Hållbarhet – lika självklart som att andas!

– Alla lärare och studenter måste ställa frågan hur de i sina studier och i sitt yrke, bidra till en hållbar livsmiljö. Det menar Rodrigo Lozano, forskare vid Högskolan i Gävle.

Hållbarhet ska vara lika självklart för oss som att andas. Vi ska inte ens behöva uttala ordet, vi ska leva hållbarhet, andas hållbarhet, som om vi aldrig gjort annat. Då fungerar det och vi får den förändring vi behöver…

För Högskolan i Gävle innebär visionen om en hållbar livsmiljö för människan, att hållbar utveckling integreras i undervisning, forskning och all övrig verksamhet.

– Det måste bäddas in i allt och vara en gemensam syn över hela Högskolan. Det handlar om ekonomisk-, miljömässig och social hållbarhet, för denna generation, nästa generation och nästa, säger Rodrigo Lozano. Han  ska i första hand medverka till att alla kurser i masterprogrammen blir hållbara. Det är här kombinationen av kurser som måste bidra till hållbarhet, inte alla kurser enskilt. Alla lärare och studenter måste ställa sig frågan, hur kan jag i mina studier och hur kan jag i mitt yrke bidra till en hållbar livsmiljö?

Ordet hållbarhet är bara ett ord, det är ju först när det omsätts i konkreta handlingar det blir verklighet. Lozano har utvecklat ett verktyg, för att mäta hållbarheten i kurser. Verktyget innehåller 40 kriterier, ekonomiska-, miljömässiga, sociala och tvärgående.

– Vi tittar på balansen mellan kriterierna och detta är också styrkan. Du kan ha många kurser som behandlar frågan väldigt ytligt, eller färre kurser men med ett stort djup. Lozano poängterar här att man måste komma ihåg att det inte handlar om att leta efter ordet hållbarhet, utan om en kombination av ord som tillsammans bygger upp kontexten om hållbarhet.

Ta exemplet teologi?! Vad har det ordet med hållbarhet att göra?

När Lozano vid ett tillfälle gick igenom kurser vid ett större universitet blev det dags för teologi. Då blev det naturligt att besvara från om vad teologi har med hållbarhet att göra…

– Många teologer svarar, ingenting. Men då behöver de tänka ett steg längre, när vi kultiverar en miljö som bygger på samexistens oavsett olika religionstillhörigheter skapar vi per automatik en hållbar livssituation och miljö.

Rodrigo Lozano är chefredaktör för den vetenskapliga tidskriften, The Journal of Cleaner Production. En internationell tidskrift med fokus på miljö- och hållbarhetsforskning, som siktar på att hjälpa samhällen att bli mer hållbara. Tidskriften har vuxit starkt de sista fem åren.

– Vi är en av få vetenskapliga tidskrifter (3-4 i hela världen) som tar oss an utbildning för en hållbar utveckling och trenden går mot att hållbarhetsfrågorna har blivit så mycket viktigare nu än tidigare.

Varje dag granskar han ett stort antal vetenskapliga artiklar, och vanan trogen vet han vad som fungerar och vad som inte fungerar.

– Vi vill hjälpa forskarna att förbättra sina artiklar, vår avvisningsprocent är under 65 %. Nature of Science avvisar 90-95%.

För Lozano är skillnaden mellan bra forskning och excellent sådan, den att bra forskning har allt som den ska ha men en tendens att utelämna vissa saker.

– När vi arbetar med hållbarhet måste vi fråga oss vad vår forskning tillför i termer av  hållbarhet, vad den stora betydelsen med vår forskning är.

För egen del har Lozano bytt perspektiv och ser de mjuka värdena som en stark utvecklingspotential för hållbarhet.

– Jag har gått från mycket tekniska frågor till mer mjuka frågor. Hur människor, grupper och organisationer kan förändras beroende på hur vi leder arbetet.

Högskolan i Gävle är effektiv…

Lozano har arbetat med projekt om hur hela universitet kan bli mer hållbara och bedömt 10 000 kurser över hela världen. Just nu leder han ett antal projekt bl a i samarbete med UNESCO. Han har verkat i många länder och sett likheterna i de utmaningar vi alla delar.

– Det är viktigt att förmedla att Högskolan i Gävle är väldigt duktig på hållbarhetsarbete. Om jag riktar blicken internationellt så är det väldigt få universitet som är lika starka här. Vi behöver samverka, lära över gränser, tackla problemen gemensamt och tänka globalt. För miljön och för oss själva, så att vi kan leva i fred och respekterar varandra trots våra olikheter, avslutar Rodrigo Lozano.

Att vilja väl och göra bättre, helt enkelt! Även om det inte alltid är så lätt.

Forskare: Skolans måste ta en tydligare roll i ungas engagemang för demokratiutveckling!

Sociala medier på internet är sociala, men inte så som vi från början trodde – i alla fall inte när det gäller att locka fler unga personer till politiskt engagemang och demokratiutveckling. Det är ett av resultaten som ett unikt forskarsamarbete vid Örebro universitet kommit fram till.

Hur ser unga människors politiska utveckling ut? Hur påverkas deras intresse och engagemang? Vilken inverkan har internet?
Det var några av de grundfrågor som Erik Amnå, professor i statskunskap, Håkan Stattin, professor i psykologi, och Mats Ekström, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, utgick från när de startade sitt unika samarbete. Mellan år 2010 och 2015 följde femton forskare från de tre olika ämnena en grupp unga personer för att hitta svar på sina frågor. Totalt ingick 4 000 individer mellan 13 och 30 år i panelstudien. Även deras bästa kompisar och deras föräldrar har intervjuats. I dag finns materialet samlat i en databas redo att användas i framtida forskning. Det ska även kunna användas av elever, studenter, lärare och journalister.

Idag redogör de för sin forskning i ett Stockholmsbaserat seminarium och släpper samtidigt en populärvetenskaplig bok baserad på arbetet.

Erik Amnå är speciellt förvånad över några forskningsresultat. Ett är att ungdomar driver sin egen utveckling i mycket högre utsträckning än vad man tidigare trott och gör politiska val oberoende av den styrning som vuxenvärlden försöker ge. Ett annat är att enbart sex procent av dagens ungdomar är politiskt aktiva.

– Det är naturligtvis en tankeställare att så få är aktiva och så många till synes är passiva. Det ställer mycket vi tidigare ansett på ända, säger Erik Amnå i ett pressmedelande.

Den lilla gruppen aktiva ska ställas mot att nästan 50 procent av ungdomarna är intresserade, men inte formellt engagerade. De följer nyhetsflödet och är välinformerade. De litar på de politiska institutionerna och står beredda att gripa in, men inte just nu. De står så att säga standby.

En annan sak som slagit forskarna är att ungdomar tar med sig sina vanor in på nätet. Nätet utvecklar kulturer som finns i samhället i stort, men det överbryggar inte klyftor mellan aktiva och passiva. Trots att nätet inte gör fler ungdomar politiskt aktiva saknar det inte inverkan och betydelse på det området.

– Fastän nätet erbjuder många alternativ vad gäller politiskt engagemang ser vi att förhoppningen att alla internets möjligheter skulle göra fler politiskt intresserade inte infrias. Det kommer inte in fler den vägen, utan nätet lockar enbart de som redan är aktiva offline.

Medievetarnas studier visar att många ungdomar i allt väsentligt håller sig utanför politiken även om de är mycket aktiva i sociala medier i övrigt. I studien såg de att en stor grupp ungdomar använder sociala medier huvudsakligen för att hålla kontakt med kompisar, berätta om sig själva och sitt vardagsliv – sådant som har med livsstil och privatliv att göra.

Många plattformar är utformade för och inriktade mot just sådana aktiviteter. Forskningen visade att hög användning av sociala medier bidrog till att stärka fokuseringen på sig själv, och innebar samtidigt en negativ påverka vad gällde utvecklingen av humanistiska och demokratiska värderingar. Medborgarnormer som handlar om plikter, dygder och traditionella offline-former för engagemang förstärktes inte heller.

– Det är inte bara vi som gör något på nätet, nätet gör också något med oss. Det är gastkramande att se hur dagens algoritmer styr in människor i olika åsiktskorridorer. Det är viktigt att vi möts över dessa, att vi ser till att möta människor som vi annars inte skulle träffa. Det kan ske både på nätet och i verkliga livet. Där menar vi att skolan har en stor uppgift, säger Erik Amnå.

– Utvecklingspsykologerna kunde också se att fram till 16 års ålder formades det politiska intresset liksom ointresset, men sedan ändrade man sig i liten utsträckning. Att det sker så tidigt är något som politiker, skola och lärare borde fundera över vad det innebär.

Nu pågår flera nya forskningsprojekt baserade på insamlad data. Bland annat studerar man hur tolerans skapas i olika miljöer, vad olika samtal offline och online betyder för politiskt engagemang och varför intresset inte automatiskt omvandlas till deltagande. Man ska även undersöka medborgare som tar till illegala metoder i politiskt syfte.

– Vi behöver påminna varandra om att tillvaron inte är ödesbestämd utan att vi har handlingsfrihet. Jag önskar att forskningsresultaten kan bli underlag för fortsatta diskussioner inför firandet av den svenska demokratins 100-årsjubileum år 2021, säger Erik Amnå.

 

*Källa: Pressmeddelande Mynewsdesk

Nytt hjärnforskningscenter på Stockholms universitet bjuder in till samverkan över gränser

Det händer oerhört spännande saker just nu på Stockholms universitet. Äntligen ser vi fler initiativ som bygger på samverkan mellan olika institutioner och discipliner för att förstå helheter och vidare dimensioner.

Just nu håller Stockholms universitet på att bygga upp ett avancerat tvärvetenskapligt forskningscentrum för avbildningar av hjärnan. Där ska forskare från olika områden kunna ställa frågor kring tankar, känslor och beteenden, och ta reda på mer om hjärnans funktion och struktur. I ett pressmeddelande ger ansvariga sin syn på vilka möjligheter de ser till vidare kunskap och utveckling som kommer ge oss helt andra förutsättningar att arbeta med lärande exempelvis.

– Vi vill veta hur vi människor förändras när vi till exempel behandlar information. Hur lär vi oss ett språk? Hur tänker vi och hur skapar vi associationer när vi fattar ett ekonomiskt beslut? säger Francisco Lacerda, professor i fonetik och en av de drivande bakom det nya centrat.

Stockholm University Brain Imaging Centre, SUBIC, är ett tvärvetenskapligt centrum. Förhoppningen är att det snart ska vara en självklarhet för humanister, ekonomer, statsvetare, filmvetare, kemister, biokemister och alla andra forskare att ibland formulera forskningsfrågor som man kan testa i experiment på SUBIC.

– Många tror att hjärnavbildning bara är för medicinska ändamål. Nu vill vi visa att detta är tillgängligt för alla forskare säger Elin Kihlgren, som är projektledare för SUBIC.

Avbildningarna av hjärnan skapas via mätningar av till exempel elektrisk aktivitet, eller via tekniker som kan visa vilka delar av hjärnan som förbrukar mest syremolekyler och är aktiva vid ett visst tillfälle.

– Metoderna förfinas hela tiden, och nu börjar vi kunna avbilda tankars innehåll. Det gör att vi kan ställa nya forskningsfrågor. Hur skapar hjärnan kategorier, och hur länkas sinnesintryck till platser? säger Jonas Olofsson, docent i psykologi vid Stockholms universitet.

Under våren väntas ombyggnationen komma igång av lokalerna på Frescati. De första forskningsprojekten kan förhoppningsvis starta under sensommaren/hösten 2017.

– Jag tror att SUBIC kan vara en världsledande forskningsmiljö inom 10 år. Vi behöver ta vara på kompetens, engagemang och nytänkande från alla universitetets institutioner, då kommer SUBIC bli en succé, säger Jonas Olofsson.

 

AllAgeHub – ett verklighetslabb där människor och verksamheter möts för att testa idéer

AllAgeHub är ett samarbete mellan en rad olika aktörer inom offentlig sektor, näringsliv, akademi och civilsamhälle. Johanneberg Science Park är värdorganisation och Göteborgsregionens kommunalförbund projektägare av de projektmedel som hittills beviljats.

I ett pressmeddelande delger Göteborgsregionens kommunalförbund och Johanneberg Science Park att de får medel från Vinnova för att undersöka förutsättningarna för att inrätta ett verklighetslabb inom ramen för forsknings-, innovations- och utvecklingscentret AllAgeHub.

AllAgeHub ska främja tillgängliga boendemiljöer och välfärdsteknik som underlättar för människor att vara delaktiga i samhället och leva självständiga och trygga liv – oavsett ålder och funktionsvariation. De medel Vinnova nu beviljat ska användas till att utreda förutsättningarna för ett verklighetslabb där produkter och tjänster testas och demonstreras.

– Vi vill skapa en neutral samverkansplattform som beaktar näringslivets, offentlig sektors, civilsamhällets och akademins bidrag och nytta, säger projektledare Theresa Larsen vid Göteborgsregionens kommunalförbund.

Syftet är att stötta utvecklingen och implementeringen av behovsdrivna innovationer som används av kommuner, kommunal personal, brukare av kommunal service eller personer med funktionsvariation i alla åldrar.

– Värdet med ett verklighetslabb är att människor möts från olika verksamheter för att testa idéer. Här kan vi tillsammans utveckla och utvärdera nya tjänster, produkter, metoder och arbetssätt, säger Göran Havert som är affärsutvecklingschef på Johanneberg Science Park.

Finansieringen är en del i en rad satsningar för att för att bygga upp AllAgeHub. Tolv kommuner inom Göteborgsregionens kommunalförbund har gått in med drygt nio miljoner kronor i medfinansiering till ansökningar. Vinnova har tidigare i höst beviljat medel till en idésluss, dit personal, brukare, företag och forskare ska kunna vända sig med ett problem, en idé, ett behov av samverkan eller liknande.

För närvarande ingår följande parter i samarbetet:

– Kommunerna Ale, Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö

– Göteborgsregionens kommunalförbund (GR)

– Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset (kommunikations- och dataresurscenter för personer med funktionsnedsättning – DART)

– Pensionärsorganisationerna PRO och SPF Seniorerna

– Johanneberg Science Park

– Sahlgrenska Science Park

– Chalmers tekniska högskola (Centrum för vårdens arkitektur och styrkeområde Building Futures)

– Göteborgs universitet (centrumbildningarna Age Cap och Centrum för personcentrerad vård – GPCC)

– Högskolan i Borås (Centrum för välfärdsstudier – CVS)

– Framtiden AB, Göteborgs Stads allmännyttiga bostadskoncern

– Business Region Göteborg

Lackéus och Sävetun om hur lärande blir viktigt när det sker på riktigt

Numera visar blytung forskning på ett antal positiva effekter för lärandet och inte minst en personlig utveckling, för den som skapar värde för andra. Internationella såväl som nationella studier, pekar alla på fördelar, även om det finns en del praktiska ramar att utveckla för att möjliggöra en ännu bredare spridning.

–  Entreprenöriellt och värdeskapande lärande är fortfarande en isolerad företeelse i svenska skolor. Vi ser att intresset ökar och att lärfilosofin får allt större genomslag samtidigt som vi också kan konstatera att de flesta lärare som arbetar så här gör det relativt ensamma på de skolor där de verkar säger Martin Lackéus och Carin Sävetun på Chalmers Tekniska Högskola.

En del av förklaringen ligger sannolikt i att det råder viss begreppsförvirring och att många lärare möjligen tror att detta handlar om att driva företag med fokus på ekonomisk tillväxt och vinning. En syn som hindrar det värdeskapande förhållningssättet att integrera med resten av skolsystemet och slå rot ordentligt.

– Just den diffusa definitionen som fortfarande görs är en utmaning. Det finns en allmän uppfattning om att allt som bryter traditionell katederundervisning är entreprenöriellt medan det i själva verket faller inom ramen för progressiv pedagogik. Vi arbetar kontinuerligt för att förändra detta genom vidare forskningsinsatser som så småningom kan utgöra konkreta verktyg för vad och hur. Just nu pågår ett forskningsprojekt där hela skolor i fyra olika kommuner i Sverige är involverade i entreprenöriellt och värdeskapande lärande som metod för undervisningen. Vi följer utvecklingen mycket noggrant och resultaten vi ser speglar grunden i lärfilosofin. Nämligen att eleverna upplever högre grad av delaktighet och engagemang. Motivationen och ansvarstagandet ökar markant precis som graden av innovation i skolan, när eleverna skapar värde för andra.

Mätningen av resultat sker delvis genom kvalitativa intervjuer men också med hjälp av teknik utvecklad för ändamålet.

– Vi samlar tillförlitlig data genom att fånga upp processerna i realtid via appen Loop me. Där dokumenterar både lärare och elever vad som händer och hur de känner, kopplat till erfarenheter och progression de gör. IT-stödet hjälper oss att kartlägga aspekter vi inte tidigare kommit åt i forskningssammanhang och som visat sig ha stor betydelse just inom entreprenöriellt och värdeskapande lärande. Bland annat känslorna som väcks genom den personliga utvecklingen. Parallellt synliggörs alla deltagares uppfattningar om vad som händer för oss forskare. Det är avgörande att kunna följa praktiken så nära eftersom entreprenöriellt och värdeskapande lärande inte kan förpackas i en enda övergripande färdig modell, utan antar olika former beroende på kontext.

Omvärlden förändras

Vad är det då som gör att värdeskapande faller så väl ut bland eleverna? Att de som fallit ur systemet plötsligt kan nå målen? Att motivationen klättrar i taket?

– Unga människor idag ställer andra krav på relevans i utbildningen. Tiden utanför skolan handlar i hög grad om kommunikation och lärande i många olika sammanhang. Något som uppfattas som meningsfullt och mer relevant för kunna existera i samtiden. Detta har på sätt och vis slagit ut det skolsystem vi så febrilt försöker laga och lappa. Det värdeskapande förhållningsättet och lärandefilosofin löser relevansproblematiken och ger mycket annat på vägen. Det är viktigt för oss att alla att känna mening med det vi gör, varför skulle det vara mindre viktigt för barn och unga?

Som pedagog kan du träna upp ett entreprenöriellt förhållningssätt

– Vi har tagit fram både frågor och checkpunkter i samarbete med Sundsvalls kommun, för att läraren skall kunna inleda och hålla fokus på värdeskapande arbete, för att sedan bilda sig en uppfattning om hur lärandet och miljön kan behöva dirigeras om för att ta steget fullt ut. Ett sätt att inleda värdeskapande arbete är att besvara följande frågor eller beskriva arbetet utifrån punkterna här säger Martin Lackéus.

– För vem gör vi detta?

– Hur ska eleverna försöka skapa värde genom den här uppgiften, för människor utanför den egna gruppen eller skolan?

– För vem eller vilka skapar eleverna värde för genom uppgiften.

– För vem eller vilka är den här uppgiften lämplig, med hänsyn till ålder, ämne, förkunskaper etcetera.

– Vilka ämnesrelaterade kunskaper och förmågor kan eleverna tillämpa i värdeskapande för uppgiften?

– Vilka läroplansmål kan kopplas till uppgiften?

– På vilka sätt kan du stödja eleverna i lärandet? Formativ bedömning, reflektionsuppgifter med mera?

– Hur planerar du att bedöma elevernas insatser i den här uppgiften? Hur kommunicerar du detta?

Checklista för att utvärdera uppgiften 1=håller inte alls med 7=Instämmer helt

– Eleven interagerar med människor utanför gruppen eller skolan

– Elevens skapar värde för andra än sig själv och läraren

– Uppmuntrar eleven att våga ta steget och misslyckas

– Låter eleven äga processen själv

– Låter elever arbeta i team över tid

– Knyter an till ämnesrelaterade kunskaper och förmågor

– Låter eleverna arbeta repetitivt och försöka om och om igen

– Följer upp och ger feedback till eleverna utifrån aktiviteter

– Beroende på lågt eller högt värde får läraren möjlighet att att justera handledningen av varje grupp och/eller individ. Det leder till att läraren också genomgår en yrkesmässig utveckling och kan skapa en balanserad arbetsinsats så att varje elev får de verktyg hen behöver för att komma vidare och fördjupa sitt lärande ytterligare. Det är en spännande och motiverande insikt för de allra flesta som väljer att jobba så här, berättar Martin och Carin engagerat. Varken elever eller lärare vill fortsätta arbeta som de gjorde tidigare när värdeskapandet blivit en integrerad del och ett förhållningssätt i vardagen. Det är som i the Matrix, skrattar Martin. Har du väl valt din väg vill du inte kastas tillbaka till en tillvaro utan mening – när du vet vad du kan åstadkomma i den andra världen.

Läraren får bättre koll och gör mer träffsäkra bedömningar framåt

Jörgen Jonsson är lärare i trä och metallslöjd och mentor för en årkurs 9. Han är en av alla de hundratals lärare Martin Lackéus och forskningsteamet samarbetar med i pågående forskningsprojekt.

– Ska vi vara tydliga med vad vi vill att våra elever ska lära sig och hur de ska bli bedömda så måste vi börja med oss själva och då kan det vara bra att skriva ned hur vi har tänkt att det ska gå till. Det som var helt nytt för mig var att arbeta med checklistan och att fylla i figuren. Det var intressant att se hur figuren växte fram och det blev tydligt vad jag hade lagt tyngdpunkten på i respektive övning. Hittills har jag endast gjort övningen en gång, men jag kan tänka mig att om jag skulle göra flera blanketter med ytterligare övningar för en och samma klass, skulle det vara bra att lägga alla figurer bredvid varandra och jämföra. På så sätt skapar jag enkelt en överblick som ger insikter om vi har fått med allt som var tänkt eller om det har blivit så att jag fokuserar på liknande saker i varje övning. Ibland kan man behöva göra det tydligt för sig själv och utvärdera det som observeras. Med hjälp av resultatet fattar jag som lärare både nödvändiga och sannolikt mer relevanta beslut för att kunna ge eleverna den träning och de kunskaper som de behöver för att ta nästa steg i sin utveckling.

 

 

Keri Facer – forskaren som bygger broar där skolan är navet

Creative Morning på NAV i Nacka är till ända och de förunnande människor som fått möjligheten att lyssna till professor Keri Facer är som träffade av blixten. Hennes föredrag startar i samma stund som hon slutar, en mekanism, en rörelse som som slår rot på djupet.

Plötsligt ser vi skolans roll och den enorma kraft som utbildning, eller snarare lärande, rymmer. Facer översätter teori till praktik inom sitt forskningsområde och hon har begåvningen att göra det teoretiska begripligt för världen utanför akademin. En sällsynt och värdefull gåva.

Vi lämnar Dieselverkstadens vackra, rymliga lokaler, tar klivet ut i regnet och börjar vår gemensamma resa mot Stockholms city. Facers egen skolgång var för det mesta av det goda slaget men det fanns tillfällen då informella system gjorde att hon ville bryta sig loss. Vid den tiden i livet var det, precis som många barn och unga idag upplever, omöjligt att påtala brister i strukturer och faktiskt påverka utvecklingen. Alternativet var då som nu, att byta skola för att få en förändring.

Idag är hon Professor of Educational and Social Futures in the Graduate School of Education, vid University of Bristol. Facer arbetar med att ompröva relationen mellan formella utbildningsinstitutioner och samhället i stort. Hon är särskilt intresserad av kunskapsformer som behövs för att ta itu med samtidens miljömässiga, ekonomiska, sociala och tekniska utmaningar med syfte att belysa samt hitta nya vägar för hållbart lärande, hållbar utveckling och hållbart leverne.

Keri Facer är optimistisk och talar om just optimismen som valbart redskap för att utveckla samhället i den riktning behoven pekar på. Här ser hon skolas roll som helt avgörande. Skolan behöver vara samhällets nav för utveckling. Facer ser skolan som en plats där nya idéer tar form, där nya rörelser i samhället har sitt ursprung och växer fram. Skolan är en perfekt plats att spegla samhällsutvecklingen i, där den förra är en förutsättning för den senare. För att utveckla lärandet i den här riktningen behövs alltså en mycket tydligare och mer självklar samverkan mellan alla aktörer, privata initiativ likväl som offentliga och civila i vårt samhälle. Det finns oerhört mycket att vinna genom att börja stärka den lokala samverkan. Identifiera vilka möjligheter till samverkan för lärande och utveckling som finns lokalt och starta direkt så har utvecklingen gentemot hållbara lösningar för framtiden startat. Det föder ett enormt engagemang hos alla involverade eftersom det kommer att ge direkta resultat i den egna communityn och påverka människorna där. Släpp skolans och elevernas kraft fri och det kommer att förändra världen. Det vet vi. De allra flesta av de utmaningar vi står inför har vi själva lösningar på och vi ser enorma behov av alternativa lösningar till de system vi skapat idag. Lösningar som kommer genom att den unga generationen (och alla andra) får möjlighet att ifrågasätta och ompröva de sanningar vi fått till oss under lång tid. Det kan ske i ännu större grad genom att ifrågasätta den utbildning vi bedriver idag och inte minst genom att ompröva vår nuvarande syn på skolan.

– Vi behöver skolor (och samhällen) som förstår och tar sig an framtida utmaningar, säger Facer entusiastiskt när vi färdas genom Stockholms regnbeklädda gator. Vi behöver skolor som undersöker och ifrågasätter relationen med närmiljön och det lokala samhället i den egna stadsdelen. Tekniken och digitaliseringen är i sig ingen lösning på de utmaningar skolan, samhället och världen globalt idag står inför – den är en möjlighet och behöver förvaltas för bästa möjliga utveckling diskuterar facer vidare. Hon sammanfattar samhällets behov av skolans funktion och poängterar därmed skolans behov:

– att förstå sin samtid

– att arbeta med föreställningar och bilder av alternativa sätt att utbilda, att ifrågasätta sin egen verksamhet, sitt varför.

– att vara en aktör som bygger broar och skapar möten för gemensamma större lösningar på verkliga problem

– att ta sig själv på allvar och inse sin kraft som resurs för förändring

Detta sker menar Facer när skolan förstår sin egen kraft och makt som samhällsinstitution, när vi tar vara på elevernas resurser det vill säga undersöker vad varje individ kan bidra med (inte sätter dem i en fålla där alla ska genomgå samma behandling för att nå kunskap). För att kunna göra det behöver vi utmana vår egen syn på och föreställning om barn och unga… Skolan blir en plats för rethinking om vi ägnar oss åt just det. Att ifrågasätta färdiga föreställningar om världen är sannolikt vår största möjlighet att tänka annorlunda och hitta alternativa lösningar på sikt. Då kan vi, menar Facer, bygga (de nya) broar som krävs för en bättre samverkan och därmed hållbar livsstil.

Utmaningar framtida utbildning står inför

– Det kommer till stor del att handla om att skapa en meningsfull skola och meningsfulla utbildningar för att vi skall kunna skapa meningsfulla sätt att leva och arbeta. En människa måste redan nu vara mångkompetent. Vi byter generellt karriär flera gånger under en livstid och förväntas redan relativt obehindrat hoppa in i de roller som arbetsplatsen kräver i tider av snabb och kontinuerlig förändring. Det gör att vi inte kan eller ska utbilda för en roll eller ett begränsat område utan behöver ifrågasätta eller omformulera kompetenser viktiga för en agil tillvaro. Misstaget med industrialiseringen (som fortfarande färgar vår syn på skola och hur vi bedriver skola) var just att alla skulle ha en tydlig roll, fylla en funktion och vara människa på ett sätt med kvantitet i fokus. Den här tydliga rollen blev din identitet genom hela livet och det var mycket viktigt att upprätthålla den. Idag leder utvecklingen i motsatt håll, en livstid rymmer flera yrkesområden och flera livsstilar, vilket möjliggör just olika sätt att vara människa.

Hur kan vi skapa utbildningssystem, eller omvärdera befintliga system för att främja detta och möjliggöra en sådan flexibilitet? Hur skapar vi en ekonomi som tillåter oss att ge uttryck för vad det innebär att vara människa i all dess komplexitet i den här tiden och framöver? Våra föreställningar om framtiden påverkar dock våra nuvarande beteenden och ger oss möjlighet att tänka i nya banor. Vi har en tendens att fokusera på EN möjlig framtidsutveckling vilket inte är särskilt konstruktivt. Utmaningen ligger egentligen inte i att förutsäga framtiden för att lösa den, utmaningen ligger i att lära och leva kreativt och hållbart här och nu och lära oss ifrågasätta våra allmänna sanningar om förhållanden och skeenden i världen. Vi har ett ansvar att kritiskt granska den information som sköljer över oss och det är en viktig aspekt i hur vi utformar nuet och framtiden.

Den högre utbildningen i form av universitet och högskola har många möjliga ansikten på sikt

– Universiteten står inför en mycket spännande utveckling och vilken roll de kommer att ha är en oerhört intressant fråga säger hon och resonerar vidare kring olika alternativ. En möjlig väg är ett komplett sönderfall av värde och syfte. Den tekniska utvecklingen driver fram en bana som kort sagt erbjuder ett intyg för varje avklarad och genomgången kurs. Det innebär enorm flexibilitet för individen men det bygger inte de broar vi behöver för driva samhällsdebatten vidare. Där tycker jag att vi möter stora utmaningar eftersom det betyder att vi i praktiken förlorar ett offentligt utrymme för tänkande, analys, debatt och utveckling. Ur mitt perspektiv är universitets främsta syfte att utgöra just en allmän plats för diskussioner och debatt om samhällets utveckling och möjliga framtider. Det betyder att vi behöver säkra dem i någon form för att fortsättningsvis bevara men samtidigt utveckla utrymmet för samhällsdialog och debatt så att fler människor ser nyttan med universiteten som samhällsutvecklingsarena. Parallellt med detta har vi den tekniska utvecklingen och vi har kommersiella krafter som utövar påtryckning och konstruerar idén om att allt går att köpa. Det bidrar inte bara till att kvaliteten på den offentliga diskussionen och debatten sänks. Det skapar även en enorm osäkerhet kring universitetens och högskolornas framtid och roll. Om 15-20 år har de sannolikt helt ändrat skepnad och form. Precis som vi för en diskussion kring hur vi utbildar barn och unga i dagens samhälle, bör vi redan nu fundera på vilken typ av utbildning de behöver framöver. Det räcker inte att endast fundera på hur vi tar dem till nästa nivå genom nuvarande system för att nå högre studier, ta examen och få ett välbetalt jobb. Det är redan ett faktum att en universitetsexamen, inte ens från de bästa universiteten längre garanterar trygghet, välmående och en livslång inkomst. Vi behöver helt andra verktyg för hur vi bygger om modeller som genererar livslång säkerhet och trygghet för människor. Utöver att se över vårt utbildningssystem behöver vi här som sagt se över våra ekonomiska system och då ta med konsekvenserna av klimatförändringarnas påverkan framöver. Detta är något som behöver hända här och nu och det är frågor som skulle behöva få mycket större utrymme. Vi är alla lärande och bör fundera på vad det innebär i sammanhanget…

Det har blivit dags för professor Keri Facer att förbereda nästa samtal som äger rum på Interactive Institute i Kista där Pernilla Glaser håller i trådarna. Arenor för den här sortens samtal och nätverkande där broar byggs och möten sker skulle behövas i mycket större utsträckning. Det väcker tankar och föder helt nya riktningar i det samhälle vi alla är med och skapar. Just den reflektionen, vad är det jag bidrar till att skapa idag, är en fråga vi alla ska ta och svara på dagligen framöver tycker jag.

Ett stort tack till Daniel Lundqvist på NAV som skapar och konkretiserar precis den typ av mötesplats Keri Facer talar om. En önskan är att skolorna själva skulle börja arbeta mer så här. Att bjuda in och samskapa den verklighet vi vill ha och så väl behöver. Vad skulle då hända med närmiljön där skolan växer?

Fotograf: Lotta Bergseth, Mobile Stories