Digitala uttrycksformer och skapande i förskolan – Work in Progress

Karin Anderssons röst ljuder av skärpa och glöd. Hon är snabb i tanken och gör knivskarpa analyser när vi talar digitaliserat lärande och skapandeprocesser.

Med snart 20 års erfarenhet som pedagog i Härryda och Mölndal har hon skolats i två olika förhållningssätt gällande digitalisering av kommunernas förskoleverksamhet. I ena fallet gjordes satsningen på tekniken och verktygen primärt, medan implementeringen i andra fallet handlade om kompetensutveckling först, teknik och verktyg därefter.

Den som nu eftersöker rätt eller fel i något av sätten att förhålla sig kommer möjligen att känna ett sting av frustration… Karin har nämligen, genom att göra och prova båda sätten, kommit fram till att det inte finns något rätt och fel i en sådan här omvälvande process. Frågan är komplex och handlar om så många fler faktorer än turordning menar hon.

– Om vi tittar på programmering som är på väg in i läroplanen så när jag en övertygelse att kompetensutveckling är viktigt för att pedagoger både inom förskola och skola får en slags grundplåt i förhållningssätt. Här behöver vi ta ett samlat grepp och jag tror på direktiv kring detta. När det gäller det allmänna digitaliseringsflödet behöver alla som verkar som pedagoger frångå idén om att kunna behärska alla verktyg innan de ska användas tillsammans med barnen, eller för all del eleverna högre upp i åldrarna. Det enkla svaret på varför det är en framgångsfaktor att släppa kontrollen är att utvecklingen går så enormt fort. Utbudet på appar och pedagogiska, digitala verktyg växer och det går helt enkelt inte att lära sig hur allt fungerar. Skulle vi göra det är det redan nästa version eller nästa verktyg som gäller. Vi behöver helt enkelt omdefiniera uppdraget som pedagoger i det här fallet och framförallt behöver vi ha ett öppet sinne och betrakta oss själva som lärande tillsammans med barnen.

Vi stannar upp i vår livliga engagerade diskussion och reflekterar över vad detta faktiskt innebär. För min del får jag backa till början av vårt samtal. När jag frågade Karin om jag vi kunde ses för en intervju kontrade  hon omedelbart på Messenger:

– Gärna! Varför inte?! Men Annica, jag är långt ifrån att vara proffs elller ens särskilt kunnig, men tillsammans med barnen och mina ljuvliga kollegor är jag MODIG och vi får testa oss fram!! Det är så vi lär oss! Jag vet att en del är kritiska till ett sådant här förhållningssätt. Förskola och skola ska vila på beprövad erfarenhet. Det i sig är ett komplext förhållande eftersom digitaliseringen fortfarande är så färsk och rör sig så snabbt framåt utvecklingsmässigt sett…

Det är just modet, och kraften i modet som skapar energin inom Karin, slår det mig. Hon är som en vulkan, fylld av idéer som spränger fram. Istället för hinder ser hon möjligheter i det mesta.

– När vi gjorde film och testade filmproduktion med Green Screen laddade jag ner appen två dagar innan filmen var klar och publicerades. Jag köpte helt enkelt ett grönt tyg på loppis, lät barnen trycka och testa alla funktioner och observerade dem och verktygen. Vi har ingen studio utan använde en övervintrad overheadapparat som ljuskälla skrattar Karin. Du vet, fortsätter hon, nöden är uppfinningsrikedomens moder el något åt det hållet. Det är typiskt oss. Vi kan inte men vi gör det ändå berättar hon med både stolthet och glädje i rösten.

Det finns något mycket viktigt i detta. Viljan att prova, viljan att leda och styra sin vardag och skapa sin verklighet. När den är stark försvinner hindren. Eller de får i alla fall mindre utrymme. Är det något som verkligen lyser igenom hela Karins pedagogiska profil och mänskliga varande är det just den starka drivkraften att utforska. Det är den som ligger till grund för att intresset kring filmskapande och digitala uttrycksformer tog sådan fart för alla dessa år sedan.

– Den största skillnaden sedan digitaliseringen satte fart är ju att vi alla, pedagoger som barn får möjlighet att anta producentrollen i lärandeprocessen. Ett tillskott i det livsånga lärandet som förskolan i mångt och mycket lägger grunden för. Vi har ju alltid haft ett stort mått av skapande verksamhet och med Maker och digitalisering har vi utökade möjligheter att blanda in fler material och fler processer. Många när kanske åsikter om förskolan och ser den som en pysselverkstad men så ser det verkligen inte ut. Förskolan är ofta en progressiv verksamhet som går först och lägger grunden för att lära genom livet, inte bara i skolan. Vårt förhållningssätt vilar på F A I L – First Attempt In Learning, ler Karin. Det handlar inte bara om att barn ska ha vissa ämnesinriktade isolerade kunskaper utan att de ska lära sig ett förhållningssätt till livet som de kan ha med sig alltid och som gör dem till nyfikna individer som är beredda att utmana sig själva och den värld de lever i.

Karins tips till de som inte ännu kommit igång med Maker och filmskapande men där verktygen ligger och samlar damm.

– Sätt dem i händerna på barnen och be dem visa vad de brukar göra hemma i de fall de har tillgång till plattor eller datorer. Just nu arbetar jag i en kommun som verkar för transparens, vilket i sig föder en delakultur. Vi får och ger varandra massor av inspiration och idéer som vi sedan provar tillsammans med barnen. Det är en fantastisk form av kompetensutveckling. Sök efter nätverk i den egna kommunen, skulle det inte finnas – starta egna. Vi delar mycket genom olika grupper i sociala medier och det ger oerhört mycket säger Karin.

Här bryter vi vårt samtal men endast efter att vi bokat in ett nytt spännande möte. Då kommer vi att diskutera förskolans framtid och entreprenörskap i förskolan. Håll utkik på www.horisonten.io – fler spännande reportage är på G.

 

 

 

 

Bowes Primary School – ett framgångskoncept

Det första som slår mig när jag tillsammans med ett 30-tal pedagoger från Sverige, gör entré på Londonskolan för de yngre åldrarna (3-10 år) är en oerhört kreativ miljö. Hela skolan andas estetiska skapelser producerade av eleverna, från golv till tak så gott som överallt. Nästa intryck som sköljer igenom hela salen är stoltheten. Stoltheten över läraryrket, över ledarskapet och över det man tillsammans åstadkommit på skolan. När jag frågar rektor under rundvandringen hur de kommit så långt, ger hon mig ett enkelt och viktigt svar, grunden i allt förbättringsarbete.

– Vi vände blicken inåt och granskade helt enkelt vår egen lärmiljö med kritiska ögon för att kunna skapa något riktigt bra. Det gjorde att vi bestämde oss för att överge traditionella IT-salar. Vi ville skapa ett utrymme där lärandet leds av eleverna själva där innovationen och kreativitet är starka drivkrafter. Här ser vi tekniken som ett verktyg för att förstärka inlärningen. Ett exempel på detta är vår kreativa 4D ”iglo” där vi skapar olika scener med ljud och ljuseffekter för att inspirera våra elever till förstärkt lärande.

Skolbesöken under BETT har kommit att bli ett av de mer populära inslagen i arrangörernas Londonpaket kring mässan. Och många av skolorna imponerar, både när det gäller förbättringsarbete kring resultat och kvalitét men naturligtvis också gällande digital utveckling. Skolorna är utrustade med den teknik som behövs och det märks klart och tydligt att undervisningen speglar tillskottet av programmering i läroplanen. Lektionerna är intressanta, eleverna arbetar både enskilt och i grupp och får verkligen tillfälle att träna sin analytiska förmåga. För dagen arbetar de med att koda, pedagogen samlar upp alla och beskriver ett resultat hon vill att de åstadkommer. Eleverna fortsätter att skriva kod, och provar olika lösningar, för att upptäcka att något inte stämmer. De diskuterar i grupp, försöker igen. Då bryter pedagogen passet och vill att alla fokuserar på ett parti i koden för att göra en felanalys, snart är problemet löst och de arbetar vidare i sina grupper. Eleverna har fullt fokus på uppgiften och motivationen fullkomligt äger rummet.

Vi kan lära mycket av att bevista andra skolmiljöer och skolkulturer, något av det vi bör ta intryck av här är stoltheten över yrket och den verkar här komma av att pedogeger och ledning har mycket stor respekt för sitt yrke, skolan som arbetsplats och inte minst över lärandet och barnens utveckling.

 

Språk snackas bäst och mest i autentiska miljöer

Skype in the Classroom är bara ett av de verktyg hon använder sig av för att skapa en verklighetsnära språkundervisning. Sara Bruun är lärare i engelska och tyska i åk 6–9 på Furutorpsskolan i Hässleholms kommun och har på kort tid byggt upp en bred kunskap kring digitala arbetssätt som gör undervisningen både mer spännande men också relevant för eleverna.

– Häromdagen hamnade vi via mysteryskype i Vitryssland, Minsk. Det är så enkelt och fantastiskt kul. Klassen samlas framför datorn, allt som behövs är en dator och en projektor. Själva tävlingsmomentet går ut på att ställa frågor för att ta reda på var den andra klassen befinner sig. Vi har delat in klassen i olika grupper som har olika uppgifter, en Googlemapsgrupp som googlar så fort ny information kommer. De har i uppgift att ringa in vilket land det kan röra sig om. Vi har även en grupp som dokumenterar dialogen så att vi sedan kan sammanfatta samtalet. Ytterligare en grupp ansvarar för de 20 frågorna som ska ställas. Eleverna har fått frågorna i förväg och de vet vem som ska ställa vilken fråga. Alla diskussioner eleverna emellan sker på engelska. När frågorna väl är ställda uppstår ofta spontana diskussioner. Fördelen med att se varandra och klassrumsmiljön, i en helt annan del av världen är att dialogen bara händer, viljan och önskan att få veta mer om sådant eleverna inte känner till är så stark. Exempelvis noterade våra elever att eleverna i Minsk hade skoluniform, vi fick också veta att det är tvång på uppsatt hår, vid nästa tillfälle diskuterade vi skollunchen. Samspelet som blir möjligt i en sådan här spontan dialog är så otroligt häftigt och gör att eleverna på båda platserna får möjlighet att lära sig så mycket mer om varandras skolsystem, samhällen och kulturer. Det allra roligaste var att när vi avslutat Skypesamtalet, addade eleverna varandra på Snapchat o Instagram. Ett par flickor bestämde sig för att köra Skype med några från Minsk redan samma dag, efter skoltid!

Det är på detta sätt Sara menar att språkundervisningen sker på riktigt. Eleverna tar del av autentiska förhållanden och ett autentiskt språk och de knyter relationer världen över. En av de stora vinsterna menar Sara är just att Internet och digitaliseringen öppnar upp klassrummet för eleverna (och pedagogerna).

– Hela världen finns tillgänglig i våra händer. Det skapar verkligen mening. Vi får alla ett sammanhang att relatera till, att jämföra med och våra kunskaper inom andra områden känns plötsligt viktiga för att kunna kommunicera kring de frågor som uppstår.

Relevans i inhämtade kunskaper

Sara talar om 21st Century Skills som eleverna får med sig genom exemplen på de digitala arbetssätten här.

– Det innebär bl.a. att vi människor inom en snar framtid kan komma att genomföra jobbintervjuer via Skype (eller något likvärdigt) på engelska. Ytterligare en mycket viktig färdighet är att vara källkritisk. När vi arbetar digitalt i skolan har vi möjlighet att utveckla den kritiskt granskade förmågan. Det finns så enormt många goda exempel att utgå ifrån och forma övningar kring för att ta den här diskussionen menar Sara. Många elever har stor internetvana när de kommer till skolan men det är inte synonymt med att ha en väl utvecklad källkritisk förmåga.

Ett bra exempel på hur pedagoger kan arbeta källkritiskt genom att tillvarata digitaliseringens möjligheter visade Sara när hon via BBC gick live med klassen och plötsligt befann sig på Centralstationen i Budapest.

– Det var dagen efter bilden på den lille drunknade pojken florerade i digitala medier och genom att gå live kunde vi följa rapporteringen på plats, precis här och nu. Det gör att händelser ute i världen kommer mycket närmare eleverna och upplevelserna skapar ett annat engagemang än om du läser en text som publicerades i en bok för tre år sedan. Uppgiften blev då att granska hur olika medier rapporterade kring händelsen. Det visade sig bland annat att medier i Ungern knappt skrev en rad om detta, medan diskussionerna haglade på sociala medier och i nyhetssändningar i övrigt. Då väcks fler frågor, varför är det så? Hur rapporterar media egentligen och vems bild ska vi tro på? Vad rapporterar svensk media om och varför? Vad ger det för bilder och uppfattningar om världen? Så otroligt viktiga frågor att kunna ställa som elev och människa!

Bedömning i digitaliseringens fotspår

– Jag skiljer på Bedömningsuppgifter och träningsuppgifter. När vi skypar exempelvis så är det övningsuppgifter där vi tränar muntlig färdighet. Vi har flera olika övningsuppgifter inför en bedömningsuppgift och jag är alltid mycket tydlig med vad som är vad. Båda typerna är lika viktiga och de digitala verktygen är ju egentligen ur bedömningssynpunkt just en möjlighet till träning på flera olika sätt.

Saras digitala verktygslåda

– Det finns egentligen inga fem snabba tips till digitaliserad undervisning skrattar Sara, men med allvar i rösten. Däremot kan du som pedagog bygga din egen digitala verktygslåda. Fråga dig själv vad du ska ha verktyget eller appen till. Börja där och lyft framför allt inte in allt som rör sig, blinkar och låter, utan en plan. Varför ska eleverna göra detta? Vad lär de sig? Vilka färdigheter tränas? Frågor som dessa är viktiga för att se om verktygen är relevanta för elevernas lärande och mål.

I början av året skrev Sara boken Digitala arbetssätt i klassrummet – våga ta språnget, utgiven på Gothia fortbildning.  Där berättar hon lättsamt och informativt om sina egna erfarenheter på den digitala resa hon gjort som lärare. Hon ger många exempel på digitala projekt, allt från enkla grammatikövningar till filmklipp och online-samarbeten med skolor över hela världen. Sara skriver även om det flippade klassrummet och de utökade möjligheter till bedömning och uppföljning som digitala verktyg kan ge. Den ger definitivt inspiration till att go digital – inte för digitaliseringens egen skull, utan för att fördjupa elevernas lärande med hjälp av digitaliseringen. Eleverna vågar med hjälp av de digitala verktygen gå utanför sin egen komfortzon, vilket i sig är mycket utvecklande. När det gäller språk utvecklas den muntliga färdigheten snabbare, de får bättre flyt. De blir bättre på källkritiskt tänkande i och med att de kan jämföra händelser som människor rapporterar om direkt, och kolla upp bakomliggande värdegrund och avsändare exempelvis.

Digitaliseringen är ett mindset

– Det finns idag en djup klassklyfta till följd av den ojämna digitaliseringen i skolorna. De kommuner som har god ekonomi har kunnat förse sina skolor med 1:1, medan det finns kommuner och skolor som inte har ett enda digitalt verktyg i klassrummen ännu. Ur mitt perspektiv handlar digitaliseringen om ett mindset hos pedagogerna och rektorerna, det handlar inte om hur många läsplattor du har, utan vad du gör med dem. I många fall är det positivt att eleverna samarbetar kring de digitala verktygen eftersom de då tränar färdigheter i kommunikation och samarbete. Men skolorna behöver generellt kunna erbjuda de elever som inte har tillgång till datorer, smarta telefoner och surfplattor hemma, att skaffa sig kompetensen hos oss.

Det som tar Sara och hennes elever framåt är ett starkt driv och en stor portion nyfikenhet på omvärlden och vad som händer utanför det egna. Vill du veta mer kan du inom kort se och höra Sara på SETT SYD där hon föreläser. Här kan du läsa om Saras programpunkt på SETT SYD.