MakerDays – skolsveriges viktigaste forum för utveckling?

Så äntligen öppnades dörrarna till två mycket efterlängtade dagar av total makeryra. Lindholmen befolkades av entusiastiska människor som fyllde hela Gothenburg Film Studios för att lyssna till invigningen. Hundratals lärare, rektorer och andra intressenter som fyllde den enorma studion uppmuntrades av MakerDays initiativtagare Carl Heath att direkt tala med minst två okända personer. Grunden i all form av lyckat nätverkande är den magiska koppen kaffe, när alla tagit turen om automaterna som skänker liv i flytande form, studsade ett förväntansfullt sorl mellan svartmålade väggar, golv och tak.

MakerDays var tänkt som en mötesplats, ett rum för lärande och utforskande i gränslandet mellan skapande, digitalisering och kreativitet. Det blev något mycket mer än så. Besökarna deltog i ett lärande genom informella, nätverkande, delade och görande aktiviteter, och lät sig inspireras av föreläsare.

Under MakerDays workshopass fick besökarna tillfälle att träffa utställarna i Makerhallen. Var och en av utställarna på MakerDays var där av en anledning – det material de presenterade hjälper till att främja makerkulturen och lärandet på olika sätt. Till skillnad från en vanlig utställningsarena fick besökarna, i mindre grupper möta alla utställare i tur och ordning. Så skedde av två anledningar. Dels för att utställarna skulle få en chans att visa vad deras material kan användas till men lika viktigt för att besökarna skulle få en chans att testa och ställa frågor.

Inledningstalade gjorde Jonas Linderoth som förde fram sin syn på skolans uppdrag. Linderoth lade vikt vid skolans kompensatoriska uppdrag och att skolan i första hand skall vara en brygga till det eleven inte har möjlighet att tillägna sig hemmet. I detta fall handlar det då om avancerad teknik. Idén om att pumpa in digitala verktyg i form av iPads och enkla datorer i våra skolor, att spela spel som Minecraft eller använda sociala medier i undervisningen är inte vägen att gå menar Linderoth. Det krävs betydligt mer för att verkligen kunna tala om ett lärande. Och det är baskunskaperna som ska prioriteras. Linderoth sammanfattar sitt perspektiv enligt följande i sin presentation:

-Spel och annan mjukvara har en unik kommunikation och konstnärlig potential

-I ett makerperspektiv kan denna potential tillvaratas och ge barn och ungdomar en ny plattform för att uttrycka sig.

-Detta perspektiv implicerar att man ser Makerkulturens egenvärde och inte som en tjänare åt de där riktigt viktiga baskunskaperna.

När Carl Heath presenterade de båda key notetalarna, gjorde han det naturligtvis både innovativt och diplomatiskt genom att betona vikten av att bli utmanad i sitt tankesätt.

Till skillnad från Linderoth betonar Linda Mannila Makerkulturen som drivkraft i skolans digitalisering och knyter det till samhällsutvecklingen i stort. Programmering har blivit ett omtalat element som del av allmänbildningen. Som ett led i detta inför allt fler länder programmering som en del av läroplan och styrdokument på olika sätt.  Mannila tog delvis avstamp i arbetet med den finska läroplanen som införs nu, och utgick från våra mänskliga beteenden i förhållande till den tekniska utveckling som under senare år fått allt större plats i vår vardag. Hon avfärdar inte baskunskaper som viktiga, däremot adderar hon vikten av förståelse för de digitala strukturer som styr våra beteenden. Här blir Makerkulturen en konkret ingång som leder till konkret förståelse.

MakerDays som mötes- och bildningsplats har satt spår och gjort starkt intryck. På sikt kommer arrangemanget sannolikt att ta lika stor plats och bli minst lika viktig som Bokmässan i Göteborg traditionellt är och har varit för lärare. Skillnaden i bildning ligger just inom begreppet Maker och det praktiska skapandet för lärande. MakerDays ger en helt annan förståelse med fokus på vårt digitaliserade samhälle och elevers förståelse för den tid de lever i.

En stor eloge till Carl Heath & Co, Interactive Institute och övriga partners som driver utvecklingen framåt. MakerDays är och kommer att fortsätta vara ett helt nödvändigt och mycket uppskattat arrangemang.

Nyfiken på mer? KLICKA!

Skapande med IT som material – en kodknäckare till vårt digitala samhälle

Det råder härlig makerfeber i världen och inte minst i Sverige. Redaktionen tar hjälp av Carl Heath på Interactive Institute i Göteborg för att reda ut begreppen och skapa förståelse för hur maker kan komma att påverka utbildningens och skolans framtida roll. Varför ska vi arbeta makerorienterat i skolan och vad vinner vi på det? Vad behöver skolorna göra för att alla ska hänga med och inte tro att detta är en ny, övergående fluga? I det stora handlar det om att upptäcka, skapa, dela och lära för en större förståelse.

Är ni redo att lägga grunden för en mer likvärdig digital kompetens hos våra barn och unga i skolsverige? Då kör vi!

Vad är egentligen maker och hur kommer det sig att termen fått sådant genomslag på senare tid?

– Makers och Makerkultur är en förhållandevis ny etikett på gör-det-själv rörelsen i dess moderna form, där traditionella material för skapande, möts med de digitala. Det är en rörelse för skapande och kreativitet, för känslan av att inte bara konsumera analoga och digitala produkter, utan att kunna skapa, förändra, bygga vidare på och ge uttryck för idéer genom eget skapande. Intresset för Makerkultur har vuxit i takt med att material och verktyg har blivit alltmer tillgängliga. Det som för tio år sedan kostade tiotusentals kronor går idag att köpa för några tior. Det är idag fullt möjligt att skapa och utforska med IT som material långt ner i åldrarna. Som här i filmen, till exempel, när Amanda, 3 år, utforskar ett tjuvlarm som hon själv har byggt, för att förstå vad det är som händer och hur det fungerar. Ytterligare ett skäl är internet och tillgången till gemensamma globala miljöer för att dela kunskap och erfarenhet accelererar utveckling och innovation. Över plattformar som Youtube, Instructables, Thingiverse, Github med flera delas kunskap och utforskar makerkultur i alla dess former.

Varför ska vi arbeta makerorienterat i skolan?

– Det är egentligen inte något nytt sätt att arbeta på. Skolan har haft ett processorienterat förhållningssätt när det kommer till de kreativa, estetiska och praktiska ämnena länge. Det som är nytt är tillgången till nya material och verktyg för att skapa och gestalta, samt för att förstå naturvetenskap, matematik och teknik genom maker.

På vilka sätt skapar det en förståelse för det digitala samhälle vi lever i?

– I takt med samhällets digitalisering uppstår nya behov av skapande kunskaper. I skolan lär vi oss att både läsa och skriva text. Vi lär oss att uppleva musik, men också att skapa den. I samma mening behöver vi inte bara lära oss att konsumera teknologi, utan också producera den. Att kunna skapa för att förstå en del av de material som binder samman vårt digitaliserade samhälle.

Vad kan vi åstadkomma genom att arbeta ur ett makerperspektiv?

– Genom att arbeta med och inkludera programmering och skapande med IT som material i skolan skapar vi bättre förutsättningar för dagens och morgondagens elever att förstå sin samtid, en digitaliserad vardag. Vi skapar bättre förutsättningar för elever att gå vidare i tekniska och naturvetenskapligt orienterade högre utbildningar. Även för de som väljer att gå mot en humanistisk eller samhällsvetenskaplig väg, ökar förståelsen för sin samtid bättre.

Vad behöver samhällets ledare, skolan, rektorer och lärare förstå och veta om maker för att kunna sätta igång och på sikt utveckla innovativa miljöer och sammanhang?

– Det viktiga i detta sammanhang handlar inte specifikt om makerkultur, utan snarare om vikten av att ge alla elever goda förutsättningar att förstå och vara i sin samtid. Den är digitaliserad, och det innebär att kunskaper inom exempelvis programmering och skapande med IT som material är viktiga områden. Teknikutvecklingen har gjort det möjligt att utbilda inom dessa områden långt ner i åldrarna. Perspektivet Makerkultur är ett av många perspektiv att beskriva samma typ av kompetenser. Det som är kraftfullt med just detta perspektiv är att det sätter fokus på det skapande, det kreativa, det processorienterade. Och det är ett perspektiv och ett språk som beskriver området runt om på jorden idag.

Vart kommer makerkulturen föra utbildningen och skolan på sikt?

– Makerkultur, skapande med IT som material och programming skapar förutsättningar för skolan att utbilda inom områden som blir allt mer aktuella, ju mer vi digitaliserar samhället. Det är inte dessa företeelser i sig som kommer att föra skolan någonstans. De är bara nya byggstenar i en skola skapad för att möta dagens digitaliserade samhälle. Det som för utbildning framåt är utvecklingen av en politik för skolan som också den utgår ifrån vetenskaplig grund, en vilja och förmåga att kontinuerligt verksamhetsutveckla skolan hos såväl politiker, tjänstemän, skolledare, lärare och annan personal i skolan.

Vilka ”makerförebilder” kan inspirera svensk skola och det svenska samhället. Vilka är de vanligaste frågorna och funderingarna du möter när du är ute och pratar maker?

– Makerkultur är ett nytt inslag i utbildningssektorn. I projektet Makerskola hjälps skolhuvudmän, akademi, näringsliv och science centers åt att utveckla sys sätt att förstå digitaliseringen genom programmering och skapande med it som material. Projektet är ett innovationsprojekt och målbilden är att tillsammans forma och utveckla goda verksamheter, lektioner, metoder och processer. Förebilder och hjältar i detta sammanhanget är alla de lärare och skolledare som bidrar och prövar det nya, experimenterar och vågar utmana sig själv och sina verksamheter. Sådana ser vi många av i projektet, i förskolan, skolan, särskolan gymnasiet och i de övriga verksamheterna. Och för varje dag projektet pågår och fler utvecklas, skapas fler förebilder i sina respektive miljöer som kan leda och stötta kollegor och verksamhet.

Vill du komma igång? För mer inspiration och vidare diskussioner om Maker och projektet Makerskola, se filmerna på Makerskola.

Kunskap om det digitala samhället viktigare än någonsin!

Behöver du inspiration och underlag till att diskutera den digitala utvecklingen och hur den påverkar vårt samhälle? Möjligheter? Risker? Behöver dina elever inspiration för att hitta ämnen att debattera kring? Nu lanserar Carl Heath återigen en ny podd, den här gången tillsammans med Anders Thoresson. Podden – där viktiga frågor kring digitaliseringen av samhället diskuteras. Digital samhällskunskap. Här är fem snabba frågor och svar om ett mycket viktigt tillskott i utbildningssammanhang:

Vad är syftet med podden?
Podden är ett försök att bidra till att sätta ett samhällsperspektiv på teknikutvecklingen.

Hur fick ni idèn?
Anders och jag har pratat om behovet av en podd ända sedan jag drog igång Facebook-gruppen Digital Samhällskunskap. Podden blir ett komplement till samtalen i den gruppen och vi hoppas att den ska engagera och inspirera till nya insikter och tankar kring digitaliseringen av samhället.

Hur ofta producerar ni nya avsnitt?
Podden kommer att komma ut ungefär en gång varannan vecka.

Vilka är målgrupperna?
Alla intresserade av digitaliseringen av samhället. Det kan vara beslutsfattare, lärare, bibliotekarier, företagare – många olika personer.

Långsiktig vision?
Att bidra till en samhällsfrämjande digitalisering.

 

 

Projektet Makerskola och Carl Heath lanserar ny podd för alla makerintresserade!

Sju snabba frågor och svar för dig som vill veta mer om skolrelaterad makerkultur och programmering och få inspiration på området:

Vad är syftet med podden?
-Podden är en del av projektet www.makerskola.se och syftet är att dela och sprida kunskap om makerkultur och programmering för lärare i Sverige.

Hur fick du idèn?
-Jag har gjort poddradio tidigare inom IT och lärande, och vet att det finns ett stort intresse att lyssna bland lärare.

Hur ofta kommer nya poddavsnitt produceras och finnas tillgängliga?
-Podden kommer att komma ut ungefär en gång varannan vecka.

Vilka är målgrupperna?
-Alla intresserade av makerkultur och programmering i skolan.

Om skolor är i färd med att utveckla programmering och makerkultur – hur skulle de då kunna använda er podd?
-Tanken är att den ska inspirera och peka lyssnaren åt olika intressanta håll.

Långsiktig vision?
-Att sprida och utveckla makerkultur och programmering.

Vad kommer att hända i podden?
– Per Falk var första gästen ut i podden, han kommer säkert tillbaka. Formatet bygger på att jag intervjuar olika personer som på ett eller annat sätt knyter an till programmets tema.

Carl Heath funderar kring uppmärksamhet och motivation

Förra veckan lyssnade vi till Carl Heath där han definierade skolutveckling som begrepp och hur utveckling kommer till liv i en så komplex organisation som skolan är. Idag får vi ta del av hans tankar gällande elevers uppmärksamhet och motivation inför skolan och de uppdrag som väntar där. Texten är baserad på ett blogginlägg som nyligen gjordes av Carl Heath.

Jag skulle vilja koppla samman frågan om uppmärksamhet och motivation med konceptet upplevelse. För att någonting ska pocka på vår uppmärksamhet, och motivera oss till engagemang, har vi ofta ett behov av att uppleva att detta någonting är meningsfullt. De senaste decennierna har inneburit en enorm utveckling av olika former av upplevelsedesign. Från att det fanns tillgång till ett förhållandevis begränsat antal upplevelseformat knutna till lärande, så som boken, skapandet av text och bild, föreläsningen, filmen, teatern och studiebesöket  – finns idag en uppsjö av olika format, sprungna ur ett allt mer digitaliserat och specialiserat samhälle. Vi växer upp i en miljö i vilken vi tar del av och lär oss uppleva genom webb, film, spel, sociala medier och så vidare. I konkurrensen om konsumentens upplevelse har de format på upplevelser som designats blivit allt mer specialiserade, avgränsade och korta. Kultursektorn har känt sig tvungen att anpassa sig för att locka en publik van vid nya former av upplevelser.

Skolan känner samma press. I tider av press och stress hos en lärarkår i epicentrum av ett växande administrationssamhälle, där tid ofta saknas för utveckling och fördjupning, är det lätt att förkorta, förenkla och sammanfatta. Jag kan föreställa mig att det är lätt hänt att ta till samma tankegods som den funnen bland kulturens aktörer, att göra saker kortare, enklare, mer tillgängliga. Jag tror inte att det är rätt väg att gå, och jag tror det över tid blir till men för samhället. Ur mitt perspektiv står inte lösningen att finna i att göra saker enklare, kortare och snabbare. Det får framförallt till följd att mängden förmedlad kunskap och potentiellt lärande minskar. Jag är däremot övertygad om att det inte heller går att fortsätta som tidigare, och fullständigt ignorera den utveckling som pågår i samhället och låtsas som om skolan kan utvecklas till en isolerad atoll, bortanför vår samtid.

Idén bakom vår skola handlar om att ge och erbjuda alla elever en likvärdig utbildning, i syfte att ge såväl dem som samhället bättre förutsättningar att utvecklas, bildas och växa. De primära verktygen för att åstadkomma detta är de fysiska och kognitiva verktyg som yrkesskickliga lärare besitter för att gestalta och förmedla sina berättelser, som innehåller den kunskap, de tankar, koncept och upplevelser som ska undervisas kring. I den skola jag själv gick i bestod de verktygen i allt ifrån muntlig framställan och sagoberättande, till böcker, ljudband, lärande genom skapande i estetiska och praktiska ämnen och så vidare. Dessa verktyg nyttjades i en miljö som var särskilt designad för att understödja användningen av dessa verktyg. Skolan som byggnad innehöll klassrum av olika slag, från kemisalen med dess olika spännande material, till biblioteket, hem- och konsumentkunskapssal, slöjdsalen och idrottshallen. Alla dessa medvetet designade miljöer för att skapa ett visst berättande, med vissa specifika verktyg.

Utvecklingen av ett digitalt samhälle innebär stor förändring för alla. Helt plötsligt översköljs vi av en stor flora nya både kognitiva och digitala verktyg, många av dem med tydligt potential att förbättra och utveckla lärandet. Emedan andra visar sig vara riktigt, riktigt dåliga grejer. Att sålla agnarna från vetet – att ha förtrogenhet att se och bedöma dessa nya verktyg, är en färdighet i sig själv och som alla lärare borde erövra över tid. Att veta om, när och i vilket sammanhang rätt verktyg ska användas, och i vilken miljö, är en nyckel till ett framgångsrikt utbildningslandskap. Likaså behöver vi med vår nya kunskap blicka åter till de tidigare verktyg och miljöer vi har förtrogenhet inom, och omvärdera dem. För med tillkomsten av nya verktyg och ny kunskap, förändras också förutsättningarna för hur vi använder våra tidigare verktyg, och nyttjar våra miljöer. Ett rum för lärande behöver vara funktionellt och anpassat för att kunna användas utifrån dagens förutsättningar.

Min bild är alltså inte att göra saker enklare, kortare och mera tillgängliga för att underlätta för eleven. Lärande är och kommer troligtvis också att bestå av en viss mängd friktion. Men vad vi däremot behöver fundera över är hur lärande kan få mening idag, och om och hur användning av såväl analoga som digitala material för lärande kan förstärka elevernas känsla av mening i sitt lärande.

Vilka funderingar väcks till liv när du tar del av Carls reflektioner? Maila gärna era tankar och till redaktionen: annica.anderson@horisonten.io eller diskutera på horisontens FB-sida.

 

 

 

Skolutveckling enligt Carl Heath

Det är i den dagliga praktiken skolutveckling verkligen kan ske så att det blir en förändring, konstaterar Carl Heath som de senaste 20 åren arbetat med att utveckla och skapa förståelse för processer i pedagogiska och interaktiva miljöer. Han har en gedigen erfarenhet och brinner för mekanismerna som ligger till grund för hur vi människor interagerar med varandra, vår miljö och inte minst tekniken som omger oss.

-Vi behöver förstå skolan som ett komplext system, vilket utvecklas hela tiden, menar Carl. Många gånger förväxlas detta med synsättet att skolan är en komplicerad organism och därmed omöjlig att förstå sig på och göra något åt. För att bedriva en dynamisk skolutveckling är det avgörande att utgå från det första synsättet, nämligen att skolan är ett komplext system. Det är som ett enormt pussel med många tusen bitar. Det går definitivt att lösa under förutsättning att vi är flexibla och utvecklingsbenägna. Ibland krockar de båda synsätten, då uppstår frustration, men det finns lösningar.

Att lyssna till Carls tankar, idéer och erfarenheter kring hur vi kan utveckla instanser och organisationer där lärande står i centrum, är som att dyka i barriärrevet. Möjligheten att upptäcka och lära nytt är oändlig, hoppingivande och fascinerande för den som vill ta del av nya perspektiv. Hör honom berätta om detta och andra spännande projekt som är på gång ute i skolsverige.