Hur kan vi skapa en positiv skolkultur för eleverna?

Alltfler skolledare, rektorer och pedagoger inser värdet av en positivt laddad arbetsmiljö och skolkultur. Att det i själva verket är en nyckel till välfungerande socialt samspel och lyckade akademiska prestationer kan nog de flesta av oss instämma i. Även om vi vet detta är etablerandet av en god skolkultur och hur det går till, inte självklart. Så vad är det då som behövs och hur formar vi en kultur där alla får utrymme och vill bidra till vidare utveckling med andra människors väl i fokus?

Det finns naturligtvis en mängd olika sätt att skapa en positiv anda och goda resultat. När svensk skola rinner igenom nyhetsflöden är det ofta med fokus på negativa upplevelser, eller resultat. Att ständigt fokusera på det som inte fungerar föder negativa reaktioner och uppgivenheten kapslar in våra största samhällsinstitutioner, i ett segt klister som aldrig släpper. Om vi däremot väljer att se och belysa det som fungerar och gör mer av det, utformas ett positivt görande, vilket leder till utvecklingen av en positiv (skol)kultur. Det gäller egentligen all form av utveckling, oavsett om det handlar om ämnesutveckling, socialt samspel eller möblering av fysiska rum. Att utgå från vad som fungerar och utifrån detta fråga vad vi vill ha mer av, får vårt mind set att hamna rätt. Det behöver självklart speglas i världen utanför skolan så att den och rådande kultur utvecklas i takt med samtiden, gärna i framkant av den…

För att belysa välfungerande exempel där skolkulturer förändrats radikalt, drar vi nytta av att titta på omvärlden. Utveckling handlar delvis om att lyfta blicken från egna lösningar och inspireras av framgångsrika exempel utifrån. I USA har ett antal skolor provat att införa en ”rådgivningsklass” i mindre grupper på schemat. Att lyssna är här det mest framgångsrika verktyget (och något vi alla har tillgång till). Här pratar eleverna om livet i största allmänhet och delar glädjeämnen men också utmaningar och rädslor med varandra. De blir bekräftade och finner en lättnad i att andra känner likadant eller delar upplevelser av tillvaron. Konversationerna kan handla om hur stress hanteras och vad det får för konsekvenser. Samtalsämnena behöver inte nödvändigtvis vara knutna till akademisk prestation utan snarare om att lära känna varandra och läraren – utanför klassrumssituationen. Det kan också handla om att få feedback på uppgifter av varandra utan att bli bedömd. Något som skapar förtroende och trygghet över tid. När förtroendet finns är det lättare att komma varandra in på livet och i många fall riva ner hinder som ligger i vägen för akademiska prestationer. Tänk så mycket som händer utanför klassrummet – och i (!) – som lärare inte är medvetna om. Att skapa utrymme för eleverna av detta slag kan förändra förutsättningarna för lärande i klassrummet. När rädslor och funderingar undanröjs kan eleverna och lärarna fokusera på lärandet och ämneskunskaper, där de är centrala. Så här kan det gå till: