Pop-in School på Bett 2017 – årets wow-upplevelse!

Ett snart mytomspunnet skolbesök där ombytta roller skapade magi. Lärare och elever. Varför? Eller viktigare att fråga för att utveckla tanke till erfarenhet. Varför inte?

Kan 180 gradersperspektivet ge lärare och elever en fördjupad förståelse för samverkan och och vidare utveckling? Svaret är sannolikt ja. Att tänka tvärtom i arrangemanget kring Bett-resornas sedvanliga skolbesök, visade sig ge en enorm energikick och framgångsfaktor som satte igång förståelsen för programmering rejält hos deltagarna. De brittiska eleverna sammanfattade viktiga bitar ur den computer science de har på schemat och formulerade unika koncept för deltagande svenska lärare att arbeta sig igenom när de flyttar in i skolan för en dag.

I vanliga fall består besöken av betraktande rundvandringar mellan teknikrika salar, där slipsprydda elevers pannor ligger i djupa veck och arbetsron vilar som ett mjukt täcke över klassrummen. Framgångsfaktorerna är totala, måttet av välartade elever finner inga gränser och skolorna briljerar i olika mätningar baserade på diverse olika skalor.

På Bohunt School i Worthing, en pittoresk och vid första anblicken lite sömnig småstad, granne med livliga smältdegeln Brighton på engelska sydkusten, fullkomligt bubblar förväntan och spänning bland de elever som för dagen tillsammans med en Apple Distinguished Instructor, skall leda över 300 svenska lärare genom workshops i programmering.

Engagemanget bland eleverna gick inte att ta miste på, med stor glädje och på största allvar tog de sig an ledarskapet i klassrummet. Med stor respekt lotsades det svenska lärarkollegiet genom både analoga och digital programmeringsövningar, där slutproduktionen landade i att få testa programmeringsspråket Swift.

Entusiasmen hos den svenska lärartruppen mätte heller inga gränser. Både elevernas kunskaper i programmering och deras ledarskap i klassrummet imponerar, menar några av de lärare vi möter i klassrummen. De är också överväldigade av elevernas ödmjukhet i de ombytta rollerna, tålamodet och artigheten i mötena är något som ger intryck och lever kvar. Visst är det så att språket påverkar analyserar ytterligare en deltagare. Vi är ju ovana vid tilltal i form av Mr, mrs och miss, säger han leende.

Vad eleverna tog med sig…

När nya roller antas vidgas förståelsen för andras perspektiv. För både lärare, rektorer och elever gav de en a-haupplevelse att anta en annan roll, det krävde viss ansträngning och vilja till kommunikation för att skapa nya erfarenheter och därmed lärande. Det var det definitivt säger en av eleverna med ett enormt leende.

-Nu förstår jag mina lärare mycket bättre, vilket arbete de lägger ner för att alltid ha uppgifter som passar alla och räcker en hel lektion. Dessutom tycker jag att Computer Science känns mycket roligare nu när jag förstod vilken upplevelse och nytta det kan vara för någon att lära sig det och förstå hur saker hänger ihop säger Alice, en av dem som håller i ett programmeringspass tillsammans med sina elevkollegor Elena och Adam.

-Det var väldigt spännande att få ge lärare instruktioner och se dem samarbeta säger Elena stolt. Eric, som är trions yngste, fyller i med lektionens syfte. Att ge lärarna som inte ännu arbetat med programmering, en grundläggande förståelse för begrepp som exempelvis kommando, loop och funktion. Elena påpekar också att det var både utmanande och roligt att få ge feedback till lärare!

När eleverna summerar vad de själva tar med sig från dagen nämner de modet att våg fråga om någon behöver hjälp, lära känna nya vuxna och våga visa.

Vi har fått vässa våra sociala förmågor och gå utanför vår komforten. Vi har fått lösa massor av problem vi inte räknade med under tiden vi jobbade, vi har fått träna på att g instruktioner, lyssna, ge och få feedback. Framförallt har vi haft så fantastiskt roligt! Svenska lärare är så trevliga och visar uppskattning. Det var så kul att jobba ihop med Jesper, avslutar de tre i kör.

Vad lärarna tog med sig…

Några av lärarna som tog kursen i programmering hos Alice, Elena och Eric betonade vikten av att börja praktiskt med programmering. De fick lära genom att göra i form av att programmera varandra utifrån givna instruktioner. Och de fick göra detta upprepade gånger med olika övningar, först enligt en bana och sedan i en dans. Det blev en hel del skratt under programmeringens gång. Och det blev verkligen tydligt hur viktigt det är med exakta instruktioner, minsta avvikelse gör att slutmålet faller. Då är det bara att börja om, konstaterar någon glatt.

När de är klara med den analoga programmeringen är det dags att under elevernas ledning plocka fram surfplattorna och anta nästa utmaning, att koda i Swift. Det är så spännande att det är svårt för Alice, Elena och Eric att få de svenska lärareleverna att bryta upp. Och det om något är ett gott betyg åt dagen.

Passet avslutas med en gemensam reflektionsyta om vad som gjorts och vad deltagarna lärt och tar med sig till sin egen verksamhet. Flertalet var överens om att det gav oerhört mycket att starta i praktiken för att sedan gå vidare till teori och prova i skarpt läge.

Just tiden för reflektion och att så många samverkar, delar tankar och idéer, tänker gemensamt om en upplevelse som delats är oerhört värdefullt. Det ger ett metaperspektiv som är ovärderligt. Det är därför det är så bra att få den här möjligheten, menar en av lärarna. Det skulle vi aldrig skapa hem, att 300 personer invaderar en skola under så här välstrukturerade former. Det var det bästa jag gjort på länge!

Phil som är Bohunts rektor tycker att det är en enorm möjlighet att få visa upp skolans arbete och att internationella kontakter är oerhört viktigt. Det är genom upplevelser och samtal kring varandras erfarenheter och system som vi kan fortsätta utvecklas. Vi är så glada att få öppna upp vår skola och att få arbeta tillsammans med er! Det har varit en helt fantastisk dag för oss alla!

*AEI på passet vi rapporterade från, var Jesper Grönlund från Fridaskolan i Vänersborg.

Bohunt med rektor Phil i spetsen samarbetar med Lin Education för årets Pop in School på Bett2017.

Fridaskolans pedagoger möter Stephen Harris!

Fridaskolorna hade igår nöjet av en blixtvisit från en av världens främsta inspiratörer när det gäller skolutveckling och lärande. Ingen mindre än Stephen Harris , rektor på Northern Beaches Christian School (NBCS) i Australien, tog sig en avstickare från London över dagen, för att dela med sig av sina tankar och idéer till kollegiet inom Fridaskolorna. Henrik Kamp, regionchef på Fridaskolorna berättar att det hela tog avstamp ur ett möte med Stephen Harris under en konferens om hållbar utveckling i Zagreb.

– Vi fann hans idéer så spännande och inspirerande att vi ville veta mer redan under konferensen, där Harris var en av key note-talarna. Vi har ett stort engagemang i de frågor han belyser och genom e-postkontakt uppstod den här unika möjligheten, något vi är otroligt glada över, säger Henrik Kamp.

Stephen Harris har arbetat inom skolbaserade utbildning i mer än 30 år. Hans fasta övertygelse är att varje elev ska älska lärande, och att det är skolans ansvar att engagera eleverna i deras lärande. Inget barn ska uteslutas. 

Vidare menar Harris att skolorna är i stort behov av att anamma ett nytt paradigm och komma bort från den traditionella definitionen eller vår nuvarande uppfattning om vad och hur en skola är och fungerar. Lärandet, enligt Harris, är individuellt och samarbetet en förutsättning. En gemenskap som bygger på positiva relationer är kärnan. Utrymmen för undervisning skiljer sig radikalt från vår uppfattning om hur en skola är. Undervisning och lärandekultur inspireras av globala tendenser gällande förändringar i rutiner , förväntningar , uppfattningar , teknik och organisationsstrukturer präglad av den tid som väntar.

Henrik Kamp sammanfattar några av huvuddragen Harris förmedlade under gårdagen på Fridaskolan.

– I praktiken handlar det om att krossa traditionella klassrumsstrukturer, riva väggar, tänka nytt och ta bort den fyrkantiga strukturen. Istället menar Harris att vi ska möblera för en optimal inlärning, han målar upp skolan som en stad, bestående av olika marknadsplatser där varje arbetsplats rymmer tydliga förväntningar på den som ska arbeta där. Vidare står lärandet alltid i fokus och är något som medvetandegörs genom språket och hur vi talar om olika företeelser. Vårt uppdrag är att möjliggöra lärande, inte begränsa det. Enligt Harris sker det genom att riva begränsande strukturer, former och system och skapa lärande genom att upptäcka.

2005 grundade Stephen Harris Sydney Center of Innovation in Learning, syftet är att här integrera innovations- och designtänk konstant i undervisningen. Här bjuds de lokala företagen in att sitta och arbeta, bland eleverna. Det finns en tydlig kommunikation och samtal byggs mellan generationer, alltid med lärandet i fokus. Undervisningen eller kanske snarare lärandet bygger på att eleverna ska förbereda sig för att lära och lära mer. Det flippade klassrummet prioriteras och lärande bygger inte på att repetera det som läraren sagt. Även schemat bör rivas eller luckras upp. Eleverna startar lärandet med att träffas på en öppen yta för att sedan gå till den specifika lärmiljö de har behov av. En framgångskoncept som Harris prioriterar är föräldrautbildning. Föräldrarna behöver få erfarenheter för att acceptera en skola som inte ser ut som den de själva var en del av, menar han.

Tankarna och erfarenheterna Harris förmedlar på ett så inspirerande sätt föder engagemang och igenkänning diskuterar Henrik Kamp på Fridaskolorna.

– Vi utbildar våra elever till tågluffare, ett synsätt som ligger i linje med och harmonierar med Harris tankar. Vi känner igen oss i förflyttningen av konservativa skolgränser och har arbetat med detta under många år. Genom Harris ser vi möjligheten att utveckla det goda arbete vi gör och förlytta oss framåt ytterligare. Det innovativa tänkandet i teori och praktik utgör nästa trappsteg till framtiden. Utvecklingen är en del i att infria de förväntningar vi arbetar med hela tiden. Engagemanget för det utvecklingsbara ökar när vi får möjlighet att ifrågasätta våra arbetssätt utifrån och det som känns så spännade här är hur Harris ser på svensk skola, ler Henrik Kamp. Han menar att det visuella lärandet är en mycket viktig faktor, men att vi i Sverige gömmer lärandet i böcker och i datorer. Harris berättade till exempel att alla ytor är skrivbara i skolan han startat, att lärandet är ett val och finns överallt. Bara vi väljer att se det fortsätter Henrik engagerat.

På frågan om vad Fridaskolornas pedagoger inspirerades mest kring och vilka satsningar som kommer att ske framöver säger Henrik att allt inte kan avslöjas, men tankarna om lärandeeffektivitet, ytor, utrymmen och möbeldesign är mycket spännande för oss alla, till att börja med.

När Henrik och jag avslutar vårt samtal har vi bokat in besök på flera av skolorna och det ska bli fascinerande att se vad en eftermiddag med Harris sätter för spår i framtiden!