Var börjar en resa?

Horisonten presenterar stolt nästa gästskribent. Nämligen Anders Asplund Berggren. Han presenterar sig själv på följande sätt:

Jag heter Anders Asplund Berggren och arbetar som IKT-pedagog i Karlskoga kommun. Tidigare arbetade jag som pedagog på Bråtenskolan, även den i Karlskoga. 
Jag har min tjänst på Barn- och utbildningsförvaltningen och finns som stöd för hela grundskolan. 
Jag har en stark tro på att alla kan och arbetar för att så många som möjligt ska få möjligheten att lyckas. Både pedagoger och elever. 
Jag har en härlig familj med 3 underbara barn och en fantastisk fru.

Tidigare arbetade jag på Bråtenskolan i Karlskoga. Bråtenskolan är en skola där du möter underbara elever i förskoleklass och år 6 och allt däremellan. Karlskoga är en kommun som ligger precis i skarven mellan Örebro län och landskapet Värmland. I kommunen bor det 30 000 invånare och 260 av dem tillbringar stora delar av sin vakna tid på Bråtenskolan. Som stöd har dessa 260 elever ett gäng pedagoger som gör skillnad för eleverna. De gör en skillnad som eleverna bär med sig genom livet. 

Innan jag berättar om resan som jag gjort tillsammans med Bråtenskolan vill jag ge dig en glimt av min vardag i den tidiga grundskolan. Jag hade tur, jag hade Inger som fröken i år 1 till 3. Nu är jag fullt medveten att alla inte hade tur när de gick i skolan. Men jag tänker ändå berätta kort om Inger. Hon var den äldre generationens pedagog och långt ifrån digital. Fast det är klart vad skulle hon vara digital med? Då, i slutet av 80-talet, vad skulle man vara digital med då? Inger stöttade oss i klassen och som elev kände jag mig viktig, jag kände sig sedd. Det var Inger som lärde mig och mina klasskamrater att läsa. Hon lärde oss att räkna och hon lärde oss att skriva. Det var hon som la grunden för mig och mina klasskamrater. Jag nämnde att hon inte var så digital men jag får nog kanske backa lite på det. Inger gav oss elever möjlighet att prova nya saker, hon stöttade oss i att testa nya sätt att kommunicera och nå ut till fler. Det var tack vare Inger som RST bildades i slutet av år 3. RST, Rävåsens SkolTidning, som kom ut ett par gånger per termin. På den tiden tryckt och uppkopierad på märkvärdiga papper, ni vet det där lite tjockare pappret som andades kvalité. Det pappret kostade, det hade man lärt sig, men det var så självklart att just detta papper skulle användas till vår tidning. Vi var speciella och viktiga. Våra ord var viktiga att sprida, den känslan finns kvar än idag 30 år senare.
Tack för det Inger!

Som jag inledde med vill jag här berätta om min och Bråtenskolans resa, resan mot att bli digital. Bråtenskolan hade under många år sakta men säkert byggt upp en miljö där alla klassrum försetts med projektorer och i vissa klassrum även interaktiva skrivtavlor. För en liten skola ganska stora utgifter och för att bekosta detta sparades det in på nya bänkar och annat. Vi vårdade det som fanns och hade fantastiska vaktmästare som lagade trasigt och hade lösningar som närmast kan liknas vid McGyver för att få saker att funka. Alla hjälpte till och ledningen på skolan hade en tydlig vision var vi skulle, tillsammans. I min roll som IKT-pedagog på skolan fick jag möjlighet att, tillsammans med rektorn, dra upp riktlinjer åt vilket håll vi skulle arbeta.

I början av 2011 tog jag tillsammans med rektor beslutet att samtlig personal skulle ha ett digitalt verktyg att arbeta med. Vi samlade all personal och kikade på det som fanns att tillgå. Vi jämförde bärbar dator, Netbook och iPad. Vid detta tillfälle valde ungefär hälften bärbar dator och andra hälften iPad. iPad 2 hade precis släppts och den halva av personalen som valde detta verktyg fick ett par genomgångar av funktioner och möjligheter. Under den senare delen av 2011 kom även de som i första omgången valde bärbar dator att sakta men säkert ändra sig och istället välja iPad. I början av 2012 var all personal utrustad med en personlig iPad. Kommunikationen mellan personalen kom i detta skede att förändras. Istället för att kila runt och leta reda på kollegor för att kort berätta något valde man att skicka ett mail. All personal hade ju mailen i näven, enkelt att snabbt läsa och skicka en replik. Tidsbesparande arbete som frigjorde lite tid både här och var.

Karlskoga kommun var ganska sent på bollen när det gäller Skolverkets satsning PIM som stod för Praktisk IT- och Mediekompetens men vi på Bråtenskolan valde att göra något av detta. Jag omvandlade alla övningar i PIM och anpassade dem för iPad. Personalen fick sedan tid på studiedagar för att arbeta med dessa uppgifter under hösten 2012 och innan året var slut kunde Bråtenskolan stolt se att alla pedagoger på skolan var godkända i PIM. Den stora  vinsten i detta var att personalen hade koll på vad en iPad kunde, de låg lite före elverna vilket skapade en trygghet hos personalen. Dessutom använde personalen sina kunskaper i undervisningen. Det skapades presentationer som kunde återanvändas och delas. Detta var samma höst skolan avsatte pengar i sin budget för att kunna köpa in en klassuppsättning iPads som eleverna kunde arbeta med. Vi valde att ha dessa iPads helt nakna, inga fodral eller skyddsfilmer. Istället för fodral fick vi tre iPads till, tre elever till kunde då arbeta med digitala verktyg, ett enkelt val. Vi var också tydliga med eleverna att de skulle vara försiktiga med skolans iPads. Det var de och under de 3-4 åren som dessa iPads cirkulerade i verksamheten hade vi inte ett enda krossat glas. Inte på den första klassuppsättningen iPads och inte heller på den andra som köptes in året därpå. Alla på skolan tog sitt ansvar, alla på skolan är lika viktiga.

För att fortsätta driva på utvecklingen på skolan har det under åren regelbundet arrangerats konferenser på skolan med tema dela sladden. På dessa träffar har pedagogerna kunnat visa varandra vad som fungerat bra i undervisningen men klimatet har även tillåtit att visa upp något som havererat fullständigt. Detta har lett till att Bråtenskolan byggt upp en intern kompetens och en trygghet hos pedagogerna.

2015 utnämndes Bråtenskolan till Apple distinguished school vilket medförde att många bitar föll på plats. Vi som skola har från början egentligen inte arbetat för att få denna utmärkelse men när vi summerar var vi gjort ser vi att vi redan 2011 startade resan. Utmärkelsen får ses som ett mål efter vägen.

Ledorden på skolan har under dessa år då digitala verktyg infördes alltid varit ”Det är inte grejen som är grejen”. På Bråtenskolan vet man att en iPad i sig inte gör att eleverna når kunskapskraven. Det en iPad gör är att den ger varje elev möjligheter att på flera olika sätt visa sina förmågor. Den anpassar sig till eleven. Är man som pedagog trygg i att låta eleverna välja sätt att redovisa sina kunskaper kommer man i andra änden få sagolikt bra bedömningsunderlag.

Så, var börjar en resa? Min resa startade kanske redan då, i slutet 80-talet tillsammans med Inger. Tillsammans med Karl, Thomas och de andra på tidningen RST. Tillsammans med mina klasskamrater. Om målet sedan var att lyckas driva skolutveckling på en skola eller om målet var en utmärkelse från ett multinationellt företag, spelar det någon roll? Det är inte grejen som är grejen, det är inte målet som är målet. Som jag ser det handlar det om resan och utvecklingen framåt.

Jag arbetar inte längre kvar på Bråtenskolan utan finns nu i en central roll som IKT-pedagog i Karlskoga kommun och jag slås av att när jag nu summerar och skriver ned vad som hänt inser man en sak. Det man refererar till som ”då” och ”för ett par år sedan” eller ”i början av arbetet” är ju för sjutton i närtid! Inget har hänt för mer än 5-6 år sedan.

Det är fascinerande, tänk att vi lyckats med allt detta på dessa år. Vad kommer vi att nå inom de kommande åren? Vad spännande att få vara med och se det.

För att citera mig själv från november 2012 då skolan avslutat utbildningen i PIM:

”Häng med oss och se var det bär av…”

Anders Asplund Berggren