudd på pinsamt tyst. Varför det?

Min egen teori om detta är att man är rädd för att göra bort sig. Tänk om man skulle säga fel. Kommer de andra att skratta om jag säger fel? Kommer de viska och peka sådär pinsamt?

Jag har själv lite av den känslan i mig ska jag erkänna men känner samtidigt att det håller ju inte att vi sitter här helt tysta. Vi är ju skickliga pedagoger hela högen och någon av oss borde ju ändå kunna leverera en kvalificerad gissning vad 14 000 står för.

Samtidigt som jag får ordet och säger: ”Det skulle kunna vara antal elever per år som inte kvalificerar sig för gymnasieutbildningar” gör jag en snabb googling på ’ej behörig till gymnasiet antal elever’ och får en träff från DN som i sin tur hänvisar till Skolverket till precis det jag sa. 14 000 är det antal elever som saknar behörighet till gymnasiet, 2016. Bara det är ju skrämmande. I samma veva hör jag föreläsaren utbrista ”Exakt! Och vad gör vi åt det här…” Föreläsningen fortlöper, föreläsaren fick respons från gruppen. En pedagog som sitter bredvid vänder sig mot mig, tittar menande på mig och mot min iPad och säger ”-Du fuskade! Du sökte ju upp svaret på nätet!”

I min värld handlar inte detta om fusk. Jag menar, om du bara googlar på 14 000 så får du leta länge innan du hittar artikeln från DN som sedan leder rakt in i Skolverkets diagram och konstaterande av läget i skolsverige. Jag sökte ju för bövelen inte ens på 14 000 utan på det jag trodde var svaret. Jag ser detta som ett sätt att hamna rätt, att hitta fokus och kunna leverera ett svar och känna sig säker på sin sak. I min värld har denna lärare en bit kvar innan denne ser sin nya roll som lärare i ett klassrum.

Förr stod läraren för kunskapen. Eleverna gick till skolan satt tyst och lyssnade på läraren som pratade och berättade fakta eller hänvisade till en bok som innehöll detsamma. Det fanns två källor till fakta, läraren eller de böcker som läraren valt eller hade tillgång till. Idag står inte läraren för faktakunskaperna på samma sätt. Läraren får istället hjälpa och stötta eleverna till att söka fakta på ett klokt sätt. Guida dem till att pröva olika källor mot varandra. Lära dem att vara källkritiska. Det kommer krävas i vår värld både nu och framförallt framöver. När till och med en pedagog som undervisar i grundskolans tidigare år kan slänga ihop en snygg och trovärdig sida på internet så kan ju vem som helst göra det. Att den som lägger ut information på nätet sedan inte har full faktakoll och kanske lägger ut alternativ fakta i sann trumpanda det måste man vara vaksam på.

Att man som elev undersöker, kollar upp och granskar fakta innan man klämmer ur sig ett svar är sunt. Lika sunt som om eleverna skulle börja med kvalificerade gissningar som leder till öppna diskussioner. När ett gäng förstelärare inte gör något av detta blir jag lite orolig. Att jag, som IKT-pedagog, ska lämna det enda svaret i detta sammanhang är lite sorgligt. Jag törs lova att minst hälften av de som satt där hade utan problem kunnat ge samma svar om de bara vågat. Nu är det kanske inte det som upprör mig mest i det hela. Jag blir mer bekymrad över den pedagog som ansåg att jag fuskade när jag gjorde min miniresearch. Jag har funderat mycket på det denna pedagog sa och tänker också: Hur ska denna pedagog, denna förstelärare, kunna leda sina elever in i den nya tidens faktasökande och kunskapsbärande? De frågorna som var viktiga förr som exempelvis att man som elev ska kunna rapa upp alla länder i Europa med tillhörande huvudstad och gärna valuta. Är bara en googling bort. Du kan till och med be Siri om svaret. Vad som däremot är viktigt att diskutera är ju varför just Köpenhamn är huvudstad i Danmark, det är lite knivigare att bara googla fram. Likaså frågan som vår föreläsare ställde: Hur tänker vi och hur förhåller vi oss till att 14 000 elever inte är behöriga till gymnasiet? Detta trots att de kan fråga Siri eller Google om massor av saker och få fram fakta i ett nafs.

Vilken kunskap är viktigast och hur kan vi stötta och hjälpa våra elever att nå så långt som möjligt i deras utveckling?

Strategier som förbättrar elevernas resultat!

Redaktionen utmanade en grupp lärare att gå tillbaka i tiden och återupptäcka sina egna handlingsmönster vid uppstarten av ett nytt läsår. Utmaningen bestod i att återskapa första veckan av de fem senaste läsåren och hur resultaten av det som gjordes då påverkades. Det finns ingen vetenskap bakom testet men det är intressant att pröva sina erfarenheter och granska resultaten utifrån olika handlingsmönster. Det handlar egentligen om att upptäcka egna mönster vi skapar och hur de i sin tur kan utvecklas för att förbättra möjligheterna för eleverna att lära, menar Helena Carlsson från Norrköping, en av de grundskolelärare som medverkade.

– När jag släppte min egen agenda baserad på min egen tolkning av styrdokumenten och istället började influeras av elevernas idéer om vad de ville lära sig och då jobba för att anpassa dem i enlighet med Lgr 11, blev lektionerna mer givande och intressanta för oss alla, konstaterar hon snabbt. När jag tittar tillbaka över tid och diskuterat med pedagoger runt om i Sverige gällande den här utmaningen, kom vi fram till ett antal strategier eller verktyg som vi tror är bra att introducera i början av terminen och sedan återkoppla till under läsårets gång. Genom att knyta an till de här strategierna med jämna mellanrum, kommunicerar vi våra förväntningar och vår tro på att eleverna faktiskt klarar och kan mycket mer än vad de själva, i alla fall inledningsvis, tror. Jag har också noterat att när eleverna bygger lärandet på de här strategierna blir de mer medvetna om vad och hur de lär sig. De lägger grunden till ett livslångt lärande och utvecklar förmågor, användbara utanför skolans väggar. Det innebär även att vi som lärare kompetensutvecklas på vägen och tar in yttre influenser som får oss att se nya möjligheter.

1) Frågeverktygslådan – lär dig vilka konsekvenser ditt sätt att ställa en fråga får för svaret som kommer:

Frågor står i centrum för lärande, vissa frågor ger begränsade svar medan andra breddar området för frågan och ger utrymme för diskussion och fördjupning. Däremellan rör sig ett spektra av olika frågatyper. Frågetyperna i form av verktygslådan är ett begrepp skapat av amerikanskan McKenzie, hon använder verktygslådan med barn redan i förskoleåldern för att stretcha deras sinnen att tänka bortom ”rätt” svar i lärandesituationer. Det handlar om att medvetandegöra en frågerepertoar där eleven lär sig se vilka olika typer av svar de faktiskt får beroende på hur de ställer en fråga.

2) Kunskap om hur du får svar:

Idag sker informations- och kunskapsinhämtning till stor del genom internet. Sökmotorns resultat bestäms av flera faktorer, bland annat användarens plats och sökhistorik. Men för att gräva djupare och hitta bättre svar, behöver eleverna utbildning om hur man gör avancerade sökningar. Detta innebär att bli skicklig på att använda sökoperatorer, förstå källor och noga överväga söktermer. Både vi pedagoger och eleverna förutsätter att de vet hur man använder Google på ett adekvat sätt, men att veta hur man söker efter specifik information väl, kräver övning. Redan i uppstarten av läsåret är det därför viktigt att lära eleverna hur de ”frågar” efter korrekt information beroende vad de letar efter. Vi kan inte bara börja lära barn algoritmer och kodning, för det måste de förstå hur vi drar bäst nytta av kunskapen om hur dessa fungerar.

Att veta hur man hittar information på andra plattformar är också viktigt. Till exempel hur vi kan ställa frågor på Twitter med hjälp av en hashtag eller hänvisa till experter – det ger betydligt mer intressanta resultat än en allmän sökmotorfråga. En hel del elever (och lärare!) förstår inte hur man använder Twitter i undervisningen. De har aldrig fått lära sig att följa de smartaste hjärnorna i världen som diskuterar just det aktuella ämnet eleverna ska förkovra sig i. De har sannolikt heller aldrig fått lära sig att ställa en fråga på Twitter eftersom det är en annan typ av fråga som krävs där än på Google exempelvis.

3) Lär genom arbete och projekt som skapats av andra elever

Digitala verktyg tillåter eleverna att få tillgång till alla typer av arbete som skapats av andra. När eleverna inser att någon i deras egen ålder skapat något fantastiskt, inspirerar det dem att göra detsamma. Vissa skolor och elever gör projektet i Minecraft , där de uttrycker sin kreativitet i den digitala media som verkligen motiverar dem. Jag uppmanar alla kollegor att hämta inspiration från andra och visa eleverna andra skolors och elevers arbete. I och med ett kollegialt lärande och att dela-kulturen vuxit sig starkare, behöver vi idag inte kunna allt eller behärska allt när vi startar. Vi kan som lärare lära tillsammans med eleverna. Vår uppgift är att förstå såpass mycket att vi kan koppla uppgiften till Lgr 11. Att veta vad andra elever gör är viktigt eftersom elevarbeten ibland är mer motiverande än ett uppdrag som läraren ger. Det är också ett bra sätt att lära sig omvärldsbevakning och få förståelse för hur du som elev kan utveckla ditt eget lärande genom fler metoder.

4) Veta hur man knyter kontakter och arbetar med människor över hela världen

Genom utbyten av olika slag lär sig eleverna om andra kulturer och varandra. Många gånger behöver lärare utveckla sina egna erfarenheter av digitala verktyg som Twitter och Skype med flera, för att hjälpa eleverna att ansluta sig globalt till olika onlinemiljöer. Det finns mängder av olika verktyg, Mystery-skype är ett sätt att få kontakt med andra klasser och skolor ute i världen. Genom sociala medier kan vi idag också skapa kontakt med nästan vem som helst och det är vårt ansvar att förse eleverna med sådana erfarenheter.

Se artikeln om Emma Nääs och hennes egenstartade projekt Global English ett fantastiskt exempel på nätverkande och hur eleverna lärt sig att se dessa möjligheter.

5. Själv reflektera över sitt arbete

Traditionellt är vi lärare ansvariga för att bedöma elevernas prestationer. Men vad skulle hända om vi lägger än mer vikt vid att eleven får nycklar till att utvärdera sitt eget arbete? Vad händer om självreflektion blir en färdighet lika viktigt som att läsa? Det är en spännande tanke. Vi gör en hel del av detta i arbetet med BFL, men jag tror att utvecklingen av ett självreflekterande förhållningssätt i ännu större utsträckning skulle göra att eleverna når ett bättre socialt samspel och tar personligt ansvar i högre grad för sitt eget agerande.

En av John Hattie studier handlar om att analysera effekten av 138 olika influenser på elevers resultat. Läxor, klasstorlek, kön och motivation är några av påverkansfaktorerna  på listan. Men enligt Hatties slutsatser, var förmågan till  självreflektion det som hade hade störst effekt på elevernas resultat.