Tillsammans kan vi göra mer

Horisonten presenterar, stolt, dagnes gästskribent: Linda Mannila! Linda beskriver sig själv på följande sätt.

Jag disputerade i datavetenskap (inriktning på utbildning) år 2009 vid Åbo Akademi, och har jobbat som utbildare, forskare och företagare inom utbildningssektorn med fokus på digitalisering och skolutveckling sedan 2010. Under åren har jag också haft förmånen att ha flera spännande expertuppdrag relaterade till mina intresseområden, däribland följande:

  • Medlem i Stockholms stads programmeringskommission (2016 –)
  • Styrelsemedlem för Resurscentret för matematik, naturvetenskap och teknik (skolresurs.fi, 2015 –)
  • Medlem i referensgrupp vid framtagningen av förslag på reviderade läroplaner i Sverige (Skolverket)
  • Inkallad medlem för att diskutera programmering i finländska läroplanen (Utbildningsstyrelsen)

Du hittar Lindas hemsida här!

I april publicerade den svenska regeringen en ändringsföreskrift gällande läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (SKOLFS 2017/11), där bland annat skolans uppdrag utvidgats till att inkludera digital kompetens. Detta är något vi ser hända runt om i världen som ett resultat av att digitaliseringen i samhället ökar – för att förstå vår samtid och vår framtid behöver det digitala finnas med som en del av allmänbildningen.

I de reviderade skrivningarna hittar vi inslag kopplade till digital kompetens i flertalet ämnen, allt från frågor kring etik, integritet och säkerhet inom religion och samhällskunskap till simuleringar i de naturorienterade ämnena och programmering i matematik och teknik. Sammantaget är målsättningen att alla elever ska ges möjlighet att ”utveckla förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhällets utveckling, lära sig förstå och använda digitala system och tjänster, utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik samt lära sig lösa problem och omsätta idéer i handling med digital teknik”. Liknande förändringar gjordes också i den finska läroplanen som trädde i kraft i augusti 2016. Medan läroplanerna ger en viss ledning gällande vilket innehåll som ska tas upp och när, saknas detaljerna för hur detta ska förverkligas i praktiken. Hur ska vi nå de målsättningar som finns?

De nya skrivningarna öppnar för spännande möjligheter inom och mellan olika ämnen, men ger därmed också upphov till nya frågor. En fråga som ofta dyker upp gäller progressionen. Var ska vi börja? Vart ska vi sen? Vad borde vi hinna med under lågstadiet, var borde vi ta vid på högstadiet? Hur ska vi säkerställa att alla har samma förkunskaper? Hur ska vi hantera elever som ligger före? Många relevanta frågor som tyvärr är svåra att besvara med säkerhet i dagens läge då de allra flesta sitter i samma båt. Vi kan i dag inte hoppa direkt på det planerade innehållet för årskurs 7 utan att först täcka upp det som eleverna borde ha hunnit gå igenom under de första sex åren. Samtidigt ger det också dem som jobbar i de senare klasserna en buffert för att hinna lära och förbereda sig själv.

De som kommit längst är kanske England, där man införde ämnet Computing hösten 2014, men inte heller där har en hel årskull hunnit gå igenom skolan enligt den nya läroplanen. Frågorna kring progression är därför något som kommer få ett allt tydligare svar under de kommande åren i takt med att vi hittar sätt att arbeta in det digitala i olika ämnen – både lokalt och internationellt. Samtidigt kan det hända att vi inser att progressionen i andra ämnen också ändras på köpet. Kanske blir det till exempel relevant att ta upp koordinatsystem i ett tidigare skede än förut då barnen börjar programmera i Scratch?

En annan fråga gäller det kompetensutvecklingsbehov som skrivningarna föranleder. Det nya innehållet är nytt för de allra flesta lärare och inget man kan förvänta sig att de ska ta till sig på egen hand. Digitalisering och särskilt programmering upplevs – förståeligt nog – av många som något främmande, obekant och tekniskt. Hur kan vi få alla lärare engagerade? Hur kan vi garantera en likvärdig situation för alla elever? 

Under de senaste åren har jag hållit en stor del kompetensutveckling av olika omfattning – från korta workshops till fortbildningar som sträckt sig över flera dagar och veckor på teman som digital samhällskunskap, programmering och ”making”, eller skapande med IT som material. Denna erfarenhet har visat på fem nyckelaspekter som jag försöker ha som utgångspunkt då jag planerar utbildningsinsatser och utvecklingsprojekt: 1) avdramatisera, 2) konkretisera, 3) relatera till något lärarna redan kan, 4) visa på nyttan och möjligheterna för den enskilda läraren (”what’s in it for me”) och 5) uppmuntra till kollegialt lärande . Digitaliseringen är inget skutt (som vi ibland talar om i Finland) utan mer av en process eller en resa, där vi kan vinna mycket på att lära med och av varandra. Här kan man tänka så litet eller så stort som man vill, men eftersom jag jobbar både i Finland och Sverige ser jag enorma möjligheter till att hjälpas åt över landsgränsen. Varför uppfinna hjulet på nytt flera gånger om?

Att digital kompetens skrivs in i läroplanen leder till olika reaktioner – en del jublar och tycker att det verkligen är på tiden att skolan tar in detta innehåll, medan andra upplever att det absolut inte hör till skolans uppdrag. Frågan kring digitaliseringens vara eller icke vara i skolan har debatterats flitigt på Twitter och i media, och jag är säker på att samma debatt kommer att fortsätta även framöver. Visst är det bra med diskussion och kritiskt ifrågasättande, men å andra sidan har regeringen nu fattat ett beslut. Oberoende av vad man tycker om situationen har elever i grundskolan rätt att senast från och med hösten 2018 få utveckla sin digitala kompetens. För mig känns det då mer produktivt att fundera på hur vi kan göra något bra av det hela i stället för att fokusera krafterna på att hitta fel och brister.

Tillsammans kan vi göra mer.

Apropå att svika arbetarklassen

Att surfa in på Twitter och läsa tråden om katederundervisningen och att läsa Isak Skogstads gästkrönika i GP är som att backa tiden tio år. Det är alltså tio år sedan Björklund propagerade för mer disciplin och mer katederundervisning. Om du vill lära dig skriva tweets som stödjer katederundervisning i raka bänkrader följer här en Twitterskola i två steg. Förhoppningen är att du ska få 60 – 70 retweets och 30 – 35 hjärtmarkeringar per tweet.

Steg/tweet 1:

  • Se till att du har med ordet katederundervisning (OBS! I positiva ordalag).
  • Skriv något om att arbetarklassen vinner på katederundervisning.
  • Avsluta med ordet ”disciplin”.
  • Grädda i Twitter-ugnen.
  • VIPS! Du cashar in en massa retweets och hjärtan.

Steg/tweet 2: 

  • Forskningsrapport som stöder dina tankar/åsikter.
  • Mobilförbud och ett uttalat förakt mot digitaliseringen.
  • Lärarcentrerad undervisning (OBS! i positiva ordalag).
  • Elevcentrerad undervisning (OBS! i negativa ordalag).

Den här disciplinära falangen är övertygad om att tystnad, disciplin, eget arbete och raka bänkrader är medicinen som botar cancersvulsten ”dåliga PISA-resultat”. Att dessutom slänga in ett förbud mot mobiler och kepsar, ses som ett vägvinnande koncept. Eleverna ska vara passiva mottagare. Mina egna minnen av katederundervisning är att läraren satt vid sin kateder, under tiden vi arbetade med uppgifter och rättade med facit. Fokus låg på att man, som elev, skulle vara lite rädd för läraren, eftersom han satt inne med alla svaren. Och som Thåström sjöng 1979: ”Och käfta aldrig med äldre folk för du vet att dom alltid har rätt, men konstigt nog mår jag dåligt idag precis som jag gjorde igår”. Att gå tillbaka till den förlegade inställningen till elever/ungdomar/människor är, för mig, uteslutet.

Enligt NE: Katederundervisning, även kallad klassundervisning, den traditionella undervisningsformen i skolan som styrs av läraren genom föreläsningar, förevisningar och förhör med klassen kollektivt.

Teorier istället för rapporter

När det gäller att hänvisa till forskningsrapporter, så går det att hitta olika forskningsrapporter som stödjer olika företeelser och tankar. Istället borde vi titta på undervisning och lärande utifrån olika teorier. Vygotskys teorier om ett sociokulturellt lärande och hur viktigt språket är, går stick i stäv med lärarcentrerad undervisning. För det är i interaktion med andra människor vi lär oss, inte i interaktion med enbart vår allsmäktige lärare. Susan Wheelan skriver i sin evidensbaserade ”Effektiva team” att

”Allt fler uppgifter utförs av grupper i stället för av individer därför att samarbete är det enda sättet att utföra komplexa uppgifter. Det krävs alltför stor kunskap och alltför många färdigheter för att en enskild individ ska kunna utföra dem på ett lyckat sätt”

Hjässpedagogiken

Om ”katederundervisningsgänget” vill ta sin pedagogik ytterligare ett steg vill jag gärna slå ett slag för ”Hjässpedagogiken”. Eleverna får i den här väl utprovade metoden en strikt katederinstruktion där de instrueras i att öppna boken på en specifik sida. De ska sedan placera boken på hjässan, sitta blickstilla i tre minuter och vänta på att kunskapen ska överföras från boken till huvudet. Efter det blir det självklart prov, och klarar inte eleven provet är det omprov två dagar senare. För med disciplin lär sig eleverna. Och inga kepsar på. Det är förbjudet.

Rolig undervisning, varför då?

Det mest skrämmande är avsaknaden av feeling. Eftersom världen inte ser ut som den gjorde för 10-20 år sedan, krävs det att skolan uppfattas som intressant av de som arbetar där, nämligen eleverna. Och när uppfattar vi något som intressant? Jo, när vi kan påverka, samverka och undersöka. Då kan till och med genetik och prepositioner bli roligt. Och då blir tweets som ”Huruvida eleverna tycker att undervisningen är rolig eller ej är irrelevant. De är i skolan för att lära sig. Därför katederundervisning”, väldigt svåra att förstå.

Det är skolans plikt att göra undervisningen intresseväckande. Skolan ska stå för en undervisning som gör eleverna nyfikna. Då är enbart katederundervisning inte rätt väg att vandra. En varierad undervisning är det viktigaste. Hur skapar man då en varierad undervisning? Jo, man blandar genomgångar/föreläsningar med kreativa uppgifter och olika typer av samarbetsuppgifter. Rolig undervisning innebär inte en dag på Gröna Lund, rolig undervisning är när eleverna känner delaktighet och variation. Och att eleverna känner att de utvecklas, lär sig något nytt.

Digitaliseringsföraktet

Föraktet mot digitaliseringen kan avläsas i tweets som:

”Så passande att Skolverket nu ska tvinga alla skolor att köpa in en pryl till varje elev. Lär ju verkligen göra underverk!” Det är alltså samma falang, som älskar katedern, som kastar ur sig sitt förakt mot digitala verktyg, och det känns inte direkt som nytänkande. Istället är den här gruppen beredd att svika delar av Sveriges elever, med konstiga krav på att alla ska anteckna för hand, med papper och penna. Är det en skola för alla?

De digitala verktygen ger alla elever en röst, oavsett om du är duktig på att skriva eller ej. De ger alla elever ytterligare uttrycksformer, som papper och penna är oförmögna att ge. Att några av Sveriges största internationella exporter (Skype och Spotify) har använt digitala verktyg för att nå ut, har uppenbarligen svischat över falangens huvud.

Att inte använda digitala verktyg i skolan är verkligen ett svek mot arbetarklassen. Det är en grupp som kanske inte har råd att köpa en dator/iPad, och då hamnar de på efterkälken jämfört med elever från andra samhällsklasser.

Eleverna som sitter i våra klassrum idag kommer att ha yrken som inte existerar ännu, och då är vi skyldiga att se till att vi gör skolan mer demokratisk och tillgänglig för alla. Och det gör vi med en kreativ undervisning, som innefattar digitala verktyg i en kollaborativ kontext.

Ny forskning: Barn med utlandsfödda föräldrar har högre ambitioner

Barn med två utlandsfödda föräldrar är generellt inte lika högpresterande i skolan som barn med minst en svenskfödd förälder. Trots det väljer de oftare gymnasieprogram som ger högskolebehörighet och de har högre ambitioner. Förklaringen kan finnas hos föräldrarna och deras utbildning, visar en ny avhandling från Stockholms universitet.

– En slutsats är att det inte verkar finnas någon utbredd misstro på framtiden eller på akademiska studier som en väg till framgång hos barn till utlandsfödda. Snarare tvärtom, säger Per Engzell, nybliven doktor i sociologi vid Sociologiska institutionen och Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.

Forskningen visar att många grupper av utlandsfödda som kommer till Sverige är mer högutbildade än snittet i sitt ursprungsland. Samtidigt har många av dem en kortare utbildning än majoritetsbefolkningen i Sverige. Dessa två aspekter påverkar i sin tur deras barn.

– Det kan förklara kontrasten mellan att barnen å ena sidan har svårare att klara skolan, men oftare väljer gymnasieprogram som ger högskolebehörighet, säger Per Engzell.

Studien visar att om föräldrarna kommer från en mer högutbildad grupp i ursprungslandet än snittet, strävar också deras barn i stor utsträckning mot akademiska studier och högre positioner i samhället. Det här är något som man inte har kunnat bevisa lika tydligt i tidigare forskning. En tolkning är att barnen eftersträvar en position liknande den som föräldrarna haft i ursprungslandet.

Att föräldrarna var högre utbildande än snittet i ursprungslandet bidrar alltså till att förklara barnens ambitioner. Men det gynnar inte barnens studieprestationer: testresultat och betyg är istället tydligast förknippade med hur många år föräldrarna faktiskt utbildat sig, oavsett normen i ursprungslandet.

– Studien visar hur generella sociala mekanismer kan förklara skillnader mellan olika etniska grupper. Det handlar inte om att grupperna är kulturellt fundamentalt skilda, säger Per Engzell.

Tidigare har man försökt förklara kontrasten mellan lägre skolprestationer och akademiskt inriktade studieval hos barn till utlandsfödda med att det handlat om kultur.

– Man har bortsett från aspekten att det kan handla om personer som har en helt annan klassbakgrund än vi haft möjlighet att se, berättar han.

Sociologer mäter ofta klass genom att jämföra individers yrken. Men väl i Sverige upplever många utlandsfödda en klassresa nedåt – många har yrken som inte motsvarar deras socioekonomiska status i ursprungslandet. Därför kan man få en bättre uppfattning om föräldrarnas sociala bakgrund om man tittar på deras utbildningsnivå i ursprungslandet, än om man tittar på vilket yrke de har i Sverige.

Något som naturligtvis borde vara självklart att förstå och att ta med i analysen. Men det förutsätter ett större intresse och bildningsnivå kring förhållanden i den inflyttades ursprungskontext.

– Integrationen är en av de absolut största politiska utmaningarna vi har idag. Det är viktigt att skaffa den här kunskapen för att se vad som är problemet och vad som inte är det när vi vill hjälpa de här grupperna, säger Per Engzell.

Frågan är om inte just perspektivet om att hjälpa de här grupperna, behöver bytas ut till att handla om att skapa möten , bygga broar mellan grupper i vårt samhälle istället…

 

Mer information: Avhandlingen heter ”Intergenerational Persistence and Ethnic Disparities in Education” och kapitlet om barn till utlandsfödda finns att ladda ner här.

Per Engzell, fil. dr. i sociologi, per.engzell@sofi.su.se, tel 08-16 32 48 mobil 0736838078

 

*Texten utgår från ett pressmeddelande Stockholms universitet, Mynewsdesk.

Ökad kunskap om hur hjärnan fungerar kan förbättra elevernas resultat i skolan

Hjärnfonden efterlyser närmare samverkan mellan skolan och neurovetenskapen för att förbättra inlärning och resultat. Kunskapen om arbetsminnet, hjärnans formbarhet och behov av sömn och fysisk aktivitet är viktiga faktorer som kan påverka lärandet.

En ny vetenskap om lärandet har vuxit fram i samband med att pedagogik och experimentell psykologi kombinerats med neurovetenskap.Den nya kognitiva neurovetenskapen har bidragit till att förstå vilka mekanismer som hänger ihop med inlärning. Kunskapen hjälper oss att snabbare upptäcka barn med svårigheter och utveckla nya metoder som kan förbättra inlärning. I Storbritannien och USA satsar man stort på dessa områden.

– Vi behöver hjälpa alla barn att utvecklas och nå sin fulla potential. Det gäller inte minst barn med särskilda behov. Vi tycker skolan borde utnyttja den vetenskap som finns om inlärning, hjärnans formbarhet och behov in i klassrummet. Det skulle gynna alla, säger Anna Hemlin, generalsekreterare på Hjärnfonden.

Att omsätta kunskapen om vad som påverkar vår inlärningsförmåga och betydelsen av tillräcklig sömn och fysisk aktivitet, skulle kunna förbättra skolresultaten för alla elever.

Tre faktorer som har betydelse för hjärnans inlärningsförmåga

1. Arbetsminnet
Arbetsminnet som har stor betydelse för förmågan att koncentrera sig och klara av uppgifter som att läsa och räkna, kan variera kraftigt bland barn och ungdomar. Det är därför av stor betydelse att tänka på vilket lärande som passar den enskilda eleven. För elever som har en sämre förmåga att minnas har digitala verktyg visat sig vara avgörande för att träna upp arbetsminnet och få hjärnan att komma ihåg saker bättre. Det ser fortfarande mycket olika ut på olika håll gällande tillgång och kunskap kring området i Sveriges skolor.

Det är också viktigt att barn inte ser sig som bra eller dåliga utan som snabbare eller långsammare, men att all förmåga förbättras med träning, och att hjärnan är formbar.

2. Sömnens betydelse
Forskning1 visar att tillräckligt med sömn är viktigt för att barn ska kunna prestera så bra som möjligt. Tonåringar i åldern 14-17 bör sova 8-10 timmar per natt och skolungdomar i 6-13 årsåldern, 9-11 timmar. Det är viktigt att skolan men även föräldrar får insikt om hur elevers sömn påverkar deras möjlighet att fatta beslut, förmåga att vara vakna på lektionerna och ta till sig ny information.

När vi utsätts för mentala påfrestningar som till exempel vid prov eller tentamen stiger nivån av stresshormoner. För lite sömn riskerar att man inte kommer ihåg det man har lärt sig tidigare lika väl2. Tonåringar har biologiskt sett mycket svårt att vakna tidigt på morgonen. Deras biologiska klocka släpar efter under tonåren så att de både går och lägger sig och går upp senare3. Senareläggning av skolstarten på morgonen har redan gjorts i vissa delar av landet, men framförallt i USA.

3. Motion och fysisk aktivitet
Även motion och fysisk aktivitet har effekter på hjärnan. Vi blir mer koncentrerade och stresståliga, vårt minne förbättras och kreativiteten ökar vid regelbunden fysisk aktivitet. Forskare förespråkar minst 20 minuters fysisk aktivitet varje dag. En studie i Finland4 undersökte kopplingen mellan stresskänslighet och fysiskt aktivitet. Barnen som fick utföra de stressrelaterade övningarna fick helt enkelt en stegmätare. Barn som tog många steg varje dag reagerade inte lika starkt på stress. Med hjälp av magnetkamera har man kunnat se att barn med bra kondition hade större hippocampus och bättre resultat på minnestester.

För mer information kontakta gärna:
Sophie Ternheim, pressansvarig Hjärnfonden, 0730-92 63 00, sophie.ternheim@hjarnfonden.se
Anna Hemlin, generalsekreterare Hjärnfonden, 0730-51 75 54 anna.hemlin@hjarnfonden.se

Källor:
1) Owens et al., Arch Pediatr Adolesc Med. 2010;164(7):608-614; Dewald et al. Sleep Med Rev. 2010;14(3):179-89.)

2)Cedernaes et al. Sleep. 2015;38(12):1861-8.
3) Roenneberg et al. Curr Biol. 2004;14(24):R1038-9
4) Martikainen, S et al Journal of clinical endocrinology and metabolism 2012 DOI:10.1210/jc.2012-3745
5) Mynewsdesk.com

 

Plötsligt händer det! Möjligheterna när innovationer får helt nya användningsområden…

Då och då händer det. Innovationer och uppfinningar får helt nya användningsområden lång bortom det ursprungligt tänkta. Som spelmotorn Unity, plattformen bakom många succéspel.

En inte alltför vild gissning är att du kommit i kontakt med mobilspel som Angry Birds, Bad Piggies och Temple Run. Det har forskare vid KTH också, men istället för att sprätta iväg fåglar och grisar använder de tekniken bakom spelen till något helt annat. I ett pressmedelande förklarar forskare vid KTH hur tekniken bakom spelen kan möjliggöra hållbara lösningar i komplexa samhällsutmaningar.

Som att förbättra den besvärliga trafiksituationen i storstäder och se till att sjukhus kan erbjuda bättre och mer kvalitativ vård. KTH-forskarna använder Unity för att simulera alla möjliga tänkbara förlopp ute i samhället. Ett av dem är sjukhus där en mängd logistiska flöden måste fungera för att inte flaskhalsar ska uppstå.

Visst bör vi kunna flytta över detta tänk till skolans verksamhet också? Var finns forskarna med pedagogiken som slagfält att utforska liknande användningsområden? Komplexiteten ligger naturligtvis i att skola handlar om människor och relationer – inte effektiva system. Men drivkraften i spelifiering? Den motivationshöjande faktorn spel innebär? Den grad av problemlösning och kreativitet som får utrymme? Detta kan flyttas över och komma väl till användning i skolan för att nya innovativa krafter skall ta fart och utvecklas.

Läs också: #Gamification – hear, hear!

Forskarna på KTH visar och motiverar möjligheterna till nya användningsområden genom att beskriva målet med simuleringarna. Oavsett om det gäller rusningstrafik eller sjukhus, handlar det om att ta fram effektiva system. System är något både gator och vårdinrättningar kan betraktas som, och i det specifika situationen med sjukvården handlar det om att öka vårdkvaliteten och minska kostnaderna.

Ett fall från verkligheten som forskaren Sebastiaan Meijer jobbar med är Nya Karolinska Solna, NKS. Han är professor i ämnet vårdlogistik vid KTH och arbetar tillsammans med en forskargrupp om tolv personer.

NKS ska vara ett universitetssjukhus som ger en bra patientupplevelse med vårdtagaren i centrum. En av utmaningarna består i att hantera att det är dyrt att låta patienter ligga på högspecialiserade sjukhus samtidigt som det är brist på kapacitet inom hemvården. Ett annat problem är att det nya sjukhusets så kallade produktionsmodell kommer att innebära fler transporter, men att dessa ambulanstransporter sker på ett icke-centralt okoordinerat sätt vilket kan orsaka redan omskrivna flaskhalsar.

– Det finns många forskare som jobbar med simuleringar, men oftast handlar dessa endast om de tekniska aspekterna av ett system alternativt människors beteende. Detta räcker inte om du vill förbättra system där människor har kontroll över teknik och fattar beslut som baseras på stort kunnande och expertkompetens. NKS innebär också stora förändringar, exempelvis när det gäller balansen mellan sjukhuset, hemvården, äldreboenden och andra intressenter. Logistik är inte bara flödet av patienter, det kan också handla om pengaflöden och information. Alla flöden behöver vara ihopkopplade för att ge bra vård och omsorg, säger Sebastiaan Meijer.

Det behövs alltså en helhet där alla faktorer och parametrar tas med i simuleringarna. Det trafiken i storstäder, sjukhus och liknande har gemensamt är att det är svårt att exakt avgöra vad optimalt nyttjande innebär. I fallet med sjukhus; är det bäst att erbjuda snabb, bra och billig med standardiserad sjukvård eller ska vården vara flexibel och anpassad till varje vårdtagare? Ska ambulanser koordineras centralt eller ska varje vårdavdelning ta hand om sin del för snabbare vård?

– Det är den här typen av frågeställningar som tydligt visar hur ett system består av både en organisation, människorna som jobbar i den och de tekniska frågeställningarna. Allt detta är svårt att få plats med i en simpel modell. Våra spel och simuleringar är därför en kombination av databaserade modeller och interaktiva, deltagande valmöjligheter, precis som när du spelar ett spel. Det som kan simuleras av en dator hanteras så, och läggs i simuleringarna ihop med de komplexa beslut som människor fattar, säger Sebastiaan Meijer.

Han och de andra forskarna har redan varit framgångsrika med sin spelmotor och simuleringar. Forskargruppen började sitt arbete inom transportsektorn och smarta städer och jobbar parallellt med utmaningar där. Som i PETRA, ett forskningsprojekt inom EU:s sjunde ramprogram.

– Vi har nyligen utfört simuleringar åt transportmyndigheten i Rom. Detta eftersom staden inom en snart framtid kommer att ta emot ovanligt många katolska pilgimer då påven för ett tag sedan förkunnade 2016 till Barmhärtighetens jubileumsår. Detta innebär en förändrad trafiksituation i staden, och resultat av vårt spel och våra simuleringar hänger nu på väggen hos transportmyndigheten som deras primära handlingsplan, berättar Sebastiaan Meijer.

Han lägger till att forskarnas arbete bidrar till en plattform för nästa generations reseplanerare, bortom det som Google, Waze och Tomtom kan leverera idag.

Detta måste väl betyda att även muslimska pilgrimer kan ha nytta av forskningen? Tankarna går främst till tragedin under förra årets Hajj, vallfärden till islams heliga stad Mecka då över 700 människor blev ihjältrampade.

– Forskarkollegor vid universitet TU Delft – dit jag fortfarande delvis är knuten – jobbar faktiskt med just detta problem. Det unika med vår forskning och våra simuleringar vid KTH är att vi kan kombinera alla tänkbara typer av trafikslag, logistik och olika processer i en sammanslagen modell, vilket ger en helt annan och definitivt ökad detaljnivå, säger Sebastiaan Meijer.

Sebastiaan Meijer och de andra forskarna använder inte enbart spelmotorn Unity i sitt forskningsarbete, gamla hederliga brädspel och andra tekniker förekommer också beroende av vad forskarna vill uppnå.

 

* Källor:
Mynewsdesk, KTH, Sebastiaan Meijer

Hur är det egentligen med digitala verktyg och inlärning?

Forskaren Björn Sjödén har nyligen i sin avhandling konstaterat att elever lär sämre genom att använda datorprogram. I en pilotstudie undersöktes 100 appar i matte och svenska, ca hälften av dem höll så låg kvalitét att forskare aldrig ens skulle överväga att integrera dem som en del i undervisningen. Det kan delvis vara kopplat till det faktum att en stor andel appar tillgängliga på nätet är testversioner som varken ger feedback eller förklaringar till den rätta lösningen på en uppgift. Ofta löser användaren uppgifter på tid men det finns inget utrymme för större förståelse i ett sammanhang menar Sjödén. Via ett pressmeddelande från Lunds universitet förmedlar han följande.

– De flesta digitala läromedel som används i skolor är otillfredsställande och testar endast som kunskap eleverna redan besitter. 

Och det klart, med tanke på hur mycket pengar skolan plöjt ner i olika satsningar för att göra skolan mer digital kan det känna lite snopet att ta del av forskning som påvisar att eleverna inte lär sig mer(!) Detta till trots konstaterar ändå Björn Sjödén ett antal fördelar värda att ta fasta på.

– Digitala läromedel kan ge stora pedagogiska fördelar , så länge de inte utgör böcker på burk som vi sett en hel del av det senaste decennierna. Det handlar om att använda möjligheterna som den digitala formen kan erbjuda. Detta innebär att ge bra feedback , att visa att det finns olika sätt att tänka för att nå ett mål , samt presentera konsekvenser av olika lösningar. Det finns även utrymme att behandla sådant som inte kan påvisas i en bok.

Ytterligare en aspekt Sjödén belyser vid användandet av exempelvis spel i matte är det faktum att engagemanget för att lösa uppgiften ökar, särskilt hos lågpresterande elever. Ett av spelen som prövades handlade om att hjälpa en karaktär i ett spel att lösa olika matematikutmaningar och här blev det tydligt att motivationen ökade.

Så hur går vi vidare nu när vi tagit del av Sjödéns forskning? Jag tror att det är av yttersta vikt att vi fortsätter med utveckling av digitala lärverktyg. Både i form av ramverk som kan fyllas med innehåll men även digitala strukturer förpackade med uppgifter som ger möjlighet till konsekvensanalys och fler lösningar än en, samt ger utrymme för diskussion och feedback. Det är också viktigt att se att enskilda appar inte kan fungera som en helhetslösning. Vi har sett i många reportagen här, att det behövs en strategi och en plan för användningen. Vi behöver, utifrån den här typen av forskning, säkerställa att lärarsverige får adekvat utbildning och fortbildning. Inte endast i hur de använder digitala verktyg, utan i HUR de kan granska och avgöra vilka verktyg som genererar kvalitét i kunskapsutvecklingen och hjälper oss till ett fördjupat lärande.

Vi kan än en gång konstatera att de digitala verktygen i sig inte genererar en allmängiltig lösning vilken garanterar hundraprocentig inlärning och måluppfyllelse, det vore naivt. Om vi däremot tar ansvar för att människan, brukaren, är en del i hur gott resultatet blir så är vi på väg! Vi behöver alla vara överens om att lösningen inte ligger i att lämna en elev med en app eller en lärobok för den delen, för att en kvalitativ kunskapsutveckling ska ske. Det är i interaktion med varandra vi kan forma och fördjupa de inlärningsmöjligheter som finns, oavsett om det sker via en app eller en bok eller på annat sätt. Det kräver ledarskap, det kräver strategier. Och det kräver fokus på pedagogik och didaktik i förhållande till digitala verktyg. Det kräver ett verkligt pedagogiskt ledarskap med fokus på utveckling och omvärldsanalys. Om jag ger en människa en penna i handen innebär det inte per automatik att denna skriver en roman, eller hur?

Så låt oss inte skrämmas eller ryckas med av trender eller forskning för att någon annan säger det, låt oss fortsätta ställa frågor om vad och hur, gärna tillsammans med kollegor och experter som är bärare av olika perspektiv. Låt oss våga lära oss att kritiskt granska för en god utveckling, i vilken skepnad den än må göra entré.

Följ Jan Hyléns reportageserie om digitala verktyg ute i skolorna. Första reportaget hittar du här.

Slutspurten på First Lego League!

Idag är Horisonten på Hedeskolan i Kungsbacka och talar med eleverna i åk 9 om hur det går i årets First Lego League-tävling. Klasserna som deltar är uppdelade i tre grupper, med fokus på forskning, teknik och marknadsföring. Vi samtalar med marknadsföringsgruppen som förklarar hur arbetsprocessen går till. Marikken Bentzen (till vänster) och Jennifer Valladares (till höger) berättar om kunskaper och färdigheter de utvecklat under tiden som projektet utvecklats. Marikken Bentzen förmedlar glädjen över att ha utvecklat modet att tala med människor hon inte känner och inför en grupp. Jennifer Valladares har i och med marknadsföringsuppdraget blivit mer säker på sitt framtida karriärval, hon vill definitivt utbilda sig inom ekonomi och marknadsföring.

– Detta är ett mycket intressant och roligt sätt att arbeta. Vi har haft kontakt med flera företag som tycker att vår idé är bra och som vill sponsra oss i tävlingen. Det är verkligen roligt att få knyta relationer med företagen och de som arbetar där, menar hon entusiastiskt.

Teknikgruppens arbete med att designa en fungerande robotkonstruktion och programmera vissa rörelsemönster, har handlat mycket om problemlösning.

– Det vi övat mycket på är att testa idéer och ompröva våra lösningar för att hela tiden utveckla till det bättre, det kräver tålamod och god kommunikation, ler hela gruppen.

Angela som undervisar i Teknik, knyter hela tiden alla de olika momenten till kursplanernas mål så att eleverna kan följa sin egen utveckling och vilka färdigheter de tränar.

– Det är ett spännande arbete för oss lärare eftersom vi alla samarbetar kring detta och diskuterar vilka färdigheter som provas bäst i vilka ämnen.

Välkommen att ta del av marknadsföringsgruppens analys av läget genom att lyssna på podden här.