7F vågar och vinner – kunskap som ger ringar på vattnet!

Det är fullt ös i 7Fs klassrum på Östra Grundskolan. I en av de arbetsgrupper jag talar med är koncentrationen knivskarp. Processen är igång men har tagit en helt annan riktning än vad eleverna först tänkte. Det som är jobbigt först och skapar extra arbete kan plötsligt bli en möjlighet till något helt nytt i nästa ögonblick.

– Vi har börjat jobba med yrken i skolan. Först valde vi att undersöka ett företag som kallas Dice, vilka producerar spelet Battlefield 1 och släpptes nu i oktober. Det jobbiga med allt det här är att det var väldigt krångligt att komma i kontakt med Dice. Vi fick helt enkelt planera om och komma på en ny idé där vi verkligen kunde lära oss något om den framtida arbetsmarknaden. När vi jobbar så här gäller det verkligen att vi är flexibla. Det var då vi fick den bästa idén på länge. Vi funderade på företag som påverkar alla mer eller mindre dagligen. Post Nord! Vi letade reda på kontaktuppgifterna och pratade med en person där vid namn heter Maria. Vi intervjuade Maria om hennes yrke på Postnord och hon verkade vara ganska så nöjd med sitt jobb. Att jobba på Post Nord verkar kul. Vi tror dock att det här arbetet kommer att försvinna om några år, kanske inom 10-15 år, för det finns mycket smidigare och snabbare sätt att kommunicera på nu. Dessutom betalar  folk räkningarna online. Det mesta i transportväg kommer nog lösas med robotar framöver…

Så här ser processen ut för Ville, Jacob och Samuel E. K, elever i 7F på Östra grundskolan, när de börjar arbeta med ett nytt värdeskapande projekt. Hela klassen arbetar med olika uppdrag i mindre grupper om två eller tre, där de själva väljer och kommer fram till vilka företag, yrken och roller de ska kontakta och undersöka. Syftet? Kort sagt att ta reda på mer om olika yrken, bilda sig en uppfattning om hur arbetsmarknaden kommer att se ut när de själva ska ”ut” i arbetslivet eller välja utbildningar. Eleverna har också i uppgift att producera ett material kring sina insikter som de sedan kan dela med jämnåriga.

– Att jobba så här behöver inte vara så avancerat, svårt eller stort, berättar 7Fs lärare Maria Wiman. Ofta är det så omfattande och stora projekt som ska visas upp för att få legitimitet. Vi gör både och, det handlar egentligen mer om ett mind set säger hon. Att lägga till den där lilla extra dimensionen som gör att det upplevs mer meningsfullt för eleverna. Och skapar ringar på vattnet…

Kopplingen till Lgr 11…

Ville, Jacob och Samuel har efter några lektioner arbetat fram ett underlag som gör att de upptäckt och lärt sig en hel del nytt på vägen. De tränar en hel del i enlighet med målen i Lgr 11 och svenskämnet:

– Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord, ljud och bild samspelar.
– Olika sätt att bearbeta egna texter till innehåll och form. Hur man ger och tar emot respons på texter.
– Muntliga presentationer och muntligt berättande för olika mottagare. Anpassning av språk, disposition och disposition till syfte och mottagare.
– Skillnader i språkanvändning beroende på i vilket sammanhang, med vem och med vilket syfte man kommunicerar.
– Informationssökning genom intervjuer.

Inför genomförandet av intervjun förberedde de sig mentalt för själva samtalet och bokningen av intervjun.

– Det är både läskigt och roligt. En del vuxna reagerar så konstigt när barn kontaktar dem, men i de flesta fall går det bra och många ger positiv respons. Som Maria på Post Nord exempelvis. Henne var det lätt att prata med.

Hur är det att jobba på posten och vad exakt gör du?

– Jag är pressekreterare på Postnord. I mitt fall betyder det att jag ansvarar för kontakten med journalister, så om journalister vill veta något om Postnord så ringer de till mig. Antingen så svarar jag på frågan direkt eller så skickar jag frågan vidare till någon som är expert på ämnet.

Hur många brev delas ut på ett år?

– Det är nästan två miljarder brev! Det finns nästan 10 000 brevbärare i Sverige som jobbar på Postnord.

Hur lång tid tar det från att man hämtar ett brev i brevlådan till att det delas ut?

– Det ska ta ungefär ett dygn från det att man har lagt brevet i en gul brevlåda (innan tömningstid) till att det dyker upp hemma hos någon.

Vad gör man om man jobbar på Postnords kontor?

– På huvudkontoret i Solna jobbar nästan tusen personer så det är ju väldigt olika arbetsuppgifter. Det finns folk som jobbar med personalfrågor och ekonomifrågor. Sedan finns det många fler kontor ute i landet också. Det finns 400 brevbärarkontor ute i Sverige. Vi har också ungefär 1650 postombud ute i Sverige där man kan hämta ut grejer som man har köpt på nätet.

Det har ju gått lite rykten om att Postnords brevbärare inte är så försiktiga med posten. Vet du något om det?

– Jag vet att det har förekommit att man har filmat medarbetare som inte har gjort riktigt som de ska. De medarbetarna får man ju då ta ett snack med och säga till att de inte ska göra så. De allra allra flesta gör ju som de ska men det finns alltid någon som kanske har för bråttom eller så.

Har ni öppet dygnet runt varje dag hela året?

– Ja faktiskt. Det är alltid någon som jobbar på Postnord, oavsett tid eller dag. Lastbilschaufförer kör ju exempelvis post på nätterna. Terminalarbetare som hanterar brev och paket gör också detta mycket på nätterna.

Vi frågar eleverna…

Och visst får eleverna öva upp både mod och flexibilitet men också sociala förmågor som att ta kontakt med företag och personer i mer formella sammanhang. När de sammanfattar sina reflektioner kring att arbeta värdeskapande och entreprenöriellt handlar det inte bara om att det är roligt. Det är det, (självklart) men de berättar att det är utmanande på många sätt. Att ta ansvar för att saker blir gjorda, att lära sig resa och transportera sig lokalt för att genomföra en intervju, att komma på idéer som håller hela vägen och ibland tvingas tänka om är några av de aspekter som kommer upp. De flesta är rörande överens om att detta är färdigheter de har nytta av utanför skolan och även när de blir äldre. Eleverna upplever en enorm skillnad i sin egen motivation när de vet att andra kommer att ta del av det se gör.

– Att det är viktigt för någon spelar stor roll, att det vi gör är av betydelse för någon annan gör ju att vi tar uppgifterna på allvar och verkligen anstränger oss. Det är verkligen jättestor skillnad på att bara ta anteckningar ur en bok och visa läraren som redan kan det och på att läsa om något, undersöka det, intervjua och själv skapa ett material som andra kan ha nytta av. Då får det liv. Ett papper som en lärare tittar på för att bocka av något och sedan slänga det känns bara meningslöst, avslutar 7F unisont.

– Just nu samlar 7F in pengar för att barn i krigsdrabbade länder ska få möjlighet att gå i skolan. Det är något som engagerar klassen enormt! Igår ringde eleverna runt till de lokala företagen för att kunna sponsra arbetet. Sebbe och Kalle fick god kontakt med Matdax i Hökarängen och idag hämtar de godisk och choklad. Försäljningen är redan igång och alla pengar går till Musikhjälpen. Din klass vill säkert också hjälpa till! Det är bara att slå alla kloka huvuden ihop och hitta vägar. Tänk fritt! Det skapar dessutom en fantastisk stämning i gruppen att enas kring något så viktigt och arbeta för en god sak, avslutar Maria och hennes elever.

 

 

 

Björkåsskolan – när elevernas idéer får göra skillnad!

Så här ser det ut när hela Björkåsskolan hjälps åt att pärla armband! Armbanden säljs sedan till förmån för Musikhjälpen. Pengarna som samlas in går till kampen för att barn i krig ska ha rätt att gå i skolan. Och det är elevernas egen idé om en insamling som nu tagit form och rivstartat på skolan. Alla är med!

Rektor Martin Dalenius betonar vikten av ett positivt budskap i pärlandet för att arbeta med värdegrundsperspektiv.

– Vi har elever från krigsdrabbade områden så arrangemanget måste omhuldas med respekt. Eleverna arbetar i tvärgrupper med elever från förskoleklass till år 5, vilket ger en fantastisk möjlighet till lärande och delande mellan åldrar och och inte minst livsöden. Det är även ett led i vårt arbete med entreprenöriellt och värdeskapande lärande. Ett ypperligt exempel att ta med sig inför vidare arbete och utveckling av lärande, baserat på den här delen av våra styrdokument.

Lärarröster om vikten av att arbeta så här

Rasmus Bengtsén, Linus Nyqvist och Rebecca Staafgård är lärare på Björkåsskolan och håller i de praktiska ramarna av genomförandet, samtidigt som de kopplar arbetet till uppdrag och mål.

– Vi tycker det är viktigt att bejaka våra elevers initiativtagande. När eleverna berättade för oss om den här idén,  såg vi möjligheten att verkligen bygga vidare på förslaget.  Ett initiativ  som leder till att alla våra elever får en större förståelse för vår omvärld och hur andra barn i världen har det, är ett mycket bra projekt att göra till verklighet, menar Rasmus. Linus och Rebecca fyller i:

– Barns situation är på många håll i världen akut. Över 30 miljoner barn kan inte gå i skolan på grund av krig och konflikter. I Syrien är över 6000 skolor redan förstörda, skadade eller ockuperade av militära styrkor och många skolor används som skydd för människor på flykt. Hälften av alla syriska barn går inte i skolan överhuvudtaget och riskerar därför att bli en förlorad generation. Samtidigt är det en mänsklig rättighet att gå i grundskola och skolan kan i barnens framtid vara skillnaden mellan liv och död. För barn är skolan livsavgörande oavsett var i världen vi befinner oss. Vi vill genom detta lyfta ett elevinitiativ som syftar till att öka medvetenheten kring vår omvärld. Att lyssna på våra elevers engagemang och vilja att förändra omvärlden är viktigt. Det bygger på empati, respekt för skolans värdegrund och entreprenörskap. Att eleverna känner sig delaktiga och att ge dem känslan av att kunna vara med och påverka skapar en självkänsla hos våra elever som är ovärderlig. Samtidigt som de då får en förståelse för vad som sker internationellt.

Elevernas lärande kopplat till projektet

Alla tre är överens om att lärandet i ett sådant här projekt breddas och fördjupas. Rasmus erfarenhet är att när eleverna får känna att de via ett bejakande av det egna entreprenörskapet, kan hjälpa andra människor i andra länder ingjuter det hopp om att man kan göra skillnad. Det föder en kraft om att det är möjligt att påverka och förändra. Samtidigt skapas en respekt hos eleverna för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna som det svenska samhället vilar på.

Just detta att skapa en respekt hos våra elever för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna som det svenska samhället vilar på, berättar Linus vidare möjliggörs.

– Vi får fler möjligheter att öka elevernas medvetenhet på många olika områden. Vi lyfter frågor om individens frihet, alla människors lika värde, jämställdhet, barnets rättigheter i enlighet med konventionen, parallellt med att eleverna får en inblick i ekonomiska villkor för barn i Sverige och i olika delar av världen och då också förståelse för några orsaker till, och konsekvenser av, välstånd och fattigdom.

Rebecca fortsätter att berätta om det lärande hon dokumenterat i den värdeskapande processen.

– Eleverna har genom projektet lärt sig mycket om hur världen faktiskt ser ut. Om orättvisor som finns och varför människor väljer att lämna sina hemländer och komma till oss. De lär sig att ta hand om sina klasskamrater, grannar och nysvenskar. Utöver solidaritet och empati har barnen lärt sig att arbeta över skolans klassgränser, de har arbetat från förskoleklass upp till sexan med ett gemensamt mål. Detta skapar en trygghet hos barnen ute på skolgården och i området. Jag tror att vi alla förstår att friheten har ett högt pris men att den också är en förutsättning för att vi skall kunna leva, utvecklas och bidra till något större.

Effekterna i organisationen är märkbara

Att göra gott för andra som har det svårt skapar naturligtvis en otrolig vi-känsla. Inte bara för eleverna som arbetar tillsammans utan även vi pedagoger känner och upplever känslan av att vi på skolan gör något bra och att vi gör det tillsammans. Vi är övertygade om att det blir ringar på vattnet, på så vis att fler elever vågar dela med sig av sina idéer. Det är något vi aktivt kommer att verka för i ännu större utsträckning framöver berättar Rasmus entusiastiskt. Rebecca beskriver en utveckling där hela personalgruppen blivit mer sammansvetsad genom detta gemensamma och starka mål.

– Vi har alla arbetat gränsöverskridande med stort engagemang, hela vägen från rektor, skolsköterska, studievägledare, fritidspedagoger, lärare, till elevassistenter och elever. Detta skapar en gemenskap och trygghet i personalgruppen vilket i sin tur speglar sig i barnen. Att vi har arbetat i tvärgrupper gör att elever har mött pedagoger som de tidigare inte arbetat med och vi har genom detta byggt upp ett förtroende mellan elever och lärare som inte tidigare har funnits. Det är en oerhört värdefull konsekvens, menar hon.

Kopplingen till uppdrag och mål

Att projektet är förankrat i Lgr11 via skolans värdegrund och uppdrag är tydligt. Det kan även kopplas till övergripande mål, riktlinjer för de samhällsorienterade ämnena, inflikar Rasmus och fortsätter.

– Målet är även att öka elevernas medvetenhet om individens frihet, alla människors lika värde, jämställdhet, barnets rättigheter i enlighet med konventionen samt att eleverna får en inblick i ekonomiska villkor för barn i Sverige och i olika delar av världen. Områden vi som sagt arbetar med och fördjupar oss inom allteftersom arbetet fortskrider.

Linus lyfter ut direkta kopplingar till Lgr 11 som skolan tar fasta på i projektet och omsätter till lärande.

– Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet. (Ur skolans värdegrund och uppdrag, grundläggande värden).

– Skolans mål är att varje elev kan göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter. Alla som arbetar i skolan ska medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen. (2.1 Normer och värden, mål).

– Skolan ska ansvara för att varje elev kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden, samt har fått kunskaper om samhällets lagar och normer, mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar i skolan och i samhället. (2.2 Kunskaper, mål).

Rebecca förtydligar uppdraget ytterligare och beskriver hur hon och skolan fokuserar på styrdokumentens innehåll men också strategier för att tillsammans arbeta för ett bättre samhälle.

– Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.v Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Elevernas idé och formen den antog är verkligen en bra grund för att diskutera eventuell intolerans och fylla kunskapsluckor med fakta – så att vi tillsammans sedan kan hantera åsikter som åsikter och fakta som fakta.

Rebecca ser också att det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nations gränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald.

– Att här som skola och lärare kunna tillföra ett internationellt perspektiv är viktigt för att vi alla skall kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang. Inte minst för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.

Det är fantastiskt att få jobba så här och gladast är vi över att idén kom från eleverna själva! Då finns verkligen engagemanget och motivationen att förändra – en guldgruva att fånga upp, avslutar lärarna på Björkåsskolan med stor glädje inför det fortsatta arbetet tillsammans med eleverna.

 

 

Elevernas engagemang driver fram lärandet på Svaneskolan i Lund

I det ruggigaste novemberväder finner entusiasmen inga gränser hos de 150 elever i årskurs åtta på Svaneskolan i Lund. Deras vardag består den här veckan av att jaga en pyroman på stan. Undervisningen har flyttat ut på Lunds gator och torg där eleverna alltså ska lösa deckargåtan i det transmediala spelet Luttras av eld.

– Det är en interaktiv berättelse där eleverna genom att skapa bloggtexter, poddar, filmer och foto för handlingen framåt och låser upp nya uppdrag och utmaningar. Eleverna får lära sig Lunds historia, kommunikativa processer i moderna medier, samarbete, analys och slutledningsförmåga, allt genom att stoppa en fiktiv pyroman som hotar att bränna ner kulturhistoriska platser, berättar Johan Fors som agerar spelledare.

Hur är känslan bland eleverna inför uppdragen?

– I början kan det vara lite svårt att greppa hur man kan lösa uppdragen och kommunicera med spelets karaktärer, vi använder oss ju också av sociala medier som twitter som eleverna kanske inte är bekanta med från början. Men det släppte snabbt under första lektionen. Det är viktigt att balansera spelet så att det finns extrauppgifter till de som blir klara snabbt och extra ledtrådar till de som behöver det. Ibland får jag påminna dem att blogga och dokumentera det de gör, när de är helt uppe i att lösa gåtorna och uppgifterna.

På vilket sätt spelar miljöerna roll där eleverna vistas för att lösa uppdragen?

– Lund har en enorm tillgång på vackra och  intressanta historiska platser, särskilt för att vara en ganska liten stad. Domkyrkan och Universitetet är centrala platser i berättelsen, men även det gamla observatoriet, botaniska trädgården och alla museer. Enda nackdelen med Lund är att många av de här platserna ligger väldigt nära varandra, om man jämför med tidigare spel där elever fått åka buss för att ta sig till en plats och lösa ett uppdrag. Då är det extra viktigt att ge eleverna lite olika uppdrag så att alla inte behöver trängas på en och samma plats. Alla platser bär på sina unika miljöer och det handlar om att bygga upp en story kring det som är unikt för varje plats. Det innebär att lösningarna ser olika ut beroende på var spelet går av stapeln.

Hur skulle du beskriva elevernas lärande genom den här metoden?

– Förhoppningsvis att formellt lärande kan ske under informella förutsättningar och utanför skolans vanliga ramar. Det eleverna lär sig är framför allt olika former av läsförståelse och sätt att uttrycka sig, kommunikation, digital kompetens, kunskap om sociala medier och lokalhistoria eftersom de besöker olika historiskt eller kulturellt viktiga platser i Lund och måste göra efterforskningar om dessa för att ta sig vidare i spelet. Sedan är det naturligtvis de sociala förmågorna som prövas och utvecklas, samarbetsförmåga, att lyssna, ta och ge instruktioner, konflikthantering, inspirera andra att tro på din lösning, argumentera för ditt ställningstagande och mycket mer…

Hur har ni jobbat runtomkring – förberedelser?

– Jag har hållit introduktioner och praktiska workshops för lärare och elever där eleverna fått prova på de plattformar vi använder i spelet, twitter, medium och vår egen sida för gåtor och uppdrag. Det kan trots detta vara en utmaning att förstå spelets alla aspekter innan vi kör igång, men efter första lektionen kommer eleverna igång ordentligt och vågar testa olika lösningar på de uppdrag de får. Många engagerar sig i spelet även utanför lektionstid och kan sitta och chatta med spelets karaktärer sent på kvällarna. Det är ett väldigt fint betyg för spelet och visar att de är engagerade, men det gäller att vara alert som spelledare och vara beredd att skicka svar snabbt oavsett när på dygnet de skriver, skrattar Johan.

Vad ser du för skillnader i den här omgången om du jämför med tidigare gånger?

– Förutom att Lund är en fantastisk plats med mycket stoff för att skriva spännande berättelser och uppdrag, är det väldigt kul att Svaneskolan låter alla fem klasserna köra spelet. Så många klasser från en och samma skola har vi inte haft under ett spel tidigare.

Hur förvaltas lärdomarna när spelveckorna är över?

– Allt material i form av texter, bilder och andra media som de olika elevgrupperna skapar under spelveckan kommer att samlas på deras blogg som kommer att ligga till grund för betygsättning och utvärderingar. Vi på Lin har också påbörjat ett annat projekt ihop med Svaneskolan där vi ska bygga ett klassrum anpassat för olika former av spel- och berättelsedrivet lärande, så “Luttras av eld” är bara början.

Du har agerat spelledare ett antal gånger, vilka reflektioner gör du gällande lärandet i den här kontexten?

– Det här är det sjätte stora spelet vi sätter upp inom projektet Berättelsemaskinen och mycket har utvecklats och finslipats mellan spelen. Men det som har varit en genomgående lärdom i alla spelen och som jag tycker är mest intressant och spännande är hur man med en fiktiv kontext, i form av en gripande berättelse eller ett mysterium kan motivera elever till lärande och skapande, utanför skolan och klassrummets vanliga ramar och att det är deras eget engagemang och intresse som driver fram lärandet. Samtidigt som vi behåller en stark koppling till mål och läroplan.

Engagemanget är starkt och uppfinningsrikedomen är stor bland de spelande åttorna. En grupp elever försöker tvinga pyromanen att avslöja sig genom att vilja bilda förbund med den mystisk karaktären. Frågan är om pyromanen låter sig duperas av denna uppmärksamhet..?

En lektion i en värdeskapande lektion – så går det till

På ytan kan det möjligen te sig ostrukturerat och kanske rentav flummigt. Så är det inte alls. Tvärtom. Maria Wiman och hennes elever har stenkoll på hur de arbetar fram en plan och sedan följer den.

Varje steg eleven tar följs upp av läraren som leder arbetet vidare tillsammans med respektive elev. Varje lektion har en tydlig inledning som för in alla elever på sina valda spår och när passet är över sammanfattas och avslutas dagens arbetsinsatser gemensamt. Ingen elev faller här mellan stolarna eftersom arbetet dokumenteras av eleven och följs upp av läraren direkt i anslutning till lektionen.

– Skulle det vara så att eleverna visar luckor i dokumentationen tar vi tag i det direkt genom handledning i form av dialog, delade erfarenheter och kunskaper om hur vi tar oss vidare för att nå nästa delmål. En del av eleverna har mångårig erfarenhet av att arbeta värdeskapande och entreprenöriellt och de hjälper ofta till spontant, instruerar, visar och ger tips till de som har längre startsträcka. Huvudansvaret uppbär jag som lärare och jag gör en noggrann uppföljning utifrån elevernas planeringar vid varje lektionstillfälle. Den stora skillnaden på att vara den som förmedlar kunskap ur en bok och på att arbeta så här är ju att eleverna blir delaktiga och engagerade i sitt eget arbete, berättar Maria Wiman när vi besöker henne och eleverna i klassrummet på Östra Grundskolan i Huddinge.

– Vi vaknar till liv när vi själva får påverka hur vi ska gå till väga för att lära oss ett moment, berättar en elev. Detta är användbara kunskaper även utanför skolan säger ytterligare en, vi får träna på saker som att våga ringa och ställa frågor till exempelvis någon som arbetar på en fabrik eller en teater. Det är intressant och spännande säger en tredje, vi har märkt att vi verkligen kan påverka vad som händer i samhället säger en fjärde. Om jag till exempel läser på ett prov och får alla rätt så har jag glömt hälften efter en vecka, men när jag jobbar så här sitter det kvar, jag har inte bara lärt något som jag läst, utan jag har faktiskt provat att ta mig fram hela vägen för att åstadkomma ett resultat säger en av tjejerna i klassen. Och så fortsätter det…

Den här omgången består det värdeskapande lärandet i att undersöka yrken och yrkesroller för att få en bild av hur det ser ut nu på arbetsmarknaden men också för att sätta igång förståelsen för hur arbetsmarknaden kommer att utvecklas och hur det möjligen kan komma att se ut när dessa tolv- trettonåringar kommer att bli skattebetalare.

Eleverna börjar verkligen där de står med mål och planering. Valen av områden ser mycket olika ut och baseras på helt olika motiv vilket föder spännande diskussioner. Att ha en väl genomarbetad plan ger ett bättre resultat, något de alla är medvetna om och flitens lampa lyser så att svetten lackas i pannorna på sina håll… Maria Wiman svarar på frågor, ställer följdfrågor, stretchar tankegångarna tillsammans med eleverna och det är full aktivitet i och utanför klassrummet.

Förra lektionen skrev varje elev en plan över vad de ska göra denna lektion. Så här blev det när vi på redaktionen besöker.

Elev 1 – Mailar en journalist på en stor tidning för att fråga om en intervju.

Elev 2, 3, 4 – Ringer ett företag och frågar om de får komma på besök. Föregående lektion har de förberett samtalet och kollat upp telefonnummer.

Elev 4, 5, 6 – Färdigställer sina intervjufrågor och ringer därefter till polisstationen för att få tag på en polis att intervjua.

Elev 7, 8, 9 – Intervjuar och spånar idéer med en journalist som vi råkar ha på plats.

Elev 10 – Ringer ett telefonsamtal.

Elev 11 – Försöker på olika sätt boka in en intervju.

Elev 12 – Googlar fakta på nätet och börjar fila på en text.

Elev 13, 14, 15 – Ringer Mc Donalds och försöker sälja in sin idé att de ska bli matrecensenter.

Elev 16 – Kontaktar ett galleri i närheten.

Elev 17 – Ritar en bild och påbörjar en text till bilden.

Elev 18 – Inventerar sitt personliga nätverk samt googlar på möjligheter att komma i kontakt med en skådespelare.

Elev 19 – Förbereder en mail-intervju.

Elev 20 och 21 – Förbereder frågor och ringer ett telefonsamtal till Skolverket.

Elev 22 – Diskuterar med en journalist och förbereder därför intervjufrågor som ska riktas till en annan journalist.

– Mitt arbete blir som sagt att under lektionen coacha och leda arbetet framåt. Att efter lektionen gå igenom vad varje elev gjorde under lektionen och vad deras nästa steg ska bli. Vissa behöver mycket vägledning, andra är mer självgående. Arbetet mellan passen ger mig möjlighet att se både progression och behov av stöd. Utifrån detta fortsätter vi nästa lektion. Det innebär att inget är hundra procent klart, utan formas i samverkan med eleverna. Det är så mycket mer intressant och motiverande för mig som lärare också. Vi lär oss enormt mycket av de verkliga utmaningar vi stöter på.

När vi avrundar för dagen och jag som journalist för en gång skull blir intervjuad hinner jag ändå fånga upp varför eleverna tycker att det är en vinst att arbeta så här och gärna skulle göra det i fler ämnen.

– Vi får verkligen ett bra självförtroende eftersom vi märker att vi både kan saker, men också lär oss att hantera det vi inte kan. Vi känner oss mer avslappnade samtidigt som vi verkligen arbetar hårt för att ta os framåt och skapa resultat. Här vill vi något och kan något eller mycket. Det är verkligen stor skillnad att känna att det vi gör är meningsfullt. Det känns inte så meningsfullt att skriva av en faktatext ur en bok och plugga in färdiga svar på provfrågor om du förstår vad vi menar… avslutar några elever i 7F på Östra grundskolan i Huddinge.

Och ja, jag förstår precis…

Vill ni få en inblick i Maria Widmans lärargärning och hennes elevers klassrum – gå till Horisontens FB-sida – vid besöket gjorde vi en livesändning som delger känslan av värdeskapande och entreprenöriellt förhållningssätt. Kom ihåg att alla stora förändringar föregås av kaos… Välkomna in!

60.000 barn mobbas varje år i skolan – så kan du påverka!

Omkring 45 barn beräknas ta sitt liv varje år – till följd av kränkningar och mobbning. Siffror som får oss alla att rygga tillbaka. Det i sig, bidrar INTE till den förändring vi så väl behöver, det krävs ett agerande. Nu har du möjlighet att börja arbeta tillsammans med barnen genom att ta avstamp i samtalet. Frågor som gör ont på djupet och berör lyfts upp till diskussion på ett lekfullt sätt i det pedagogiska spelet AJABAJA.

– Barnen älskar namnet, vuxna däremot kan ha en del invändningar skrattar Åsa och Johan Öqvist, de sociala innovatörerna bakom spelets uppkomst och utveckling. Under sin tid som managementkonsult och projektledare, kom de i kontakt med många lärare som uttryckte en enorm frustration kring hur de i ett tidigt skede skulle kunna diskutera mobbning och kränkningar med barnen. De efterfrågade ett verktyg för att leda den här typen av samtal, berättar Johan. Och det var inte bara några lärare på enstaka skolor som gav uttryck för ett sådant här behov, utan många! Jag arbetade vid den tiden i ett stort antal kommuner och fick ständigt frågor om verktyg för att bedriva konstruktiva samtal för att belysa värdegrunden och arbeta proaktivt.

Resultatet är nu utvecklat och testat tillsammans med långt över 1000 användare. Brädspelet som pedagogen spelar tillsammans med de barnen (4-9 år), lockar på ett lekfullt sätt fram det goda samtalet om de svåra frågorna. Det är populärt bland både vuxna och barn och har redan påverkat klimatet i barngrupper och klasser positivt.

Spelet är förankrat i både svensk och internationell forskning och huvudsyftet är att bidra till barns emotionella utveckling, fördjupade förståelse för normer och värden samt att varsebli det inflytande och de valmöjligheter som kan praktiseras i olika situationer.

Utvecklingen av spelet har  sin utgångspunkt i aktuell svensk och amerikansk forskning rörande barns sociala och emotionella utveckling. Styrdokument såsom Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 samt skollagen, FN:s barnkonvention och diskrimineringslagstiftningen 2007/08:95 utgör grunden.

– Vår ambition är att kunna efterskänka spelet till alla 290 kommuner i Sverige. En förutsättning för att lyckas med detta är att vi fortsätter vårt arbete med att hitta partners som vill samverka för ett bättre samhällsklimat. De som ser investeringar i våra barn som helt avgörande för vår framtid. I vissa fall utgör kommunen partner för att eleverna skall kunna ta del av materialet.

Målgruppen är samtliga skolor, förskolor och fritidshem i Sverige, oavsett om det handlar om verksamhet i eller utanför kommunal regi. Det totala antalet klasser, avdelningar och grupper som har barn i åldrarna 4-9 år ca 50000. Hittills har fler än 2500 spel delats ut till kommuner, skolor och pedagoger i hela Sverige. En del av detta har skett i samverkan med sponsorer.

– Relationen mellan investerad krona och möjlighet att göra skillnad för de små i vårt samhälle är i princip direkt. Det vi gör är efterlängtat av lärare och pedagoger och vi ser att det fungerar mycket bra tillsammans med barnen. Vårt mål är att nå ut till merparten av alla kommuner i Sverige och när vi gjort det kommer vi att ha gjort skillnad i arbetet mot mobbning i en omfattning som förmodligen inget annat enskilt verktyg har lyckats åstadkomma. Vi har inga vinstintressen. Eventuellt överskott kommer att investeras i vidareutveckling av spelet och i andra produkter som hjälper våra barn och ungdomar att prata om svåra och viktiga frågor. Det som driver oss? Kärleken till de små människorna i vår värld, våra barn. De utgör endast en del av befolkningen nu men är hela vår framtid. Det är vårt uppdrag tillsammans att ge dem en god och värdig start i livet. Vi litar på att det vi gör är rätt.

Trots att spelet är utvecklat i samverkan med lärare och pedagoger samt har rötterna i våra styrdokument möter Åsa och Johan en hel del utmaningar i spridningen av spelet, både gällande kommuner och företag.

– Det är svårare än vi trodde att hitta samverkansmöjligheter. Men vi har tillförsikt i att vi hittar vägar i detta. Vi har trots allt bara jobbat lite mer än ett år och nått ut med mer än 2700 spel. När vi träffar kommunerna är bemötandet i huvudsak positivt, de allra flesta säger ja tämligen omgående, ibland redan över telefon numera. Sedan har vi ett antal kommuner som säger nej utan att ens ha träffat oss. De hänvisar till att efterfrågan skall komma från rektorer och förskolechefer. Eller att inget beslutas på förvaltningsnivå. En av landets kommuner hänvisar till att de inte uppmanar skolorna att använda material som de inte själva äger eller har kvalitetssäkrat. Då blir det intressant att fundera på samma kommuns förhållningssätt till internet eller bibliotekslån. Överlag är det snårigt att reda ut vilken instans i kommunen som hanterar vad, ibland upplever vi att det är svårt för kommunerna internt att avgöra vilket ansvarsområde som hanterar vad. Är detta kopplat till demokratifrågor eller är det en skolfråga? Eller är det både och? Vilken enhet ska i så fall då hantera frågan…

I praktiken får sådana förhållningssätt allvarliga konsekvenser för våra barn

– Allt detta innebär ju att tjänstemännen hindrar lärare och elever att ta emot bra hjälpmedel. Eftersom vi agerar uteslutande från den värdegrund skolan vilar på arbetar vi naturligtvis för en förändring och för att det ska bli lättare för sociala innovationer att snabbare förbättra barns och ungas livsvillkor. Det målet delar vi med både kommuner och näringsliv därför hoppas vi att de gör vad de kan för att förenkla sådana här processer och öppna upp så att vi tillsammans kan skapa en friskare miljö och vända siffrorna vi inledningsvis tog del av.

Fördelarna med att använda den här typen av pedagogiska spel är många och metoderna varierar beroende på förutsättningarna i klassrummet.

– Det tar kort tid att spela. Det finns fyra ”världar” på spelplanen och det tar ca 20-30 minuter att spela en av dessa. Det går att använda i det främjande, förebyggande och åtgärdande arbetet. Du skall kunna spela med 1 barn, 2 barn eller en hel grupp av barn. Det finns inget tävlingsmoment, eftersom det skulle kunna hindra det goda samtalet. Det upplevs av barnen som ett spel, men det är ett pedagogiskt verktyg för reflektion och fördjupade samtal. Vi har under resans gång lärt oss av specialpedagoger att spelet fungerar väldigt bra tillsammans med barn som har utmaningar i form av NPF. Vi vet att kuratorer använder det i sitt arbete. Och en hel massa andra häftiga berättelser som ligger bortom hur vi tänkte från början och utanför skolans värld – som verktyg för att få igång det goda samtalet fungerar det oavsett var det används.

Här kommer du i kontakt med Åsa och Johan för vidare information.

 

 

 

Ådalsskolan – så sker värdeskapande skolutveckling inifrån

Han leder en mycket innovativ utveckling som i praktiken skapar verklig samverkan mellan skola, kommun och näringsliv. Ådalsskolan där Peyman Vahedi är rektor, bjuder varje år in till innovativa möten, där dialogen mellan samverkansparterna tar ordentlig fart och ger värde i praktiken för alla involverade. Skolutvecklingen och dess utmaningar diskuteras, idéer och genomförda projekt lyssnas in och näringslivets behov matchas med skolans utbildningar och kompetens.

– Vi har skapat en organisation som numera är känd för att vara nytänkande, orädd och lösningsfokuserad säger Peyman Vahedi. Vi har mängder av idéer för hur vi kan utveckla skolan, inte bara lokalt. Fungerar våra lösningar för oss delar vi gärna med oss. Skillnaden på oss och andra? Ja det är väl att vi agerar och omsätter våra idéer i praktiken och att vi inte ser oss själva som offer för omständigheterna. Skolan här är mötesplatsen för mycket av det som sker lokalt, säger Peyman med sund självklarhet.

I mötet med Peyman Vahedi slås jag av hur oerhört kompetent han här, inom en mängd olika områden. Sedan är det modet och den enormt positiva utstrålningen. Allt är verkligen möjligt. Han räds varken de stora eller små frågorna och tar egna initiativ för lösningar och riktlinjer när sådana saknas på nationell nivå.

Som till exempel den digitala fjärrundervisningen inom moderna språk som skolan numera tillhandahåller för en inlandskommun genom Ådalsskolans kreativa och viljestarka lärare. Ådalsskolan har ju en historik kring fjärrundervisning där agerandet inte bara påverkade eleverna som har modersmål, utan faktiskt blev exemplet som förändrade svensk lagstiftning!

Under hösten har Ådalsskolan startat både en e-sportutbildning och öppnat ett MakerSpace i sina lokaler. Det sistnämnda har verkligen blivit en plats att mötas, där lärandet och utvecklingen av idéer står i centrum och där åldersintegration kring detta sker på ett naturligt sätt. Äldre samverkar med yngre och tvärtom, lärandet ägs inte av någon på grund av stereotypa föreställningar kring ålder och kön, lärandet blir till när idéer omsätts till görande. Då spelar det andra ingen roll. Peyman belyser särskilt bibliotekariens roll i den digitala omvandlingen av traditionellt bibliotek till hypermodernt MakerSpace.

Ytterligare något som verkligen skapar samverkan och kan komma att förändra framtiden för lärare nationellt är Ådalsskolans modell gällande administration.

– Vi är inne i en utvecklingsfas där vi digitaliserar så gott som all administration. Något som traditionellt sett anses vara en enorm börda för många skolor. Vi kan inte längre vänta och hoppas på nationella insatser när lokala huvudmannen har högre utvecklingstakt och krav konstaterat Peyman Vahedi beslutsamt.

Vad är då hemligheten? Hur gör du som ledare skolan till en innovativ plattform? Hur får du skolan att bli en intressant utvecklingsplats för näringsliv, kommun och politiker?

Här är Peyman Vahedis tips för lokal samverkansframgång där skolan är det innovativa navet:

I relation till kommunen är det bra att tänka på följande:

1) Var envis, beslutsam men också tydlig med att du inte kan utföra ditt uppdrag om du inte får makt och ansvar.

2) Var transparent och ödmjuk. De som sitter på högre stolar får ta mycket stryk på grund av alla fel som du kan komma att göra. Därför är deras tveksamhet till nya idéer helt förståelig.

3) Med hänsyn till punkt 2, dra inte igång nya idéer och stora planer som kostar skattepengar, om du inte tänker fullfölja. Var lojal, genomför och överlämna professionellt.

I förhållande till näringslivet gäller detta:

1) Var envis, beslutsam men också tydlig med att du inte kan utföra ditt uppdrag om de inte engagerar sig.

2) Var transparent och ödmjuk men leverera hårt. Få dem att förstå att när du gör din del, förväntar du att de gör sin del.

3) Skapa förståelse internt för att näringslivet är en resurs. Lärarna är kvalitetsgaranter. När du gjort detta driver personalen utvecklingen där näringslivet blir en naturlig samarbetspartner.

 

 

 

Maria Wiman om vägen till värdeskapande lärande – en vinst för alla

När vi människor upplever det vi gör som meningsfullt skapar det ett driv, en motivation att göra mer och utveckla vidare. När vi som lärare skapar mening och verkligen gör skillnad för våra elever är det en obeskrivlig belöning, en paycheck of the heart, som infinner sig. Känslan och glädjen över att se barn och unga utvecklas till unga vuxna som bidrar till samhällets bästa är många lärares drivkraft och det som väger upp allt det andra, ibland tunga, i skolvardagen.

Hur vore det om vi alla i hela skolsverige skulle ta detta på största allvar och skapa samma möjlighet för eleverna att uppleva sin vardag i skolan lika meningsfull och lika motiverande? Det är sannolikt och logiskt att resultaten i våra skolor skulle förbättras avsevärt om elevernas motivation höjs, eller hur? Vi har ett stort antal elever som slutat gå till skolan och som i många fall inte finner skolan meningsfull. Det går naturligtvis att förändra, men vi kan inte förvänta oss en förändring om vi fortsätter att göra som vi alltid gjort. En möjlig väg som verkligen förändrat upplevelsen av uppdrag skola, både ur elev- och lärarperspektiv är värdeskapande lärande.

Redaktionen möter Maria Wiman i Huddinge som tillsammans med sina elever utvecklar lärande i direkt samspel med världen, både lokalt och globalt.

Vad var det som gjorde att du förändrade ditt och elevernas sätt att arbeta med lärande?

– Det fanns en tid för inte alls speciellt längesedan då jag allt som oftast fick tömma pappersinsamlingen i klassrummet på elevarbeten som ingen ville ta med sig hem. Där låg affischer som eleverna hade lagt ner massa tid på, texter som hade rättats och lämnats tillbaka, kortreflektioner över saker vi hade diskuterat. Det kändes så slösaktigt. Att kasta så många timmars arbete rätt ner i pappersinsamlingen. Flera gånger varje vecka dessutom. Det kändes så himla frustrerande att dessa arbeten, denna nedlagda tid, betydde så lite för eleven att de inte ens var värda mödan att bära hem och visa upp för familjen.

Men sedan knäckte jag koden! Bara sådär dessutom. Som genom en slump, en bananskalshalkning, ramlade jag och mina elever in i ett projekt som skulle komma att vända upp och ner på hela mitt sätt att se på pedagogik. Jag föll för elevernas entusiasm och motivation när de plötsligt fick veta att deras favoritprogram, UR-serien Geografens testamente, skulle läggas ner. Vi startade en kamp som blev kringelikrokig och spännande och oförutsägbar, en kamp som resulterade i mängder av insändare, debattartiklar, brev till politiker, interaktion med andra skolor, debatter med UR-chefer, tv-framträdanden och mycket mer. För eleverna blev detta en vansinnigt spännande resa och ett lärande som resulterade i att de faktiskt fick tillbaka sitt favoritprogram. För mig blev resultatet ett slags pedagogiskt uppvaknande, ett halleluja moment om man så vill. Skillnaden mellan att behöva tömma pappersinsamlingen på elevarbeten som eleven inte ville kännas vid och att slippa tömma pappersinsamlingen eftersom eleverna är så sabla stolta över vad de har åstadkommit stavas värdeskapande lärande.

Hur går det till?

– Det är inte så komplicerat som det låter. Det är undervisning med en knorr, som Caroline Lorentzon (lärare i Sundsvall) säger. Det handlar helt enkelt om att man riktar undervisningen utåt. Den kunskap som eleven tar in ska ha en verklig mottagare, den ska betyda något för någon annan. Denna lilla knorr gör att undervisningen blir viktig på riktigt och den gör att skolan känns betydelsefull här och nu i denna sekund. Det måste inte handla om stora ämnesövergripande projekt. Det kan räcka med att faktiskt skicka in insändaren till en riktig tidning, att maila recensionen till författaren som skrev boken, att diskutera medetiden med en riktig historiker eller att läsa sagor för barnen på förskolan. Det viktiga är att eleven får skapa värde för någon annan, att de får känna att deras skolarbete är betydelsefullt idag och att kunskaperna behövs här och nu.

Hur förändras praktiken?

– Att undervisa med en knorr kräver dock lite mod. Som lärare har man inte alltid riktig kontroll över vad som händer när undervisningen och elevernas arbete letar sig utanför skolans väggar. Ibland blir mottagandet inte vad man hade hoppats på eller reaktionerna vad man hade förväntat sig. Men det är också viktigt. Det är ju faktiskt så livet ser ut och jag tror att skolan har ett viktigt uppdrag i att lära eleverna att det är viktigt att misslyckas, att man måste få prova och helst prova om igen. Så gör alla som når framgång.

På samma sätt kan det hända alldeles underbara saker just för att man som lärare inte riktigt har full kontroll över vad som ska hända utanför klassrummets väggar. I den bästa av världar får sådana här projekt ringar på vattnet. Min erfarenhet är faktiskt att dessa projekt allt som oftast får ringar på vattnet och det bästa av allt är att denna snöbollseffekt står alltid eleverna själva för. Värdeskapande projekt, där det finns utrymme för att misslyckas och där eleven själv får vara med och äga processen, kan ta de mest otippade vändningar under vägens gång.

Vad har ni jobbat med och vad behövs för att det ska bli bra?

– För ett tag sedan skrev min dåvarande klass en tidning om barnsoldater. Denna tidning skulle säljas på riktigt och alla pengar skulle skänkas till Röda korset. Motivationen i klassrummet var enorm. Det här var viktigt på riktigt i allra högsta grad. Vi sålde tidningen lite överallt, vi åkte runt och marknadsförde och så plötsligt knäckte en elev tanken på att vi borde bli sponsrade så att vi kunde samla in ännu mer pengar. Två dagar senare hade vi 94 kilo godis i vårt klassrum! Ytterligare en dag senare hade vi över 350 påsar Ahlgrens bilar liggandes i klassrummets gamla geografiskåp. Det händer något med elever som vet att deras arbete gör skillnad för andra människor! Det händer något med elever som får vara kreativa, uppfinningsrika och prova sina vingar! För sakens skull vill jag också poängtera att under arbetet med att samla in pengar till Röda korset tömde jag inte en enda gång pappersinsamlingen på elevarbeten.

Det handlar med andra ord om att hitta en yttre mottagare där elevens kunskaper och färdigheter skapar värde. Det gäller också att våga ge eleverna utrymme att äga sin egen process, att ha inställningen att det är okej att misslyckas och att göra eleven till aktör. Och det bästa av allt – detta ger fördjupade ämneskunskaper och det ger eleverna träning i de entreprenöriella kompetenser som de kommer att behöva i framtiden. De kommer att få ökat självförtroende, uthållighet, ökad social förmåga och de kommer att bli modigare. Det är viktigt att komma ihåg att även om det värdeskapande arbetet är medlet så är det ju naturligtvis lärandet som är målet.

Hur kan lärare motivera ett värdeskapande arbetssätt för omvärlden?

– Vi lärare måste vara trygga i att vi kan de styrdokument som vi måste förhålla oss till. Vi måste luta oss tillbaka i det faktum att vi är bevandrade i läroplanen och det centrala innehållet som våra lektioner måste täcka. Men vägen dit kan ju ibland ta intressanta svängar, så som det kan bli om ett värdeskapande projekt får ringar på vattnet. Då gäller det att anpassa läroplanen efter just den svängen som projektet har tagit. När vi hade 94 kilo godis och 350 påsar bilar i klassrummet fick eleverna helt enkelt skriva övertygande reklamtexter för att det passade sig just då. Det fina med det är att då behöver man själv inte jaga läroplanen för då är det plötsligt läroplanen som jagar dig.

Jag är så orubbligt övertygad om att både lärare och elever har allt att vinna om de bara vågar ge sig utanför klassrummets väggar och rikta sina kunskaper mot en yttre mottagare. Kanske uttryckte en av mina elever det absolut bäst under en intervju: ”Om du får en rush av att hjälpa andra personer att må bättre, då mår du bättre och dom mår bättre och det finns ingen dålig grej med det.” Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Vilka fördomar finns och hur kan de bemötas? 

Att det här är flumpedagogik och att det inte finns något för läraren att bedöma i värdeskapande projekt. Men detta är ju inte sant! Det produceras massor under projektets gång. Bara för att man kanske inte har ett prov så betyder det inte att läraren inte har något konkret att ta på. Under projektets gång kommer eleven att arbeta och producera massor, olika förstås beroende på projektets uppbyggnad. Jag har exempelvis alltid haft reflekterande texter, argumentation, faktatexter och så vidare, att utgå ifrån efter våra projekt. De utgör utmärkt underlag för bedömning.

Så här kommer du igång:

1. VÅGA!! Att jobba värdeskapande är inte lika tryggt som att ”läsa i boken och svara på frågor”, men man vinner så mycket och får så mycket tillbaka.

2. Läs in dig på LGR11 så att du har absolut stenkoll. Då kan du plocka in det centrala innehållet och kunskapskraven under resans gång om projektet tar fart och det blir ringar på vattnet.

3. Ta hjälp av eleverna! De har oftast den bästa fantasin och de bästa idéerna.

Nästa vecka träffar redaktionen Maria och hennes elever in action – följ oss på vår FB-sida Horisonten och på twitter #horisontenio samt reportagen här. Tillsammans inspirerar vi hela skolsverige att arbeta för en skolmiljö som skapar värde för alla – i skolan och utanför!

 

Mobile Stories – social innovation möjliggör ungas delaktighet

Det är tidig morgon och mörkret ligger utbrett över staden som ett tjockt täcke. Ljuset från de miljontals lampor som ger någon form av liv åt den moderna människans vardagsstruktur, blinkar. Det är fortfarande relativt tyst. Men vakna och på väg till en mötesplats för sociala entreprenörer i Malmö, är två av vår tids största innovatörer för en demokratisk samhällsutveckling.

Journalisterna Lotta Bergseth och Jenny Sköld står bakom Mobile Stories – verktyget, där elever på ett enkelt sätt skapar egen journalistik med mobilen,  i Ipaden eller datorn, samtidigt som de tränar sitt källkritiska tänkande. Men det stannar inte där. Rätt använt öppnar det upp en helt ny värld för barn och unga. Lika mycket som det är ett verktyg för innehållsskapande, bygger det också broar till nya relationer. Både med människor de aldrig annars skulle möta, men även till beslutsfattare och politiker i det offentliga rummet. Mobile Stories generar den delaktighet och det samhällsengagemang bland unga, som vi vuxna sorgligt nog, många gånger förutsätter inte finns.

– Vi ser journalistiken som ett sätt, en anledning att mötas. Den får oss helt enkelt att vara nyfikna på varandra och vilja ta reda på mer. En enorm möjlighet att få igång ett samarbete mellan elever som befinner sig i ganska olika världar. I många skolor idag finns inga naturliga mötesplatser över gränserna, bland exempelvis nyanlända på språkintroduktion och elever med ursprung i Sverige. Trots att alla är i skolan för att lära. Här blev Mobile Stories en fantastisk möjlighet att lära om varandra och med varandra. Jenny Sköld berättar vidare om ungdomarna på Mediegymnasiet i Nacka som fick i uppdrag att göra Hemma hos-reportage.

– Resultatet mynnade ut i så häftiga möten och gav de nyanlända möjlighet att öva svenska i skarpt läge och ställa frågor i massor. De svenska ungdomarna fick verkligen möjlighet att utmana sina tankar och fördomar om andra kulturer, människor och länder. Plötsligt fanns inga barriärer längre, de spelade pingis tillsammans, fikade, berättade om sina liv för varandra och skapade minnen och relationer för livet.

– En annan spännande vinkel på detta är hur lösningsorienterade de blev när det gällde att skapa förståelse. Här var den digitala tekniken utan tvekan en tillgång, med hjälp av google translate och översättningsappar kommunicerade ungdomarna hjälpligt trots att de inte delade ett gemensamt språk. På språkintroduktionsprogrammen finns tillgång till tolk, vilket gör att den lärande faktiskt kan använda sitt hemspråk parallellt i produktionen av olika medier, påpekar Lotta Bergseth.

Sociala innovationer utvecklar skolan åt rätt håll

Precis som brittiska framtidsforskaren Keri Facer ser Lotta Bergseth och Jenny Sköld att lärande i större utsträckning behöver ske i samspel med omgivningen utanför skolan. Vi kan inte längre isolera och dela upp kunskapen enligt gamla system.

– Menar vi allvar med att barn och unga är vår framtid måste vi visa det i handling säger Jenny Sköld vidare. Det gör vi när vi skapar samverkan mellan skola och övriga samhället. Det handlar om att våga mötas över gränser, skapa samtal och ta reda på hur samverkan kan ske. Vi ser att det finns stora utmaningar här, på olika sätt. Dels behöver kommunerna gå före och visa vägen. De olika förvaltningar behöver börja kommunicera med varandra i större utsträckning så att möjligheter för integration kring system och människor skapas. Just nu verkar varje förvaltning fungera som en isolerad ö. Det skapar förvirring när en förändrad verklighet utifrån trycker på, där allt är mer mobilt och rör sig över gränser. Sociala innovationer och produkter kan, som i vårt fall, handla både om att vara ett redskap för demokratiutveckling, ett läromedel, en mötesplats och ett nätverk. I detta finns ett enormt lärande som på sätt och vis går skola och offentlig förvaltning förbi. Eftersom systemen de verkar inom är skapta för en annan tid, då den här gränsförskjutningen inte var aktuell. Mobile Stories verkar inom flera fält och är rörligt, ett verktyg som connectar människor oavsett tid, rum, kön, etnicitet, utbildning, ålder, titlar och annat. Det skapar delaktighet, det inkluderar och ger förutsättningar för entreprenöriellt lärande, vilket ju är några av skolans ständiga utvecklingsområden.

– OECD hade nyligen en konferens i i Helsingfors där förslag om Global Competence som en del av PISA-testet 2018. Det skulle innebära att andra värden än de traditionella mäts, relationell kompetens,  kunskaper inom kommunikation och demokrati med mera berättar Lotta Bergseth.

Frustrationen som drivkraft i skapandet av plattformen

– Vi ser att det finns en frustration i mediebranschen och till viss mån i vuxenvärlden över att traditionella medier har svårt att nå unga. Det gjorde att vi verkligen började fundera på hur vi kunde göra för att förändra läget, berättar Jenny Sköld med engagemang i rösten. Vi tog helt enkelt ett steg tillbaka och reflekterade kring vad journalistik egentligen är och vad unga vill, vika frågor de engagerar sig i och varför. Det blev utgångspunkten för Mobile Stories, fyller Lotta Bergseth i. Som journalister brinner vi för att ge röst åt de grupper i samhället som vanligtvis inte får så stort utrymme i det offentliga rummet för samhällsdebatt. Det händer ofantligt mycket i barn och ungas liv, engagemanget i den här gruppen finns definitivt men det saknas en kanal för samverkan med vuxenvärlden. Intresset finns hos politiker och beslutsfattare men hittills ser vi att det har varit svår att skapa fungerande kommunikationsvägar, präglade av ett mer jämlikt förhållande. Sociala medier bidrar naturligtvis i sig som en plattform att ge uttryck för identitet, ställningstaganden och åsikter. I en sådan möjlighet finns också behovet av redskap för att kunna urskilja och tänka kritiskt. Besitter unga dessa verktyg förstärks förutsättningarna för gott samspel med omvärlden i sociala medier, där ett professionellt granskande av nyhetsflöde inte sker.

Mobile Stories – vägen till upprätthållande och utveckling av demokrati

Tänk dig att du skulle byta flöde med tio olika personer i sociala medier. Hur skulle din bild av samhället och omvärlden då påverkas? Vilka ”nyheter” skulle du ta del av och vilka är de som förser dig med just de nyheterna? Med detta i sinnet öppnar sig en svindlande tanke på hur världen för oss, samtidigt som den öppnas upp, också krymper. En paradox vars enda lösning kanske är just källkritiskt tänkande. Regeringar världen över arbetar med frågor som just berör kommunikation med medborgarna. En knäckfråga just nu är hur de når ut till medborgarna när informationsflödet många gånger färgas av de som tycker likadant. Samtidigt som den traditionella nyhetsförmedlingen där professionellt utbildade sysslar med bedömning av vad som har ett allmänintresse, faktiskt inte längre fungerar.

– Nu är vi alla publicister och det är bra, men skolans uppgift att sätta detta i perspektiv blir allt viktigare och behövs verkligen, menar Jenny och Lotta. För den unga generationen är traditionell media inget naturligt inslag i vardagen. I stället får de nyheter i sina sociala medier-flöden, där det redaktionella filtret ersätts av vännerna på Facebook, Instagram eller Snapchat. Fakta byts ibland ut mot åsikter, konsekvensen blir att spänningar mellan olika grupper i vårt samhälle växer. Det som bäst råder bot på detta scenario är just verktyg för källkritiskt tänkande och kanaler som leder till samverkan. Därigenom får vi en relation till det okända. Som journalister är det självklart för oss att ifrågasätta, granska information, tolka texter och budskap. Det är här vi ser Mobile Stories som en förlängd journalistisk arm för den enskilde ut i samhället, men framförallt som ett redskap för elever och lärare att arbeta professionellt med källkritik och publicering. Vi vill skapa en plattform som leder till samverkan, vi vill skapa en källa som ger kunskap om hur världen hänger ihop, vi vill skapa förutsättningar för en fortsatt demokrati. Här måste barn och unga tidigt få chansen att lära sig hur och där ser vi lärarna och skolorna som den absolut bästa resursen. För att göra jobbet här behöver de stöd och verktyg, där de tillsammans med eleverna kan utforska omvärlden med journalistiska glasögon.

Verktyget och plattformen Mobile Stories är färdigutvecklat i november men redan nu visar många skolor stort intresse och börjat jobba i förtid, innan de har möjlighet att publicera. Forskaren Sylvi Vigmo kommer att följa projektet och titta på vad som händer med lärande, språkutveckling och elevernas upplevelse av att kunna påverka lokalt.

– Det är oerhört spännande att Mobile Stories beforskas från starten, det gör att vi kommer kunna mäta nyttan och dokumentera beprövad erfarenhet för att kvalitetssäkra vårt arbete, avslutar Lotta Bergseth och Jenny Sköld på väg in till Social Innovation Summit 2016 i Malmö.

Mobile Stories är dessutom ett av 14 projekt som tagit sig vidare i Reach for Change vilka arbetar för att hjälpa fram lösningar som verkligen förändrar ungas liv och gör det bättre för barn i hela världen. Har du sett filmen här så är det klart att Mobile Stories verkligen kan göra skillnad för unga människor idag. Vill du veta mer om hur du kan rusta dina elever i det nya medieklimatet? Kontakta Mobile Stories direkt.

Följ horisontens redaktion i kommande möte med elevjournalister som har sin bas i Mobile Stories. I ett reportage, snart på horisonten nära dig.

 

Fotograf: Håkan Röjder