Jannis brinnande intresse för digitalisering öppnar nya dörrar – för både barn och pedagoger

Janni Karlsson är en inspiration i sin blotta uppenbarelse. Hon sveper undan alla eventuella tvivel kring möjligheterna med IKT för ett fördjupat lärande i förskolan med full kraft. Sedan 2011 har hon varit en del av förskoleverksamhetens stab i Kil i Värmland. Nu i höst kompletterar hon sin examen med en IKT-pedagogutbildning.

– Det är så roligt att utveckla det dagliga arbetet med hjälp av digitala verktyg och stöd för ett bättre resultat. Vi kan inte blunda eller välja bort digitaliseringen i förskolan och skolan för den delen, eftersom den är en del av vår samtid och vårt samhälle. Den är barnens och vår verklighet – en fantastisk möjlighet till att utforska och utvecklas som individ – nu och i framtiden. Surfplattan är vårt primära verktyg för att arbeta med film- och musikskapande exempelvis. Till det har vi har skapat en Green Screen med mycket enkla medel. Barnens delaktighet står hela tiden i centrum för det vi gör, vilket påverkar hur vi organiserar lärandet som sker genom digitala inslag. En sådan viktig del är naturligtvis dokumentationsprocessen kring varje barn. Det är barnets intresse som skall styra och de digitala verktygen bidrar till att skapa mening i den process som tar fart när vi upptäcker ett område barnet vill veta mer om.

Övertygelsen om att detta är en mycket bra väg att möta barns behov och på sikt samhällets behov, kommer ur hennes egna erfarenheter. Hon föddes 1990 och växte upp i en minst sagt digital hemmiljö.

– Jag har alltid varit nyfiken på teknik och datorer. Intresset för IT har ständigt varit närvarande. Den stora inspirationskällan är min mamma som är dataingenjör. På så sätt har jag alltid haft ett nära förhållande till den tekniska utvecklingen i samhället. Det gör att jag verkligen brinner för att förmedla de möjligheter tekniken och digitaliseringen erbjuder till andra människor. Möjligheter som kan hjälpa våra barn och unga att lyckas bättre senare i livet, i skola och arbete.

Janni verkar än så länge lokalt med sina färdigheter i att digitalisera förskolans lärandeprocesser för barnen och agerar ofta inspiratör på eget bevåg. Men hon ser ett stort behov av att fler pedagoger får möjlighet till fortbildning, framförallt för att skapa en likvärdig förskola.

– Vi behöver verkligen prioritera digitaliseringen och fylla utvecklingen med relevant innehåll. Det är nu det händer! Fortfarande ser digitaliseringsarbetet väldigt olika ut i olika kommuner. Det kan till och med vara så att det ser mycket olika ut på olika avdelningar inom samma förskola och där behöver vi verkligen ta ett samlat grepp. Mitt mål är att axla rollen som IKT-pedagog med syfte att bidra till utvecklingen av en likvärdig digital kompetens i kommunen. Det är något jag verkligen brinner för och vi har alla möjligheter, bara vi kanaliserar detta på ett bra sätt. Vi behöver definitivt en pedagog som har det övergripande ansvaret för digitaliseringen, som både vill och kan stötta andra i en digital utvecklingsprocess. Tekniken inbjuder verkligen till samspel och jag ser fantastiska möjligheter här för hur vi skulle kunna utvecklas tillsammans berättar hon med enorm drivkraft och energi. För att det ska hända behöver fler kunskap om hur! Vi är alla överens om att barn lär genom att utforska – det gör vi pedagoger (alla människor för den delen) också! Därför behöver vi i organiserade former få möjlighet att utforska digitaliseringen och verktygen. Framförallt för att avgöra hur vi bäst kan skapa ett fördjupat lärande redan i förskoleålder och på så sätt lägga grunden till samt skapa relevanta förutsättningar för den skolgång som sedan tar vid.

Ett område som förskolan i Kil kommit riktigt långt med är den pedagogiska dokumentationen med hjälp av digitala verktyg och en plattform. En av de absolut största fördelarna är enligt Janni, att pedagogerna sparar tid.

– Den digitala pedagogiska dokumentationen går så ofantligt mycket snabbare med hjälp av ett genomtänkt verktyg. Detta gör att vi som pedagoger kan vara mer närvarande och medforskande i barnets vardag. Överlag blir pedagogerna mer lyhörda för var i lärandeprocesser och utveckling barnet befinner sig. Vi får möjlighet att på ett lättare och mer tidsparande sätt dokumentera vardagen på förskolan och lärandeprocessen. Men det gäller att samtidigt se till så att barnen är delaktiga i processen och att det inte går för fort. Ett exempel på hur vi sparar tid är att vi som pedagoger inte längre behöver ta kort med digitalkamera eller surfplatta, för att sedan föra över bilder, skriva ut dem, klippa och klistra in, skriva text till för hand, sätta in i en plastficka i en portfoliopärm. Idag, med det digitala dokumentationsverktyget, är det arbetet gjort på nolltid. Det praktiska arbetet tar alltså mindre tid vilket i sin tur ger mer tid till barnens utvecklingsprocesser. Det är just utvecklingsprocesserna som barnet självt aktivt väljer att dokumentera, både vad och hur. Här har vi stor hjälp av dokumentationsverktyget eller plattformen vi använder eftersom den är anpassad till förskoleverksamhet och förskolans läroplan.

Förskolan har verkligen genomgått en enorm utveckling i stort ser Janni. Hon upplever ett allt större fokus på det enskilda barnets kunskapsutveckling och tycker att vi idag lägger större vikt vid barnets unika intressen och möter barnet där det befinner sig.

– För ett tag sedan kom ett av barnen till mig och frågade vad solförmörkelse egentligen är. Vi satte oss tillrätta i en bekväm soffa och började tillsammans söka information på nätet. Vi hittade bilder, film och enklare texter, där vi naturligtvis också kunde prata om vem som stod bakom produktionen. När vi tittade på filmer om solförmörkelse uppenbarades plötsligt hela rymden med stjärnor, planeter och galaxer. Självklart ville barnet skapa egna planeter och så började vi arbeta med solsystemet. Frigolitkulor på fiskelina blev planeter och utgjorde solsystemet. Rymdskepp i lego byggdes och trafikerade rymden flitigt. Mitt i allt blev både fler barn och kollegor engagerade och vi utvecklade projektet genom att filma arbetet, använda Green Screen, och producera animationer. Det häftiga är att en enda fråga från ett barn kan leda till en hel avdelnings engagemang och delaktighet och till att barnen så småningom verkligen utvidgar sitt lärande inom så många olika områden! Här ger de digitala verktygen möjlighet till ett lärande på metanivå. Det är ju inte bara faktakunskaper som uppenbaras, det är även det kreativa skapandet och medvetenheten om vad som händer bakom kameran när vi gör film. Vi får alltså chansen att även prata om fiktion och verklighet, källkritiskt tänkande och publiceringsalternativ. Förståelsen, samverkan, språkutveckling, motivation – ja alla dessa bitar ökar!

Glädjen och entusiasmen över att vara en del av detta och att på sikt som IKT-pedagog sprida och dela möjligheterna digitaliseringen innebär, fyller verkligen rummet. Janni är målmedveten, övertygad och fast besluten om hur hon vill vara med och påverka utvecklingen i världen, nämligen genom att ge alla barn – även de hon inte möter personligen – möjligheten till ett mer spännande, intressant och utvidgat lärande. Förutsättningar som finns i vår samtid, förutsättningar att ta tag i, förutsättningar som verkligen sätter barnens behov i centrum.

Vilken enorm drivkraft!

 

En av Sveriges mest moderna förskolor – Paletten – så mycket mer än en färgklick

Palettens förskola erbjuder barnen en god pedagogisk miljö där gemenskap, lek och lärande utgör fundamentet i verksamheten som är belägen vid Telefonplan i Stockholm. Att förskolan heter Paletten är förstås mycket passande, den färgsprakande byggnaden rymmer ett fyrverkeri av kreativitet, belägen invid konstfack. Som en enda enorm, härlig, fyllig färgklick.

Verksamheten hämtar inspiration från Reggio Emilia-filosofin, vilken kort och gott innebär att pedagoger och ledning utgår ifrån barnens intressen i de dagliga aktiviteterna. Daglig reflektion och dokumentation om sitt eget lärande är något som betonas. Den unika miljön i färgstarka lokaler med öppna planlösningar och möjlighet till paus och vila i mindre rum, ger extra energi. Målet är att forma roliga, stimulerande lärmiljöer, med mycket material där barnen lockas och inspireras av varandra och får tillgång till kreativa lösningar.

Pedagogerna är medforskande, vilket i praktiken innebär att de uppmuntrar och erbjuder barnen projekt i mindre grupper med ett utforskande arbetssätt där leken, i det här fallet, är den starkaste drivkraften. Pedagogernas utmaning är att ta tillvara på barnens nyfikenhet och lust att lära och det är utifrån barnens intressen olika projekt skapas. Alla pedagoger förväntas att utifrån styrdokumenten aktivt delta i utvecklingen av förskolan. Något som kräver både kunskap om – och kraft att – utveckla sin egen kompetens genom att inspireras av andras sakkunskap och skicklighet. Både lokalt men även via det utvidgade kollegiet.

Förtroende för varandra är grunden i att skapa en hållbar kultur som leder till ett starkt samarbete mellan ledning, pedagoger, barn och föräldrar. Liselott Söderberg är förskolechef och sammanfattar Palettens verksamhet och uppdrag i raka enkla ordalag.

– På våra förskolor ska alla känna sig delaktiga och ha inflytande över sin vardag. Trygghet och ett utforskande arbetssätt skapar lust att leka och lära. Genom likabehandling ser vi alla människors lika värde och att alla ska få vara sitt bästa jag varje dag. Föräldrarna är en viktig förutsättning för att vi ska nå goda resultat i vårt arbete. Vi erbjuder alla föräldrar att följa sina barns utveckling genom pedagogisk dokumentation. Vi lär känna våra föräldrar och presenterar förskolan genom föräldraaktiv inskolning. Vi erbjuder utvecklingssamtal och föräldramöten varje termin. I mötet med andra barn och pedagoger läggs grunden till det livslånga lärandet. Barnens framtidstro är vår utmaning!

IKT i Huddinge – med blicken fäst på förskolan

Årets SETT-dagar präglades av möten, mängder av spännande, innehållsrika, givande möten. Så ibland händer något särskilt i dessa möten med människor. Det uppstår en dynamik som resulterar i att vi vill veta mer. Ett av de mest inflytelserika möten från årets SETT som verkligen gjorde intryck var mötet med Huddinge kommun. Det betyder i praktiken ett flertal möten med fantastiska representanter från olika delar av Huddinge kommuns alla verksamheter.

Michaela Lundman Sti har ett mycket brett uppdrag och axlar alla dess områden med ett imponerande lugn och mycket professionell hållning. Hon verkar som central IKT-pedagog i kommunen och när vi pratar förskola blir det tydligt hur varmt om hjärtat även den delen av verksamheten ligger. Och är det något som präglar vårt samtal är det vikten av att arbeta tillsammans och skapa en gemensam förståelse för det som görs, varför och vart förskolan och utvecklingen är på väg.

Förskolan lägger grunden och är därmed oerhört viktig

– Det är den verkligen, säger Michaela med stort engagemang. Det är helt avgörande att barnen får en god start här eftersom den verksamheten ligger till grund för barnens framtid och deras livslånga lärande. Vikten av en positiv upplevelse som präglas av framåtanda med fokus på det som är aktuellt i tiden kan nog inte betonas nog. Det görs så oerhört mycket bra i våra förskolor idag, ett tecken på det är ju det internationella intresset för svensk förskola. Många gånger uppmärksammas förskolan som ett slags lek och busland i media, då har poängen gått helt förlorad eftersom förskolan handlar om ett mycket medvetet lärande, där lärprocesser i allra högsta grad står i fokus. Det är genom nyfikenhet och utforskande pedagoger i förskolan lägger grunden för viljan till vidare lärande hos barnen. Det, i sig är ett mycket viktigt arbete. Att tydliggöra detta skapar förståelse för den roll förskolan har i barnens lärandeutveckling.

Digitaliseringen – en brytpunkt

Några av de viktigaste frågorna vi som pedagoger behöver ställa oss, oavsett med vika åldrar vi arbetar, menar Michaela, är vad vi gör och vart vi är på väg i ett alltmer globaliserat och digitaliserat samhälle. Vad är det våra barn kommer möta och vad kommer de behöva för färdigheter för att möta livet framöver.

– Förskolan styrs ju utifrån strävansmål och vi behöver hela tiden diskutera, analysera och reflektera vad det är vi ska sträva efter för våra barns bästa i en tid som genomsyras av stora förändringar. Något som i sig kräver att vi tar oss tid i den vardagliga verksamheten. Tiden är en ledningsfråga. Digitaliseringen innebär förändrade arbetssätt och de som verkligen genomför förändringarna i vardagen är ju pedagogerna så de behöver helt enkelt ha ledningens stöd gällande prioriteringar som gör att verksamheten faktiskt kan förändras i grunden utifrån de behov som finns nu. Det kan handla om att renodla uppgifter och planera för diskussion, analys och reflektion så att det inte glöms bort utan ses som en av de viktigaste faktorerna för utveckling. En god planering handlar om mål och metoder, det behövs tid för att kunna gå utanför gängse normer och hitta nya vägar som lever upp till den tid och det samhälle vi nu lever i. Digitala verktyg, när de används med syfte för att nå mål, föränklar vardagen och kan spara både pedagoger och ledning en hel del arbete, både administrativt och pedagogiskt.

Digitala verktyg – lösning och framtid?

– De digitala verktygen i sig löser ju ingenting och förändrar ingenting, de behöver integreras med god planering och tillhörande handlingsplan, då kan vi tala om ett fördjupat och möjligen förstärkt lärande, menar Michaela. Nu och framöver kommer utvecklingen handla mycket om Maker och programmering i förskolan. Intresset är stort och det händer mycket inom området. Ledningen behöver visa vägen och de gör detta bäst genom att själva agera förebilder, walk the talk. I praktiken handlar det om att använda digitala verktyg för kommunikation, presentationer mm och visa vad som går att göra genom att själv nyttja det där det passar in vardagen.

Likvärdig förskola och skola?

– Detta är en komplex fråga, diskuterar Michaela vidare. Vi vet ju att den digitala mognaden ser mycket olika ut, mellan kommuner, men även mellan olika avdelningar och pedagoger under ett och samma tak. Vi behöver se till att det finns en likvärdig tillgång till digitala verktyg. Vi behöver också skapa någon form av enhetlig inriktning eller gemensam förståelse för varför vi skall jobba som vi gör och med vad i respektive verksamhet. Då skulle vi också ha en gemensam grund för vårt systematiska kvalitetsarbete, inte bara inom kommunen utan på nationell nivå. Det kommer förhoppningsvis i den nationella strategin som skolverket arbetar för att färdigställa. Vi skulle även behöva säkerställa vilka kunskaper som finns samt etablera ett slags lägstanivå. Här finns ju SKLs LIKA-verktyg, även Stockholms stad har tagit fram ett självskattningsverktyg. Det är högst relevant eftersom idag är självlärda, vilket gör att spridningen är väldigt stor och kunskaperna spretiga bland pedagogerna. Det genererar mycket olika erfarenheter och faktiskt till och med vocabulär, vi behöver ett vedertaget språk som vi alla delar, inte minst för dokumentation och för att skapa likvärdiga referensramar.

I Huddinge arbetas det mycket med att dela arbetet som görs med varandra och kommunen arbetar aktivt för spridning av kunskap och erfarenheter. I november varje år arrangeras Huddinge visar och förra året deltog fler än 2000 besökare. Intresset ökar sannolikt i år med tanke på all utveckling som sker i kommunen, inte minst kring Glömstaskolan som öppnar under nytt tak till hösten.

 

Digitala uttrycksformer och skapande i förskolan – Work in Progress

Karin Anderssons röst ljuder av skärpa och glöd. Hon är snabb i tanken och gör knivskarpa analyser när vi talar digitaliserat lärande och skapandeprocesser.

Med snart 20 års erfarenhet som pedagog i Härryda och Mölndal har hon skolats i två olika förhållningssätt gällande digitalisering av kommunernas förskoleverksamhet. I ena fallet gjordes satsningen på tekniken och verktygen primärt, medan implementeringen i andra fallet handlade om kompetensutveckling först, teknik och verktyg därefter.

Den som nu eftersöker rätt eller fel i något av sätten att förhålla sig kommer möjligen att känna ett sting av frustration… Karin har nämligen, genom att göra och prova båda sätten, kommit fram till att det inte finns något rätt och fel i en sådan här omvälvande process. Frågan är komplex och handlar om så många fler faktorer än turordning menar hon.

– Om vi tittar på programmering som är på väg in i läroplanen så när jag en övertygelse att kompetensutveckling är viktigt för att pedagoger både inom förskola och skola får en slags grundplåt i förhållningssätt. Här behöver vi ta ett samlat grepp och jag tror på direktiv kring detta. När det gäller det allmänna digitaliseringsflödet behöver alla som verkar som pedagoger frångå idén om att kunna behärska alla verktyg innan de ska användas tillsammans med barnen, eller för all del eleverna högre upp i åldrarna. Det enkla svaret på varför det är en framgångsfaktor att släppa kontrollen är att utvecklingen går så enormt fort. Utbudet på appar och pedagogiska, digitala verktyg växer och det går helt enkelt inte att lära sig hur allt fungerar. Skulle vi göra det är det redan nästa version eller nästa verktyg som gäller. Vi behöver helt enkelt omdefiniera uppdraget som pedagoger i det här fallet och framförallt behöver vi ha ett öppet sinne och betrakta oss själva som lärande tillsammans med barnen.

Vi stannar upp i vår livliga engagerade diskussion och reflekterar över vad detta faktiskt innebär. För min del får jag backa till början av vårt samtal. När jag frågade Karin om jag vi kunde ses för en intervju kontrade  hon omedelbart på Messenger:

– Gärna! Varför inte?! Men Annica, jag är långt ifrån att vara proffs elller ens särskilt kunnig, men tillsammans med barnen och mina ljuvliga kollegor är jag MODIG och vi får testa oss fram!! Det är så vi lär oss! Jag vet att en del är kritiska till ett sådant här förhållningssätt. Förskola och skola ska vila på beprövad erfarenhet. Det i sig är ett komplext förhållande eftersom digitaliseringen fortfarande är så färsk och rör sig så snabbt framåt utvecklingsmässigt sett…

Det är just modet, och kraften i modet som skapar energin inom Karin, slår det mig. Hon är som en vulkan, fylld av idéer som spränger fram. Istället för hinder ser hon möjligheter i det mesta.

– När vi gjorde film och testade filmproduktion med Green Screen laddade jag ner appen två dagar innan filmen var klar och publicerades. Jag köpte helt enkelt ett grönt tyg på loppis, lät barnen trycka och testa alla funktioner och observerade dem och verktygen. Vi har ingen studio utan använde en övervintrad overheadapparat som ljuskälla skrattar Karin. Du vet, fortsätter hon, nöden är uppfinningsrikedomens moder el något åt det hållet. Det är typiskt oss. Vi kan inte men vi gör det ändå berättar hon med både stolthet och glädje i rösten.

Det finns något mycket viktigt i detta. Viljan att prova, viljan att leda och styra sin vardag och skapa sin verklighet. När den är stark försvinner hindren. Eller de får i alla fall mindre utrymme. Är det något som verkligen lyser igenom hela Karins pedagogiska profil och mänskliga varande är det just den starka drivkraften att utforska. Det är den som ligger till grund för att intresset kring filmskapande och digitala uttrycksformer tog sådan fart för alla dessa år sedan.

– Den största skillnaden sedan digitaliseringen satte fart är ju att vi alla, pedagoger som barn får möjlighet att anta producentrollen i lärandeprocessen. Ett tillskott i det livsånga lärandet som förskolan i mångt och mycket lägger grunden för. Vi har ju alltid haft ett stort mått av skapande verksamhet och med Maker och digitalisering har vi utökade möjligheter att blanda in fler material och fler processer. Många när kanske åsikter om förskolan och ser den som en pysselverkstad men så ser det verkligen inte ut. Förskolan är ofta en progressiv verksamhet som går först och lägger grunden för att lära genom livet, inte bara i skolan. Vårt förhållningssätt vilar på F A I L – First Attempt In Learning, ler Karin. Det handlar inte bara om att barn ska ha vissa ämnesinriktade isolerade kunskaper utan att de ska lära sig ett förhållningssätt till livet som de kan ha med sig alltid och som gör dem till nyfikna individer som är beredda att utmana sig själva och den värld de lever i.

Karins tips till de som inte ännu kommit igång med Maker och filmskapande men där verktygen ligger och samlar damm.

– Sätt dem i händerna på barnen och be dem visa vad de brukar göra hemma i de fall de har tillgång till plattor eller datorer. Just nu arbetar jag i en kommun som verkar för transparens, vilket i sig föder en delakultur. Vi får och ger varandra massor av inspiration och idéer som vi sedan provar tillsammans med barnen. Det är en fantastisk form av kompetensutveckling. Sök efter nätverk i den egna kommunen, skulle det inte finnas – starta egna. Vi delar mycket genom olika grupper i sociala medier och det ger oerhört mycket säger Karin.

Här bryter vi vårt samtal men endast efter att vi bokat in ett nytt spännande möte. Då kommer vi att diskutera förskolans framtid och entreprenörskap i förskolan. Håll utkik på www.horisonten.io – fler spännande reportage är på G.

 

 

 

 

Kvalitet i förskolan – vad är det?

Det går bra i och för svensk förskola. Förskolepedagoger och förskolechefer har ett enormt driv i att utveckla och utvecklas landet över. Sociala medier vittnar om mängder av fortbildningsinitiativ där utvecklingsarbete inom digitalisering och programmering exempelvis, flitigt delas och diskuteras. Förskolan har inte bara en viktig roll för barns lärande – verksamheten är även den mest uppskattade bland kommunala verksamheter.

Forskning har över åren visat att barn som har gått i förskola upplever och får flera positiva effekter under skolåren: bättre skolprestationer, bättre social anpassning och en lägre förekomst av utagerande beteendeproblem. Och så vidare… Vad är det då som föder en så utvecklingsbenägen kultur inom förskolan? I samtal med pedagoger, utvecklingsansvariga och chefer landar diskussionerna i att det handlar om nyfikenhet och kreativitet. Och prestigelöshet. En stark lust att utforska och lära hos både medarbetare och ledare. Att se möjligheter före hinder verkar vanligt i förskolan som organisation, en inställning som naturligtvis underlättar i tider av förändring.

– Barnen besitter ju på ett så självklart sätt dessa kvaliteter. De lever, lär och andas kreativitet i allt de gör i sin utveckling. Kanske är det så att vi som arbetar inom förskolan lyckats behålla detta sätt att möta världen, eller att vi helt enkelt blir inspirerade till det i mötet med barnen menar Maria Karlsson, pedagog i Västerås. Visst blir det galet ibland men vi har skapat en kultur som verkligen bygger på att det är viktigare att utforska och lära än att välja bort det på grund av en rädsla för att något kanske skulle gå fel. Vi tror helt enkelt på gör om och gör rätt, ler hon. Vi har också en chef som backar upp oss och verkligen är tydlig med att ta ansvar för det som sker i verksamheten. Det gör att vi känner oss väldigt trygga i utvecklingsarbetet och det i sin tur skapar en enorm motivation att tillsammans exempelvis utforska programmering som ett verktyg att förstå omvärlden.

Ett sådant arbetsklimat som Maria beskriver, där kulturen präglas av uppmuntran, ansvarstagande, lärande och där utvecklingen i form av nyfikenhet är en del av vardagen, gör att både vuxna och barn skapar en mer dynamisk och kvalitativ tillvaro, för sig själva och varandra.

Om kvalitet och varför vi behöver kunskap om den

Ja, enkelt uttryckt behövs självklart kunskap om kvalitet för att kunna fatta beslut om prioriteringar och utvecklingsinsatser som utgår ifrån barnets bästa och varje förskoleenhets behov och förutsättningar. När kunskapen finns kan kvalitetsarbetet fortsätta utvecklas. Kunskapen får vi naturligtvis genom kunniga pedagoger och ledare inom förskolan. På SETT förra veckan presenterades ett antal olika digitala verktyg och metoder vilka kan bidra till att säkerställa kunskapen om kvalitet och vilka åtgärder som behövs. Då som ett led i många friförskolors- och kommuners arbete med att säkra kvalitet och dokumentation.

Om vi tittar på kvalitet som begrepp är det även en kontextuell företeelse i utbildningssammanhang. Det är helt klart en omfattande diskussion som vi har lite olika syn på i olika länder. Forskning har under åren visat att vi i Sverige lägger stor vikt vid den sociala delen – framför allt att personalen har ett bra förhållningssätt till barnen, att de har en lyhördhet och en förmåga att se och uppmärksamma varje barn. Och detta är något som ligger i linje med skolverkets definition om vad som gör att förskolan utvecklar en god kvalitet: ”Förskolans verksamhet ska vara utformad med utgångspunkt i barns rättigheter och de erfarenheter, intressen, behov och åsikter som barnen på olika sätt ger uttryck för”.

– Det visar ju egentligen bara att vi som verkar inom förskolan fokuserar på det styrdokumenten säger och att det gör våra medborgare som har barn i våra verksamheter nöjda. Personligen möter jag många väldigt nöjda föräldrar och jag tycker att jag har världens bästa jobb. Att få vara så nära den omedelbara kreativitet barn besitter ger så mycket energi och det gör att jag själv blir en mer kreativ person, eller kanske till och med lever mitt liv på ett mer kreativt sätt säger Maria. Lyckan och glädjen hon utstrålar går inte att ta miste på. Självklart uppstår möten där det finns områden vi kan förbättra. Jag ser mig själv och organisationen som ständigt lärande och att varje möte innebär utveckling. Att allt som händer ger möjlighet till utveckling. Jag tror att det skapar trygghet i relationerna till föräldrar och att det gör att vi kan samarbeta med barnens absolut bästa för ögonen. Här ser jag digitaliseringen och de verktyg vi använder som en enorm tillgång. Dokumentationsprocessen och möjligheten till kommunikation med hemmet har verkligen blivit så mycket bättre. Vi lever i ett informationssamhälle där vi alla uppskattar god kommunikation och information. Det skapar trygghet att kunna följa sitt barns utveckling på ett så genomtänkt sätt som verktygen bidrar med avslutar Maria.

I maj månad tar redaktionen hjälp av pedagoger, förskolechefer, föräldrar och barn för att på så sätt identifiera hur kvalitets- och utvecklingsarbete tar sig uttryck i alla former av förskoleverksamheter. Följ oss på en spännande resa kantad av intressanta samtal med experterna inom området – ni!

 

 

 

Förskolan vågar och vinner!

Horisonten har granskat ett 30-tal (slumpvis utvalda) kommuners visioner med fokus på förskola och digital kompetens. Det mest förekommande ordet i visionerna är VÅGA. Det är mycket intressant, av flera olika anledningar. Behovet av att våga är stort, ur allas perspektiv. Särskilt eftersom ingen har absoluta och definitiva svar om digitalisering, digitala verktyg, plattformar och innehåll, samt hur framtiden kommer att te sig. Vi försöker och arbetar för att forma svaren allteftersom vi skapar våra verksamheter.

I flertalet intervjuer med skolutvecklare och forskare har vi konstaterat att förskolan är den pedagogiska verksamhet som visar störst vilja att prova nytt och ”gör-det-i-alla-fall-mentalitet”. Ju högre upp i åldrarna vi kommer desto mer åtstramade blir attityderna. Är det möjligen så att ju mer ämnesspecifika vi blir desto mer återhållsamma attityder speglas? Detta gör att förskolan är en av våra mest progressiva verksamheter inom svensk skola. Förskolans utforskande förhållningssätt har under åren som gått visat sig transformera de digitala verktygen från leksak till produktionsverktyg. Barnen har gått från rollen som underhållningskonsument till rollen som content producent.

Om vi ska vara med och utmana och forma framtiden blir det självklart att använda informationstekniken som ett pedagogiskt verktyg. Digitala verktyg i sig kan inte förbättra vare sig skolelevers eller barns lärande. Däremot finns en stor pedagogisk potential om verktygen används på ett genomtänkt sätt.  Både när det gäller förskola och skola är det av yttersta vikt att vi har digitala verktyg som stöttar pågående lärprocesser. Det betyder att personal som arbetar i verksamheterna behöver vara väl insatta i och känna trygghet med användandet av digitala verktyg. Vi vet att det finns ett stort behov av digital kompetens bland pedagogerna ute i kommunerna. Kompetensutveckling och kontinuerliga diskussioner kring möjligheter och begränsningar med IKT behövs för att skapa och behålla denna trygghet. Det är ju självklart, eller hur?

Det finns i svensk förskola idag mängder med goda exempel på hur detta sker med framgångsrika medel. I flera fall av de kommuner vars visioner vi granskat uppstår en utveckling att glädjas av. Det som ligger till grund för framgångsrik implementering av verktyg och innehåll är i första hand tydliga och klara visioner som kommunicerats i alla led, därefter drivna ledare inom förvaltning som har ett gott samarbete med förskolechefer och utvecklingsfokuserade pedagoger. Gemensamt för dem alla är att de VÅGAR. När något går fel provar de nya vägar, med fokus på att verktygen skall bidra till utveckling för barnet och barngruppen. Och det är just detta VÅGA som lyser igenom starkt,  både i visionsarbetet och i den praktiska vardagens arbete.

I de kommuner som arbetar aktivt med vision och mål samt utvecklingsarbete ser vi följande framgångsfaktorer:

– Engagerade förskolechefer och engagerad personal

– Regelbunden kompetensutveckling och handledning i processen för förskolechefer och pedagoger, med fokus på kunskapssyn och förändrade arbetssätt

– Ett samarbete mellan pedagogisk forskning och praktiskt fältarbete

– En kultur där reellt inflytande existerar

– En kultur som tillåter medarbetare att utvecklas i processer och genom att prova utan rädsla för att göra fel, det vill säga en VÅGA-kultur

De förskolor som arbetar proaktivt och med digitaliseringen som en röd tråd, ser till att utveckla metoder och arbetssätt där barnen ges möjligheter att på ett mer varierat sätt kommunicera sina kunskaper och få syn på sitt lärande. Barn får vara kreativa, pröva egna idéer och lösa problem. Pedagogerna ser till att digitala verktyg används utifrån varje barns förutsättningar. De utvecklar det kollegiala lärandet aktivt, både digitalt och IRL på arbetsplatsen eller i kommunen. De användera digitala verktyg för att ge barnen ökade möjligheter till feedback. Förskolorna använder digitala verktyg till att förbättra kommunikationen mellan pedagog och hem, samt för att effektivisera pedagogens arbete med dokumentation. En faktor som påverkar förskolans framgångsresa när det gäller utvecklingen av digital kompetens är de många möjligheter till digitala verktyg för kommunikation och administration.

Sandra Lewinsson på Lin Education menar att syftet med en förskoleplattform av detta slag främst är att underlätta dokumentationsprocessen, men även andra områden stärks.

– Vi har utvecklat en användarvänlig app utifrån förskolans förutsättningar. Pedagoger som använder Pluttra upplever att de kan fokusera mer på barngruppen och barnet som individ. På så sätt blir alla mer delaktiga, medvetna och får mer inflytande över sin dokumentation. Alla barn har en egen berättelse om vad de har upplevt, tycker och tänker och det är mycket viktigt att personalen kan fånga upp detta. Sedan i höstas har vi även möjliggjort att Pluttra kan användas som underlag för kommande utvecklingssamtal samt hur vi kan hjälpa till och stödja det systematiska kvalitetsarbetet. Det är en mycket spännande utveckling som får verksamheterna att växa professionellt.

Vidare berättar Sandra om vinsterna för de olika rollerna inom organisationen.

– Förskolechefen upplever att hen har ett fönster in i verksamheten vilket ger riktigt bra insyn om vad som händer här och nu ute på avdelningarna. De har möjlighet att följa upp verksamheten utifrån en reell bild av vad som händer och det är naturligtvis värdefullt. Föräldrarna upplever det mycket positivt att få följa sitt barn och avdelningen, vad som händer och sker här och nu! Andra fördelar som uppskattas är att möjligheten till helhetstäckande information och en delad kalender mellan avdelning och hem.