Björkåsskolan – när elevernas idéer får göra skillnad!

Så här ser det ut när hela Björkåsskolan hjälps åt att pärla armband! Armbanden säljs sedan till förmån för Musikhjälpen. Pengarna som samlas in går till kampen för att barn i krig ska ha rätt att gå i skolan. Och det är elevernas egen idé om en insamling som nu tagit form och rivstartat på skolan. Alla är med!

Rektor Martin Dalenius betonar vikten av ett positivt budskap i pärlandet för att arbeta med värdegrundsperspektiv.

– Vi har elever från krigsdrabbade områden så arrangemanget måste omhuldas med respekt. Eleverna arbetar i tvärgrupper med elever från förskoleklass till år 5, vilket ger en fantastisk möjlighet till lärande och delande mellan åldrar och och inte minst livsöden. Det är även ett led i vårt arbete med entreprenöriellt och värdeskapande lärande. Ett ypperligt exempel att ta med sig inför vidare arbete och utveckling av lärande, baserat på den här delen av våra styrdokument.

Lärarröster om vikten av att arbeta så här

Rasmus Bengtsén, Linus Nyqvist och Rebecca Staafgård är lärare på Björkåsskolan och håller i de praktiska ramarna av genomförandet, samtidigt som de kopplar arbetet till uppdrag och mål.

– Vi tycker det är viktigt att bejaka våra elevers initiativtagande. När eleverna berättade för oss om den här idén,  såg vi möjligheten att verkligen bygga vidare på förslaget.  Ett initiativ  som leder till att alla våra elever får en större förståelse för vår omvärld och hur andra barn i världen har det, är ett mycket bra projekt att göra till verklighet, menar Rasmus. Linus och Rebecca fyller i:

– Barns situation är på många håll i världen akut. Över 30 miljoner barn kan inte gå i skolan på grund av krig och konflikter. I Syrien är över 6000 skolor redan förstörda, skadade eller ockuperade av militära styrkor och många skolor används som skydd för människor på flykt. Hälften av alla syriska barn går inte i skolan överhuvudtaget och riskerar därför att bli en förlorad generation. Samtidigt är det en mänsklig rättighet att gå i grundskola och skolan kan i barnens framtid vara skillnaden mellan liv och död. För barn är skolan livsavgörande oavsett var i världen vi befinner oss. Vi vill genom detta lyfta ett elevinitiativ som syftar till att öka medvetenheten kring vår omvärld. Att lyssna på våra elevers engagemang och vilja att förändra omvärlden är viktigt. Det bygger på empati, respekt för skolans värdegrund och entreprenörskap. Att eleverna känner sig delaktiga och att ge dem känslan av att kunna vara med och påverka skapar en självkänsla hos våra elever som är ovärderlig. Samtidigt som de då får en förståelse för vad som sker internationellt.

Elevernas lärande kopplat till projektet

Alla tre är överens om att lärandet i ett sådant här projekt breddas och fördjupas. Rasmus erfarenhet är att när eleverna får känna att de via ett bejakande av det egna entreprenörskapet, kan hjälpa andra människor i andra länder ingjuter det hopp om att man kan göra skillnad. Det föder en kraft om att det är möjligt att påverka och förändra. Samtidigt skapas en respekt hos eleverna för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna som det svenska samhället vilar på.

Just detta att skapa en respekt hos våra elever för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna som det svenska samhället vilar på, berättar Linus vidare möjliggörs.

– Vi får fler möjligheter att öka elevernas medvetenhet på många olika områden. Vi lyfter frågor om individens frihet, alla människors lika värde, jämställdhet, barnets rättigheter i enlighet med konventionen, parallellt med att eleverna får en inblick i ekonomiska villkor för barn i Sverige och i olika delar av världen och då också förståelse för några orsaker till, och konsekvenser av, välstånd och fattigdom.

Rebecca fortsätter att berätta om det lärande hon dokumenterat i den värdeskapande processen.

– Eleverna har genom projektet lärt sig mycket om hur världen faktiskt ser ut. Om orättvisor som finns och varför människor väljer att lämna sina hemländer och komma till oss. De lär sig att ta hand om sina klasskamrater, grannar och nysvenskar. Utöver solidaritet och empati har barnen lärt sig att arbeta över skolans klassgränser, de har arbetat från förskoleklass upp till sexan med ett gemensamt mål. Detta skapar en trygghet hos barnen ute på skolgården och i området. Jag tror att vi alla förstår att friheten har ett högt pris men att den också är en förutsättning för att vi skall kunna leva, utvecklas och bidra till något större.

Effekterna i organisationen är märkbara

Att göra gott för andra som har det svårt skapar naturligtvis en otrolig vi-känsla. Inte bara för eleverna som arbetar tillsammans utan även vi pedagoger känner och upplever känslan av att vi på skolan gör något bra och att vi gör det tillsammans. Vi är övertygade om att det blir ringar på vattnet, på så vis att fler elever vågar dela med sig av sina idéer. Det är något vi aktivt kommer att verka för i ännu större utsträckning framöver berättar Rasmus entusiastiskt. Rebecca beskriver en utveckling där hela personalgruppen blivit mer sammansvetsad genom detta gemensamma och starka mål.

– Vi har alla arbetat gränsöverskridande med stort engagemang, hela vägen från rektor, skolsköterska, studievägledare, fritidspedagoger, lärare, till elevassistenter och elever. Detta skapar en gemenskap och trygghet i personalgruppen vilket i sin tur speglar sig i barnen. Att vi har arbetat i tvärgrupper gör att elever har mött pedagoger som de tidigare inte arbetat med och vi har genom detta byggt upp ett förtroende mellan elever och lärare som inte tidigare har funnits. Det är en oerhört värdefull konsekvens, menar hon.

Kopplingen till uppdrag och mål

Att projektet är förankrat i Lgr11 via skolans värdegrund och uppdrag är tydligt. Det kan även kopplas till övergripande mål, riktlinjer för de samhällsorienterade ämnena, inflikar Rasmus och fortsätter.

– Målet är även att öka elevernas medvetenhet om individens frihet, alla människors lika värde, jämställdhet, barnets rättigheter i enlighet med konventionen samt att eleverna får en inblick i ekonomiska villkor för barn i Sverige och i olika delar av världen. Områden vi som sagt arbetar med och fördjupar oss inom allteftersom arbetet fortskrider.

Linus lyfter ut direkta kopplingar till Lgr 11 som skolan tar fasta på i projektet och omsätter till lärande.

– Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet. (Ur skolans värdegrund och uppdrag, grundläggande värden).

– Skolans mål är att varje elev kan göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter. Alla som arbetar i skolan ska medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen. (2.1 Normer och värden, mål).

– Skolan ska ansvara för att varje elev kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden, samt har fått kunskaper om samhällets lagar och normer, mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar i skolan och i samhället. (2.2 Kunskaper, mål).

Rebecca förtydligar uppdraget ytterligare och beskriver hur hon och skolan fokuserar på styrdokumentens innehåll men också strategier för att tillsammans arbeta för ett bättre samhälle.

– Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.v Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Elevernas idé och formen den antog är verkligen en bra grund för att diskutera eventuell intolerans och fylla kunskapsluckor med fakta – så att vi tillsammans sedan kan hantera åsikter som åsikter och fakta som fakta.

Rebecca ser också att det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nations gränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald.

– Att här som skola och lärare kunna tillföra ett internationellt perspektiv är viktigt för att vi alla skall kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang. Inte minst för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.

Det är fantastiskt att få jobba så här och gladast är vi över att idén kom från eleverna själva! Då finns verkligen engagemanget och motivationen att förändra – en guldgruva att fånga upp, avslutar lärarna på Björkåsskolan med stor glädje inför det fortsatta arbetet tillsammans med eleverna.

 

 

Lackéus och Sävetun om hur lärande blir viktigt när det sker på riktigt

Numera visar blytung forskning på ett antal positiva effekter för lärandet och inte minst en personlig utveckling, för den som skapar värde för andra. Internationella såväl som nationella studier, pekar alla på fördelar, även om det finns en del praktiska ramar att utveckla för att möjliggöra en ännu bredare spridning.

–  Entreprenöriellt och värdeskapande lärande är fortfarande en isolerad företeelse i svenska skolor. Vi ser att intresset ökar och att lärfilosofin får allt större genomslag samtidigt som vi också kan konstatera att de flesta lärare som arbetar så här gör det relativt ensamma på de skolor där de verkar säger Martin Lackéus och Carin Sävetun på Chalmers Tekniska Högskola.

En del av förklaringen ligger sannolikt i att det råder viss begreppsförvirring och att många lärare möjligen tror att detta handlar om att driva företag med fokus på ekonomisk tillväxt och vinning. En syn som hindrar det värdeskapande förhållningssättet att integrera med resten av skolsystemet och slå rot ordentligt.

– Just den diffusa definitionen som fortfarande görs är en utmaning. Det finns en allmän uppfattning om att allt som bryter traditionell katederundervisning är entreprenöriellt medan det i själva verket faller inom ramen för progressiv pedagogik. Vi arbetar kontinuerligt för att förändra detta genom vidare forskningsinsatser som så småningom kan utgöra konkreta verktyg för vad och hur. Just nu pågår ett forskningsprojekt där hela skolor i fyra olika kommuner i Sverige är involverade i entreprenöriellt och värdeskapande lärande som metod för undervisningen. Vi följer utvecklingen mycket noggrant och resultaten vi ser speglar grunden i lärfilosofin. Nämligen att eleverna upplever högre grad av delaktighet och engagemang. Motivationen och ansvarstagandet ökar markant precis som graden av innovation i skolan, när eleverna skapar värde för andra.

Mätningen av resultat sker delvis genom kvalitativa intervjuer men också med hjälp av teknik utvecklad för ändamålet.

– Vi samlar tillförlitlig data genom att fånga upp processerna i realtid via appen Loop me. Där dokumenterar både lärare och elever vad som händer och hur de känner, kopplat till erfarenheter och progression de gör. IT-stödet hjälper oss att kartlägga aspekter vi inte tidigare kommit åt i forskningssammanhang och som visat sig ha stor betydelse just inom entreprenöriellt och värdeskapande lärande. Bland annat känslorna som väcks genom den personliga utvecklingen. Parallellt synliggörs alla deltagares uppfattningar om vad som händer för oss forskare. Det är avgörande att kunna följa praktiken så nära eftersom entreprenöriellt och värdeskapande lärande inte kan förpackas i en enda övergripande färdig modell, utan antar olika former beroende på kontext.

Omvärlden förändras

Vad är det då som gör att värdeskapande faller så väl ut bland eleverna? Att de som fallit ur systemet plötsligt kan nå målen? Att motivationen klättrar i taket?

– Unga människor idag ställer andra krav på relevans i utbildningen. Tiden utanför skolan handlar i hög grad om kommunikation och lärande i många olika sammanhang. Något som uppfattas som meningsfullt och mer relevant för kunna existera i samtiden. Detta har på sätt och vis slagit ut det skolsystem vi så febrilt försöker laga och lappa. Det värdeskapande förhållningsättet och lärandefilosofin löser relevansproblematiken och ger mycket annat på vägen. Det är viktigt för oss att alla att känna mening med det vi gör, varför skulle det vara mindre viktigt för barn och unga?

Som pedagog kan du träna upp ett entreprenöriellt förhållningssätt

– Vi har tagit fram både frågor och checkpunkter i samarbete med Sundsvalls kommun, för att läraren skall kunna inleda och hålla fokus på värdeskapande arbete, för att sedan bilda sig en uppfattning om hur lärandet och miljön kan behöva dirigeras om för att ta steget fullt ut. Ett sätt att inleda värdeskapande arbete är att besvara följande frågor eller beskriva arbetet utifrån punkterna här säger Martin Lackéus.

– För vem gör vi detta?

– Hur ska eleverna försöka skapa värde genom den här uppgiften, för människor utanför den egna gruppen eller skolan?

– För vem eller vilka skapar eleverna värde för genom uppgiften.

– För vem eller vilka är den här uppgiften lämplig, med hänsyn till ålder, ämne, förkunskaper etcetera.

– Vilka ämnesrelaterade kunskaper och förmågor kan eleverna tillämpa i värdeskapande för uppgiften?

– Vilka läroplansmål kan kopplas till uppgiften?

– På vilka sätt kan du stödja eleverna i lärandet? Formativ bedömning, reflektionsuppgifter med mera?

– Hur planerar du att bedöma elevernas insatser i den här uppgiften? Hur kommunicerar du detta?

Checklista för att utvärdera uppgiften 1=håller inte alls med 7=Instämmer helt

– Eleven interagerar med människor utanför gruppen eller skolan

– Elevens skapar värde för andra än sig själv och läraren

– Uppmuntrar eleven att våga ta steget och misslyckas

– Låter eleven äga processen själv

– Låter elever arbeta i team över tid

– Knyter an till ämnesrelaterade kunskaper och förmågor

– Låter eleverna arbeta repetitivt och försöka om och om igen

– Följer upp och ger feedback till eleverna utifrån aktiviteter

– Beroende på lågt eller högt värde får läraren möjlighet att att justera handledningen av varje grupp och/eller individ. Det leder till att läraren också genomgår en yrkesmässig utveckling och kan skapa en balanserad arbetsinsats så att varje elev får de verktyg hen behöver för att komma vidare och fördjupa sitt lärande ytterligare. Det är en spännande och motiverande insikt för de allra flesta som väljer att jobba så här, berättar Martin och Carin engagerat. Varken elever eller lärare vill fortsätta arbeta som de gjorde tidigare när värdeskapandet blivit en integrerad del och ett förhållningssätt i vardagen. Det är som i the Matrix, skrattar Martin. Har du väl valt din väg vill du inte kastas tillbaka till en tillvaro utan mening – när du vet vad du kan åstadkomma i den andra världen.

Läraren får bättre koll och gör mer träffsäkra bedömningar framåt

Jörgen Jonsson är lärare i trä och metallslöjd och mentor för en årkurs 9. Han är en av alla de hundratals lärare Martin Lackéus och forskningsteamet samarbetar med i pågående forskningsprojekt.

– Ska vi vara tydliga med vad vi vill att våra elever ska lära sig och hur de ska bli bedömda så måste vi börja med oss själva och då kan det vara bra att skriva ned hur vi har tänkt att det ska gå till. Det som var helt nytt för mig var att arbeta med checklistan och att fylla i figuren. Det var intressant att se hur figuren växte fram och det blev tydligt vad jag hade lagt tyngdpunkten på i respektive övning. Hittills har jag endast gjort övningen en gång, men jag kan tänka mig att om jag skulle göra flera blanketter med ytterligare övningar för en och samma klass, skulle det vara bra att lägga alla figurer bredvid varandra och jämföra. På så sätt skapar jag enkelt en överblick som ger insikter om vi har fått med allt som var tänkt eller om det har blivit så att jag fokuserar på liknande saker i varje övning. Ibland kan man behöva göra det tydligt för sig själv och utvärdera det som observeras. Med hjälp av resultatet fattar jag som lärare både nödvändiga och sannolikt mer relevanta beslut för att kunna ge eleverna den träning och de kunskaper som de behöver för att ta nästa steg i sin utveckling.

 

 

En lektion i en värdeskapande lektion – så går det till

På ytan kan det möjligen te sig ostrukturerat och kanske rentav flummigt. Så är det inte alls. Tvärtom. Maria Wiman och hennes elever har stenkoll på hur de arbetar fram en plan och sedan följer den.

Varje steg eleven tar följs upp av läraren som leder arbetet vidare tillsammans med respektive elev. Varje lektion har en tydlig inledning som för in alla elever på sina valda spår och när passet är över sammanfattas och avslutas dagens arbetsinsatser gemensamt. Ingen elev faller här mellan stolarna eftersom arbetet dokumenteras av eleven och följs upp av läraren direkt i anslutning till lektionen.

– Skulle det vara så att eleverna visar luckor i dokumentationen tar vi tag i det direkt genom handledning i form av dialog, delade erfarenheter och kunskaper om hur vi tar oss vidare för att nå nästa delmål. En del av eleverna har mångårig erfarenhet av att arbeta värdeskapande och entreprenöriellt och de hjälper ofta till spontant, instruerar, visar och ger tips till de som har längre startsträcka. Huvudansvaret uppbär jag som lärare och jag gör en noggrann uppföljning utifrån elevernas planeringar vid varje lektionstillfälle. Den stora skillnaden på att vara den som förmedlar kunskap ur en bok och på att arbeta så här är ju att eleverna blir delaktiga och engagerade i sitt eget arbete, berättar Maria Wiman när vi besöker henne och eleverna i klassrummet på Östra Grundskolan i Huddinge.

– Vi vaknar till liv när vi själva får påverka hur vi ska gå till väga för att lära oss ett moment, berättar en elev. Detta är användbara kunskaper även utanför skolan säger ytterligare en, vi får träna på saker som att våga ringa och ställa frågor till exempelvis någon som arbetar på en fabrik eller en teater. Det är intressant och spännande säger en tredje, vi har märkt att vi verkligen kan påverka vad som händer i samhället säger en fjärde. Om jag till exempel läser på ett prov och får alla rätt så har jag glömt hälften efter en vecka, men när jag jobbar så här sitter det kvar, jag har inte bara lärt något som jag läst, utan jag har faktiskt provat att ta mig fram hela vägen för att åstadkomma ett resultat säger en av tjejerna i klassen. Och så fortsätter det…

Den här omgången består det värdeskapande lärandet i att undersöka yrken och yrkesroller för att få en bild av hur det ser ut nu på arbetsmarknaden men också för att sätta igång förståelsen för hur arbetsmarknaden kommer att utvecklas och hur det möjligen kan komma att se ut när dessa tolv- trettonåringar kommer att bli skattebetalare.

Eleverna börjar verkligen där de står med mål och planering. Valen av områden ser mycket olika ut och baseras på helt olika motiv vilket föder spännande diskussioner. Att ha en väl genomarbetad plan ger ett bättre resultat, något de alla är medvetna om och flitens lampa lyser så att svetten lackas i pannorna på sina håll… Maria Wiman svarar på frågor, ställer följdfrågor, stretchar tankegångarna tillsammans med eleverna och det är full aktivitet i och utanför klassrummet.

Förra lektionen skrev varje elev en plan över vad de ska göra denna lektion. Så här blev det när vi på redaktionen besöker.

Elev 1 – Mailar en journalist på en stor tidning för att fråga om en intervju.

Elev 2, 3, 4 – Ringer ett företag och frågar om de får komma på besök. Föregående lektion har de förberett samtalet och kollat upp telefonnummer.

Elev 4, 5, 6 – Färdigställer sina intervjufrågor och ringer därefter till polisstationen för att få tag på en polis att intervjua.

Elev 7, 8, 9 – Intervjuar och spånar idéer med en journalist som vi råkar ha på plats.

Elev 10 – Ringer ett telefonsamtal.

Elev 11 – Försöker på olika sätt boka in en intervju.

Elev 12 – Googlar fakta på nätet och börjar fila på en text.

Elev 13, 14, 15 – Ringer Mc Donalds och försöker sälja in sin idé att de ska bli matrecensenter.

Elev 16 – Kontaktar ett galleri i närheten.

Elev 17 – Ritar en bild och påbörjar en text till bilden.

Elev 18 – Inventerar sitt personliga nätverk samt googlar på möjligheter att komma i kontakt med en skådespelare.

Elev 19 – Förbereder en mail-intervju.

Elev 20 och 21 – Förbereder frågor och ringer ett telefonsamtal till Skolverket.

Elev 22 – Diskuterar med en journalist och förbereder därför intervjufrågor som ska riktas till en annan journalist.

– Mitt arbete blir som sagt att under lektionen coacha och leda arbetet framåt. Att efter lektionen gå igenom vad varje elev gjorde under lektionen och vad deras nästa steg ska bli. Vissa behöver mycket vägledning, andra är mer självgående. Arbetet mellan passen ger mig möjlighet att se både progression och behov av stöd. Utifrån detta fortsätter vi nästa lektion. Det innebär att inget är hundra procent klart, utan formas i samverkan med eleverna. Det är så mycket mer intressant och motiverande för mig som lärare också. Vi lär oss enormt mycket av de verkliga utmaningar vi stöter på.

När vi avrundar för dagen och jag som journalist för en gång skull blir intervjuad hinner jag ändå fånga upp varför eleverna tycker att det är en vinst att arbeta så här och gärna skulle göra det i fler ämnen.

– Vi får verkligen ett bra självförtroende eftersom vi märker att vi både kan saker, men också lär oss att hantera det vi inte kan. Vi känner oss mer avslappnade samtidigt som vi verkligen arbetar hårt för att ta os framåt och skapa resultat. Här vill vi något och kan något eller mycket. Det är verkligen stor skillnad att känna att det vi gör är meningsfullt. Det känns inte så meningsfullt att skriva av en faktatext ur en bok och plugga in färdiga svar på provfrågor om du förstår vad vi menar… avslutar några elever i 7F på Östra grundskolan i Huddinge.

Och ja, jag förstår precis…

Vill ni få en inblick i Maria Widmans lärargärning och hennes elevers klassrum – gå till Horisontens FB-sida – vid besöket gjorde vi en livesändning som delger känslan av värdeskapande och entreprenöriellt förhållningssätt. Kom ihåg att alla stora förändringar föregås av kaos… Välkomna in!

Alla kan lära sig allt – om de bara får!

Igår publicerade redaktionen ett reportage om klass 6A och 6B på Edboskolan i Huddinge. Idag publicerar vi elevernas egen text om sina upplevelser i arbetet med att göra lärandet levande och meningsfullt. Ett svar till det twitterdrev som uppstod med anledning av ett par elevtexter, vilka beskrev varför lärare ska arbeta entreprenöriellt. Ett svar som visar skolsverige att alla kan lära sig allt – om de bara får!

Människor är som snöflingor. Ingen är likadan. Alla lär sig olika snabbt och på olika sätt. Det är det som gör oss unika. Ofta vet man själv på vilket sätt man lär sig bäst.

Att gå i skolan är vårt jobb. Vi är här varje dag, fem dagar i veckan och vi har långa skoldagar. Vuxna får vara med och påverka på sina jobb. Där är ofta valmöjligheten stor, så varför är det provocerande att vi elever berättar om hur vi vill ha vår skoldag? Är det för att vi är yngre, att vi är födda senare? Den makten låg inte i våra händer. Samhället har sedan länge bestämt att vi barn inte ska få vara med och påverka. Men barn är ju framtiden så snälla ge oss en chans innan du dömer ut oss.

Det är inte läraren som ska lära sig saker i skolan, utan det är eleverna. Att faktiskt låta eleverna påverka sin egen skoldag är ett jättebra sätt att lära eleverna att ta ansvar. Självklart kan inte eleverna bestämma allt men tillsammans med läraren kan vi faktiskt bestämma en hel del. Det blir roligare om man får utgå från sig själv och om vi tycker att det är kul att jobba så jobbar vi mer effektivt och då får vi bättre betyg och om vi får bättre betyg får vi bra jobb och en bra framtid och ett bättre Sverige.  Ganska enkelt egentligen.

Det kan låta som en jättestor grej att eleverna ska bestämma i skolan. Men det måste inte vara så komplicerat. Eftersom vi alla är som snöflingor, olika och unika, kanske vi vill jobba på olika sätt. Någon kanske vill spela in en film, en annan kanske vill rita en bild eller ringa ett viktigt samtal och någon annan kanske vill skriva en text. Ofta är ju det en fördel att göra det man är bäst på om man jobbar tillsammans och kämpar för samma sak! Sen ibland måste ju alla göra samma sak såklart eftersom vi också måste följa läroplanen.

För några dagar sedan skrev två av oss (Ida och Ingemar) en text om hur vi har jobbat entreprenöriellt och hur vi vill att vår skoldag ska vara. Vi la upp den på en skolblogg som heter skola365. Det var många personer som hittade texterna och vi fick jättemånga fina och snälla kommentarer, men dock så fick vi många negativa kommentarer också. Kommentarer som sa tex att man måste vara dum för att tro på att det är en tolvåring som har skrivit texten eller att det egentligen var vår lärare Marias åsikter. Det visar bara hur många det är som underskattar oss barn. Man ser oss inte som tänkande personer som kan uttrycka sina egna åsikter. Men det finns barn som faktiskt har egna tankar, ett stort ordförråd och sinnen som är starka nog att få ihop en riktigt bra debattartikel med en röd tråd.

Ja, det är vår lärare som har lärt oss dessa ord och deras mening men hon har bara gjort sitt jobb. Det är tragiskt att det finns vuxna lärare som inte tror att 12,13 åringar kan skriva en bra text eller har ett ordförråd med avancerade ord. Alla ni lärare som tror att barn inte kan liknelser eller svåra ord tycker jag ska börja testa att jobba entreprenöriellt och vara kreativa med era elever. Om man gör skolan roligare så är det lättare att ta in saker. Då lovar vi att texterna blir precis så bra som Ida och Ingemars.

Vi har blivit ifrågasatta och underskattade förut. Kanske reagerar vuxna ibland så för att de inte riktigt förstår exakt hur mycket vi barn kan göra och så blir de lite rädda när de blir motbevisade. Kanske är vissa lärare och rektorer vana vid att eleverna är passiva och inte tar så mycket initiativ?  När barn plötsligt gör något som är bra och säger vad de tycker kanske de blir förskräckta och har svårt att tro att det faktiskt är barn som uttrycker sig så. Men det är faktiskt så att alla kan allting om man bara lär dem!

Vi försöker påverka och förändra på ett entreprenöriellt sätt. För oss är det liksom självklart att barn också ska få påverka sin vardag. Vuxna och barn är ju lika mycket värda. Så med risk för att ännu en gång provocera vill vi säga: Ge eleverna chansen! Kom gemensamt på hur ni ska jobba. Det funkar för oss, det finns ingen anledning för er att inte prova, eller hur?

 

Av klass 6A och 6B, Edboskolan

Elevperspektiv som skapar succée

Året som gått har varit minst sagt omvälvande och utvecklande för klass 6A och 6B på Edboskolan i Huddinge. Den största upplevelsen för både elever och lärare är kanske att ha hittat en verklig drivkraft till lärandet. I ett entreprenöriellt förhållningssätt till styrdokument, verklighet och skolvardag har eleverna tillsammans med sin lärare Maria Wiman startat en magiskt häftig lärprocess. Samtidigt skapar de ett värde för andra människor. Denna unika samverkan, där vuxenvärlden, gestaltad av Maria Wiman verkligen tar sina elevers idéer om förbättring på allvar, har gett fantastiska resultat. Det har gett alla involverade gnistan och tron på att förändring är möjlig!

För att förstå vad som hänt och hur det här har gått till börjar vi med att ta del av svenska- och SO-läraren Maria Wimans berättelse, baserad på ett av de projekt klassen drivit.

-En grå novemberdag förra året inleddes ett skolprojekt alldeles oväntat och högst spontant. Det var då mina elever på Edboskolan i Huddinge fick veta att det inte skulle bli en till säsong av deras favoritprogram, UR:s serie Geografens testamente. Det var också då jag, som lärare, fattade mod och vågade ta steget ut i ett kontrollerat kaos som skulle bli det hittills roligaste som jag har upplevt i mitt yrkesliv. Jag smittades av elevernas engagemang och gnista vilket ledde till att jag också vågade lägga min strukturerade undervisning åt sidan. Eleverna var helt enkelt svinförbannade över att UR inte skulle göra en säsong tre av deras favoritprogram. Det, och inte LGR 11, blev utgångspunkten för vårt kommande projekt – Att rädda Geografens testamente. Vi började med att göra en stor tankekarta tillsammans. Vad kunde vi göra? Hur gör man när man påverkar? Vilka rättigheter har man i en demokrati? Därefter förkovrade jag mig i läroplanen och började bena ut vilket centralt innehåll jag kunde väva in i elevernas idéer.

Efter det var allt satt i rullning.

-Vi gjorde en fysisk tankekarta, med papper och sax, på klassrummets vägg. I bubblorna stod bland annat rubriker som sociala medier, massmedia, andra skolor och kändisar. Sedan skred vi till verket. Totalt 48 elever blev ett team med ett gemensamt mål där olikheter premierades och där alla blev experter på olika områden. Klassens konstnärer började skriva slagord, skissa på flygblad och göra affischer. De tekniskt kunniga satte igång att skapa facebook-sidor, twitter-konton och instagramkonton. Vissa bekantade sig med skolans uråldriga telefon (med sladd!) och började ringa runt till olika tidningar och till tv för att sprida budskapet. Flera elever började göra filmer som vi kunde sprida på sociala medier, andra skrev personliga texter som vi la upp på internet eller som vi skickade till tidningar. Ett helt gäng barn skrev brev och skickade till kändisar, politiker och till andra skolor. Vi jobbade alla för ett gemensamt mål, men vi gjorde det på olika sätt. Alla fick göra det som just de var bra på och allas kompetenser blev viktiga.

Maria fick en ny roll som lärare.

– Jag fick bli projektledare och spindel i nätet. Och allt eftersom projektet växte kunde jag plocka in fler och fler punkter ur läroplanen. När vi i slutet av maj fick till en debatt med UR:s programchef Ami Malmros kunde jag till min glädje drilla eleverna i retorik. Motivationen och engagemanget kommer alldeles gratis och det kommer explosionsartat när eleverna vet att arbetet är viktigt på riktigt! Så här i efterhand, ett drygt år senare kan jag konstatera att detta projekt har täckt stora delar av läroplanen, vad gäller både svenska och samhällskunskap. Eleverna har tagit med mig på en lång resa och fått mig att omvärdera hela min syn på pedagogik. Rent konkret har vi varit med i ett tiotal tidningar, vi har varit med på tv otaliga gånger, vi har fått insändare publicerade, vi har skrivit flera debattartiklar i bland annat Aftonbladet, vi har fått med oss en rad kändisar (däribland Stefan Löfvén och Blondin-Bella) i kampen, vi har debatterat mot Filip och Fredrik i direktsänd tv och vi har träffat UR:s chefer i tung debatt i tv-huset. 17 november blev vi inbjudna till Gomorron Sverige och fick i direktsändning veta att kampen lyckades och att det blir en till säsong av programmet! Vi har också vunnit Huddinge demokratipris på 25 000 kronor. Men framförallt har eleverna insett att de kan påverka. De har arbetat oerhört kreativt enligt devisen att ingenting är omöjligt och de har fått öva på förmågor som de kommer att ha stor nytta av i framtiden. Jag som pedagog har förstått den stora vinsten i att utgå från elevernas gnista och att i möjligaste mån anpassa läroplanen efter undervisningen och inte tvärtom!

Eleverna

Ingemar Sandén är en av de elever vars text om entreprenöriellt lärande publicerades på skolbloggen 365.com. Hans reflektioner är mycket intressanta och visar ett oerhört starkt engagemang, både gällande innehåll och metod. Det mest spännande med detta utdrag ur hans text är att det så väl speglas i en oerhört lyckad samverkan mellan eleven, pedagogen och styrdokumentens mål.

”Nästan alla av er som läser är lärare så nu ska jag berätta vad du som lärare kan göra för att ditt klassrum ska bli mer entreprenöriellt. Du kanske tänker att jobba entreprenöriellt bara är en ursäkt för elever att jobba på ett oortodoxt sätt för att det är “roligare”. Men det är faktiskt lärolikt och det är bra att lära sig om man vill öppna en affär och har pr‐problem eller om du vill starta ett eget företag. Nästan alla nutida jobb behöver i alla fall lite kunskap om att jobba entreprenöriellt.  Entreprenöriellt lärande tränar också din kreativitet, din kommunikationsförmåga och ditt initiativtagande.

Det känns som om att jag säljer entreprenöriellt lärande som en vara men tro på mig när jag säger att jag informerar er om den nya eran i skolans historia som vi försöker uppnå. Vi och några andra är pionjärer och jag kommer med ett budskap. Vi har tidigare samlat in 12 000kr till barnen som flyr från Syrien och nu så håller vi på att samla in pengar till barnsoldater i Afrika som drogas och tvingas att döda sina föräldrar och att gå ut i krig. Just nu har vi snart 17 000 kr men när detta publiceras så har vi säkert mycket mer.

Vissa folk som vi har stött på har frågat vad vi får i gengäld för det som vi gör. Det finns en känsla så stark när man hjälper någon annan människa. Jag känner till den, det gör ni alla, den kallas glädje och det känns som om jag inte behöver ge något mer exempel på varför vi gör det. Som vuxen kommer jag att komma ihåg hur vi jobbade entreprenöriellt. Jag kommer inte att komma ihåg vad vår so-bok hette i sexan, utstående minnen är minnen som står ut, eller hur? Jag brukar ha en kliande känsla i skolan när jag lär mig saker och inte förstår varför jag ska lära mig just det. Det stör mig att jag lär mig om saker som inte behövs och det får mig att inte ge det mitt allt. Varför? För att jag inte kommer tänka tillbaka på när jag gav mitt allt på till exempel ett prov när jag är 30 år och hur tacksam jag är att jag pluggade dag och natt för att få ett A. Den energin kan användas till att rädda döende barn och att lära mig mer samtidigt. Jag vet vad som är viktigt för mig att kunna i framtiden och jag är ledsen, men Picassos födelsedatum är inte min prioritering”.

Visst är det fantastiska tankar att ta del av! Som lärare och pedagog är ju detta den ultimata bekräftelsen på att samarbetet med eleverna i lärandesituationen fungerar och har burit frukt! Det är ju självklart att vilja dela detta med resten av skolsverige för att bidra till att andra också får verktyg och idéer som leder till att skapa meningsfullt lärande för fler elever.

Och det är nu det blir riktigt intressant. För plötsligt får Maria och hennes elever en möjlighet de inte hade räknat med… Den positiva responsen på projekten, arbetsmetoderna och resultaten fullkomligt haglade in. Något som möjliggjordes genom spridningen på sociala medier. Så plötsligt smög sig misstron in på twitterarenan. Lärarkollegor och rektorer(!) bytte skrud till nättroll och fällde nedsättande kommentarer och påståenden om att Maria ”själv skrivit ihop elevernas reflektioner”, att ”en 12-åring aldrig skulle kunna skriva så här” och ”att tro det, är inget annat än ren och skär dumhet”.

– Det gav oss en dimension till menar Maria. Vi fick möjlighet att uppleva det vi pratat om så oerhört mycket, både hur vi behandlar varandra på nätet men också vad som händer i våra digitala fotspår när vi publicerar något på nätet. Att texten plötsligt fick eget liv och att vi på sätt och vis förlorade kontrollen över den. Hur ryktesspridning kan starta och hur det får fart. Allt detta har gett oss möjlighet att diskutera hur vi kan förhålla oss till det som händer när vi delar något på nätet, vilka konsekvenserna kan bli och så vidare.

Vad var elevernas reaktioner när du berättade om helgens twitterdrev?

– Först blev de ledsna för min skull men det som är mest intressant är naturligtvis konsekvensen av vuxna skolmänniskors agerande. Det födde en enorm förvåning över vuxenvärlden och den bestörtning över att barns röster inte räknas, inte tas på allvar, blev det vi talade om mest. Syftet med elevernas texter var att de ville bidra med ett elevperspektiv för att göra skolan bättre. Vi har fått oerhört mycket positiv feedback, vilket har gjort oss stolta och glada så vi rider på en framgångsvåg, skrattar Maria. Den här andra effekten som uppstod hade vi inte riktigt räknat med men vi är tacksamma över att vi fick möjlighet att diskutera den mottagarreaktionen också.

Vad har ni fått för positiv feedback?

– Det är många skolor, lärare och elever som hejar på oss och talar om att vi inspirerar dem till att tänka nytt och våga. Att det verkar så roligt och spännande att utgå från elevernas idéer. Ja, överlag är reaktionerna oerhört positiva. Det jag gör är att uppmuntra, pusha, ge feedback och anpassa det eleverna vill till läroplanen. Alla innovativa, kreativa initiativ är elevernas, så är det verkligen. Det enda jag behöver ha är modet att våga tillsammans med dem. Vi har så fantastiskt kul tillsammans. De ställer öppna frågor, är långt gånga i sitt resonemang och vi får deala med det som händer när det händer.

Vad var det som gjorde att du valde att berätta om twitterdrevet och vuxna branschkollegors misstro för dina elever?

– För det första för att jag vågar det och för att jag tyckte att de skulle få upprättelse, de förtjänar rätten till det de faktisk skapat. För det andra för att vi kunde dra lärdom av detta inför framtida projekt och situationer. De har gnistan att förändra! Kunskapen att göra något åt saken, de utvecklar eget ansvar, de vet verkligen att det går att förändra. De har en fantastisk inställning och har i olika medier gått ut med en inbjudan till dem som tvivlar på deras kompetens. De vill gärna visa upp sitt arbetssätt och bjuder på fika, det är bara att ringa eller maila. Alla är välkomna.

Jag ringer upp klassen och få prata med Matilda Solstrand och Elsa Holmlund i 6B.

– Först blev vi lite chockade över att det finns vuxna och som i det här fallet andra lärare och rektorer, som inte tror på oss. Vårt arbetssätt är väldigt entreprenöriellt och vi gör det vi tycker vi är bra på för att skapa värde för andra. Det är väl klart att vi har snappat upp orden. Maria använder de orden som finns i läroplanen för att de beskriver vad vi gör och när vi berättar om det använder vi samma ord. Vad är det för konstigt med det?

Har ni diskuterat twitterdrevet med era föräldrar?

– Ja, absolut! Våra föräldrars reaktion var att de tyckte det var ett väldigt tråkigt sätt att bemöta barn. De var konfunderade över vad reaktionen egentligen bottnar i.

Hur ser ni på lärarna och rektorerna som gav er möjlighet att uppleva ett drev i sociala medier?

– Det är ju en självklarhet att vuxna ska vara förebilder, och lära oss att argumentera på ett moget sätt. Nu blev det tvärtom. Någon måste ta ansvar och i det här fallet så blev det vi. Och det är ju tydligt att ålder inte spelar ingen roll… Vi tycker att falskheten är det värsta, de har nog pratat inför sina elever om hur man ska bete sig på nätet och att man inte får kränka någon och sedan tänker de inte på konsekvensen av sitt eget uppträdande. Vi har också funderat på hur låga förväntningar de måste ha på sina egna elever. Det känns hemskt! Vi vill gärna att de kommer och besöker oss och pratar med oss, innan de påstår saker om vad vi kan och inte. Det hade varit bättre om de tog reda på vad som gäller genom att gå till källan för information. Helt enkelt kontakta oss.

Det Ingemar, Ida, Matilda och Elsa med klasskollegor ger uttryck för är en konkret form av skolförbättring. Något som föder en enorm motivation och vittnar om en meningsskapande skolgång. Många gånger finns de bästa skolutvecklarna mitt framför ögonen på oss, där i klassrummet. Det är vuxenvärldens och skolans ansvar att se det och skapa möjligheter av det. Finns det någon lärare eller pedagog i vårt land som inte skulle vilja uppleva ett liknande scenario fyllt av mening och mål varje dag tillsammans med sina elever? Skulle svaret mot förmodan vara ja? Då är det hög tid att byta jobb… OMEDELBART.