Fyra punkter för lärarutbildningen att ta till sig

I veckan har Horisonten haft fokus på lärarutbildningarna och digitaliseringen. Därför har redaktionen knåpat ihop en lista, som lärarutbildningarna bör följa.

Adekvat digital kompetens

Lärarna på Lärarutbildningarna ska vara vana digitala användare. Eftersom de nya kursplanerna gäller från juli 2018, borde det vara ett krav. Det räcker inte längre att ha ”studiecirklar” som sitt forskningsområde, alla lärare/forskare bör ha digital adekvat kompetens. Här finns det utbildningsinsatser att göra! Om eleverna förväntas ha adekvat digital kompetens, så borde vi förvänta oss detsamma av lärarutbildarna.

Digitalt berättande

Alla studenter bör/ska läsa kursen ”digitalt berättande”. Den här kursen känns som grundfundamentet i en digitaliserad skola. Denna kurs kan läsas oavsett vilka huvudämnen den studerande har valt.

Kreativitet och stöttningsfunktioner

Alla studenter ska få utbildning i de kreativa stöttningsfunktionerna digitala verktyg erbjuder.
Antingen via sina lärare (se rubrik ””Adekvat digital kompetens)) eller via externa utbildare. Att ha kännedom om de stöttningsfunktionerna digitala verktyg kan erbjuda är en förutsättning för ett individualiserat lärande. Stöttningsfunktioner kan, till exempel, vara diktering och uppläsningsfunktion.

Kurslitteratur

Det finns flera böcker som innehåller matnyttiga tips på hur man kan arbeta med digitala verktyg.
Gör en av dessa böcker till obligatorisk kurslitteratur. Extra roligt vore det om boken kunde läsas digitalt.

Lärarutbildningens svarta hål

Horisonten presenterar stolt dagens gästskribent. Max Enström är 24 år ung och tar i juni sin examen från Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm.

 

Runt om i landet utbildar sig unga vuxna till lärare och de ska rusta våra barn och unga för framtiden. Men hur ser framtiden ut? Digitala verktyg blir en större del i pedagogernas yrke. Men dagens lärarstudenter får inte den utbildning som krävs för att kunna arbeta med dessa verktyg. 

Frånvaron av digitala verktyg är, tyvärr, extra synligt på den skolan jag just nu gör min sista termin på, Gymnastik och Idrottshögskolan i Stockholm (GIH). Under mina snart 5 år på GIH har vi oroväckande få tillfällen arbetat med digitala verktyg i ämnet Idrott och hälsa.

Friluftsliv

När det kommer till friluftsliv som är en stor del av kursplanerna har GIH utbildat oss två gånger i hur man kan använda digitala verktyg, där bägge tillfällena var GEO-caching. GEO-caching är en modern variant av att ”gömma nyckeln”. Vi arbetade med en app där målet var att hitta gömda skatter. Med hjälp av appen och GPS skulle vi ta oss från plats A till plats B, och lösa ett antal uppgifter på vägen. Vår promenad sträckte sig utanför skolans uppkopplingsområde. Vi kunde alltså inte använda oss av wifi. Ett antal frågor dök direkt upp:

Skulle detta arbetssätt fungera på skolorna? 

Ska alla elever ha med sig en egen mobil?

Min erfarenhet är att skolorna inte har investerat i digitala verktyg som fungerar utan wifi.

Skolan kan inte begära att elever i grundskolan har en mobil, som de ska använda i skolan. Verktygen måste skolorna stå för.

Gymnastik

Gymnastiken är den delen av utbildningen där vi har fått lära oss mest inom digitala verktyg. Vi har fått filma oss själva, så vi kan se vår teknik i olika moment såsom volter, handstående, flick och annat. Men detta filmas genom en fastsatt kamera som jag inte sett en enda skola ha hittills. Vi har alltså fått lära oss att arbeta med ett digitalt verktyg vi troligtvis inte kommer ha tillgång till! Vi har också arbetat med Sportsplanner. Med hjälp av Sportsplanner kan du skapa en bild av gymnastikgolvet, där du kan placera ut redskap och   på så sätt kan eleverna hjälpa till med att plocka fram materialet till lektionen. Eleverna kan också planera sina egna lektioner med hjälp av det här digitala verktyget. Detta är ett enkelt verktyg som kan och borde användas oftare.

Friidrott, dans och bollspel

Både inom Friidrotten och bollspel har vi fått filma oss själva, arbeta med vår teknik i de olika grenarna. Detta via antingen appar på mobilen eller bara med kameran. Vi har även fått tagit del av hälsoappar som kan användas som ett träningsverktyg genom att skapa sin egen cirkelträning eller ta del av en som redan finns på appen.

Som ni märker är kameran det verktyg som har använts mest frekvent på utbildningen. Det jag saknar är digitala verktyg för att att kommentera elevernas framgångar och utvecklingspunkter. Kameran är ett viktigt verktyg. Jag skriver under på det. Men hur bedömer jag eleverna formativt med hjälp av digitala verktyg och hur kommunicerar jag med eleverna? De appar och sidor jag har erfarenhet av, har jag lärt mig på egen hand, och inte på GIH.

Under de ”kamera-täta” momenten önskar man att lärarna skulle ta upp/berätta om de stora fördelarna med Flipped Classroom. Att spela in sig själv när man, till exempel, dansar och lägga filmen på Youtube, gör att eleverna har möjlighet att förbereda sig inför det aktuella momenten. Men icke! Inte ett ljud om det.

VFU

Under utbildningen har vi studenter varit på VFU (Verksamhetsförlagd utbildning), och även här lyser de digitala verktygen med sin frånvaro. Det är oftast närvarorapporteringen som är digital, för övrigt är det likadant som på 70-talet när mina föräldrar gick i skolan. Vi har alltså inte fått särskilt mycket utbildning av GIH, eller på vår VFU, i hur man kan använda digitala verktyg i undervisningen.

Teoretiska moment i utbildningen

Idrottslärarutbildningen innehåller både praktiska och teoretiska moment. Som alltid på universitet/högskola är uppsatser och rapporter en stor del av utbildningen. När vi ska lämna in dessa uppsatser och rapporter kan personalen på GIH endast ta emot Word-filer. Visst, det går att skriva i ett annat ordredigeringsprogram, men när filen skickas fram och tillbaka mellan student och lärare, uppdateras inte ändringarna om filen inte öppnas på en dator som har Word. Mänskligheten flög till månen för snart 50 år sedan, men GIH kan inte öppna andra filer än Word-filer. Att det finns högskoleutbildningar utan en fungerande molntjänst känns inte 2000-tal. Tänk vad enkelt det hade varit om vi hade haft Google eller någon annan molntjänst där vi hade arbetat med delade dokument. Då hade lärarna kunnat ge oss feedback utan att behöva skicka dokumentet fram och tillbaka. Dessutom hade vi tränat på att utveckla vår digitala adekvata kompetens, som vi hade haft nytta av efter avslutad utbildning.

För att summera har GIH, och lärarutbildningar överlag, inte utbildat studenter i hur de ska använda sig av digitala verktyg. Hur ska vi som blivande lärare kunna arbeta med digitala verktyg och lära våra elever  användningen av digitala verktyg när det troligtvis blir så att eleverna kan mer än oss och vi inte har några idéer eller planer alls på hur detta ska gå till? Tur för mig att jag redan har min anställning klar från hösten, på en skola som arbetar med ett kollegialt lärande i en digital kontext.

//Max Enström

Lärarutbildningen har flugit under radarn

Med de nya styrdokumenten, som involverar en hel del digital kompetens, är jag nyfiken på hur lärarutbildningen kommer att lösa den digitala utbildningen för lärarstudenter. 2016 släppte Berättarministeriet en rapport som heter ”Lärarutbildning och digitalisering – en undersökning bland Sveriges lärarstudenter”. Resultatet i den undersökningen är ingen smickrande läsning för för lärarutbildningarna. 

De nya styrdokumenten kan sammanfattas i fem punkter:

  • att stärka elevernas källkritiska förmåga
  • att eleverna ska kunna lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med användning av digital teknik
  • att arbeta med digitala texter, medier och verktyg
  • att använda och förstå digitala system och tjänster
  • att utveckla en förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle

Förändringarna i styrdokumenten ska vara i bruk senast 1 juli 2018.

Rapporten

Trots att den här rapporten släpptes hösten 2016, är min känsla att det inte har hänt särskilt mycket på lärarutbildningarna sen dess. Rapporten kom fram till att studenterna upplevde att de fick arbeta för lite med digitala hjälpmedel och att nästan hälften av studenterna anser att förberedelserna för att bedriva en digitaliserad undervisning är dåliga. Det är av största vikt att vi förser våra lärarstuderande med grundläggande digital kompetens under åren som de går på lärarutbildningen. Vi vill ju inte att studenterna ska komma till sina arbetsplatser och vara helt novis när det gäller arbetet med digitala hjälpmedel. Vidare kan man läsa att 60% efterlyser en ökad digitalisering på skolan. Det positiva är att lärarstudenterna har upptäckt att det krävs digitala kunskaper för att kunna arbeta som lärare, det negativa är att 60% tycker att det saknas digitalisering på lärarutbildningen. Bara för att studenterna har identifierat problemet, så innebär ju inte det per automatik att förändringar sker levitra generique.

Har lärarutbildningen hängt med?

Känslan är att lärarutbildningarna inte har hängt med i digitaliseringsprocessen. Det kan vara en av anledningarna till att digitaliseringen i skolan går så långsamt. Studenterna som tar examen 2017 har marginellt mer digitalkunskap än de som tog examen 1995. Detta medför att stora delar av kollegiet på en skola inte har de grundläggande kunskaperna som krävs för att undervisa i en digitaliserad värld. Nu drivs skolornas digitaliseringsprocess av enstaka personer, som vill att skolan ska utvecklas och ta nästa steg. Men det kommer inte att räcka. Studenterna som lämnar lärarutbildningarna måste få adekvat digital kompetens (för att låna ett läroplansuttryck) innan de kommer ut till skolorna och ska undervisa eleverna. Man kan tycka att orden ”adekvat digital kompetens” andas byråkrati och stelhet, men de digitala kunskaperna kommer att behövas uppdateras ofta, eftersom teknikutvecklingen går så ofantligt fort. Med tanke på att kursplanerna ändras för flera ämnen är detta inget som är isolerat till ett, eller två, ämnen. Ingen kan längre svära sig fri genom att säga ”det ingår inte i mitt ämne”. För det ingår i, näst intill, alla ämnen. Lärarutbildningen har flugit under radarn. Alldeles för länge.

För att få en inblick i hur det ser ut på en lärarutbildning kommer Horisonten att publicera en text, som är skriven av en lärarstudent.

 

Programmera mera!

Idag gästas Horisonten av Elin Nilsson, som betonar det viktiga i att alla lärare deltar i programmeringsarbetet.

Programmering i grundskolan är ett hett diskussionsämne, allra helst sedan regeringen för en kort tid sedan beslutade att det ska införas i kursplanerna för matematik och teknik, där det nämns att alla elever ska få med sig kunskaper att förstå och kunna påverka världen. Skolan måste bli bättre på att ge eleverna förutsättningar för att fungera som medborgare i en tid när digitaliseringen förändrar samhället, arbetsmarknaden och våra sätt att leva och vara.

På Sofiedalskolan i Valbo, en bit utanför Gävle i Gästrikland, jobbar vi med enkel programmering (ibland slarvigt kallat kodning) på elevens valtiden under 90 minuter varje vecka. Jag som ansvarar för profilen heter Elin Nilsson, och är egentligen lärare i svenska och spanska – och har ett stort intresse för teknik, programmering och hur elever kan använda sig av den här kompetensen i fler skolämnen.

Tanken på den här profilen föddes när vi satt i ett planeringsmöte inför det kommande läsåret 2016/2017. Vi körde igång och då med datorer – eftersom vi då inte hade samma lösning som idag, dvs eleverna har en varsin iPad. I början var det enkelt med sidor som till exempel code.org där vi lärde oss grunderna i blockprogrammering och sploder.com där vi lärde oss att bygga spel i olika former. Ganska snart började vi kika på de gamla lådorna med Lego Mindstorms-robotar som stod i ett skåp på NO-institutionen, och vi bestämde oss för att testa dessa. Eleverna byggde snabbt ihop dessa och vi körde igång med att testa dem, vilket gav mersmak! Detta var i slutet av terminen, och tankarna på att köpa in robotar föddes hos mig, dock var inte den lösningen den enklaste eftersom jag i princip inte hade någon budget till profilen. Efter lite letande så hittade jag en fond där jag kunde söka pengar till detta, och efter mycket slit landade drygt 25 000 i knät på mig för att användas till robotköp.

Inte bara en gång har jag fått frågan om jag är lärare i NO, matte eller teknik – vilket jag alltså inte är. Däremot är jag intresserad av programmering och tycker att det är viktigt att hänga med i just det när det gäller skolan. Alla lärare ska arbeta med språkutvecklande arbetssätt och vara språklärare, så varför kan inte alla lärare arbeta med programmering?

I dagsläget har vi köpt in 20 robotar av fyra olika sorter, några är enklare och fungerar som ”fartrobotar” där eleverna programmerar dem till att ha kappkörning i vår långa korridor medan några är mer avancerade och kan programmeras till att utföra diverse kommandon eller att prata. De enklare robotarna är av typen ”Ollie”, och kan göra diverse trick och köras i hastigheter upp till 30 km/h, medan de som ser ut som en boll heter ”Sphero” och är genomskinliga för att all elektronik inuti dem ska synas. Robotarna styrs med hjälp av iPad och ett antal olika appar som är gratis, de går även att koppla ihop för att lära sig tänka i ännu fler led. Roligast var när en elev programmerade roboten till att säga ”Du får sparken” och körde in den till vår biträdande rektor… Den roboten som kan prata och låta som olika djur har hittills varit mest spännande, den heter ”Dash” och är en klarblå plastpryl som eleverna tycker är rolig att jobba med just på grund av att den kan programmeras med hjälp av många appar och låta roligt.

Många elever tycker att kodningen är kul, och att de får ”leka” med robotarna i olika situationer, men den viktigaste delen är ändå att de får med sig en av de viktigaste framtidskompetenserna som finns – dvs att eleverna lär sig att det är de som styr roboten med hjälp av kommandon och instruktioner för att lösa olika problem. Som en elev sade: ”Det bästa är när vi kan använda det vi lär oss på profilen i andra ämnen”. En sådan kommentar känns extra rolig för mig som språklärare!

Programmeringssamtal med elever

Horisonten presenterar STOLT veckans andra gästskribent: Jacob Möllstam!

Ett av de första samtalen jag hade idag var med min bror. (Han är datorspelsprogrammerare vilket hör till den här historien.) Via facebook messenger diskuterade vi en hemsida som jag har och som han har hjälpt mig med eftersom någon mupp på Internet har hackat den och vid upprepade tillfällen har använt den för att sprida spam på andra sidan Internet. (Det har varit på hindi, japanska och ett par språk som jag inte lyckats spåra.)

Hur som helst har jag suttit fast i en spiral av att gång efter gång lyckas halvbra med att fixa till den tills dess att de tagit sig in igen efter några veckor/månader. När min bror klev in och hjälpte mig så tog det någon timma innan en permanent lösning var på gång. Efter typ en dag så var allting fixat. Dessutom hade han hittat bakdörren de använt för att komma in, fixat den, höjt säkerheten på sajten och hittat en brist i designtemat som på sikt kunde bli ett potentiellt säkerhetsproblem. Det var just det säkerhetsproblemet vi diskuterade på facebook messenger.

Han ondgjorde sig över vilket klåparaktigt företag de var och jag var böjd att hålla med.

Han berättade att det tagit tre rader av kod för att fixa hålet och jag var tagen av beundran över hans kunskaper.

Han bad om namnet på företaget för att ta ett snack med dem och jag var än mer tagen över hans genuina engagemang för ett bättre Internet. Hela morgonen och förmiddagen funderade jag över hur sjukt obildade och utlämnad jag är som inte kan programmera tillräckligt bra. Det är som om jag är Farfar i Barnen i Bullerbyn (Han är egentligen bara Brittas och Annas farfar, men kallas fö farfar av alla barnen) som måste be sina barnbarn läsa tidningen eftersom han ser för dåligt för att kunna läsa. Så är det lite för mig och min bror när det kommer till programmering. Jag är Farfar och han är Britta och Anna och alla de andra barnen samtidigt. Det är något jag bara får acceptera. I alla fall tills dess att jag lärt mig (läs förstå) programmering bättre.

Vi snabbspolar fram till ett av dagens sista samtal. Eller ja, okej. Ett av arbetsdagens sista samtal i alla fall. På väg från klassrummet mötte jag en elev som jag i vanliga fall pratar med varje dag men som jag knappt hunnit träffa på över en vecka. Hon stod med mobilen i hand i korridoren och umgicks med sina vänner. Som de gör nästan jämt när de har ledig tid. Jag var på väg därifrån när hon stoppade mig.

Hon: ​Jacob!

Jag (stannade upp): Euhm , ja…. Hej förresten!

Hon (distraherat): Hej….

Jag: Hur är läget?

Hon: Alltså Musical.ly-appen för Samsung är sämst! Den är bara helt SÄMST!

Jag: Jaha, vadå då? Hur menar du att den är dålig?

Hon: Men, alltså de har programmerat den asdåligt. Det är som om de har programmerat den för iPhone och sedan funkar det inte likadant på Samsung men antingen så har de inte fattat att det är olika mobiler eller så bryr de sig bara inte. Det är sämst!

Jag (som plötsligt ser en yngre version av min bror i den här eleven): Intressant! Vad får dig att tro att det är så?

Hon (lånar sin kompis iPhone för att visa mig): Jo, men så här. Förut så fanns bara några nya och viktiga funktioner i appen för de som hade iPhone. Det tog jättelång tid innan de släppte samma saker för Samsung. Sedan är det ofta så att musiken kommer lite fördröjt om man spelar in ett klipp på en Samsung-mobil och då måste man göra om allt. Det händer ALDRIG med en iPhone. Därför tror jag att koden är bättre på iPhone än på Samsung. De borde verkligen fixa sånt. Det kan inte vara SÅÅÅÅÅÅÅ svårt. Jag borde mejla dem eller något…

Jag höll med, vi sa hej då och jag gick därifrån för att gå till parkeringen. I bilen på vägen hem funderade jag vidare på de båda samtalen. Förmodligen ska man nog inte dra för stora slutsatser om lärande och kunnande utifrån en elvaårings användning av Musical.ly-appen men jag kan ändå inte låta bli att tänka att när vardagslivets digitalisering blivit så fullständig som det är i många barns liv så verkar också programmering bli någon typ av allmängods. Oavsett vilka programmeringsskills just den här eleven besitter så har hon uppenbarligen en metareflektion kring programmeringen av prylar och tjänster i sin vardag. Det är ingen dålig start på vägen mot att bli läskunnig inom programmering. Exakt hur den här eleven ska utvecklas inom det området är på sätt och vis en osäker historia eftersom det inte riktigt kan räknas som kunskap som faller inom skolväsendets domän. I alla fall inte tidigare. Men när regeringen förra veckan antog förslagen till reviderad läroplan som lades fram i samband med de nationella it-strategierna så tog skolsverige ett litet steg i rätt riktning i alla fall. Nu har vi på pappret en plan för hur elever som den här elvaårigen ska få hjälp att ta nästa och näst-nästa steg. Det känns ändå på tiden. Vi är skyldiga henne och alla de andra 1,9 miljoner barnen och eleverna i vårt skolsystem det. Minst.

 

Jacob Möllstam är grundskollärare vid Jonsereds Skola och utvecklingsledare vid Partille Makerspace. Han har tilldelats flera lärarpriser och har blivit utsedd till årets skolpunkare.  ​Jacob har varit delaktig i utvecklingen av de nationella it-strategierna och de kommande revideringarna av läroplanerna.

5 saker att testa innan sommaren

5) Läs Dylan Williams tankar om formativ bedömning.

Det går superbra att läsa en sammanfattning, om man inte vill läsa hans fantastiska bok ”Handbok i formativ bedömning”

4) Bli medlem på code.org

Använd din mailadress och logga in = superenkelt! Testa sedan att bygga ett spel som heter ”Flappy Bird”. Grymt kul och nästan beroendeframkallande (på ett bra sätt).

3) Sammanfatta lektionen genom musik

Låt eleverna sammanfatta lektionen genom att välja låt från Youtube/Spotify och motivera varför de valde just den låten.

2) Fråga eleverna om du får bli vän/följa dem på sociala medier

Att följa eleverna på sociala medier är ett utmärkt sätt att lära känna dem. På riktigt! Men acceptera ett nej.

1) Delta i det utökade kollegiet

Häng med på en pedagogisk pub, dela en planering på Facebook, eller gå med i en Facebookgrupp där lärare samtalar om lärande och inspirerar varandra.

Skapa relationer med HJÄLP av digitalaverktyg

Med hjälp av digitaliseringen har lärarnas väg till att skapa goda relationer med sina elever avsevärt förkortats. Inte nog med att det är lättare att lämna bra och framåtsyftande feedback, det har också blivit lättare att snabbt kontakta eleverna via mail, sms, mms och sociala medier som finns tillgängliga. 

Man kan skapa en privat Facebook-grupp, en grupp på Snapchat eller varför inte skapa en gemensam hashtag på Twitter. Min klass har skapat en hastag på Twitter som är #nätkärlek på Twitter, men vi har också skapat exittickets på Twitter. Det är superenkelt för mig att läsa igenom elevernas tankar om lektionen, och de retweetar varandra för att sprida goda exempel. Ett enkelt sätt att lära känna eleverna. På alla sociala medier kan man ha två profiler, en privat- och en skolprofil, på så sätt kan man enklare dela upp sitt privat- och yrkesliv.

Att skapa goda relationer till sina elever är oerhört viktigt. Men ändå är det förvånansvärt få lärare som gör det. När jag hör att lärare kommer till klassrummet, låser upp, har genomgång, delar ut läxa, skickar ut eleverna från klassrummet och låser dörren blir jag ledsen. Ett relationsbyggande arbete tar tid, och som lärare måste man vara lyhörd utan att vara påträngande. Bli vän med eleverna, både på sociala medier och det verkliga livet. Visa att du bryr dig på riktigt. Fråga hur det gick på matchen i helgen, hur syrran/brorsan mår eller bara ger en high five och bekräfta att du har sett eleven. Att skapa relationer kräver arbete. För många elever är skolan den enda fasta punkten i tillvaron, och då krävs det att vi skapar ett klimat som säkerställer inlärning, kreativitet och goda, professionella relationer. De tre delarna hänger tätt ihop med varandra, den ena fungerar inte utan den andra.

Ett icke relationsbyggande utvecklingssamtal

November 2016. Utvecklingssamtalsvecka på ett gymnasium i Stockholmsområdet. Två elever har tiderna efter varandra. De går i samma klass på naturvetenskaplig linje. När de lämnade årskurs 9 hade de betyg på de övre delen av betygsskalan i alla ämnen. Första delen av höstterminen på gymnasiet har bägge upplevt som en härlig, men jobbig, nystart. Det är högre tempo och eleverna förväntas vara självgående i högre utsträckning än på grundskolan. Vilket är helt rätt. Ju äldre man blir, desto mer ansvar ska man ta. Till saken hör att de här två eleverna tar ett stort ansvar för sina studier, och sina liv i allmänhet.

Utvecklingssamtal ska vara framåtsyftande och ska behandla de förmågor eleven bör fokusera på under resten av terminen/läsåret. Eleven bör också få sätta ord på sina egna utvecklingspunkter, för att synliggöra sin lärandeprocess. Men på den här skolan får eleverna ett dokument med kryss i antingen “Uppfyller målen” eller “Uppfyller inte målen”. De kommentarer som finns att läsa på dokumentet är “bra att du har lämnat in uppgifterna i tid” eller “du behöver lämna in den här uppgiften”. Det är för mycket fokus på uppgifterna och för lite fokus på förmågorna. Det här är alltså förutsättningarna när eleverna kliver in till sina samtal. På samtalen får första eleven höra att lärarna på gymnasiet har pratat, i kollegiet, om att hon har fått sina betyg i grundskolan på grund av att hon har varit skötsam, tystlåten och trevlig. Den andra eleven får höra att de höga betygen från grundskolan, har hon fått på grund av sitt utseende. Den här typen av kommentarer bygger inga bra relationer. Tänk er ett utvecklingssamtal mellan två vuxna på en arbetsplats där chefen säger att “din löneökning du fick förra året, beror på ditt utseende”.

Herregud, vilket liv det hade blivit. Men att säga så till ungdomar går uppenbarligen alldeles utmärkt.

Jag har känslan av att gymnasiet har flugit under radarn i digitaliseringsarbetet, och många av lärarna gör fortfarande som de gjorde för tio, femton år sen. Men utbildningslandskapet har förändrats och eleverna har förändrats. Och det är vår skyldighet att vara en del av de sociala nätverken, där eleverna spenderar en stor del av sina liv. Om lärarna istället skulle skapa ett lärande som innefattar de sociala nätverken, skulle en stor del av problemet vara  ur världen. Då kanske vi skulle slippa diskussionen om mobilförbud i skolan. Och på köpet skapa goda relationer till våra elever.

Elever, lärare och rektor omvärldsspanar och workshoppar tillsammans på den digitala utvecklingsresan

Det blåser friska vindar när klass 345F från Johannebergsskolan i Göteborg, går längs gatan till busshållplatsen. Med spänd förväntan ska Montessorieleverna iväg på ett lite annorlunda äventyr idag. De inleder en omvärldsspaning gällande digitala verktyg, tillsammans med sin lärare Vera Koncz och biträdande rektor Anna Badenfors.

Att träffa andra vuxna ute i arbetslivet händer inte så ofta men är något som verkligen uppskattas av eleverna, i detta fall slutanvändarna – de digitala verktygens och erans barn.

Elevernas perspektiv är en viktig del i processen och att samverka i hela kedjan för att bilda sig en uppfattning om hur skolan på bästa möjliga sätt kan arbeta digitalt är mycket spännande.

– Vi behöver allas perspektiv för att fatta väl grundade beslut, säger Anna Badenfors. Vi är i full färd med att arbeta fram en hållbar IKT-plan för hela förvaltningen i Centrum där omvärldsanalysen naturligtvis är en viktig komponent. Att fånga upp elevernas och pedagogernas reflektioner när de får möjlighet att besöka och samtidigt testarbeta i miljön där verktygen kommer till är oerhört givande. Både för relationerna till eleverna och för insynen det ger i de digitala verktygens funktion och innehåll. Det fungerar inte att sitta vid skrivbordet bakom en skärm, vi behöver samtala, nätverka och uppleva för att få en relevant bild av verkligheten omkring. Med fokus på relevanta lösningar gällande verktyg och innehåll.

Vera Koncz som är klassens lärare ser flera vinster med arbeta digitalt i den här typen av verktyg som testas idag:

– Vi har behov av just den här flexibiliteten som digitala verktyg erbjuder. Eleverna har friheten och möjligheten att jobba med olika moment vid tidpunkter som passar deras utvecklingsprocess och tempo. De kan ta den tid de behöver till ett visst moment utan att känna sig stressade över att andra klasskamrater är snabbare exempelvis. Allt material är samlat på ett ställe och vi kan verkligen använda tekniken för att anpassa arbetssätt efter var och ens förutsättningar. I vårt fall är klassen åldersblandad, då förenklar det digitala verktyget ytterligare. Sedan har vi aspekten med det kollegiala lärandet. Använder vi alla ett interaktivt verktyg kan vi ta del av varandras arbete på ett helt annat sätt. Administrationen minskar på sikt genom digitaliseringsprocessen vilket ger oss mer tid att fokusera på pedagogik och innehåll. Jag är oerhört inspirerad och vill komma igång nu direkt säger Vera med entusiasm i rösten.

Väl framme tas klassen emot, det råder en respektfull balans i mötet mellan vuxna och barn på kontoret där de visas runt av Jonathan Lindström som är produktansvarig och håller i dagens workshop. Eleverna, lärare och rektor träffar VD, tekniker, programmerare, processledare, filmare, produktansvariga och projektledare. Elevernas möte med de två kontorshundarna är kanske det som dröjer sig kvar allra mest… och så klart den kreativa miljön på Göteborgskontoret.

En av eleverna reflekterar över hur trevligt och intressant det kan vara på en arbetsplats, alla kan välja var de vill sitta, dricka te i en fin kopp när de jobbar, ha keps och mössa på sig utan att någon säger något och dessutom ha sin bästa vän med sig under dagen! Jag vill börja jobba nu, konstaterar hen, eller i alla fall sitta här och lära mig. Vilken frihet, jag känner mig fri här jämfört med i skolan…

Det är just samtalen under dagen som onekligen leder till lärande reflektion, för alla involverade. Det betyder så oerhört mycket för eleverna att få vara en del av processen, att bli lyssnade till, att bli tagna på allvar och som en av 10-åringarna uttrycker sig:

– När vuxenvärlden släpper in oss känns det bra och meningsfullt. Lärande sker på många olika sätt, att träffa andra vuxna än våra föräldrar och lärare är inspirerande och gör att vi upptäcker andra möjligheter. Vi lär oss mycket av att se hur vuxna har det när de jobbar. Jag visste inte att en programmerare kan jobba med så här många olika saker till exempel. Det är kul att höra vad andra vuxna tycker om att jobba med och varför de har valt just det yrket. Sedan är det spännande att känna till vilka som jobbar med det vi ska använda i skolan, då vet jag att det är en människa som har gjort det.

När förmiddagens workshop är till ända, utvärderingen är gjord, alla har sagt hej då och hundarna är klappade ännu en gång, går vi i ett slags glädjerus tillsammans till bussen. Barnens entusiasm över att få möta människor (och hundar) de inte känner, arbeta digitalt i en spännande miljö och lära mer än om endast verktyg är slående, motivationen finner inga gränser. De flesta vill tillbaka och några vill börja jobba direkt. Så susar den lågmälda elbussen in på hållplatsen och när vi kliver på viskar en elev till en annan:

– Nu gäller det att skaffa bra betyg, här vill jag jobba!

Så sluts dörrarna om våra ryggar och resan till elevernas framtida tillvaro har tagit fart på riktigt, efter att ha jobbat i och på riktigt.

 

 

Konferensen som bjuder in till samverkan och förändring i praktiken

I dagarna två har skolsverige hämtat inspiration, lyssnat, reflekterat, diskuterat och workshopat på den lilla konferensen som ger enorma möjligheter, Framtidens Läromedel i Stockholm. Talar- och utställarlistan vittnar om möten med gemensamt fokus på att skapa en ännu bättre skola och ett ännu bättre samhälle nu och framöver.

Inledde gjorde forskaren John Steinberg. Han fångar upp ett par hundra förväntansfulla ögon och får oss alla att lyfta blicken, tänka större och sikta högre. Han får oss att se över de dagliga kortsiktiga målen för återfinna bildningsuppdraget vilket är skolans allra innersta kärna. Det viktigaste syftet med digitaliseringen, menar Steinberg, är att förbereda barn och unga att kunna försvara och utveckla demokratin. De digitala verktygen utgör kort sagt verktyg för att delta i samhällsutvecklingen och är en viktig nyckel till att förvalta demokratin och dess processer. Eftersom skolan genom sin nuvarande struktur är alltför upptagen med kortsiktiga mål tappar vi många gånger fokus på syftet. Bildning är en förutsättning för bevara och utveckla demokratin.

Detta skapar en yta för fortsatt reflektion och är det något deltagarna på plats önskar så är det just att få möjlighet till reflektion över det stora uppdraget skolan har, samtidigt som behovet av konkret input är stort och viktigt.

– Det är en fantastisk blandning av olika perspektiv. Att föreläsningarna är valbara, lagom långa och av så olika karaktär ger en verkligt bra möjlighet att planera konferensen efter de behov jag har. Det är också väldigt inspirerande att utställarna får möjlighet att berätta hur de vill bidra och samverka för en mer relevant skola på lång sikt i Speakers Corner. Jag ser verkligen fram emot att få delta i de olika praktiska workshoparna som hålls också där vi själva kommer få möjlighet att testa. Att blanda alla former av deltagande i ett par dagar så här gör att vi får känna på allt. Konferensens upplägg gör att vi får idéer om hur vi i klassrummen sedan kan blanda olika typer av aktiviteter för lärande. reflektionsytorna i form av lagom långa pauser är också suveränt. Det är så viktigt att vi får diskutera upplevelser och funderingar kollegor emellan. Då har vi direkt möjlighet att göra något konkret av inspirationen, säger en av deltagarna i fikapausen.

Ett område som många har funderingar kring och gärna samverkar på är nyanländas lärande.

– Här finns många skickliga pedagoger på området och idag startar vi något genom de inspirerande föreläsningarna och de många möten som äger rum säger en av besökarna.Vi är också starka i vår övertygelse och i vårt uppdrag kring de politiska beslut som påverkar vår vardag i mötet med människor nu. Vi lärare och skolmänniskor är en av samhällets största yrkesgrupper och vi kan verkligen påverka det som händer i samhället genom vårt engagemang. Detta är dagar som stärker professionen och får oss att komma samman och inse vår styrka och kraft att utveckla samhället till en plats där vi alla vill bidra. Jag är så glad att få vara här!

Och det är just den här typen av möten som är så värdefulla, ytor som skapar och ger skolsverige chansen att återupptäcka sin enorma kraft i att vara delaktiga i att utforma framtidens samhälle. Energin och engagemanget kommer från alla håll, såväl deltagare som utställare och arrangörer. Alla har de en sak gemensamt. En vision om att göra skillnad i svensk skola och att skapa bästa möjliga framtid för våra barn och unga.

www.digitalaverktyg.se – relevant resurs för elever och lärare

Per Klasson arbetar som verksamhetsutvecklare med inriktning mot IT på utbildningsförvaltningen i Växjö. Han började sin resa som medieproducent, fotograf och medielärare på 80-talet och har varit aktivt medskapande i den digitala världen sedan början av 90-talet då han byggde en av Sveriges första skolwebbsidor. Sedan dess har han hunnit med en hel del, både som IT-chef och IT-samordnare, men också gjort en viktig insats som IKT-pedagog.

Han har under hela tiden haft fokus på lärares och elevers samverkan, det pedagogiska arbetet och att all ny teknik och spännande utveckling som sker i omvärlden faktiskt ska vara till hjälp i lärande och undervisning både för elever och lärare. Ett sådant exempel är den nyligen uppfräschade sajten digitalaverktyg.se

– Det är en resurs med digitala tips som har funnits i ca 5-6 år, men har byggts om helt nu i sommar, så allt som finns där  är purfärskt, och vi fyller på med ett antal tips varje vecka.

Vilken är målgruppen för sidan?

​-I första hand lärare och elever vid skolorna i Växjö, men vi försöker att skriva så att det mesta ska passa alla inom skolans värld i Sverige.​

Varför startades digitalaverktyg.se?

​-I arbetet med att stötta lärare och elever kring Digitala verktyg, öser jag ofta ur mig en mängd tips, och jag ville ha en strukturerad samlingspunkt för detta ändamål. Det är bra att kunna hänvisa till en sida som uppdateras regelbundet, är kvalitetssäkrad och innehåller praktiskt användbara tips. Det är även en hjälp för lärare att jobba smartare och snabbare med digitala verktyg i undervisningen. Mer fokus på lärandet, lärprocessen och mindre tid på tekniskt strul.

Vilka behov uttrycker lärare i Växjö kommun gällande stöd och fortbildning i förhållande till digitalisering och teknik?

​-Det skiljer sig mycket mellan olika lärargrupper utifrån inriktning: förskola, grundskola, gymnasiet, yrkeslärare, teoretiska ämnen och så vidare men grunden för det stöd vi ger genom webbsidan är och ska fortsättningsvis vara:

– Enkelhet framför tusen finesser

– Tillgång till finesserna när jag själv upptäcker att jag behöver dem….

– Närhet till en människa som snabbt kan hjälpa mig – därför försöker vi hitta någon i varje arbetslag som kan stötta

– Enkla och tydliga instruktioner, med tips men också ”kom-i-gång-hjälp”​

​- Fokus på lärprocessen och lärararbetet, framför ”förvaltning” och ”kommunens behov” (Det är ofta It-avdelningar som får styra för mycket i Sveriges kommuner).

Eleverna har också tips att hämta?

-Vi jobbar även mycket med det vi kallar för Digital studieteknik och vi försöker sprida just detta via sidan. Målet är att våra elever ska klara sin skolgång/sina studier bättre med hjälp av moderna, digitala verktyg. Digital studieteknik tar upp en hel del saker som att jobba distraktionsfritt, mer focus, färre klick, bättre ordning och reda, mer struktur. Att använda digital teknik inom detta område kan hjälpa dig en hel del, men också vara till hinder om du inte tänker dig för.

Vilka behov uppfattar ni att eleverna har?

-Det är en utmaning för oss att nå ut till eleverna. Många tycker att de kan allt, men min erfarenhet är generellt (det finns självklart undantag) att eleverna kan mycket om lite eller lite om mycket och att en del av utvecklingen handlar om att arbeta med självinsikt och självskattning… Det skulle vara nyttigt menar Per och fortsätter.

-Det är vanligt att eleverna blir överraskade över smarta tips, kring enkla tilläggsprogram och annat som kan hjälpa dem. Men det finns en tröskel att ta sig över för lärare och andra vuxna, tillsammans med eleverna. När det väl är gjort har vi en god grund att stå på. Ofta kan vi olika saker och är experter inom olika områden. Det handlar om kommunikation och en vilja att förstå varandras verkligheter med ett gemensamt mål: att utveckla lärandet och se till att ta hjälp av digitaliseringens möjligheter.

Nytt för i år är en självstudiekurs: start.digitalaverktyg.se som introduceras till nya elever.

-Kursens syfte är att leda eleverna genom de digitala verktygen. Vi har ingen ”obligatorisk” datautbildning i svensk skola. Eleverna förväntas kunna allt och lärare i olika ämnen förväntas obehindrat använda digitala verktyg. Men vi har sett att det brister mycket här, i en del sammanhang för båda parter men lika ofta för eleverna. Därför försöker vi nu ett nytt grepp med sammanhållen genomgång av verktygen.

Fokus i utbildning blir:

– Kom igång med prylen (säkerhet, försäkringar, regler, inloggningar, spara dokument mm) 2. Få koll på all information, mail, kommunikation med mera

– Digital studieteknik. Klara av att plugga bättre.

– Praktisk hantering av ordbehandling, presentation och så vidare, med tonvikt på smarta knep som underlätta vardagsarbetet – samtidigt som det ska bli korrekt.

-Vi får se hur det faller ut, eftersom det är nytt för i år, och vi håller på att sammanställa de sista bitarna, så att det blir klart de närmaste 2 veckorna. Det ska bli spännande att följa nyttan och utvecklingen här. Vi ser detta som en möjlighet att tackla behov som finns hos våra olika elevgrupper.

Varför är det viktigt att fortsätta ett sådant här arbete?

​-Spridning av ”tips och råd” behövs hela tiden, både i den analoga verkliga världen och via digitala kanaler. Allt passar inte alla, men det behövs hjälp att hitta den stil som passar på smörgåsbordet av digitala möjligheter.

Hur ser den digitala agendan ut närmaste tiden?

-Förutom det ”IKT-pedagogiska” arbetet jobbar vi med att underlätta för lärare inom en mängd områden. Vi har bland annat de senaste 3 åren erbjudit eleverna att skriva Nationella prov på sina datorer, via system vi själva har tagit fram prov.digitalaverktyg.se Det har fungerat bra, och det är något vi utvecklar hela tiden. Vi ser med förväntan fram emot hur det blir nationellt, om regeringen ger skolverket i uppdrag att sjösätta digitala prov eller inte. Jag kommer att samarbeta med Skolverket inom detta, samt finnas med på Framtidens lärande och berätta mer om vårt arbete där.

Bild: Per Klasson

 

Härryda kommun ger barnen rötter och vingar genom ny satsning

Anna Wesslau arbetar som pedagog och verksamhetsutvecklare med IKT som specialitet i Härryda kommun. Vi möts på en av hennes arbetsplatser, som för dagen är förskolan Mysen.

Det är en vackert belägen plats för lek och lärande med fantastisk utomhusmiljö. Direkt och enda granne utgörs av en blandskog där barr och löv slagit rot sida vid sida. Det är som gjort för utforskande, där barnets fantasi är fri och den mest lämpade reseledaren i en vild och vacker miljö, fylld av allt från småkryp till stenbumlingar och spännande träd, precis så som skogar ska.

Redan på gården uppstår möten och jag välkomnas varmt av en pedagog som tar notis om min förundrade uppsyn. Snabbt guidas jag genom verksamhetens fräscha lokaler, där barnens skratt och förtjusning studsar mellan väggar, golv och tak. Snart på väg ut för att bli ett med den friska luften.

Så har stunden med Anna Wesslau kommit. Hon tar mig med till starten av Härryda kommuns digitaliseringssatsning. Det ger onekligen ett ramverk som skapar förståelse för en viktig process i utvecklingsarbetet. Redan i ett tidigt skede beslutade kommunen att satsa ordentligt på digitala verktyg. Strax därefter fattades beslut om en digital plattform för dokumentation gällande förskolan. Detta skedde främst för att säkerställa likvärdighet kring dokumentation.

– Vi såg tidigt digitaliseringens framfart och därmed möjligheterna att påverka och forma dokumentationsprocessen. Vi ville ha med vårdnadshavarna i processen och göra barnen delaktiga i dokumentationen av vardagen och det som pågick under deras vistelse i verksamheten. Det utgjorde grundvalen när vi fattade beslutet om vilken plattform som passade våra verksamheter bäst. Vi insåg även tidigt att varje pedagog behövde ha tillgång till egna dokumentationsverktyg för att processen skulle ta fart. Alltsedan dess har vi arbetat in fler digitala enheter och verktyg i form av datorer, surfplattor, projektorer, dokumentationskameror etc.

Anna Wesslau verkar 50% av sin tid med handledning kring IKT och digitalisering ute på förskolorna. Då planerar och genomför hon projekt tillsammans med pedagogerna på respektive enhet. Ett sådant exempel belyser arbetet med programmering.

– En mycket viktig del i den här typen av projekt är att vi inte bara slänger in en mängd olika verktyg i verksamheten. Det ger oss mer att börja diskutera varför och hur så att vi som pedagoger har en förankrad bild av både nytta, syfte och mål och på så sätt kan skapa givande projekt tillsammans med barnen. När vi startar med hur gör vi det tillsammans med barnen genom att leka oss till den nya kunskapsarenan. Just gällande programmering startar vi alltså inte med robotar utan ser till att skapa upplevelser kring hur någon eller något kan programmeras. Vi organiserar lekar och arbetar bland annat med dans och rörelse utifrån någon annans instruktioner. Leken skapar då förståelse för bakomliggande processer och bidrar till att vidareutveckla ett undersökande förhållningssätt. Syftet är inte endast att lära sig ett programmeringsspråk utan att förstå den mänskliga handlingen bakom programmering. Teknik och appar är inte magi – det handlar om att låta barnen utforska mönster skapade av människor och att samarbeta. Här finns stort utrymme att lyssna in barnens tankar. Det skapar stark motivation hos oss pedagoger också eftersom vi genom konkreta metoder får möjlighet att utveckla ett nytt område tillsammans med barnen.

Resterande 50% av sin tjänst har Anna Wesslau som verksamhetsutvecklare och just nu gör Härryda kommun en fantastisk satsning som syftar till att stärka alla barns möjligheter till fördjupat lärande, genom våra mänskliga sinnen. Under 2016 tar Telluseum Science Center både form och fart.

– I Härryda kommun arbetar vi efter visionen Rötter och vingar. En vision som täcker helheten med et 1-16 års-perspektiv. Vår uppgift är att förankra och bygga på barnets rötter och ge dem vingar att lyfta ut i världen när det är dags. I Härryda utbildar vi världsmedborgare. Telluseum blir ett Science Center dit pedagoger, barn och elever kan komma för att lära genom utforskande i spännande former via olika sinnen. Bland annat kommer där att finnas en filmstudio med Green Screen och redigeringsmöjligheter. Ett Makerspace kommer att ta form där besökaren kan lära mer om robotar och programmering. Lego Education, Strawbees och 3D-skrivare är andra exempel på tillgängliga verktyg för kreativt skapande. Vi vill bidra med nya dimensioner för lärande som bygger på just utforskande. Ett spännande exempel är 3D classroom där biologilektioner exempelvis antar en helt ny form. Att se hur örat och hörseln fungerar i 3D ger en helt annan upplevelse och förståelse för eleverna än att endast läsa om det. Vi arbetar för att fånga upp så många sinnen som möjligt för att förstärka utforskandet och därmed lärandet, på så sätt når vi fler, i tidigare åldrar berättar Anna Wesslau. Hon fortsätter, forskning visar att olika vägar till kunskap förstärker lärandet, när vi har den kunskapen är det vår skyldighet att använda den. Centret konkretiserar det teoretiska genom det praktiska utforskandet. Det utgör en inspirationsyta för pedagoger, lärare och ledare genom att vi kommer att erbjuda färdiga koncept att ta med ut i klassrummen på skolorna och ut i barngrupperna på förskolorna. Det innebär att pedagoger och barn inte hela tiden behöver vistas på Science Centret för att anamma metoder och idéer. Det kommer även finnas möjlighet till Skypesessioner för de som inte har möjlighet att besöka Science Centret i fysisk form.

En av de stora skillnaderna sedan digitaliseringen blev en del av verksamheternas praktiska vardag handlar om förmågorna vi människor utvecklar i den miljö vi befinner oss. Idag är barn, i ett mycket tidigare skede, betydligt mer reflekterande menar Anna Wesslau. Hon ser en tydlig skillnad i samverkan, att ge respons och lösa problem tillsammans.

– Överlag hjälper och lär barnen av varandra i större utsträckning. Synen på barn har också förändrats, jag tror att vi som vuxna betraktar barnen med nya ögon eftersom vi till större del samlär med barnen under inflytande av digitaliseringen. Barnen är digitalt kompetenta redan som ettåringar när de kommer till oss, så tillvida att när ett verktyg landar i händerna på dem har de förståelsen att dra fingret över skärmen med sig. De har alltså redan strategierna för funktion klara för sig. Vi vuxna behöver ta till oss, både förståelsen för varför och hur. Barnen gör utifrån den verklighet det upplever. Det är en spännande utveckling och vi bär ständigt frågan om hur beteenden påverkas av digitaliseringen och dess möjligheter.

En viktig skillnad som barnen tagit till sig är användningsområden gällande digitala verktyg och rutiner för detta, menar Anna Wesslau.

– Vi etablerar ett slags språk kring det vi gör i förskolan, där en gemensam terminologi utvecklas och plockas upp av både barn och pedagoger samt föräldrar. Barnen ser en tydlig skillnad i hur vi använder oss av verktygen på förskolan eftersom de hela tiden används för att utforska, dokumentera och kommunicera. Hemma använd surfplattan i större utsträckning till underhållning många gånger i form av spel. Det är en viktig distinktion eftersom det aldrig blir diskussioner om till vad plattorna ska brukas.

I och med att barnen blivit alltmer delaktiga i sin dokumentation och väljer ut innehåll ges möjligheten till frågor kring publicering på nätet, bildrättigheter och bildbehandling samt källkritik. En diskussion Anna Wesslau och kollegorna välkomnar.

– Vi har upprättat en ordning för dokumentation av bilder exempelvis. Fråga först. Är det okej att jag tar en bild här? Alla kanske inte vill vara med. Vi pedagoger föregår med gott exempel och frågar alltid barnen om vi får ta bilder och filma deras aktiviteter innan vi sätter igång. På så sätt blir det naturligt att göra det även för barnen. Vem äger bilden? Det är nästa fråga av intresse. Vem får publicera vad – och var? Det är viktiga frågor i byggandet av barnets integritet.

Dokumentationen är ett viktigt verktyg i kommunikationen med hemmet och vårdnadshavarna. Här utgör dokumentationsverktyget Pluttra ett fantastiskt stöd.

– Det är pedagogernas uppgift att göra en tolkning av barnens lärandeprocess för att se hur vi kan addera ett värde. Utmaningen ligger att spegla barnets upplevelser i form av bilder och text. När pedagogen återgett barnets formuleringar lägger de till sina egna reflektioner. På så sätt blir dokumentationsprocessen så mycket mer än bara bilder att visa upp. Den visar barnets upplevelse av vad som görs och den visar pedagogens perspektiv i samspel med barnet samt barnets faktiska möjlighet till inflytande och påverkan. Pluttra som verktyg ger således fler reflektionsytor på fler nivåer vilket är till mycket god hjälp i utvecklings- och kvalitetsarbete.

Det finns så oerhört mycket bra i förskolans – och det här fallet Härrydas – sätt att arbeta med digitalisering och dokumentation för att skapa likvärdighet för alla barn och elever. De tar verkligen det där helhetsgreppet och lyckas följa barnets lärande hela vägen. Att ha så tydliga metoder möjliggör för barnet och eleven att lägga hela pusslet under skolgången för att slippa snuttifierade omaka bitar som endast väcker frustration. Att ha en tydlig vision med tydliga bilder av vad det är som ska skapas är helt avgörande för att kunna omsätta det till något så konkret som Anna Wesslau och alla hennes fantastiska kollegor i Härryda kommun gör.

 

 

 

 

Så lägger Marks kommun grunden för en likvärdig förskola och ett hållbart systematiskt kvalitetsarbete

Maria Emanuelsson är en av de förskolechefer som verkar i Marks kommun. Där ansvarar hon för två av kommunens totalt 28 förskolor, samt för det övergripande ansvaret med organisationen runt implementeringen av Pluttra. Vid den här tiden förra året var planeringen av kommunens satsning på det digitala dokumentationsverktyget i full gång.

– Det är ett arbete som har gått väldigt bra berättar Maria. Vi har gjort en mycket medveten satsning kring dokumentationsverktyget och framförallt planerade vi allt oerhört väl. Något som visat sig vara mycket värdefullt för resultatet. Planeringen resulterade i en väl genomtänkt och välstrukturerad organisation kring implementeringen av verktyget ute i verksamheterna. Syftet har hela tiden varit att genomföra satsningen för att uppnå likvärdighet i alla våra förskolor och lägga grunden för en hållbar utveckling samt att synliggöra kvalitetsarbetet. Att vi har organiserat oss för en gemensam satsning gällande likvärdig kvalitet i hela kommunen samtidigt, har gjort att hela processen verkligen fått genomslag, på alla nivåer förklarar Maria vidare. På så sätt har vi även etablerat en god struktur för utbildningssatsningar i samband med implementeringen av verktyget.

Att alla använder samma verktyg skapar igenkänning och gör att barnets utveckling samt lärande upprätthålls på en viss nivå oavsett vilken förskola barnet går på. Målet är att oavsett var i kommunen du arbetar eller var du som barn har din förskoleplacering ska det finnas likvärdiga förutsättningar och hög kvalitet för lärande.

 Vi har centralt fattat beslut om en lägstanivå kring dokumentation, men vi har också satt en maxgräns. Förväntningar på pedagogerna och barnens dokumentationsprocess som leder till reflektion över vad som skall dokumenteras och varför.  Reflektion ger ett lärande i form av genomtänkta handlingar som alltid kan motiveras, berättar Maria entusiastiskt. Det gör att vi riktar fokus på det som är viktigt för barnens utveckling och lärande. Vi blir även medvetna om vilka förutsättningar vi på förskolorna skapar för våra barn. Samtidigt växer vi själva som pedagoger och ledare, fortsätter hon med stor ödmjukhet i rösten.

Maria är mycket positiv till utvecklingen och ser att resultatet i form av kvalitetsarbete, likvärdighet och en hållbar arbetssituation verkligen förändrats till det bättre under året som gått.

– Det digitala dokumentationsverktyget har skapat en lärande organisation på alla plan berättar hon. De reflektioner som uppstår ute på förskolorna väcker intresse och dialog i och kring uppdraget. Pluttra utgör tillsammans med våra utvecklingsplaner grunden i vårt systematiska kvalitetsarbete. Genom reflektionsprocesserna och urvalet av medveten dokumentation får vi chefer en fantastiskt mycket bättre insyn i verksamheterna. I rollen som chef tror vi oss ibland ha all kunskap, vilket vi naturligtvis inte har säger Maria insiktsfullt och med allvar i rösten. Här är verktyget till en enorm hjälp, vi får ju direkt dokumentation kring vad som händer och ur vems perspektiv vi synliggör vår verksamhet.

Ytterligare en vinst Maria och hennes kollegor ser i den digitala dokumentationsprocessen är utvecklingen av ett gemensamt språk. Ett språk som delas av barn, pedagoger och chefer för att förstå och reflektera över sin vardag och arbetsmiljö.

– Eftersom alla nivåer i organisationen har tillgång till dokumentationen som görs av barn och pedagoger, får nu verksamhetschefen ett helt annat underlag att delge nämnden för de beslut som skall fattas. Det hjälper helt enkelt nämnden att fatta relevanta beslut som gör att vi alla kan fortsätta utvecklas i god riktning och på så sätt skapa en hållbar organisation, ler Maria. Verktyget möjliggör för oss alla att jobba fram ett gemensamt grepp som gör att vi hela tiden höjer nivån på det vi gör.

Föräldrarnas respons har varit mycket positiv. Den insyn verktyget ger i barnets vistelse skapar underlag för en annan typ av dialog med pedagoger och förskola, vid hämtning och lämning.

– Barnen har tillgång till sin egen dokumentation, vilken de kan visa vårdnadshavare när de själva önskar. Barnen kan även skapa innehåll utifrån vad de finner viktigt, under dagarna. Barnperspektivet, delaktigheten, kan ske på så många olika sätt och det fina här är ju att vi faktiskt kan säkerställa att det sker genom pedagogernas och chefernas reflektioner, vilket leder till ständigt förbättringsarbete i det systematiska kvalitetsarbetet.

Vi är på rätt väg…

– Det finns naturligtvis hela tiden mer att utveckla, det fina med verktyget är att vi håller bättre koll på processerna och att alla blir mer delaktiga – i hela kedjan. Oavsett var vi arbetar eller går i förskola känner vi igen oss och det skapar både effektivitet och trygghet för alla involverade i hela kommunen. Vi har påbörjat och kommit en bra bit på vägen med ett verktyg som gör att vi verkligen har möjlighet att påverka organisationen på alla plan. Dokumentationen sker ju på ett slags metanivå, när pedagogerna dokumenterar barnens vardag tillsammans med barnen, dokumenterar de även sitt eget arbete och sin tolkning av uppdraget. På så sätt har vi verkligen ett gediget underlag när vi väljer utvecklingsväg framåt avslutar Maria.

 

 Pluttra-180x180Pluttra är ett verktyg skapat enbart för förskolan. Vi vill stödja verksamheten genom erbjuda en användarvänlig plattform för information, kommunikation och dokumentation. Dokumentation som kan bestå av text, foto och film. Alla användare loggar in via sin smartphone, surfplatta eller dator på pluttra.se eller via våra appar som du hittar i AppStore och på Google Play. Syftet med Pluttra är att skapa förutsättningar för förskolans systematiska kvalitetsarbetet. Vi vill lyfta förskolans verksamhet genom att skapa en struktur som verkar för verksamhetsutveckling. I Pluttra finns möjlighet att ladda upp er VUP, verksamhetsutvecklingsplan, och tagga era prioriterade mål. Er genomtänka planering kommer med andra ord synliggöras tydligare genom att den dagliga dokumentationens ögonblick blir kopplade till en reflektionsyta där de pedagogiska tankarna tydliggörs. Genom tydlig struktur och genomtänkt dokumentation hoppas vi verka för mer kontinuerlig utvärdering och uppföljning av barns lärande, lek och utveckling.

Här läser du mer om Pluttra

IKT i Huddinge – med blicken fäst på förskolan

Årets SETT-dagar präglades av möten, mängder av spännande, innehållsrika, givande möten. Så ibland händer något särskilt i dessa möten med människor. Det uppstår en dynamik som resulterar i att vi vill veta mer. Ett av de mest inflytelserika möten från årets SETT som verkligen gjorde intryck var mötet med Huddinge kommun. Det betyder i praktiken ett flertal möten med fantastiska representanter från olika delar av Huddinge kommuns alla verksamheter.

Michaela Lundman Sti har ett mycket brett uppdrag och axlar alla dess områden med ett imponerande lugn och mycket professionell hållning. Hon verkar som central IKT-pedagog i kommunen och när vi pratar förskola blir det tydligt hur varmt om hjärtat även den delen av verksamheten ligger. Och är det något som präglar vårt samtal är det vikten av att arbeta tillsammans och skapa en gemensam förståelse för det som görs, varför och vart förskolan och utvecklingen är på väg.

Förskolan lägger grunden och är därmed oerhört viktig

– Det är den verkligen, säger Michaela med stort engagemang. Det är helt avgörande att barnen får en god start här eftersom den verksamheten ligger till grund för barnens framtid och deras livslånga lärande. Vikten av en positiv upplevelse som präglas av framåtanda med fokus på det som är aktuellt i tiden kan nog inte betonas nog. Det görs så oerhört mycket bra i våra förskolor idag, ett tecken på det är ju det internationella intresset för svensk förskola. Många gånger uppmärksammas förskolan som ett slags lek och busland i media, då har poängen gått helt förlorad eftersom förskolan handlar om ett mycket medvetet lärande, där lärprocesser i allra högsta grad står i fokus. Det är genom nyfikenhet och utforskande pedagoger i förskolan lägger grunden för viljan till vidare lärande hos barnen. Det, i sig är ett mycket viktigt arbete. Att tydliggöra detta skapar förståelse för den roll förskolan har i barnens lärandeutveckling.

Digitaliseringen – en brytpunkt

Några av de viktigaste frågorna vi som pedagoger behöver ställa oss, oavsett med vika åldrar vi arbetar, menar Michaela, är vad vi gör och vart vi är på väg i ett alltmer globaliserat och digitaliserat samhälle. Vad är det våra barn kommer möta och vad kommer de behöva för färdigheter för att möta livet framöver.

– Förskolan styrs ju utifrån strävansmål och vi behöver hela tiden diskutera, analysera och reflektera vad det är vi ska sträva efter för våra barns bästa i en tid som genomsyras av stora förändringar. Något som i sig kräver att vi tar oss tid i den vardagliga verksamheten. Tiden är en ledningsfråga. Digitaliseringen innebär förändrade arbetssätt och de som verkligen genomför förändringarna i vardagen är ju pedagogerna så de behöver helt enkelt ha ledningens stöd gällande prioriteringar som gör att verksamheten faktiskt kan förändras i grunden utifrån de behov som finns nu. Det kan handla om att renodla uppgifter och planera för diskussion, analys och reflektion så att det inte glöms bort utan ses som en av de viktigaste faktorerna för utveckling. En god planering handlar om mål och metoder, det behövs tid för att kunna gå utanför gängse normer och hitta nya vägar som lever upp till den tid och det samhälle vi nu lever i. Digitala verktyg, när de används med syfte för att nå mål, föränklar vardagen och kan spara både pedagoger och ledning en hel del arbete, både administrativt och pedagogiskt.

Digitala verktyg – lösning och framtid?

– De digitala verktygen i sig löser ju ingenting och förändrar ingenting, de behöver integreras med god planering och tillhörande handlingsplan, då kan vi tala om ett fördjupat och möjligen förstärkt lärande, menar Michaela. Nu och framöver kommer utvecklingen handla mycket om Maker och programmering i förskolan. Intresset är stort och det händer mycket inom området. Ledningen behöver visa vägen och de gör detta bäst genom att själva agera förebilder, walk the talk. I praktiken handlar det om att använda digitala verktyg för kommunikation, presentationer mm och visa vad som går att göra genom att själv nyttja det där det passar in vardagen.

Likvärdig förskola och skola?

– Detta är en komplex fråga, diskuterar Michaela vidare. Vi vet ju att den digitala mognaden ser mycket olika ut, mellan kommuner, men även mellan olika avdelningar och pedagoger under ett och samma tak. Vi behöver se till att det finns en likvärdig tillgång till digitala verktyg. Vi behöver också skapa någon form av enhetlig inriktning eller gemensam förståelse för varför vi skall jobba som vi gör och med vad i respektive verksamhet. Då skulle vi också ha en gemensam grund för vårt systematiska kvalitetsarbete, inte bara inom kommunen utan på nationell nivå. Det kommer förhoppningsvis i den nationella strategin som skolverket arbetar för att färdigställa. Vi skulle även behöva säkerställa vilka kunskaper som finns samt etablera ett slags lägstanivå. Här finns ju SKLs LIKA-verktyg, även Stockholms stad har tagit fram ett självskattningsverktyg. Det är högst relevant eftersom idag är självlärda, vilket gör att spridningen är väldigt stor och kunskaperna spretiga bland pedagogerna. Det genererar mycket olika erfarenheter och faktiskt till och med vocabulär, vi behöver ett vedertaget språk som vi alla delar, inte minst för dokumentation och för att skapa likvärdiga referensramar.

I Huddinge arbetas det mycket med att dela arbetet som görs med varandra och kommunen arbetar aktivt för spridning av kunskap och erfarenheter. I november varje år arrangeras Huddinge visar och förra året deltog fler än 2000 besökare. Intresset ökar sannolikt i år med tanke på all utveckling som sker i kommunen, inte minst kring Glömstaskolan som öppnar under nytt tak till hösten.

 

# SETT2016 – Dagen efter…

SETT har än en gång levererat och nått sitt syfte. Att skjuta fart på gungan som ska få skolsverige att nå nya höjder, hoppa längre och landa närmare, helst rakt in i mitten av digitaliseringens kärna. Efter tre helt fantastiska dagar som kantats av inspirerande möten och mängder av möjligheter att levla upp lärandet, har skolsverige återvänt till skolbänksrealismen och det är nu det gäller. Det är nu det gäller att omvandla all input till output. io. Att se till att bränslet från SETT landar rätt och gör att organisationen lyfter. På alla plan. Vi behöver förstå vad som håller på att hända. Färdriktningen är ju egentligen klar, OM har vi passerat, nu handlar det för skolan som organisation om att bestämma färdsätt.

Just det gav årets SETT en hel del input kring. Både på ett konkret plan i termer av alla tekniska lösningar och digitala verktyg som blivit betydligt fler än tidigare, men också på ett filosofiskt plan. Vad är det då som är i hetluften? Jo, för den som inte var på plats kan vi konstatera att tekniken och verktygens röda tråd var:

– Interaktivitet och rörligt

– Flexibel gamification vilket innebär att användaren har stora valmöjligheter – tävla om resultat när du vill, användaren styr vad som görs i större utsträckning.

– Flermedialt: ljud, bild och text i samspel.

– Enkelhet för användaren, användarvänligt. Det går snabbt att komma igång och det går snabbt att uppleva de pedagogiska vinsterna.

– De digitala verktygen är fortfarande i sin linda och kommer att utvecklas tillsammans med användarna i allt större utsträckning

– Hanteringsstöd för olika verktyg och system

Möjligheterna är oändliga och kommer bara att bli fler. Behoven av digitala verktyg växer och påverkas naturligtvis av det som händer i omvärlden. En utmaning för skolorna och pedagogerna är möjligen att fatta beslut om vad de ska välja. Här gäller det att ta reda på vart den egna verksamheten är på väg och vilken funktion ett verktyg skall fylla. Till vad är verktyget tänkt att användas och varför. Att ha tydligt ställda krav inför sådana här beslut är viktigt.

Flyttar vi fokus till de mer filosofiska tankarna som serverades på SETT2016 finns ett flertal intressanta spår som är viktiga att hålla liv i. Ett sådant är likvärdighet. Digitaliseringen har vid ett flertal tillfällen betydelsemässigt jämställts med boktryckarkonsten eller industrialiseringen i termer av revolutionerande samhällsutveckling. Sannolikt stämmer det, vi har redan sett mycket omfattande förändringar i digitaliseringens tecken, ändå hävdar framtidsforskare att vi inte ens skrapat på ytan i de effekter digitaliseringen kommer att föra med sig. Och det går snabbt. Mycket snabbare än vad stora tungrodda samhällssystem såsom skolan hinner förändras och utvecklas. Här behöver vi utmana vår rådande syn på förändringsarbete. Vi behöver alltså se till att olika skolor inte agerar efter egen agenda och fortfarande ser digitaliseringen som valbar. Det skapar klasskillnader i uppväxande släkte, en andra sortens medborgare som helt enkelt inte tillåts följa med i samtidens oerhört omfattande samhällsomformande. För att höja tempot i den transformation skolan genomgår och se till att alla barn får likvärdiga möjligheter att bli aktiva deltagande samhällsmedborgare behövs en massiv samverkan mellan skolans ledare och pedagoger.

Det behöver ske ett möte inom skolorna och det behöver finnas ett engagemang där gemensamma mål säkerställs i en ständigt närvarande och levande vision. Visionen bör handla om en smart skola för ett smart samhälle. Om det var något SETT lade grunden för var det möjligheten till möten och samtal. Sådana uppstod i massor. Om detta vittnar varenda blogg där en pedagog modererar eller reflekterar, uppfyllda av senaste dagarnas input. Det som möjligen kan komma att utvecklas framöver är intresset och kunskapen om de olika skikten vi rör oss inom. För att gemensamt kunna påverka och flytta fram positionerna i lärandesfären där digitaliseringen både är mål och morot behöver de som leder verksamheten förstå och lära av pedagogernas drivkraft och göranden. Och i sin helhet behöver vi alla, oavsett roll, förstå elevernas reella digitala kompetens. Vi behöver förstå, ta in och värdera det lärande som uppstår i samspelet med dem och mellan dem. Vi behöver helt enkelt ta reda på deras lärandekraft och förstå och hänga med omvärlden för att kunna bistå i en utveckling. Gör inte skolan det kommer den istället avveckla den enorma digitala nästintill instinkt som eleverna besitter i många fall. De som inte besitter den, bör få vistas i en miljö där de vinner digital mark i samverkan med andra elever, de är sannolikt mer lämpade att lära med, än ickedigitala generationers representanter… Alexander Bard proklamerade till och med lärarens roll som överflödig, redan inom en femårsperiod…

Så de mjuka värdena att dela med sig av från årets SETT landar i:

– Likvärdighet

– Samverkan

– Möten

– Förändringsarbete

– Vikten av lärmiljöer

– Smarta skolor

Listan kan göras längre. Förutom detta briserade inspirationen i varenda föreläsningssal oavsett spår och de långa, kokande köerna av entusiastiska och vetgiriga pedagoger som hängde på låset till Kistamässan varje morgon vittnade om en input som alldeles säkert ger sig till känna därute i skolsverige redan nu! Det är upp till oss att fortsätta berätta om och belysa kommande output. Som vanligt i form av levande reportage med en pedagog i en skola nära dig.

 

 

 

Känslan av digitaliseringsdebatten om skolan är SÅ 2013…

För er som inte träffat Ann Hultman Jacobsson, eller kommit i kontakt med henne tidigare så är hon mycket förtroendeingivande och professionell i sin utstrålning. Konflikträdslan lyser (tack och lov) med sin frånvaro och hon är befriande tydlig och klar i vart hon är på väg och varför. Det gör henne intressant.

Hon leder sitt eget arbete eminent och växer av tanken och möjligheten att tycka olika om det som händer i vår tids skolor, så länge hon vet varför hon gör och tänker som hon gör. Häromdagen var det något som fick Ann att ta ställning till vad som är viktigt i lärargärningen, vilken i vissa fall hamnat i skuggan av digitaliseringen.

– Det kan inte vara bara jag som känner mig så otroligt less på allt snack om digitaliseringen av skolan. Som ruttnat på snack om mobiltelefoner eller inte, för lite verktyg och utbildning för vi har inte råd kontra alldeles för många verktyg och för mycket utbildning som bara bidrar till att företag gör sig hackor på skolan. Snacket om flippat klassrum, lärplattformar, appar, GAFE, iTunes U och beebots. Det är inte det här det handlar om.

Det handlar om lärarna – och vad de gör i undervisningen kopplat till syftet med densamma.

– Att vi varit bra på att kasta ut digitala verktyg i svensk skola, men betydligt sämre på att använda dem så att de faktiskt höjer resultaten, har stått klart länge nu. Vi vet att det vi egentligen talar om är de pedagogiska möjligheter som skapas med den digitala tekniken; kommunikation bortom tid och rum, fler varianter för interaktion och direktrespons i undervisningen, möjligheter till riktade insatser utifrån individuella behov och göra skolan mer inkluderande, med mycket mera. Ändå fortsätter diskursen om den svenska skolans digitalisering att utgå ifrån, ja just det, digitaliseringen. När den bör utgå ifrån behoven och det självklara i att använda rätt verktyg för att lösa utmaningarna vi har.

Det är också viktigt att prata om digitaliseringen, men det är en bifråga som med sin greppbara enkelhet får stå som kraftfält runt de mer svårkommunicerade faktorerna. Vi gör det lätt för oss. Det är bekvämt. Men det är också kontraproduktivt.

– Spisen är viktig för att eleverna ska kunna ha hemkunskap. Gitarren och mikrofonen är en förutsättning för att nå kunskapskraven i musik. Fotbollar och stafflier är andra verktyg vi inte för långdragna allmänna debatter om, men som är viktiga verktyg för att eleverna ska lyckas i skolan. Vi pratar inte om spisen, gitarren, mikrofonen, fotbollarna eller stafflierna i den breda debatten. Vi pratar om förmågan att hantera och lösa praktiska situationer i hemmet, om förmågan att spela och sjunga i olika musikaliska former och genrer och om förmågan att röra sig allsidigt i olika fysiska sammanhang. Där är verktygen viktiga, precis som papper, pennor, linjaler, klädhängare, kopiatorer, läromedel, borrmaskinen, lärplattor och datorer. Men det är bara intressant att prata om med utgångspunkt i det faktiska lärandet vi vill ska ske.

– Nästa gång jag ska gå på en föreläsning hoppas jag att den heter ”Så får du mer tid till autentiska frågor i undervisningen” istället för ”Så flippar du ditt klassrum”. Jag hoppas att föreläsningen snarare heter ”Så höjde vi resultaten” än ”Så digitaliserade vi skolan”. Jag hoppas att IKT-pedagoger byts ut mot utvecklingspedagoger och att ”Digital strategi” döps om till ”Strategi för framgång”. Lite #VarförDigitalisering helt enkelt.

Det är ur dessa tankar vårt samtal tar avstamp och Ann berättar om hur hennes egen digitala resa startade och vad det är som lett fram till hennes egen digitala diskurs.

– Jag fick frågan om jag ville bli IKT-pedagog utan att egentligen veta så mycket om det eller ens förstå varför. Det gav mig en fantastisk möjlighet att fylla tjänsten med innehåll den där gången, jag fick verkligen tänka till kring vad och hur eftersom det inte fanns några svar. Något som naturligtvis var både spännande och utmanande. Många pratar möjligheter med IKT och digitalisering men det är inte lika vanligt att samma personer kan konkretisera VAD det egentligen innebär. Jag tror att vi måste börja utbilda lärare och pedagoger digitalt, ur ett annat perspektiv, med utgångspunkt i vad de vill åstadkomma. Därefter kan de med bättre grunder välja metod och verktyg utifrån just syfte och mål. Det är viktigt att vi ser och förstår att det inte är massor av olika appar vi ska slänga in för digitaliseringens skull. Många gånger är det kanske enklare att börja med tekniken, ta den först, det är mer konkret än att skapa förståelsen för syfte och mål. Det är lite som 1+1 – vi vet att det blir två, men det är mer komplicerat att förklara varför det blir så. Även om just ordet varför är helt avgörande för resultatet när det handlar om digitalisering.

Att Ann har hunnit pröva sig själv i rollen och vara en del av både reformer och åtgärder av olika slag har gjort att hon naturligtvis funderat en hel del kring sitt uppdrag.

– Jag skulle gärna se en omorganisation av skolan som institution. Där varje skola på lokal nivå har så kallade utvecklingsteam bestående av både ämnesexperter och någon med bredare, mer allmängiltig kompetens. Teamet skulle kunna ledas av vad jag gärna ser att vi kallar en utvecklingspedagog som finns där för att utveckla och handleda kollegor i ett föränderligt samhälle där internet of things präglar vår vardag i allt större utsträckning. Det handlar inte bara om IKT utan snarare en större samhällsutveckling där digitaliseringen är ett självklart verktyg för att bedriva utveckling och innovation. Eftersom allt detta händer nu, behöver en sådan grupp basera sitt utvecklingsarbete på ett forskande och prövande förhållningssätt. Så tror jag att vi skulle trygga likvärdig utbildning. Vilket i sig inte innebär att alla gör på samma sätt – våra styrdokument tillhandahåller ett tolkningsutrymme och vi behöver egentligen bara upprätta skalbara processer på riksnivå till lokalnvå för att skapa välfungerande lärande organisationer. Urban Ibbing sammanfattar skolans pedagogiska ansvar på ett målande vis: Vi har en producent med många fabriker som ska göra nyttiga köttbullar. Producentens uppgift är att veta hur man gör de nyttigaste köttbullarna och förmedla detta på ett bra sätt till tillverkarna. Skapa förutsättningar och ha koll på sina fabriker. Köttbullarna kommer att smaka lite olika men det gör inget så länge de är nyttiga?

Ann Hultman Jacobsson arbetar som förstelärare på Glömstaskolan i Huddinge och undervisar i årskurs 1-7.

Så här vänder du hinder till möjligheter med spelifiering!

Gamification eller spelifiering är på stark frammarsh och flera är de företag som nu sträcker ut sin hand till skolans värld för att bidra med nya sätt att lära. Microsoft kommer med en ny version av Minecraft Education och Rovio flyger in på skolans arena med sina arga fåglar. Det finns även andra aktörer som tar fram gamificationkoncept med skolan som målgrupp, läs om Botkyrka kommun här.

Detta väcker, bland pedagoger världen över, frågor kring genomförande både vad gäller hinder och möjligheter. I en internationell undersökning ombads 700 lärare att identifiera och rangordna de största hindren för att använda spel i klassrummet. Här är de 10 hinder de listade samt idéer och strategier om hur pedagoger kan övervinna var och en av dem.

1. Tidsbrist

Fyrtiofem procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att de inte har tillräckligt med tid för att genomföra spelbaserad undervisning. Men denna oro förutsätter att spelifiering skulle ta tid från undervisningen. Det är en fråga om att ändra taktik och antaganden: spel kan integreras i det dagliga kursplaner eftersom de gör det möjligt för lärare att presentera akademiska begrepp och integrera träning gällande färdigheter i en kontextualiserad upplevelse. Föreställ er spel som aktiviteter eller projekt som antingen kan förstärka befintliga mål och införa nya koncept.

2. Kostnad

Fyrtiofyra procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att kostnaderna är oöverkomliga. Det är alltför sant att lärare för ofta saknar ekonomiskt utrymme att själva fatta beslut. Att välja gamification som strategi för inlärning bör således beslutas centralt anser många lärare, särskilt för att undervisningen ska bli likvärdig för eleverna. Det finns en hel del gratisvarianter av appar och spel som kan integreras i undervisningen, men risken finns att de blir eleverna som har de mest motiverade lärarna som får utveckla färdigheter genom spelande då. Lösningen ligger i ett kollegialt lärande och i att ledningen tillsammans med huvudman fattar beslut om strategi.
3. Brist på digitala verktyg

Trettiofem procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att de saknar de tekniska resurser för att införa spelbaserade undervisningsstrategier. Detta hinder kan ha mer att göra med uppfattning än verklighet. Även om vi arbetar utifrån uppfattningen att 1:1 i klassrummen är det ultimata, är det inte nödvändigtvis fallet. Vi har belyst ett antal goda exempel där 1:1 inte varit avgörande för genomförandet.  När eleverna agerar i grupp tränar de kommunikation och samarbetsförmåga, vilka är viktiga ingredienser i gamification av undervisning. Elevgruppen/barngruppen kan ju också delas upp och få olika aktiviteter att genomföra med koppling till en digital arena, ena hälften spelar spelet medan de andra gör icke-digitala aktiviteter som att skriva om sina upplevelser av spelade.

4. Svårt att hitta spel som innefattar alla mål och speglar läroplanen

Trettiofyra procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att det är svårt att hitta spel som passar den aktuella läroplanen. Kom ihåg att det bästa sättet att använda spel är som en extra förstärkning för traditionell undervisning. Gamification syftar inte till att ersätta alla andra metoder för att nå målen i styrdokumenten. Vi kan använda spel och spelifiering för att närma oss ämnesområden ur flera perspektiv än med traditionell undervisning (och för att träna fler färdigheter parallellt).

5. Betoning på standardiserade testresultat

Tjugonio procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att en betoning på standardiserade tester (nationella prov exempelvis) gör det svårt för dem att ta in gamification som metod. Alla behöver ju inte uppfinna hjulet igen och lösningen här är att ta hjälp av de som redan tänkt! Nämligen kollegor som kommit igång, företagen som utifrån styrdokument och mål arbetar aktivt med att ta fram spel vilka innefattar de moment eleverna ska gå igenom.

6. Osäkerhet kring kvalitet

Tjugosju procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att de inte vet var man kan hitta kvalitetsspel. Här är det kollegiala lärandet oslagbart. Dialogen med kollegor och att ha en röd tråd och en strategi för brukandet. Att alltid ställa frågan varför vi gör något och ha ett vettigt svar på den är en nödvändighet. Hur gör andra? Varför? Vad kan vi göra? Vilka blir konsekvenserna? Vad kan vi lära? Vad kan vi utveckla? Hur?

7. Inte säker hur man kan integrera spel i undervisningen

Tjugotre procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att de inte är säker på hur de kan integrera spel i undervisningen. Behovet av kompetensutveckling har konstaterats av skolverket som redan till hösten erbjuder viss sådan i relation till digitala verktyg. Gällande företagen som arbetar med spelifiering, levererar de ofta en implementering av projektet som innefattar stöd och utbildning. Se exemplet Botkyrka kommun. För att genomföra spelbaserad inlärning, är det naturligtvis viktigt att förstå hela processen, allt ifrån den teoretiska och pedagogiska biten till den praktiska användningen – både för ärare och elever. Gamification kan verkligen underlätta tvärvetenskapligt lärande och eleverna lär sig tillsammans med lärare och pedagoger i en spännande process.

8. Obekant med teknik

Sjutton procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att de är obekanta med tekniken. Det är okej. Det säger egentligen bara det vi redan vet – att vi behöver göra en insats för att alla lärare och pedagoger som upplever detta kan förflytta sig själva, från att inte våga prova och använda teknik i undervisningen, till att våga. Det är en skyldighet, precis som i alla andra yrken att hålla sig uppdaterad kring senaste forskning och praktik utifrån rådande normer i ett samhälle. Digitaliseringen är här för att stanna, såvida inte elförsörjningen förvinner… Spelbaserad inlärning fokuserar på digitala medier, men sanningen är att vi inte nödvändigtvis behöver nyttja IT för att komma igång med spelifiering och programmering.  Speldesign ett sätt att tänka, ett paradigm. En stor del av detta kan vi öva redan genom brädspel och att träna på att ge instruktioner, att få någon att utföra något annat. När detta medvetandegörs är steget till tekniken sannolikt inte lika långt. Det handlar om att denna grupp av pedagoger behöver förstå bakomliggande processer och relatera det till sådant de behärskar sedan länge. När de känner sig trygga kan de därefter utmanas i att gå vidare till att använda och lära sig nya, digitala verktyg – för att åstadkomma samma resultat. Mer tidsenligt och för att eleverna ska få likvärdiga möjligheter till ett lärande speglat av vår tid.

9. Bristande administrativt stöd

Fjorton procent av de tillfrågade lärarna rapporterade att bristen på administrativt stöd när det gäller spel, appar och IT över lag. Detta är en lednings- och organisationsfråga. Det handlar delvis om resursfördelning men också om att leda pedagogerna i att VÅGA. Att medvetandegöra den egna attityden till det som skall hända. Ledare i skolan kan inte längre acceptera att vi skjuter upp ”saker” för att vi inte kan. Då händer det aldrig. Det är en skyldighet att ledare går först och visar genom att själva använda tekniken, ingen följer en parkerad bil…

10. Bristande föräldrastöd

Nio procent av de tillfrågade lärarna rapporterade en brist på föräldrastöd för gamification i klassrummet. Detta löser vi med en tydlig kommunikation kring mål och resultat. Gamification skiljer sig i alla avseenden ifrån det många av föräldrarna definierar som skola. En definition som baseras på en helt annan skola med ett helt annat uppdrag. Det intressanta är att så stor del av befolkningen har en så tydlig bild av skolans uppdrag, utan att ha någon som helst relation till skolan utöver sin egen skolgång… Därav vikten av information och kommunikation.

Det händer massor, både internationellt och nationellt gällande gamification och möjligheterna att skapa en relevant skola och skolgång för våra barn och unga finns definitivt inom räckhåll. Skolsverige! Jag ber er, våga prova, utveckla och skapa den skola som ger våra barn en fantastisk framtid att gå till mötes! Det innebär en enorm möjlighet till personlig utveckling på samma gång…

Bowes Primary School – ett framgångskoncept

Det första som slår mig när jag tillsammans med ett 30-tal pedagoger från Sverige, gör entré på Londonskolan för de yngre åldrarna (3-10 år) är en oerhört kreativ miljö. Hela skolan andas estetiska skapelser producerade av eleverna, från golv till tak så gott som överallt. Nästa intryck som sköljer igenom hela salen är stoltheten. Stoltheten över läraryrket, över ledarskapet och över det man tillsammans åstadkommit på skolan. När jag frågar rektor under rundvandringen hur de kommit så långt, ger hon mig ett enkelt och viktigt svar, grunden i allt förbättringsarbete.

– Vi vände blicken inåt och granskade helt enkelt vår egen lärmiljö med kritiska ögon för att kunna skapa något riktigt bra. Det gjorde att vi bestämde oss för att överge traditionella IT-salar. Vi ville skapa ett utrymme där lärandet leds av eleverna själva där innovationen och kreativitet är starka drivkrafter. Här ser vi tekniken som ett verktyg för att förstärka inlärningen. Ett exempel på detta är vår kreativa 4D ”iglo” där vi skapar olika scener med ljud och ljuseffekter för att inspirera våra elever till förstärkt lärande.

Skolbesöken under BETT har kommit att bli ett av de mer populära inslagen i arrangörernas Londonpaket kring mässan. Och många av skolorna imponerar, både när det gäller förbättringsarbete kring resultat och kvalitét men naturligtvis också gällande digital utveckling. Skolorna är utrustade med den teknik som behövs och det märks klart och tydligt att undervisningen speglar tillskottet av programmering i läroplanen. Lektionerna är intressanta, eleverna arbetar både enskilt och i grupp och får verkligen tillfälle att träna sin analytiska förmåga. För dagen arbetar de med att koda, pedagogen samlar upp alla och beskriver ett resultat hon vill att de åstadkommer. Eleverna fortsätter att skriva kod, och provar olika lösningar, för att upptäcka att något inte stämmer. De diskuterar i grupp, försöker igen. Då bryter pedagogen passet och vill att alla fokuserar på ett parti i koden för att göra en felanalys, snart är problemet löst och de arbetar vidare i sina grupper. Eleverna har fullt fokus på uppgiften och motivationen fullkomligt äger rummet.

Vi kan lära mycket av att bevista andra skolmiljöer och skolkulturer, något av det vi bör ta intryck av här är stoltheten över yrket och den verkar här komma av att pedogeger och ledning har mycket stor respekt för sitt yrke, skolan som arbetsplats och inte minst över lärandet och barnens utveckling.

 

Glasbergsskolan – en skola i framkant

Det första jag slås av är öppenheten. Inte bara rent arkitektmässigt utan också i välkomnandet jag får när jag kommer in igenom den glasinfattade entrén. En entré som rymmer en del av naturen inom sig, en av väggarna är byggd runt berget som inte sprängts bort utan fortsätter in i skolan som en installation. Det ger vingar åt känslan att begränsningar inte präglar vardagen på Glasbergsskolan, snarare möjligheter. Jag fortsätter upp för en betongtrappa omgiven av glas och stål och dras  mot sorlet av glada röster.

I ett lika rymligt, öppet utrymme intar personalen dagens första kaffe och jag sveps med i sammanhanget. Rakel Cedersjö tar hjärtligt emot mig och visar upp en minst sagt fantastisk undervisningsmiljö, där hon tillsammans med sina elever flyttar mellan den analoga och digitala verkligheten i lärandet. Idag läser och lyssnar eleverna till Robin Hood gemensamt via en projektor, där de efter varje kapitel gör paus för att var och en skriva en mening i ett dokument de alla delar.

– Det är ett bra sätt att få igång skrivandet menar Rakel, eleverna kommer ihåg olika delar av berättelsen och tittar vi på helheten, så har vi efter bara ett par minuter en sammanfattning av hela kapitlet. Att lösa en uppgift tillsammans i ett delat dokument gör att att eleverna kan hämta inspiration av varandras minnesbilder, det blir alltid lättare att komma igång då.

Allteftersom Robin Hood blir djärvare i att lura skjortan av Sheriffen låter jag blicken vandra i en flexibel och tillåtande klassrumsmiljö. Allt är rörligt, allt från möbler till arbetsredskap i form surfplattor. Det finns flera miljöer i ett och samma utrymme att inta och nyttja, beroende på vad som ska göras. Genom de digitala verktygen aktiveras de flesta sinnen och flexibiliteten i klassrummet tillsammans med Rakels ledarskap gör att eleverna håller fokus och arbetar målmedvetet hela passet.

– Det är flera faktorer som påverkar en positiv utveckling och stöttande kultur på skolan berättar Rakel ödmjukt. Dels finns det många fantastiska kollegor som gör väldigt bra saker och som strävar efter ett utvecklat lärande och och professionell utveckling. Det är vad som driver mig också. Attityden att vilja framåt och tro att saker går är väldigt viktig och har jag väl bestämt mig för något så ser jag till att det händer ler Rakel. Ett exempel på skolutveckling som vi ofta glömmer av är vikten av samarbetet mellan pedagoger, både gällande planering men också genomförande av undervisningen.

Med kollegorna Erik Ingebrigtsen och Emil Pedersen arbetar Rakel i ett nära team kring klassen.

– Tillsammans utvecklar Erik, Emil och jag arbetet med eleverna. Vi ser det som en enorm tillgång att vara två lärare samtidigt i gruppen och arbeta parallellt. Ibland kör vi alla 42 eleverna på en gång. Det är en härlig känsla att som team få det att fungera, och det gör det verkligen!

Utöver kollegiet och en allmän inställning av att det mesta är möjligt finns ännu en grundläggande aspekt som gör att skolan ligger i framkant utvecklingsmässigt.

– Det är ledarskapet, vi har en rektor som verkligen agerar i framkant med väldigt spännande visioner för oss alla och verksamheten. Det är mycket avgörande att ha en ledare som visar vägen, går den och tror att vi alla också kan göra det.

Eleverna påverkas av lärarens förhållningssätt

– Om jag vill att mina elever ska ta rollen av producenter på internet och i digitala kanaler då behöver jag gå före och själv producera. I annat fall blir vi alla konsumenter som tar del av olika bitar som att söka fakta exempelvis. Målet är att  eleverna lär sig att upptäcka sin egen förmåga att producera för att lära och som en del av lärandet. De får insikter om att vi faktiskt kan vara med och påverka utvecklingen genom digitaliseringen. Detsamma gäller det formativa arbetssättet som möjliggörs genom digitala lärverktyg. Tillsammans kan eleverna och jag följa utvecklingen och medvetandegöra lärandeprocessen på ett helt annat sätt än tidigare. För att vi som pedagoger ska kunna gå före behöver vi se det ansvar vi har för att utvecklas i yrkesrollen, när vi tar det och vågar ställa alla frågor och söka svaren händer något. Det är något som tar tid, IT är ingen grej vi bara kan kasta in som en isolerad företeelse i vår undervisning. Digitaliseringen behöver bli en självklar del av vår vardag och verktygen användas när de tillför eller underlättar måluppfyllelsen förmedlar Rakel.

Under eftermiddagen tar IKT-caféet plats, en verksamhet som bygger på frågor kollegiet kan tänkas ha när det gäller att digitalisera undervisningen.

– Ett av de viktigaste verktygen vi har som pedagoger idag är att dela erfarenheter, metoder och material. Det kollegiala lärandet, såväl internt som externt, är oerhört viktigt. Jag är inte på något sätt färdig utan ser utvecklingen och att lära mig mer som en del i min yrkesutövning. Jag lär mig ofantligt mycket av eleverna och av det andra kollegor gör. Det är väldigt roligt.

Elevernas uppfattning om digitala och analoga arbetssätt

Att eleverna i klass 5 rosa har en fantastisk inställning, är nyfikna och vill bidra till utveckling, råder det inget tvivel om, när jag ställer frågor är luften full av ivrigt viftande händer och leenden.

– Vi tycker att det är väldigt bra att kunna arbeta med surfplattor när vi ska skriva exempelvis, då kan vi samtidigt jobba med bilder och göra texten fin. Det är också bra att kunna byta arbetssätt, det blir inte kul att använda surfplattan till allt heller. En del saker blir bättre på andra sätt men att blanda är bra.

Det har blivit dags för lunch och när jag lämnar Glasbergsskolan gör jag det med intryck av en harmonisk verksamhet. En harmoni som sannolikt är sprungen ur en fantastisk miljö i kombination med ett visionärt ledarskap. Och naturligtvis en personal som tar ansvar för sitt yrkesutövande och utgör goda förebilder. En skola väl värd ett besök för er som är intresserade av att lära mer och utvecklas.

Ombytta roller på samtidens digitala skolarena

Morgondagens samhällsmedborgare är våra barn. Dina barn, mina barn, våra barn. Vi kan inte med säkerhet fastställa hur ett framtida samhälle kommer att te sig i detalj, men vad vi kan göra är att anta. Vi kan, med säkerhet, anta att den digitala utvecklingen kommer att fortsätta i rasande takt. Teknik och digitala verktyg kommer att bli än mer självklart i vår vardag. Det är anledningen till att dagens pedagoger har ett ansvar för att barn och unga i förskola och skola ska ges möjlighet att arbeta med digitala verktyg. De utgör idag ett demokratiskt verktyg och att inte låta barn använda digitala verktyg för att utveckla sitt lärande borde vara ett brott mot barnkonventionen i vår tid? Särskilt om det beror på att pedagogen eller skolan väljer bort digitaliseringen på grund av ekonomiska hinder eller för att läraren själv saknar intresse och därmed kunskaper…

– Det borde vara en självklarhet att alla lärare och rektorer ser till att kompetensutvecklas digitalt, vi kan inte längre välja ett yrke och tro att det ska utföras på samma premisser som för 20 år sedan, vi har som pedagoger själva ett ansvar för att utveckla vår undervisning tidsenligt. Det ingår i arbetet. Inget förändras egentligen genom att vi i hysterisk takt kastar in datorer och surfplattor i klassrummen, om pedagoger upplever en motvilja utvecklingsmässigt. Då kommer utrustningen inte att användas till annat än planlöst surfande menar Thomas Björklund, förälder och entreprenör med IKT-bakgrund inom skola.

Och vad vi ser, är egentligen något av en kulturkrock, kanske inte bara generationer emellan utan människor emellan. Det finns ju mängder med goda exempel på människor i olika åldrar som visar stort intresse för utveckling och är utvecklingsbenägna oavsett. Och så finns det människor vars personlighet inte attraheras av förändring. Alla dessa människor ryms naturligtvis inom skolans enorma system. Det är bara det att vi inte har ett val. Förändring och utveckling sker i samhället oavsett vilken personlighetstyp vi har. Och nu sker utvecklingen snabbare än någonsin och då blir skolans, rektorernas och pedagogernas förmåga till flexibilitet och anpassning, viktigare än någonsin.

För att skapa en begriplig bild av vad som händer och vad vuxenvärlden, däribland många pedagoger, står inför är Prenskys benämning relevant. Prensky kallar dagens barn och unga ”digital natives” som möter en grupp vi kan kalla ”digital immigrants”, dit många av skolvärldens vuxna kan räknas. Vuxna som har en helt annan bakgrund, med helt andra erfarenheter av lärande. För oss digitala immigranter sker nämligen en differentiering, vi skiljer på lärandeverkligeheter i termer av bra och dåligt. Vi gör detta utifrån våra erfarenheter och traditioner kring inlärning vilket gör att vi tar oss rätten att bestämma vems verklighet som är bra eller dålig, rätt eller fel. Och eftersom vi är vuxna har vi makten att bestämma detta. Detta är sannolikt en bidragande orsak till att dagens debatt om smarta telefoner och datorer i skolan ser ut som den gör.

Vi måste naturligtvis som vuxna ta ansvar för hur och till vad utrustningen används, det gäller inte minst den didaktiska aspekten. Att eleverna har god datorvana innebär inte per automatik att de vet hur datorer kommer bäst till sin rätt i undervisningssammanhang. Det är skolledningens och lärarnas ansvar att planera och genomföra – tillsammans med eleverna. Vi behöver lägga mycket större fokus på socialt samspel, hur vi agerar ansvarsfullt gentemot varandra och naturligtvis tala mycket om och träna elevernas och vårt egna källkritiska tänkande. Vi behöver, i digitaliseringen av samhället och därmed skolan, se till att det som karaktäriserar det mänskliga, nämligen kommunikation och färdigheter i kommunikativ kompetens, inte glöms av i undervisningssammanhang. Att det framför allt inte glöms av i brukandet av internet och sociala medier. Kommunikation kräver lika stort ansvar oberoende fora. Men det finns också ytterligare aspekter skolor och huvudmän behöver tänka till kring. Det gäller helt enkelt de fysiska utrymmen där bildning och kunskap skall utvecklas och frodas. För att värna om människors, både elevers och pedagogers personliga integritet. Det gäller allt från säkerhet på internet till en sådan sak som omklädningsrummen i anslutning till idrottshallar. I och med mobilkameror, utbredd mobbning och kränkningar på nätet borde det väl rimligtvis finnas omklädningsrum, ungefär som provrum i butiker?

Det finns oerhört många goda exempel som visar att den digitala utvecklingen stimulerar socialt samspel och samarbete, att det utvecklar barns och ungas tillit vilket i sin tur stärker självkänslan, det vill säga grunden för lärande och personlig utveckling. För att fler elever i svensk skola ska få uppleva detta krävs att alla som arbetar inom skolan öppnar upp för att våga ifrågasätta och revidera sin yrkesutövning. Det är vår uppgift att släppa våra färdiga bilder av vad det innebär att vara rektor, lärare, pedagog och så vidare, för att kunna byta roller och sätta oss in i hur det är att vara ”a digital native”. Ett sätt är att spela spel med eleverna (eller dina barn) så gör du snabbt erfarenheten av att inte vara den som levererar kunnande. Det öppnar och aktiverar en medvetenhet om vad eleven faktiskt kan. Det blir också tydligt vilka pedagogiska möjligheter spelarenor som exempelvis Minecraft erbjuder för att lära och utveckla färdigheter. Att uppleva ett barns förmågor på en digital arena kan ge dig en helt ny bild av elevens kompetens. Vi talar ofta om elevperspektiv men det vore nog sannerligen nyttigt att oftare inta elevens perspektiv. Byt skor helt enkelt. Det ökar medvetenheten om varför vi tänker och tycker som vi gör.

Hur är det egentligen med digitala verktyg och inlärning?

Forskaren Björn Sjödén har nyligen i sin avhandling konstaterat att elever lär sämre genom att använda datorprogram. I en pilotstudie undersöktes 100 appar i matte och svenska, ca hälften av dem höll så låg kvalitét att forskare aldrig ens skulle överväga att integrera dem som en del i undervisningen. Det kan delvis vara kopplat till det faktum att en stor andel appar tillgängliga på nätet är testversioner som varken ger feedback eller förklaringar till den rätta lösningen på en uppgift. Ofta löser användaren uppgifter på tid men det finns inget utrymme för större förståelse i ett sammanhang menar Sjödén. Via ett pressmeddelande från Lunds universitet förmedlar han följande.

– De flesta digitala läromedel som används i skolor är otillfredsställande och testar endast som kunskap eleverna redan besitter. 

Och det klart, med tanke på hur mycket pengar skolan plöjt ner i olika satsningar för att göra skolan mer digital kan det känna lite snopet att ta del av forskning som påvisar att eleverna inte lär sig mer(!) Detta till trots konstaterar ändå Björn Sjödén ett antal fördelar värda att ta fasta på.

– Digitala läromedel kan ge stora pedagogiska fördelar , så länge de inte utgör böcker på burk som vi sett en hel del av det senaste decennierna. Det handlar om att använda möjligheterna som den digitala formen kan erbjuda. Detta innebär att ge bra feedback , att visa att det finns olika sätt att tänka för att nå ett mål , samt presentera konsekvenser av olika lösningar. Det finns även utrymme att behandla sådant som inte kan påvisas i en bok.

Ytterligare en aspekt Sjödén belyser vid användandet av exempelvis spel i matte är det faktum att engagemanget för att lösa uppgiften ökar, särskilt hos lågpresterande elever. Ett av spelen som prövades handlade om att hjälpa en karaktär i ett spel att lösa olika matematikutmaningar och här blev det tydligt att motivationen ökade.

Så hur går vi vidare nu när vi tagit del av Sjödéns forskning? Jag tror att det är av yttersta vikt att vi fortsätter med utveckling av digitala lärverktyg. Både i form av ramverk som kan fyllas med innehåll men även digitala strukturer förpackade med uppgifter som ger möjlighet till konsekvensanalys och fler lösningar än en, samt ger utrymme för diskussion och feedback. Det är också viktigt att se att enskilda appar inte kan fungera som en helhetslösning. Vi har sett i många reportagen här, att det behövs en strategi och en plan för användningen. Vi behöver, utifrån den här typen av forskning, säkerställa att lärarsverige får adekvat utbildning och fortbildning. Inte endast i hur de använder digitala verktyg, utan i HUR de kan granska och avgöra vilka verktyg som genererar kvalitét i kunskapsutvecklingen och hjälper oss till ett fördjupat lärande.

Vi kan än en gång konstatera att de digitala verktygen i sig inte genererar en allmängiltig lösning vilken garanterar hundraprocentig inlärning och måluppfyllelse, det vore naivt. Om vi däremot tar ansvar för att människan, brukaren, är en del i hur gott resultatet blir så är vi på väg! Vi behöver alla vara överens om att lösningen inte ligger i att lämna en elev med en app eller en lärobok för den delen, för att en kvalitativ kunskapsutveckling ska ske. Det är i interaktion med varandra vi kan forma och fördjupa de inlärningsmöjligheter som finns, oavsett om det sker via en app eller en bok eller på annat sätt. Det kräver ledarskap, det kräver strategier. Och det kräver fokus på pedagogik och didaktik i förhållande till digitala verktyg. Det kräver ett verkligt pedagogiskt ledarskap med fokus på utveckling och omvärldsanalys. Om jag ger en människa en penna i handen innebär det inte per automatik att denna skriver en roman, eller hur?

Så låt oss inte skrämmas eller ryckas med av trender eller forskning för att någon annan säger det, låt oss fortsätta ställa frågor om vad och hur, gärna tillsammans med kollegor och experter som är bärare av olika perspektiv. Låt oss våga lära oss att kritiskt granska för en god utveckling, i vilken skepnad den än må göra entré.

Följ Jan Hyléns reportageserie om digitala verktyg ute i skolorna. Första reportaget hittar du här.

Vinster med IT och digitala verktyg för elever, pedagoger och föräldrar

Barn och ungdomar i Sverige nyttjar digitala medier på internet i allt större utsträckning och alltmer frekvent. Tillgången till internet har som bekant blivit mobil och sitter inte längre fast i en burk på ett skrivbord. Rapporter visar att användningen i de yngre åldrarna ökar, den genomsnittliga internetdebuten sker idag vid tre års ålder. Lärplattorna ersätter i allt större utsträckning datorerna.

Vad är det då barn och ungdomar gör på nätet?

Sociala medier är den vanligaste internetaktiviteten bland tonåringar. Tonåringar utgör också den grupp som digitalt konsumerar nyheter i större utsträckning än tidigare och som har utvecklat en mer positiv hållning till nyheter senare år. Enligt Statens medieråds senaste undersökning påverkar sociala medier hur barn och unga ser på sig själva och hur de kommunicerar bilden av sig själva gentemot omgivningen. De sociala medierna och spel, påverkar också hur barn och ungdomar skapar och upplever sociala gemenskaper i vardagslivet. Det är därför viktigt att vi vuxna förstår vikten av att inte betrakta livet på nätet som något helt åtskilt från ”det verkliga livet”. Barns liv på internet är för dem en del av det verkliga livet, något som föräldrar och pedagoger bör tänka till kring och inte avfärda.

Barn i de lägre åldrarna ägnar sig åt likartade aktiviteter som spelande medan nyttjandet av internet börjar ta tydligare inriktningar när de är 9-11 år. Då inträder en skillnad i flickors och pojkars användande, pojkar fortsätter att spela spel medan flickor ägnar mer tid åt sociala medier av olika slag.

Vad lär de sig och vilka kunskaper tar de med sig till skolan?

Fredrik Sandström undervisar i svenska på Gäddgårdsskolan i Arboga och menar att den ökade nätanvändningen inte med självklarhet leder till att barn och ungdomar blir mer teknikkunniga, att de förstår hur tekniken fungerar och hur samhället utvecklas med hjälp av tekniken.

– När eleverna kommer till oss kan de förvånansvärt lite i förhållande till det vi definierar som en del av den digitala kompetensen, det vill säga praktiska moment som att bifoga filer i mail, skapa strukturer i mappar, och så vidare. Däremot har de ofta utvecklat god reaktions- och koordinationsförmåga, de är orädda i digitala miljöer och vågar prova sig fram även om de inte behärskar ett specifikt verktyg. Barnen testar gärna och mycket. De vill och efterfrågar att få arbeta med text och bild i digitala miljöer. Vidare har intresset för att själv producera material som publiceras på nätet ökat. Här bidrar möjligheten till interaktivitet med en stor portion motivation. Att få respons på något som du själv producerat är spännande, menar Fredrik.

Fredrik Sandström driver själv en inspirationsblogg med fokus på digitalisering och genomför lärarfortbildning.

– Det är oerhört viktigt att lärare inte drabbas av en digital stress där de kastar in olika verktyg som sedan försvinner lika raskt. Vi arbetar för ett fördjupat lärande vilket innebär att det är viktigt att både huvudmän, rektorer och pedagoger ser nyttan i att forma en greppbar och öppen digital struktur, både för administration och lärande påtalar Fredrik. Strukturen behövs för att skapa mening med det vi gör och bör sättas på plats när vi svarat på frågan om syftet med de digitala verktyg vi väljer att använda. Det är oerhört viktigt att vi håller det enkelt och inte fastnar i en administrativ djungel och krångliga verktyg, utan att vi hittar lösningar som fyller den funktion vi vill åt och på så sätt utgör ett stöd och inte blir en börda.

Hur håller vi det enkelt och underlättar då för pedagoger och elever samt deras föräldrar?

– På vår skola har vi samordnat ett system där alla lärare har varsin blogg. Ett stort steg har varit att skapa transparens genom att alla delar sina planeringar och på så sätt både ger och får inspiration kring upplägg och genomförande. Jag pratar ofta ofta om att introducera en till två nya idéer eller arbetssätt per månad för att både lära sig nytt, fördjupa och samtidigt upprätthålla den digitala utvecklingen. Tar vi in för mycket på en gång skapar det en digital stress för både lärare och elever. Det är också viktigt att det vi tar in och provar är kopplat till styrdokumenten så att både pedagoger och elever samt deras föräldrar kan se vinsten med ett visst arbetssätt, fortsätter Fredrik. En av de största vinsterna med digitlaliseringen när det gäller undervisningen är att vi som lärare har så oändliga möjligheter att sätta lärandet i ett sammanhang och på så sätt fånga elevernas intresse direkt. Att introducera ett ämne med ett filmklipp eller en låt kan förändra så mycket för elevens upplevelse av vad de ska lära sig. Eleven skapar en relation till lärandet och har något att hänga upp ämnet på. Detta är bara en aspekt säger Fredrik och ler. Det finns så mycket vi kan göra när vi har implementerat en god struktur för arbetet och verktygen vi väljer att arbeta med, utbrister han glatt.

Här följer Fredriks 10-i-topplista på digitala supertips, hämtade från bloggen, för den som vill komma igång eller prova nytt:

1. YOUTUBE – SPELLISTOR OCH TIDSSTYRDA FILMKLIPP

Skapa ett konto på Youtube (eller använd befintligt Googlekonto) och spara favoritklipp i spellistor som senare kan delas. Filmklipp är fantastiskt effektiv att använda som ingång till olika projekt. En film sätter in lärandet i ett sammanhang på 30 sekunder. Läs mer här om Ingångar och Sammanhang.

Klipp från Youtube kan startas vid önskat läge. Starttiden hänger med i länken. Gör så här: Pausa klippet. Klicka på ”Dela”. Bocka i rutan ”Startar vid” och justera klippets starttid. Kopiera url:en (tiden följer med).

diemauer

2. FOTOGRAFERA MERA – BÅDE LÄRARE OCH ELEV

Ta en bild av tavlan efter en klockren genomgång. Analysera vad som gjorde genomgången bra och använd erfarenheterna till nästa genomgång så att den blir ännu bättre. Om någon elev är borta vid genomgången kan eleven ta del av den genom att titta på bilden. Dokumentera elevernas lärande med fotografier. Eleverna kan själva fota hela processen, från tanke till färdig produkt. Går att använda i alla ämnen.

3. PUBLICERA ELEVEXEMPEL

Använd elevernas texter i undervisningen. Låt eleverna bedöma varandras texter, leta efter goda exempel och saker som kan utvecklas. Ett roligt sätt är att låta eleverna gissa vem som har skrivit vad (Läs Gissa författaren). För att göra det enkelt kan texterna publiceras i ett vanligt Googledokument. Där kan eleverna kommentera valda delar på ett enkelt sätt.

4. SKAPA INDEX I GOOGLE DOKUMENT MED HJÄLP AV BOKMÄRKEN

För att lätt hitta till rätt del i dokumentet kan ett index skapas längst upp i dokumentet. Exempel här
index

5. TILLÄGG I WEBBLÄSAREN – SPARA LÄNKAR PÅ ETT SMART SÄTT

Använd ”Tillägg” i webbläsaren. Gå in på Chrome Web Store och välja ut några tillägg, till exempel Pearltrees och Pinterest som sparar länkar med hjälp av ett knapptryck. Tilläggen hamnar vid sidan av url-fältet.

tillagg

6. SPELA IN ELEVERNAS TAL

Alternera skriftliga uppgifter med muntliga. Clyp löser detta med ett knapptryck! Dela länken till den färdiga inspelningen. Inga filer som ska skickas. En liten film om Clyp finns här

7. SKAPA SKRIVSTÖD MED TABELLER

Eleverna behöver stöd i sitt tänkande och skrivande. En enkel tabell kan synliggöra strukturen och ofta vara mer effektiv än en lång (skriftlig eller muntlig) instruktion. Läs mer här
novellens-delar

8. RUBRICERA LEKTIONEN ELLER SKAPA EN KITTLANDE FRÅGA MED ROLIGA TYPSNITT

Skapa en passande rubrik till lektionen/projektet eller skapa en utmanande fråga. Texten kan skrivas in iwww.flamingtext.com för att göra det lite snyggare, roligare och mer inspirerande. Läs mer här
loggor

9. ANVÄND BILDER SOM UNDERLAG – BILDSÖK

Använd bilder av aktuella och historiska händelser, slumpmässigt utvalda människor och platser som utgångspunkt för… vilka uppgifter som helst. Bilddagboken går att utforma och variera hur mycket som helst. Läs mer här

10. SKAPA BILDER SOM SYMBOLISERAR LÄRANDET

Canva är lika kraftfullt som enkelt. Med några få knapptryck kan en bild för ett helt projekt skapas. Bilden ger stöd, inspirerar och väcker tankar. Läs mer här eller titta här på några exempel skapade i Canva:
canvatips

Hoppas att några av tipsen kan vara något för dig och dina kollegor att komma igång med! Lycka till! Bloggen hittar ni till här.

 

 

En klass i rörelse!

Struktur är grunden i rörelsen framåt. För att utveckla behöver vi veta vart vi är på väg och vara medvetna om vilka nuvarande system vi arbetar utifrån. När ramarna finns kan vi lugnt arbeta vidare och skapa nytt. Ungefär så sammanfattar Tobias Israelsson sitt arbete med klass 3 eller Lillehammer som klassen heter på Prolympia, skolan med idrottsprofil i Jönköping. I Lillehammers klassrum är digitala verktyg och arbetssätt en självklarhet och på klassens blogg dokumenteras allt som görs. Bloggen är flitigt använd och innehåller massor av spännande och intressanta produktioner,i form av bild, text, ljud och film. Där ges också feedback på utvalda moment som alltid har en tydlig koppling till läroplanen.

-Eleverna ger varandra feedback med utgångspunkt i ett formativt synsätt, saker de tycker är bra och något de hade önskat mer av. Aktiviteten bubblar och eleverna tycker att det är både roligt och lärorikt att få arbeta med feedback och utvärderingar, förklarar Tobias. Delaktigheten och sammanhanget som digitaliseringen lägger grunden för, gör att elevernas motivation för skolarbetet ökar. Det är tydligt eftersom de många gånger arbetar vidare hemma.

Digitaliseringen bidrar till att verkligheten är närmare skolan nu än var den var för bara några år sedan, fortsätter Tobias och berättar om ett lyckat och roligt projekt eleverna genomfört tillsammans med honom.

– Vi gjorde ett antal intervjuer med kända fotbollsspelare ur allsvenskan, därefter skrev vi reportage och bloggade vi om hela processen. Intervjufrågorna förberedde vi ordentligt tillsammans genom diskussioner och samtal i klassen efter att vi fått kontakt med spelarna och bokat in tider för samtal via Face Time. Därefter förberedde vi samtalen i klassrummet, hur vi skulle sitta, vem som skulle säga vad och så vidare. De inspelade samtalen publicerades sedan som en del av intervjumaterialet på vår blogg. Eleverna tyckte självklart att det kändes fantastiskt att via Face Time få både se och tala med kända fotbollsspelare, ler Tobias. Bloggen har som mest haft 13000 läsare, vilket naturligtvis skapar enorm motivation hos eleverna att fortsätta skriva och producera material.

Överlag tycker sig Tobias se att eleverna behärskar fler färdigheter snabbare i fotspåren av digitaliseringens framfart. Han ser också att de digitala verktygen och metoderna gör att han som lärare får bättre överblick – både gällande elevernas faktiska kunskaper men även i klassrumssituationen, under pågående arbete.

– Det är så mycket enklare att samla ihop alla, att skapa fokus, kring en uppgift eller ett moment vi genomför. Vi stannar upp, diskuterar, fortsätter producera och alla är med. Det är så tydligt när jag som lärare har en coachande roll i förhållande till eleverna som producenter. Samtalet, dialogen kring vad vi gör, hur och varför är fortfarande helt centralt. De digitala verktygen effektiviserar arbetet och gör att vi kan fokusera bättre och vara kreativa i våra lösningar. Det låter kanske motsägelsefullt men en av framgångsfaktorerna med digitaliseringen i vårt klassrum är att vi har en väldigt tydlig struktur för hur vi arbetar med verktygen. Det föder kreativitet.

Lillehammers klassblogg kan du ta del av här.

 

 

QR-koder skapar spännande utmaningar i lärandet

För något år sedan förändrade de båda pedagogerna Emmie Törneryd och Pernilla Andersson sin egen och barngruppens vardag radikalt. Från att ha arbetat med appar till stor del, ville de påverka innehållet, ha bättre koll på vad barnen faktiskt gjorde i användandet av surfplattorna samt hitta nya former för digitala arbetssätt.

– Det gjorde att vi vill flytta fokus från att barnen ofta blev konsumenter till att de skulle upptäcka glädjen i att lära sig söka information. Vi kom fram till att QR-koder kunde vara en användbar metod för att ta till sig information, utifrån detta startade vi ett lokalt projekt på förskolan Tornet i Karlshamn, där vi arbetar. Vi började helt enkelt med att barnen fick till sig mindre uppdrag att utföra via QR-koder. När vi gör QR-koderna kopplar vi ofta filmer från UR till de olika områdena, men även egna produktioner i rörlig bild. Via Youtube skapade vi en egen kanal som var tillgänglig för oss och föräldrarna till barnen i gruppen.

Det finns många vinster med QR-metoden, inte minst för barn med annat modersmål än svenska.

– Det gav oss möjlighet att arbeta på barnens modersmål, återigen med hjälp av UR. Det gjorde att vi kunde producera en film på flera språk som barnet kunde se när som helst, tillsammans med mamma och pappa eller på egen hand, på modersmålet och på svenska. Barnet kunde se och höra samma saga berättas om och om igen på båda språken och på så sätt aktivt påverka inlärningen. Ett av barnen som kom till oss hade mycket god hjälp av QR-koderna inför skolstarten som väntade. QR-koderna innebar tillgång till svenska språket och hemspråket parallellt vilket gjorde att hen vågade delta mer och mer aktivt i uppdragen. Övriga barn i gruppen fick också en förståelse för att det finns andra språk och vad det innebär att ha tillgång till flera språk. Det var en enormt positiv upplevelse och vinst för oss alla. Språkutvecklingen gick mycket snabbt, berättar Emmie och Pernilla.

Ytterligare en vinst är att QR-koderna gör det enklare att få med sig hela gruppen på uppdraget eller det som diskuteras, eftersom barnen interagerar med uppgiften. Det händer något oväntat i och med att de upptäcker QR-koden och har lärt sig att det är något spännande på gång.

– Det ökar motivationen och föder en förväntan av positivt slag fortsätter Emmie.

QR-koderna kan dyka upp på en skogspromenad hängandes i ett träd och uppdraget kan då vara kopplat till matematik och tal, exempelvis att hämta fem kottar och lägga dem på rad, att ställa sig bakom eller framför något och så vidare. Pernilla och Emmie betonar vikten av att barnen väljer när de vill arbeta med surfplattor, de ligger framme som ett bland många alternativ och det är aldrig någon hets kring detta, att de måste arbeta.

– Surfplattorna är ett material bland många som barnen kan välja mellan, precis som duplo, böcker eller att måla. Vi tar även med plattorna ut och har dem i utemiljön som ett redskap. Det hänger QR-koder på gården också  vilket gör det extra spännande att upptäcka miljön. Vi får ibland frågan om barnen endast sitter med surfplattor sedan vi drog igång det här projektet i barngruppen, men så är inte alls. Tekniken är verkligen integrerad som ett arbetsredskap och ett val bland andra, där vi varierar aktiviteter, precis som alltid, berättar Pernilla.

En metod som inspirerar kollegiet och har skapat nya möjligheter

– När vi berättade om vårt arbete med QR-koderna, vilka vinster vi upplevde och de färdigheter vi såg att barnen utvecklade både i grupp och individuellt, kom frågorna om var kollegorna kunde ta del av materialet. Feedbacken var enormt positiv och behovet av något nytt och spännande i metodväg som så tydligt gick att koppla till läroplan och mål, blev verkligen påtagligt. Inledningsvis fokuserade vi mest på att berätta att det går att sätta ihop det mesta själv, efter ett tag insåg vi att det verkligen fanns ett behov av ta del av färdigt material med koppling till styrdokument. Det gjorde att vi hittade en form och paketerade våra QR-koder, på kuppen har vi startat eget företag och lärt oss mycket i rollen som producenter. Vi trodde nog aldrig att vi skulle landa i eget företagande från början, och att få leda, driva och utveckla Törnands Leaarning Items, känns fantastiskt ler båda två. Produkten består nu av ämnesplanscher med vardera 99 QR-koder och tillhörande 99 filmer. Allt material är knutet till styrdokumenten och första planschen, som den kallas, baseras på matematik. Huvudkaraktären i filmerna är en handdocka vid namn Kimmie Kameleont, som barnen endast möter i det digitala rummet. Dockan levererar uppdrag kopplade till det som annars görs i verksamheten, när det gäller olika områden som matematik, språk och övriga ämnen.

QR-koderna lär att lära

– Vi har ändrat förhållningssätt till vårpedagogiska vardag som nu handlar mycket mer om att upptäcka tillsammans med barnen. Det handlar om att söka svar, inte att ge svar som vi nog arbetat mer med tidigare. Det gör ju hela uppdraget mycket mer intressant – både för oss och för barnen i gruppen. På frågan om vilka färdigheter barnen tillägnar sig genom att arbeta med QR-koderna är både Pernilla och Emmie eniga.

– Barnen tränar förmågan att ställa frågor, att våga komma med egna förslag, idéer, funderingar och tankar. Men också kunskap kring matematik, antal, form, läge, mätning, tid och så vidare. Framför allt är målet att barnen ska bära med sig en känsla av igenkänning när de går vidare till skolan. Att steget inte blir så stort eftersom de utmanats i att resonera sig fram till möjliga lösningar och svar redan i lägre åldrar. Vi vill starta det livslånga lärandet mer medvetet tidigare. Vi vill att barnen ska uppleva att de kan påverka sin inlärning genom att söka information och vara medskapande i lösningen, att lita till sin egen förmåga.

 

 

Så skapar rektor Malin Frykman en skola som lever med sin samtid

När Malin Frykman för ett par år sedan tog över rodret på Munkegärdeskolan utanför Kungälv, var det med stort engagemang och tydliga visioner. För Malin och den organisation hon leder, är fokus inställt på att skapa en skola som lever med sin samtid. Här står lärandeprocessen alltid i centrum och de digitala verktygen som används bidrar till att utveckla, ett för dagens samhälle, relevant lärande.

Hon definierar uppdraget som rektor i termer av att leda och förändra processer med syftet att lära sig att lära. Malin är mycket tydlig i sitt budskap kring digitalisering – att utveckla elevernas digitala kompetens är ingen valmöjlighet utan ett av skolans viktigaste uppdrag. Det är full fart framåt och jag lyssnar till hennes mycket intressanta definition av rektorsuppdragets många delar i förhållande till utveckling, både i skola och samhälle.

Skolutveckling och förändringsarbete ur ledarperspektiv

Skolutveckling innebär att tillsammans med andra skapa den skola som lever med sin samtid. Det handlar om att lära elever att lära, att hitta former för att lära i hela organisationen. Det handlar även om att leda lärarnas lärande igenom den processen så att skolan verkligen blir en plats för lärande, för alla som är en del av organisationen.

-Att leda förändringsprocesser är otroligt spännande och utmanande och skolutveckling i sig är en enda stor förändringsprocess. När jag leder förändringsprocesser är det av oerhört stor vikt att mina medarbetare vet vad vi gör, vart vi är på väg och hur vi ska ta oss dit. Vårt ”hur” kommer att förändras under resans gång men att återkoppla till visionen, till de byggstenar vi har för att ta oss till vårt mål är av oerhört stor vikt. Det får inte bli en massa stuprörsprocesser. De små enkla återkopplingarna jag kan göra som ledare med hjälp av digitala verktyg, men även snabbt samla in feedback genom, är otroligt värdefulla när jag leder förändringsprocesser.

Lärande och digitalisering

-Digitaliseringen är ju något som alla skolor arbetar med eller i förhållande till, på olika sätt. För mig som rektor handlar det om lärande i en digital värld, det handlar inte om digitaliseringen i sig, som något fristående. Digitaliseringen av skolan har inget egenvärde, det handlar fortfarande om att lärandeprocesserna ska stå i centrum, inte de digitala verktygen.

-Skolans huvuduppdrag är att förbereda eleverna för ett livslångt lärande och i detta kommer lärandet i en digital värld in väldigt naturligt. Demokratiprocessen blir mycket central i detta, vill vi påverka, vill vi förändra, vill vi ha möjlighet att skapa och sprida våra egna åsikter så är digitala nätverk otroligt viktiga och att vi kan hantera dem och använda dem. Det handlar då också om att vi utvecklar en hög grad av informationskompetens och källkritiskt tänkande, fortsätter Malin.

-När lärare ska komma igång att använda digitala verktyg i lärprocessen är det viktigt att välja några få verktyg att börja med och gå på djupet med. Många lärare som får tillgång till digitala lärverktyg börjar ofta med ett stort antal olika verktyg och blir ytligt kunniga i dem – som ett bi som flyger från blomma till blomma utan att stanna upp. Detta kan skapa onödig stress och ger inte den djupa lärprocess, varken hos sig själv eller hos eleverna, som behövs resonerar Malin. En viktig aspekt i utvecklingen är alltså att välja ut ett begränsat antal verktyg och gå på djupet med dem, utforska dem som lärare. Integrera dem sedan i undervisningen så att det blir tydligt varför just dessa verktyg används, förmedla det sedan pedagogiskt.

Skolans organisation bortom nuvarande horisont

-När jag tänker på framtidens skolor förväntar jag mig en större flexibilitet, vi har gått ifrån det åldersbundna i större utsträckning. Vi kommer sannolikt att ha en annan syn på tidsbundna aspekter i form av uppluckrade terminssystem, lärandet pågår hela tiden. Jag tänker mig en skola med större valmöjligheter, att vi kommer att ha en gemensam bas kring, språk, problemlösning och matematik där undervisningen inte är lika ämnesbunden som idag. När eleven går in i skolsystemet vilar grunden på denna gemensamma bas, för att sedan välja ämnen där det finns ett genuint intresse att bygga den framtida kompetensen på. Det förutsätter att vi kommer att arbeta i mindre lärgrupper, som kanske ligger delvis utanför skolan men naturligtvis också i skolan. Jag tänker mig en lärande verksamhet som är igång både dag och kväll, anpassad utifrån individers behov och förutsättningar, där fritiden finns med. Jag ser också en tätare kontakt med näringslivet runtomkring.

Följ med Horisonten till Munkegärdeskolan i höst och ta del av organisationens förändringsarbete och olika utvecklingsprojekt direkt i klassrummet. Bland annat har skolan startat en Hackerklubb för år 7 och 8, där eleverna får lära sig mer om programmering och digitalt skapande för att öka förståelsen och intresset för teknikens roll i samhället.

Malin Johansson medvetandegör inlärningsprocessen genom digitala verktyg

Att digitaliseringen är en trend som påverkar vårt samhälle, vår vardag och inte minst skolan är de flesta av oss överens om. Malin Johansson på Kastellgårdsskolan i Ytterby är en av de pedagoger som valt att utveckla sin undervisning så att teknik, kreativitet och digitala verktyg har en alldeles självklar plats i skolvardagen. Ett förhållningssätt som skapar skillnad i elevernas upplevelse av sitt eget lärande. För närvarande arbetar Malin med elever i åk 2.

-Ämnesböckerna vi skapar utgör en bra dokumentation för vårt arbete gällande kunskapsmålen. Det är ett utmärkt undervisningsmaterial som vi både kan gå tillbaka till för att repetera men också arbeta vidare med och utveckla.

Möjligheten att föra in digitala verktyg i undervisningen, skapa en tydlig struktur och kommunicera en röd tråd i arbetet, gör att eleverna når medvetenhet om lärprocessen på ett helt annat sätt än tidigare berättar Malin:

– Ett exempel på detta är projektet med tema vänskap, där barnen dels fick titta på filmerna om Ugglan och kompisproblemet och dels diskutera innehållet. Därefter delades de in grupper, vilka fick varsitt citat ifrån de olika filmerna. Uppgiften var att sätta upp en teater baserade på citaten. De fick själva bestämma hur de skulle bygga upp sin teater, fördela rollerna, bygga upp en scen och hur det skulle se ut.  Detta i sig är inte en ny metod men det som har förändrats i arbetssättet, är att vi nu använder rörlig bild som verktyg för dokumentation och redovisning. Med hjälp av surfplattan spelas arbetsprocessen in.  Eleverna har möjlighet att filma om och om igen vilket gör att de själva kan reflektera över vilka förändringar som behöver göras innan de känner sig klara. Malin kan närhelst hon önskar gå tillbaka till filmerna eleverna gjort för att koppla ihop och aktualisera olika arbetsområden som berörts under läsåret.

Nyfikenhet och entusiasm präglar Malins lektioner i och med att hon kan ta till vara olika sätt att lära samt möta specifika individuella behov. Att eleverna får känna att de kan är mycket viktigt för att de ska ta nästa steg och vilja utvecklas menar hon:

-Genom de digitala verktygen får de en förståelse för helheten i en kreativ process och kan gå tillbaka och diskutera de olika stegen i inlärningsprocessen av ett moment. De kan också förklara och visa för någon annan hur de gjort och vad de lärt genom sitt egenproducerade material. Det skapar självförtroende och motivation och gör att uppgiften känns relevant.

Det digitala skapandet tydliggör den egna utvecklingen på vägen mot de mål som så småningom ska nås. Det är till oerhört stor hjälp att kunna arbeta så här menar Malin:

-Både eleverna och jag som pedagog får bättre överblick och är medskapande i det vi gör – inflytandet ökar och ansvarskänslan likaså. Ta till exempel utvecklingssamtalen. Jag funderade mycket kring hur eleverna kunde bli mer delaktiga i detta moment. Tillsammans fattade vi beslut om att de själva skulle hålla i en del, nämligen att visa och berätta för sina föräldrar om sina digitala produktioner. Det är så mycket enklare och mer intressant än att jag rabblar vilka mål vi arbetar med. Det visuella tydliggör.

Det händer att föräldrar något oroligt reflekterar över risken att barnen blir passiva och isolerade i sitt arbete med datorer och surfplattor, ler Malin:

– Att eleverna har en egen platta betyder inte att de arbetar på egen hand. Tvärtom hävdar hon, surfplattorna gör att eleverna oftare arbetar tillsammans i par. Varje vecka blir det nya arbetskonstellationer vilket också gör att vi tränar andra färdigheter medvetet. Samarbetsförmåga, flexibilitet, förmågan att lyssna och föra diskussioner är kriterier vi behöver ha för att bli framgångsrika i det framtida arbetslivet. Att träna på detta redan i tidiga år underlättar för oss på sikt. Dessutom varvar vi rytmik, sång, musik och rörelse med teknisk produktion under lektionerna, eftersom det stimulerar den kreativa processen och är grunden i lärandet från början.

I digitaliseringsprocessen är det oerhört viktigt att som pedagog vara öppen för en roll i förändring och att våga prova nya arbetssätt. Det är av stor betydelse att vi skapar en väl genomtänkt plan för det digitala och kreativa arbetet och sedan arbetar efter den, på så sätt blir det tydligt för våra elever vad de ska göra och varför vi arbetar som vi gör. Elevernas avstånd till tekniken och vad som erbjuds i den digitala världen är många gånger mycket kortare än vårt. Det har gjort att lärarrollen mer och mer handlar om att lära ut erfarenhetsbaserade strategier för nyttjande.

För att möjliggöra att digitaliserat arbetssätt diskuterar Malin vikten av ett gott samarbete mellan skolledning och pedagoger:

-Det är viktigt att vi har förståelse för vad det innebär att digitalisera undervisningen. För det krävs både ett intresse från skolledningens sida om hur vi ska förändra arbetssätten i en sådan riktning och förståelse för att det är en tidskrävande process till en början. Ytterligare en aspekt är fortbildning. Vi behöver ta ett samlat grepp, både skolledare, pedagoger och fritidspedagoger bör delta i fortbildning som ges för att diskutera hur vi ska implementera de enorma möjligheter digitaliseringen för med sig. Jag tror att det måste finnas en tydlig plan för pedagoger att hålla sig efter, men det är så klart viktigt att alltid hitta sitt eget sätt att nå ut med det till eleverna för att det ska ge resultat. Det är både roligt och inspirerande att få vara en del av- och en motor i den digitala utvecklingen. Du kan verkligen skapa skillnad i din och dina elevers vardag, nu och i framtiden.

Maria Johns skapar lust att lära genom det verklighetsnära

En alltmer digitaliserad undervisning skapar verklighetsnära upplevelser hos eleverna. Uppgifter som omsätts till produktioner i form av bloggar, podcasts och filmer väcker engagemang och motivation. Genom interaktiva digitala miljöer skapar eleverna inte bara ett resultat för läraren att bedöma och examinera, utan även för signifikanta andra i omgivningen, nämligen klasskamrater vänner och föräldrar.

– Detta gör att du anstränger dig lite extra, eftersom du har som mål att en större publik ska interagera med det du bloggar om. Det gör att själva uppgiften, nämligen att läsa en roman, uppfattas som lätt och roligt. Det menar Maria Johns, gymnasielärare i språk sedan 15 år. Horisonten har träffat henne och fått en inblick i hur hon arbetar för att väcka motivation och engagemang hos sina elever. Och resultatet är inspirerande!

Under senare år har Marias elever i svenska och svenska som andraspråk fått ta sig an romanläsning och språkhistoria genom att skapa bloggar och podcasts: – Vi har exempelvis arbetat med veckans romanfråga, där eleverna bloggar utifrån aktuell frågeställning, både ger och får kommentarer på blogginläggen vilket sätter igång ett samtal och ett engagemang hos de allra flesta. Maria ser också en positiv utveckling för de elever som på lektionerna är av det tystare och kanske blyga slaget. Plötsligt tar de sin plats, vågar uttrycka sig och delger sina reflektioner utan rädsla för att tala inför en grupp. Framförallt har intresset för att blogga också väckt läslusten till liv. Det är en stor vinst för de som är ovana vid att läsa, fortsätter Maria hängivet.

Ett annat exempel vi får ta del av är podcasts om språkhistoria som verkligen engagerat. Hon menar att många elever är trötta på traditionella prov och inlämningsuppgifter. – När de får leva sig in i andra roller som programledare, ämnesexperter, forskare, journalister etc. vaknar engagemanget och motivationen för att lära sig mer om ett ämne som annars får de flesta tonåringar att drömma sig bort, ler Maria. Slutprodukterna blir riktigt bra och som lärare får jag möjlighet att följa hela produktionsprocessen, allt från research och källor till färdig produkt. Elevens inlärningsprocess dokumenteras tydligare med hjälp av de digitala verktygen där allt finns bevarat, både för eleven och mig att återvända till. Detta leder till en bättre och mer säker formativ bedömning menar Maria. – Vi ser också utvecklingen över tid hos varje individ.

Så vilka är då utmaningarna med att jobba mer digitalt? Marias erfarenhet visar att tillgången till teknik och fungerande nätverk på skolorna ibland brister och även om Sverige är ett land där många har tillgång till datorer och internet hemma kan vi inte förutsätta att det är så för varje elev. – De som har egna datorer tar med dem till lektionerna och vi drar stor nytta av dagens smarta telefoner. Det är nyttan med dem som verktyg ska vi fokusera på i skolan, menar Maria. Självklart finns aspekten av att eleverna genom sina mobiler har ständig tillgång till sociala medier, vilket kan stjäla uppmärksamhet, men det är något vi får lära oss att leva med. Vi fattar gemensamma beslut i klasserna om hur de ska användas, när det är ok och inte. Totalt förbud inskränker ju möjligheterna med verktygen en smart telefon erbjuder så det är inte en väg vi ska gå. De flesta av oss har kalendern i mobilen, miniräknare och internet. Det är ju funktioner vi behöver och har stor användning av i skolan. Hur gör vi vuxna på våra arbetsplatser? Vi skulle aldrig acceptera ett totalt förbud eller hur?

Ett framgångsrecept Maria tror på när du som lärare vill arbeta digitalt är att hålla det hela enkelt, att se eleverna som en tillgång i kunskapsprocessen och att lösa saker tillsammans:

-För mig handlar formen för undervisning mycket om att relatera till ungdomars vardag, att förstärka sådant de är bra på och belysa det. Exempelvis datorer, teknik, sociala medier och bloggande. De flesta av dem jag möter under gymnasieåren kan de här miljöerna och verktygen utan och innan, jag utgår helt enkelt från deras vardagliga användning av digitala medier för att planera undervisningen. Resultatet visar att det är klokt eftersom det skapar entusiasm för uppgifterna. Jag är känner ingen rädsla att visa eventuella brister i kunskap gällande teknik och digitala verktyg. Tvärtom är jag öppen för att lära mig av eleverna och tillsammans löser vi det som behövs. Många gånger tror jag att detta är ett scenario som skrämmer en del kollegor i kåren. Mitt tips är att släppa rädslan och öppna upp för att lära – det skapar verkligen ett engagemang hos eleverna, att få visa vad de kan och bidra till en konstruktiv, användbar lärmiljö för alla, elev som lärare. Jag är trygg i mina ämneskunskaper och tar själv ansvar för att hålla mig uppdaterad vad gäller relevant forskning, både ämnes- och metodmässigt. Här hämtar Maria inspiration från forskare som Gibbons, Meestringa och Hajer med syfte att utveckla språkinlärningen hos eleverna – en viktig faktor är genreträning och det gemensamma skapandet av texter, något som gynnas av de digitala medier Maria och hennes elever använder eftersom de sporrar till interaktivitet.

På frågan om hur den digitala undervisningen ska utvecklas vidare svarar Maria självklart och entusiastiskt att hon kommer ta fasta på bloggkonceptet för hela kurser, inte endast delkurser:

– Det kommer även att underlätta administrativt eftersom allt material för en hel kurs finns på ett och samma ställe och vi slipper borttappade lösblad och inlämningsuppgifter som kommit på avvägar ler Maria. I det digitala rummet bygger vi nuet men också framtiden som vi ännu inte ser, det är en oerhört spännande resa mot nya vidder med en annan generation än den egna.

Följ med Horisonten till Marias klassrum i höst och möt hennes elever, där tar vi del av deras arbete med nya intressanta digitala produktioner. När vårt samtal är över känner jag mig hoppfull över alla er engagerade lärare därute som verkligen brinner för att möta elever där de befinner sig och som ser möjligheter med att utvecklas vidare tillsammans!