När ledarskapet når ända ut i klassrummen

Agneta Hedenström är en driven och nyfiken person med ett stort intresse för utvecklingsfrågor. Hon har lång erfarenhet av ledarskap och av att driva små och stora projekt med framgång. Agneta arbetar medvetet med starkt fokus på frågor relaterade till digitalisering i skolan samt hur ungas intresse för IT kan ökas genom datalogiskt tänkande samt skaparkultur i skolan. Hon är mycket intresserad av modern teknik inklusive programmering och införande av teknik bland unga och hon brinner för kvinnors intresse för IT. Allt detta genomsyrar hennes nuvarande ledarskap i rollen som rektor. Och det är mycket tydligt att Agnetas visioner slår igenom eftersom hon inspirerar sina medarbetare att ta nästa kliv i utvecklingen och lära nytt. Både med och av varandra i det kollegiala lärandet, men också tillsammans med eleverna. Agnetas stora intresse för IT och makerkultur har kommit till liv i skolorna där hon verkar och hon menar att det beror på hennes egen passion, både för digitalisering och programmering, men även för att hon kommunicerar och verkligen visar sina medarbetare vikten av att utveckla dessa områden.

– Jag brinner för utveckling och vill att det vi gör skall synas i verksamheten och komma eleverna till nytta. Det är en ledares uppgift att ha så stark tro på vision och medarbetare att de driver igenom arbetet i klassrummet och då måste vi som ledare visa att vi menar allvar. Det gör vi genom engagemang och att visa vägen.

Och så är det. Luleå blev nyligen utsedd till en av Sveriges tre bästa skolkommuner och i en tidigare intervju Horisonten gjorde med fyra pedagoger och tillika Agnetas medarbetare, resonerade de kring ledarskapet som en av de verkliga framgångsfaktorerna gällande digitaliseringen på skolan. De diskuterade även vikten av rektors tydliga kommunikation kring uppdraget och betydelsen av att visa vart skolan är på väg för att nå resultat och utveckling.

– Att vi har en rektor med så tydliga mål kring digitalisering och IT gör att hela kollegiet förstår vikten av att prioritera och utveckla detta. Det känns kul att vi är på väg och vågor prova nya arbetsformer, menar medarbetarna.

Strategier för att omsätta vision till faktiska uppgifter i klassrummet

– Det första vi behöver förstå som ledare är att detta är ett arbete som sker gemensamt med kollegorna. Vi behöver identifiera intresse, kunskaper, färdigheter och så vidare. Det är viktigt att uppmuntra det kollegiala lärandet och hitta former för detta, menar Agneta. Det kan handla om att gå in i varandras klasser och genomföra vissa moment. Det kan även handla om att en lärare med goda kunskaper inom programmering får tid avsatt för att genomföra en workshop med sina kollegor exempelvis. Som ledare och pedagoger behöver vi alla ta ansvar för utvecklingen och bevaka vad som pågår omkring oss för att hitta möjligheter.

– Vi sökte och fick, till vår stora glädje, projektpengar för lokal samhällsutveckling, som gjorde att skolan kunde köpa in IT-material för spännande utveckling av koncept inom programmering.

En av grundbultarna i utvecklingsarbetet är inspiration och att pedagoger få ta del av framgångsprojekt, prova och lära själva för att se vinsterna med nya metoder, arbetsmaterial och så vidare. Vi vet ju alla att lärande till stor del handlar om att utmana sig själv, system och strukturer för att nå nästa nivå av insikt och färdighet. När vi gör det infinner sig motivationen och viljan att fortsätta utvecklas.

– Det är egentligen samma sak för alla människor, oavsett om du är pedagog eller elev, alla mår bra av utveckling och stimuleras av att befinna sig i en miljö som präglas av samtiden och det som händer i övriga samhället. Jag ser det som en enorm fördel att kunna integrera samhällsutvecklingen med det som händer inom forskningen och ta med influenser in  i vårt visionsarbete som sedan omsätts av skickliga pedagoger till spännande projekt i klassrummen. Ett ledarskap och en förändring börjar alltid med oss själva.

 

 

Antnässkolan i Luleå prioriterar utveckling som föder engagemang

Förra hösten började eleverna, på Antnässkolan i närheten av Luleå, arbeta med programmering. I år fortsätter fortsätter arbetet i klassrummen och motivationen bland elever och lärare är slående. Det är framförallt två faktorer som påverkar arbetet direkt i organisationen menar pedagogerna jag möter.

– Det ena är att vår rektor Agneta Hedenström sätter fokus på digitalisering och programmering som ett viktigt arbetsområde att utveckla. Hon förmedlar en stark vision om vart vi är på väg och hon är mycket tydlig i sin kommunikation om att detta är ett område som vi prioriterar. Hon är aktiv och pushar oss mycket i att utvecklas. Det andra fundamentet är att vi utvecklat ett väldigt starkt kollegialt lärande och har skapat en tillåtande kultur på skolan. För att eleverna ska kunna starta arbetet med programmering genomför vi s.k. arbetsbyten. Det innebär att vi går in i varandras klasser, där de lärare som har kunskaper inom programmering exempelvis håller i den biten, medan ordinarie klasslärare då tar hand om den andra gruppen. Vi omfördelar oss som resurser för att alla elever ska vara en del i digitaliseringen, inte endast de som råkar på en eldsjäl inom området, eller har turen att möta den läraren som kan mest. Det kollegiala lärandet ligger också i att utbilda varandra, genomföra workshops på teman i lärarlagen som pedagogerna sedan provar med eleverna.

I klassrummen pågår en mängd olika projekt

– Skapandet står i centrum, det logiska tänkandet och matematiska lösningar är exempel på sådant som eleverna tränar med hjälp av programmeringen. Vi arbetar kring olika teman utifrån det som händer i omvärlden, det kan vara kopplat till en högtid, en tradition, något som händer lokalt eller globalt och som påverkar oss på ett eller annat sätt. Värdegrundsarbete lämpar sig väl att formulera sammanhang kring, de kan bygga sina egna världar med de karaktärer som finns i Scratch Junior utifrån värdegrundsfrågor vi diskuterar osv. Ofta leder uppgifterna till samarbete vilket förutsätter god kommunikation för lyckade processer och resultat. Det får vi möjlighet att träna mycket. Vi kopplar naturligtvis innehållet till styrdokumenten och ser den digitala miljön som ett verktyg för måluppfyllelse. Eleverna upplever att de får nya insikter i språk, matematik och så vidare. De tycker att programmeringen är intressant och ser vinsten i att utveckla andra kunskaper av bara farten. Ett projekt som pågår nu är att programmera vattnets kretslopp. I ett projekt som pågick förra terminen programmerade eleverna berättelser på engelska exempelvis, så det går att få in som ett verktyg i många ämnen.

Responsen är positiv

Vidare får pedagogerna god respons av föräldrarna som ser mycket positivt på projekten och den digitala lärmiljö som skapas och utvecklas på olika sätt.

– Både barn och föräldrar engagerar sig i det vi gör och vill gärna ha tillgång till appar och verktyg för att arbeta tillsammans hemma. Vi upplever ett ökat engagemang och en glädje i att skapa och utveckla för alla involverade parter. Det finns en skillnaden i upplevelsen för eleverna att få ett uppdrag i en kontext att lösa om vi jämför med att endast räkna ut tal i en matematikbok exempelvis. Intresset för digitala arbetssätt och därigenom teknik är stort och så självklart idag bland våra barn, det är därför en enklare ingång till att skapa motivation. Det är med sannolikhet kopplat till att uppgiften alltid befinner sig i ett sammanhang när vi programmerar. Vi får mycket sällan frågor om varför ska vi göra detta, vad ska vi ha matte till och så vidare. Sådana frågor är betydligt mer frekventa när vi tar fram matteboken och målet är att räkna sig igenom tre sidor under en lektion, ler alla fyra pedagogerna.

Pedagogiska vinster och utmaningar

Det är alltså inget tvivel om var vinsterna ligger, eleverna har roligare, blir bättre på att samarbeta och upplever de kunskaper de tillägnar sig genom programmeringen som mer relevanta. För oss pedagoger är det intressant och leder till att vi hittar nya vägar att hjälpa eleverna att nå målen.

Ur ett pedagogiskt perspektiv finns det också många utmaningar. Ett sådant perspektiv är att utveckla och behålla teknikintresset hos flickorna upp i åldrarna. Ett sätt att göra det är att skapa uppdrag där teknik och programmering används för att lösa en situation i ett större sammanhang, något många av flickorna efterfrågar. Kontexten är viktig och meningsskapande, inte endast funktionen. Över lag är genusperspektivet intressant, vi ser att pojkar och flickor löser uppgifterna och tar sig an uppdragen på ganska olika sätt. Detta är tydligt redan i de lägre åldrarna. Det är ju egentligen inte specifikt för programmeringsrelaterade uppdrag utan gäller de allra flesta ämnen i skolan, men generellt ser vi nog att pojkarna tänjer gränserna och när en uppfattning om att teknik är en ”killgrej”, flickorna tenderar att följa instruktionerna och samarbeta för att lösa uppdragen korrekt. Detta är något vi funderar kring hela tiden och kommer att diskutera med eleverna framöver.

Engagemang som bidrar till samhällsutvecklingen

Ytterligare en faktor som möjliggjort nuvarande utveckling på Antnässkolan är att de förra året sökte och fick projektbidrag från Facebooks program för lokalt samhällsengagemang.

– För att kunna utveckla programmering och 3D-teknik för våra elever behövde vi helt enkelt mer och bättre IT-material för att kunna arbeta seriöst med att implementera, behålla och utveckla intresset för teknik och programmering. När vi fick vår ansökan beviljad köpte vi in robotar bl.a. och startade en verksamhet i klubbform. Vi anpassar uppdragen utifrån de behov eleverna har och arbetar med uppdrag utifrån vardagsbehov och hur det skulle kunna vara i det verkliga livet. I en uppgift som handlar om att parkera roboten i ett avgränsat utrymme, får eleverna träna på logiskt tänkande, problemlösning och inte minst kommunikation. Det blir väldigt konkreta resultat och upplevelser, de kommandon som ges får en direkt konsekvens i robotens agerande. Inlärningsprocessen är i full gång i och med att eleverna hela tiden drar slutsatser och ser konsekvenser av sitt arbete. Elever i de högre åldrarna utvecklar även förmågan att diskutera vad de lär sig på ett abstrakt plan. De kan ringa in olika matematiska moment exempelvis och knyta dem till styrdokumenten. Med verklighetsnära uppdrag närmar sig skolans ofta teoretiska förhållningssätt arbetslivets mer praktiska. Det är vi stolta över att få bidra till.

 

*Pedagogerna som deltar i intervjun arbetar på Antnässkolan utanför Luleå och heter:

Mie Menmark fritidspedagog, arbetar i förskoleklass och på fritids
Caisa Löwenborg lärare, arbetar i år 1

David Engström lärare, arbetar i år 4-6
Tomas Sandström lärare, arbetar i år 4-6

 

 

 

 

Skaepiedidh!

För dem av oss som inte talar sydsamiska betyder skaepiedidh skapa. I detta fall handlar det om att elever, pedagoger och rektorer kan inspireras av varandra och att enkelt dela med sig av sina skapelser. På så sätt skapas en bank av kreativa recept, fria att användas och integreras i undervisningen för alla som vill. Bakom det Vinnovafinansierade projektet finner vi professor Peter Parnes och rektor Agneta Hedenström. Båda delar uppfattningen om vikten av kollegialt lärande för utveckling och har under åren arbetat för att skolan och lärmiljön i klassrummen ska spegla den digitala utvecklingen i övriga samhället. Skaepiedidh är ett led i den delakultur som är så oerhört viktig för att framgångsrika och lyckade metoder och projekt sprids, menar de båda två. Framtidens skapande i skolan har här fått en plattform:

Här kan du utforska populära recept på Skaepiedidh