Barns digitala kompetens i förskolan – nu vill skolverket ha dina synpunkter

Fram till den 1 december är det möjligt att lämna synpunkter på hur digital kompetens ska skrivas in i förskolans läroplan. Syftet är att det ska bli tydligare hur förskolan ska utveckla barnens digitala kompetens och innovativa förmåga skriver skolverket på sin webbsida.

Nu är det alltså möjligt för dig och dina kollegor på förskolan att sitta ner och formulera era förslag och på så sätt påverka er och barnens framtid! Vad vill ni och varför? Vad ska barnen få med sig ut i livet? Hur förbereder vi dem på bästa sätt redan tidigt i livet?

Det nuvarande förslaget är alltså ute på remiss och det är möjligt att lämna synpunkter via e-post. Skicka dina synpunkter till: digitalkompetens@skolverket.se

HÄR läser du remissen i sin helhet.

Elza Dunkels – Det är dags att sluta förtrycka barnen!

Hon är barnens röst i vuxenvärlden. Att bidra till en jämlik verklighet och utveckla förståelse för barns behov och lärande – speglad i samtidens tekniska utveckling – är ett engagemang hon bär med sig i allt hon gör och som kommit att prägla hennes liv. Det är lika mycket ett intresse, en passion, som det är ett jobb för forskaren Elza Dunkels.

-Det har blivit ett slags livsstil hela familjen delar, säger Elza där vi sitter och blickar ut över älven i solens heta förmiddagsstrålar. Hon skall strax in och föreläsa på en konferens om förskolans yngsta barn, i regi av Lärarfortbildning AB.

Vårt samtal tar ett naturligt avstamp i den rädsla för ny teknik och samtida utveckling som Dunkels så ofta möter i det offentliga rummet.

-Det som sägs, oavsett röst, landar hos människor på ett sätt som får ihop respektive persons eget pussel av verkligheten. Det i sig är inget nytt fenomen reflekterar hon vidare. Precis som rädslan för ny teknik alltid verkar ha funnits och förstärkts av domesdagsprofeter inom olika discipliner. Det intressanta är snarare varför vi lyssnar till detta. Vad är det egentligen som gör att vi klänger oss fast vid dessa enfaldiga ”sanningar”?

Tittar vi på journalistiken som förs i pågående skola- och teknikdebatt ser vi ett mönster där många journalisters mål är att skapa nidbilder och få negativa upplevelser bekräftade, resonerar Dunkels vidare.

-Det gör att vi fortsätter trycka in människor i fack och när självdestruktiva föreställningar istället för att utveckla och förändra till det bättre. Ta diskussionen om näthat till exempel. Det är absolut inte ett ungdomsproblem, vilket det ofta behandlas som. Det är som att vi har ett filter framför ögonen som tillåter oss att vara selektiva och passa in samhällsproblem i en väska som tillhör någon annan. Därmed behöver vi inte ta ansvar. Det finns en stark tradition av att skylla sådana beteenden som inte fungerar på just ny teknik och barn!

I alla tider förklaras samhällets dekadens och undergång med dålig barnuppfostran, att ungdomar inte lyssnar och att exempelvis radion när den kom, inte fick lyssnas till planlöst som ett surrande bakgrundssorl i stugorna. Det gjorde nämligen att barnen blev fullständigt okoncentrerade och inte kunde ta instruktioner i skolan…

Dunkels har genom sina erfarenheter nått insikten om att ett långvarigt upplysningsarbete inte får det genomslag som behövs, för att omvärlden i form av föräldrar, samhällsinstitutioner och lärare ska flytta fokus till det som faktiskt är väsentligt i den här debatten. Nämligen vår syn på barn.

-Vi måste börja diskutera grundvalarna för varför vi fortsätter att befästa vissa sanningar. Vi måste börja diskutera att barn stereotypiseras. Vi behöver flytta fokus till barns rätt att lära genom digitaliseringens möjligheter. Hur vi kan skapa en mer utvecklande lärmiljö och ett lärande tillsammans med barnen. Vi behöver verkligen granska oss själva i sömmarna och ta reda på vår egen syn på barns ställning i vår tid. Det råder en stark juvenism, en sanning om en naturlig ordning som upprätthålls och bygger på samma argument, nämligen att barn inte vet och kan något. Det är just den synen vi behöver ifrågasätta, eftersom konsekvensen annars blir desperata felaktiga tilltag som att exempelvis reglera tiden vid en skärm. Det är egentligen absurt. Föreställningen om barn som mindre värda är ett arv vi fortfarande praktiserar. Den genomsyrar i många fall även skolan. Vi lyssnar helt enkelt inte på barns behov och kunskaper. Vi väljer bort den enorma resurs barnen utgör i skapandet av en relevant skola.

Kristallklart vad som behöver förändras…

-Jag vill att se en attitydförändring. Där vuxensamhället betraktar barn som likvärdiga medborgare. Det är vi som behöver arbeta oss fram till detta, barnen har inte möjlighet att organisera sig utifrån vuxnas definition av omvärlden. Barnen har helt enkelt inte teoretiska ramar för detta. Det är vårt ansvar som vuxna att förändra för barnen. Sättet att göra det på är att sluta betrakta barn som damaged goods, få bort rädslan för barn och ett överdrivet beskyddande av dem. Vi måste ta barns kompetens på allvar och börja lyssna till dem. Det skulle lösa en del av de utmaningar vi ser i skolan och samhället idag. Det innefattar även vår föreställning om barn som oskyddade vita ark. Kan vi se dem som jämlika människor så kan vi också ta tag i konflikter och mobbning på ett helt annat sätt. Att tillåta barns delaktighet skulle bidra till en mer positiv utveckling.

Barn behöver lära sig urskiljningsstrategier…

-Det gör de bäst genom att navigera i olika miljöer. Skolan och pedagogerna behöver våga ta upp fora av olika slag och diskutera innehåll och information. Flashback är ett utmärkt exempel för att lära urskiljningsstrategier. Det har vuxit fram ett förhållningssätt där vi har släppt barnen helt fria att botanisera i vilka källor som helst. Där skolorna och vuxenvärlden i stor utsträckning lämnat över till barnen att avgöra var de hämtar information på nätet och på så sätt formar uppfattningen om världen. Här behöver vi verkligen ta ett mycket större ansvar. Istället för att som förälder guida barnen gällande tid framför skärmen bör vi istället guida våra barn i hur de beter sig och var de gör vad i nätsammanhang. Det handlar helt enkelt om att flytta fokus till vad barnet gör istället för hur länge de gör något. Att vuxenvärlden hellre fokuserar på tid än innehåll är för att tiden är hanterbar, vi behärskar den eftersom vi kan mäta den. Det är svårare för oss att tycka något och förhålla oss till företeelser vi inte känner till. Vilket gör att vuxenvärldens normtänk går före barnens.

Skolan står inför utmaningen att inte längre inneha rollen som enda väg till kunskap…

Det är intressant att vi fortfarande lever i föreställningen om att vuxna ska kunna allt och är de som kan allt. Det är dags att uppdatera den tanken. Barnen är en enorm resurs för utveckling av lärandet. Om vi bara kunde se den ocean av tid som många barn lägger ner på att lära sig något och se deras kunnande som resurs istället för problem. Då skulle skolan verkligen kunna vara en innovativ och kreativ miljö där alla bidrar till utveckling. Att det inte är så kan vi återigen koppla till vår syn på barn! Nämligen att deras kunskap är inte lika mycket värd. Att de gör meningslösa saker på sin fritid vid skärmen. Och så vidare…

Detta är naturligtvis en missuppfattning som bygger på att vi vuxna inte skaffar oss kunskap om den kontext som utgör barns lek och lärande. Istället bygger vi upp en rädsla kring de ”nya” företeelser den tekniska utvecklingen medför, där forskare, läkare och psykologer varnar för destruktiva beteenden och bygger upp dystopier om hur vi kommer att förstöra en hel generation. Ofta präglas debatten av att barns sociala förmåga, språkutveckling och fysik blir lidande men det finns också många positiva aspekter om vi väljer att se dem. Tittar vi på barns kommunikationsfärdighet i engelska exempelvis så beror den positiva utvecklingen där inte på undervisningen i skolan…

Skärmar – är de farliga eller inte…

Det tar tid att identifiera ett relativt nytt forskningsområde och därmed avgöra risker, menar Dunkels.

-Vi kan helt enkelt inte veta om de vanor vi ser nu är farliga eller inte, vi har för lite data och det har gått för kort tid för att kunna säga något om detta. Det vi däremot kan göra är att applicera filosofiska resonemang kring en viss företeelse där vi utgår från forskning inom andra områden.

Det skulle kunna handla om något vi har bättre kännedom om, som musik exempelvis. Att flytta in ett tillstånd i ett filosofiskt resonemang för att försöka förstå kan alltså ge god effekt menar Dunkels. Tillståndet kan då betraktas i en historisk kontext samt utifrån rådande barnsyn och en tredje kategori. Nämligen moralism. Faktorer som alla påverkar vår uppfattning och som bör tas i akt i forskningen.

För drygt ett år sedan blossade debatten om skärmtid upp igen, där läkaren Hugo Lagerkrantz ifrågasatte Dunkels forskning och förde fram argument kring farligheten med skärmtid för små barn. När Elza Dunkels valde att stå upp för barnens rättigheter sköljdes hon över av hat och hot från olika håll. En upplevelse hon inte önskar någon, men som samtidigt gett henne en personlig inblick näthatets psykologi.

Dunkels egna skolerfarenheter…

-Jag passade bra in i skolan, precis som de flesta som väljer att bli lärare. Jag hade det lätt i skolan men blev tack och lov inte uttråkad utan var rätt nöjd ändå med själva skolarbetet. Däremot var det sociala spelet svårare för mig. Jag gick mina första skolår i Nairobi i Kenya och när jag kom hem till Sverige hade jag svårt att passa in. Min svenska var inte barns svenska och det tog tid innan jag förstod vad som var ok för mig som tjej exempelvis. I början skrattade jag när de andra skrattade även om jag inte fattade skämtet men efter ett tag såg jag att vissa skämt endast var ämnade för killar att skratta åt och att vi tjejer förväntades fnysa lite ilsket. Att stå lite utanför på det sättet har varit en extremt nyttig erfarenhet när jag sedan själv utbildade mig till lärare och inte minst i mitt jobb som forskare.

Valet av karriär en effekt av ett starkt engagemang…

-Jag har aldrig planerat nåt överhuvudtaget. Däremot är jag en jävel på att se möjligheter i tillvaron och hugga tillfället i flykten. Och en sak jag alltid brunnit för (kanske ända sedan de där traumatiska åren i svenska skolkorridorer ) är barns rättigheter. Riktiga rättigheter, inte sådana man måste förtjäna utan medfödda och likvärdiga vuxnas. Det engagemanget drev mig in i lärarjobbet och så småningom vidare in i forskningen. Idag försöker jag använda min position i samhället som plattform för att slåss för dessa rättigheter.

 

*Just nu är Elza aktuell med boken Näthat, nätkärlek och nätmobbning som utkom 2016 på Gothia Fortbildning. Hon bedriver forskning i två projekt: ett om små barn och nätet och ett om flickors identitets- och relationsarbetet på nätet.

Du kan kontakta Elza direkt på 0702-735323, elza.dunkels@gmail.comfacebook.com/elza.dunkels eller twitter.com/dunkels.

Elza Dunkels: 2006 ringde och ville ha sina nyheter tillbaka

På sin forskningsblogg Nätkulturer förmedlar Elza Dunkels reflektioner kring barns och ungas nätkulturer, barns rättigheter, lärande och IT. Hennes budskap, ömsom hyllas, ömsom hatas. Oavsett, väcker de tankar så intressanta och nödvändiga, att hela skolvärlden bör stanna upp en stund från digitaliseringens vara eller icke vara, och faktiskt ifrågasätta sin syn på barn. Det är en viktigare diskussion än antalet minuter våra barn viger åt skärmar av olika slag…

Det är med stolthet Horisontens redaktion presenterar dagens gästskribent: Elza Dunkels!

Härom dagen dök det upp två supertrista nyheter som kastar oss tillbaka minst tio år i samtalet om unga och nätet. Några som kallar sig Berättarministeriet lanserade en app – Läs upp – som är tänkt att stimulera barns läslust genom att (ni anar aldrig…) tvinga dem att läsa några sidor innan de får göra nåt kul på plattan. Alltså, läsa en text på skärmen, därefter svara på några kontrollfrågor (så att de inte ska fuska och bara skrolla förbi) och därefter kan de belöna sig med nåt riktigt roligt som att spela spel. Det här är så dumt så jag knappt vet var jag ska börja. Kunde ingen i projektet ställt frågan om det är verksamt att tvinga barn att läsa? Hade de ingen referensgrupp av folk som kan nåt om barn och läsning? Hur är det tänkt att detta ska signalera läslust, när det mest talar om för barnen att läsning är nåt man gör för att sedan få en belöning. Själva läsningen är inte kul, men om du läser riktigt duktigt kan du kanske få gör nåt roligt sen. Jag förstår att de menar väl. Men det räcker inte. Man kan inte hitta på vilka tokigheter som helst och komma undan med att man i alla fall gör något. Eller att man i alla fall tänker på barnen. Man måste hålla sig uppdaterad! Och det är just därför som alla vettiga projekt håller sig med en referensgrupp. Nån som kan styra samtalet rätt och tipsa om artiklar som Give boys screentime and they’ll start to readeller Hur Minecraft lärde min 9-åriga son med Aspergers att skriva och läsa.

Sen kör Sydsvenskan en serie om den farliga skärmtiden där nån som kallar sig familjerådgivare påstår att vuxna har kapitulerat kring skärmtiden. Jag skulle ju sagt precis tvärtom; det finns väl inget som engagerar vuxna idag så mycket som skärmtid! Vi vuxna kanske har kapitulerat inför många andra saker men åsikter om skärmtid, där står vi fortfarande vid frontlinjen. Hon säger bland annat: ”Jag tror att vi mår bättre av att umgås. Skärmen är här för att stanna och vi har mer och mer av våra liv där. Men skärmen kan aldrig ersätta det fysiska samtalet.”

Som om det finns ett antingen eller! Det är tydligt att hon inte är kunnig på ämnet barn och skärmar. Hon är säkert duktig på familjerådgivning men hon skulle behöva läsa in sig på just skärmar. Åtminstone innan hon uttalar sig om dem.

När man argumenterar på det sätt som både Läs upp och familjerådgivaren gör, bidrar man till en tradition av juvenism och teknikrädsla. Man nedvärderar barn och deras intressen och förmår inte se vilka vinster samtida teknik ger, därför att man målar upp potentiella risker istället för att lyhört studera det som händer. Det står naturligtvis var och en fritt att vara barnhatare och teknikfientlig men jag tycker att man ska man vara medveten om att det är just denna berättelse man skriver in sig i, en berättelse där barn behöver tuktas eller kanske bara luras lite och en berättelse där det nya står för fördärvet. Dessutom gäller åsiktsfriheten bara privatpersoner. Professionella, som forskare och praktiker som arbetar med barn, kan inte välja att upprätthålla populistiska förhållningssätt till unga. Alla som arbetar med unga måste ha ett uppdaterat synsätt på unga, både i etisk och juridisk mening. Teknikfientligheten är det svårt att förbjuda men jag tycker ändå att även den är viktig att fundera över innan man okritiskt köper den. För vi har ju facit i hand. Vi vet att teknikrädslan kommer ha gått över inom några år. Inte så att vi inte längre är rädda för det nya, utan så att rädslan har flyttat till nåt ännu nyare. Och då kommer vi att prata om skärmar med varm röst och säga saker som att ”när mina barn var små, då lekte de minsann så fint med sina skärmar, men dagens barn, de bara…” Nu vet vi ju inte vad som kommer att ta över vår rädsla, men vi vet att den dagen kommer. Och eftersom vi vet det, borde vi väl kunna gena lite genom den här cirkeln redan innan gen sluts? Vi borde kunna tänka kritiska tankar om våra egna tankar och inse att vi bara upprepar förbrukade argument, både om dagens ungdom och om nya företeelser.

Vinster med IT och digitala verktyg för elever, pedagoger och föräldrar

Barn och ungdomar i Sverige nyttjar digitala medier på internet i allt större utsträckning och alltmer frekvent. Tillgången till internet har som bekant blivit mobil och sitter inte längre fast i en burk på ett skrivbord. Rapporter visar att användningen i de yngre åldrarna ökar, den genomsnittliga internetdebuten sker idag vid tre års ålder. Lärplattorna ersätter i allt större utsträckning datorerna.

Vad är det då barn och ungdomar gör på nätet?

Sociala medier är den vanligaste internetaktiviteten bland tonåringar. Tonåringar utgör också den grupp som digitalt konsumerar nyheter i större utsträckning än tidigare och som har utvecklat en mer positiv hållning till nyheter senare år. Enligt Statens medieråds senaste undersökning påverkar sociala medier hur barn och unga ser på sig själva och hur de kommunicerar bilden av sig själva gentemot omgivningen. De sociala medierna och spel, påverkar också hur barn och ungdomar skapar och upplever sociala gemenskaper i vardagslivet. Det är därför viktigt att vi vuxna förstår vikten av att inte betrakta livet på nätet som något helt åtskilt från ”det verkliga livet”. Barns liv på internet är för dem en del av det verkliga livet, något som föräldrar och pedagoger bör tänka till kring och inte avfärda.

Barn i de lägre åldrarna ägnar sig åt likartade aktiviteter som spelande medan nyttjandet av internet börjar ta tydligare inriktningar när de är 9-11 år. Då inträder en skillnad i flickors och pojkars användande, pojkar fortsätter att spela spel medan flickor ägnar mer tid åt sociala medier av olika slag.

Vad lär de sig och vilka kunskaper tar de med sig till skolan?

Fredrik Sandström undervisar i svenska på Gäddgårdsskolan i Arboga och menar att den ökade nätanvändningen inte med självklarhet leder till att barn och ungdomar blir mer teknikkunniga, att de förstår hur tekniken fungerar och hur samhället utvecklas med hjälp av tekniken.

– När eleverna kommer till oss kan de förvånansvärt lite i förhållande till det vi definierar som en del av den digitala kompetensen, det vill säga praktiska moment som att bifoga filer i mail, skapa strukturer i mappar, och så vidare. Däremot har de ofta utvecklat god reaktions- och koordinationsförmåga, de är orädda i digitala miljöer och vågar prova sig fram även om de inte behärskar ett specifikt verktyg. Barnen testar gärna och mycket. De vill och efterfrågar att få arbeta med text och bild i digitala miljöer. Vidare har intresset för att själv producera material som publiceras på nätet ökat. Här bidrar möjligheten till interaktivitet med en stor portion motivation. Att få respons på något som du själv producerat är spännande, menar Fredrik.

Fredrik Sandström driver själv en inspirationsblogg med fokus på digitalisering och genomför lärarfortbildning.

– Det är oerhört viktigt att lärare inte drabbas av en digital stress där de kastar in olika verktyg som sedan försvinner lika raskt. Vi arbetar för ett fördjupat lärande vilket innebär att det är viktigt att både huvudmän, rektorer och pedagoger ser nyttan i att forma en greppbar och öppen digital struktur, både för administration och lärande påtalar Fredrik. Strukturen behövs för att skapa mening med det vi gör och bör sättas på plats när vi svarat på frågan om syftet med de digitala verktyg vi väljer att använda. Det är oerhört viktigt att vi håller det enkelt och inte fastnar i en administrativ djungel och krångliga verktyg, utan att vi hittar lösningar som fyller den funktion vi vill åt och på så sätt utgör ett stöd och inte blir en börda.

Hur håller vi det enkelt och underlättar då för pedagoger och elever samt deras föräldrar?

– På vår skola har vi samordnat ett system där alla lärare har varsin blogg. Ett stort steg har varit att skapa transparens genom att alla delar sina planeringar och på så sätt både ger och får inspiration kring upplägg och genomförande. Jag pratar ofta ofta om att introducera en till två nya idéer eller arbetssätt per månad för att både lära sig nytt, fördjupa och samtidigt upprätthålla den digitala utvecklingen. Tar vi in för mycket på en gång skapar det en digital stress för både lärare och elever. Det är också viktigt att det vi tar in och provar är kopplat till styrdokumenten så att både pedagoger och elever samt deras föräldrar kan se vinsten med ett visst arbetssätt, fortsätter Fredrik. En av de största vinsterna med digitlaliseringen när det gäller undervisningen är att vi som lärare har så oändliga möjligheter att sätta lärandet i ett sammanhang och på så sätt fånga elevernas intresse direkt. Att introducera ett ämne med ett filmklipp eller en låt kan förändra så mycket för elevens upplevelse av vad de ska lära sig. Eleven skapar en relation till lärandet och har något att hänga upp ämnet på. Detta är bara en aspekt säger Fredrik och ler. Det finns så mycket vi kan göra när vi har implementerat en god struktur för arbetet och verktygen vi väljer att arbeta med, utbrister han glatt.

Här följer Fredriks 10-i-topplista på digitala supertips, hämtade från bloggen, för den som vill komma igång eller prova nytt:

1. YOUTUBE – SPELLISTOR OCH TIDSSTYRDA FILMKLIPP

Skapa ett konto på Youtube (eller använd befintligt Googlekonto) och spara favoritklipp i spellistor som senare kan delas. Filmklipp är fantastiskt effektiv att använda som ingång till olika projekt. En film sätter in lärandet i ett sammanhang på 30 sekunder. Läs mer här om Ingångar och Sammanhang.

Klipp från Youtube kan startas vid önskat läge. Starttiden hänger med i länken. Gör så här: Pausa klippet. Klicka på ”Dela”. Bocka i rutan ”Startar vid” och justera klippets starttid. Kopiera url:en (tiden följer med).

diemauer

2. FOTOGRAFERA MERA – BÅDE LÄRARE OCH ELEV

Ta en bild av tavlan efter en klockren genomgång. Analysera vad som gjorde genomgången bra och använd erfarenheterna till nästa genomgång så att den blir ännu bättre. Om någon elev är borta vid genomgången kan eleven ta del av den genom att titta på bilden. Dokumentera elevernas lärande med fotografier. Eleverna kan själva fota hela processen, från tanke till färdig produkt. Går att använda i alla ämnen.

3. PUBLICERA ELEVEXEMPEL

Använd elevernas texter i undervisningen. Låt eleverna bedöma varandras texter, leta efter goda exempel och saker som kan utvecklas. Ett roligt sätt är att låta eleverna gissa vem som har skrivit vad (Läs Gissa författaren). För att göra det enkelt kan texterna publiceras i ett vanligt Googledokument. Där kan eleverna kommentera valda delar på ett enkelt sätt.

4. SKAPA INDEX I GOOGLE DOKUMENT MED HJÄLP AV BOKMÄRKEN

För att lätt hitta till rätt del i dokumentet kan ett index skapas längst upp i dokumentet. Exempel här
index

5. TILLÄGG I WEBBLÄSAREN – SPARA LÄNKAR PÅ ETT SMART SÄTT

Använd ”Tillägg” i webbläsaren. Gå in på Chrome Web Store och välja ut några tillägg, till exempel Pearltrees och Pinterest som sparar länkar med hjälp av ett knapptryck. Tilläggen hamnar vid sidan av url-fältet.

tillagg

6. SPELA IN ELEVERNAS TAL

Alternera skriftliga uppgifter med muntliga. Clyp löser detta med ett knapptryck! Dela länken till den färdiga inspelningen. Inga filer som ska skickas. En liten film om Clyp finns här

7. SKAPA SKRIVSTÖD MED TABELLER

Eleverna behöver stöd i sitt tänkande och skrivande. En enkel tabell kan synliggöra strukturen och ofta vara mer effektiv än en lång (skriftlig eller muntlig) instruktion. Läs mer här
novellens-delar

8. RUBRICERA LEKTIONEN ELLER SKAPA EN KITTLANDE FRÅGA MED ROLIGA TYPSNITT

Skapa en passande rubrik till lektionen/projektet eller skapa en utmanande fråga. Texten kan skrivas in iwww.flamingtext.com för att göra det lite snyggare, roligare och mer inspirerande. Läs mer här
loggor

9. ANVÄND BILDER SOM UNDERLAG – BILDSÖK

Använd bilder av aktuella och historiska händelser, slumpmässigt utvalda människor och platser som utgångspunkt för… vilka uppgifter som helst. Bilddagboken går att utforma och variera hur mycket som helst. Läs mer här

10. SKAPA BILDER SOM SYMBOLISERAR LÄRANDET

Canva är lika kraftfullt som enkelt. Med några få knapptryck kan en bild för ett helt projekt skapas. Bilden ger stöd, inspirerar och väcker tankar. Läs mer här eller titta här på några exempel skapade i Canva:
canvatips

Hoppas att några av tipsen kan vara något för dig och dina kollegor att komma igång med! Lycka till! Bloggen hittar ni till här.