Framtidens skola i Botkyrka kommun?

Den klara kalla höstluften är frisk och fylld av förväntan. Eleverna rör sig snabbt, fokuserade och sökande i blicken, enskilt eller i klungor och manar högljutt på klasskompisarna att skynda sig! De letar ivrigt efter något, nästan  som om livet hänger på det. Stämningen är kittlande och vi håller liksom andan kollektivt.

– Jag har hittat den! Skriker en av deltagarna till laget som är på väg fram till åkanten. Där sitter ett gäng på huk och sträcker sig ner mot vattnet för att få tag i stenen med tecknet.

– Vi har letat i en halvtimma! Äntligen pustar hela gruppen ut. Sista eldtecknet…

Efter ett intensivt sökande, samlas eleverna och tar sikte på en av de gamla majestätiska byggnaderna i det natursköna området Tumba bruksmuseum. Det har blivit dags för upplösningen på spelet som pågått i två veckor.

Jag integreras direkt i sammanhanget och kommer in i rollen som den undersökande journalisten. Omedelbart bombarderas jag med frågor av nyfikna, förväntansfulla unga människor som under de senaste veckorna fått en helt ny upplevelse av lärande. Det är en oerhört häftig känsla vi delar, eleverna för att de söker svar och är nära en lösning.  Jag, för att jag befinner mig mitt i en ny värld, där dikt och verklighet flätas samman, mitt i naturens mest färgsprakande höstpalett. Och vilket möte! Där vi småspringer i parken, mot målet, bubblar energin och motivationen ur sammanhanget vi delar.

Bilden jag närt i mitt huvud på vägen hit manade fram bleka ungdomar med mörka ringar under ögonen av allt datorspelande. Tvärtom befinner jag mig mitt ibland rosenkindade, entusiastiska tonåringar som springer hit och dit utomhus och löser upp ett nystan av mystiska ledtrådar med de mest avancerade strategier.

– Det är en transmedial spelproduktion, vilket innebär att det utspelas både via internet och i verkligheten, säger Johan Fors som agerat spelledare under veckorna som gått. Det är ett lustfyllt arbete och eleverna har verkligen kämpat. Det börjar redan i klassrummet och när de väl klurat ut gåtan sticker eleverna iväg ut på uppdragen. Ständigt uppkopplade, delger de sina erfarenheter i olika medier. Att spelet är förankrat i den lokala historien och knutet till platser de känner igen och rör sig på, gör hela storyn relevant för dem. Luttras av eld som spelet heter, tillför ytterligare metanivåer i lärandet menar Johan. När vi byter roller, bryter vi invanda mönster och får möjlighet till andra upplevelser. Metaperspektivet gör att eleverna reflekterar över det vi gör och förstår hur själva görandet fungerar. Genom att lyfta diskussionen från en metanivå till en annan kommer eleverna åt sina högre mål, vilka är de som styr vår motivation. Det är sannolikt därför barn och unga blir så motiverade att arbeta vidare och ta sig till nästa nivå, fortsätter Johan.

Vad går spelet då ut på?

Elevernas primära utmaning är att lista ut varför spelets huvudkaraktär pyromanen hotar att bränna ner olika kulturhistoriska platser i Botkyrka. Uppdraget och nästa nivå blir att sätta stopp för detta. Till sin hjälp har varje elevteam en surfplatta, Twitterkonton och blogg. Via de digitala verktygen och sociala medierna kommunicerar de med karaktärerna i spelet, får ledtrådar, resonerar kring egna teorier, filmar platser de besöker, uppgifter de löser och så vidare. Genom spelet ska åttondeklassarna på Björkhagaskolan och Hammerstaskolan lära sig mer om Botkyrkas lokala historia. I kölvattnet av det tränas flera andra färdigheter.

Alicia, Edith och Mira går i årskurs åtta och är minst sagt entusiastiska.

– Detta är det roligaste vi gjort! Vi har lärt oss massor! Säger de i kör. Det är härligt att få vara ute och lära sig saker i olika ämnen. Vi får träna på att samarbeta och kommunicera i grupp. Vi har också märkt att vi har fler lösningar på problem när vi tänker olika. Alla behövs verkligen. Vi har använt många olika källor på nätet och blivit bättre på att söka information. Vi har även lärt oss mer om hur vi kan använda Twitter till exempel, och till vad. Vi är mycket mer motiverade och att spela som en del av skolarbetet är verkligen så kul, vi vill göra det igen! Det känns så bra att äntligen få visa vad vi verkligen kan.

Elevgruppen som delar med sig av sina reflektioner tar avsked för sin nästa destination, lunch. Jag får möjlighet att tala med Åsa Anderljung, kultursekreterare i Botkyrka kommun. Hon berättar att spelet är framtaget av Botkyrka kommun och utbildningsföretaget Lin Education.

– En av framgångsfaktorerna i det här fallet är att vi har jobbat tillsammans, Lin kan spel, digitala verktyg och pedagogiken, vår del är bl.a. den lokala förankringen och den kulturhistoriska kompetensen. Nu ska vi fortsätta förankra detta i skolorna och bland pedagogerna så att de kan vara delaktiga i utvecklingen. På sikt har vi kunskapen och helhetssynen som behövs för att kunna genomföra detta på alla skolor i kommunen, fortsätter Åsa Anderljung. Hon ser ett stort värde i att spelet möjliggör möten mellan skolor och elever men också att det lokala kulturarvet kan göras relevant för eleverna och integreras på ett så spännande sätt i undervisningen.

När jag lämnar Tumba station är det med en fantastisk känsla av något nytt och spännande! Är detta framtidens skola? Ja, i Botkyrka lär transmedialt spelande vara en del av undervisningen även i framtiden. Kanske är det fler kommuner som ser möjligheterna med spel som verktyg och metod, för att skapa en skola, luttrad av framtiden…