Hej, jag är en streamer

Per Rudhamn som har det, inte helt kända yrket, streamer berättar öppenhjärtigt om hat, kärlek och uppskattning på nätet. 

Vi börjar väl med att reda ut begreppet streamer. En streamer är en person som streamar (sänder live) när han/hon spelar spel. Enligt Per finns det tre olika typer av streamers:

  1. Någon som är GRYMT bra på spelet man spelar.
  2. Någon som är specialiserad på en sak i ett speciellt spel, till exempel att armera och placera ut en bomb i spelet Counter Strike.
  3. Någon som är en underhållare (kan ha inslag av punkt 1)

PewDiePie är, förmodligen, Sveriges mest kända streamer, med över 54 miljoner prenumeranter på plattformen Youtube. En annan plattform för att streama sina spel är Twitch, och här sänder man live under tiden man spelar ett spel. Twitch har, enligt Per 2,2 miljoner användare i Europa. Skaparna av Twitch sålde 2014 företaget till Amazon för svindlande 970 miljoner dollar.

På Twitch driver Per sin egen kanal, och här kan folk se honom och spelet han spelar live. Tittarna kan också spela med, eller mot, Per. Dessutom har tittarna möjlighet att livechatta med den person som spelar spelet, streamern. I genomsnitt lägger Per 60 timmar/veckan på att sända live på Twitch. På sin kanal sänder Per morgon-TV, precis som TV4 och SVT. Här får tittarna nyheter och väder. Och då undrar ni, precis som jag, hur han finansierar detta. Hyran ska betalas och maten ska fram på bordet. Men Per delar frikostigt med sig av infon jag frågar efter efter. Det finns tre sätt att tjäna pengar på Twitch:

  1. Genom privata donationer. Personer skänker allt från 50 kronor till 1000 kr. Vid enstaka tillfällen  betydligt mer.
  2. Genom prenumerationer. Precis som man kan prenumerera på DN kan man prenumerera på en kanal på Twitch.
  3. Sponsring. Precis som att Zlatan är sponsrat av Volvo, kan en streamer vara sponsrad av ett företag.

Per berättar att han har blivit drabbad av näthat vid ett flertal tillfällen. Eftersom man kan se Pers ansikte när han spelar är det många som kallar honom, tjock, ful eller något annat nedlåtande. Just näthat har, enligt Per, varit ett återkommande problem inom E-sportvärlden. Jargongen har stundtals varit otroligt rå, och kan liknas vid omklädningsrumssnack. Alla som har vistats i ett omklädningsrum för killar i valfri lagsport, vet vad den jargongen innebär. Per tror att den hårda jargongen har bidragit till att det är betydligt fler killar än tjejer som är  E-sportare. För att motverka den hårda jargongen, och samtidigt locka fler tjejer till E-sporten, har E-sportbranschen tagit fram en ”code of conduct” som innehåller de regler man, som E-sportare ska följa. I den informativa boken finns det regler från otillåtna nicknames (smeknamn) till språkbruk.

Men visst det nätkärlek också! Och det är den kärleken som får Per att fortsätta sitt liv som streamer. Snälla och trevliga kommentarer, om personlighet, skicklighet och utseende gör att Per orkar sända sända live 60 timmar/vecka. Varje vecka har Per tävlingar på sin kanal, där vinnaren får en tårta hemskickad via bud. En härlig gest!

E-sportkulturen är en ungdomskultur, med vissa undantag. Per Rudhamn är ett sådant undantag. Han är idag 40 år fyllda, och är med sin fina och mjuka framtoning en strålande representant för E-sportkulturen.

Begreppsruta: 

Streamer: en person som sänder live när han/hon spelar spel.

Twitch: En plattform där man kan se andra spela spel, och/eller själv sända när man spelar ett spel. Kan liknas vid Youtube.

E-sport: Samlingsbegrepp för tävlingar som utförs på datorer.

Var börjar en resa?

Horisonten presenterar stolt nästa gästskribent. Nämligen Anders Asplund Berggren. Han presenterar sig själv på följande sätt:

Jag heter Anders Asplund Berggren och arbetar som IKT-pedagog i Karlskoga kommun. Tidigare arbetade jag som pedagog på Bråtenskolan, även den i Karlskoga. 
Jag har min tjänst på Barn- och utbildningsförvaltningen och finns som stöd för hela grundskolan. 
Jag har en stark tro på att alla kan och arbetar för att så många som möjligt ska få möjligheten att lyckas. Både pedagoger och elever. 
Jag har en härlig familj med 3 underbara barn och en fantastisk fru.

Tidigare arbetade jag på Bråtenskolan i Karlskoga. Bråtenskolan är en skola där du möter underbara elever i förskoleklass och år 6 och allt däremellan. Karlskoga är en kommun som ligger precis i skarven mellan Örebro län och landskapet Värmland. I kommunen bor det 30 000 invånare och 260 av dem tillbringar stora delar av sin vakna tid på Bråtenskolan. Som stöd har dessa 260 elever ett gäng pedagoger som gör skillnad för eleverna. De gör en skillnad som eleverna bär med sig genom livet. 

Innan jag berättar om resan som jag gjort tillsammans med Bråtenskolan vill jag ge dig en glimt av min vardag i den tidiga grundskolan. Jag hade tur, jag hade Inger som fröken i år 1 till 3. Nu är jag fullt medveten att alla inte hade tur när de gick i skolan. Men jag tänker ändå berätta kort om Inger. Hon var den äldre generationens pedagog och långt ifrån digital. Fast det är klart vad skulle hon vara digital med? Då, i slutet av 80-talet, vad skulle man vara digital med då? Inger stöttade oss i klassen och som elev kände jag mig viktig, jag kände sig sedd. Det var Inger som lärde mig och mina klasskamrater att läsa. Hon lärde oss att räkna och hon lärde oss att skriva. Det var hon som la grunden för mig och mina klasskamrater. Jag nämnde att hon inte var så digital men jag får nog kanske backa lite på det. Inger gav oss elever möjlighet att prova nya saker, hon stöttade oss i att testa nya sätt att kommunicera och nå ut till fler. Det var tack vare Inger som RST bildades i slutet av år 3. RST, Rävåsens SkolTidning, som kom ut ett par gånger per termin. På den tiden tryckt och uppkopierad på märkvärdiga papper, ni vet det där lite tjockare pappret som andades kvalité. Det pappret kostade, det hade man lärt sig, men det var så självklart att just detta papper skulle användas till vår tidning. Vi var speciella och viktiga. Våra ord var viktiga att sprida, den känslan finns kvar än idag 30 år senare.
Tack för det Inger!

Som jag inledde med vill jag här berätta om min och Bråtenskolans resa, resan mot att bli digital. Bråtenskolan hade under många år sakta men säkert byggt upp en miljö där alla klassrum försetts med projektorer och i vissa klassrum även interaktiva skrivtavlor. För en liten skola ganska stora utgifter och för att bekosta detta sparades det in på nya bänkar och annat. Vi vårdade det som fanns och hade fantastiska vaktmästare som lagade trasigt och hade lösningar som närmast kan liknas vid McGyver för att få saker att funka. Alla hjälpte till och ledningen på skolan hade en tydlig vision var vi skulle, tillsammans. I min roll som IKT-pedagog på skolan fick jag möjlighet att, tillsammans med rektorn, dra upp riktlinjer åt vilket håll vi skulle arbeta.

I början av 2011 tog jag tillsammans med rektor beslutet att samtlig personal skulle ha ett digitalt verktyg att arbeta med. Vi samlade all personal och kikade på det som fanns att tillgå. Vi jämförde bärbar dator, Netbook och iPad. Vid detta tillfälle valde ungefär hälften bärbar dator och andra hälften iPad. iPad 2 hade precis släppts och den halva av personalen som valde detta verktyg fick ett par genomgångar av funktioner och möjligheter. Under den senare delen av 2011 kom även de som i första omgången valde bärbar dator att sakta men säkert ändra sig och istället välja iPad. I början av 2012 var all personal utrustad med en personlig iPad. Kommunikationen mellan personalen kom i detta skede att förändras. Istället för att kila runt och leta reda på kollegor för att kort berätta något valde man att skicka ett mail. All personal hade ju mailen i näven, enkelt att snabbt läsa och skicka en replik. Tidsbesparande arbete som frigjorde lite tid både här och var.

Karlskoga kommun var ganska sent på bollen när det gäller Skolverkets satsning PIM som stod för Praktisk IT- och Mediekompetens men vi på Bråtenskolan valde att göra något av detta. Jag omvandlade alla övningar i PIM och anpassade dem för iPad. Personalen fick sedan tid på studiedagar för att arbeta med dessa uppgifter under hösten 2012 och innan året var slut kunde Bråtenskolan stolt se att alla pedagoger på skolan var godkända i PIM. Den stora  vinsten i detta var att personalen hade koll på vad en iPad kunde, de låg lite före elverna vilket skapade en trygghet hos personalen. Dessutom använde personalen sina kunskaper i undervisningen. Det skapades presentationer som kunde återanvändas och delas. Detta var samma höst skolan avsatte pengar i sin budget för att kunna köpa in en klassuppsättning iPads som eleverna kunde arbeta med. Vi valde att ha dessa iPads helt nakna, inga fodral eller skyddsfilmer. Istället för fodral fick vi tre iPads till, tre elever till kunde då arbeta med digitala verktyg, ett enkelt val. Vi var också tydliga med eleverna att de skulle vara försiktiga med skolans iPads. Det var de och under de 3-4 åren som dessa iPads cirkulerade i verksamheten hade vi inte ett enda krossat glas. Inte på den första klassuppsättningen iPads och inte heller på den andra som köptes in året därpå. Alla på skolan tog sitt ansvar, alla på skolan är lika viktiga.

För att fortsätta driva på utvecklingen på skolan har det under åren regelbundet arrangerats konferenser på skolan med tema dela sladden. På dessa träffar har pedagogerna kunnat visa varandra vad som fungerat bra i undervisningen men klimatet har även tillåtit att visa upp något som havererat fullständigt. Detta har lett till att Bråtenskolan byggt upp en intern kompetens och en trygghet hos pedagogerna.

2015 utnämndes Bråtenskolan till Apple distinguished school vilket medförde att många bitar föll på plats. Vi som skola har från början egentligen inte arbetat för att få denna utmärkelse men när vi summerar var vi gjort ser vi att vi redan 2011 startade resan. Utmärkelsen får ses som ett mål efter vägen.

Ledorden på skolan har under dessa år då digitala verktyg infördes alltid varit ”Det är inte grejen som är grejen”. På Bråtenskolan vet man att en iPad i sig inte gör att eleverna når kunskapskraven. Det en iPad gör är att den ger varje elev möjligheter att på flera olika sätt visa sina förmågor. Den anpassar sig till eleven. Är man som pedagog trygg i att låta eleverna välja sätt att redovisa sina kunskaper kommer man i andra änden få sagolikt bra bedömningsunderlag.

Så, var börjar en resa? Min resa startade kanske redan då, i slutet 80-talet tillsammans med Inger. Tillsammans med Karl, Thomas och de andra på tidningen RST. Tillsammans med mina klasskamrater. Om målet sedan var att lyckas driva skolutveckling på en skola eller om målet var en utmärkelse från ett multinationellt företag, spelar det någon roll? Det är inte grejen som är grejen, det är inte målet som är målet. Som jag ser det handlar det om resan och utvecklingen framåt.

Jag arbetar inte längre kvar på Bråtenskolan utan finns nu i en central roll som IKT-pedagog i Karlskoga kommun och jag slås av att när jag nu summerar och skriver ned vad som hänt inser man en sak. Det man refererar till som ”då” och ”för ett par år sedan” eller ”i början av arbetet” är ju för sjutton i närtid! Inget har hänt för mer än 5-6 år sedan.

Det är fascinerande, tänk att vi lyckats med allt detta på dessa år. Vad kommer vi att nå inom de kommande åren? Vad spännande att få vara med och se det.

För att citera mig själv från november 2012 då skolan avslutat utbildningen i PIM:

”Häng med oss och se var det bär av…”

Anders Asplund Berggren

Sverige behöver 50 000 ingenjörer 2030

Redan förra året meddelade Teknikföretagen att Sverige kommer behöva 50 000 ingenjörer år 2030. Året innan visade EU siffror om att det kommer behövas hela 1 miljon programmerare till 2019. Ett behov som inte ser ut att minska inför 2030. Med dessa siffror som plattform är det uppenbart att hela samhället behöver hjälpas åt för att vi ska kunna möte de behov vi själva lägger grunden till.

Parallellt med skriande behov inom ingenjörskonsten sker mängder av olika goda initiativ för att öka intresset och förståelsen för programmeringens och teknikens plats och roll i samhället. Skolan har en avgörande roll här, inte för att se till att alla blir programmerare men för att väcka intresset och förståelsen för hur det kommer oss till nytta och hur vi som medborgare kan bidra till ett bättre samhälle.

Next up – en motiverande tävlingsform för framtida arbetskraft

I Next Up tävlar åttondeklassare med andra skolor i regionen om vem som tar fram de bästa förslagen till lösningar på verklighetskopplade praktikfall, så kallade case. Det är  helt enkelt ett fantastiskt sätt att fånga upp unga människors idéer om hur vi löser problem och utmaningar vi står inför. Arbetet utförs av eleverna under terminen som en del av ordinarie undervisning, med stöd av lagledare från DataTjej. Det här är de case eleverna i Väst arbetat med i år:

Hur kan IT hjälpa nyanlända ungdomar med deras skolgång? (Cybercom Group)

Förutsättningar
Bland alla flyktingar som anländer till Sverige så är en stor andel skolungdomar. De har inte bara flytt från sina hem utan har även förlorat möjligheten till att gå i skolan. Att snabbt kunna återuppta skolgången är viktigt för att kunna fortsätta utvecklas.

Uppdraget
Ni skall ta fram ett lösningsförslag på hur man kan integrera en nyanländ skolungdom i den Svenska skolundervisningen med hjälp av IT. Man kan förutsätta att hen inte kan Svenska eller Engelska och att asylprocessen gör att hen kan behöva flytta runt geografiskt flera gånger på kort tid

Hur ser morgondagens digitala klassrum ut där alla är ivriga att ta till sig ny kunskap? (Ericsson)

Förutsättningar
2015 gick Teknikföretagen ut med att man kommer att sakna 50 000 ingenjörer i Sverige år 2030. 2014 sa EU att man kommer att sakna
1 miljon programmerare till 2019 och behovet ser inte ut att minska inför 2030.

Uppdraget
Det digitala klassrummet skall byggas upp som ett förslag, på ”Framtidsskolan” i Göteborg med omnejd till hur undervisning och skola kan se ut 2030. Ni är ett team från Ericsson som fått uppdraget att bygga detta klassrum. Ni skall använda teknik som finns idag, som ni tror kan komma imorgon och belysa områden som tex.

Hur kan Framtidens boende vara en plats för lärande? (Framtiden)

Förutsättningar
Ditt hem, oavsett om det är ett hus eller en lägenhet, är en plats för kunskap och lärande. Vi lär oss ständigt genom hela livet och många gånger är platsen där du lär dig ditt hem.

Uppdraget
Året är 2025 och ni jobbar på Framtiden och ska bygga ett nytt bostadshus i Göteborg med den senaste tekniken. Ni vill att alla lägenheter i huset ska underlätta vardagen för både barnen som går i skolan och de vuxna som arbetar. Lägenheterna ska vara utrustade med teknik som skapar goda förutsättningar för t.ex. skolarbete, samvaro och trygghet. Det är inte bara genom att läsa som vi lär oss, samvaro med vår familj och andra medmänniskor är också en källa för lärande och då blir hemmet extra viktigt.

Programmering i undervisningen (Hogia)

Förutsättningar
Vi vet att IT-branschen behöver fler personer som kan programmera och vi på Hogia som har ett långsiktigt åtagande till våra kunder vill verkligen inte stå utan arbetskraft om 5-10 år.

Uppdraget
Skapa ett utbildningskoncept där elever får lära sig programmera. För att få detta koncept att bli levande på skolorna så ska ni även skapa en lärarhandledning. Vi har sett att det kan råda brist på kunskap bland lärare och att det har varit ett hinder för att ta in programmering i undervisningen.

Gör matematik attraktivt för framtidens elever (IBM)

Förutsättningar
Matematik är viktigare än någonsin. Hur gör vi matematik till något som alla vill lära sig och bli bra på?

Uppdraget
Ni skall ta fram förslag på lösningar och metoder för att göra matematik till ett populärt och framgångsrikt ämne, så att alla som går ut skolan lär sig matematisk problemlösning och har kunskap nog att gå vidare till högre studier.

How can we extend education outside of the physical classroom? (Volvo)

Förutsättningar
Everyday we travel… from home to school, into town, to sports practice or a friend’s house and back to home. We don’t live our lives in a single destination and our experiences and life lessons that shape who we are also without borders.

Uppdraget
How can we extend education outside of the physical classroom?

Finalen för Next Up Väst gick av stapeln under gårdagen och bjöd på innovativa idéer, väl genomförda presentationer och IT-snack i mängder. Almåsskolan i Mölndal gick segrande ur tävlingen. Så stort grattis till er!

Almåsskolans lag har jobbat med Ericssons case, som handlar om morgondagens digitala klassrum. Hur kan undervisningen bedrivas år 2030? Laget fick i uppdrag att bygga ett förslag på ett sådant digitalt klassrum, där både dagens och framtidens teknik används för att engagera och motivera barn och ungdomar. Tesen blev att göra det svåra enkelt och att elevens lärande står i centrum.

Dessa ämnesområden är naturligtvis högaktuella och det gör dem extra spännande att lyfta in i klassrummet. Det finns en hel del icke mätbara aspekter som skolan borde lägga större vikt vid i den här typen av arbete och det handlar naturligtvis om de mjuka värdena. Att samarbeta och samverka för att hitta hållbara, goda lösningar som inkluderar individen i något större. Att projektarbetsformen är den arbetsform många elever kommer att möta i yrkeslivet, där kunskap delas för att nå bättre resultat och där gruppens arbete är viktigare än individens… och så vidare.

Detta är naturligtvis bara ett av alla samverkansprojekt som involverar skola, företag och kulturinstitutioner. Hela makerkulturen påverkar och öppnar naturligtvis också upp och väcker både intresse och kreativitet till liv. Något som förhoppningsvis kommer att få fler människor att se möjligheterna med ingenjörskonsten.

*Next Up som projekt vill bidra till att lösa IT-branschens kompetensförsörjning. Projektet är intitierat av IT&Telekomföretagen och bygger på samverkan mellan skolor och företag. Universeum är partner och arena för den regionala deltävlingen Next Up Väst.

 

 

 

Allt är en dator! Så här introducerar du barn till programmering enligt Linda Liukas

Linda Liukas är kreativitet, inspiration och logik (!) personifierad. Motsägelsefullt? Eller hur? Ja, kanske i vissa sammanhang men inte i andra, som när det gäller teknik i form av datorer och programmering. En del av oss känner till Linda Liukas litterära barn, Hello Ruby eller som den heter på svenska Hej Ruby. Boken lär barn grundläggande datorkunskap genom storytelling, saker som datortermer och de grundläggande strukturer som alla programmeringsspråk har gemensamma. När Linda arbetade med boken gjorde hon det hela tiden ur Rubys perspektiv, Det handlade hela tiden om Lindas eget lärande, oavsett vad det gällde, ställde hon sig själv frågan: – hur skulle Ruby ha förklarat det här?

Så hur fick då Linda upp ögonen för datorer och programmering? Jo genom att hon hade ett behov, som kunde lösas med hjälp av programmering. Enkelt, eller hur? Det kanske inte är något alla ser men om vi tittar på Lindas lärande och vart det har fört henne så är hennes framgångssaga oerhört inspirerande. Det handlar om så mycket mer än endast en bok. Ja, nu finns Ruby i en mängd olika sammanhang, både lekar, spel och appar har utvecklats i farvattnet av boken. Du kan till och med låta henne hälsa på i klassrummet, för idéer, klicka HÄR. Utöver detta är hela Lindas resonemang kring teknikens roll för barn och unga nu och i framtiden oerhört spännande. Hon har ett driv och ett tänk om lärande för både barn och vuxna som alla skulle må gott och utvecklas av, att ta till sig! Inte minst de stora IT- och teknikjättarna som har både kompetens och produkter, skolan och lärandet skulle kunna transformeras genom.

Se och lyssna till Linda Liukas när hon berättar om vikten av att föra in storytelling i programmering och i den traditionellt tekniska världen, se och lyssna till hennes berättelse om sin egen resa och utveckling och framförallt, se och lyssna till hennes berättelse om varför och hur vi kan lära oss programmering, världens nästa gemensamma språk!

”Computer code is the next universal language, and its syntax will be limited only by the imaginations of the next generation of programmers. Linda Liukas is helping to educate problem-solving kids, encouraging them to see computers not as mechanical, boring and complicated but as colorful, expressive machines meant to be tinkered with. In this talk, she invites us to imagine a world where the Ada Lovelaces of tomorrow grow up to be optimistic and brave about technology and use it to create a new world that is wonderful, whimsical and a tiny bit weird”.

Anders Karlsson om IKT-arbetets möjligheter och utmaningar

Debatten om svensk skolas kvalitet rasar. Media fokuserar på skräckresultat och ger en splittrad bild av skollandskapet som tillsynes verkar flyta utan tydlig riktning. Men det finns människor som har grepp om skolans framtid, alltid med elevernas bästa i sinnet. Anders Karlsson är en av dem och arbetar som skolutvecklare och IKT-samordnare i Mölndals stad. Så här ser han på IKT och de utvecklingsområden som för närvarande är i rörelse.

-Vi startade vår resa mot användande av digitala verktyg 2010 genom en pilotstudie och 2011 drog vi igång en kompetensutvecklingsprocess eftersom vi sett att om vi bara förser pedagoger och elever med ny teknik uteblir resultaten. Vi såg också att vi behövde utvärdera och analysera resultaten av dessa båda faktorer för att kunna ta nya vägar och utveckla vidare. Vi inledde då ett samarbete med forskare på GU kring ett antal områden. Varje sådan intresseområdesgrupp försågs med en forskare och en IKT-pedagog, olika metoder och tillvägagångssätt diskuterades, för att sedan gå ut i verksamheterna och prövas. Grupperna samlades på nytt utvärderade och fick nya uppdrag att ta med ut. Detta sätt skapar dynamiska utvecklingsprocesser och vi lär medan vi gör. Möjligheten att få reflektera och diskutera med personer som har ett annat perspektiv än ditt eget är mycket utvecklande.

-Vi önskade gå vidare, vi såg att det hände mycket för de personer som representerade de olika verksamheterna men det var svårt för dem att implementera sina nya erfarenheter i befintliga verksamheter bland kollegor. Vi hade inte heller tillräckligt stark förankring hos ledarna ute på enheterna och insåg därmed att vi behövde göra en mer omfattande satsning där hela enheter involverades, inte enbart ett par skolutvecklingsintresserade pedagoger från varje enhet. 10 enheter valde att delta och nu har vi arbetat ca ett år och det har varit och är en oerhört spännande resa.

Just nu arbetar Anders och hans kollegor med att hitta fram i programmerings- och makerlandskapet, vad det innebär för skolan och hur de ska förhålla sig till det hela:

-I kommunen har vi ett hundratal IKT-handledare som träffas i ett nätverk där vi diskuterar hur de vill arbeta, vad de har för önskemål och behov. Vi har inlett ett samarbete med Kungsbacka kommun för att diskutera framtidsfrågor som hur samhället kommer att utvecklas, vad som kommer att hända inom digital teknik, vilka faktorer som påverkar vår och elevernas verklighet. En mycket aktuell del i detta är programmering och makerkulturen. Vi börjar hitta fram hur vi ska närma oss. Det är olika hur pedagoger och rektorer förhåller sig till detta område – allt från ett mycket stort intresse och entusiasm till ett mer avvaktande förhållningssätt. Det är ett mycket spännande arbete att utveckla och hitta hållbara strategier för.

Vidare handlar skolutvecklingen om vad nästa steg efter detta är. Här är nätverket avgörande för att skapa rörelse framåt. Här arbetas det med allt från teknisk support till hur de digitala verktygen används i vardagen samt uppföljning och kvalitétsarbete:

-Vi har  ganska nyligen avslutat en 1-årig kompetensutvecklingsinsats tillsammans med Lin Education för våra chefer och ledare, där målet har varit att skapa en röd tråd och en idé om hur förändringsprocesser ska fungera på respektive enheter ute i verksamheten. Det är av oerhört stor vikt att ha alla med sig, en förutsättning för att vi ska ta oss vidare och kunna bedriva utveckling som gör skillnad för våra elever.

Systematiskt kvalitetsarbete handlar om att skapa rutiner som fungerar, Anders menar att han inte har en metod som ser likadan ut för alla att följa utan att enheterna och cheferna sätter sina rutiner och fattar beslut utifrån sina verksamheter. Stöd och utvecklingsenheten, där Anders uppdrag har sin bas, har en stöttande funktion när så behövs.

-För närvarande pågår ett arbete med hjälp av SKLs LIKA-verktyg där syftet är att arbeta igenom alla förskoleenheter. Här använder vi oss av LIKA som en av nycklarna eller grunderna i arbetet med ikt. Vi tittar då på programmering och skapande med hjälp av annan teknik än bara datorer och surfplattor för att ta ställning till hur det kan fungera i våra förskolor berättar Anders.

När han får frågan om vad nästa stora utvecklingsområde i skolans verksamheter blir funderar han en stund över framtidens lärande och vilka kvalifikationer kommande generation behöver få med sig:

-Hur det vi gör nu är kopplat till framtidsförmågor är något vi diskuterar ständigt. Att ställa frågan varför och ta konsekvensen av svaret är mycket väsentligt i ett utvecklingsperspektiv. Varför är det viktig att låta barn och unga få möjlighet att använda en 3D-skrivare exempelvis. Jo, menar Anders, vi har en nuvarande förståelse en begreppsvärld baserad på våra erfarenheter. Tittar vi historiskt på de händelser som påverkat mänskligheten i ny riktning och skapat en ny verklighet, började vi med grottmålningar, boktryckarkonsten, industrialiseringen, datorer, internet, smarta telefoner och nu 3D-skrivare. Barn av idag får en annan förståelse eftersom de växer upp med- och aldrig har levt utan tekniken, vi vuxna (och då pedagogerna) får vidga perspektiven genom att tillföra de nya upplevelserna i vår befintliga ryggsäck. Barn som kommer i kontakt med ex en 3D-skrivare har en möjlighet att tänka in helt nya sammanhang och förlopp än vad vi har, vi plockar in det nya i vår förståelse och det kan vara svårt och omvälvande. I början tar vi kanske därför avstånd, för barnen är det helt naturligt, ju tidigare de möter detta desto mer expanderas möjligheten att tänka och pröva nya banor och sätt att lösa utmaningar.

-Det vi gjort ur skolutvecklingsperspektiv, när vi börjar närma oss programmering, makerkultur och 3D, samtidigt som vi försöker förstå själva, är att vi tittar på vilka ingångar som kan finnas, hur ser vår skola ut idag och hur tänker och fungerar vår organisation? Om vi ska närma oss det här, hur kan vi kommunicera detta och gå över så låga trösklar som möjligt? Vad händer om vi går in och säger att nu skall alla hålla på med programmering? Hur kan vi säga det på ett sätt för att få så många som möjligt att se vad som skulle kunna tillföras i verksamheten med detta perspektiv? Hur kommunicerar vi till pedagoger att detta kan användas för att göra det som redan görs i klassrummet, för att förklara begrepp vi redan diskuterar. Och arbeta med det som står i våra styrdokument. Vi tittar hela tiden på Ingångar och kopplingar till det vi gör och ska göra, tittar också på vad vi tror kommer hända med de elever som får hålla på med det här.

-Om vi tittar på England där programmering är en del av skolvardagen i låga åldrar, och de pedagoger som i klassrummen tycker att de själva ligger långt bak i den tekniska utvecklingen, arbetar med programmering i scratch med sina åk 2:or, så pratar de inte om att alla ska bli programmerare utan om helt andra förmågor såsom samarbetsförmåga, logiskt tänkande, problemlösning, läsförmåga, sådant som vi ändå redan jobbar med. Vi behöver utveckla detta för att hänga med. Teknikundervisningen exempelvis, är fortfarande mycket traditionell i svenska skolor och här har vi en enorm utvecklingsmöjlighet genom programmering och 3D-skrivare. Teknikämnet är en helt given ingång till att arbeta med detta om det inte går att få in någon annanstans, dessutom till låga kostnader, huvudsyftet är att få våra barn att se kopplingen mellan allt som finns runtomkring oss och programmering – det mesta är programmerat och de kan själva få saker att hända och påverka sin tillvaro genom det.

Är man språklärare som har förståelse för detta tänk och för kompetenser som behövs i framtiden, nya yrken osv finns ingången att ta in kodat språk och behandla det precis som andra språk i sin undervisning. Det passar även i alla de skapande ämnen som slöjd bild detta är kreativa lärprocesser som vi kan utveckla med hjälp av ny teknik och digitala verktyg, 3D-skrivaren är ett självklart verktyg i en slöjdsal exempelvis. Det är ytterligare ett sätt att utveckla en idé och förverkliga den menar Anders.

-Så mycket är kopplat till teknik och digitalisering idag och för att det vi vill och har som mål ska få genomslag är ett av de viktigaste områdena i digitaliseringsprocessen och inom skolutveckling arbetet med att skapa förändringsvilliga och flexibla organisationer. Här är rektorer och chefer inom skolan av absolut avgörande betydelse. För att kunna införa nya strategier och arbetssätt i en verksamhet behöver den som leder gå först, vara den som andra känner sig trygga med att följa, en förebild helt enkelt resonerar Anders. Att utveckla en skolkultur där pedagoger och ledare är villiga att ta eget ansvar för sin utveckling är också ett led i detta och är viktigt eftersom den tekniska utvecklingen går så snabbt:

-Tidigare hade vi möjlighet att vänta på en utbildning inom ett ämnesområde, det har vi inte längre utan kompetensutvecklingen ligger mycket i att våga prova sig fram, både på egen hand och tillsammans med andra och att ta del av varandras erfarenheter. En nyckel i detta för pedagoger är att inte vara rädda för att göra fel och att misslyckas, det är snarare en förutsättning r att lyckas eller utveckla och följa med utvecklingen. Vikten av att skapa en förändringsbenägen kultur är utan tvekan ett uppdrag för alla oss som arbetar med IKT, skolutveckling och inte minst ledarskap.

Skolutveckling enligt Carl Heath

Det är i den dagliga praktiken skolutveckling verkligen kan ske så att det blir en förändring, konstaterar Carl Heath som de senaste 20 åren arbetat med att utveckla och skapa förståelse för processer i pedagogiska och interaktiva miljöer. Han har en gedigen erfarenhet och brinner för mekanismerna som ligger till grund för hur vi människor interagerar med varandra, vår miljö och inte minst tekniken som omger oss.

-Vi behöver förstå skolan som ett komplext system, vilket utvecklas hela tiden, menar Carl. Många gånger förväxlas detta med synsättet att skolan är en komplicerad organism och därmed omöjlig att förstå sig på och göra något åt. För att bedriva en dynamisk skolutveckling är det avgörande att utgå från det första synsättet, nämligen att skolan är ett komplext system. Det är som ett enormt pussel med många tusen bitar. Det går definitivt att lösa under förutsättning att vi är flexibla och utvecklingsbenägna. Ibland krockar de båda synsätten, då uppstår frustration, men det finns lösningar.

Att lyssna till Carls tankar, idéer och erfarenheter kring hur vi kan utveckla instanser och organisationer där lärande står i centrum, är som att dyka i barriärrevet. Möjligheten att upptäcka och lära nytt är oändlig, hoppingivande och fascinerande för den som vill ta del av nya perspektiv. Hör honom berätta om detta och andra spännande projekt som är på gång ute i skolsverige.

På spaning efter den tid som väntar

Ledarskap. Ett populärt ord i svensk skoldebatt.  Redaktionen har tagit avstamp i ett antal fördjupade samtal med lärare och rektorer ute på fältet för att inleda jakten på framtidens ledare i skolan – bortom horisonten. Vi efterfrågade vilka egenskaper och beteenden som kommer att vara väsentliga för att leda och här är resultatet.

Framtidens ledare…

…är mer visionsdriven

Förmågan att sätta sin verksamhet i ett tydligt och verklighetsnära sammanhang, blir allt viktigare särskilt som konkurrensen om elevernas uppmärksamhet ständigt ökar. I en alltmer digital värld kommer normerna för hur en skola fungerar succesivt förändras. Då väntar kanske ett visionsarbete för en fysisk skola med helt digitala spelregler i form av dygnet-runt-verksamhet?

…är mer kreativ

Kreativitet och innovation både gällande nya arbetssätt och överlevnad på ett allt mer konkurrensutsatt område kommer att behövas. Att släppa fram fler kreativa personer som får ansvar för att utveckla hela verksamheter kommer att bli allt vanligare. Idag leder vi många gånger våra verksamheter utifrån de personer som arbetar där och utifrån ett slags rättviseperspektiv baserat på erfarenhet.

… prioriterar uppgiften före rollen

Att skapa förutsättningar för att lösa uppgifter som tar organisationen till målet kommer att bli allt viktigare och ledarskapet kommer att gå ut på att fördela rollerna kring uppgiften, inte uppgiften kring människorna. Förmågan att sätta mål följs av förmågan att analysera och röja de hinder som finns på vägen. Auktoriteten kommer att förflyttas ut till olika team och beslut kommer att fattas lokalt. I takt med den digitala utvecklingen kommer fler alternativa sätt att organisera verksamheter behövas.

…har större fokus på hållbarhet

Framtidens pedagogiska ledare arbetar med hållbarhet på flera plan. Socialt riktas ännu mer fokus på jämställdhetsarbete som inkluderar både kvinnor och men. Ekologisk hållbarhet i form av en sundare livsstil slår igenom. Yoga och meditationssalar kommer att finnas tillgängliga för alla och vara en självklar del på schemat.

…präglas av transparens och flexibilitet

I digitaliseringens fotspår följer en ännu större öppenhet, allt som görs och hur det görs kommuniceras och görs tillgängligt för alla. Att skapa inflytande och balans (mellan hälsa och effektivitet) blir högprioriterade kärnvärden.

…har hög integritet och är som folk flest

De ledare som tar ansvar för sina aktioner, har en väl utvecklad empatisk förmåga och är förlåtande blir mer framgångsrika. Inget nytt men detta är något framtidens ledare kommer att ha stort fokus på. De ledare som idag upprätthåller en perfekt fasad gör dem opersonliga och tråkiga att ha att göra med. Dessutom går det nästan inte längre att vara ett skal av detta slag. Vi fattar inte alltid rätt beslut och att visa sårbarhet, vara öppen med sina brister och erkänna och reflektera över sina egna misstag är viktiga förmågor som inger förtroende.

…är mer prestigelös och söker hjälp

Att ha mod att vara prestigelös och viljan att lära är något framtida generationers ledare kommer att vara riktigt starka i. Att berätta om sina erfarenheter för att stärka andra och våga be om hjälp kommer också att prägla ledarskapet. Att vända sig till en mentor för att utvecklas i sin roll är ett led i att ta personligt ansvar. Något som kommer att generera ett mer tillåtande klimat överlag.

…är mer positiv till olika generationers kunskap erfarenheter

I ett modernt ledarskap tas alla tillvara och attitydförändringar på arbetsmarknaden börjar växa fram. Det gäller framför allt att vi accepterar och ser möjligheter att äldre och yngre har olika kunskaper och erfarenheter. Ju äldre vi blir, desto längre kommer vi att stanna kvar i arbetslivet. Som ledare är målet att hitta värdet och bekräfta det i alla.

…bedriver en större, fördjupad klimatsmart samverkan internationellt

Med hjälp av tekniken kommer framtidens ledare att möta sina internationella kollegor genom ett par virtual reality-glasögon. I alla fall om företaget Oculus får bestämma. De håller på att utveckla något slags cyklopliknande föremål som kan öppna upp för en ny typ av fördjupad samverkan mellan människor. Tillsammans blir det möjligt att skapa och utforska nya världar och scenarion var vi än befinner oss. Fördelarna är minskad klimatpåverkan genom färre resor och mer effektiv arbetstid.

…ser bortom horisonten

Arbetar utifrån mål och visioner, både här och nu, men också med enorma framtidsperspektiv. Därmed är alltså inte alltid visionen och målen relaterade till nuvarande organisation. Ta google exempelvis, vars mål är att om 300 år ha kategoriserat all världens information. Många människor och ledare hinner komma och gå under en sådan period och fortsätta arbeta för det som skall ske – bortom horisonten.