Horisonten fyller 1 år!

Tack för att ni ser horisonten.io som er röst i skolsverige. Tack för att ni tar del av det vi gör och sprider goda idéer vidare så att vi tillsammans kan göra skillnad för svensk skola. Tack för att ni berättar om er vardag, delar med er av utmaningar, inspiration och inte minst egna erfarenheter. Det är endast inifrån kärnan, tillsammans med eleverna vi kan förändra och förbättra för en mer givande, relevant och likvärdig skola, som det ser ut nu.

Idag firar horisontens redaktion 1 år. Ett år som passerat i rasande tempo med ovärderliga möten för svensk skolas utveckling. Vi firar med tårta och tomtebloss. Dessutom vill vi påminna om ett mycket viktigt samtal från året som gått. Det kom att handla om din roll som lärare och den enorma makt du faktiskt besitter som en viktig del av människors utveckling. Fira vår ettårs-dag med reportaget om Benjamin Singer och hur svensk skola formade honom.

Beppe Singer, programledare och föreläsare.
Beppe Singer, programledare och föreläsare.

Jag omfamnas av ett öppet hjärta och ett öppet sinne i ett av tidernas rakaste och mest okonstlade samtal. Med total självdistans, självmedvetenhet och genuin kärlek och empati för våra barns resa mot framtiden, lägger Benjamin Singer upp hela sitt förflutna på bordet. En gång inkapslat i skuld och skam. Nu avklätt och förlåtande. Och han gör det så vackert. Uppriktigheten i sveket från vuxenvärlden ekar. Men i ekot skallar en hyllning till de pedagoger och lärare som gör ett fantastiskt jobb.

Att ge av hjärtat för att få igång hjärnan har alltsedan Benjamin startade sin egen lärarbana varit tydliga ledord för honom. För ett par veckor sedan valde han att genom en film dela sin egen berättelse i sociala medier. Som åskådare kastas vi in i en känslomässig berg-och-dalbana kantad av självföraktets bittra smak, där Beppes egen skolgång var en bidragande faktor till att tillvaron bit för bit föll sönder. Filmen, som Beppe valt att kalla Vad blir X? visades och nådde över hundratusentals människor och många var de som speglade sig i Benjamins upplevelse (Du ser den i slutet av artikeln).

– Det mest fantastiska är att många människor har återknutit kontakten med pedagoger som har betytt mycket för dem under en period i livet. Det är oerhört fint att ta del av dessa möten som uppstått via kommentarsfälten. Det är också många föräldrar som har hört av sig och funnit tröst i det jag har att berätta. Det inger hopp för dem som befinner sig i liknande situationer, kunde jag klara det och ta mig vidare så kan deras barn…

Benjamin delar med sig av sina tankar kring det som hänt i livet och vi kommer att tala om varför filmen och berättelsen har fått så starkt genomslag i sociala medier.

– Vi lever i en tuff tid, det finns så oerhört många problemområden som vi behöver göra något åt. Min story är inte unik, det som sticker ut är att jag har haft tur. Det som räddade mig var kärleken till kvinnan jag nu är gift med. Kärleken i kombination med en trötthet som vuxit sig stark i spåren av femton års dåligt samvete för allt, gentemot alla. Jag var trött på mig själv och att hela tiden dölja hur jag levde. Någonstans hade jag en spärr som jag aldrig gick över. Jag har nog alltid haft någon form av drivkraft men i kombination med en stark känsla av skam som gjort att jag saboterat mycket i tillvaron. Jag har många gånger betett mig vedervärdig gentemot människor i min omgivning. Jag har vid rätt tillfälle kommit i kontakt med rätt människor som lyckats se förbi det yttre skalet. Jag har inget recept för hur vi människor lyckas i livet, jag tror att det är en kombination av möten och tillfälligheter. Att börja arbeta som lärare har gett mig enormt mycket. Att få möta unga människor som befinner sig i liknande situationer eller med liknande känslor som de jag hade och kunna vara en lärare som förstår och vet hur det är att sitta på andra sidan bänken och inte förstå. Att jag själv har varit med om det skapar en trygghet i mötet. Det finns mängder av kompetenta lärare ämnesmässigt men som själva aldrig upplevt hur det är att få ett IG. Jag vet hur det känns att bli kuggad, känna sig misslyckad och förlora tron på att överhuvudtaget lyckas med något. Att som lärare kunna vara med och bekräfta en människas värde – även när det går åt skogen på ett prov – skänka värme och medmänsklighet och förmedla att du duger och är lika mycket värd som människa i alla fall. Det är nog detta som har gett mig en sådan enorm tillfredsställelse i läraryrket. Det handlar om möten som så ofantligt mycket större än bara kursplaners innehåll, något jag ser som ett slags verktyg för utveckling. De flesta tror att jag sysslar med naturvetenskap men i själva verket handlar det om psykologi. Det jag gör handlar om att avdramatisera ämnen som lätt kan verka elitistiska och exkluderande.

Du har mött lärsituationer där du lyft de människor som har haft det tufft samtidigt som du har haft människor som står hungriga och redo på startlinjen att springa allt vad de kan, hur har du löst det?

– Oavsett var eleverna befinner sig har de alla något gemensamt och det är behovet av att känna sig trygga, sedda och uppmuntrade – det spelar ingen roll vilken av de båda skarorna de tillhör. Det som är mest spännande är att få dem alla att känna sig lika sugna på livet. Det är lätt hänt att vi bara fokuserar på dem som har svårigheter och skapar ett klassrum som utgår ifrån ett sådant fokus. Vi ska självklart lägga lika mycket vikt vid dem som är startklara, taggade och redo att dyka djupt i ämnet. Att hitta en balans i detta är inte enkelt, alla är ju olika och att hitta rätt för var och en behöver vi göra tillsammans med varje människa vi möter. Skolan idag är ju något helt annat än det jag själv var med om, det gäller ju att göra den till en spännande resa både kunskapsmässigt och personligt. Hur vi gör det som lärare är en ständig fråga…

Vad kan vi göra för att råda bot på lärarbristen i landet och få fler kompetenta människor att söka sig till lärarutbildningarna?

– Vi har lärarbrist i Sverige men vi har även en brist bland dem som söker sig till läraryrket. Kanske är det så att det finns ett bristande intresse för ämnena? Vårterminen 2012 var det fyra studenter på kemilärarutbildningen med inriktning mot årskurs 7-9. Samtidigt hade Hjärnkontoret vid samma tidpunk över 400 000 tittare! Det tyder på ett extremt stort intresse och det handlar många gånger om hur man förmedlar ämnesområdet. Vi har under senare tid fått ett slags trendbrott där media rapporterar om att fler faktiskt söker sig till lärarutbildningen och det är ju intressant, men vad ingen pratar om det är vilka de här människorna är och varför de söker sig till läraryrket. Jag kan ju egentligen bara tala för mig själv när jag sökte till kemistutbildningen, det var så få sökanden så alla som sökte kom in! Att arbeta som lärare är ett av de mest belönande yrken som finns men det är samtidigt ett av de svåraste yrken som finns. Vi har brist på resurser, tid, erkännande och mycket annat vilket gör det till en verklig utmaning många gånger. Att jobba med barn och ungdomar skall trots detta framförallt ses som ett privilegium – något som inte alla förtjänar. Det är ett av de absolut viktigaste yrken vi har, dessvärre finns det många på fältet som stjälper mer än vad de hjälper. I min värld har de förverkat sin rätt till mötet med unga (många gånger livrädda) människor som egentligen bara vill hitta sin framtid. Om du väljer att utbilda dig till tandläkare så får du redan under de första veckorna ett träblock i din hand och ett verktyg, en dremel. Uppgiften är att ta fram ett äpple av träblocket, detta görs för att se om du överhuvudtaget har handlaget som krävs för att bli tandläkare och klara själva hantverket som det innebär. Det gör inget liknande alls på lärarutbildningen. Det som görs är helt på teoretisk nivå, ingen stämmer av studenternas empatiska förmåga, eller förmåga att läsa av stämningen i ett rum eller hur de människor som är i rummet mår. För att få ut fler kompetenta pedagoger måste vi ju ställa oss frågande till om dessa mest grundläggande kompetenser som behövs för att jobba som lärare finns hos personen i fråga.

Svensk skola genomgår just nu en enorm förändring, reformer avlöser varandra, det pratas verktyg, verktyg, verktyg, är detta viktigast i debatten om skolan?

– Vi pratar inte om det mest grundläggande. Nämligen om du har hjärtat på rätt ställe. Har du den människosyn och den empatiska förmåga som krävs för att kunna jobba som lärare? Samtidigt gapar lärosäten tomma och vem som helst slängs in för att fylla tomma stolar på utbildningarna och tillika hålen i institutionsplånböckerna. Vilka blir då de som kommer ut i skolorna och klassrummen? Jag vet att det är provocerande men jag står för det. Alla passar inte för rollen och de lärare som inte är i skolan av rätt anledning har förverkat sin rätt att arbeta med barn och unga. Parallellt med detta saknar lärarstuderanden influenser från fältet, det vill säga vad som händer i verkligheten, vad du gör om någon sitter där och skär sig i handlederna, om det blir bråk, om någon blir mobbad… Jag får ofta frågor om verklighetens scenarier när jag är ute och förläser på lärarutbildningar runtom i landet och behovet är enormt. Alla teorier är naturligtvis bra att känna till men det är så oerhört mycket viktigare att förstå verkligheten och alla de ansikten den har i mötet med människor där ute!

Betyder det att ämneskunskaper inte är viktiga?

– Det händer att folk tror att jag inte bryr mig om ämnet alls och att jag på något sätt skulle vara bildningsfientlig. Så är det naturligtvis inte alls! Bildning är en av de viktigaste komponenterna i skolans uppdrag, det är bildningen som har utvecklat samhället och alla de möjligheter vi idag har. Men för att kunna arbeta med bildning av människor måste du få med dem, du måste ha förmågan att se, lyssna och förstå hur du ska få ALLA i rummet att vilja bildning. För det krävs hjärta och hjärna. Det finns så mycket frustration bland många lärare över allt från dåliga löner till tung administrationsbörda och omotiverade elever. Detta få inte under några som helst omständigheter pysa ut i mötet med elever, kan du inte hantera utmaningar så är lärarjobbet och skolans värld inget för dig. Kan du inte styra ditt beteende och lämna sådana här distraktionsmoment utanför klassrummet så har du förverkat din rätt att arbeta med barn och unga, du är skyldig att ge dem ditt absolut bästa jag! Att bekräfta dem och bistå dem i resan mot sina mål – inte låta din egen negativa attityd spilla över på dem. Då är det dags att göra något helt annat. Byt jobb. Vår uppgift som pedagoger är att påverka så många unga människor som möjligt i rätt riktning. Jag träffade en gång en pedagog med 30-åre erfarenhet, hon sade något som etsade sig fast i mitt sinne: ”Jag är de här barnens barndom och det gjorde att skärpte jag till mig”. Det vi gör är att skriva i barnens själar med arkivbeständigt bläck. Vi får aldrig någonsin spilla över vår egen frustration säger Benjamin med eftertryck.

Hur kan vi få fler att se läraruppdraget med dessa glasögon?

– Lägg allt annat åt sidan och fråga dig själv VARFÖR du valde att bli lärare, titta dig själv i spegeln och fråga dig själv: – Varför gör jag detta över huvud taget? Jag hoppas då att vi får en massa människor som svarar att de älskar detta, att det inte spelar någon roll hur stora utmaningarna är. Jag hoppas också att vi får människor som svarar att de inte vet, tar konsekvenserna av det och väljer att faktiskt göra någonting annat. Redan på lärarutbildningen måste institutionerna använda sig av riktigt bra och vassa externa människor som pratar om verkligheten. Inte bara ur ett problemperspektiv, utan också att kunna entusiasmera studenterna utifrån en spännande verklighet. Vi behöver spränga fördomar och stereotypa föreställningar om skolan som sitter djupt och jag tror att det är absolut nödvändigt att få en bild av någon som verkar på golvet. Det är viktigt att det görs av pedagoger med självdistans och självinsikt.

Vilka är dina tre viktigaste för svensk skolas utveckling – nu!

– Lägg ner cowboystilen om att förändra skolan på hundra dagar. Det är både naivt och verklighetsfrämmande. Det kan ta upp till 20 år för en reform att få fäste i en så omfattande verksamhet som skolan…

– Tillsätt en kommitté av oberoende deltagare från olika discipliner som granskar lärare och pedagogers lämplighet för yrket. VÅGA lyfta bort icke-fungerande verksamma pedagoger, VÅGA säga ifrån och sparka ut människor, de som tillfogar mer skada än nytta, se till att rätt människor kommer i kontakt med våra barn och unga…

– Våga i större utsträckning även mäta lärarkandidaternas EQ eftersom detta är en av de absolut viktigaste komponenterna för ett framgångsrikt utövande av yrket…