Nyfikenheten utgör grunden i det mänskliga sinnet

Nyfikenhet är en kvalitet som var och en av oss är född med. Nyfikenheten är också anledningen till att vi vet så mycket om världen och att vi hela tiden fortsätter utvecklas. Varför kanske du tänker. Just därför. För att vi har förmågan att ställa oss frågan: Varför? När vi bygger undervisning och lärande på barns och elevers nyfikenhet – uppstår kraftfull utveckling och innovation. Här har du möjlighet att ta till dig ett en spännande plan för hur undervisningen kan utvecklas när lärandet (och lärarna) utgår från nyfikenheten.

I Australien och Melbourns norra förorter är arbetslösheten generellt hög. Här bor de absolut fattigaste invånarna, många av dem nyinflyttade från andra delar av världen. Ca 80.000 av dem är barn, vilka går till skolor där resultaten under en längre period sjunkit som en sten till havsbotten. När Wayne Craig  blev utbildningsdirektör för regionen bestämde han sig för att vända resultaten. Och det var till att börja med en aspekt han tog fäste i. Nämligen, om vi gör som vi alltid gjort – kommer vi att få det resultat vi alltid har fått.

Craig betonade ett enkelt budskap: Eleverna ska vara läskunniga, ha räkneförmåga och framförallt, behålla och utveckla sin nyfikenhet på livet, lärandet och innovationskraften i sig själva! Från sin tid som lärare och rektor visste han att verklig förändring och utveckling kommer från lärarna som utför arbetet, så han fokuserade hela det regionala skolutvecklingsarbetet på insatser som syftade till att förbättra lärarnas undervisning.

För att en verklig förbättring skulle ske stod det klart att lärarna behövde hitta sin motivation. Ett  sätt för dem att göra det var att ge dem mer kontroll över sitt arbete och påminna dem om syftet med att vara lärare. Craig ville att skolorna skulle utveckla sin egen vision av förändring och utöva den på sina egna villkor, med stöd från staden och regionen.

Ett samarbete med den brittiske forskaren David Hopkins inleddes för att utveckla 10 teorier, eller tio sätt att agera, baserad på forskning om vad som fungerar i utbildningssammanhang. De fann att lärarna behövde ha alla 10 teorierna i sina verktygslådor för att verkligen göra förändringar, men att de kunde arbeta på att förbättra varje element i sin egen takt. Och framför allt, bäst resultat uppstod när lärare utgick från elevernas egna frågor i lärandesituationerna.

Att vara motiverad och ha ett syfte med det vi gör är oerhört viktigt. I många fall är den diskussionen ofta begränsad till elevernas lärande. Det är lätt att glömma att samma känslor och upplevelser är viktiga för att sporra lärarna att göra sitt bästa också. Kanske är detta ett av de viktiga områden vi ska fokusera på när det kommer till svensk skolförbättring? Att alla lärare hittar sitt varför, sitt syfte och därmed sin motivation? Då krävs reflektion. Hur skapar vi förutsättningar för sådan? Jo, genom hur vi organiserar verksamheten och genom att individen ställer sig framför spegeln och frågar sig: Varför gör jag det här?

Här tar du del av den strategi som låg till grund för ett framgångsrikt utvecklingsarbete med utgångspunkt i organisationsstrukturen.

 

Pop-up School utmanar till ny syn på lärande

Pop-up School är en av de häftigaste upplevelserna i skolförbättringssammanhang på länge! Vilken otrolig energi och helt fantastisk dynamik som tog fart när hundra svenska pedagoger och skolledare gav sig i kast med att starta upp en skola för tvåhundra brittiska elever i åldrarna 11-16 år. Uppdraget? Att gå från vision till mission – på en arbetsdag.

Maria Abrahamsson, processledare på Lin Education, är en av dem som håller i trådarna och strukturen för genomförandet under dagen. Hela projektet är ett samarbete med Bohunt School i Hampshire.

– Vi har under årens lopp gjort ett antal skolbesök och det är en fantastisk upplevelse i sig. Det är oerhört inspirerande att befinna sig i en okänd miljö som existerar på andra premisser än de system vi själva är en del av. Utmaningen blir att ta med sig intrycken hem och omsätta dem till något eget genom att ha betraktat en verksamhet under några timmar. Idéerna kan flöda men hur omsätter vi dem till erfarenhet? Och det var ur den tanken Pop-up School föddes. Att få sammanföra olika kontexter, bakgrunder och system för att göra något konkret av nya erfarenheter, det vill säga iscensätta och faktiskt skapa en skola tillsammans. Syftet med Pop-up School är att ta ordentlig höjd och kunna lyfta arbetet över det som annars begränsar oss. Under en hel dag är vi fria från kända ramverk och kontexter för att låta visionerna bli verklighet. Det gäller även eleverna som kommer hit, de blir också fria från den skolmiljö som annars styr deras vardag. Vi ser att fantastiska möjligheter för vidare lärande skapas när vi lyfter bort systemen och skapar något nytt tillsammans! Att våga utmana sig sig själv och sina föreställningar om skola, om lärande, om samarbete (med människor vi inte känner) är en väsentlig del i projektet.

Hur vet vi att vi faktiskt lär oss något av detta?

– Det är naturligtvis något vi haft med oss hela tiden och här ser vi att det är effektfullt att arbeta med observatörer som ger feedback kring det som sker. Just medvetandegörandet och vad som händer utifrån en objektiv röst har visat sig effektivt för lärandet. Vi dokumenterar även hela processen genom att filma hela dagen. Det gör att vi har möjlighet att gå tillbaka för att reflektera och utvärdera det som hänt. Vi kommer även att återvända till skolan i London om ett par veckor för att intervjua eleverna om deras erfarenheter från Pop-up School och dokumentera det lärande som skett.

Hur går då pedagogerna från vision till mission?

– Nu arbetar pedagoger och skolledare i grupper (ingen känner någon sedan tidigare, vilket är en utmaning i sig) där de ska ta fram en vision för sin skola, en övergripande bild av vad eleverna ska få med sig i termer av lärande och erfarenheter från dagen. Visionen ska genomsyra planeringen och görandet under dagen. Nästa steg är att planera undervisningen utifrån visionen och temat Digital You. Här ska två moment finnas med, det ena är källkritik och det andra är digital produktion i någon form. När detta är klart vid lunchtid startar skolan, berättar Maria Abrahamsson med spänning. Då är det skarpt läge och uppdraget skall sjösättas tillsammans med eleverna! Mot slutet av dagen sitter vi ner i fokusgrupper med elevobservatörerna för att utvärdera.

Deltagare reflekterar

James är 16 år, elev på Bohunt School och observatör på en av de 10 Pop-upskolorna för dagen.

– Detta är verkligen oerhört intressant! Det är enorma skillnader på flera områden, framförallt lärarnas bemötande och förhållningssätt gentemot elever. I England är det en helt annan disciplin och distans mellan elever och lärare som ett exempel. Vi har mer av ett kontrollsystem, där lärarna kontrollerar att vi gör det vi ska och pushar på oss. Jag upplever de svenska lärarna som mer avslappnade och att de ger oss fria tyglar. Det leder till att eleverna lätt tappar fokus och gör annat, men det kanske är för att vi är ovana vid det? James skrattar och fortsätter berätta, idag är mitt uppdrag att observera några olika grupper. De har verkligen tagit till sig uppgiften på helt skilda sätt, i en av grupperna sitter eleverna två och två men ändå tillsammans i den stora gruppen, deras definitioner av uppdraget är mycket likvärdiga. Den andra gruppen fick instruktionen att de kunde sätta sig var de vill och har verkligen spritt ut sig om tre i varje grupp. Deras definitioner av uppdrag, mål och process är vitt skilda. Det är mycket spännande att se, menar James. genom att observera arbetet och de olika processerna får jag själv en större, eller bredare bild av hur själva lärandet kan gå till, det öppnar upp för reflektion över hur jag själv tar mig an uppgifter och väljer att lösa dem. Att vara medveten om parallella processer fördjupar lärandet och insikten om hur lärande sker. När vi får en så här stor uppgift är det verkligen viktigt att dela upp den i delmål, i alla fall för mig, jag skulle annars tappa fokus. Så en bit i taget med små pauser emellan för att ladda hjärnan med nya kreativa idéer avslutar han och går vidare till nästa grupp för att observera progressionen kring uppdraget för dagen.

Emma Nääs är en av de lärare som deltar i workshopen, hon är minst sagt entusiastisk över den nya situation kring lärande som uppstår i sammanhanget.

– Detta är både coolt och utmanande, ler hon. Att på riktigt gå från diskussion till handling är både intressant och spännande, fortsätter hon. Vetskapen att vi bara hade begränsad tid gjorde att diskussionerna tillspetsades. Vi hade inte tid till att diskutera, vända och vrida på argument i så stor utsträckning och framförallt inte att ta hänsyn till åsikter, känslor och tyckanden hit och dit. Tuta och kör-taktiken gjorde att våra kompetenser blev mycket tydliga i diskussionerna. Vi fokuserade verkligen på det som var viktigt och agerade! När eleverna kom var de otroligt fokuserade och villiga att utvecklas tillsammans med oss. Vi lärde oss tillsammans, på riktigt, eftersom både elever och lärare utmanades att göra bitar vi aldrig gjort förut. En gemensam reflektion som både elever och lärare gjorde, var att eleverna var relativt ovana vid att få ett uppdrag där målet var gemensamt för alla men att vägen dit kunde se olika ut. De var vana vid att bli guidade i hur de skulle göra mer exakt och att tydliga instruktioner kring processen dit fanns tillgängliga. Idag gjorde de en helt annan erfarenhet och eleverna lät oss förstå att de tyckte om att få friheten att välja väg och process eftersom det ökade den egna kreativiteten och innovationsförmågan. När de startade arbetet blev många dock lite paralyserade och visste inte med vad, eller hur de skulle komma igång.

Vad ställde det för krav på er lärare? 
– Vi märkte att vi behövde ta ett steg tillbaka och våga låta eleverna tänka utanför boxen, fortsätter Emma Nääs insiktsfullt. Det hela utgjorde ett experiment i samarbete, att lyssna, ta in, kompromissa, tänka skarpt, våga delge sin åsikt och lita på andra. Det gällde för både lärare och elever, vi gick in i parallella processer av lärande. Lärare är ju alla ledare och det intressanta i vår del av arbetet var att här skulle ett gäng ledare under begränsad tid komma fram till en gemensam lösning. Jag tyckte det var mycket inspirerande att ta del av alla reaktioner, tankar och processer som uppstod, både hos andra och mig själv. Att byta kontext så här på alla plan gör att jag får tillgång till mitt eget lärande på en annan nivå, det är som att jag objektivt kan granska mig själv och hur jag fungerar i min roll.

Alen Ibrakovic är även han en av de pedagoger som startat en ny skola för dagen, så här tänker han om upplevelserna idag.

– Utmana sig själv att göra något nytt, att våga lära sig själv, kasta mig ut och betrakta mitt eget lärande samtidigt som jag ska vara en del i att iscensätta en ny lärandeerfarenhet för elever jag inte känner och för elever som inte känner till svensk skola. Det är oerhört kul, de är mycket aktiva, självständiga och kreativa. De uttrycker stort intresse för uppgiften. Jag föreställde mig att de skulle sitta för sig själva med surfplattorna men så blev det inte alls! De samarbetar och använder verktygen för att gemensamt skapa en process. Detta kan verkligen bli hur som helst, det finns inget rätt eller fel utan processen är det intressanta att följa. Det ska bli oerhört spännande att få ta del av de digitala slutprodukterna. Kulturkrockar mellan skolsystemen finns definitivt och det visar sig tydligast i form av bemötande från eleverna, de har en väldigt stor respekt för oss pedagoger. Idag har vi skapat en skola där vi har en mer handledande roll – eleverna tar mer eget ansvar här och då blir den typen av lärarroll mycket tydligare. Det är detta jag vill uppnå hemma också en lugn, positiv rolig arbetsmiljö, med tydligt fokus på lärande. Vad de lär sig? Vi lär oss alla fantastiskt mycket på kort tid i ett sådant här sammanhang, men analys, innovation, konsekvenstänkande, reflektion, metaperspektiv på sitt eget lärande, är bara några av de saker jag tänkt på idag, något vi gör för lite i skolvardagen på hemmaplan.

De digitala produktionerna som presenteras mot slutet av dagen är minst sagt imponerande, de vittnar om innovation, kreativitet, nya erfarenheter och inte minst ett fantastiskt samarbete! Ett antal pedagoger tar med sig produktionerna hem för att visa elever och kollegor och för att starta igång liknade projekt som dagens uppgifter, för att sedan kunna visa de brittiska eleverna.

Med några avslutande ord sammanfattar Maria Abrahamsson en viktig aspekt.

– Tankar och reflektioner som väckts här idag genom ”görandet” finns nu som erfarenheter bevarade i deltagarnas sinne, förhoppningen är att alla som medverkat kommer att hitta delar eller helheter de kan applicera eller använda i sin egen verksamhet för att verkligen förbättra undervisningen och lärandet för eleverna. Att kasta sig ut i det okända och våga skapa nya erfarenheter tillsammans med eleverna där målet är att få syn på sitt lärande och kunna utveckla det är oerhört spännande.

Stay tuned. Det kommer mer…